Den Siste Snapphanen - Patrik Bergner
Den Siste Snapphanen - Patrik Bergner
Den Siste Snapphanen - Patrik Bergner
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Personer:<br />
Öllegård<br />
Elsa<br />
Fiskar-Anna<br />
Karin<br />
Gunilla<br />
Fru Nissenius<br />
Claus<br />
Martin<br />
Konungen<br />
Jakko<br />
Jöns Pik<br />
Soldaten<br />
Kommendanten<br />
Nissenius, prost<br />
Vakten<br />
Jörgen, alkemist<br />
Sven Dumbe<br />
Lille-Mats 40 år<br />
König, fogde 50 år<br />
Walkendorff 60 år<br />
Sivert Gren 40 år<br />
Jöns Haraldsson 40 år<br />
Tjänaren<br />
Snapphane<br />
Officerare 1<br />
Officerare 2<br />
Soldater, snapphanar, bybor m. fl.<br />
©<br />
<strong>Den</strong> <strong>Siste</strong> <strong>Snapphanen</strong><br />
fritt efter Cederborgs roman<br />
av <strong>Patrik</strong> <strong>Bergner</strong><br />
Bearbetning Ursula Fogelström
Skrattar.<br />
-2-<br />
Akt 1<br />
Ett ljus i dimman<br />
Mörker. Ljudet av en ensam, pulserande trumma.<br />
Dimma. Genom ett fönster syns ett fladdrande stearinljus.<br />
Viskande röster. Ljud av ett skepp; tampar och kättingar, knarrande<br />
däck, fladdrande segel och vattenskvalp mot skrov, ljudet från en<br />
visselpipa.<br />
Så ett virrvarr av röster:<br />
JAKKO<br />
FISKAR-ANNA<br />
Han kommer... Det står att han skall komma... till världen... till dess häpnad...<br />
Far! Far! Jag sviker inte! Jag sviker inte!<br />
Nej! Försent! Alldeles...<br />
GUNILLA<br />
CLAUS
-3-<br />
ELSA<br />
Vad är det? Vad är det för fel? Hör du inte? Har du blivit blind?<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jaha... hahaha... Hängd man är pålitlig...<br />
En skam! Ruttet och skamligt!<br />
MARTIN<br />
Ljudet av kriget: Kanoner. Människor som skriker. Svärd och gevär.<br />
Hästar. Vagnar.<br />
Rösterna blir fler, olika citat från pjäsen. De förvrängs; blir gälla<br />
och skarpa. Ett muller växer över allt annat ljud, dovt och domi-<br />
nerande. Så blåser någon ut ljuset i fönstret.<br />
Allt tystnar, förutom den ensamma trumman.<br />
Viskande röster. Sång; ett nynnande. De viskande rösterna övergår<br />
till fyra kvinnoröster. Dimman lättar. Det är hemma hos Fiskar-<br />
Anna. Kväll. Skenet från en eld sprakar allt tydligare.<br />
KARIN<br />
Sjunger, nynnande. Trummar på en trolltrumma.<br />
Står och vaggar. Sträcker fram händerna.<br />
Ivrigt viskande.<br />
FISKAR-ANNA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Vad säger du? Vet du vad du säger? Vad är det du säger?
Entonigt.<br />
I våra liv... en dag... skall komma...<br />
När? När?<br />
Bringa dädan ont och ondska...<br />
Varför har ingen sagt det?<br />
-4-<br />
FISKAR-ANNA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
FISKAR-ANNA<br />
ELSA<br />
De fyra kvinnorna står kring en kittel. Det skimrar och ryker.<br />
Längst bak på scenen är det ett hektiskt arbete; det ställs i ordning<br />
för en mottagning: Girlander, banderoller och flaggor.<br />
Ska han komma? Ska han komma hit?<br />
Det har ingen sagt!<br />
Vaknar långsamt ur sin trans.<br />
Det är inte... det är inte verkligt!..<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
FISKAR-ANNA<br />
ÖLLEGÅRD
Det är det ingen som har sagt!<br />
-5-<br />
ELSA<br />
FISKAR-ANNA<br />
Det har ingen betydelse vad du eller någon annan säger när det redan är<br />
skrivet.<br />
På en annan del av scenen sitter tre äldre män kring ett bord och<br />
spelar kort.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Då kan Claus söka upp honom. Han kan... han kan... Vad som helst, han kan...<br />
han kan...<br />
Och inte ett ord! Inte en viskning!<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
När kommer han? När ska han komma? När kommer han?<br />
I dagarna... i... da... aaa...<br />
Makalöst.<br />
FISKAR-ANNA<br />
ELSA<br />
FISKAR-ANNA<br />
Karins trummande lockar åter till sig Fiskar-Annas medvetande.<br />
I någons framtid... I våra hem... en gärning och illbragd... ont blod... onda<br />
tankar... Stordåd och svallkött... i öppna sår...
Jag tycker det är makalöst.<br />
-6-<br />
ELSA<br />
FISKAR-ANNA<br />
En längre tid... förräderi och svikna löften...<br />
Det är absolut ingen som har sagt det.<br />
Men Elsa, vad du tjatar.<br />
Det gör jag väl inte.<br />
Du går på i ett.<br />
Jag tycker det är underligt bara.<br />
Tyck det tyst då.<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
De tre männen kring bordet har tänt cigarrer och hällt upp små glas.<br />
De är Jörgen Vibe, pastor Nissenius och fogden König.<br />
Så vad är det då?<br />
NISSENIUS
-7-<br />
KÖNIG<br />
Jag har själv sett det. Alltid när det är dimma. När mörkret fallit...<br />
Det är som om hon kallade på någon.<br />
NISSENIUS<br />
KÖNIG<br />
Det är märkligt att hon aldrig lämnar sin kobbe och ändå har kunskaper om oss<br />
och våra vanor.<br />
NISSENIUS<br />
Sliddersladder. Sådana trollgummor suponerar hälften.<br />
KÖNIG<br />
Min piga har berättat hur hon med jämna mellanrum far till holmen för att få<br />
råd och kunskap om sin framtid och öde och allt vad det är.<br />
Blasfemi och galenskap i samma gryta.<br />
Harmlös vidskepelse...<br />
NISSENIUS<br />
KÖNIG<br />
NISSENIUS<br />
Vidskepelse och skräck är menliga vedersakare. Snapphanarna har rikligt av<br />
båda varorna.<br />
Är det säkert hon då?<br />
Vem annars?<br />
KÖNIG<br />
NISSENIUS
-8-<br />
KÖNIG<br />
Men varför? Dessa rövare höra inte hemma på havet. De är bönder och<br />
landstrykare, men knappast några kapare. Vad skulle hon ha för intresse av att<br />
hjälpa dem? En lappkärring!<br />
NISSENIUS<br />
Vem är det då hon söker? Vad är det för signeri och svartkonst den megäran<br />
bedriver? Vad är det för förbannat ljus hon tänder mitt i nätterna? Lockar hon<br />
till sig sina bundsförvanter från helvetet, stärker sig med de djävulska<br />
makterna som griper våra vilsna själar?<br />
KÖNIG<br />
En gammal toka och hennes stumma dotter...<br />
NISSENIUS<br />
Djävulen, herr fogde! Djävulen, heresi och kättja!<br />
Lugna sig, bror...<br />
Jag är lugn! Jag är bara upprörd!<br />
Tar ett bloss på sin cigarr, som slocknat.<br />
KÖNIG<br />
NISSENIUS<br />
KÖNIG<br />
Hon kanske tänder sitt ljus för att... kunna se.<br />
NISSENIUS<br />
Ja. Ja. Man behöver ljus för att kunna se.<br />
Och för att kunna röka.<br />
KÖNIG
Tänder en tändsticka och håller fram så Nissenius kan tända sin cigarr.<br />
Kort paus.<br />
Och för att kunna vägleda.<br />
Djävulen..?<br />
Som en... fyr?<br />
Djävulen, den satans häxan...<br />
-9-<br />
JÖRGEN<br />
NISSENIUS<br />
KÖNIG<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Djävulen behöver för i helvete ingen fyr! Det är någon som ska fram i natten.<br />
Hon lotsar någon med sitt ljus i dimman.<br />
Männen tystnar vid tanken.<br />
Slår Karin i ansiktet för att väcka henne.<br />
Varför skulle Claus söka upp honom?<br />
FISKAR-ANNA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Ah, det är... någon nyck... han har fått för sig...<br />
Skrattar till.<br />
ELSA
-10-<br />
FISKAR-ANNA<br />
En farlig blandning: Högheter och äregirighet. Som krut i händerna på en<br />
pojke.<br />
Claus kan inte stava till äregirighet.<br />
Gör ett ilsket utfall mot Elsa.<br />
En smal sak att lära sig.<br />
Vad är det för fel på Claus?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
FISKAR-ANNA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Öllegård och Elsa tar på sig sina ytterkläder.<br />
Det vet du bättre än jag.<br />
FISKAR-ANNA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Claus ska bli... något. Vänta bara, du ska få se.<br />
Jag väntar gärna.<br />
FISKAR-ANNA<br />
En tjänare kommer med ett meddelande till Nissenius.<br />
Öllegård och Elsa lämnar Fiskar-Anna och Karin. De ror en båt.
-11-<br />
ELSA<br />
Men varför har han inte skickat något bud? Dyker han alltid upp så oför-<br />
happandes?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Och så frågar du mig! Du är för rolig du!<br />
Är jag?<br />
Ja, kvick och lustig. Hör bara: Ha, ha.<br />
Jag bara undrar om han brukar...<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Varför frågar du mig? Vad vet jag om honom? Vad irriterad jag blir!<br />
ELSA<br />
Men Öllegård, jag bara undrar rent allmänt...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Du är allmän hela du. Han så stor, han är ouppnåelig, och jag menar STÖRST<br />
och så frågar du allmänt hur han gör. Han gör som han vill. Han är - på -<br />
riktigt!<br />
ELSA<br />
Jag får väl räkna det som ett svar då. Men jag undrar fortfarande.<br />
NISSENIUS<br />
Har läst brevet. Tar tag i bordet, tappar cigarren.
Bror!<br />
Han ska bo här hemma hos oss!<br />
Vem?<br />
Vi har inget vetat. Här hemma hos oss!<br />
Vem?<br />
-12-<br />
KÖNIG<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
NISSENIUS<br />
Elsa och Öllegård kommer till sällskapet vid bordet.<br />
Far! Kungen kommer!<br />
Reser sig häftigt. Ser på Elsa.<br />
JÖRGEN OCH KÖNIG<br />
ELSA<br />
KÖNIG<br />
I bakgrunden fortsätter man hektiskt göra i ordning för Konungens<br />
ankomst. Alla springer omkring varandra och ordnar med långbord<br />
och mat och musik. Jörgen Vibe arrangerar en banderoll. Soldater<br />
strömmar in i byn. Konungen, klädd i enkel uniform, kommer fram<br />
till Jörgen.<br />
Här arrangeras det värre!<br />
KONUNGEN
Stå inte här just nu, maka er undan, så!<br />
-13-<br />
JÖRGEN<br />
Nej! Nej! Lyft den sidan, den är ju sned, ser ni ingenting, blindgångare! Lyft då,<br />
för tusan!<br />
KONUNGEN<br />
Ett sådant liv. Är det något som händer här i dag?<br />
Har ni funnit er plats i livet?<br />
Eh..? Ja..?<br />
Och det måste vara precis här?<br />
JÖRGEN<br />
KONUNGEN<br />
JÖRGEN<br />
Ja, just det! Nu ska vi se om det... Ja, just det...<br />
Har ni inget regemente eller något att försvinna till?<br />
Spelet kring banderollen och mottagningen fortsätter stumt.<br />
Claus möter Öllegård i en trädgård.<br />
Vad är det du säger?<br />
Jo! Det är sant!<br />
Hur vet du det?<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS
-14-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Han ska bo hemma hos oss. Fråga inte så dumt!<br />
Vad skulle han här att göra?<br />
Befordra dig, kanske?<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS<br />
Mig..? Du menar..? Skulle jag..? Du menar..? Skulle jag..?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Ibland är du så långsam i skallen! Ja! Det är ju det jag säger! Ja!<br />
Så att vi skulle kunna..? Så du och jag..?<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
För om du lyckas... och blir... något... min älskade...<br />
Jag... Jag...<br />
Du, ja.<br />
Jag löper genast.<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS
Jag ser det.<br />
Springer.<br />
Claus!<br />
Kommer tillbaka.<br />
Sträcker fram kinden.<br />
Kysser Öllegård på kinden.<br />
-15-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Tar häftigt tag i Claus och kysser honom hårt.<br />
Martin kommer in. Upptäcker paret.<br />
Jag... spri... nger.<br />
Jag ser det.<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
MARTIN<br />
Nej! Det är inte sant! Min vän! Min vän...
