Novmagmall.cwk (OB) - Kloka Gubben & Sanslösa Tanten

More documents

Recommendations

Info

Det senaste halvseklets politiker- och marknadsstyrda strukturrationalisering, i syfte att främja kapitalets och arbetskraftens rörlighet i landet, har alltså en bitter social eftersmak. I takt med att denna politik fullföljs på Europeisk och global nivå, kan vi alltså räkna med att smaken övergår till ren galla och frätande sura uppstötningar. Hälso- och sjukvård utgör en integrerad del av detta mönster. Den beskrivna strukturomvandlingen i samhället gäller också och i synnerhet vad som betecknas som hälso- och sjukvård. Sextiotalets radikala samhällsanalys var inte bara en Skandinavisk företeelse. Av en händelse kom Ivan Illich’s bok ”Den farliga sjukvården”, utgiven 1976, i mina händer häromdagen, och gav tillfälle till en kär omläsning. ”Hälsan skadas mer av människors föreställning att de inte kan klara av sina av sina sjukdomar utan den moderna medicinens hjälp, än av läkare som prackar på patienter sin vård”. (S34) ”Utbyggnaden av den medicinska apparaten är menlig för hälsan inte enbart eller främst på grund av specifika funktionella eller organiska skador som orsakas av läkare, utan därför att den skapar beroende. Och detta beroende av professionella ingrepp tenderar att utarma de icke-medicinska. hälsobevarande och läkande sidorna av den sociala och fysiska miljön, och minskar de vanliga människornas organiska och psykologiska förmåga att själva handskas med dessa problem. Moderna lägenheter blir allt olämpligare som bostäder för sjuka människor, och familjemedlemmarna blir ofta djupt förskräckta av blotta tanken att någon skulle begära att de själva skulle sköta om sina närmaste när de blir sjuka”.(s 36) Att ta hand om barn, sjuka och gamla och att sysselsätta var och en med de arbetsuppgifter som han dög till, har sedan urminnes tider varit det traditionella civilsamhällets uppgift. I dag anses detta vara uppgifter för marknad och myndigheter, uppgifter med komplicerad reglering och finansiering. Likväl är utanförskap, vårdköer och arbetslöshet ständigt växande problem, vars konsekvenser likväl övervältras på det allt mer utarmade traditionella civilsamhället. Och likväl växer de återstående behoven alltid snabbare än vad utbyggnaden av de offentliga vårdprogrammen hinner med. Av de ”Nya Civilsamhällena” är det främst den s k New-Age-rörelsen med alternativmedicinska inslag, som i någon mån visat någon som helst förmåga att bära sådana uppgifter - ofta då i klar konflikt med sk legitimerad vård och utbildningsverksamhet. Den medicinska paradoxen är tydlig även i vårt land, som vi ofta pekat på: Hälsoproblemen (hur man än mäter och definierar dem) ökar i takt med de ökade resurser som läggs på privat och offentlig medicinsk vård. När varje åkomma, eller farhåga för att drabbas av åkomma, omformulerats till krav på offentliga eller marknadsmässiga vårdinsatser, då växer vårdköerna och -behoven okontrollerat . När civilsamhället dränerats på personer kompetenta för att omhänderta, lugna, avleda och dämpa oroliga och på något sätt skadade personer - då söker sig åkommornas innehavare sig till vårdprogrammens och marknadens utbud, men utan att få sina mest grundläggande mänskliga behov tillgodosedda där: av bekräftelse, respekt och samhörighet. Det ursprungligen snusförnuftiga syftet med primärvårdens utbyggnad var att avlasta den kvalificerade sjukvården, och omhänderta enkla vårdbehov på lägsta möjliga nivå. I praktiken har vårdutbyggnaden inneburit att allt fler kroppsliga och själsliga tillstånd definierats i medicinska termer, vilket a priori gjort dem olösliga för civilsamhället. Att behandla otitis media med honungsvatten, skorpor och sagoläsning tills sömnen inträder, anses därefter som amatörmässigt kvacksalveri, men är inte desto mindre i regel den överlägset bästa vården, sett till effekter och skadeverkningar. Den medicinska strävan att förvandla lessna barn till deprimerade, olustiga män till impotenta, onda magar till IBS, osv, berövar de berörda personerna civilsamhällets omsorger och förvandlar dem till vårdbehövande objekt för medicinska experters verksamhet. Förutsättningarna blir därmed goda för att åkommorna ska kunna permanentas och fördjupas under medicinskt överinseende. Den allopatiska medicinen har funnit sin huvuduppgift i att behandla varje trasig människa som en defekt apparat, bestående av ett antal oberoende delar, vilka kan testas och bytas ut endast av opartiska experter på ifrågavarande apparatdelar. Just denna apparatsyn utgör i själva verket grundkriteriet på vad som i dag betraktas som ”vetenskaplig” © SIEM nov 2007 , Ulf Brånell, KGSTAB Frälsegården 52026 TRÄDET tel 0515 51420 siem@klokast.se, www.klokast.se, Sid 6/26
