Läs uppsatsen här - SCC

dessutom i praktiken bli fallet även utan en särskild bestämmelse. Dessa reglers innehåll och
sammanhang kommer därför i det följande närmare utredas.
5.1.1 Förberedelsen
Förberedelsen har enligt RB 42 kap. 6 § till syfte att klarlägga:
1. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som parterna åberopar till grund för sin
talan,
2. i vad mån parterna är oense om åberopade sakförhållanden,
3. vilka bevis som skall läggas fram och vad som skall styrkas med varje bevis,
4. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets avgörande och
5. om det finns förutsättningar för förlikning eller annan samförståndslösning.
Att förberedelsen klarlägger parternas ståndpunkter möjliggör att huvudförhandlingen i
enlighet med koncentrationsprincipen hålls utan onödiga uppehåll. 94 Här skiljer sig
domstolsprocessen och skiljeförfarandet åt eftersom huvudförhandlingen, i avsaknad av en
partsöverenskommelse därom, inte har samma avgörande funktion i den senare som i den
förra. Skiljenämnden får lägga även inlagor och anföranden som parterna gjort innan
slutförhandlingen till grund för sin dom. 95 Någon egentlig skillnad mellan förberedelsestadiet
och senare stadier, på sätt som stadgas i rättegångsbalken, existerar därför inte i
skiljeförfaranden, varför viss försiktighet bör iakttas när tillämpligheten av reglerna i RB 42
kap., vilka reglerar förberedelsen, undersöks.
5.1.2 Processens inledande skrifter
I stämningsansökan skall käranden enligt RB 42 kap. 2 § st. 1 p. 2 lämna en ”utförlig
redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet”. Svaranden skall i
motsvarande mån (enligt RB 42 kap. 7 § st. 1 p. 3), för det fall denne bestrider kärandens
talan, ange ”grunden för detta med yttrande rörande de omständigheter, som käranden
grundar sin talan på, och med angivande av de omständigheter som svaranden vill anföra”.
I förarbetena till RB har man utgått ifrån att olika typer av fakta skall anges under punkt 2. 96
Det har angetts att i syfte att underlätta avgivande av svaromål bör omständigheterna om
94 Jfr. Ekelöf V, s. 46.
95 Heuman, Skiljemannarätt, s. 306.
96 SOU 1938:43 s. 428, NJA II 1943 s. 194.
23