Novmagmall.cwk (OB) - Kloka Gubben & Sanslösa Tanten

More documents

Recommendations

Info

Civilsamhällets betydelse för livkvalitet och välfärd Ty just det informella utbytet mellan likställda människor i civilsamhället, visar sig kunna tillgodose mänskliga behov, värden och relationer på ett sätt som varken politiken - eller än mindre marknaden - kan mäta sig med. Både de politiska åtgärdsprogrammen och marknadsmekanismerna kastar ut och bortdefinierar stora grupper och lämnar många av deras mest ömmande behov otillfredställda. Kvar finns civilsamhället, lokalsamhället - möjligheten att lösa sina mänskliga behov i frivillig samverkan med de människor som råkar finnas till hands, de som bor och arbetar i närheten. Och när detta civilsamhälles resurser utarmas, då försämras människors livskvalitet i mycket större utsträckning än vad marknaden och politiska åtgärder kan kompensera. Ömsesidigt utbyte av enkla varor och tjänster utgör ett sammanhållande kitt i detta civilsamhälle, utan vilket många sociala och känslomässiga relationer uppfattas som tomma och meningslösa. När farmor inte behövs som barnvakt minskar också släktbesöken och barnen kommer längre från den äldre generationen. Civilsamhällets produktion och utbyte av varor och tjänster utgör dess livsvillkor. Globalisterna brukar hävda att internationell handel är den viktigaste faktorn för att skapa fred och förståelse mellan nationer. På samma sätt är det vardagliga utbytet av varor och tjänster mellan människor grundläggande för positiva relationer i civilsamhället. Att politiskt hårdreglera och hårdbeskatta detta informella utbyte innebär stor risk för att man punkterar de relationer som människor upplever som värdefulla livskvaliteter. På motsvarande sätt kan vardagslivets tjänsteutbyte utkonkurreras av mer marknadsanpassade - och mer raffinerat marknadsförda - kommersiella alternativ. Vem vill lyssna på det lokala bandet när Beatles är tillgängliga alltid och överallt i sexkanalig HiFIstereo? Fortsatt samhällsomvandling Sedan dessa tankar formulerades under sextiotalet har också civilsamhällets /lokalsamhällenas / resurser utarmats mer än vad många då trodde vara möjligt. Självständiga och oberoende människor har hänvisats till vård- och serviceköer vid vardagsproblem som de tidigare lätt kunnat få hjälp med av släkt, grannar och vänner. På samma sätt har de själva blivit odugligförklarade som hjälpare, när certifierad personal stigit in på arenan. Denna tingens ordning har i dag etablerats som ett axiom i samhällsdebatten: Mot varje tänkbart mänskligt problem förutsätts nu politiska åtgärdsprogram eller marknadsmässiga lösningar, krisgrupper och servicepaket. Det tredje alternativet - civilsamhället, den informella ekonomin - är i de flesta fall inte längre något alternativ alls, i vart fall inte i den politiska debatten. Någon gång kan man dock få höra politiker berömma sig av att ”ha byggt ut anhörigvården”, vilket i klartext innebär att de uppburit skatt från folk utan att åstadkomma utlovade motprestationer, varefter folk lik förbannat får ta hand om varann bäst de gitter. Undra på att skattepengarna aldrig räcker till ens de mest angelägna behoven, och att endast ett fåtal har en egen plånbok som räcker till. Ekonomi är inte bara pengar En nyckel till att den informella ekonomin saklöst kunnat utarmas är att begreppet ”ekonomi” i samhällsdebatten förutsatts inbegripa flödet av pengar, kontanter eller banktransaktioner. Den har därmed saknat relevans i den offentliga samhällsdebatten, och saklöst kunnat utarmas utan att någon trätt till dess försvar. Man saknar dock inte kon innan båset är tomt. Pengar är nämligen inte nödvändigt, men varje mänskligt samhälle behöver en ekonomi. Ekonomi handlar nämligen i grunden om produktion och utbyte av varor och tjänster, hushållning med resurser för mänskligt liv. Den informella ekonomi som försörjt miljontals människor i vårt land har därför kunnat föra en ”icke-existens” så länge dess transaktioner inte utgjorts av pengar. Hushålls- och hemarbete, ömsesidiga omsorger och underhåll som inte omsatts på en marknad har därigenom kunnat utregleras och utkonkurreras genom politiska och industriella beslut, utan att verkliga ekonomiska för- och nackdelar med denna omvandling egentligen vägts mot varann. Civilsamhällets informella ekonomi utgör ett hot mot marknadens och politikens © SIEM nov 2007 , Ulf Brånell, KGSTAB Frälsegården 52026 TRÄDET tel 0515 51420 siem@klokast.se, www.klokast.se, Sid 2/26
