Läs uppsatsen här - SCC

Något som även brukar hänföras till materiell processledning och som kan aktualiseras i alla
instanser är när rätten i enlighet med principen jura novit curia finner andra rättsregler
tillämpliga än dem som föreslagits av parterna. I sådana fall har uttalats i praxis att rätten ofta
bör fästa parternas uppmärksamhet härpå. 115 I vissa fall kan behovet av en materiell
processledning av det här slaget ha så står betydelse för målets utredning att domstolens
underlåtenheten att kommunicera med parterna i frågan inneburit ett rättegångsfel som gett
anledning till att domen undanröjts. 116
5.2 På vilket sätt kan RB 42 kap. tillämpas analogt i skiljeförfarandet?
Reglerna i rättegångsbalken måste bl.a. tolkas utifrån domarens skyldighet att processleda
parterna i materiellt hänseende. I vilken utsträckning RB:s regler kan tillämpas analogt på
skiljeförfarandet beror därför på i vilken mån skiljemännen bör utöva en sådan process-
ledning.
5.2.1 Processledning i skiljeförfarandet
I förarbetena till LSF anges endast att aktivitet från skiljemännens sida bör variera med
hänsyn till bl.a. parterna och sakens beskaffenhet. 117 För en aktiv processledning talar att
skiljenämnden skall ge parterna tillfälle att i all behövlig omfattning utföra sin talan skriftligt
eller muntligt (LSF 24 §), samtidigt som den skall verka för att tvisten handläggs snabbt (LSF
21 §). Det förhållande att prövningen i skiljeförfaranden är begränsad till en instans kan
också sägas medföra att det är angeläget att respektive part ges möjlighet att fullständigt
underbygga sin talan. I förarbena anges dessutom att om parterna menar att nämnden endast
får stödja sitt avgörande på åberopade rättsfakta skall processledningen anpassas härefter,
vilket innebär att nämnden bör inta en lika processledande roll som domarna i en
domstolsprocess. 118
Som argument mot att skiljemännen är aktiva i sin processledning har framhållits att det ställs
krav på att skiljemännen är opartiska i sin handläggning av tvisten (LSF 21 §). 119 Det kan
115 Fitger, Lagkommentaren till 42 kap. 2 § samt rättsfallen NJA 1993 s .13 och 1996 s. 52.
116 Se NJA 1976 s. 289 och NJA 1978 s. 674. Det senare rättsfallet rörde ett sk. småmål men bör numer äga
tillämpning i vanliga tvistemål, se prop. 1986/87:89 s. 107.
117 SOU 1994:81 s. 150 och prop. 1998/99:35 s. 120.
118 Prop. 1998/99:35 s. 120, se även Nordenson/1993-94 s. 214.
119 Se Heuman, Skiljemannarätt,s. 384 f.
27