Fältbiologen 2/2011.pdf - Fältbiologerna

2/2011 

Det artar sig

Gör staden grön med 

Graffiti behöver inte bara göras med sprayfärg – det funkar 

lika bra med mossa! Här har du ett enkelt recept på hur du 

kan försköna gråa platser där du bor. 

> Mixer 

> Pensel 

> Behållare med lock 

> En eller två klumpar med mossa 

(en liten handfull) 

> 5 dl kärnmjölk 

> 5 dl vatten el öl 

> 1 tsk socker 

Gör så här: 

Smula mossan i mixern – försök avlägsna eventuellt skräp. Tillsätt 

socker, kärnmjölk och vatten/öl. Blanda på lägsta hastighet tills blandningen 

får samma konsistens som en milkshake (tillsätt mer vatten vid 

behov). Måla eller spraya med blandningen på stenar, stockar, krukor, 

statyer eller häll det direkt på marken där du vill att mossan skall 

växa. Mossblandningen fungerar bäst om den hålls fuktig tills den har 

hunnit etablera sig och växa fast. Det bästa sättet är att fukta den 

med vatten från en sprayflaska två gånger i veckan.

Lavar 10 

Alger och svampar som jobbar i team 

Pontus med floran 14 

Har alla Sveriges orkidéer i sikte 

Den trojanska fjärilslarven 16 

Lever på att lura myror 

Rädda en skog på tio bokstäver 18 

Liten ordlista för dig som är nyfiken på skogsinventering 

Växterna du inte visste fanns 20 

En alg eller en kärlväxt, vad tror du? 

Heja Tyskland 22 

2022 är kärnkraften borta 

Agnes och sajten 26 

Den 1 september släpps den lös 

Det du brukar missa 28 

Livet när nästan alla sover 

ÖREBRO 

24 

10 

FÄLTBIOLOGEN 

är Fältbiologernas medlemstidning som utkommer med fyra nummer 

per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra 

intresserade kan prenumerera genom att sätta in 250 kr på plusgiro 

77 64 82-2. Märk talongen ”Prenumeration på Fältbiologen”. Tidningen 

Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen tar 

sig rätten att redigera inkomna texter. För icke beställt material ansvaras ej. 

OMSLAG 

Framsida: Ett slick på grönskålen, foto: Kleo Bartilsson 

Sidan 2: Världskulturmuseet och Jenny Luukkonen 

Baksida: Alva Anderberg, Jenny Luukkonen och redaktionen 

6 

8 

27 

20 

30 

18 

Alltid i Fältbiologen: 

REDAKTIONEN 

Lisa Behrenfeldt, Magnus Bjelkefelt, Jennie Wadman, Kristin Axelsson, 

Jenny Luukkonen, Alva Anderberg, Marina Widén 

Mejl till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se 

Prenumeration eller adressändring: info@faltbiologerna.se 

Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, 802 52 Gävle. 

Ansvarig utgivare: Lars Axelsson 

TRYCKINFO 

Tryck: Risbergs Information & Media AB 

Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt 

Upplaga: 4 000 exemplar 

innehåll 

Tips och notiser 4 

Snabbflyttare, alger som tar över, bli medlem gratis 

Aktionsbild 6 

Kärnkraft neeeej tack! 

Hotspot 8 

Vi rustar dig för en sommar med SJ 

Minifältis 24 

Håva för livet 

Kultur 27 

Mossiga budskap 

22 

Krönika 29 

Att lära sig på andra sätt 

16 

Experten 29 

Direkt eller vanlig? Aktion! 

Internt 30 

Vårens härligaste fältbiologstunder 

Kalendarium 35 

Sommar med Fältbiologerna 

Fältbiologen 2/2011 | 3

ledare och notiser 

Ner i träsket 

Fältstation Öland – Fältbiologernas nördigaste storläger. 

Det är juni och det sjungs för full hals i lundarna, 

dyks å det djupaste i dammarna och fältbiologer jagar 

arter som aldrig förr. Vi har fått två heta tips: lundsångare 

och stor palpbagge. Det är sista dagen och vår sista chans 

att kryssa. 

Sången är ljudlig och lätt att känna igen. Högt upp i ett 

av de enorma träden är den lilla sångaren inte helt lätt att 

på syn på, men efter en stund hoppar den fram på en gren. 

Liten och brun. Jag kryssar lundsångare och går besviken 

tillbaka. När jag väl fått det jag önskade är drömmen försvunnen 

och i det här fallet överträffades den inte alls av 

verkligheten. 

Lundsångaren var inte så spexig och jag börjar förstå att 

denna typ av fågelkryssande är av den tvivelaktiga karaktären 

”komma, se, segra” – inget mer. Värdet ligger sällan i 

att veta eller se arters betydelse och leverne. Lundsångaren 

med sin entoniga drill och bruna uppsyn; hos mig blev den 

bara ett kryss. 

Men kom igen nu! Vi ska jaga en bagge också. Vi tar 

sikte på några vattensamlingar som verkligen borde undersökas 

och far vidare norrut. Det är där den kan finnas, den 

stora palpbaggen. I vanliga fall är palpbaggar på sin höjd 

två centimeter långa. Stor palpbagge är tre gånger så stor. 

Den har svartglänsande hårda sköldar på ryggen och just 

här och nu i jakten, är det Sveriges absolut magnifikaste 

insekt som vi letar efter. Att den dessutom är en raritet gör 

sökande extra spännande. 

Vattenhålet är varmt. Jag tar av mig mina svettiga strumpor 

och kliver i. Dybottnen är mjuk under fötterna. Ett 

gäng vattensalamandrar flyr undan och lite längre bort åker 

håven i vattnet med ett målinriktat plask. Några trollsländelarver 

och ett par dykarbaggar är allt. 

Stor palpbagge finns bara i vissa vatten, vi har inte väntat 

oss att det ska gå lätt. Vi håvar runt ett bra tag innan 

vi ger upp. För den här gången. När vi åker tillbaka till 

lägret har vi den fortfarande kvar: drömmen om sötvattensdjurens 

kung. 

Det här numret av Fältbiologen handlar om att gå ner 

sig i träsket. Om att rota runt i dyn därnere för att se vad 

man hittar och var man vill dyka djupare. När du väl tagit 

första steget ner i en ljummen pöl är risken stor att du 

fastnar där i sörjan av arter med fjärilar som fladdrar runt 

huvudet, lavar som kryper över armarna och alger som vajar 

mellan tårna – det finns hur mycket som helst att upptäcka. 

Jag älskar sommaren. 

4 | Fältbiologen 2/2011 

Magnus Bjelkefelt 

redaktionen 

Blixtsnabba 

beckasiner 

Från Jämtland till Nigeria 

på tre dygn. Det är vad det 

aktuella världsrekordet i 

långdistans flygning ligger på. 

Rekordhållarna är tre dubbelbeckasiner 

som forskarna följt 

med så kallade ljuspositionsmätare. 

Det tar på krafterna att 

flyga non stop till Västafrika. När 

fåglarna startade vägde de cirka 

300 gram, vid ankomsten var de 

nere i 150. 

Odla året runt: 

www.windowfarms.org 

Ekokryssa fåglarna 

Fältbiologrävarna Gustav Eriksson och Janne Wester satte 

för några år sedan upp regler för hur man kan ekokryssa 

fåglar. Deras definition är att man ska ta sig från hemmet 

till målet med ekologiska medel och då gäller det hela 

vägen. Man måste ha sovit på ett ställe tre nätter för att 

det ska kunna räknas som hemma. Det skulle betyda att 

om man kommer till Fältstation Öland 1 juni kan man 

ekokryssa 4–6 juni. Med ”ekologiska medel” menas även 

kollektivtrafik, men cykel är guldstjärna i kanten. 

Ekokryssad stenskvätta.

Segelkampanj 

I sommar kommer tidernas Östersjö-projekt gå av stapeln. Det är 

Skeppsholmens folkhögskola och Naturskyddsföreningens havsnätverk 

som ligger bakom projektet. Cirka 20 ungdomar kommer 

att segla runt östkusen med en stor skuta och föra med sig en 

utställning om havsmiljö i allmänhet och Östersjön i synnerhet. 

Med på skeppet finns två representanter från Fältbiologerna, Elin 

Sandberg och Erik Börjesson, med en egen fältbiologisk utställning 

och en ansenlig mängd värvarmaterial. Deras utställning 

kommer att handla om vilka olika arter som kommit och gått 

i Östersjön sedan istiden. Deras syfte är att väcka fascination 

och vilja att bevara livet i Östersjön. Detta gör de bland annat 

med hjälp av håvar, stereoluppar, sänkhåv och en del på förhand 

fångade djur i akvarium. Om du vet dig vara i närheten av någon 

av hamnarna de gästar – tveka inte att komma dit och ta dig en 

titt. Skeppet Shamrock kommer att lägga till i följande hamnar: 

Sandhamn, onsdag 10/8 

Nynäshamn, torsdag 11/8 

Nyköping, lördag 13/8 

Oskarshamn, tisdag 16/8 

Västervik, torsdag 18/8 

Norrköping, lördag 20/8 

Norrtälje, tisdag 23/8 

Öregrund, torsdag 25/8 

Vaxholm, lördag 27/8 

Stockholm, söndag 28/8 

As-snabba alger 

Nytt nyhetsbrev 

De övervintrar som små fragment på botten och börjar växa så snart ljuset kommer 

på våren. De växer så snabbt att havsgråsuggor, märlkräftor och andra betare inte 

hinner med och så småningom är de så stora att dragningskraften får dem att lossna 

och flyta upp på ytan. I lugna havsvikar bildar grönslick och andra fintrådiga alger 

tjocka mjuka mattor. 

De fintrådiga algernas otroliga tillväxt beror på att de, i jämförelse med grövre alger 

som blåstång, har en mycket större yta i förhållande till sin volym. Det gör att de 

absorberar koldioxid och tar upp näringsämnen mycket mer effektivt. Grönslick, tarmalger, 

borsttrådar, brunslick och rödslick trivs alldeles utmärkt i våra övergödda hav. 

tips och notiser 

Fältbiologernas nyhetsbrev har fått en 

make-over! Glöm den mäktiga textmassan 

från förr och säg hej till läsbara notiser 

och intressanta tips. I det första nyhetsbrevet 

för juni kunde vi bland annat bekanta 

oss med våra kanslister, få första nys om 

förlagets nya boksläpp och bli pepp på klimatläger! 

Vill du också få färska nyheter 

till din mejl? Hör av dig till rikskansliet på 

info@faltbiologerna.se. Det går också bra 

att läsa nyhetsbrevet direkt på vår hemsida 

www.faltbiologerna.se 

Medlemskap via sms 

Nu kan personer som vill bli medlemmar i 

Fältbiologerna lätt anmäla sig via sms! Det 

enda man behöver göra är att skicka ett 

sms till 724 56 med koden FÄ (mellanslag) 

namn, adress, telefonnummer, juridiskt 

kön, födelseår och gärna e-postadress. 

Sedan tar den magiska teknologin över! 

Förhoppningsvis kommer det bli lättare 

att värva medlemmar i framtiden när 

även Fältbiologerna är anpassade till det 

elektroniska vardagslivet. Dessutom är det, 

första året, numera gratis att vara medlem! 


aktionsbild 

Sverige har uranvärk 

text: Josefin Årevall foto: Jenny Luukkonen 

Den 26 april, exakt 25 år sedan 

kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, arrangerade 

Fältbiologerna tillsammans 

med Grön Ungdom, Greenpeace 

och Jordens Vänner en antikärnkraftsmanifestation. 

Utklädda till politiker, förnyelsebar energi 

och kärnkraftsarbetare ville vi iscensätta 

det absurda i att vi helt i onödan försätter 

hela världen i livsfara. Vi gick genom 

Göteborgs stad ner till Gustaf Adolfs torg 

där det hölls det tal, en tyst minut för offren 

i Fukushima och allsång. Dessutom fanns 

flera organisationer på plats med bokbord. 

Vi ville genom manifestationen visa 

att vi inte ställer oss bakom att kärnkraften 

gång på gång framställs som den gröna 

energilösningen. Vi är inga experter, vi har 


Skicka in dina bästa aktionsbilder till redaktion@faltbiologerna.se! 

inte alla siffror eller fakta, men ibland behövs 

ingen expertis för att bedöma om något 

är en dålig idé. 

För det är inte smart att förstöra enorma 

naturområden för all framtid genom att 

bryta uran. Det är inte heller smart att 

förlita sig på en kortsiktig lösning eller att 

bygga ut en dyr verksamhet med stora risker. 

Var finns logiken? 

Om inte de som bestämmer inser detta 

är det vårt ansvar som medborgare att säga 

ifrån. Det är politikernas skyldighet att ge 

oss mer information, att bemöta frågorna 

om kärnavfallshantering och prospektering, 

men det är också vår skyldighet att se till så 

att de gör det! 

Vi hoppas att denna manifestation kan 

bli startskottet för en seriös debatt om kärnkraftsfrågan. 

•••

Antikärnkraftsverk 

och barnarbetare 

text: Marie Karlsson & Lovi Lindgren 

foto: Lovi Lindgren 

Södertäljeklubben fick lite sent nys om 

att det skulle demonstreras mot kärnkraft 

onsdagen 16 mars. Det kändes 

trist att inte hinna delta så vi beslöt oss för 

att för att göra en aktion helgen efter istället. 

Vi bestämde datum och tid och spred det 

genast via mejl och Facebook. Även länstidningen 

blev underrättade om att de var 

välkomna. De ringde upp och bad om en 

telefon intervju på rak arm, vilket ledde till 

en liten notis inför aktionen. 

