You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
visserligen vara en svår balansgång för skiljenämnden att leda processen utan att framstå som<br />
partisk men det är inget argument för att processledningen skulle vara mindre omfattande än i<br />
domstolsprocessen. Domaren står ju inför samma dilemma. 120<br />
Heuman framhåller att skiljemännen inte får ge parterna anvisningar om hur grunderna bör<br />
preciseras eller kompletteras. 121 Härvid framhåller Heuman att inte heller en vag sådan<br />
rådgivning bör godtas. 122 Nordenson går ännu längre och menar att skiljemännen inte bör<br />
uppmuntra eller bjuda in en part att komplettera sina grunder, 123 vilket står i direkt strid med<br />
förarbetena till RB. 124 Uppfattningarna ger uttryck för en klart mer restriktiv processledning<br />
än den som Ekelöf förespråkar i fråga om rättegångsförfarandet. 125<br />
En avgörande skillnad mellan de båda processformerna är att skiljeförfarandet baseras på en<br />
avtalsmässig grund medan domstolsförfarandet vilar på en institutionell grund. 126 Då parterna<br />
har stora möjligheter att själva sätta ramar för förfarandet har de själva ett större ansvar för att<br />
målet blir ordentligt utrett. Det kan därför uppfattas som störande om skiljenämnden aktivt<br />
verkar för att parterna kompletterar sina framställningar i visst avseende. Parterna bör i och<br />
för sig också stå risken för den inställning de skiljemän de utsett har till aktiv materiell<br />
processledning. 127 De har också möjlighet att ge instruktioner till skiljenämnden. Generellt<br />
bör emellertid skiljenämndens materiella processledning inskränka sig till att klarlägga<br />
parternas ståndpunkter. 128<br />
5.2.2 Inlagornas utformning<br />
Som anges i punkt 5.1.2 finns det två sätt att tolka RB 42 kap. 2 § och RB 42 kap. 7 § i fråga<br />
om åberopanden av rättsfakta. Om mindre vikt läggs vid skrifternas rubricering finns inget<br />
som talar emot en analog tillämpning av reglerna. RB:s regler skulle i sådant fall fungera som<br />
ett hjälpmedel för att förstå inlagorna. Om större vikt läggs vid de rubriker som parterna<br />
använder dvs. om en rubrik som ”grunder” skall relevans, har skiljenämnden ett större ansvar<br />
120<br />
Ekelöf, Rättegång V, s. 53. Om att domaren psykoligiska handlag spelar stor roll vid materiell processledning,<br />
jfr. Lind, JT 1993/94 s. 595 och Westberg, Domstols officialprövning, s. 662 f.<br />
121<br />
Heuman, Skiljemannarätt s. 385, Heuman kallar detta för materiell rådgivning, se också Westberg, Domstols<br />
officialprövning, s. 664 f.<br />
122<br />
Heuman, Skiljemannarätt, s. 385, Heuman, JT 1992/93 s. 924.<br />
123<br />
Nordenson, JT 1993/94 s. 213.<br />
124<br />
Se punkt 5.1.3.<br />
125<br />
Se punkt 5.1.3.<br />
126<br />
Heuman, Skiljemannarätt, s. 46 och 266.<br />
127<br />
SOU 1994:81 s. 58 och prop. 1998/99:35 s. 35.<br />
128<br />
En åsikt som delas av Nordenson i JT 1993/94 s. 215.<br />
28
Change language