Läs uppsatsen här - SCC

för att parternas åberopanden klarläggs. En sådan klarläggande processledning ligger inom
ramen för vad som bör kunna accepteras i ett skiljeförfarande. 129 Om det föreligger en
partsöverenskommelse om att RB 42 kap. skall tillämpas föreligger inget hinder mot att
kapitlet tillämpas analogt i nämnda avseende.
5.2.3 Analog tillämpning av reglerna i RB 42 kap. utan partsöverenskommelse
Det kan tänkas att skiljenämnden överväger att tillämpa RB 42 kap. 2 § och 42 kap. 7 §
analogt på parternas inlagor utan att överväga huruvida en partsöverenskommelse föreligger
eller inte. Har parterna inte uppdelat inlagorna i rubriker torde en sådan tillämpning endast
innebära att skiljenämnden använder sig av den begreppsbildning som utbildats kring RB 42
kap., vilket svårligen kan undvikas. För att kunna kommunicera det juridiska materialet
behövs en gemensam begreppsbildning. Att använda begrepp som etablerats inom den övriga
processrätten torde vara en naturlig lösning (jfr punkt 3.2). 130 Däremot vore det olämpligt om
skiljenämnden skulle förelägga parterna att ändra skrifterna så att de följer RB:s mönster.
Om båda parter har använt sig av rubriker och skiljenämnden överväger att för tydlighets
skull tolka skrifterna strikt efter dessa rubriker uppstår däremot en skevhet i analogin. Med ett
sådant förhållningssätt har skiljemännen ett större ansvar att processleda parterna i materiellt
avseende. Skulle skiljemännen då misslyckas i sin materiella processledning och inte pröva
rättsfakta som parten ansett sig ha åberopat, är det oklart om parten kan klandra
skiljedomen 131 medan det i rättegångsprocessen kan utgöra ett grovt rättegångsfel om
domaren misslyckas i sin processledning. 132 Skulle skiljemännen i motsvarande situation i
stället ha gjort en för extensiv tolkning av anförda omständigheter och därigenom ha grundat
domen på rättsfakta som inte åberopats, har motparten möjlighet att klandra domen (LSF 34 §
st. 1 p. 2). Skillnaderna i processerna medför här att en analog tillämpning av RB 42 kap.,
vilken förutsätter en omfattande materiell processledning, ökar risken för att en part lider
rättsförlust och är därför inte lämplig.
129 Jfr. Nordenson, JT 1993/94 s. 215.
130 Prop. 1998/99:35 s. 145.
131 NJA 1973 s. 740 HD konstaterade att ”det är en öppen fråga, i vad mån bristande processledning från
skiljemäns sida kan utgöra klanderbart fel.”.I Arbitration in Sweden, 1984 s. 152, Heuman, Current issues in
Swedish Arbitration, 1990, s. 172, har HD:s uttalande tolkats som en bekräftelse på att bristande processledning
kan utgöra ett fel som bör föranleda hävande av skiljedomen.
132 NJA 1978 s. 674, NJA 1976 s. 289.
29