Planen blev att bygga ett kärnkraftverk 

som skulle ”leda ström” till en musikanläggning 

där folk kunde dansa. Musiken 

skulle delvis vara Glesbygd'ns låt ”Låt det 

ligga” som handlar om uranbrytning i 

Norrland. Två barn kläddes ut till slitna 

gruvarbetare som gick med spadar mellan 

en urangruva och kärnkraftverket. Medan 

detta pågick skulle vi andra dela ut små 

påsar med lappar på. På lappen stod att: 

”Påsen innehåller grus motsvarande 1/10 av 

det radioaktiva avfall som orsakats av din 

elkonsumtion”. Vi ville be folk på gatan om 

hjälp med hur vi ska lösa förvaringen av 

avfallet från kärnkraftverken. 

På söndagen kom cirka 30 barn och 

vuxna för att delta i aktionen. Länstidningen 

var där för att fotografera och intervjua. 

Stämningen var upprymd och aktionen 

gick strålande! 

Efter den lyckade aktionen fick vi idén 

om att man kunde sätta upp en banderoll 

över motorvägen. Ett litet gäng av oss målade 

en kärnkraftssol och skrev texten ”Tänk 

om …” på två lakan som vi sedan placerade 

på cykelbron över E4:an. Alla som körde 

bil fick ta sig en funderare på hur vi ska 

avsluta vårt kärnkraftsberoende. Till vår 

stora stolthet har banderollerna fått hänga 

kvar i två veckor. ••• 


hotspot 

Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller bli ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att 

uppleva häftig natur! Fältbiologen tipsar här om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap. 

Stationsvägen 

till naturen 

text: Redaktionen foto och bild: Magnus Bjelkefelt 

Att resa med tåg leder garanterat till ett flertal mer eller 

mindre frivilliga stopp längs vägen. För att liva upp din väntetid 

har vi bett ett urval fältbiologer med lokalkännedom att dela 

med sig av sina bästa tips på vart du ska gå om du har en 

timme över i deras stad. 

Örebro: Oset-Rynnigeviken 

Strandängar, beteshagar med landskapsvårdande 

kor och tjusig våtmark med ett rikt fågelliv! Följer 

du skyltarna till Rävgången så har du ett fågeltorn 

och fin utsikt över Hjälmaren. Hitta dit: Gå mot 

slottet och igenom slottsparken upp mot Wadköping 

och Stadsparken. Fortsätt följa Svartån uppåt på åns 

vänstra sida om du har slottet i ryggen. Du går förbi 

ett koloniområde och när du kommer till den andra 

slussbron och Naturens hus är du framme! 

Tid att gå: 20 min. Snabbtips: Nära stationen finns 

en liten ö i Svartån. Fråga efter sjukhuset (USÖ) och 

på baksidan hittar du en bro över till stora holmen. 

På sommaren finns där en roddfärja du kan ta över 

ån till stadsträdgården med ekologiska odlingar och 

en fin eko-livsmedelsbutik. På våren kan du spana 

efter strömstaren. Carin Fröjd 

Malmö: Slottsträdgården 

En ekologisk trädgård och plantskola mitt i 

Slottsparken i Malmö. Trädgården består av 

en större grönsaksdel och flera små tematiska 

trädgårdsdelar som ”insektsträdgården” och 

”klimatträdgården”. Under säsong finns ett 

ekologiskt kafé i ett växthus. Hitta dit: Gå 

över Mälarbron till Norra Vallgatan. Följ den 

till höger tills den slutar i Slottsgatan. Gå över 

den och till vänster, sväng efter 50 meter in till 

höger på Malmöhusvägen. Följ den och ta till 

vänster efter kanalen. Tid att gå: 20 minuter. 

Clara Wickström 


Göteborg: Trädgårdsföreningen och 

Palmhuset 

Trädgårdsföreningen i Göteborg. På sommaren 

kan man för 20 kr spatsera bland vackra 

blommor, ta en kaffe i cafét och beskåda änder 

som simmar i kanalen. Vintertid är palmhuset 

en perfekt flykt från kylan och en fulländad, 

grön oas med intressanta arter. Hitta dit: 

Från centralstationens huvudingång går man 

tvärs över torget och kanalen. Till vänster ligger 

porten till paradiset. Tid att gå: 5 min. 

Jenny Luukkonen 

Lund: Ugglor på van Dürens väg 

På vintern övervintrar cirka 20 hornugglor 

mitt i bostadsområdet. Varning för 

hög Harry Potter-faktor. Hitta dit: Man 

tar sig till Folkets park i Lund, sedan 

går man in på Folkparksvägen tills den 

möter van Dürens väg. I tujorna och 

alléträden sitter ugglorna lite gömda så 

man kan få gå omkring och leta ett tag. 

Tid att gå: 20 min. Oskar Löfgren 

Redaktionen tar inte ansvar för eventuella missade tåg. 

Östersund: Badhusparken 

På vintern släd- eller skridskoåkning. På sommaren 

sitt på gräsmattan eller ta en fika. En vit 

eller grön del av staden helt enkelt. Hitta dit: 

Gå mot Frösöbron, från bron ser man parken 

som en ö i vattnet, ta den lilla bron över. Tid 

att gå: 10 min. Jennie Wadman 

Karlstad: Mariebergsskogen 

Tallskog med stigar. Spänger ut i deltat 

där Klarälven rinner ut i Vänern. 

Bra fågelskådning. Naturum, trädgård 

och ekologiskt fik. Hitta dit: 

Gå under tågspåret. Håll höger 

genom bostadsområdet. Du ser en 

vik av Vänern, gå längs dess högra 

sida. Stor skylt och grindar som visar 

när man är framme. Tid att gå: 20 

min. Snabbtips: Går du rakt fram 

från stationen kommer du till älven. 

Följ älven åt höger för att komma 

till museieparken. Grönt och 

fint. Ylva Karlsson 

GÖTEBORG 

MALMÖ 

LUND 

KARLSTAD 

ALVESTA 

ALVESTA 

ÖSTERSUND 

ÖREBRO 

NORRKÖPING 

KALMAR

SUNDSVALL 

GÄVLE 

STOCKHOLM 

BODEN 

Alvesta: Antikvariatet 

På stationens övervåning 

finns ett antikvariat med 

bra fyndmöjligheter. Är i 

stort sett alltid öppet och 

ibland har de även konstutställningar. 

Adam Knapasjö 

Boden 

Gå längs med ån. Blommor och 

fåglar och en trevlig promenadväg 

i all enkelhet. Hitta dit: Gå 

söderut längs Stationsgatan. Ån 

börjar i den lilla sjön Lillavan. 

Tid att gå: 5 min. 

Nils Forsséll 

Gävle: Alderholmsbron, 

Inre fjärden & Gamla tippen 

En trivsam långpromenad, och det går ju alltid 

att vända tillbaka om tiden är knapp. Hitta dit: 

Från stationen knatar man under spåren mot 

Alderholmen. Man ser Alderholmsbron. Vid 

hamnen finns skräp/ruderatmarker som är bra 

rastlokaler för småfåglar och mindre strandpipare. 

Efter ett tag kommer man ut till hamnen 

och då fortsätter man på en cykelväg/järnvägsbro 

över Inre fjärden. När man kommit över 

bron har man vassar och lite alar, bra för sångare. 

Sedan svänger man upp åt vänster och kommer 

upp på en gräsmark där det finns jätte röksvamp 

och blåhake om hösten. Fortsätter man över 

golfbanan kommer man till Gamla tippen där 

näktergalen och sångarna sjunger och där det 

finns en massa annat att utforska. Tid att gå: 

15–40 min. Oskar Löfgren 

Norrköping: Sylten 

En lövträdsbevuxen kulle i östra delen av staden. Flera stigar 

med trappor leder in i området och från toppen har du 

fin utsikt. Den norra sluttningen har lundkaraktär och ger 

bitvis ett vilt intryck. På den södra sidan är en mer öppen 

hagmark med ekar. Hitta dit: Ut från stationshuset går 

du till vänster och följer allén till Kungens rondell där 

du svänger höger över Hamnbron. Följ sedan vattnet till 

vänster bortåt så ligger Sylten en bit fram på höger sida. 

Tid att gå: 15 min. Magnus Bjelkefelt 

Kalmar: Badplatsen på Kattrumpan 

På udden, kallad Kattrumpan, finns en 

lugn och fin badplats med sandstrand, en 

liten pir och en gräsmatta. Hitta dit: Från 

stationen går du gågatan rakt fram genom 

hela stan. Tid att gå: 10 min. Snabbtips: 

Gå över till andra sidan spåret. Där börjar 

Stadsparken som är fin i sig med coola träd. 

Lite längre bort (du ser vilket håll du ska gå) 

breder Kalmar sund ut sig. Bra fågelskådning! 

Gå åt vilket håll som helst och det är 

fint. Adam Knapasjö 

Sundsvall: Norra berget 

Trätrappor leder till toppen av berget. Det är skog 

i branten på väg upp, gamla gårdar och fäbodar, 

kryddträdgård och fik med våfflor. Hitta dit: 

Från stationen kan du se utsiktstornet på toppen 

av berget. Vitt och fult med en flagga på toppen. 

Håll norrut när du kryssar genom stan. Följ sen 

foten på berget för att hitta till trappan. Tid att 

gå: 20–30 min. Snabbtips: Gräsplätt med volleybollnät 

och glasskiosk vid inre hamnen. Gå rakt 

ut från stationen, genom tunneln under E4 och 

förbi p-platserna. Därifrån ser du gräsmattan vid 

vattnet. Linda Tallmarker 

Stockholm: Kungsträdgården 

Massor av sjöfåglar vid kajen, särskilt vintertid. 

De berömda almarna som står kvar tack 

vare almstriden på 70-talet och den sällsynta 

dvärgspindeln Lessertia dentichelis. (Spana 

efter de små trassliga näten på de fuktiga 

bergväggarna nere i Kungsträdgårdens tunnelbanestation.) 

Hitta dit: Från den stora 

hallen på Stockholms central går du ut 

och tvärs över Vasagatan, upp mot Klara 

kyrka (den stora röda), sedan vänster fram 

till Klarabergsgatan. Sväng höger och gå 

rakt fram på den gatan fram tills den tar 

slut i en rondell, därifrån fortsätter du i 

samma riktning fast gatan efter rondellen 

heter Hamngatan. När du kommit fram till 

Kungsträdgården går du genom parken för 

att komma till vattnet och almarna. Tid att 

gå: 10 min. Katarina Bergström 

Strimsporre 

Den lilla lilarandiga 

Strimsporren trivs 

synnerligen bra i 

gruset på tågspåren. 

Blommar hela 

sommaren och hittas 

vid nästan varenda 

perrong i hela Sverige. 

Vad ser blomman ut 

som? I Norge heter 

den Stripetorskemunn 

och på engelska 

Toadflax (Padd-lin). 


Regnälskarna 

10 | Fältbiologen 2/2011

En lav är ett annat namn för en svampart som innehåller alger eller 

cyanobakterier. Algerna och bakterierna hjälper laven att framställa kolhydrater 

och ibland kväve. Det kan liknas med hur vi människor har levande bakterier 

lite överallt i kroppen, som hjälper oss med diverse näringsrelaterade bestyr. 

text: Emil Åsegård foto och bild: Kleo Bartilsson 

Denna brokiga slasktratt av svamparter 

finns representerad i alla 

landmiljöer i världen. De är de 

första organismerna som etablerar sig på 

den stelnade lavan efter ett vulkanutbrott, 

men de finns också rikligt representerade 

bland trädkronorna i tropikerna och på 

murkna trädlågor i Kamtjatka. 

I Sverige har vi cirka 2 000 kända arter. 

Antalet ökar på grund av att forskarna 

hittar nya, och att en del arter invandrar. 

Samtidigt håller flera inhemska arter, 

främst knutna till gamla lövträd och död 

ved, på att dö ut för att deras livsmiljöer, i 

historiskt perspektiv, försvinner snabbare 

än någonsin. Många arter är knutna till 

basiska miljöer och har, på grund av försurningen 

på 1900-talet, försvunnit. Flera 

allt ovanligare lövträd har högt pH i sin 

bark, speciellt äldre träd. Av den anledningen 

används lavar för att göra naturvärdesbedömningar 

av trädmiljöer i skog 

och odlingslandskap, samt bedömningar 

av försurning och luftförorening. 

Lavars fältkaraktärer 

Soredier på 

skorplaven 

bitterlav. 

Rothår och apothesier 

på bladlaven filtlav. 

Det är lätt att fascineras av lavar. 

Såväl trädens bark som stenarnas yta och 

hedarnas barmark täcks efter ett tag av så 

mycket lavar att man ofta inte längre ser 

underlagets egen färg. Att från denna fascination 

släppa lös den lille arkivarien i sig, 

och lära sig skilja på och namnge lavarna, 

är däremot ofta svårt. En stor del av våra 

arter skiljs på mikroskopiska karaktärer, 

och även arter som man kan bestämma 

i fält kräver ofta lupp för att urskilja små 

skillnader. 

Är man inte lagd åt det mikroskopiska, 

utan vill lära sig ute i fält, kan man likväl 

relativt lätt skilja ut ett hundratal vanliga 

och ovanliga arter. Med kännedom om 

deras specifika livsmiljö och det man kan se 

med blotta ögat kommer man ganska långt. 

Isidier på 

busklaven gällav. 

Några viktiga fältkaraktärer 

man behöver kunna känna 

igen och se skillnad på 

Båltyp. Är laven en busklav, bladlav 

eller skorplav? 

Fruktkroppar (apothecier) och deras 

färg och form, som kan vara platt, rund, 

insänkt, välvd, kraterlik, havstulpan-lik, 

mm. Apotheciernas kant kan ha samma 

färg som resten av laven (exempelvis hos 

kantlavar), eller samma som resten av 

apothecien (egenkant). 