krafter Det är detta civilsamhälle, denna informella ekonomi, som vår politiska elit i själva verket vill bekämpa, menade den finansminister som lät lät tungan slinta. Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen. Ty utarmning av civilsamhällets resurser och möjligheter lämnar allt fler människor hjälplösa i händerna på politikens och marknadens funktionärer, att plundras och exploateras efter gottfinnande. Och i detta syfte faller såväl den traditionella högerns som den traditionella vänstern i varandras armar, även om den ena främst förordar att marknaden ska träda in, medan den andra värnar om de poltiiska åtgärdsprogrammen. Debatten om skattefusk är därvid ett litet, men avslöjande stickspår. Det är också denna informella ekonomi som är måltavla för den sk arbetslinjen,. Det är ingen hemlighet att sjuka och arbetslösa inte av detta skäl upphör att existera, De har händer, fötter och dagtid att fördriva, och kan i många fall finna användning för dessa inom den informella ekonomins ram, uppsugas av familjens/släktens/områdets behov av matlagning, omsorger, ärenden, underhåll, umgänge. Därmed går naturligtvis den formella ekonomin - marknaden och de politiska åtgärdsprogrammen - miste om efterfrågan, resurser och beskattningsmöjligheter. Genom att civilsamhället dräneras på ”daglediga” personer kan ytterligare resurser kanaliseras in till marknaden och politiska åtgärder. Att detta ofta sker genom ytterligare utarmning av livskvaliteter och allmän välfärd diskuteras inte, ty detta räknas inte i dagens ekonomistiska samhällsdebatt och media, där ekonominyheterna utformats uteslutande för att tillgodose börsspekulanternas behov. Granskningen av ministerfusket gynnar mest eliterna själva Den sk kampen mot skattefusket är alltså ett skrattretande spel för galleriet, där den egentliga avsikten är att ytterligare utarma civilsamhället, den informella ekonomin, och därmed människors möjligheter att tillgodose sina behov och lösa sina problem utan inblandning från marknad eller myndigheter. Ty genom detta finns möjligheterna till ytterligare utbyggnad av såväl marknader som politiska program, vilket gynnar såväl den traditionella högerns som den traditionella vänsterns etablerade intressen. Kapitalet behöver hjälp av Staten för att tvinga medborgarna ut på marknaden, och Staten behöver Kapitalets hjälp för att finansiera politiska åtgärdsprogram. Den ekonomiska eliten och den politiska eliten har på så sätt gemensamma intressen och ömsesidiga förpliktelser. De lagar och regelsystem de dikterar i samförstånd är i grund och botten inte avsedda för dem själva, utan riktade mot tredje part - civilsamhället. Bidragsnivån för låg? Den sk debatten om fusk med skatter och bidrag gör detta förhållande klart. Medan skattefusket kostar 60 miljarder kostar bidragsfusket kanske 10 . Men eftersom skattefusket främst gynnar de båda eliterna medan bidragsfusket tillför civilsamhället resurser och arbetskraft, är det så klart mot bidragsfusket som åtgärderna främst sätts in. Och medan elitens skattefusk ofta är storskaligt, välorganiserat och handlar om miljardbelopp hämtas de varnande exemplen från civilsamhällets garagebyggen. Medan skattefusket ursäktas med att ” det är ju egentligen ens egna pengar”, och att ”skattetrycket är för högt och bör sänkas”, så hörs inga röster som hävdar att bidragsfusket beror på att ”bidragen är för låga och fusket borde bekämpas genom att bidragsnivån höjs”. Ty de få som ger röst åt civilsamhällets intressen har ofta någon form av anständighet kvar, till skillnad från eliternas företrädare. Fuskdebatten runt de moderata ministrarna visar också de kritikens funktion: De förseelser som föranlett deras uppspikande på stegel och hjul utspelar sig främst inom civilsamhällets informella ekonomi - hur man tillgodosett barnens och hushållets behov, barnpassning, städning, fastighetsunderhåll, osv - och inpräntas nu som varnande exempel för var och en som leker med tanken att utnyttja civilsamhällets möjligheter. Någon journalistisk uppföljning av ministrarnas mer allmänna värderingar och vandel - t ex Carl Bildts aktieaffärer och styrelseuppdrag, eller av Uppdrag Gransknings reportage om hans hantering av den s k ubåtsaffären, ser vi däremot inte röken av - trots att i det senare fallet starka misstankar finns om närmast statskuppsliknande manipulering av svensk utrikespolitik och opinionsbildning. Där kan man tala om storskaligt fusk - men där tiger övriga massmedia i kapp. På så sätt spelar även medias granskning av © SIEM nov 2007 , Ulf Brånell, KGSTAB Frälsegården 52026 TRÄDET tel 0515 51420 siem@klokast.se, www.klokast.se, Sid 3/26
Page 1: Svenska Institutet för Ekologisk m
Page 5 and 6: vara känd, oersättlig och accepte
Page 7 and 8: medicin, vårdansatser som inte utg
Page 9 and 10: åtgärderna för att minska på ut
Page 11 and 12: UNGA MÄNNISKOR ÄR de som har mest
Page 13 and 14: som Rapport har tagit del av, är a
Page 15 and 16: kontoret, saker som sen måste slä
Page 17 and 18: Trädet november 2007 Ulf Brånell
Page 19 and 20: Mediacensuren är en realitet Svens
Page 21 and 22: skolmedicinens lögner. Här tycker
Page 23 and 24: I samma Ring P1 slaktar en småland
Page 25 and 26: I dag har bara specialister inom ba

Novmagmall.cwk (OB) - Kloka Gubben & Sanslösa Tanten

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?