Martin! Åh, herregud!<br />
-16-<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
Jag har varit en dåre... Alla de gånger du varit en gäst i vårt hem, den trogne<br />
besökaren.<br />
CLAUS<br />
Martin! Tro inte det! Det är inte som du tror!<br />
MARTIN<br />
Alla råd du givit mig, alla goda, vänskapliga...<br />
Skrattar bittert.<br />
För Guds skull!<br />
Gud? Du pratar om Gud?!<br />
Jag kan förklara!<br />
Ja, låt oss diskutera...<br />
Drar sitt svärd.<br />
Tvinga mig icke!<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
CLAUS
-17-<br />
MARTIN<br />
Ett meningsutbyte vänner emellan, vad kan du ha emot det?<br />
Fäktas. Vilt, hetsigt och livsfarligt.<br />
Pojkar! Pojkar!<br />
MARTIN OCH CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Claus sliter tag i Öllegård. Hon lägger sig i hans armar. Det uppstår<br />
en paus i striden.<br />
Min älskade!<br />
Eländige!<br />
Till Martin.<br />
Jag talar inte till dig!<br />
Till Öllegård.<br />
Vi är avslöjade!<br />
Orkar du hålla mig så här?<br />
Ja då, det är ingen fara.<br />
Det är fördömt!<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS
-18-<br />
MARTIN<br />
Stålet är svalt i dag. Det trånar efter något sött.<br />
Varthän skola vi fly undan vreden?<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
Ingenstädes, skalk! Min hämnd skola nederslå Eder på stubben!<br />
Fortsätter att fäktas.<br />
Pojkar! Pojkar!<br />
Avslutar striden.<br />
MARTIN OCH CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
MARTIN OCH CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Var det allt? Är det allt jag är värd? Lite kling-kling... Vad var det?<br />
Du ska få se vad du är värd!<br />
Kysser Öllegård. Springer i väg.<br />
Vart har han så brått?<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Martin. Du får inte basunera ut det så. Någon kan höra dig.
Hur länge tänker ni smyga så här?<br />
-19-<br />
MARTIN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Han äger ju ingenting. Hur skulle vi klara oss?<br />
Din far skulle väl...<br />
Min far skulle aldrig tillåta det.<br />
Hans far skulle väl...<br />
Hans far är en gammal stolle.<br />
Far!<br />
Springer fram till Jörgen.<br />
Nå. Vi har ju framtiden för oss.<br />
Går.<br />
Far!<br />
Ser efter Claus.<br />
MARTIN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
MARTIN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD
Kungen kommer! Kungen kommer hit!<br />
Syrligt.<br />
Nej. Vad säger du?<br />
-20-<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
CLAUS<br />
Jo, jo! Tänk om jag kunde få komma att träffa honom!<br />
Går.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
JÖRGEN<br />
Kommer kungen hit? Det tror jag knappast.<br />
Jo! Jo!<br />
CLAUS<br />
Ser att fadern organiserar en banderoll med välkomsthälsning till Konungen.<br />
Jo... det är... säkert.<br />
KONUNGEN<br />
Skulle en sådan som ni önska träffa kungen?<br />
Jag ska bli drabant! En officer!<br />
Så? Utan vidare, så där?<br />
CLAUS<br />
KONUNGEN
-21-<br />
CLAUS<br />
Nej, jag måste visa min duglighet först, förstås.<br />
Jo. Det förstås.<br />
KONUNGEN<br />
CLAUS<br />
Det får bli någon enkel handräckningstjänst till att börja med...<br />
Jo, till att börja med.<br />
KONUNGEN<br />
CLAUS<br />
Sedan fotsoldat och så småningom avancera, och så om några... veckor...<br />
förhoppningsvis... drabant och sedan något uppdrag. Jag är ganska styv med<br />
både svärd och pistol. Far har tränat mig.<br />
JÖRGEN<br />
Lika duktig som jag blir han förstås aldrig.<br />
Det ger ju sig självt.<br />
KONUNGEN<br />
JÖRGEN<br />
Han är en slö prick, ser du, en sådan som han blir det aldrig något med. Men<br />
envis, precis som jag. Om det inte var för hans envishet hade han inte blivit<br />
född.<br />
KONUNGEN<br />
Och varför skulle kungen vilja träffa en sådan som er?
Med allvar.<br />
Jag är obrottsligt lojal.<br />
Ler eftertänksamt.<br />
Jo, jag kan tänka mig det.<br />
-22-<br />
CLAUS<br />
KONUNGEN<br />
Vadan denna iver till en officerställning?<br />
Vet inte vad han skall svara.<br />
Ja. Just det.<br />
CLAUS<br />
KONUNGEN<br />
Det låter som något viktigt... Är det en flicka?<br />
CLAUS<br />
Blir paff av att soldaten gissar så rätt. Vet inte vad han skall svara. Boxar så soldaten<br />
vänskapligt i magen.<br />
Tappar andan.<br />
Springer vidare.<br />
KONUNGEN<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
Vad var det? En flicka? Vad var det om?<br />
Hur ska jag kunna veta det?<br />
KONUNGEN
Vilken flicka?<br />
-23-<br />
JÖRGEN<br />
KONUNGEN<br />
Om jag vore er skulle jag hålla efter den pojken.<br />
JÖRGEN<br />
Håll efter er själv, ni! Vad var det för tissel här nu om flickor, vasa? Vilken<br />
flicka? Svara!<br />
Road.<br />
KONUNGEN<br />
Jag är inte riktigt van vid att bli behandlad på det här viset.<br />
JÖRGEN<br />
Då är det på tiden någon lärde er lite belevenhet! Vilken flicka! Vasa? Säg<br />
något, för tusan!<br />
En annan del av scenen. Hemma hos prosten. Öllegård och Nissenius<br />
står på golvet. Fru Nissenius sitter i en stol.<br />
Vad ska jag säga?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
FRU NISSENIUS<br />
Du finner på något, du är indränkt i fantasi.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jag kan inte bara stå som ett fån, jag måste ju säga något.
Du är inget fån, inte det minsta.<br />
Åh, men...<br />
-24-<br />
FRU NISSENIUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
FRU NISSENIUS<br />
Nu så! Gustav, kommer in nu. Raskare! Går direkt fram till honom. Bra! Du är<br />
duktig, Gustav.<br />
Rör sig stelt och nervöst.<br />
Och sedan? Vad ska jag göra sedan?<br />
Du har väl ditt tal?<br />
Tal?<br />
NISSENIUS<br />
FRU NISSENIUS<br />
NISSENIUS<br />
FRU NISSENIUS<br />
Tal, ja, du minns... När man gör ljud med munnen och avpassar det med<br />
läpparna.<br />
NISSENIUS<br />
Jag hade väl någon... en papperslapp, hur var det?<br />
FRU NISSENIUS<br />
Du borde nog göra ett försök att lära dig det utantill.
Självfallet. Det är väl evident.<br />
Läser från ett papper.<br />
-25-<br />
NISSENIUS<br />
"Ers Majestät. Det är oss en stor glädje att få mota er... här i vårt... enkla... "<br />
Mota? Varför säger jag så? Vad menar jag med det?<br />
Motta. Mottaga.<br />
... "mota er... här i vårt enkla..." ...<br />
FRU NISSENIUS<br />
NISSENIUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Men vad ska jag säga? Jag måste ju säga något!<br />
FRU NISSENIUS<br />
Du kanske kan röra dig lite... du är så vacker så...<br />
Ska jag gå hitåt?<br />
Ja, eller... om du...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
FRU NISSENIUS<br />
NISSENIUS<br />
Ska jag läsa det här nu, eller ska vi flytta omkring på henne?<br />
Du kan ställa dig bredvid far...<br />
FRU NISSENIUS
Nej! Inte så! Mer åt höger!<br />
-26-<br />
JÖRGEN<br />
KONUNGEN<br />
Det blir ett värdigt mottagande för kungen.<br />
JÖRGEN<br />
Ja! Ja, natuligtvis! Kan ni inte försvinna i väg och hitta någon pepparfrukt<br />
någonstans, vasa?<br />
Konungen börjar röra sig mot prostens hem.<br />
JÖRGEN<br />
Ser efter Konungen, tycker sig känna igen honom. Men skakar på huvudet.<br />
Konungen och ett antal officerare ställer sig och tittar på prostfa-<br />
miljens repetitioner.<br />
Fiskar-Anna tänder ett ljus och håller det i sitt fönster. Karin dukar<br />
fram mat och en skål.<br />
NISSENIUS<br />
"Vi är stolta och tacksamma över edert besök, och det är vår förhoppning att ni<br />
skall minnas er tid hos oss med... minnas er tid hos oss med..."<br />
Vad står det?<br />
FRU NISSENIUS<br />
Ja, nu klarar ni er själva, jag har att göra ute i köket.<br />
NISSENIUS<br />
Ja, nu är det inga problem, nu går det av bara farten.
Jag ska alltså bara stå här?<br />
Godmiddag.<br />
Stirrar på Konungen.<br />
Tappar både papper och ansikte.<br />
-27-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
NISSENIUS<br />
Väl... kommen, Ers Majestät. Får jag... min dotter... present... det är min...<br />
Springer till sitt rum.<br />
... Öllegård...<br />
Till sina män.<br />
Det kommer att bli trivsamt här.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
NISSENIUS<br />
KONUNGEN<br />
Jakko öppnar dörren till Fiskar-Anna. Fiskar-Anna blåser ut ljuset.<br />
Kungen och hans officerare hyser in sig hos prostfamiljen.<br />
Mottagningen för kungen avslutas och banderoller och flaggor<br />
städas undan.<br />
JAKKO<br />
Sätter sig och äter av maten som redan dukats fram åt honom.