Vegetativa förökningsknoppar, 

som delas upp i isidier: fjäll-, stift-, kul- 

eller grynlika utväxter som knoppas av 

från bålen; och soredier: mjöliga eller 

korniga, oftast mindre svampnystan 

(med alg i) som väller upp ur sprickbildningar 

på bålen. 

Var sprickbildningarna återfinns (i bålflikarnas 

kant eller som åsar mitt på 

bålen), är också en karaktär som kan 

vara värdefull. 

Rottrådar och cilier. De förra är en 

sorts fästorgan under laven (liknar ofta 

tonårsskägg), de senare är som rottrådar 

ovanpå laven och dess funktion är höljd 

i dunkel. 

Mycket viktigt är också att man känner 

igen lämpliga växtplatser för olika lavar. 

Man måste naturligtvis känna skillnad 

på en ek och en asp, gärna även utan 

löv, och helst se skillnad på gamla och 

unga dito. Man bör också kunna läsa 

av om miljön är torr eller fuktig, ljus 

eller skuggig, sur eller basisk. 


Lunglav. foto: Magnus Bjelkefelt 

I södra Sjuhärad regnar det mycket. 

Tråkigt tycker vissa, men för flera ovanliga 

lavar är fukt och regn gynnsamt. Detta och 

mycket mer gör Sjuhärad till en spännande 

plats att lära sig lavar på. 

Fältbiologerna i västsvenska distriktet 

ordnade i april en kurs i att känna 

igen sällsynta och naturvårdsintressanta 

lavar. Basläger var byn Botten i ett hörn 

av Skephult socken, varifrån exkursioner 

gjordes till spännande lokaler med olika 

naturtyper och olika lavar. 

Totalt hittade vi 18 rödlistade lavar, och 

21 i övrigt naturvärdesintressanta lavarter. 

De flesta av lavarna vi tittade på är västliga 

i sin utbredning, knutna till västkustens 

fuktiga, oceaniska klimat, och alltså ännu 

sällsyntare i östra Sverige. 

Flera av lavarterna har cyanobakterier 

som algkomponent, något som ofta medför 

att bålen får en grå, blå eller brunaktig 

färg. Det gröna inslaget i bålfärgen, som 

kommer från grönalger, saknades däremot 

hos många av arterna vi lärde oss. 


Läderlappslav. foto: Leif Stridvall 

Almlav. foto: Kleo Bartilsson 

I en backe ned mot en å växer ett gammalt 

bestånd med över 80-åriga aspar. 

Denna miljö, kombinerad med närliggande 

källokaler för arterna, är så ovanlig 

att vi lätt fann en handfull sällsynta arter. 

Läderlappslaven Collema nigrescens – en 

art i släktet gelélavar – har en svart, rynkig 

bål med rosettlikt växtsätt. Lite som 

kustklippornas tuschlav men mindre, 

slätare och trädväxande. I blött tillstånd 

mjukar den upp sig till en slemmig hinna 

på grund av ett gelatinämne som finns i 

algkomponenten (cyanobakterien Nostoc). 

Läderlappslaven skiljs från sin nära släkting 

stiftgelélav Collema furfuraceum genom att 

den senare har stiftlika isidier, medan den 

förra har kullika. 

Här fann vi också den spektakulära lunglaven 

Lobaria pulmonaria – en stor, djupt 

flikig bladlav som när den blir blöt snabbt 

växlar från grågrön till intensivt glänsande 

grön, med ett nätmönster av åsar med utväxande 

isidier och uppsprickande soral. 

Sällsynt kan man även se röda fruktkroppar. 

Hållav. foto: Kleo Bartilsson 

Havstulpanlav. foto: Kleo Bartilsson 

Njurlavar, Nephroma, där samtliga arter 

fungerar som signalarter för värdefulla 

trädmiljöer, växer också här. 

På kursen stannade vi också vid 

Tattarströmmarna, en svämskog med ask, 

klibbal och gran mitt ute i en å. Marken 

översvämmas av vår- och höstflod, och är 

ständigt fuktig. 

Här fann vi den karismatiska havstulpanlaven 

Thelotrema lepadinum, som ser ut som 

havstulpaner i miniatyr och växer på träd 

(även sura träd som klibbal och rönn) i fukthållande 

miljöer. 

Efter lite letande fann vi också den närmast 

intetsägande, men likaledes mytomspunna, 

hållaven Menegazzia terebrata. 

Hållaven liknar till färg och form de vanliga 

lavarna blås- och skrynkellav, men skiljer 

sig genom att den har ”skotthål från ett 

mycket litet luftgevär” spridda över bålen. 

Laven växer enbart i extremt fuktiga miljöer 

och försvinner direkt om störningar sker i 

hydrologin.

Transplantera en lav 

Så vad gör man om man inte har några sällsynta 

lavar där man bor? På många ställen i 

Sverige försurades luftmiljön så mycket under 

1900talet att lunglav och skägglavar försvann. 

Idag har man gjort transplanteringsförsök för 

att hjälpa den hotade lunglaven tillbaka, och det 

är så lätt att man kan göra det själv. 

Lättast att transplantera är busklavar, alltså 

hängande julgranspyntlika arter som klänger 

i trädgrenar. Dem kan man bara ta loss eller 

hämta nedblåsta exemplar från marken, och 

hänga upp eller knyta fast på något annat lämpligt 

ställe. Även lunglavar trillar ner, så går du 

förbi ett lunglavträd där en del av bålen trillat 

ned: gör en räddningsinsats och bidra samtidigt 

Sista stoppet på kursen gjordes vid 

Karlagården, en gammal löväng med 

hundra åriga, ihåliga hamlade askar och 

lönnar, garnerade med lavar. Det ovanliga 

är återigen lövträden själva, som är så gamla 

och har stått och samlat lavar i hundra år. 

Efter en helg med fokus på det lilla kunde 

deltagarna lätt rada upp många nya och bekanta 

sällsyntheter. På de gamla vitpudrade 

askarna kunde de bland annat urskilja en 

särskild matt vitgrå nyans, som vid närmare 

betraktelse utgjordes av tusentals små karamellröda 

apothecier på en mjölvit bål. Det 

var almlavens Gyalecta ulmis bleka lekamen. 

Att lära sig alla dessa arter tjänade flera 

syften. För varje ny person som kan känna 

igen och lära vidare om ovanliga och hotade 

arter och deras miljöer, så har vi ännu en 

anledning, ännu ett öga och ännu en röst, 

som värnar dem. ••• 

till att laven kan sprida sig mellan plantageöknarna! 

För lunglaven behövs nylontråd (exempelvis 

fiskelina) och ett lämpligt träd. Lunglaven är 

kräsen och vill både ha mycket fukt och mycket 

ljus, men inte sol i söderläge. Bäst är en gammal 

lönn, asp eller ek i en öppen hagmark på en 

nordriktad slänt, gärna lite lägre i terrängen 

så att morgondaggen och dimman ligger kvar 

länge inpå trädet. 

Har laven också isidier eller soral så kan man 

blöta något (exempelvis en trasa eller sin hand) 

och stryka över laven och fånga upp fragmenten, 

och sedan gnugga dem mot ett annat, lämpligt 

träd. Lycka till! 

Lavar som 

luppades 

under kursen: 

(R) = Rödlistad 

(S) = Signalart 

Almlav (R) 

Asplav 

Barkkornlav (S) 

Bitterlav 

Blek kraterlav (R) 

Blemlav 

Blodlav (S) 

Blomskägglav (S) 

Blylav (R) 

Blågrå mjöllav 

Blåslav 

Brosklav 

Brunpudrad nållav (S) 

Brämlav 

Bårdlav (S) 

Dagglav 

Dvärgbägarlav (R) 

Dvärgtuffs (S) 

Fjällig filtlav 

Flarnlav 

Färglav 

Gammelgranslav 

Grynig filtlav (S) 

Grynlav (R) 

Grå jordlav (R) 

Gulvit blekspik (S) 

Gällav 

Havstulpanlav (S) 

Hjälmrosettlav 

Hållav (R) 

Jättelav (R) 

Kartlav 

Kattfotslav (S) 

Kopparspik (S) 

Korallav (S) 

Korallblylav (S) 

Kyrkogårdslav 

Lunglav (R) 

Läderlappslav (R) 

Lönnlav (S) 

Mussellav (S) 

Näverlav 

Olivbrun gytterlav (R) 

Porlav 

Rosettbrosklav 

Rännformig brosklav (R) 

Silverlav (S) 

Skinnlav (S) 

Skriftlav 

Skrovellav (R) 

Skrynkellav 

Skägglav 

Sköldlav 

Slånlav 

Snöbollslav 

Sotlav (S) 

Stiftgelélav (R) 

Stuplav (S) 

Sydlig blekspik (R) 

Tagellav 

Traslav (S) 

Vägglav 

Västlig gytterlav (R) 

Västlig njurlav (R) 

Ådrig torsklav (S) 

Ädellav (R) 

Totalt 66 lavar varav 21 signalarter 

samt 18 rödlistade arter 



Biten av 

blomman 

text och foto: Pontus Johansson 

Flugblomster är den enda Ophrysorkidén i Sverige. 

Pontus Johansson är botaniknörden med särkild 

faschination för denna blommas luriga förökningsmetod.

Jag är en nörd. En del skulle kanske kalla 

mig för supernörd. Jag fastnade för orkidéer 

redan i lågstadiet då jag hittade 

min första knärot, en liten orkidé. 

Orkidésläktet har fascinerat botaniker 

i alla tider, över hela världen. Deras utseenden 

och specialiseringar till närlevande 

organismer gör att man ständigt förbryllas 

över naturens under. Att det dessutom 

finns upp till 25 000 arter spridda överallt 

i världen gör att ens intresse ökar. Hur har 

en sådan mångfald bildats? 

För att hitta svar på frågan kring orkidéernas 

utveckling är det väsentligt att titta 

närmre på deras pollinationsförhållanden. 

Ett stort antal orkidéer saknar nämligen 

nektar och har då istället utvecklat olika 

knep för att locka till sig pollinatörer. På 

så sätt har det bildats tydliga riktningar i 

orkidéernas evolution, då utvecklade pollinationsförhållanden 

minskar chansen att 

pollen hamnar på villovägar. 

De flesta orkidéer har en speciell pollinatorgrupp 

även om de har nektar och i 

vissa fall är anpassningen så pass extrem att 

bara en art fysiologiskt sett kan pollinera 

växten. Arter av släktet Ophrys är särskilt 

intressanta. Genom att blomman utsöndrar 

feromoner, beteendedrivande doftämnen, 

som liknar en hona av en särskild stekelart 

och dessutom har liknande signalfärger 

lurar de hanar av samma art att para sig 

med blomman. När stekelhanen sedan besöker 

nästa blomma för ännu ett misslyckat 

parningsförsök fullföljer han pollinationen. 

I Sverige finns det bara en art i detta 

släkte: Ophrys insectiferia – flugblomster. 

Den är sällsynt och växer på fuktig och 

kalkrik mark. Om man hade ögonen med 

sig kunde man hitta sporadiska exemplar av 

flugbomster under årets Fältstation Öland, 

bland annat i Mittlandsskogen. 

Pontus på jakt efter orkidéer. Floran alltid i beredskap. Foto: Claes Lööw. 

En annan intressant aspekt med orkidéerna 

är deras frön. De är inte större än 

dammkorn, saknar helt näring och sprids 

med vinden. Därav är de i behov av hjälp 

av mykorrhiza, en så kallad symbios mellan 

svampmycel och växtrötter, för att kunna 

gro. 

Orkidéerna har blivit en stor del av mitt 

liv och största målet just nu är att se alla 

Sveriges cirka 50 arter. Jag får ofta frågan 

varför jag intresserat mig för blommor och 

under vilka omständigheter mina växtnörderier 

utvecklades. 

Som jag själv minns det kom det naturligt 

och drevs på av fascinationen över att ju mer 

man undersökte desto fler ting upptäckte 

man. Vid tio års ålder hade jag helt snöat 

in på växter och man hittade mig ofta med 

näsan i min Mossberg. Jag kommer ihåg 

känslan av att få mitt eget exemplar av den 

gigantiska floran. De nyblanka sidorna, 

dessa myriader av alla Nordens växter. Dess 

vikt i mina svaga barnahänder. Att den faktiskt 

vägde på tok för mycket stoppade inte 

mig från att bära med den så ofta jag kunde. 

Vilka ord jag än prövar för att förklara 

mitt nörderi låter det hela bara dumt. Det 

bästa jag kommer på är helt enkelt – för att 

det är så vackert. De orden klingar i mina 

öron, bedövar allt annat. Naturen är vacker, 

så otroligt vacker. Det vi ännu inte förstår 

gör den bara vackrare. ••• 


Fjärilens svarta 

text och foto: Pavel Bína 

Den svartfläckiga blåvingen är inte så 

oskyldig som den ser ut. Det finns ett liv 

före detta. I alla fall för en fjäril. 


Honan väljer kräset 

ut den backtimjan i 

vars blomhuvuden 

hon lägger mellan 

50–100 ägg. Larven 

lever fram till sitt 

tredje larvstadium i 

blomman och livnär 

sig på de omogna 

fröna. 

Efter den tredje 

hudömsningen lämnar 

larven blomman och 

lägger sig att vänta 

på myrorna (vanligen 

hedrödmyror Myrmica 

sabuleti). När myrorna 

hittar larven avger 

den en söt och 

proteinrik vätska. 

Efter en noggrann 

undersökning 

godkänner myrorna 

larven som sin egen 

och bär den till 

myrboet. Där börjar 

den andra fasen av 

larvens liv då den 

förändras till en 

predator som äter 

myrornas egna larver. 

Larven lever i myrboet 

fram till nästa vår.

fläckar 

I juni förpuppar sig 

larven, fortfarande 

i skydd av myrornas 

bo. Bilden visar en 

fjäril som snart ska 

kläckas. 

Svartfläckig blåvinge 

flyger under juni, juli 

och början av augusti. 

