Måluppfyllelseanalys - Ekonomistyrningsverket

om vilken typ av informationsmaterial som leder
minst antal fel i deklarationerna (Skatteverket 2005).
Det är klart att båda typer av experiment innebär
någon form av särbehandling. Men skillnaden
mellan dem är ändå kvalitativt väsentlig. I det ena
fallet rör det sig om en olikhet i fördelningen av en
nyttighet som kan upplevas som orättvis om den
skulle vidmakthållas. I det andra fallet kan det knappast
bli aktuellt att någon ens överväger anspråk på
en rättvisare fördelning. För att hålla isär dem kan
vi tala om hård respektive mjuk särbehandling. De
(mjuka) administrativa experimenten behöver inte
riskera att bli lika ifrågasatta som de (hårda) politiska
experimenten kan bli (av författningsmässiga, etiska
eller andra skäl). De administrativa experimenten
tar politiken för given och när det bara är sätten att
förverkliga politiken som ska prövas kan den experimentella
metoden bli relativt harmlös att tillämpa.
Administrativa experiment kan avse en mängd olika
saker. Ett administrativt experiment kan exempelvis
gå ut på att testa om ett nytt handläggningssystem
leder till att lika ärenden blir mer likabehandlade
än tidigare. Ingen medborgare blir systematiskt utesluten
från själva möjligheten att få sitt ärende prövat.
Gruppindelningen görs internt i myndigheten.
En grupp handlägger på det nya sättet och en annan
grupp handlägger som vanligt. För att anknyta till
Försäkringskassans informationsåtgärder för att nå
målet om delad föräldrapenning kunde det kanske
gå att genomföra en uppläggning där informationen
gick ut till endast hälften av föräldrarna i ett urval.
Ett annat alternativ kan vara att alla föräldrar får information
men att informationen är formulerad eller
presenterad på olika sätt för olika grupper.
Administrativa experiment behöver varken vara
särskilt svåra eller särskilt kostsamma att genomföra.
Förvisso är det inte gratis att experimentera men å
andra är det kanske inte gratis att inte experimentera.
En felsatsning kan bli betydligt dyrare än själva
experimentet.
I årsredovisningen kan man sedan berätta om sin
test och hur måluppfyllelsen påverkades. Om det
blev någon signifikant skillnad i måluppfyllelse mellan
grupperna kan man dessutom vara ganska säker
på att denna skillnad berodde på handläggningssystemet,
informationsåtgärdernas förekomst, vad som
sades i informationen, hur det sades, osv.
Naturligtvis är det inget självändamål att experimentera.
I vissa fall kan det vara uppenbart för alla
och envar att det ena sättet att förverkliga politiken
är bättre än det andra. Men när det inte är uppenbart
och när det råder delade meningar och när det
handlar om kostsamma omläggningar kan det finnas
skäl att överväga den experimentella metoden.
Uppläggningar med endast en undersökningsgrupp
Både slumpmässig och matchad kontroll förutsätter
att åtgärden som ska prövas inte har nått alla i målgruppen.
I samma ögonblick som alla i målgruppen
omfattas av åtgärden försvinner möjligheten till
tvågruppsuppläggning. Men effekter av även allomfattande
åtgärder kan undersökas. En variant blir i
så fall att mäta före och efter försöksåtgärden, s.k.
reflexiv kontroll. Den bästa engruppsuppläggningen
är serieuppläggning (Vedung 99 , s. 52ff).
Förutsättningen är att man kan följa hur mycket
målet har blivit uppfyllt med två olika åtgärder (eller
med icke-åtgärd och åtgärd). Först har man en tidsserie
över hur måluppfyllelsen har varit med den ena
åtgärden. Sedan byter man åtgärd och avläser hur
måluppfyllelsen utvecklas med den nya åtgärden.
Om tidsserien från föremätningen visar på flera
likalydande värden i rad kanske man kan anta att
31