-28-<br />
FISKAR-ANNA<br />
Ser på Jakko med en blandning av avsmak och kärlek.<br />
Sätter sig på golvet och syr.<br />
KARIN<br />
JAKKO<br />
Ser på Fiskar-Anna och slår ett menande ögonkast på Karin.<br />
Slår till Karin.<br />
Syr vidare, utan att bry sig om slaget.<br />
Hon hör inget.<br />
Inte?<br />
Hon säger inget.<br />
Jag litar inte på idioter.<br />
Utom dig själv.<br />
FISKAR-ANNA<br />
KARIN<br />
FISKAR-ANNA<br />
JAKKO<br />
FISKAR-ANNA<br />
JAKKO<br />
FISKAR-ANNA
Det kanhända.<br />
-29-<br />
JAKKO<br />
Det är något på gång, va? Varför är det sådan rörelse? Har svensken trupp-<br />
förflyttningar, eller vad är det?<br />
Kungen har kommit till Örkened.<br />
Långsamt.<br />
FISKAR-ANNA<br />
JAKKO<br />
Så? Bor han hos prosten då? Eller fogden? Va?<br />
Torde så. Har du ätit klart?<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
Kommer springande till Fiskar-Annas hus. Knackar på.<br />
Far upp och drar två pistoler.<br />
Jakko!<br />
Vem är det? Ska det komma någon nu?<br />
Ingen. Jag vet inte någon, ingen...<br />
JAKKO<br />
FISKAR-ANNA<br />
JAKKO<br />
FISKAR-ANNA
-30-<br />
JAKKO<br />
Någon är det i alla fall. Vi gräver ner honom i trädgården.<br />
Karin!<br />
FISKAR-ANNA<br />
Jag väntar inget besök. Gå in i kammaren, jag skickar iväg vem det nu är.<br />
Dukar av.<br />
KARIN<br />
JAKKO<br />
Jag går inte in i någon jävla kammarjävel.<br />
FISKAR-ANNA<br />
Nu är du i mitt hem, du är så förbannat god och gör som jag säger. Jag be-<br />
stämmer själv vad jag har i min trädgård.<br />
Går in i kammaren.<br />
Öppnar dörren.<br />
Jaha, är det du...<br />
JAKKO<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
Det är inte klokt faktiskt, det är det inte -<br />
Varför kommer du..?<br />
FISKAR-ANNA
Tränger sig in i huset.<br />
-31-<br />
CLAUS<br />
- hon hälsar inte på mig, det är som om jag var oviktig eller ovärdig -<br />
Claus, jag har inte tid i kväll...<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
- så jag vet inte om det är kungen som, ja, jag menar, han är ju ändå där och<br />
drar hela dagarna och vad ska jag sätta emot det? Jag är ingen kung, jag är<br />
faktiskt inte det, och jag var så glad, för jag menar titta på mig: en drabant! Jag<br />
var överlycklig!<br />
Ja, titta...<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
Det var kungen som utnämnde mig till drabant direkt, för far och jag gjorde ett<br />
sådant intryck på honom; du skulle sett fars min när han insåg att han bett<br />
kungen dra dit pepparn växer -<br />
Ja, det kanske jag skulle...<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
- men jag förstår inte vad det är hon begär, för det är ju lite svårt för mig att bli<br />
kung, verkligen rent ut besvärligt... Men jag är ju drabant nu. Jag kan kanske få<br />
något livsfarligt uppdrag, något som jag knappt lyckas återvända från, gärna<br />
lite dödligt sårad... så man pratar om det med lite... det är väl ungefär vad jag<br />
kan hoppas på -<br />
Karin!<br />
FISKAR-ANNA
-32-<br />
CLAUS<br />
- jag är inte svartsjuk, jag litar fullständigt helt och klart på Öllegård, men hon<br />
är svag för glitter på axlarna och kungen, vem kan ha mer än kungen...<br />
KARIN<br />
Har tagit en kortlek och lägger ut kort på bordet.<br />
FISKAR-ANNA<br />
Jaså, är det Öllegård du pratar om. Jag visste inte ens om att ni var förlovade.<br />
CLAUS<br />
Nej, det är hemligt, det är det, det är ingen som vet det, men jag tänkte att du<br />
vet ju allt ändå, så det gör inget om du får veta det... Så om han var tvungen att<br />
dra ut i fält, det är ju i alla fall ett krig som pågår, kungen borde kanske, han är i<br />
alla fall kung...<br />
Läser i korten.<br />
FISKAR-ANNA<br />
Du ska ut på ett uppdrag, kungen ger dig ett uppdrag...<br />
Är det farligt?<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
Det blir en resa in i hjärtat av snapphanebygden...<br />
Per-fekt!<br />
Jaha..?<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA
Slår ett nervöst ögonkast mot kammaren.<br />
-33-<br />
Så trevligt... Och kungen han ska till... eh... bort mot... Åhus.<br />
Åhus?<br />
Ja... Låter inte det bra det?<br />
Jo, det låter fantastiskt... Tack! Tack!<br />
Nu måste du gå.<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
Åh, ursäkta, jag kanske trängde mig på?<br />
Kanske...<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
Det var inte meningen, Anna, jag var bara så orolig.<br />
Det är bättre nu.<br />
Ja visst! Tack! Tack!<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS
Ro hem med dig.<br />
Javisst. Tack. Förlåt. God kväll.<br />
Adjö med dig.<br />
-34-<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
Tack Karin! Nu känns allt mycket bättre.<br />
Då så, försök att gå då.<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
Javisst. Självklart. God kväll då. Och tack.<br />
Adjö Claus.<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
Hej då, nu ror jag hem får vi pratas vid senare.<br />
Försvinn.<br />
Claus försvinner till sin roddbåt.<br />
FISKAR-ANNA<br />
Hemma hos prosten förbereder man julfirande.
Kommer fram.<br />
-35-<br />
JAKKO<br />
Så? Kungen bor hos den här idiotens flickvän... Känner du henne?<br />
Svarar inte.<br />
FISKAR-ANNA<br />
JAKKO<br />
Om kungen blev galen i flickan... Det var bra det där med Åhus...<br />
FISKAR-ANNA<br />
Men det var bara påhitt, det går inte att läsa sådant i kort. Det kräver helt andra<br />
krafter, jag ville bara förmå honom att ge sig av...<br />
Hotfullt.<br />
Det var bra det där med Åhus.<br />
Ja, Jakko.<br />
JAKKO<br />
FISKAR-ANNA<br />
JAKKO<br />
Det ligger vid havet. Det är faktiskt lysande.<br />
Ja, Jakko.<br />
FISKAR-ANNA<br />
JAKKO<br />
Om hon, Ölle - vad hon nu hette - lockade honom eller förmådde honom att<br />
glömma alla försiktighetsmått... Ja. Åhus.
Och pojken?<br />
-36-<br />
FISKAR-ANNA<br />
JAKKO<br />
Idioten? Ge honom hans farliga uppdrag.<br />
Hemma hos prosten dansar man kring granen.<br />
Karin försätter sig i trans med hjälp av trolltrumman och Fiskar-<br />
Anna mumlar. Mörker faller. Jakko drar sig undan; han kan aldrig<br />
vänja sig vid denna trolldom. Karins sång och monotona trumma<br />
verkar suggestivt på Fiskar-Anna. Fiskar-Anna dansar och mumlar<br />
högre, oförståeliga, ålderdomliga ord. De påverkar Öllegård och<br />
Konungen.<br />
Öllegård och Konungen får ögon bara för varandra och går in i ett<br />
avskilt rum.<br />
Varför följer Ers Majestät efter mig?<br />
Jag trodde det var ni som gick före mig.<br />
Jag skulle bara hämta... den här stolen...<br />
Men låt mig då bära den åt er.<br />
Ska ni..?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD
Sjunger.<br />
Och han var... en starker karl...<br />
Tar stolen och bär den mot dörren.<br />
Svimmar försiktigt.<br />
Åh...<br />
Hur är det fatt?<br />
Jag måste få sätta mig...<br />
-37-<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
Och här råkar jag bära omkring på en... har ni sett?<br />
Ställer fram stolen åt Öllegård.<br />
Så händigt.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Det blir så varmt att dansa. De håller sådan fart, jag blir alldeles yr... Oh, vad<br />
jag är törstig, tror jag... Jag är svag...<br />
Går mot dörren.<br />
Svimmar till.<br />
Åh...<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD
-38-<br />
Nej, gå ni, Ers Majestät har säkert viktigare saker att se till, rikets säkerhet och<br />
krig och... allt annat som intresserar en kung...<br />
KONUNGEN<br />
Intressen är intressanta enbart så länge de förblir just intressanta.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jag kan allenast sitta här och vara svag och försvarslös.<br />
KONUNGEN<br />
Det är något som händer... Något händer nu i kväll.<br />
Fiskar-Anna och Karin sjunger och trummar. Deras kittel sprakar,<br />
ljus fladdrar. Långt borta hörs en flicka kula. En fiol spelar en<br />
sorgsen polska.<br />
KONUNGEN<br />
Något som tände en ny eld, intressantare än något jag tidigare varit med om.<br />
Kärlek, tror jag detta nya heter.<br />
Ers Majestät... får inte säga så...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
Mitt majestät har alltid sagt som det behagar mig. Jag har alltid sagt sanningen.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Åh... Sanningen... Sanningen och kärlek... går det ihop?<br />
KONUNGEN<br />
Varför inte? Om sanningen är att jag älskar dig.
Far upp från stolen.<br />
Ers Majestät!<br />
-39-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
Det är som om i kväll ser jag dig för första gången, och jag förstår varför våra<br />
ögon möttes så ofta över middagsbordet. För de hör ihop.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Ers Majestät glömmer att jag inte är en flicka som lättvindigt övertygas med<br />
kungligt smicker.<br />
KONUNGEN<br />
Det står plötsligt klart för mig vem jag inte är och vem du är... Jag är ingen<br />
kung. Men du är verkligen en drottning.<br />
Ers Majestät! Ers maje... Ers maje...<br />
Faller på knä inför Öllegård.<br />
Min drottning. Min drottning.<br />
Maje... Maje...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
Gift dig med mig. Vad säger du? Vill du gifta dig med mig?<br />
Du svarar inte? Nåväl, det är obehövligt. Jag kan beordra dig, föra dig till<br />
Stockholm att vara mitt tidsfördriv på slottet... kasta din far i fängelse och<br />
avrätta vad tidigare förbindelser du må haft. Jag ska älska dig och slita ut dig<br />
och efter några år får du arbeta i köket som skurkäring, till dess du dör på dina
-40-<br />
trasiga knän, för jag varnar dig, flicka lilla, glöm inte vem du står inför. Jag gör<br />
som jag behagar!<br />
Jag... jag... åh, Gud...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
Det är en väldigt praktisk sak detta att vara kung.<br />
Åh... åh...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
Men jag har aldrig känt det så här, det är som en brand, och det är du som<br />
bränner mitt hjärta. <strong>Den</strong> vackraste, klokaste och underbaraste kvinna jag...<br />
någonsin... Jag kan inte tänka klart innan jag fått klarhet, du måste svara! Jag<br />
befaller dig att svara! Vill du gifta dig med mig?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Ers Majestät glömmer att jag inte vinnes med lättvindigt... kungligt... smicker...<br />
Jag abdikerar! Jag flyttar utomlands!<br />
Eh... va?<br />
Svara mig!<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Det är väl ändå inte nödvändigt att gå så långt...
-41-<br />
KONUNGEN<br />
Jag vill att du ska tro mig på mitt ord som man, inte som kung, för jag älskar<br />
dig och vill att du svarar mig innan jag brinner ner till anklarna... Älskade<br />
flicka, ge mig din hand och jag ger dig mitt rike!<br />
Nej... Nej! Nej!<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Konungen griper tag i Öllegård och de kysser varandra passionerat.<br />
Musiken tystnar. Karin och Fiskar-Anna faller ihop, utmattade. De<br />
har lyckats.<br />
Bud till Konungen! Bud till Konungen!<br />
RÖST<br />
Konungen och Öllegård ser på varandra. Konungen släpper henne<br />
och öppnar dörren. Han samtalar tyst med ett sändebud. Officerarna<br />
strömmar till. Öllegård sätter sig utmattad på stolen.<br />
Är det klart?<br />
Det är fullbordat.<br />
JAKKO<br />
FISKAR-ANNA<br />
JAKKO<br />
Jag seglar mot Åhus. Får du nyheter skickar du Karin.<br />
Vänder i dörren.<br />
Det har varit en hyggllig kväll.