Svartfläckig 

blåvinge 

Phengaris 

(Maculinea) arion 

Foto: Göran Sjöberg 

Bilderna visar fjärilen i naturlig storlek. 

Den svartfläckiga blåvingen är Europas 

största blåvinge. Honan har stora svarta 

fläckar på framvingen. Hanen, som 

saknar fläckarna på framvingen, ger 

ett betydligt blåare intryck. Undersidan 

har de mest typiska kännetecknena: det 

finns inga orange fläckar på den (vissa 

blåvingearter har orange fläckar på 

undersidan) och man kan verkligen se 

de stora svarta fläckarna som har gett 

arten dess namn. 

Världsutbredningen omfattar större 

delen av Europa, Ryssland och Sibirien 

österut till Kina. I Sverige är svartfläckig 

blåvinge känd från Skåne, 

Västergötland, Södermanland och 

Uppland (ett fåtal lokaler) samt från 

Öland och Gotland (lokalt allmän vilket 

är unikt i Europa). 

En hotspot för blåvingeskådning är 

Asträsk på Gotland. Lokalen är solig 

(vilket ger värme till myrorna), lagom 

öppen (vilket ger fjärilarna lä – blåvingar 

är mycket känsliga för vind) och täckt 

av backtimjan (vilken är blåvingens vanligaste 

värdväxt i Sverige). 


Inventering 

Inventering innebär att ”gå igenom och 

göra en förteckning över” och är ett viktigt 

vapen i kampen för att bevara snygga, 

artrika skogar som ännu inte kalavverkats 

och blivit till plantager. När man inventerar 

vill man förstås hitta rödlistade arter som 

man kan mosa i ansiktet på skogsbolagen, 

men innan man ger sig på att leta efter 

millimeterlånga knappnålslavar kan det 

vara värt att ge platsen en övergripande 

bedömning, en strukturinventering. 

För att få en uppfattning om hur orörd 

eller gammal skogen är kan du se efter 

om träden är av varierande ålder och 

art, om det finns död ved och om den 

tillhör rotvältor eller brutna stubbar samt 

hur grenarna växer. Notera terräng och 

markvegetation, om området är till exempel 

kuperat eller har fuktigt klimat. Titta efter 

kulturspår och tecken på skogsbruk. 

Skogsinventeringe 

text: Alva Anderberg bild: Kleo Bartilsson 

I Sverige finns det jättemycket skog. Samtidigt 

är tusentals skogslevande arter utrotningshotade. 

En biologiskt värdefull skog skiljer sig från en 

åker av granplantor. Lär dig hur och rädda den! 

Avverkningsanmälan 

Allt börjar med en avverknings anmälan. Om 

ett skogsbolag eller en privatperson vill avverka 

måste de först skicka in en anmälan till 

Skogssstyrelsen. Det måste göras senast sex 

veckor i förväg. Därefter är anmälan giltig i tre 

år. Vem som helst kan begära ut anmälningar 

hos Skogsstyrelsen, för att få information om 

när, var och hur avverkningar kommer att 

ske. 

Evighetsträd 

Brandljud 

Skogsbrand framställs ofta i medier som 

katastrofalt och ödeläggande. Bränder har 

dock historiskt fyllt en viktig funktion 

för skogarnas kontinuitet och en del 

arter är till och med beroende av att det 

brinner ibland. Genom att hitta tecken på 

brand kan man få en uppfattning om hur 

gammal skogen är. Om det inte har 

brunnit på länge finns det gamla granar 

som har kvar grenarna längst ner. Har 

det däremot brunnit kan man finna så 

kallade brandljud på gamla tallar. De 

har väldigt brandtålig bark, men om 

det brinner ordentligt kan barken på 

läsidan av trädet (där lågorna möts och 

temperaturen blir som högst) bli så skadad 

att den faller av. Trädet försöker valla igen 

skadan med kåda och ny bark. Brandljudet 

blir som en öppning in till kärnveden med 

bulliga barkkanter. 

Evighetsträd är ett vackert ord för ett träd som man lämnar att självdö av 

hänsyn till biologisk mångfald. Enligt en avverkningsstandard, som det 

dock inte finns någon skyldighet att följa, bör det finnas kvar minst tio 

evighetsträd per hektar på ett hygge. De ska då helst vara gamla och stabila 

så att de kan stå kvar ett tag utan att falla så fort det blir storm. Ibland kan 

man finna gamla evighetsträd där det senare uppkommit bebyggelse.

ns ABC 

Lågor och torrakor 

Lågor kallas gamla döda träd som 

ligger ner. De är omtyckta av lavar och 

tickor, som tycker om fuktiga ställen 

på död ved. Torrakor är döda träd som 

fortfarande står upp. De är viktiga 

hem åt många insekter och fåglar. I 

en produktionsskog ser man sällan 

lågor och rakor, eftersom det blir 

oekonomiskt att låta en massa träd stå 

och självdö. Dessutom kan de dra till 

sig arter som kan ”angripa” andra träd. 

Rödlistan 

Nyckelbiotop 

Ett skyddsvärt område som kan förväntas rymma många rödlistade 

arter kallas för nyckelbiotop. Det kan röra sig om ett enskilt träd eller 

en stor skog, och området har sällsynta egenskaper som gör det till 

en god livsmiljö för många arter. Skogsstyrelsen har en definition av 

begreppet, men det finns inget direkt skydd av nyckelbiotoper mer än 

att det ger dåligt rykte att avverka dem. 

Rödlistan är en sammanställning av alla utrotningshotade arter 

i Sverige. Listan uppdateras vart femte år av Artdatabanken och 

du kan ladda ner den på adressen www.artdata.slu.se/rodlista. 

Den innehåller tyvärr drygt 2 000 olika kärlväxter, mossor, 

lavar, svampar och insekter som är hotade av skogsbruket. De 

missgynnade arterna etiketteras med olika hotklasser för att 

beskriva hur akut deras situation är: 

NT – Missgynnad (Near Threatened) 

VU – Sårbar (Vulnerable) 

EN – Starkt hotad (Endangered) 

CR – Akut hotad 

(Critically Endangered) 

RE – Försvunnen 

(Regionally Extinct) 

Signalart 

En del av rödlistans arter kan vara 

svåra att skilja från vanligare arter. 

Skogsstyrelsen har myntat ”signalarter”, 

arter som både är sällsynta men också 

lätta att känna igen. Signalarter behöver 

inte vara rödlistade, men indikerar att en 

miljö har höga naturvärden och att man 

troligtvis kan finna fler ovanliga arter där. 

De flesta signalarter är kryptogamer, det vill 

säga mossor, lavar och svampar, 

och finns sammanställda i en bok 

som heter just Signalarter. 

Urskog 

Kulturspår 

När man inventerar kan man passa på att observera om det 

finns kulturspår, tecken på mänsklig inverkan i skogen. Stubbar 

och gamla kojruiner kan ge ledtrådar om människornas historia 

på platsen. Om du finner långa skador i barken på tallar kan 

det röra sig om barktäkter. De sitter ungefär i brösthöjd och 

har tillkommit genom att samer skurit av bark på trädet för att 

komma åt den ätliga innerbarken. 

Urskog, eller naturskog, står i kontrast 

till produktionsskog. En urskog är 

mycket lite eller inte alls påverkad av 

människan. I produktionsskogen är 

nästan alla träd lika gamla och avverkas 

oftast när de är 80–100 år. En urskog 

har generellt fler olika arter av träd och 

framför allt i olika åldrar. Där finns 

hela träds livscykler representerade: 

unga skott och gammal död ved. 

Produktionsskog ska inte blandas ihop 

med ”produktiv skog” som är ett uttryck 

för skog med tillväxt på mer än en 

kubikmeter per hektar och år. Det är 

sådan skog som är mest eftertraktad av 

skogsnäringen. 

I Skogsnätverkets häfte Nyfiken på skog? kan 

du bland annat läsa mer om hur man bedömer 

ett hygge, vilken flora som är mest ändamålsenlig 

och få tips om länkar till häftiga nyckelbiotoper. 

Det finns att ladda ner som pdf från 

Fältbiologernas hemsida under fliken ”Skog”. Du 

kan även gå med i Skogsnätverket eller beställa 

20 steg att rädda en urskog gratis från förlaget.

Urtidsväxter 

Pärlslinke 

Nitella tenuissim 

A: Habitus B: Skottspets 

C: Kransgren D: Krans ovanifrån 

E: Gametangier F: Oogon 

G: Oospor 

20 | Fältbiologen 2/2011

ild: Lis Behrenfeldt 

Jag sitter i ett kärr omgiven av kärrknipprot och andra sällsynta orkidéer i full 

blom och funderar på vad det är som jag håller i min hand. Med de sträva, 

bleka grenarna och det märkliga utseendet liknar den någon slags urtidsväxt. 

Det är inget jag sett förut, men här verkar den finnas i varenda vattenpöl. 

text: Liselott Evasdotter bild: Werner Krause 

Senare får jag veta att det var en 

kransalg Charophyceae, eller sträfseväxt 

som de också kallas, som 

jag hittat. Det är lite oklart var gruppen 

kransalger hör hemma eftersom de både 

till uppbyggnad och storlek mer liknar 

kärlväxterna än algerna. Ibland räknas de 

som en egen växtgrupp och ibland som en 

egen klass inom grönalgerna. Antagligen 

är det från kransalgerna som landväxterna 

härstammar. 

Alla kransalger lever hur som helst i vatten 

och de kan hittas i allt från fjällbäckar 

till havsvikar. De flesta kransalgerna trivs 

bäst i kalkrika vatten. Där kan de dominera 

stora delar av undervattensvegetationen och 

i dessa skogar av kransalger finns hela ekosystem 

av små djur som blir mat åt fiskar 

och fåglar. 

Just den kransalg jag höll i min hand 

var antagligen ett gråsträfse Chara contraria. 

Det är en art som trivs i kalkhaltiga miljöer. 

Andra, till exempel havsrufse Tolypella nidifica, 

trivs i havet medan pärlslinke Nitella 

tenuissima bara finns i sötvatten. 

Det är svårt att artbestämma kransalger i 

fält, men det kan gå med en bra lupp. Bäst 

hade det varit om jag tagit med mig några 

exemplar från kärret och tittat på dem 

under en stereolupp. 

Kransalgerna har en komplex uppbyggnad 

med grenar i krans runt en nod. Mellan 

varje nod sitter internodcellerna. Ibland är 

de mer än 20 centimeter långa, vilket är 

växtvärldens längsta celler. Många arter har 

något som kallas barkceller längs internoden. 

Barkcellerna kan se ut på olika sätt och 

en del arter har taggar med olika slags form 

och placering på barkcellerna. Sådana detaljer, 

som är viktiga för artbestämningen, 

ses lättast under förstoring. 

Flera av de arter som lever i kalkrika 

vatten blir kalkinkrusterade. Det innebär 

att kalk samlas ovanpå cellerna vilket gör 

växten hård och sträv att känna på. Det blir 

då svårt att se vilken art den tillhör. För att 

få kalken att lösas upp kan man lägga sin 

kransalg i utspädd ättika en stund. 

Om man hittar stora bestånd av kransalger 

på större djup kan man vara säker på 

att vattenkvalitén är god. Kransalgerna är 

känsliga för övergödning. När vattnet blir 

för näringsrikt blir det för mycket växtplankton 

och påväxtalger som skuggar 

dem. På grund av den utbredda övergödningen 

har många arter blivit ovanliga och 

hotas av utrotning. Förhoppningsvis kommer 

övergödningen att minska framöver. 

Naturvårdsverket har också satt ihop ett 

åtgärdsprogram för hotade kransalger. 

Ett annat hot mot flera arter som lever i 

små och tillfälliga vattensamlingar är brist 

på livsmiljöer. För att skapa åkermarker 

och ökad skogsproduktion har stora områden 

med våtmarker dikats ut i Sverige och 

många vattendrag har rätats ut, bland annat 

för att användas till flottning av timmer. 

Till viss del kan våtmarkerna ersättas med 

till exempel dammar i parker och vattenpölar 

i hjulspår, men det är inte tillräckligt. 

En hoppfull tanke är dock att de kransalger 

som nu är utrotningshotade skulle 

kunna finnas kvar som frön i marken i 

väntan på vatten. Kransalgernas frön kalllas 

oosporer och klarar både kyla och torka. 

Oosporerna kan ligga många år i marken 

i väntan på att en vattenpöl ska bildas. I 

kärret där jag hittade gråsträfsen behöver 

oosporerna dock inte vänta på vattenpölarna, 

det finns gott om dem. ••• 

Pdf till artikeln i Svensk Botanisk Tidskrift 

nås på adressen 

www.sbf.c.se/www/pdf/101(3-4)/blindow.pdf 


ATOMKRAFT 

ScHLUSS! 

Stora demonstrationer utanför kärnkraftverket Grafenrheinfeld. 


text och foto: Svante Hansson 

Europas största ekonomi Tyskland har 

bestämt sig för att avveckla kärnkraften 

till år 2022. 

Redan tre månader efter katastrofen 

i Fukushima har åtta reaktorer tagits ur 

bruk, flera kärnkraftspositiva partiföreträdare 

har fått avgå och massdemonstrationerna 

har med jämna mellanrum flödat 

över Tyskland. Kritiken mot kärnkraften 

har den senaste tiden eskalerat, men motståndet 

är sedan länge kraftigt och brett 

förankrat. 

Redan för ett halvår sedan kunde man 

läsa starkt kritiska artiklar om kärnkraftslobbyns 

inverkan på det tidigare regeringsbeslutet, 

och detta även i borgerlig 

dagspress med mycket bred spridning. 

