You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
omständigheterna hade införts av parten i målet som bevisning till stöd för deras tolkning av det i målet<br />
omtvistade avtalet. Domstolen anmärkte inledningsvis att ”principen angående bevisfakta är att rätten kan<br />
ta hänsyn till all bevisning som införts i målet, således även till nackdel för den part som förebringat<br />
bevisningen.” Vidare framhöll domstolen att kravet på åberopande endast hänför sig till rättsfakta.<br />
Högsta domstolen påpekade sedan att det <strong>här</strong> inte var fråga om handelsbruk utan om allmänt använda<br />
avtalsvillkor och uttalade vidare att det låg närmast till hands att tolka domskälen i NJA 1998 s. 448 som<br />
att försöket att tolka parternas avtal varit resultatlöst och att domstolen därför haft att fylla ut avtalet.<br />
”Utfyllning, som innebär att ofullständiga viljeförklaringar kompletteras enligt allmänna normer, vanligen<br />
genom användandet av dispositiva rättsregler, såsom för avtalstypen naturliga avtalsvillkor (naturalia<br />
negotii) eller allmänna rättsprinciper, är ett förfarande av rent rättslig natur”. De ifrågavarande<br />
omständigheterna var alltså rättstillämpningsfakta som inte behövdes åberopas.<br />
Domstolens inledande kommentar om att omständigheterna hade införts såsom bevisfakta<br />
till stöd för en viss tolkning i målet och att bevisfakta inte omfattas av åberopsbördan har<br />
ett begränsat prejudikatvärde. Dels utgör uttalandet ett obiter dictum, dels är det oklart om<br />
rätten kommenterade att parten endast infört omständigheterna eller om den <strong>här</strong> typen av<br />
fakta skall betraktas som bevisfakta.<br />
Frågan hur avtalstolkning och avtalsutfyllnad rättsligt skall kategoriseras har stor betydelse<br />
i skiljeförfaranden. Ämnet kommer därför behandlas mer utförligt i punkt 7.1.<br />
5.3.6 NJA 2003 s. 58<br />
I rättsfallet yrkade käranden, RM att svaranden P & K skulle förpliktas erlägga en summa som<br />
motsvarade en förmedlingsprovision. P & K invände mot RM:s krav på förmedlingsprovision att de ställt<br />
en annan lokal till kärandens förmedling och därmed fullgjort sin betalning. Käranden genmälde å sin<br />
sida att den godtagit den andra lokalen som betalning på det villkor att övernattningsrätt förelåg och att<br />
avstående från besittningsskydd inte hade skett. Då dessa villkor inte var uppfyllda hade betalningen<br />
automatiskt förfallit. Svaranden P & K anförde vid utvecklande av svaromålet att såvitt svaranden kände<br />
till hade besittningsrätten inte avtalats bort och många hyresgäster ordnat med övernattning. P & K<br />
upplevde att det var passivitet från RM:s sida som lett till att lokalen inte förmedlades.<br />
Hovrätten bedömde att RM inte kunde anses ha blivit kompenserad genom att P & K ställa en annan lokal<br />
till dess förmedling då någon förmedling aldrig kom till stånd och RM därför aldrig tillgodogjorde sig<br />
någon provision därav. Hovrätten biföll RM:s talan. P & K överklagade domen på den grunden att<br />
hovrätten grundat sin dom på omständigheter som inte åberopats.<br />
34
Change language