Hovby smedja - Regionmuseet Kristianstad

Hovby smedja – Elvings värld
lärlingar som rymt. I kontraktet var även lönen fastslagen, denna varierade mellan
150-200 kronor fördelat på tre år, mellan åren 1900-1920. Arbetsuppgifterna bestod
för lärlingar till största delen i av att slägga och dra i bälgen.
Efter lärlingstiden blev man gesäll och fick därmed ökad status och mer
kvalificerade arbetsuppgifter. Det var vanligt att man lämnade sin mästare då för
att ge sig ut som vandrande gesäll till olika smedjor i omnejden. Lönen för gesäller
var också högre än lärlingens plus att denne då även kunde ”fuska” utöver
ordinarie arbetstid, det vill säga producera knivar eller liknande för försäljning. I
lönen ingick alltid kost och logi. När gesällen avlagt gesällprov och arbetat ihop
en summa pengar var det inte ovanligt att han återvände till smedjan där han gått
i lära, ofta sin egen fars, och köpte den.
Lärlingens sociala ställning var mycket låg. Han hade inga rättigheter
gentemot vare sig gesäller eller mästare utan var tvungen att lyda dem. Lärlingen
förväntades springa ärenden åt gesällerna och fick ofta utstå ganska rå behandling.
Gesällens ställning var som sagt något högre, men inte heller denne hade
mycket att säga till om gentemot en mästare.
När gesällen väl behärskade hantverket och bevisat att han kunde leva och
försörja sig på verksamheten kunde han avlägga mästareprov. Den som klarade
provet fick sedan kalla sig mästare.
Det var vanligt att lärlingarna och gesällerna träffade byns övriga lärlingar
och andra ungdomar för att tävla i olika kraftprov. En mycket omnämnd företeelse
är vad som kallas för att ”kyssa släggan”. Det är ett prov som går ut på att
man släpper storsläggan ur upprätt läge mot ansiktet och sen kysser släggan och
är man då inte tillräckligt stark så slår man ut tänderna på sig själv. En annan variant
är att man har släggan neråtriktad bakom ryggen och lyfter den upp bakom
ena axeln och där kysser den. Ytterligare en variant är att man balanserar släggan i
upprätt läge och sedan så långsamt man kan beroende på hur stark man är för
den mot munnen. Andra styrkeprov gick ut på att lyfta städet eller utföra olika
akrobatiska konststycken i skostallet.
Vem blev smed?
Smederna kunde vara fria yrkesmän eller så var de avlönade av byalaget. Det var
vanligt att yrket gick i arv, så sent som 1963 hade ungefär 40 procent av de yrkesverksamma
skånska smederna lärt av sin far. Smidesyrket kunde också utövas av
bönder med fallenhet för hantverket eller torpare som drygade ut sin inkomst.
Mycket vanligt var att bönderna själva hade en egen liten gårdssmedja där
de, eller drängen, utförde enklare smidesarbeten. Så såg det ut till mitten av 1800talet
då industrialismen skjuter fart. Större verkstäder och fabriker börjar då att
serietillverka de saker som smederna alltid gjort, exempelvis hästskor, spikar, söl
jor, beslag, yxor och knivar. De tillverkar också många av de nya redskapen och
följden blev att handsmidda produkter konkurrerades ut.
12