Även i opinionen enar frågan människor ur 

alla läger. Att det nu är högersidan, som annars 

varit försiktigt positiva till kärnkraft, 

som pressats till att lägga fram en avvecklingsplan 

är en extra intressant aspekt. Det 

innebär alltså att det inte finns något parti 

som företräder fortsatt drift. Faktum är 

att oppositionen förhållit sig avvaktande 

till uppgörelsen och menar att man borde 

klara omställningen innan 2022. 

Det finns heller inget utrymme att backa 

i frågan då cirka 80 procent av tyskarna 

kräver att man det närmaste decenniet 

lämnar kärnkraften. 

Den tyska pressen fylls nu av långa 

reportage och krönikor om varför just tyskarna 

utmärker sig i sin iver att göra sig fri 

från kärnkraften. Som alltid när Tyskland 

avviker i något avseende hänvisas det till 

landets mörka historia. Man menar att tyskarna 

bär med sig erfarenheter av vad den 

totala katastrofen kan innebära. Denna

teori går ibland under namnet ”German 

angst” [tysk rädsla] och anses även förklara 

varför tyskarna går till doktorn mycket oftare 

än i jämförbara länder. Själv finner jag 

denna förklaring något långsökt, åtminstone 

i kärnkraftsfrågan. Därför bestämmer 

jag mig för att fråga några som bör veta, 

nämligen de unga tyska kärnkraftsmotståndarna. 

Jag träffar Hanna Anneser och Christoffer 

Simos för att få reda på vad som driver dem 

i den till synes framgångsrika kampen. De 

båda studerar i Würzburg i nordvästra 

Bayern och är sedan flera år miljöaktivister 

som ger mycket av sin tid till Greenpeace. 

Även de ställer sig avvaktande till teorin om 

att Tysklands vägval skulle ha med någon 

speciell nationalkaraktär att göra. 

– Naturligtvis spelar vår höga levnadsstandard 

en avgörande roll, våra östra 

grannländer har tyvärr mer akuta problem 

att ta itu med. Men man måste nog också 

förstå den tyska inställningen som en del 

av en helhet. Att fler slås av att klimatförändringarna 

är en pågående process som 

också drabbar oss. I det sammanhanget ses 

kärnkraften som oförsvarbar, säger Hanna. 

– Att vi har en begränsad andel kärnkraft 

har nog också betydelse. I Frankrike kan 

nog frågan vara svår att driva då de är långt 

mer beroende av kärnkraft än vi, menar 

Christian. 

Men vi konstaterar också att Tyskland 

faktiskt inte är så unikt som det ibland 

framstår. Italien fasade ut sin begränsade 

kärnkraftsproduktion redan på 80-talet 

och av allt att döma kommer Schweiz följa 

Tysklands exempel. Listan över länder i 

Västeuropa som helt avstått från att bygga 

Hanna Anneser och Christoffer Simos har kämpat hårt för att få bort kärnkraften i Tyskland. 

Och det ser ut som om det går vägen. 

ut kärnkraft kan göras ganska lång. 

Givetvis har även Hanna och Christian 

deltagit i den protestvåg som sköljt över 

Tyskland sedan haverierna i Fukushima. 

– Även om utgången i lokalval och opinionsundersökningar 

nog pressat regeringen 

till sin nuvarande position så tror jag ändå 

att demonstrationerna spelat en viktig roll, 

säger Christian. 

– Ja, Fukushima kom som en stor chock 

för oss alla och då spelade aktionerna en 

viktig roll. Inte minst för att folk kände 

att de åtminstone kunde göra något, tilllägger 

Hanna. 

Det folkliga motståndet har tagit 

många uttryck ute på gatorna men faktiskt 

också vid själva kärnkraftverken som i slutet 

av april sammanlagt fick besök av över 

100 000 demonstranter. Under hela våren 

har minst en landsomfattande aktionsdag 

i månaden samlat människor ur alla åldrar 

och samhällsgrupper. Däremellan har 

det arrangerats måndagsdemonstrationer 

i många städer. 

Det är påtagligt att den tyska debatten 

inte alls präglas av den konflikt som målas 

upp i Sverige, där kärnkraftsavveckling och 

klimatvänlig omställning ofta ses som två 

motsatta intressen. När frågan ändå kommer 

på tal är Hanna och Christian likt de 

flesta andra här angelägna om att i första 

hand skrota kärnkraften. 

– För mig känns det som den logiska 

ordningsföljden, inte minst eftersom kärnkraftsavvecklingen 

ligger inom närmare 

räckhåll, säger Christian. 

– Ett avgörande argument för mig är att 

kärnkraften står för en så liten del globalt 

sett. Därför är det tanklöst att utsätta män- 

niskor och natur för så stor fara, då det 

faktiskt inte ger så mycket energi, framhåller 

Hanna. 

Det är naturligtvis viktigt att den 

tyska kärnkraftsavvecklingen inte slutar 

i utbyggnad av fossilenergi, och beskedet 

är att klimatmålen ligger fast och kommer 

att nås. Receptet är det miljörörelsen alltid 

sagt: sol, vind och energieffektiviseringar. 

Den riktigt positiva nyheten är att ett 

stort och betydelsefullt land har nått en 

mycket bred enighet om att det går att 

skapa ett hållbart energisystem. Ingen vet 

med säkerhet att det kommer att lyckas fullt 

ut till 2022, men målsättningen är tydlig, 

och om man så bara når en bra bit på vägen, 

kommer man ha skapat ett enastående exempel. 

••• 

Tyskland 

och kärnkraften 

Tyskland har 17 kärnreaktorer som är 

fördelade på 12 kärnkraftverk. Sedan ett 

par månader har 8 reaktorer, som anses 

ha lägre säkerhetsnivå än de övriga, tagits 

ur drift på order av regeringen. Förutom 

dessa, som enligt överenskommelsen inte 

kommer att återtas i drift, står ytterligare 

några reaktorer stilla för säkerhetsöversyn. 

Kärnkraften täcker 23 procent av Tysklands 

elkonsumtion men bara 11 procent av 

landets totala energibehov. Tyskland är 

således mindre kärnkraftsberoende än 

Sverige. Tysklands produktion är dock långt 

större i absoluta tal än Sveriges. 


minifältis 

Sjöodjur 

text: Alva Anderberg foto: Kleo Bartilsson, Magnus Bjelkefelt, Alva Anderberg m.fl. 


Dykare finns i varierande storlek och 

är naturens svar på batmobilen. Svarta/ 

mörkbruna spolformade skalbaggar 

som både kan flyga mellan dammar och 

simma jättesnabbt (de susar runt i vattnet, 

och ser helt galna ut i små baljor). De 

kommer upp till ytan ibland och hämtar 

luft genom att sticka upp rumpan, 

eftersom de andas med bakdelen! De är 

dessutom glupska rovdjur. 

Iglar ser ut som platta mörka maskar 

och lever som parasiter på andra djur. 

Den enda svenska arten som suger blod 

av människor är blodigeln och den är 

ganska sällsynt. Iglarna är hermafroditer, 

det betyder att alla är både honor och 

hanar. 

Skaffa en stadig håv och en balja. Gör 

dig redo att bli blöt och samla mod 

att möta monsterdjuren. Det slingrar 

och kryper, tuggas och lurpassas 

överallt på botten av din närmsta sjö. 

Buksimmare har liksom andra insekter 

sex ben, men två av dem är mycket 

större och bredare än de andra. De använder 

benen nästan som åror och tar 

sig fram knyckigt i vattnet. Buksimmare 

är inte skalbaggar utan skinnbaggar. De 

känns igen genom att de brukar ha ett 

kryss på ryggen. En annan sådan bagge är 

ryggsimmaren, som liknar buksimmare 

men istället simmar på rygg. 

Kärrspindeln är en av Sveriges största 

spindelarter. Den är en skicklig jägare 

som lever på vatteninsekter. För att klara 

sig länge under ytan häftar kärrspindel 

fast små luftbubblor på sin håriga bakkropp. 

Sedan bygger den ”hus” av nät 

under vattnet och skapar på så vis en 

luftreserv eller ”dykarklocka” som den 

sedan kan gå ner och andas i!

Husmaskar är nattsländenymfer som 

fått smeknamnet husmask eftersom de 

bygger ”hus” genom att limma ihop 

växtdelar eller grus. De husmaskar som 

lever i strömt vatten bygger tunga hus 

av grus för att inte flyta bort, medan 

de som lever i lugna vattendrag oftast 

bygger av lövbitar eller pinnar. 

Trollsländenymfer är stora rovdjur 

som har en fångstmask inuti sin mun. 

När ett annat djur kommer nära kastar 

den ut extrakäken som hugger fast 

i bytet. Trollsländenymfer använder 

”jetdrift” för att ta sig fram. De suger in 

vatten genom munnen och sprutar ut 

det där bak. Då far de fram som raketer 

genom vattnet! 

Vanlig groda och åkergroda är 

våra vanligaste grodor. De är brungröna 

i färgen och ungefär lika stora, men 

den vanliga grodan har en trubbig nos 

medan åkergrodans är spetsig. 

Stora paddor kravlar snarare än hoppar 

fram och är lätta att skilja från grodor. 

Som små är de mer lika. Ett bra kännetecken 

är då att paddans hud är vårtig. 

Paddor är giftiga för nästan alla djur. 

Glöm inte att grodor har ömtålig hud! Det 

är bäst att inte ta på dem för mycket och att 

i så fall vara blöt om händerna. 

Fiskar är oftast de största rovdjuren i 

en damm eller å. Är du snabb kan du 

håva in ynglen, som tycker om att hålla 

sig till de grundare ställena.” 

Kräftor finns det två arter av. 

Flodkräfta är den svenska ursprungsarten 

men den har nästan helt utkonkurrerats 

av den inplanterade signalkräftan. 

Signalkräftan känns igen på turkosvita 

fläckar i ”tumvecket”. 

Övervattensväxter har nedre delen 

av stammen under vattenytan men 

blommor och blad ovan. T.ex. bladvass, 

fackelblomster. 

Flytbladsväxter har blommor och 

blad flytandes på ytan. Till exempel 

näckrosor och vattenpilört. 

Undervattensväxter kan vara fritt 

svävande eller förankrade i botten med 

rötter. Till exempel vattenpest och axslinga. 

Bygg en håv 

Om du inte har en håv kan du bygga en. Ett stabilt 

handtag är en bra början. Kanske finns det en 

gammal sil hemma som du kan få använda? Du kan 

också ta ett trasigt badmintonracket och sy fast en 

tygstrut på den. 


Hej Agnes Limé, som är en av dem som håller 

i trådarna när Fältbiologerna gör ny hemsida! 

text: Jenny Luukkonen foto: Magnus Bjelkefelt 

Varför gör vi en ny hemsida? 

Det är något som föreningen har behövt 

och efterfrågat i alldeles för många år, en 

hemsida som ger en rättvisande bild av fältbiologerna 

både utåt och inåt. Det är många 

som sagt att de varken använder eller hänvisar 

till vår nuvarande sida eftersom den 

är tråkig, krånglig och inte har bra info för 

nya medlemmar. 

Vad har vi att se fram emot med den nya 

hemsidan? 

En snygg och konsekvent sajt som är enkel 

för alla att uppdatera. En välkomnande förstasida, 

ett nytt och fint kalendarium och ett 

eget hörn för minifältisar. Vårteckensidan 

utökas med en karta och flera roliga funktioner. 

Klubbar, distrikt, utskott och nätverk 

får sina egna sidor att administrera och 

göra personliga. Förlagets butiksdel snyggas 

till och för tidningen Fältbiologen görs 

en större digital satsning. Överhuvudtaget 

får vi ett lyft i vår kommunikation med 

varandra och med världen samtidigt som 

Internet får en rolig och rik hemsida som 

ger besökare anledning att återkomma. 

Hur har arbetet med den nya hemsidan 

sett ut? 

Arbetet kan delas upp i två delar. Den första 

drog ut på tiden ganska mycket. I nästan två 

år var vi några som möttes och diskuterade 

syften, innehåll, funktioner och företag i 

flera omgångar. Hösten 2009 beslutade vi 

oss för att anlita webbkooperativet Rabash 

för att bygga vår sida, men det var först ett 

år senare som vi hade samlat energi nog att 

sätta igång. Denna senare del har varit det 


mest intensiva i arbetet. Adam Knapasjö 

och jag har fungerat som koordinatorer för 

arbetet, vi har haft möten, mejl- och telefonkontakt 

med Rabash och varit som en 

bro mellan dem och föreningen. 

För Rabash har vi först fått formulera 

allting vi vill ha ut av vår nya sida, och 

utifrån det har de gjort skisser. För varje 

skissomgång har vi samlat respons från 

föreningen som Rabash fått jobba efter. 

Magnus Bjelkefelt har arbetat en del med 

formgivningen och Josefin Årevall har varit 

vår kontakt i styrelsen. En av de stora uppgifterna 

är dock fortfarande kvar – att lägga 

in alla texter, bilder och praktisk information 

på de olika sidorna. Adam är textredaktör 

under juli och augusti men vi behöver 

medverkan från alla aktiva medlemmar för 

att få så mycket som möjligt på plats till den 

1 september. Då släpps vår nya hemsida lös 

på Internet! 

Vilken kommer vara din favoritfunktion? 

Kalendariesidan! Den kommer ha massa 

nya bra funktioner. 

Vad har vi att vänta oss den 3 september? 

Då får alla komma till Göteborg för invigning 

och galej! Vi kommer även ha 

utbildningar i hur sidan administreras, så 

förmodligen blir det hemsidehäng hela helgen. 

Välkomna! 

Vill du veta mer om Rabash som bygger vår 

hemsida? Gå in på deras hemsida! 

www.rabash.se 

INVIGNINGS 

FEST 3 SEPT 

Nya hemsidan släpps lös den 

1 september och helgen därpå 

blir det fest och utbildning. En 

helg i Göteborgstrakten med 

webb som tema. Vill du komma: 

hör av dig till Agnes Limé, 

073645 15 99!!