-42-<br />
Jakko går mot sitt skepp och avseglar.<br />
Fiskar-Anna sitter trött på golvet. Karin kommer fram och stryker<br />
Fiskar-Anna över håret. Fiskar-Anna lutar sitt huvud mot Karin och<br />
gråter.<br />
KONUNGEN<br />
Kalla hit drabant Claus! Sammankalla huset.<br />
Konungen och Öllegård blir åter ensamma.<br />
KONUNGEN<br />
Förlåt mig, min kära, vi måste återförena oss med de övriga. Kriget kallar.<br />
Min herre.<br />
Din man.<br />
Jag kommer att kräva bekräftelse.<br />
Jag är din, begär vad du vill.<br />
Jag kommer att kalla på dig.<br />
Jag skall hörsamma.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN
-43-<br />
Konungen och Öllegård återförenar sig med övriga huset. En officer<br />
skriver order på ett papper.<br />
Fiskar-Annas hem löses upp och blir till ett snapphaneläger.<br />
KONUNGEN<br />
Mina kära vänner! Dansken har landstigit. Plikten tvingar oss att slunga honom<br />
tillbaka i havet.<br />
Men ni kommer väl tillbaka?<br />
Så länge jag tillåts fresta er gästfrihet.<br />
Ers Majestät är alltid välkommen.<br />
FRU NISSENIUS<br />
KONUNGEN<br />
FRU NISSENIUS<br />
KONUNGEN<br />
Då skall ni få se mig som en trogen besökare i ert hus.<br />
Ers Majestät är alltför vänlig.<br />
NISSENIUS<br />
KONUNGEN<br />
Det kanhända. Min mor sade alltid det skulle bli mitt fördärv!<br />
FRU NISSENIUS<br />
Hans majestäts mor var en klok kvinna, men vänlighet är en av Herrens högst<br />
värdesatta dygder.
-44-<br />
KONUNGEN<br />
Herren må värdesätta det, men mina fiender utnyttja det!<br />
Och mina vänner med, för all del.<br />
Drabant Claus Vibe!<br />
In.<br />
EN RÖST<br />
CLAUS<br />
KONUNGEN<br />
Nå, Claus. Du ska få ditt farliga uppdrag... kanske du kan få den där flickan.<br />
Sträcker ut handen och får det färdigskrivna papperet av officeren.<br />
Deras styrkeförhållanden och deras placering.<br />
CLAUS<br />
Tack, Ers Majestät. Tack. Tack. Jag är mycket tacksam.<br />
Till Öllegård.<br />
Fiskar-Anna hade rätt.<br />
Det brådskar.<br />
Tack.<br />
Ut.<br />
KONUNGEN<br />
CLAUS<br />
Förberedelser för avfärd. Konungen och öllegård blir ensamma.<br />
Jag återvänder.<br />
KONUNGEN
Jag väntar.<br />
-45-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
Kysser Öllegård och lämnar henne. Vänder sig om mot henne.<br />
Känner du Claus Vibe?<br />
Barndomskamrat.<br />
En bra kamrat, tror jag.<br />
Lycka till med kriget, Ers Majestät.<br />
Vem är Fiskar-Anna?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
En gammal tokig gumma. Det brådskar.<br />
Ser på varandra och skrattar.<br />
KONUNGEN OCH ÖLLEGÅRD<br />
Soldater, officerare och konungen marscherar iväg. Nissenius' hem<br />
förvandlas till det natthärbärge Claus så småningom kommer till.<br />
Lille-Mats kommer till sitt tält. Jakko väntar utanför. Lille-Mats<br />
ser honom inte.
Claus kämpar mot snöyran.<br />
Får syn på Jakko.<br />
Vad gör du här?<br />
God kväll.<br />
-46-<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
Vad har du här att göra? Håll dig till havet!<br />
Ja, det är roligt att se dig med.<br />
Häller upp öl i en bägare.<br />
Kungen är i Skåne.<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
Jag vet det. Och jag vet var han kommer att vara. Utan eskort. Utan vakter.<br />
Utan manskap. Med enbart högmodet som sällskap.<br />
Du är alltid full av tomma historier.<br />
LILLE-MATS<br />
I bakgrunden gör Konungen och hans män halt och ser sig om. Ett<br />
bud kommer och berättar något. Konungen ser på sina män.<br />
JAKKO<br />
Han är nu på väg mot en dansk landstigning.
-47-<br />
LILLE-MATS<br />
Jag har då inte hört något om någon jävla landstigning.<br />
JAKKO<br />
Det är en som inte ägt rum. Fiskar-Anna skickade ett sändebud.<br />
LILLE-MATS<br />
Varför? Vad är det din syster kokat ihop?<br />
JAKKO<br />
Han ska längta, ser du. Längta till sin nya kärlek. Så han blir blind och galen.<br />
Och oförsiktig. Hans män ska råda honom, men han ska inte lyssna. Han<br />
återvänder till henne när han borde avancera. Och när hon lockar honom till<br />
Åhus, ska han komma.<br />
Åhus? Vid havet?<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
Ett snabbt skepp dyker upp i hamnen, hundra man slår till från land och en<br />
konung är fångad i en sax.<br />
Konungen med följe återvänder till prostgården.<br />
Claus kämpar genom snön och kommer fram till en gård. Knackar<br />
på.<br />
LILLE-MATS<br />
Hur har du och din trollpacka lyckats med detta? Hon vet väl inget om<br />
kungen?
-48-<br />
JAKKO<br />
Ren tur. Hon råkar känna kungens sällskap. Det dök upp en idiot, en orolig<br />
stackare. Vi besannade helt enkelt hans farhågor.<br />
En gammal man öppnar för Claus.<br />
En bägare?<br />
Får jag något i?<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
Mannen visar Claus till en sovplats.<br />
Vad var det för en idiot. då?<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
En dum en. Han kommer inte att finna annat under sin spaning än friskyttar på<br />
jakt och ett och annat svenskfientligt hem.<br />
I uniform?<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
Han är för stolt för att ta av den. Eller snarare var för stolt.<br />
LILLE-MATS<br />
Han låter inte bara dum. Han låter modig också.<br />
Mannen ger sig av från huset. Claus lägger sig i sängen och somnar.
Vad ska du med mod till som död?<br />
Så du vill ha hjälp av mina mannar då?<br />
-49-<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
När en kung är priset tar jag hjälp av vem som helst. Till och med Lille-Mats.<br />
Även om det tar emot?<br />
Även om det skär i hjärtat.<br />
När blir det dags?<br />
Fiskar-Anna skickar bud.<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
Mannen som hyste in Claus återvänder till sitt hus med ett band<br />
snapphanar, under ledning av Jöns Pik. De överraskar den sovande<br />
Claus som slår ner två angripare och sliter åt sig sina pistoler,<br />
skjuter två stycken och flyr. Angriparna följer efter och Claus träffas<br />
av flera skott. Med sitt svärd gör han förtvivlat motstånd.<br />
Konungen uppvaktar Öllegård i en trädgård.<br />
Ers Majestät måste förstå.<br />
ÖLLEGÅRD
Jag förstår ingenting. Jag vägrar förstå.<br />
-50-<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jag vill inte vara en konkubin, en av kungens säkert otaliga mätresser,<br />
övergiven efter en tids lek. Jag lever ett eget liv.<br />
KONUNGEN<br />
Och jag vill dela det med dig. Otaliga mätresser?<br />
Jag förstår nog hur det är att vara kung.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
Är det tillåtet även för en kung att vara förälskad?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Lika tillåtet som det är för en flicka att vara på sin vakt.<br />
På sin vakt mot kärleken!<br />
På sin vakt mot sveket.<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Med ryggen mot ett träd faller slutligen Claus, blödande och ut-<br />
mattad.<br />
Skriker ut sin smärta.<br />
Öllegård!!<br />
CLAUS
Faller ner i den röda snön.<br />
Då vet jag inte hur jag ska övertyga dig.<br />
Kom hit då.<br />
-51-<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Öllegård tar tag i Konungen och de kysser varandra häftigt.<br />
Angriparna står kring den livlöse Claus. Snapphanarnas ledare<br />
sparkar på kroppen.<br />
Ett bud kommer springande, hostar diskret och överlämnar ett brev<br />
till Öllegård. Öllegård läser det.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Nu får ni tillfälle att bevisa mig era känslor. Min väninna Elsa ber mig komma<br />
till Åhus... och jag har ingen eskort.<br />
Verkligen? Ingen alls?<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jag är en ensam flicka. Som väntar på svar.<br />
Jag ska själv föra dig dit.<br />
Ers Majestät!<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD
-52-<br />
KONUNGEN<br />
Allt har blivit så lättfattligt med ens. Där du är, vill jag vara. Vi far tillsammans.<br />
Konungen och Öllegård ger sig av mot Åhus.<br />
Karin kommer till den sovande Jakko.<br />
JAKKO<br />
Vaknar med ett ryck. Ser inte Karin, men vet att hon finns där.<br />
Godmorgon, Karin.
-53-<br />
Akt 2<br />
Förräderi<br />
Jörgen Vibe står i sin verkstad och utför pyrotekniska experiment.<br />
Han får besök av prosten Nissenius.<br />
Jaha, du Jörgen... Du framhärdar.<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Det är klart det går. Det gäller bara att komma på det.<br />
Du är då envis som en klubbad oxe.<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Armén gör av med en förmögenhet på allt förspillt krut. Vart tredje skott är det<br />
inget med. Tänk dig att stå i en strid med nyladdad bössa och eländet behagar<br />
klicka i det viktigaste ögonblicket.<br />
NISSENIUS<br />
Jag kan svårligen visualisera mig i en strid. Du får ursäkta, men jag är nog<br />
yrkesskadad därvidlag.
-54-<br />
JÖRGEN<br />
Och så ladda om och det kanske klickar ånyo, två av fem. Två av fem! Det är<br />
inte småpotatis. Anfall! skriker generalen och sätter av mot fienden och finner<br />
sig stå ensam mitt på fältet för alla hans män står kvar och laddar om sina<br />
bössor. För nu pratar vi om den tid det tar att ladda ett gevär! En skicklig<br />
laddare lyckas kanske på en minut, och på den minuten kan en skicklig skytt<br />
förpassa den skicklige laddaren till vår Herre, det är inte rätt, det är det fan i<br />
mig inte! Och dessa förbannade snapphanar som förpestar och förtär... med ett<br />
gott system, som varken klickar eller dröjer kan kungens soldater ge dem en<br />
läxa, kasta ut dem i havet och skjuta skallen av dem allihop.<br />
Egentligen kommer jag...<br />
Ser du här?<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Lägger en tygbit på bordet, drämmer till med en hammare och åstadkommer en liten<br />
explosion.<br />
Klickar aldrig. Frågan är bara; hur överför jag det till...<br />
NISSENIUS<br />
Jag kommer med bud... Jörgen... bud om din son.<br />
JÖRGEN<br />
Eh... du menar Claus? Vad har den klåparen gjort nu?<br />
NISSENIUS<br />
Han... har dött. Han dog i en strid med snapphanar.<br />
JÖRGEN<br />
Är han död? Claus? Det tror jag inte, han är en skicklig jävel med både sabel<br />
och... pistol... Är det sant?
Jag är rädd för det.<br />
Claus...<br />
-55-<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
NISSENIUS<br />
Jag kan inte säga hur ledsen jag är. Om det är något... Jag har bett för honom...<br />
Ja, du... krigets baksida.<br />
JÖRGEN<br />
NISSENIUS<br />
Vi får bara hoppas att rövarpacket begravde honom kristligt.<br />
Ja, det får vi.<br />
Ja..? Eh..? Jörgen, är du... är du inte..?<br />
JÖRGEN<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Jag tror jag måste ta mer av den här sorten, hålla fukten borta, det är fukten,<br />
förstår du, som gör att allt skär sig...<br />
Men... Claus..?<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Jaha, förlåt mig, var det något mer om honom?
