Svensk - FSC - Forest Stewardship Council

3.1.12 Lagstiftning
Praktiskt taget all skogslagstiftning och naturskyddslagstiftning förnyades i medlet på 1990-talet (Bilaga 3).
I skogslagen (1997) lyfts kraven på att bevara skogens biologiska mångfald fram som ett viktigt mål för
skogsskötseln, vid sidan av virkesproduktion. Tack vare lagen om finansiering av hållbart skogsbruk är det
numera möjligt att få statsfinansiering också för att skydda skogens biologiska mångfald, naturvårdsarbeten
och för att ta tillvara energived, utöver traditionellt skogsbruksarbete. Som ett resultat av förnyelsen av
skogslagen uppdaterades också lagarna som gäller Forststyrelsen, skogscentralerna och
skogsvårdsföreningarna.
Övriga författningar som inverkar på skogsbruket är lagen om handel med skogsodlingsmaterial, lagen om
bekämpning av insekt- och svampskador i skog samt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. I
markanvändnings- och bygglagen regleras bl.a. planläggning. Då stads- och generalplanerna görs upp
kombineras skogarnas olika användningsformer på regional och kommunal nivå.
Anställningsförhållanden samt arbetarskydd och arbetssäkerhet styrs täckande av lagstiftningen. Skogsbruket
omfattas därtill av särskild lagstiftning som bl.a. gäller säkerheten vid drivningsarbete.
Nästan alla personer som arbetar inom skogssektorn omfattas av kollektivavtal som förhandlats fram mellan
arbetsgivarorganisationer och fackföreningar inom ramen för arbetsrätten.
3.1.13 Interaktiv planering av skogstillgångarnas användning
Hållbar skötsel och användning av skogarna förutsätter ett gott samarbete mellan den offentliga och den
privata sektorn, eftersom företag inom skogsindustrin, små och medelstora företag, skogsägare och
skogssektorns intresseorganisationer genom sitt agerande i hög grad påverkar skogssektorns utveckling.
Dessa instanser deltar i styrningen och uppföljningen av skogspolitiken på nationell nivå genom Finlands
nationella skogsråd och på landskapsnivå genom regionala skogsråd och i åtskilliga skogsbruksrelaterade
arbetsgrupper.
Regionala särdrag tas i beaktande i de regionala skogsprogrammen. I den här processen är samarbetet med
andra organisationer som gör upp lokala program viktigt. Exempel på dessa är landskapsförbunden, närings-,
trafik- och miljöcentralerna (ELY-centralerna) samt instanser som ansvarar för den lagstadgade
planläggningen, såsom kommuner. Arbetet med regionala skogsprogram utvecklas som en deltagande
process. Det omfattande planläggningssystem som används i Finland (landskapsplaner och kommunala
general- och stadsplaner) är ett bra exempel på deltagande process.
3.1.14 Utbildning
Skogsvetenskaplig utbildning ges vid Helsingfors universitet, vid Joensuu universitet samt i flera
yrkeshögskolor och yrkesskolor inom skogsbranschen runtom i landet. Bland annat organisationer för
privatskogsbruk, skogsläroanstalter samt medborgar- och vuxenutbildningsinstitut ordnar skolning för
privata skogsägare.
Skogsvårdsföreningarna, skogscentralerna och företag specialiserade på skogstjänster och skogsindustri
erbjuder skogsrådgivning för skogsägare. Rådgivningen kan ges personligen eller i grupp eller i samband
med utställningar, tävlingar eller utfärder.
I Finland finns flera tidskrifter som behandlar skogsbruk. De publicerar information om skogar för
intresserade, främst skogsägare och skogsfackmän.
Sida 9/46