I New York gror det på husväggar och plank där Edina Tokodi varit framme med 

sin mossgrafitti. Fältbiologen har frågat ut konstnären som jobbar med gröna 

verktyg för att återskapa storstadsbornas relation till naturen. 

text: Jenny Luukkonen foto: Edina Tokodi 

Mossgraffiti är precis vad det låter 

som – graffiti gjord med mossa 

istället för sprayfärg. Det är en 

konstform som kan sägas vara besläktad 

med guerilla gardening då syftet ofta är att 

göra staden till en grönare och skönare plats 

att leva på. Vissa odlar mossa som de sedan 

skär ut motiv från och sätter upp, andra 

mixar till en moss-sörja som de kan måla 

med direkt på underlaget. Edina Tokodi 

använder olika tekniker för att påminna 

sina medmänniskor om naturens värde. 

Hej Edina, berätta lite om dig själv och 

din konst! 

Jag är en konstnär som är född i Ungern 

men numera bor jag i Brooklyn, New York. 

För tillfället har jag tusen projekt på gång 

men min konst handlar i grunden om att 

göra vår omgivning levande och hemtrevlig 

med hjälp av gatukonst. 

Varför arbetar du med mossa? 

Det har utvecklats över tid men jag har 

alltid varit intresserad av att arbeta platsspecifikt 

med växter och trädgårdar. Under 

min tid på konstskola gjorde jag flera installationer 

med levande växter, och mitt 

första offentliga verk var en mossvägg som 

skapades mitt i Budapest 2004. Konsten 

blir en handling som har en kritisk blick 

på vår attityd gentemot naturen samtidigt 

som den manifesterar min passion för densamma. 

Som offentlig konstnär känner jag en 

plikt att dra uppmärksamhet till bristen 

på natur i vårt vardagsliv. Mina moss- 

installationer fungerar som ett utropstecken 

över hela stan. 

Vilken reaktion har du fått på din konst? 

Människor gillar mina verk och jag får alltid 

väldigt positiv respons. När det gäller 

just gatukonst blir människors reaktion 

väldigt viktig – låter de konsten vara ifred, 

tar de hand om den eller tar de ner den? 

Konsten får en social mening och blir en 

form av grön gerillataktik. 

Har du några tips för oss som också vill 

skapa grön konst i våra städer? 

Precis som med all gatukonst måste platsen 

väljas med omsorg så verket kan vara synligt 

nog men utan att det tas ner direkt. 

Sedan får alla välja sitt sätt att ta hand 

om sin omgivning, det är uppsåtet som är 

av största värde. Oavsett om det är estetiskt 

eller praktiskt ska det vara gjort med hjärta. 

Slutligen kan det vara fint att ha en bra 

doku mentation av konstverket när det är 

klart. ••• 

Kolla in Edinas konstverk på 

www.mosstika.com 

kultur 


Drömmen om natten 

text: Andreas Hansen 

Juni månad och jag är på plats i skogen innan solnedgången. 

Jag har en förkärlek för älgtorn, gärna intill 

en myr eller ett öppet gärde i skogen där chansen att 

möta vilt är stor. Solnedgången färgar himlen i orange. 

Lövsångarens, taltrastens och koltrastens flöjttoner ljuder 

från grantoppar och risiga snår. En råbock och en råget 

betar tillsammans bland smörblommorna på en äng. 

Plötsligt kommer en ungbock fram ur skogsbrynet 

och närmar sig försiktigt de andra rådjuren. Den stora 

bocken skäller i ett försök att skrämma ynglingen. Men 

det tycks inte fungera, så storbocken sätter fart och jagar 

ungbocken som får fly hals över huvud för att undkomma 

revirbockens vrede. En stund senare återvänder storbocken, 

men vägen tillbaks till geten är blockerad av två stora 

vildsvin. Bocken vänder tillbaka in i skogen och väntar 

tills de frustande vildsvinen gett sig iväg. 

Mörkret börjar sänka sig. Dimslöjorna rullar sakta 

in över fälten och de betande rådjuren. Morkullan drar 

gång på gång förbi i sitt nattliga knorrande och pipande. 

En ensam rödvingetrast sjunger solo från en grantopp 

medan en svag bris får asparna att rassla 

När solen försvunnit kommer kylan krypande och jag 

är glad åt den extra tröjan och den värmande matsäcken. 

En fladdermus avtecknar sig mot natthimlen, på jakt 

efter nattflyn och de envist surrande myggorna. Efter en 

stunds tystnad lösgör sig något stort ur skuggorna bland 

martallarna. Det är älgen. Endast ett svagt klafsande i 

den blöta mossan avslöjar hans framfart. Sakta rör han sig 

över den lysande vita tuvullen i myrkanten innan han likt 


en vålnad försvinner in bland de mörka trädstammarna. 

Vid midnatt hörs någon grymta nedanför älgtornet. 

Grävlingens ljusa ansikte syns tydligt där han sniffar 

runt tuvorna. Sedan blir det livat under mig. Högljudda 

skrik och tjatter bryter ut då två näbbmöss börjar slåss i 

vegetationen. Jag kan inte se dem, men hör hur de rusar 

fram och tillbaka i en revirstrid av det mindre formatet. 

När näbbmössen lugnat sig förblir det tyst under någon 

timme. När ljuset börjar synas vid horisonten stiger en 

rödhakes klara drill från något tätt videsnår. Snart ansluter 

ännu en rödhake, sedan en trast och snart är fågelkören 

i full gång igen. 

Dimmorna stiger från sjön där en bävers V-formade 

plog ristas in på vattenytan. När solen går upp över trädtopparna 

bryts nattens förtrollning. Men inte riktigt än. 

Räven kommer smygandes. Hon lyssnar spänt efter ljudet 

av en sork. Hon tar ett skutt … och missar! Men skam 

den som ger sig! Efter lite grävande försöker sorken fly … 

och hamnar i rävens käftar! Rävhonan slinker iväg bort 

mot skogen, det finns hungriga ungar som väntar. Snart 

börjar människorna att vakna, men jag är på väg hem för 

att sova. Alla andra har missat de draman som utspelats 

under natten, men jag har fått vara en stilla åskådare till 

djurens episka livsöden. Bara på natten kan de känna 

sig trygga från människan. Jag känner mig hedrad att 

få ha upplevt en del av detta, som andra bara drömmer 

sig förbi. Så om du orkar ge dig ut en sommarnatt, kan 

du också få uppleva att midsommarnattsdrömmen bli 

verklighet. •••

I varje nummer har Fältbiologen en gäst som skriver om natur och miljö. 

Fråga vad som helst! Fältbiologens experter kan svara på allt. 

Skicka din fråga till redaktion@faltbiologerna.se. 

Verkligheten 

utanför skolan 

– 

Så äckligt, hur kan du ta i insekterna? 

Eleverna från en av Malmös mellanstadieklasser 

är oförstående. Jag hjälper insekterna från 

elevernas håvar att transportera sig till plastbaljan för närmare 

studier. Nästa fångst är spindlar som rör sig på vattenytan. 

Några barn håller sig på behörigt avstånd. Många 

av eleverna får uppleva ytterligare ett nytt fenomen denna 

dag. Stövlar. Fyra storlekar för stora. Fascinerade av att gå 

i vattnet utan att bli våta. Fast ännu roligare är det att gå 

ut så djupt att vattnet rinner över kanten och blöter ner 

strumporna. 

Utanför skolans väggar finns det otaliga upptäckter 

som väntar. De praktiska erfarenheterna kompletterar den 

teoretiska undervisningen och lärande med alla sinnen ger 

en ännu större förståelse för kunskapen. Dessutom har utomhusundervisning 

stora styrkor för både fysisk och psykisk 

hälsa. I brist på bänkar och stolar finns det inget annat än 

att vara i rörelse. Sociala grupper tar nya former och andra 

personliga kvaliteter lyfts fram i uterummet. 

Mitt främsta mål med mitt ledarskap är att hjälpa eleverna 

att närma sig naturen. Särskilt de elever som annars mest 

håller sig i sina kvarter. De miljöer som förblir främmande 

för människor skapar osäkerhet inom oss. Detsamma gäller 

för grupper av människor vi inte kommer i kontakt med. 

Osäkerhet föder fördomar. Bästa botemedlet är att skapa 

personliga relationer med okända territorier tidigt i livet. 

Därför vill jag underlätta för lärare att bedriva utomhusundervisning 

i naturområden. 

– Mask! Eleverna springer mot mig med händerna fulla 

med mask. När de visat sina fynd är de tillbaka och gräver i 

jordhögen lika snabbt. Ögonen skiner. Den fjärde och sista 

gången jag träffar klassen ska vi plantera mat i en stadsodling. 

För varje träff har de rört sig allt friare i omgivningarna. 

När de känner trygghet kan de släppa fram nyfikenheten att 

utforska vad som gömmer sig uppe på, bakom och under. 

Min förhoppning är att eleverna utifrån sina egna erfarenheter 

ska upptäcka naturens källa till inre styrka och kraft. 

Erfarenheter de kan dra nytta av under hela livet. 

Det vi människor har en personlig relation till kan vi 

älska. Samtidigt får det ett värde för oss och det vill vi ta 

hand om. Så enkelt är det. 

Louise Hämäläinen är anställd inom 

Fältbiologernas externa projekt Mötesplats 

Naturen som du kan läsa mer om i nr 2/2010. 

krönika och experten 

HANDLINGSKRAFT: Lars Axelsson bor i Umeå och var 

under många år med i Fältbiologens redaktion där hans 

knivskarpa penna rasslade ner allt om politik och skogskamp. 

Vad är skillnaden mellan en direkt 

aktion och en ”vanlig” aktion? /Teflona 

Skillnaden mellan direkt aktion och ”vanlig” (som jag från 

och med nu kallar ”indirekt”) aktion, består enkelt uttryckt 

i var ifrån resultatet av aktionen kommer. I en direkt aktion 

är det du, alternativt du och dina vänner, som åstadkommer ett 

resultat oberoende av en tredje part. 

Indirekt aktion förlitar sig på en tredje part för att uppnå resultat, 

exempelvis företagsledare eller politiker. Alla aktioner kan förstås 

användas som opinionsyttringar och dylikt, men i den direkta 

aktionens fall sker resultatet oavsett. 

Indirekta aktioner däremot kan ha som enda mål att skapa 

opinion. Indirekta aktioner kan också maskeras som direkta aktioner. 

Till exempel en ockupation av en flygplats som inte har 

någon utsikt att lyckas och uppnå sitt direkta mål, men som ändå 

genomförs för att skapa debatt, väcka opinion och därmed få 

människor delaktiga i miljörörelsen. 

Direkt aktion är inte bara ett sätt att få något uträttat, utan kan 

också vara ett sätt att lära sig att ta ansvar och att förvalta 

samhället. Detta i motsättning till indirekt aktion där detta ansvar 

läggs över på någon annan (politiker, chefer, folk i andra länder). 

Ett slumpmässigt ”direkt aktions”sabotage kan ge en direkt 

effekt men vara helt meningslös i jämförelse med ett långsiktigt 

opinionsarbete, som i sin tur kan bli helt meningslöst när de 

inblandade aktivisterna hamnar i en situation de inte kan hantera 

eftersom de bara lärt sig att be politiker ändra lagarna åt dem, 

och så vidare. 

Direkt aktion och indirekt aktion kan både komplettera varandra 

och stå i motsättning till varandra, därav uppmaningen att fundera 

på vad det är man vill uppnå, både på kort och lång sikt! 

Direkt aktion har generellt i media en mer negativ klang än indirekt 

aktion. Det är förstås för att politiker och dylikt inte gillar att 

medborgarna ingriper direkt i samhället på självorganiserande vis. 

De flesta exempel på direkt aktion är dessutom olagliga. 

Det står dock inte i kontrast till det faktum att det var genom 

direkt aktion som samhället fick rösträtt så att politiker kunde 

röstas in, och en massa andra fina grejer. Indirekt aktion dukar 

bordet, direkt aktion fixar biffen, om jag får säga det själv. 


foto: Benjamin Forsmark foto: Claes Lööw 

internt 

De sista sidorna i Fältbiologen är reserverde för Fältbiologernas interna rapporter om vad fältbiologer runt om i landet har för sig. 

Har du, din klubb, ditt crew eller din miljögrupp haft ett schysst möte, fått tjugo nya kryss, gått en trevlig promenad, organiserat 

en blockad? Skicka in en bild och skriv en kort text. redaktion@faltbiologerna.se är adressen. 

Botaniserade i Borås 

Klockan var sex när jag slet min själ från drömmarnas 

värld. Det såg ut att bli en skön dag och 

jag kände nästan i luften hur ödet skulle duka 

fram en alldeles smäcker utflykt åt oss! I Borås 

var vi fyra personer som under ledning av vår guru 

Pontus tog bussen ut till Kröklingshage, en vacker 

komposition av små ängsliknande fält, lummiga 

skogar med bäckar längs sagolika stigar och 

tuffa klippbranter. Några höjdpunkter på promenaden 

var backsippans fröställning, silvertisteln, 

gullpudran och de urfräsiga ormbärsblommorna. 

Vi fann även en av Pontus favoriter – desmeknoppen! 

En oansenlig liten växt som trots sin knappa 

karisma ändå bjöd på en enkel form av elegans. 

Och sedan får vi ju inte glömma den tveksamt 

sköna vätterosen med sina grisrosa blommor i 

korvstapel. Det var svårt att avgöra huruvida det 

var en växt, larv eller en romantiserad markfast 

bajskorv. Jag älskar naturen. Trots att Pontus 

kunskap verkade oändlig var tidens begränsade 

omfång ett faktum, och efter alla dessa timmar 

bland skog, bäck, brownies och dåliga ordvitsar 

började ödets trådar sy ihop säcken och visa 

oss vägen hem igen. Vi fick åka dubbelbuss och 

resan gav tid för reflektion, ur vilken jag insåg hur 

mycket jag trivs att vara fältbiolog. Det regnade 

ute, jag kände mig fri på något vis och jag berättade 

för de andra – jag tror att jag har hittat hem. 