Men... Claus..?<br />
-56-<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Claus kan faktiskt ta vara på sig själv, han är en vuxen pojke... så om du ur-<br />
säktar...<br />
Ja... visst. Förlåt att jag störde.<br />
Det är klart jag gör, bror. Hej med dig.<br />
Går, ilsket förbryllad.<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
NISSENIUS<br />
Öllegård och Konungen har kommit fram till Åhus. Öllegård och<br />
Elsa omfamnar varandra. Konungen samtalar med Elsas far, fogden<br />
König och fogdens assistent Martin Rune. Jörgens arbetsrum<br />
förvandlas till ett snapphaneläger.<br />
ELSA<br />
Öllegård... vad är det som försigår? Vad är det som...<br />
Svarar inte.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
Vad är det som alla tisslar om? Kungens frilla! Det trodde jag aldrig! Jag trodde<br />
jag kände dig. Det trodde jag aldrig.
-57-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Du kan inte påverka kärlek med argument, Elsa. Vi älskar varandra.<br />
ELSA<br />
Så självklart, så uppenbart att ni gör! Javisst! Så länge du är ung och vacker och<br />
lovar vänta till dess han får tid att gifta sig. Och det är självklart att du älskar<br />
honom! En kung! Det är så givet, inte sant, Öllegård?<br />
Låt folk prata, det bryr jag mig inte om.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
Men jag! Jag som är din vän! Även om du inte har någon heder...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Du vet ingenting. Du som aldrig varit förälskad!<br />
ELSA<br />
Nej, men jag vet hur du tänker, jag vet det alltför väl, tro inget annat...<br />
Karl har friat.<br />
Efter en paus.<br />
Snack.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Vi ska gifta oss. Då ska du få se. När jag väl står där, omgiven av tjänare och<br />
undersåtar, då ska du komma och säga "Förlåt mig, kära Öllegård, jag hade fel.<br />
Du hade rätt. Din kärlek segrade."
-58-<br />
ELSA<br />
Har vi inte haft nog med Karin Månsdöttrar? Ska även min vän sälla sig till den<br />
samlingen?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Det hjälper inte vad du häver ur dig, hans beslut är fattat och jag ska finna mig i<br />
det. Vi gifter oss efter kriget.<br />
ELSA<br />
Och Claus? Har du tänkt på honom alls? Förstår du inte vad du gör mot<br />
honom? Övergiva honom så, när han riskerar livet för dig, för din skull...<br />
Claus?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
För ditt högmods skull. För att du inte ville ha honom när han bara var en enkel<br />
skriftställare.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Men snälla Elsa... Claus är ju död. Han dog på sitt uppdrag.<br />
Nej...<br />
Men kära lilla Elsa...<br />
Nej, inte det...<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA
Visste du inte det?<br />
Hur..? När..?<br />
-59-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Han blev förrådd i sin gästgivares hem. De anföll honom när han sov, utan en<br />
möjlighet att försvara sig. Han dog i sängen.<br />
Och ändå kan du..? Ändå förmår du..?<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Annars skulle jag ju inte tillåta mina känslor för Karl. Det förstår du väl? Allt<br />
Claus gjort för mig, aldrig att jag skulle övergiva honom. Vad tror du<br />
egentligen om mig? Men när budet kom, var konungen där och tröstade mig,<br />
det som jag behövde så väl, och vår kärlek spirade ur sorgen. Vi behöver va-<br />
randra.<br />
Jag visste inte... Jag visste inte...<br />
Gråter.<br />
Tröstar Elsa.<br />
Så... jag förstår... jag är hos dig...<br />
ELSA<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KÖNIG<br />
Jag får ändå påpeka hur farligt det är i dessa trakter, Ers Majestät får ursäkta,<br />
men ett påpekande är absolut på sin plats.
-60-<br />
KONUNGEN<br />
Här? I vackra, lugna Åhus? Och vem vet att jag är här? Skulle snapphanarna ha<br />
planlagt alltsammans kanske? König, jag kan inte leva som om det smiddes<br />
ränker och intriger i vart hörn. Jag måste lita på mina vänner och jag litar<br />
fullkomligt på Gud. Han leder oss alla, det är min plikt att slå ner dansken, och<br />
den plikten löser inte Gud mig från.<br />
MARTIN<br />
Ers Majestät... Det är likafullt alldeles för få mannar i Åhus för ett fullgott<br />
skydd...<br />
KONUNGEN<br />
Sveriges konung far i sitt rike som det behagar honom, utan att några kapare<br />
och friskyttspack ska skrämma honom och förmå honom att ligga och trycka på<br />
en kammare.<br />
MARTIN<br />
Ers Majestät, jag ber ödmjukast om urs...<br />
KONUNGEN<br />
Vem är det här? König, vad är det du släpar på?<br />
KÖNIG<br />
Eh... får jag presentera... Martin Rune, min assistent. En synnerligen kapabel<br />
pojke.<br />
KONUNGEN<br />
En överhövan kapabel oförskämdhet är det enda jag noterat hittills.<br />
Ers Majestät, jag är förtvivl...<br />
MARTIN
Det är bra.<br />
König... Det sinar.<br />
Ers Majestät?<br />
-61-<br />
KONUNGEN<br />
KÖNIG<br />
KONUNGEN<br />
Statskassan sinar. Det är detta eviga krig.<br />
KÖNIG<br />
Ja, Ers Majestät... det är kostsamt att föra krig.<br />
KONUNGEN<br />
Bravo König. Och hur ska vi befordra vidare medel? Något förslag?<br />
KÖNIG<br />
Sparsamhet... Ers Majestät... Nedskärningar. Dra ner på olika anslag och bi-<br />
drag...<br />
KONUNGEN<br />
Har folket här i trakten betalat sin skatt? Har de efterlevt lagen? Finns det inget<br />
sätt att... Finns det inget sätt?<br />
KÖNIG<br />
Ers Majestät, allra ödmjukast, men att förmå folket här att uppbringa mer blir<br />
en nästintill omöjlig uppgift. Skatten har höjts i så många omgångar, trots löften<br />
om sänkningar, att människorna får svårt att klara vintern. Och alla<br />
hyreshöjningar!<br />
Gott. Tack för hjälpen, König.<br />
KONUNGEN
-62-<br />
KÖNIG<br />
Jag är glad att kunna hjälpa till, ers majest...<br />
Ska vi äta snart?<br />
Eh... Jag ska säga till...<br />
KONUNGEN<br />
KÖNIG<br />
I ett snapphaneläger är det skymning. Claus rycker till, vaknar ur en<br />
mardröm. Han är omlindad med blodiga bandage. Han är fängslad<br />
med tunga kedjor. Hans fångvaktare är en stor, grov karl, Sven<br />
Dumbe.<br />
CLAUS<br />
Var är jag? Var är jag? Har jag varit här länge? Varför är jag här?<br />
Sven Dumbe bara stirrar på Claus, utan ett ord. Gunilla kommer in i<br />
rummet. Hon bär på en skål och nya rena trasor.<br />
GUNILLA<br />
Har du vaknat nu? Då var du inte så klen ändå.<br />
Sköter om Claus' sår.<br />
Vad är det som händer?<br />
Håll käften.<br />
CLAUS<br />
GUNILLA
Vem är du?<br />
-63-<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Slår till Claus med en rungande örfil. Fortsätter sköta om hans sår.<br />
Jag heter Gunilla. Det där är Sven Dumbe.<br />
CLAUS<br />
Varför gör ni så här? Vad är det som har hänt?<br />
Svarar inte.<br />
Allvarligt. Varför är jag inte död?<br />
Tar fram sin pistol och spänner hanen.<br />
Du var då snacksalig fan...<br />
Trycker in pipan i Claus' mun.<br />
Pörlåt. Gag ka bala tyst.<br />
Stoppar på sig pistolen.<br />
In.<br />
Har han vaknat nu? Galningen...<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
JÖNS PIK
Rycker tag i Claus.<br />
-64-<br />
Tre man. Tre man! Gratulerar! Herr Mördare.<br />
CLAUS<br />
Har du inte... missuppfattat det hela... lite?<br />
JÖNS PIK<br />
Och en var nybliven far. Vill du tala om för hans fru att du ångrar dig? Berätta<br />
för hans barn att det bara var på skoj, att det inte var meningen?<br />
Vänta nu lite...<br />
CLAUS<br />
JÖNS PIK<br />
Vänta på vad? Ska vi vänta på våren? Hoppas att tiden läker sorgen och en-<br />
samheten? Är du Gud? Vem är du att bestämma över liv och död?<br />
Till Gunilla.<br />
Berätta för herr Allsmäktig hur det är att förlora sin familj.<br />
Till Claus.<br />
Vet du hur många änkor och faderslösa Skåne rymmer?<br />
Jag låg och sov, det var ni som...<br />
CLAUS<br />
JÖNS PIK<br />
Där kan du ligga på din brits och klandra de döda, de försvarslösa, men san-<br />
ningen kvarstår...<br />
CLAUS<br />
Vänta! Vänta! Hallå! Är det inte ett krig på gång?
Så jävla observant man kan vara då.<br />
-65-<br />
JÖNS PIK<br />
CLAUS<br />
Ta bort honom. Kan ingen ta bort honom?<br />
JÖNS PIK<br />
Det blir ett nöje att få se dig dingla, herr Självupptagen.<br />
GUNILLA<br />
Vad gör du här, Jöns Pik? Har inte du annat att göra?<br />
De gormar igen.<br />
Frågar fast hon vet svaret.<br />
Vilka då?<br />
Erik. Bengt.<br />
De förstår inte vad man säger till dem.<br />
Vad är det om?<br />
JÖNS PIK<br />
GUNILLA<br />
JÖNS PIK<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
JÖNS PIK<br />
Bekymra dig inte för det du, herr Nyfiken, du borde vara mer orolig för din<br />
kommande rättegång än för vad några fylltrattar tjafsar om.
-66-<br />
GUNILLA<br />
Det gäller en skatt som de envisas med att tro min far grävt ner.<br />
Är han rik?<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
De tror han lade undan en del åt sig själv, i stället för att dela med s...<br />
JÖNS PIK<br />
Varför berättar du det här för honom? Han ska ha sin rättegång och sedan är<br />
det slut med honom. Gå ut och ta hand om de där tjockskallarna nu.<br />
GUNILLA<br />
Nu hörde inte jag riktigt... Sade du till mig?.. något..? Vad sade du till mig?<br />
Någon måste säga till dem.<br />
JÖNS PIK<br />
GUNILLA<br />
Vi verkar ha missuppfattat varandra, Jöns Pik. Hm. Konstigt.<br />
JÖNS PIK<br />
Jag menar bara... Lugn och ro vore... Slippa den här diskussionen varje gång vi<br />
tagit en fånge eller ska dela bytet.<br />
Jaha.<br />
Men någon måste... någon...<br />
GUNILLA<br />
JÖNS PIK
-67-<br />
GUNILLA<br />
Jag har alltid beundrat din förmåga att dra riktiga slutsatser.<br />
JÖNS PIK<br />
Jag kan... väl gå ut, då... och lugna ner dem...<br />
Ser du efter henne, Sven Dumbe? Så inte herr Tokstolle gör något utfall och<br />
försöker sig på någon variant av flykt. Med sådana dårar kan man inte vara nog<br />
försiktig. Hon lyssnar aldrig på vad jag säger, så det hänger på dig, Sven<br />
Dumbe.<br />
Rör inte en min.<br />
Bra.<br />
Går ut ur huset.<br />
SVEN DUMBE<br />
JÖNS PIK<br />
Det ska bli en död svensk här, inget annat. Det har varit nog med blodsspillan.<br />
Ser efter Jöns Pik. Ser på Gunilla.<br />
Ser ner i marken.<br />
Alla förlorar vi våra familjer.<br />
Han pratar som en auktionsförrättare...<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
Min mor gick bort när jag var liten. Inte i något krig, men bort.
