You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
kvalitet upplevas som en omoralisk grund som säljaren kanske inte vill skall läggas till grund<br />
för domen, 136 men framförallt anordnas processen mest ändamålsenligt om åberopsbördan<br />
åläggs säljaren. Det sistnämnda skälet framstår tydligt om man föreställer sig förberedelsen i<br />
tingsrätten i det förevarande målet. Om rätten skulle undra om någon part ville åberopa<br />
omständigheten torde det naturliga vara att fråga säljaren. Att beakta åberopsbördan torde<br />
således kunna hjälpa rätten att förstå hur var part byggt upp sin talan, en funktion som är lika<br />
viktig i skiljeförfarandet. 137<br />
5.3.2 NJA 1985 s. 365<br />
Rättsfallet handlade om huruvida en silo ansågs utgöra fastighetstillbehör enligt JB 2 kap. 1 §. Högsta<br />
domstolen påpekade att ”handlingarna” visade att silon enbart tillförts fastigheten av en, utav två, av<br />
fastighetens lagfarna ägare. Emellertid hade denna omständighet inte åberopats till stöd för ett påstående<br />
att anläggningen tillförts fastigheten av annan än fastighetsägaren. Följaktligen konstaterade Högsta<br />
domstolen att den var förhindrad att lägga omständigheten till grund för sin dom.<br />
I fallet fanns inget omnämnande att tolka, endast inlämnade handlingar. Högsta domstolens<br />
uttalande i fråga om åberopandet utgör ett obiter dictum. Vad som motiverat uttalandet är inte<br />
helt klart. Uttalandet verkar överflödigt då det torde stå klart att ett åberopande i vart fall<br />
kräver ett omnämnande. Avgörandets ratio decidendi klargjorde rättsläget i fråga om<br />
fastighetstillbehör och troligen avsåg Högsta domstolen att flagga för att det faktum att inte<br />
alla fastighetsägare deltagit i tillförandet av silon kunde ha en betydelse för huruvida silon<br />
utgjorde fastighetstillbehör eller inte.<br />
Utan partsöverenskommelse finns det inget utrymme för att i skiljeförfarandet anse att allt<br />
material som införts i skiljeförfarandet skulle anses åberopat. Motparten skulle i sådant fall<br />
svårligen kunna bemöta allt processmaterial. 138<br />
5.3.3 NJA 1996 s. 52<br />
I NJA 1996 s. 52 hade käranden i en skrift till Högsta domstolen under rubriken ”Ytterligare om den<br />
rättsliga argumenteringen” funnit skäl att ”peka på” en viss bestämmelse i ett avtal. Högsta domstolen<br />
136 Att en part kan uppleva att det är omoraliskt att hävda vissa omständigheter till stöd för sin talan och inte<br />
heller vill att en dom till dennes fördel grundas på sådana omständigheter har framförts som skäl till att<br />
åberopsbördan för preskription skall åläggas gäldenären (Boman, Åberopsbördan, s. 18).<br />
137 Mer om åberopsbördan och den successiva relevansens princip som tolkningsverktyg, se punkt 6.4.8.<br />
138 Ang. åberopandets funktion se punkt 4.1.<br />
32
Change language