Claes Lööw, Göteborgsklubben 

Blåskatan snyggast i Spanien 


Spanien är ett land ... där man skådar fåglar. En 

fredag i april samlades vi intill två minibussar på 

en solig parkering i Lund. Skånes Fältbiologer 

med gästartister skulle ut på en tio dagars lång 

resa till Spanien. Förväntningarna var höga och 

humöret på topp! Vi åkte genom Europa på stora 

och små vägar med sikte på Extremadura och 

Doñana, ställen berömda för sin artrikedom. Det 

blev många timmar i minibussar, men de vägdes 

upp av säregen natur och coola fågelarter. Vi 

hann även med en avstickare till Spaniens sydligaste 

punkt, Tarifa. Vi var ett brokigt gäng med 

olika erfarenheter och intressen. För mig, som 

inte är en inbiten fågelfantast, gjorde de grälla 

och pråliga fåglarna som kamsothöna, blåskata 

och flamingos starkast intryck. 

Josefin Årevall, Göteborgsklubben 

Umeklubben 

öppnade 

gratisbutik 

I maj tog Ume fältbiologer plats på rådhustorget 

mitt i centrala Umeå för att ge bort 

grejer i vår gratisbutik! Vi hade samlat ihop 

smycken, böcker och kläder från vänner 

och bekanta och från våra egna gömmor. Vi 

la även ut en filt med spel och chokladbollar. 

Istället för att konsumera oss närmare 

jordens undergång så kan vi ge bort och 

byta saker, och göra andra saker än att 

konsumera. Så fort vi började packa upp 

flockades folk nyfiket omkring oss och 

frågade vad detta var. Alla blev väldigt 

förvånade och lika glada när de förstod att 

allt var gratis! Folk kunde även utmana sig 

själva genom att skriva på ett kontrakt om 

att inte konsumera saker och kläder under 

en dag, en månad, sex månader eller ett år. 

Pressen visade också intresse och vi fick 

besök från SVT, TV4, Västerbottens Kuriren 

och Västerbottens Folkblad. Gratisbutiken 

var ett fantastiskt roligt och positivt sätt att 

uppmärksamma alternativ till vår nuvarande 

överkonsumtion. Jag uppmanar alla klubbar 

att ha en gratisbutik i sin stad! 

Freja Wagner, Umeklubben

foto: Ellinor Scharin 

Hård match 

i S-U-G 

Under våren har SUGklubbarna utmanat varandra 

i fågelkryssning. Segrarna har skiftat 

från vecka till vecka och revanschlustan 

brunnit. 

Stockholmsklubben drog igång säsongen 

med en stark start: 30 arter mot Uppsalas 20. 

Utan tvivel hade hårdträningen under hösten 

lönat sig. Stockholm är ett starkt lag som är 

uppblandat med både erfarna skådare och 

nya talanger. Antagligen såg de vårserien 

som avgjord. Men man ska som bekant inte 

ropa hej innan man kommit över ån. Uppsala 

gick medvetet in för att satsa på uthållighet. 

Vid nästa tillfälle var de beredda att ge allt 

och sov på plats för att på morgonen kunna 

starta direkt från ett fågeltorn. Trots bitande 

kyla klådde de Stockholmsklubbens 27 arter 

med sina enastående 36! 

Ibland är dock förutsättningarna inte på 

ens sida. Inte nog med kall dimma som 

hindrade sikten, den 21 april hade det 

dessutom siktats en amerikansk bläsand 

i Stockholmstrakten. Med sådana odds 

kan inte ens den uthålligaste klubb vinna. 

Resultatet var givet innan morgonen ens 

börjat och Stockholmsklubben bar sina 29 

mot Uppsalas 25 med stolthet. Det stora 

frågetecknet är Gotland, som visade stort 

engagemang under uppstarten, men som 

helt har uteblivit med resultat. 

Kan de komma igen och bli en obehaglig 

överraskning under slutveckorna för Uppsala 

och Stockholm? Rykten går dessutom att 

Helsingborgsklubben har blivit godkända för 

start. Kampen är långt ifrån avgjord. 

Johan Berg, Stockholm City 

Fältbiologer 

foto: Alva Anderberg 

Skånefältisar leker i skogen 

Som avslutning på det här året begav sig Lunds 

modiga minifältisar ut till Silvåkratornet vid 

Krankesjön för att skåda fågel, sova i vindskydd 

och viktigast av allt: leka i skogen. Under året 

har vi valt att ha ganska få aktiviteter, som vi 

istället satsat ordentligt på. Bland annat en solig 

havsexkursion utanför Helsingborgs kust i april. 

Både stora och små fältbiologer samt föräldrar 

lyssnade till vår kunniga guide berätta om 

bottens hemliga djur. Dessa två aktiviteter har 

både varit roligast och mest ledartäta. Vi kunde 

ägna mycket tid till varje barn, och nu känns 

det sorgligt att vara ifrån dem hela sommaren! 

Förhoppningsvis ses vi igen till hösten. 

Pilgrimsfalken flög igen 

Med sälgpipor, håvar, vattenkikare och vilda tjut 

intog Vänersborgs och Uddevallas minifältisar 

Härnäset i Bohuslän för en helg. Lägret invigdes 

med pannkaksfest och fortsatte med salamandrar, 

ugglespaning, fjärilshåvning och botanik. 

I Åbyfjorden kunde man håva efter havsvarelser. 

Speciellt finurliga att fånga var de små plattfiskarna, 

som med sin sandfärgade ovansida var 

nästan omöjliga att upptäcka. I jakten blev fler 

än ett par vadarbyxor översvämmade. 

Första kvällen berättades det spökhistorier 

till långt in på småtimmarna. Vi fick höra om en 

enbent mjölnare som i sin ensamhet tytt sig till en 

pilgrimsfalkfamilj. En dag var mjölnaren försvun 

Isak Wadsö, Lundaklubben 

nen, men det ryktas att en enbent pilgrimsfalk 

häckar på Härnäsets bergskam … 

Sista dagen är vi vid fjorden igen och går uppför 

de hisnande branta klipporna som vetter ner mot 

vattnet. Plötsligt viner det till i luften och över 

våra huvuden ser vi världens snabbaste djur, pilgrimsfalken, 

jaga en duva mot ravinen. Duvan 

klarar livhanken den här gången, men vi får en 

upplevelse utöver det vanliga. Och skymtade vi 

inte, då fågeln blixtrade förbi, att den bara hade 

ett ben? 

Kleo Bartilsson, Västsvenska 


internt 

Ögon för lavar 

Jag hade lånat alla lavfloror skolbiblioteket har. 

Jag hade suttit uppe på nätterna och läst. Jag 

hade studerat fnas på stenar och skorv i barksprickor. 

Jag hade satsat. Men när jag anlände 

till lavkursen hade jag ändå bara lyckats lära mig 

fyra arter. 

Kursledare Emil hade veckor i förväg mejlbombat 

oss med artlistor, man skulle åtminstone 

ha bildgooglat alla. Jag kände mig rätt grön. Vi 

var tolv deltagare på kursen, allt från inbitna 

krypto gamentusiaster till nyfrälsta. Vi skulle 

hålla till i Häggådalen, ett superfuktigt lavparadis 

utanför Borås. 

Kursen började mjukt med en genomgång av 

de vanligaste lavarna. Skägglaven är skäggig och 

bitterlaven bitter, det var väl inte så svårt? Allt 

jag förgäves försökt plugga in på egen hand föll 

på plats med lite handledning. Än en gång förundrades 

jag över effektiviteten i fältstudier och 

hur bra vi fältbiologer är på att dela med oss av 

varandras kunskap. När vi väl börjat gick vi inte 

att stoppa, Kinnarummabygdens alla lavlokaler 

genomsöktes noga och lav på lav identifierades 

och lärdes in. 

Det var fokus på signal och rödlistade arter 

som kan indikera höga naturvärden i ett område. 

Hittar man en sådan lav kan det betyda att 

skogen är skyddsvärd och inte bör avverkas. 

På söndagen åkte vi ut till en ekskog. På 

ekarna hängde långa härvor av skägg och tagellav 

och dimman låg tät. Emil hade ett uppdrag 

till oss: Lunglavstransplantation! Lunglaven är en 

rödlistad art och kan behöva lite hjälp att sprida 

sig då passande värdträd blir mer och mer sällsynta. 

Utrustade med fiskelina surrade vi fast 

lunglavar på passande träd. För det handlar ju 

inte bara om att kunna rabbla en massa arter, 

man måste kunna använda sig av sin kunskap 

också. Nuförtiden håller jag alltid ögonen öppna, 

hittar jag en rödlistad lav kan det ju rädda en 

hel skog. 

Kleo Bartilsson, Västsvenska 


cykelstrapatser runt Uppsala 

Första helgen i maj åkte Uppsalaklubben på 

cykeläventyr! Första målet för var Vendelsjön. 

Morgonen därefter var vi tidigt på plats i fågeltornet 

för att skåda dvärgmås, havsörn 

och svartsnäppa. Efter frukost fortsatte vi till 

”Upplands Norrland”: Florarna som är känt för 

sina myrar, skogar och ... mygg. Lyckligtvis 

hade myggsäsongen ännu inte helt börjat. På 

söndagmorgonen fick vi uppleva när stigen blev 

ett med bäcken. Sedan var maten slut och alla 

cyklade de många milen hem till Uppsala igen. 

En jättefin helg med soligt väder, vackra landskap 

och många fåglar som kommer att etsa 

sig fast i minnet. 

Froukje Postma, Uppsalaklubben/NJN 

Superfältisar vann artrace 

Under Kristi Himmelsfärdshelgen samlades 147 

fältbiologer från hela landet för att umgås och 

lära av varandra på artrikedomens paradisö. 

Fältstation Ölands stora final, artracet, är en 

tävling som går ut på att se så många arter 

som möjligt under 24 timmar. Med sina 220 

arter vann de tre minifältisarna Felix, Sol och 

William en jordskredsseger. 

Hur känns det att ha vunnit? 

Sol: Bra. 

William: Jag trodde inte att vi skulle vinna, jag 

trodde tvåa eller trea, men så vann vi ändå! 

Felix: Kul, jag trodde inte heller att vi skulle 

vinna, att minifältisar kunde göra det. 

Häftigaste arten? 

Sol och William: Ängsnätfjärilen. 

Felix: Johannesnycklar. 

Vad var roligast? 

Sol: Att fånga fjärilar. 

William: Att fånga fjärilar var kul, men nu har jag 

fått jättemycket skoskav efter att ha sprungit 

efter fjärilar i två dagar. Det ska man inte göra. 

Felix: Hela tiden när vi var på Alvaret själva. Och 

att vi hittade så många olika växter. 

Tänker ni ställa upp igen? 

Alla: Ja! 

Felix: Ja! 

William: Absolut. 

Hur kommer det sig att ert lagnamn var 

”Hunden, katten och kossan”? 

Felix: De var de enda tre tamdjuren vi hittade, 

och så lät det roligt att ha det som lagnamn. 

Sol: … och så drog vi lott om vem som skulle 

bli tvungen att vara kossan! 

Elin Sandberg, minifältisledare Göteborg 

foto: Magnus Bjelkefelt

Huggen vid Hornborgasjön 

Av en slump fick jag höra att västsvenska skulle 

åka till Hornborgasjön helgen den 8–10 april. 

Efter lördagsfrukosten tog vi minibussen ut 

till den berömda Trandansen, det vill säga den 

plats där tranorna utfodras med spannmål. I 

sanning fanns här många tranor, men det var 

minst lika gott om människor som stod och 

betraktade tranorna, så trängseln vid de bästa 

utkiksplatserna var ganska irriterande. 

Tranorna själva verkade inte bry sig det 

minsta om alla de som stod och glodde på 

dem, annars brukar det ju vara stört omöjligt 

att komma nära tranor vid häckmyrarna eller 

när de födosöker på öppna fält. 

Vid Hångers udde tog vi oss lite medhavd 

lunch under några stora ekar. Frampå sena eftermiddagen 

begav vi oss till Hornborgasjöns 

utlopp där vi bland annat såg gråhakedopping 

och skäggdoppingar som byggde bo. Uppe i fågeltornet 

fick vi syn på en fiskgjuse. Rätt vad det 

var så störtdök gjusen och tog en stor fisk! Med 

fisken i klorna seglade den iväg över skogen. 

Vid Hornborgasjöns naturrum fick vi se svarthalsad 

dopping, och hade då sett alla doppingarter 

utom smådopping. Från observationstornet 

fick vi genom tubkikare se en salskrake som 

låg långt ut i sjön. Härifrån bevittnade vi också 

ett svandrama. Två knölsvanar parade sig när 

en annan knölsvan blandade sig i, jagade iväg 

hannen och tog honan för sig själv! 

Efter en fågelrik helg – totalt räknade vi ihop 

lite över 50 arter – begav sig några av oss iväg 

på tjäderspan. Det skulle finnas en speltokig 

tjäder någonstans mellan Skövde och Lerdala. 

Vi lyckades hitta den där tjädern och nog var 

han speltokig! Mitt i vägen stod han och stoppade 

alla bilar som kom, en bil var alldeles repig 

efter tjäderns vassa näbb. 

Dum som jag var gick jag nära inpå i ett 

försök att få bra videosekvenser med kameran. 

Tjädern kom genast emot mig, ilsket klunkandes 

och väsandes. Jag backade undan men 

han kom efter, så jag väntade på att få några 

smällar av tuppens vingar. Men istället använde 

han sin krökta näbb, och högg mig i benet! Det 

gjorde fasligt ont och efteråt såg jag att jag fått 

ett stort blodigt köttsår. 

