Läs uppsatsen här - SCC

hämtade från avtalstolkningsläran, de är generella i sin karaktär och bör kunna användas som
utgångspunkter även i fråga om åberopande av rättsfakta.
Tolkningen kan gå ut på att bestämma:
a) vad parten avsett -viljeprincipen
b) vad motparten (och nämnden) på ett befogat sätt kan förvänta sig att processhand-
lingen innebär – tillitsprincipen
c) vad processhandlingen i dess yttre manifestation innebär – förklaringsprincipen. 145
Tillits- och förklaringsprincipen är objektiva tolkningsprinciper då de fokuserar på vad
omvärlden typiskt sett uppfattar, till skillnad från den subjektiva viljeprincipen som utgår från
vad parten avsett. 146 För att motparten skall ha möjlighet att bemöta partens talan bör tillits-
och förklaringsprincipen tillmätas störst betydelse vid tolkning av processhandlingar. 147 En
oklar talan bör därför inte tolkas på ett sätt som motparten inte med fog haft rätt att förvänta
sig. Har parten utfört sin talan på ett vilseledande sätt kan därför domstolen tolka handlingen
till dennes nackdel.
6.2 Tydlighet och precisering
Lindskog har framhållit att det är parterna själva som är ansvariga för sina grunder. 148 Parten
står således risken för att utformandet av talan är så otydlig att motparten med fog kan
utesluta att omständigheten åberopats eller att den yttre manifestationen inte ger uttryck för
vad parten velat åberopa. En part bör inte kunna gå runt kravet på tydlighet genom att hävda
att den åberopar allt som anförts till stöd för sin talan. I ett sådant fall måste skiljenämnden
och motparten ändå tolka partens tala, varvid den måste kunna bortse från omständigheter
som den inte uppfattar som åberopade. Likaledes bör en part som ombeds att klargöra sin
talan söka tillmötesgå detta för att inte riskera att nämnden missar ett avsett åberopande.
I komplexa skiljeförfaranden kan det förekomma att en part i processens början åberopar
rättsfakta som sedan inte berörs under processens gång. I ett sådant fall bör parten innan
denne avslutat sitt slutanförande eller liknande på nytt åberopa dessa rättsfakta. Visserligen
145 Westberg, Domstols officialprövning, s.109.
146 Westberg, Domstols officialprövning, s.109.
147 Kallenberg framhåller att viljeprincipen inte spelar samma roll i processrätten som i civilrätten, Kallenberg,
Svensk processrätt I, s. 1202 se även Westberg, Domstols officialprövning, s.111 ff., jfr. Lindell, Civilprocess, s.
583.
148 Lindskog, Skiljeförfarande, En kommentar, s. 687. Med grund menas här åberopande av rättsfakta.
37