Läs uppsatsen här - SCC

4.5 Åberopsbördans betydelse för när ett rättsfaktum anses åberopat i en
rättegång
För att ett rättsfaktum skall få ligga till grund för kärandens talan krävs inte bara att det har
åberopats under rättegången utan också att det har åberopats av den part som har
åberopsbördan för rättsfaktumet i fråga. 81 Åberopsbördans betydelse för vilka rättsfaktum
som får beaktas i processen är ett utflöde av dispositionsprincipen och åberopsbördan åläggs i
princip den part vars talan skulle stödjas av åberopat rättsfaktum. 82 Då samma grundprincip
styr bevisbördans placering följer åberopsbördan oftast bevisbördan. 83 Som exempel kan ges
att käranden yrkar att svaranden skall förpliktas utge en summa till denne och som grund för
sin talan åberopar käranden en tjugo år gammal fordran. När käranden utvecklar sin talan står
det klart att denne inte företagit någon preskriptionsbrytande åtgärd. Svaranden åberopar
dock aldrig någon faktisk omständighet som korresponderar med regler om fordringars
preskription till grund för sitt bestridande. I ett sådant fall kan domstolen på grund av
åberopsbördan inte ogilla kärandens talan med motiveringen att fordran var preskriberad.
4.6 Åberopsbördan och den successiva relevansens princip
En av åberopsbördans viktigaste funktioner är att begränsa processmaterialet. En säljare skall
inte behöva åberopa att en försåld vara är felfri utan att köparen har åberopat att varan skulle
vara behäftad med fel. Att nytt processmaterial skapar ett behov av att ytterligare berika
processmaterialet kan bli en process i flera steg vilket har benämnts som den successiva
relevansens princip. 84 Typexemplet är tvisten mellan köpare och säljare där säljaren först då
köparen har åberopat fel i vara, har anledning att åberopa att reklamation har skett för sent. 85
Principen medför att parterna har utrymme att förstå den andra partens talan och möjlighet att
bemöta den på ett genomtänkt sätt.
81 Fitger Kommentar till 17 kap. 3 § RB. Ekelöf , Rättegång II, s. 128.
82 Ekelöf, Rättegång V, s. 30. Boman, Åberopsbördan, s. 18 f. HD konstaterade i NJA 2003 s. 89 att ”[d]en s.k.
åberopsbördan ... bör i en tvist av ifrågavarande slag fördelas utifrån processens ändamålsenliga anordnande.
Utifrån detta bör åberopsbördan så fördelas, att processmaterialet inte onödigtvis utvidgas utan så vitt möjligt
begränsas till det som verkligen är tvistigt mellan parterna”.
83 Fitger, Kommentaren till 17 kap. 3 § RB. Ekelöf, Rättegång V, s. 30.
84 Ekelöf, Rättegång V, s. 29.
85 Ekelöf, Rättegång V, s. 29.
20