Vi beslöt oss för att locka tjädern bort från 

vägen, då han riskerade att bli överkörd. Det 

var inte svårt att få tjädern att följa oss, men nu 

fick Erik agera lockbete, jag hade fått tillräckligt 

med närkontakt! Erik fick pinna på ordentligt när 

tuppen satte fart efter honom. Men väl inne i 

skogen, när vi dragit oss tillbaka, så lugnade 

tuppen ner sig, fällde ner stjärtfjädrarna och 

började äta granskott. Trots smärtan så känner 

jag mig riktigt stolt över att en gång faktiskt ha 

fått bli tjäderbiten, bokstavligt talat! 

Andreas Hansen, Degerfors 

Klimatfrågorna 

på FN-bordet 

Under de två första veckorna i maj var vi på plats 

i New York och såg världens länder förhandla 

dygnet runt på FN:s 19:e kommission för hållbar 

utveckling (CSD19). I början verkade det gå vägen, 

förhandlingarna gick framåt och de olika arbetsgrupperna 

enades om det mesta. I sista stund 

blev de oense, kastade bort allt de hade kommit 

överens om dittills och avslutade konferensen 

utan resultat. Förvånade? Kanske inte. Besvikna? 

Absolut. ”Ett värre nederlag än COP15” hördes 

det mellan bänkarna morgonen därpå. Om ett 

år kommer det att vara 20 år sedan den första 

FNkonferensen om hållbar utveckling hölls i Rio 

de Janeiro. Därför är det inget vanligt CSD nästa 

år, utan något mycket större – Earth summit 

2012 eller ”Rio+20”. Meningen med Rio+20 är 

att lyfta frågan om hållbar utveckling till nya 

höjder och få ett ordentligt resultat. Att länderna 

misslyckades såhär fatalt året före Rio är inte 

bara ett nederlag utan också en varningsklocka. 

Miljöorganisationer världen över samlar nu kraft 

för att påverka sina politiker att ta Rio+20 på 

allvar och inte fly sitt ansvar, som de gjorde i 

år. Till dess kommer vi fältbiologer bilda opinion, 

informera och sätta press på våra politiker. 

Johanna Salmi och Sara Svensson, 

Internationella nätverket 

Grunderna i 

Fältbiologerna 

Människor med olika mängder sömn i 

kroppen samlades en lördagsförmiddag på 

Fältbiologernas kansli i Göteborg för att lära 

sig mer om vår förening. Det var både sprillans 

nya medlemmar men också sådana som varit 

med ett tag, men som nu ville ta steget ut att 

bli mer aktiva. Vi åt lunch ute i solen medan det 

berättades om Fältbiologernas historia, vad vi 

har för aktiviteter och hur man gör om man vill 

fixa något själv. Inomhus blev det nördquiz och 

deltagarna fick svara på frågor kring natur och 

miljö. Vinnaren fick ett gött paket med böcker 

och wienernougat! 

När att lugnet lagt sig efter quizet kom Sofi 

Holmin och höll en peppande föreläsning kring 

klimataktivismen runt om i världen. Snacket gick 

över till handling och vi hade en workshop i hur 

man fixar aktiviteter och aktioner, något som genererade 

väldigt många bra idéer. Fältbiologerna 

i Västsvenska är nu riktigt bra rustade inför kommande 

aktivitetsplaneringar! 

Jenny Luukkonen, Göteborgsklubben 


internt 

Skriv till 

Fältbiologens 

internsidor! 

Har du, din klubb, ditt distrikt 

eller ditt crew gjort något 

roligt/häftigt/spännande/viktigt? 

Skicka in en bild och berätta! 

Fältbiologens internsidor väntar på 

att fyllas med allt fantastiskt fältbiologiskt 

världen kan tänka sig! 

redaktion@faltbiologerna.se 

är adressen. 

Återvinn 

rätt 

Fältbiologernas styrelse 

Från vänster: Klas Rosenkvist, Salomon Abresparr, Carin Fröjd, Josefin Årevall, Elsa Sohlberg, 

Lovisa Nilsson och Patrick Scott Rossi. På bilden saknas: Hilda Bergström och Jakob Andrén. 


Linn Andersson 

Matilda Kindström 

Författare: Linn Andersson och Matilda Kindström 

Pris för medlemmar: 50 kr 

Skolor/återförsäljare: 60 kr 

Ordinarie pris: 70 kr 

Lovisa Nilsson, ordförande 

073951 89 45 lovisa.nilsson@faltbiologerna.se 

Klas Rosenkvist, kassör 

073023 02 20 klasse_hbg@hotmail.com 

Elsa Sohlberg, sekreterare 

073624 71 59 whokilledmycarrot@gmail.com 

Patrick Scott Rossi, vice ordförande 

073082 87 09 patrick.scott.rossi@faltbiologerna.se 

Salomon Abresparr, informationssekreterare 

070814 20 82 salomon.abresparr@faltbiologerna.se 

carin Fröjd, anställdasekreterare 

073229 88 36 cfrojd@gmail.com 

Hilda Bergström, medlemssekreterare 

070090 80 56 hilda.bergstrom@hotmail.com 

Josefin Årevall, ledamot 

073086 63 80 josefin.arevall@hotmail.com 

Jakob Andrén, ledamot 

073817 53 59 andren.jakob@gmail.com 

Vill du nå hela styrelsen mejlar du 

styrelse@faltbiologerna.se 

Ny bok från 

Fältbiologernas 

förlag 

I boken Återvinn rätt kan du läsa 

allt som du funderat på om material 

och återvinning. Antingen 

du är nybörjare på området och 

behöver grundläggande vägledning, 

eller en allvetande superåtervinnare 

som törstar efter mer. 

Köp boken från Fältbiologernas 

förlag. 

50 kr!

foto: Magnus Bjelkefelt 

Bo på en fäbod i sommar 

15 juni–15 augusti. Tanken är att du under 

cirka 5 dagar får bo och hjälpa till på en 

fäbod någonstans i södra fjällen. Du får ta 

del i allt som sker på just den fäbod du befinner 

dig. Skicka fort ett mejl till josefin. 

arevall@gmail.com om du är intresserad, 

det är begränsat antal platser! 

Resa till Stora Karlsö med SUG 

15–17 juli. Stora Karlsö ligger utanför 

Gotlands östra kust och har den största 

populationen av alkfåglar i Östersjön med 

ca 6 500 sillgrisslor och 7 500 tordmular! 

Sillgrisslorna har sina bon på höga klippavsatser 

och låter ungarna hoppa rakt ner 

på stranden när de ska lära sig simma och 

flyga. Förutom alkfåglar finns det även 

ett häckande pilgrimsfalkpar på ön, och 

massvis med andra fåglar. Dessutom har 

Stora Karlsö en helt unik flora med feta 

arter såsom gul och vit fetknopp, och 

väldigt mycket Adam & Eva-orkidéer på 

försommaren. Vi kommer bo på Stora 

Karlsö:s vandrarhemsstugor, där vi lagar vår 

mat och spelar kort om kvällarna. Anmälan: 

Olof Åström olof.astrom@faltbiologerna.se 

0762-04 65 20 

Humle-XQ i Göteborgstrakten 

Augusti. Humlor är trevliga. Dessutom 

finns det bara 30 arter. Alltså är det rimligt 

att lära sig dem på en sommar! Vi tar med 

oss en expert ut och studerar det exemplar 

vi hittar. Anmäl dig till jenny.luukkonen@ 

faltbiologerna.se 

Fjällvandring i sommar 

Augusti. I början av augusti drar 

Fältbiologerna Stockholm-Uppland- 

Gotland till fjällen för att vandra bland 

höga berg och oslagbara vidder. Vi kommer 

att bada i varenda liten jokk vi ser och 

tälta i de blommigaste fjällsluttningarna. 

Det blir en ganska tuff vandring genom 

Padel- janta, så det är ingenting för de absoluta 

nybörjarna. Vi planerar exakt rutt och 

vad vi ska ha med oss för mat tillsammans. 

Allt ingår men det kostar 500 kr att hänga 

med. Intresserad? Det finns några platser 

kvar! Olof Olterman 0708-20 58 07 olof. 

olterman@comhem.se. Häng med på den 

coolaste och tuffaste fjällvandringen ever! 

Ett skepp kommer lastat med 

fältbiologer 

Hela augusti. I sommar kommer tidernas 

Östersjö-projekt gå av stapeln. Det 

är Skeppsholmens folkhögskola och 

Naturskyddsföreningens havsnätverk som 

ligger bakom projektet. Cirka 20 ungdomar 

kommer att segla runt östkusen med en stor 

skuta och föra med sig en utställning om 

havsmiljö i allmänhet och Östersjön i synnerhet. 

Med på skeppet finns två representanter 

från Fältbiologerna, Elin Sandberg 

och Erik Börjesson, med en egen fältbiologisk 

utställning och en ansenlig mängd 

värvarmaterial. Vår utställning kommer 

att handla om vilka olika arter som kommit 

och gått i Östersjön sedan istiden. Vårt 

syfte är att väcka fascination och vilja att 

bevara livet i Östersjön. Detta gör vi bland 

annat med hjälp av håvar, stereoluppar, 

sänkhåv och en del på förhand fångade djur 

i akvarium. Om du vet dig vara i närheten 

av någon av hamnarna vi gästar – tveka inte 

att komma dit och ta dig en titt. Kontakt: 

Erik Börjesson 0768-63 24 27, Elin Sanberg 

0736-31 19 02. 

kalendarium 

Sommar med 


Way out West 

11–13 aug. Som vanligt finns Fältbiologerna 

på plats under årets festival! Vill du vara 

med och värva medlemmar? Hör av dig till 

Jenny på jenny.luukkonen@faltbiologerna. 

se eller 0703-688 961 så fort som möjligt! 

Uppstartsmöte för Göteborgsklubben 

31 augusti. Alla medlemmar är hjärtligt välkomna 

att planera våra aktiviteter för hösten! 

Är du ny är detta också ett bra tillfälle att 

få reda på mer om Fältbiologerna och träffa 

folk. Vi ses på kansliet på Pölgatan 5 (vid 

Stigbergstorget) kl 18.00. Undrar du något 

så mejla gbg.styrelse@faltbiologerna.se 

Invigningsfest för ny hemsidan 

3 september. Fest och funktion. Lär dig 

hur Fältbiologernas nya hemsida funkar, 

hur du kan uppdatera den och använda 

dig av den. Det blir fest också för att fira 

vårt nya fantastiska kommunikationsmedel. 

Göteborgstrakten. Info och anmälan till 

Agnes Limé 0736-45 15 99. 

Månadsträffar i Göteborg 

I höst. Under hösten kommer vi ha möten 

en gång i månaden som kombineras med föreläsningar 

kring allt från stadsplanering till 

ekosofi, aktivitetsplanering och gött häng. 

Fixar gör distriktets Klubbsporre, hör av 

dig till henne på mejlen jenny.luukkonen@ 

faltbiologerna.se för info och spana på mejllistorna 

och hemsidan. 


POSTTIDNING B 


Brunnsgatan 62 

802 52 Gävle 

Såhär viker du ihop loppan: 1. Klipp ut loppan. 2. Vik pappret till en trekant, vik tillbaka, gör en trekant åt andra hållet och vik tillbaka till en 

kvadrat. 3. Vänd pappret med så bilderna hamnar neråt 4. Vik de färglada hörnen in mot mitten. 5. Vänd på pappret igen. 6. Vik in de nya 

hörnen mot mitten. 7. Pilla in fingrarna under flikarna på undersidan och pressa hörnen mot varandra. 8. Klart! 

ADRESSUPPDATERING 

111 015 300 

Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds 

försändelsen vidare till nya adressen. Rapportkort med 

nya adressen sänds till postkontoret. 

110 06 Stockholm 

Fixa en 

gratisbutik 

Hjälp 

laven fl ytta 

Konceptet är genialt: folk lämnar in 

något de inte behöver och får med sig 

en bättre pryl hem. 

Följ receptet på sidan 2, ladda 

sprayfl askan och fyll staden med 

budskap som sprider sig. 

Graffa 

med mossa 

Tävla i 

fågelkryss 

Hitta en lav, en fi skelina och ett lagom 

soligt träd. Transplantera på laven och 

vips, en liten insats i kampen för den 

biologiska mångfalden. 

Det pågår en årskryss-tävling på 

Fältbiologernas hemsida! I tidningen kan 

du läsa in dig på ekokryss-reglerna. 

Loppan 

Fältbiologen 

2/2011 

Perfekt för en solig sommardag. 

Skaffa en håv och en fjärilsbok och 

spring efter alla blå och fl addrande kryp. 

Läs mittuppslaget i denna tidning. 

Låna en signalartsbok och leta värdefulla 

arter! Du lär behöva en lupp, 

kännetecknen är ofta ganska små. 

Ute i naturen. Inne i miljödebatten. 

Arta 

en blåvinge 

Gör en 

aktion! 

Det är många knäppa grejer som pågår 

ute i världen. Kärnkraft till exempel. 

Samla ihop dina kompisar och gör 

något som syns! 

Skriv ut en nyckel och ta med 

luppen till närmsta hav, sjö eller pöl med 

klart vatten. Kalksten ökar oddsen att 

hitta en urtidsväxt. 

Rädda 

en signalart 

Studera 

en kransalg 

Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa 

eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar eller inventera hotade skogsområden. Inne 

i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras i känsliga områden, konfrontera ansvariga 

politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog i Sverige. 

Bli medlem GRATIS genom att skicka ett sms till 724 56! Skriv: 

FÄ (mellanslag) namn, adress, telefonnummer, juridiskt kön, födelseår och gärna e-postadress.

Fältbiologen 2/2011.pdf - Fältbiologerna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?