-68-<br />
GUNILLA<br />
Tar sina trasor och skålen och tänker lämna fängelset.<br />
Hur länge ska jag ligga här?<br />
Till dess det är dags.<br />
Jag mår mycket bättre redan...<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Du har legat och yrat i en vecka. Du måste bli frisk.<br />
CLAUS<br />
Ja tack, gärna det. Och vad skulle ni ha för intresse av att se mig frisk?<br />
Du måste orka stå upp.<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
Jaha... Jaha, säger du det... Det kan jag väl...<br />
Claus far upp och kastar Gunilla ifrån sig. Han vinglar lite på gol-<br />
vet, tar tag i en stol för att använda som vapen. Sven Dumbe gör ett<br />
utfall mot Claus, men Gunilla stoppar honom med en avvärjande<br />
gest. Claus tappar stolen och balansen och faller ner på golvet. Sven<br />
Dumbe lyfter honom tillbaka till sängen.<br />
Inte riktigt dags än.<br />
GUNILLA
Dags... dags för vad?<br />
För din rättegång. Och avrättning.<br />
Börjar gå.<br />
Vänta lite...<br />
Vänder sig om mot Claus.<br />
Här precis gör det fortfarande lite ont...<br />
-69-<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Går fram till Claus och ger honom en örfil som fäller honom. Går.<br />
Förräderi!!<br />
EN RÖST<br />
Snapphanar och kapare anfaller Åhus. Hus som brinner, trummor<br />
och skrän. Tumult uppstår.<br />
Vad... är det som..? Vem vågar..?<br />
Snapphanar!<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD
-70-<br />
Konungen vill draga ut mot angriparna men hindras av König.<br />
KÖNIG<br />
Nej, Ers Majestät, det får inte gå så illa, ni måste skyddas!<br />
Bär du hand på din konung?<br />
KONUNGEN<br />
MARTIN<br />
Ers Majestät, herr König har rätt, ni måste gömma er!<br />
Måste vad? Måste vad!?<br />
In.<br />
De kommer från alla håll!<br />
Så slå tillbaka!<br />
Vi är för få, vi har ingen beredskap.<br />
Vår beredskap är god!<br />
KONUNGEN<br />
SOLDATEN<br />
KONUNGEN<br />
SOLDATEN<br />
KONUNGEN<br />
SOLDATEN<br />
Ers Majestät, de banar sin väg fram hit! Det är som om de vet att ni är här!
Åh, herregud...<br />
-71-<br />
KÖNIG<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Vad ska vi ta oss till? Milde herren gud, hjälp oss...<br />
Ers Majestät, vi måste göra något!<br />
Ja, ja!<br />
Herr fogden!<br />
SOLDATEN<br />
KONUNGEN<br />
SOLDATEN<br />
KÖNIG<br />
Javisst, det menar jag också att vi måste...<br />
Jaha. Det avgör saken.<br />
Tar Konungens svärd ifrån honom.<br />
Vi får gömma honom här i huset.<br />
Är de verkligen på väg hit?<br />
Ge mig mitt svärd! Vad är detta?<br />
Ber en bön.<br />
ELSA<br />
KÖNIG<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD
-72-<br />
ELSA<br />
Ta den här du, jag kan inte traktera den.<br />
Ger svärdet till Martin.<br />
Var kan vi gömma honom? Var? Det måste finnas ett gömställe...<br />
Ska han ha... mitt svä..?<br />
KONUNGEN<br />
MARTIN<br />
Enda stället är källaren och där letar de först!<br />
Irrar runt för sig själv.<br />
KÖNIG<br />
Hur ska vi göra? I Kristi namn... Vad ska vi göra?<br />
Vi måste avleda dem.<br />
Till soldaten.<br />
MARTIN<br />
KONUNGEN<br />
Är du fortfarande här, din ynkrygg? Låter du dina kamrater slåss?<br />
En avledande manöver...<br />
Till Konungen.<br />
ELSA<br />
SOLDATEN<br />
Ers Majestät, det är fåfängt, här kan jag åtminstone skydda er...<br />
KONUNGEN<br />
Moi?! On n'a besoin de beskydd! Vi är Sveriges rikes konung!
-73-<br />
ELSA<br />
Sveriges döda konung om ett ögonblick...<br />
Skriker sin bön.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
MARTIN<br />
Om vi gömmer honom i källaren, så finner de honom genast.<br />
ELSA<br />
Bravo, källaren duger inte, då har vi kommit fram till det. Han måste sålunda<br />
stoppas undan någon annanstans.<br />
Men jag har bara källaren i huvudet...<br />
MARTIN<br />
KONUNGEN<br />
Detta duger icke, König, jag är upprört besviken!<br />
Vi måste finna en... en... -<br />
Milde herre... milde herre...<br />
ELSA<br />
KÖNIG<br />
KONUNGEN<br />
Och jag? Är det ingen som vill säga något till mig? Varför ska han ha mitt<br />
svärd?<br />
- vi måste vilseleda dem...<br />
ELSA
-74-<br />
MARTIN<br />
Jag skulle kunna... Jag skulle kunna... Han är... Titta på honom, vi är ungefär<br />
lika stora, han och jag...<br />
Bra, Martin! Ta av honom rocken!<br />
Vem är det ni pratar om?<br />
ELSA<br />
KONUNGEN<br />
ELSA<br />
Sätt fart nu, ta rocken från honom, hans häst står precis utanför!<br />
Vill någon säga vad det är som påg...<br />
Ers Majestät...<br />
Hur vågar ni? Släpp!<br />
Drar rocken av den motsträvige Konungen.<br />
Jag är förtvivlad...<br />
Nu blir jag riktigt arg!<br />
KONUNGEN<br />
KÖNIG<br />
KONUNGEN<br />
KÖNIG<br />
KONUNGEN
-75-<br />
ELSA<br />
Tar rocken från König och ger den till Martin.<br />
Rid! Rid!<br />
Drar på sig rocken och springer ut.<br />
MARTIN<br />
ELSA<br />
Snälla, kan du be lite tystare, vi försöker tänka.<br />
Tystnar förtvivlat.<br />
Då så...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
ELSA<br />
Det blir en kort paus. Alla väntar på vad Elsa ska säga. Utanför<br />
hörs skott och skrik.<br />
Upp med honom i skorstenen!<br />
ELSA<br />
König och Soldaten tar tag i Konungen och skyfflar upp honom i<br />
skorstenen.<br />
Svea rikes konung! Svea rikes konung!<br />
KONUNGEN<br />
In kommer Jakko och Lille-Mats med flera av sina mannar.
-76-<br />
JAKKO<br />
Var är han? Var är han, vi vet att han är här!<br />
Undersök källaren!<br />
LILLE-MATS<br />
Två snapphanar går ner i källaren.<br />
Där är han inte.<br />
Vi får se. Var skulle han annars vara?<br />
Plockar åt sig några ljusstakar.<br />
Han är någonstans.<br />
Bollar med ljusstakarna.<br />
Har du inte betalat din skatt, fogde?<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
Jag var här först! Mina män väljer, du kan ta vad som blir över.<br />
Ta du ljusstakarna, så tar jag kungen.<br />
JAKKO<br />
Ser noga på sina fångar. Går fram till den vettskrämda Öllegård. Sliter tag i hennes<br />
hår.<br />
Du vet var han finns, inte sant? Jag tror du vill tala om det för oss, jag tror du<br />
vill behålla ditt vackra hår och den här vackra klänningen... Säg nu!
Förlåt... Förlåt...<br />
-77-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
LILLE-MATS<br />
Vänta här nu lite... Jag ska ha min del av kungen, vad menar du?<br />
De två som genomletat källaren kommer tillbaka med varsina lådor<br />
fyllda med byte.<br />
Vi får väl finna honom först...<br />
Vrider i Öllegårds hår.<br />
Eller hur?<br />
Han... han...<br />
Ja?<br />
Kungen! Kungen!<br />
Han flyr!<br />
JAKKO<br />
ÖLLEGÅRD<br />
JAKKO<br />
EN RÖST<br />
Jakko släpper taget om Öllegård. Lille-Mats springer mot dörren.<br />
Skjut! Skjut honom!<br />
EN RÖST<br />
LILLE-MATS
Nej!<br />
Han rider iväg!<br />
Skjut ner honom!<br />
Vi måste fånga honom!<br />
Det är ändå förlorat...<br />
Var är han!? Var är han!?<br />
-78-<br />
JAKKO<br />
EN RÖST<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
Samtliga snapphanar springer ut ur huset. Skott och rop. Martin<br />
undkommer.<br />
I Gunillas läger är det fest. Hon dansar med Jöns Pik. Claus ser på<br />
från sitt fängelse. Så kommer två snapphanar fram till Gunilla och<br />
avbryter henne i dansen. De grälar. <strong>Den</strong> ene snapphanen slår till<br />
Gunilla som svarar direkt genom att slå ner honom. <strong>Den</strong> andre<br />
snapphanen går då till anfall med en kniv. Gunilla rycker till sig en<br />
pall som hon håller mot angriparen när han anfaller. Kniven tränger<br />
in i sätet och fastnar. När hon lämnar honom skall han till att<br />
anfalla Gunilla bakifrån. Sven Dumbe kommer fram och vrider<br />
snabbt angriparens arm ur led och kastar honom åt sidan.
-79-<br />
I Åhus är det lugnt. Jakko och Lille-Mats har förskansat sig hos<br />
fogden.<br />
LILLE-MATS<br />
Han skickar förstärkning. Det är inte rätt, det är inte bra att sitta så här och<br />
vänta...<br />
JAKKO<br />
Vi har all tid... och männen är inte riktigt i kondition att fara härifrån...<br />
Det hörs stoj och bråk från Jakkos och Lille-Mats' berusade man-<br />
skap.<br />
Martin kommer fram - utmattad och sårad - till ett svenskt läger.<br />
Han berättar för Kommendanten vad som hänt. Det blir omedelbar<br />
avmarsch mot Åhus.<br />
JAKKO<br />
Dessutom tänker han enbart på sig själv, det svinet, han lämnar de här åt sitt<br />
öde. Åt oss. Han skickar inga förstärkningar. För snål och för feg.<br />
Vad kan vi få för dem?<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
Ingenting. Ingenting mer än otillfredsställelse.<br />
LILLE-MATS<br />
Något ska vi få. Något som vi är nöjda med.<br />
JAKKO<br />
Vi får vackert avvakta. Undvika att förivra oss. Som räven: Vänta och se.
Svensken! Svensken kommer!<br />
Listigt Jakko! Vi ses när det här är över!<br />
-80-<br />
EN RÖST<br />
LILLE-MATS<br />
Lille-Mats springer ut. Det hörs skott och skrik. Jakko ser på sina<br />
fångar.<br />
Det var inte kungen, va?<br />
Ler.<br />
JAKKO<br />
Så idiotiskt... Vi hade verkligen allt... men vi kunde inte behålla det... Fast...<br />
något ska jag väl få... något som jag är nöjd med...<br />
Jakko står stilla ett ögonblick. Så plockar han upp ljusstakarna och<br />
med en hastig rörelse skjuter han ner Soldaten och springer ut.<br />
Claus har somnat. Gunilla kommer, i sällskap med Sven Dumbe.<br />
Hon sätter sig och tittar på Claus. Sven Dumbe stänger dörren och<br />
ställer sig vid fönstret, på vakt.<br />
Martin kommer in i fogdens hus med svärd och ena armen i bandage.<br />
Efter honom kommer Kommendanten.<br />
Är kungen här?<br />
Glider ut ur skorstenen.<br />
KOMMENDANTEN<br />
KONUNGEN
Ers Majestät!<br />
-81-<br />
KOMMENDANTEN<br />
KONUNGEN<br />
Vi har vårt sotiga skinn i behåll. Rövarpacket är drivet på flykt och den unge<br />
odugligen lyckades överleva sin ritt... Nu kanske svärdet kan återbördas till sin<br />
ägare?<br />
Överräcker hastigt svärdet till Konungen.<br />
MARTIN<br />
KONUNGEN<br />
Det är verkligen alltför vänligt. Rocken kan du behålla... Favoritrocken, fak-<br />
tiskt... men numer något för ventilerad för hovets smak...<br />
Vi har haft tid att fundera en del uppe i vårt skrymsle... hört oss vara både fega<br />
och snåla... Och det har vi en pojkspoling att tacka för... König, du säger att han<br />
är inte mycket att ha som fogdeassistent?<br />
KÖNIG<br />
Ers Majestät, han är tvärtom mycket... eh... mycket...<br />
Vi har aldrig tyckt om att ha fel.<br />
KONUNGEN<br />
KÖNIG<br />
Verkligen mycket oduglig, Ers Majestät.<br />
KONUNGEN<br />
Du skulle inte ha något emot att förlora din assistent då, König?