medicin, vårdansatser som inte utgår från denna grundsyn anses ovetenskaplig, och finansieras inte av samhället, utan är i många fall t o m förbjuden. Behoven av medicinsk undersökning, behandling och djupare undersökning kan därmed växa helt utan yttre gräns, medan den undersökte och behandlade personen förvandlas till ett integritetslöst slagfält för konkurrerande medicinska specialiteter och bedömningar. Detta innebär ett den medicinska apparaten erbjuder ett bemötande som i princip är rakt motsatt det såväl sjuka som friska personer ständigt söker, vilket ju är ”stabila emotionella relationer där man kan upprätthålla i vart fall en illusion av att vara känd, oersättlig och accepterad med alla sina fel och förtjänster, och visas respekt för den man är oavsett inkomst och ställning”. Ett oälskat liv där dessa kvaliteteter saknas är sjukdomsframkallande och skapar emotionell oro. Tanken att ett detta skulle befrämja tillfrisknande och hälsa är naturligtvis befängd. (Jmf t ex PC Jersilds skildring i ”Babels Hus” ) Endast en helt osannolik, plötslig och total resursbrist torde kunna förändra denna medicinska praxis inifrån vårdapparaten självt. En vårdpolitisk kursomläggning behövs Det legitima syftet med medicinska tjänster är att patienten ska bli frisk. Eftersom konsumenten/patienten aldrig kan bli mer än frisk kan ökad medicinsk konsumtion över en viss gräns inte medföra ökad livskvalitet, och saknar egentligt värde för samhälle och enskilda. Eftersom medicinska tjänster emellertid alltid medför en skaderisk (ibland betydande) kan därför det enskilda och samhälleliga värdet av ökande konsumtion snabbt bli negativt. Som skada räknas även ökad oro för sin hälsa och efterfrågan på fler medicinska tjänster. Särskilt problematiska är då de populära myterna om effektiviteten hos medicinska åtgärder, när det gäller att ge hälsa, livskvalitet och arbetsförmåga. En mer realistisk allmän syn på vad medicinska åtgärder kan tillföra den enskilde - och med vilka motkrav och risker - är en förutsättning för att vårdpolitiken i framtiden ska bli hanterbar. Medicinska tjänster är därför olämpliga att erbjuda på en marknad, eftersom efterfrågan kan av producenterna stimuleras i det oändliga, gränssättning är omöjlig, stimulerar dessutom ytterligare oro och ökad efterfrågan. Verkliga behov som är betalningssvaga blir inte tillgodosedda, medan andra betalningsstarka grupper kan konsumera oändliga mängder vilket bara skadar deras hälsa ytterligare. Medicinska tjänster är av liknande skäl också - utöver en viss basal nivå - olämpliga att erbjuda som politiska åtgärdsprogram oavsett om det sker som fria nyttigheter eller avgiftsbelagda tjänster. Om avgifter används för att reglera efterfrågan blir nackdelarna de samma som vid marknadsstyrning., men efterfrågan på fria nyttigheter blir också lätt explosiv. Efterfrågan drivs dessutom lätt på motsvarande sätt upp av konkurrerande politiska eller brukar-grupper, som utnyttjar medicinska erbjudanden i kampen om politisk makt. Inom civilsamhället - de mer primära sociala gemenskaperna, särskilt de lokala - finns däremot en mångfald olika sätt att reglera och modifiera efterfrågan på medicinska tjänster. Informella normsystem och kulturer kan motverka överdrivet vårdsökande och medikalisering, en mångfald alternativ till medicinsk bedömning och medicinkonsumtion kan lätt mobiliseras, relevanta kunskaper och erfarenheter inom ett bredare område än snäva medicinska specialiteter kan vaskas fram, och åtgärdsansvaret kan i högre utsträckning vila kvar hos den berörda individen och hans närmaste. Detta kräver emellertid att civilsamhällets resurser för sådana uppgifter inte utarmas, utan i stället förstärks. Det kräver i sin tur en vårdpolitisk kursomläggning om ca 180°. Under överskådlig tid verkar medicinskt civilmotstånd vara den mest realistiska medborgarstrategin. Enkelt uttryckt innebär den att patienten själv måste - på förhand - skaffa sig så pass med förkunskaper omkring kropp och hälsa, och så pass mycket civilt kurage, att han själv kan definiera sina ev hälsoproblem och besluta om vilka medicinska åtgärder han behöver, accepterar eller vägrar. Endast om han själv uppfattar sig som reell makthavare rörande sin kropp och hälsa, kan han utnyttja medicinska insatser utan risk för sin integritet., dvs risk att allvarligt skadas. Uppbyggnad av sociala rörelser för medicinskt civilmotstånd är redan på gång, samtidigt som © SIEM nov 2007 , Ulf Brånell, KGSTAB Frälsegården 52026 TRÄDET tel 0515 51420 siem@klokast.se, www.klokast.se, Sid 7/26
Page 1 and 2: Svenska Institutet för Ekologisk m
Page 3 and 4: krafter Det är detta civilsamhäll
Page 5: vara känd, oersättlig och accepte
Page 9 and 10: åtgärderna för att minska på ut
Page 11 and 12: UNGA MÄNNISKOR ÄR de som har mest
Page 13 and 14: som Rapport har tagit del av, är a
Page 15 and 16: kontoret, saker som sen måste slä
Page 17 and 18: Trädet november 2007 Ulf Brånell
Page 19 and 20: Mediacensuren är en realitet Svens
Page 21 and 22: skolmedicinens lögner. Här tycker
Page 23 and 24: I samma Ring P1 slaktar en småland
Page 25 and 26: I dag har bara specialister inom ba

Novmagmall.cwk (OB) - Kloka Gubben & Sanslösa Tanten

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?