-82-<br />
KÖNIG<br />
Ers Majestät förstår säkert hur innerligt tacksam jag skulle vara Ers Majestät<br />
sluppe jag denna groteskt okunnige batting.<br />
Då så... eh..? -<br />
Martin. Martin Rune.<br />
KONUNGEN<br />
KÖNIG<br />
KONUNGEN<br />
- utnämner vi dig, Martin Rune, till fogde i vårt distrikt i Östra och Västra<br />
Göinge.<br />
Martin!<br />
ELSA<br />
Elsa kastar sig om halsen på Martin och kysser honom. De blir lika<br />
förvånade båda två. Elsa släpper Martin hastigt och Martin tar<br />
några förvirrade steg bakåt.<br />
Sträcker fram handen.<br />
Kollega!<br />
KÖNIG<br />
KONUNGEN<br />
Ämbetet påbörjas genast, det finns mycket att städa upp i det området. Det är<br />
bäst han kommer i väg så fort som möjligt.<br />
Men hitta en annan häst den här gången.<br />
Gunilla sparkar på Claus och väcker honom.
Här.<br />
Ger Claus lite mat.<br />
-83-<br />
GUNILLA<br />
I morgon är rättegången. I morgon är det slut.<br />
CLAUS<br />
Jag har väl inte med det att göra kanske, men.. Varför... Varför? Varför inte<br />
bara... Jag var ju nästan död.<br />
GUNILLA<br />
Hämnden. <strong>Den</strong> är faktiskt ljuv. För den som hatar kan den vara allt. Och jag vill<br />
att du ska stå där och känna din död komma till dig. Jag ska döma dig.<br />
Vad... hatar du?<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Min far var en stor man. Född här, precis som jag, på den här gården. Han var<br />
mycket modig och ledde sina män till ständigt nya segrar... Svensken var glad<br />
när han till slut infångades och dömdes. Men det var en risk han räknade med...<br />
att bli hängd är inte farligt för en stor man...<br />
En dag när han kom hem fanns det en svensk i huset. Min mor hade tagit en äl-<br />
skare. De slogs. Svensken stack ner min far och flydde, vi jagade honom men<br />
han försvann... Far överlevde, men mor blev förvirrad och gick ner sig i myren.<br />
En dag är vi fria från svensken, men jag blir aldrig fri. Jag får mitt på annat sätt.<br />
Förlåt.<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Det är inte ditt fel. Du måste bara dö för vad någon annan har gjort.
-84-<br />
CLAUS<br />
Det måste vi alla. Det är bestämt att vi ska dö redan när vi föds. Jag är inte<br />
rädd.<br />
GUNILLA<br />
Kan du inte komma till oss? Det skulle rädda dig. Jöns Pik säger att du är en<br />
modig man... Dum och modig, du skulle passa här...<br />
De skrattar båda två. Paus.<br />
Vill du se mig räddad?<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Nej. Men vi behöver manskap. Vad säger du?<br />
Förstår du att det inte går?<br />
Nej.<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
Jag har en fästmö. Jag kan inte överge henne<br />
Men du kan dö för henne!<br />
Jag älskar henne.<br />
GUNILLA<br />
CLAUS
Älskar hon dig?<br />
Självklart! Hon är mycket vacker!<br />
-85-<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Hur kan hon då släppa i väg dig på ett farligt uppdrag?<br />
Hon ville vi skulle gifta oss.<br />
Jag förstår inte.<br />
Och du och jag ska heller inte gifta oss.<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Kom över till oss. Du kan stanna här. Vi har det bra. Förutom när det inte är så<br />
bra. Men vi... vi... vi kan... Kom till vår sida.<br />
Jag är ledsen.<br />
Ja...<br />
Skrattar sorgset.<br />
Det var ett försök... Sven.<br />
CLAUS<br />
GUNILLA
-86-<br />
SVEN DUMBE<br />
Kommer fram till Claus. Lyfter en stor sten på raka armar.<br />
Stirrar på Sven Dumbe och på Gunilla.<br />
Tar i och kastar stenen ner mot Claus.<br />
CLAUS<br />
SVEN DUMBE<br />
CLAUS<br />
Tar skydd med sina armar och kväver ett skrik.<br />
SVEN DUMBE<br />
Slår sönder Claus' kedjor med stenen. Lyfter upp den förvånade Claus.<br />
GUNILLA<br />
Sven Dumbe hittar här som i sin egen ficka. Följ honom och tappa inte bort<br />
honom, myren är en farlig plats.<br />
Vad... vad...<br />
Fort nu.<br />
Går i väg med Claus i sina armar.<br />
Släpp ner mig! Varför?<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
SVEN DUMBE<br />
CLAUS
Förstår du inte det?<br />
-87-<br />
GUNILLA<br />
Claus och Gunilla ser på varandra. Så drar Sven Dumbe i väg med<br />
Claus.<br />
Gråter stilla. Pratar med någon osynlig.<br />
GUNILLA<br />
Jag har försökt så länge nu. Mitt hjärta har eftersträvat gengäld så hett att jag<br />
varit blind och döv för allt annat. Jag har svikit dig. Jag har prisgivit ditt namn...<br />
Brutit mitt löfte till dig, för första gången. Jag är ensam... far. Övergiven för<br />
många gånger. Mitt hjärta har slutat brinna... för dig. Förlåt mig, far... men det<br />
enda jag förmår hata nu... är mitt liv.<br />
Gunilla försvinner.<br />
Öllegård och Konungen håller om varandra på en bänk i en trädgård.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Det var underbart gjort att utnämna honom till fogde.<br />
KONUNGEN<br />
Ja, det var det. Det är en av de detaljer som gör det så trevligt att vara kung.<br />
Kysser Konungen.<br />
Där har vi en annan detalj.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN
-88-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jag sitter här för att jag älskar dig. Inte Sveriges konung. Dig!<br />
KONUNGEN<br />
Det är det jag känner. Och det är det som gör mig så lycklig. En lycklig kung.<br />
Och jag?<br />
En lycklig drottning. Kanske?<br />
Kanske..? Bara kanske drottning?<br />
Kanske lycklig.<br />
Skrattar lättat.<br />
Det vet du att jag är.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Konungen och Öllegård kysser varandra. Claus kommer, får se paret<br />
och blir vansinnig. Han drar sitt svärd och skrikande anfaller han<br />
Konungen.<br />
CLAUS<br />
Ja! Ja, ja! Så det var därför! Det var därför!<br />
Vakt!<br />
KONUNGEN
Konungen och Claus fäktas.<br />
-89-<br />
CLAUS<br />
Det var meningen att jag skulle dö på mitt uppdrag, det var inte meningen att<br />
jag skulle återvända...<br />
Du vet inte vad du gör, galning!<br />
KONUNGEN<br />
CLAUS<br />
Nu är det så tydligt, och den kungen ville jag försvara med mitt liv!<br />
Vakt! Hitåt!<br />
KONUNGEN<br />
CLAUS<br />
Jag har varit en idiot, verkligen en idiot...<br />
Skrattar.<br />
Jag trodde på något, jag trodde... på er...<br />
Nej!!<br />
Claus slår svärdet ur handen på Konungen och gör sig beredd för ett<br />
dödande hugg.<br />
Åh, min älskade... Jag kom försent...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS<br />
Kommendanten har hört Konungens rop och kommer springande<br />
bakom Claus.
-90-<br />
CLAUS<br />
Hämnden! Visst kan den vara ljuv, jag förstår dig, jag förstår dig nu...<br />
Skriker och hugger mot Konungen.<br />
Kommendenten tar tag i Claus och fäller honom med ett slag i<br />
bakhuvudet. Stillhet.<br />
Nissenius kommer till Jörgen Vibe. Jörgen har nya experimnet på<br />
gång, det ligger mängder av döda djur på hans bord.<br />
Du håller på med ditt, du.<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Det gäller att finna hemligheten till sjukdomarna. När vi blir sjuka är det något<br />
som inte fungerar som det ska och då borde det vara en enkel sak att laga det.<br />
Om man bara visste vad det var som var trasigt.<br />
Och vad är det för fel på den här?<br />
Tittar på ett kadaver.<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Jag tror jag kom på det, även om det tog lite tid och lite skärande, men jag tror<br />
att levern inte var riktigt funktionsduglig. Jag försökte byta ut den mot en<br />
annan lever, men jag var alldeles försent ute. De dog båda två.<br />
Leker du inte Gud nu, Jörgen Vibe?<br />
NISSENIUS
-91-<br />
JÖRGEN<br />
Nja, jag vet inte jag. Det borde gå, tycker jag. Och jag är ju inte Gud. Så om det<br />
går kan det väl knappast vara särskilt gudomligt, snarare besvärligt<br />
Eller dödligt.<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Det må vara hänt, poängen är att det kan gå. Och då måste jag ta reda på det.<br />
Det var som det där guldet. Det går inte att framställa det, nu vet jag det, alltså<br />
kan jag ägna mig åt annat. För en människas strävan är efter klarhet. Inte bara<br />
efter tro, inte sant, bror?<br />
Det gäller din son...<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
Eh... Jaha, du pratar om Claus... Du hoppar mellan ämnen så fort att jag nästan<br />
knipsade ut ett öga här...<br />
NISSENIUS<br />
Han sitter i fängelse. Han anföll kungen. Han är... galen... är jag rädd. Han<br />
hävdar att kungen lurat honom, men han vägrar berätta vad det gäller. Jag har<br />
aldrig sett så mycket hat hos en människa.<br />
Har upphört i sitt arbete. Stirrar rakt fram.<br />
Jag försökte. Jag försökte verkligen.<br />
Ropar ut i luften.<br />
JÖRGEN<br />
Hör du det? Jag försökte, men nu är det slut. Du får honom tillbaka!
-92-<br />
NISSENIUS<br />
Du behöver inte ropa, Gud hör dig, han hör dig överallt.<br />
Jag pratar inte med honom.<br />
JÖRGEN<br />
Jag har svikit, men jag har försökt. Jag kan inget mer göra.<br />
NISSENIUS<br />
Jaha..? Ja... Om du vill hälsa på din son i fängels...<br />
JÖRGEN<br />
Nu förstår jag inte alls vad bror menar, vad skulle jag dit att göra? Han sitter<br />
där av egen förskyllan, jag tänker inte gå och bli förkyld i någon fuktig håla för<br />
hans skull. Jag kan dö och jag har annat för mig, jag ska komma på hemligheten<br />
med sjukdomarna. Så om du vill vara så vänlig, jag har arbete som väntar.<br />
Går, något irriterad men också förvånad.<br />
Titta, där åkte ögat i alla fall!<br />
NISSENIUS<br />
JÖRGEN<br />
I fängelset sitter Claus. Kommendanten blir insläppt av en vakt.<br />
Men mina order? Jag har mina order...<br />
Jag tar fullt ansvar.<br />
VAKTEN<br />
KOMMENDANTEN
Jag har mina order. Jag har mi...<br />
Ja, det är bra, du kan vänta utanför.<br />
-93-<br />
VAKTEN<br />
KOMMENDANTEN<br />
VAKTEN<br />
Jag har mina order... Jag har mina order...<br />
Stänger och låser utifrån.<br />
Står en stund och iakttar Claus.<br />
Vill du berätta?<br />
KOMMENDANTEN<br />
Jag har frågat runt om dig, du sägs vara en bra karl. Ingen förstår, ingen förstår<br />
någonting, faktiskt, varken varför eller hur det är möjligt att det var just du som<br />
gjorde ett så vansinnigt attentat... Vad skulle det tjäna till? Kungen gjorde dig<br />
till drabant, varför är du otacksam mot honom?<br />
Visst vill du berätta.<br />
CLAUS<br />
Man försöker inte döda en man utifrån otacksamhet.<br />
Varför, då?<br />
KOMMENDANTEN<br />
CLAUS<br />
Utifrån det andra alternativet: Sorg. Besvikelse. Förräderi.<br />
Det var flera alternativ.<br />
KOMMENDANTEN
Hat, är det, likafullt.<br />
-94-<br />
CLAUS<br />
KOMMENDANTEN<br />
Det finns många som vill dig väl och jag vill förstå dig. Så förklara hur det är<br />
möjligt för en kung att vara förrädare? Är det inte du som är förrädaren? Du,<br />
som anföll din kung.<br />
Som anföll mitt hjärta.<br />
CLAUS<br />
KOMMENDANTEN<br />
Så ditt hjärta är större än ditt land? Bor du i ditt hjärta? Lätta då ditt land för<br />
mig - Varför?<br />
Hämnden. Förtvivlan. Ilskan.<br />
CLAUS<br />
KOMMENDANTEN<br />
Claus, hans majestät har valt att inte döma dig till döden. Du ska leva resten av<br />
dina dagar här, i detta fängelse. Jag hoppas att dina anledningar var värda det<br />
pris du får betala.<br />
Kommendanten knackar på dörren. Vakten öppnar. Öllegård för-<br />
söker komma in.<br />
Lyssna på vad jag säger, eländes karl...<br />
Jag hör, men jag har mina orde...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
VAKTEN
Vad är det fråga om här?<br />
-95-<br />
KOMMENDANTEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Åh, översten, hjälp mig, jag måste få träffa Claus, vi är goda vänner, jag kanske<br />
kan förmå honom att tala!<br />
Klamrar sig fast vid Kommendanten.<br />
Snälla, snälla, jag måste!<br />
Jag förstår...<br />
Om jag bara får...<br />
Jag måste!<br />
Du får fem minuter.<br />
KOMMENDANTEN<br />
VAKTEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KOMMENDANTEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Tack, snälla översten! Tack så mycket! Tack!<br />
Min sköna...<br />
Ja?<br />
KOMMENDANTEN<br />
ÖLLEGÅRD
-96-<br />
KOMMENDANTEN<br />
Det är bara en detalj; men jag har till slut lyckats bli general. Det syns här.<br />
Pekar på sin axel.<br />
Har inte er älskare lärt er det på någon lektion?<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Blir rasande, men döljer det väl. Går in i fängelserummet.<br />
VAKTEN<br />
Nu måste jag verkligen understryka att jag har mina order.<br />
Det är bra, behåll dem, ni.<br />
Smäller igen dörren utifrån.<br />
Står stilla, vågar inte se på Claus.<br />
Slår monotont med huvudet mot väggen.<br />
Jag vet inte vad jag ska säga.<br />
Är du inte glad att se mig?<br />
Jag trodde du var död.<br />
KOMMENDANTEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD
Är du inte glad att se mig?<br />
-97-<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jag har grubblat mycket, vad som gick fel, vad som var galet... men kärleken är<br />
så stark; när jag tänker på dig drunknar mina tankar i mitt hjärta och det enda<br />
jag lyckas tänka på är dina kyssar och smekningar... Min älskade Claus, vad det<br />
gör mig ont att se dig sitta så här i ett vidrigt fängelse... Du hör inte hemma här,<br />
du är en god, snäll, underbar människa... Du behöver hjälp. Och jag tror... att<br />
Gud ska bistå dig. Gud älskar dig, lika mycket som jag, du kan förtrösta dig på<br />
hans goda vilja... Jag... har med mig... din befrielse.<br />
Tar fram en liten flaska.<br />
Om du älskar mig... som jag älskar dig... låt mig få slippa se dig lida. Du<br />
kommer att dö i den här hålan... Om jag kunde skulle jag dela dina plågor med<br />
dig... men du är sjuk, Claus, och jag förstår dig inte längre. Det enda jag förstår<br />
är att jag älskar dig över allt på denna jord och att jag vill dig det enda goda jag<br />
kan ge dig: Din förening med Guds änglar.<br />
Är du inte glad att se mig?<br />
Adjö, älskade Claus.<br />
Knackar på dörren.<br />
CLAUS<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Orka. Du måste våga orka, Claus. Annars skulle jag bli så hemskt besviken.<br />
Öppnar.<br />
Tack, tack...<br />
Börjar gråta.<br />
VAKTEN<br />
ÖLLEGÅRD
Är det så hopplöst?<br />
Jag vet... jag vet inte... Farväl, Claus.<br />
Springer därifrån.<br />
Ser tyst på Claus.<br />
-98-<br />
KOMMENDANTEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KOMMENDANTEN<br />
Jag tror... att ni är en större man än ni vill erkänna.<br />
Till Vakten.<br />
Inga besökare.<br />
För sig själv.<br />
Säger du det...<br />
VAKTEN<br />
Dörren stängs och Claus är ensam i sitt mörker. Han stirrar på<br />
flaskan. Griper den och öppnar den. Sätter den till sin mun. Dricker<br />
inte. Sätter tillbaka korken och lägger flaskan under sin brits. Går<br />
runt i rummet.<br />
CLAUS<br />
Jag var en idiot... Du försökte få mig att förstå, men jag vägrade lyssna... För<br />
uppfylld av mig själv. Du som... älskade... jag förstod det inte, jag bara kände<br />
det... men jag är en blind döv svensk hund som offrade din kärlek för en kung<br />
som... jag trodde på... för en kvinna jag... älsk... älsk... jag älsk...<br />
Skriker.<br />
Gunilla! Det är slut. Det är alldeles slut... allting.<br />
Sjunker ihop.
-99-<br />
Dörren öppnas av Vakten som utan ett ljud släpper in Karin.<br />
KARIN<br />
Går fram till Claus och smeker honom över ryggen.<br />
CLAUS<br />
Ser på Karin. Han förstår inte, men låter sig inte bekommas av det. Han är lugn.<br />
KARIN<br />
Lyfter Claus så han står upp. Tar Claus i handen och leder ut honom ur fängelset.<br />
VAKTEN<br />
Ser hålögt in i det tomma rummet. Går in och låser inifrån.<br />
Jag har mina order. Försök inte med mig.<br />
Ställer sig på vakt vid dörren.<br />
Hej?<br />
Snart...<br />
Karin leder Claus till ett gömställe vid vallgraven. Där väntar<br />
Fiskar-Anna tillsammans med Lille-Mats. Karin överlämnar den<br />
förvirrade Claus och sjunker utmattad ihop på marken.<br />
Vad gör ni här?<br />
Med en gest mot Lille-Mats.<br />
Och den här, vem är det?<br />
CLAUS<br />
LILLE-MATS<br />
CLAUS
Sch.<br />
Claus Vibe. Trevligt att träffas.<br />
Förlåt mig.<br />
-100-<br />
LILLE-MATS<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
Förvirrad och disträ. Knappt medveten om var han befinner sig.<br />
Jaha?<br />
Kan du förlåta mig?<br />
Visst... För vad?<br />
Det är mitt fel.<br />
Slår Karin i ansiktet för att väcka henne.<br />
Jaha..?<br />
Jag har en bror.<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA
Förstår ingenting.<br />
Ja... Det är väl sådant som händer.<br />
Vaknar.<br />
Kan du förlåta mig?<br />
Visst... visst.<br />
Var beredda nu. Är hon vaken?<br />
Jag tror det.<br />
Är det något jag kan göra?<br />
Du kan hålla käften!<br />
-101-<br />
CLAUS<br />
KARIN<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
LILLE-MATS<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
LILLE-MATS<br />
FISKAR-ANNA<br />
Vi ska till den där båten, men det finns vakter...<br />
Nu!<br />
LILLE-MATS
-102-<br />
De springer fram mot roddbåten. Karin är ännu för svag. Lille-Mats<br />
stannar och bär henne. Han lägger henne i båten, Claus och Fiskar-<br />
Anna sitter redan på plats. Lille-Mats ror tyst och snabbt över<br />
vallgraven.<br />
Alarm! Alarm!<br />
Satan!<br />
Vad gäller det?<br />
Fången har flytt! Fången har flytt!<br />
EN RÖST<br />
LILLE-MATS<br />
CLAUS<br />
EN RÖST<br />
CLAUS<br />
Vad är det om? Är det mig de menar? Är det jag?<br />
Röster och rörelse, lyktor och vapenskrammel.<br />
Jävlarjävlarjävlar...<br />
Är det sant? Har jag flytt?<br />
Ja, det är sant...<br />
LILLE-MATS<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA
Jag... jag... är fri?<br />
-103-<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
Fast nu verkar det vara slut... Vi försökte i alla fall.<br />
Där! Jag ser dem!<br />
Kvicknar till.<br />
Och jag fick din förlåtelse.<br />
Jävlarjävlarjävlar...<br />
Där! I vallgraven!<br />
Ge mig en pistol och ett svärd!<br />
Klart grabben ska ha en pistol...<br />
Ger Claus det han begär.<br />
EN RÖST<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
LILLE-MATS<br />
EN RÖST<br />
CLAUS<br />
LILLE-MATS<br />
FISKAR-ANNA
-104-<br />
Blixtsnabbt skjuter Claus en av lyktbärarna, samtidigt som båten<br />
når land. Han springer ur båten och anfaller ursinnigt de tre vakter<br />
som är i närheten. Claus fäller alla tre och kastar svärdet till Lille-<br />
Mats.<br />
Tack för lånet!<br />
CLAUS<br />
Från de fällda soldaterna tar Claus pistoler och ett svärd.<br />
Tillsammans banar Lille-Mats och Claus sin väg förbi de svenska<br />
vakterna. De flyr genom skogen, med Lille-Mats i täten.<br />
Anna... Anna... Vem är han?<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
Det där är Lille-Mats, snapphanarnas store ledare.<br />
Varför hjälper han mig?<br />
För att jag bad honom.<br />
CLAUS<br />
FISKAR-ANNA<br />
CLAUS<br />
<strong>Den</strong> mannen ska jag följa. Resten av mina dagar ska jag kämpa vid hans sida.
In.<br />
-105-<br />
Akt 3<br />
Spöken och avfällingar<br />
Ett vackert rum. Vid ett bord sitter Jöns Haraldsson, förre fogden för<br />
Östra och Västra Göinge.<br />
Långt bak står ett snapphaneläger under ledning av Jöns Pik och<br />
Lille-Mats.<br />
På en annan plats studerar Konungen och hans officerare en karta.<br />
Så. Ursäkta att ni fått vänta...<br />
Det är en knappast van vid, precis...<br />
Förlåt? Vad sade ni?<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jag har suttit här i över en timme, en har annat och göra än att ränna för<br />
ungtuppar.
-106-<br />
MARTIN<br />
Ni har fått min ursäkt, och med den får ni göra som ni behagar. Det är ni som<br />
bett om att få komma.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Ja, en vill ju veta vad som händer. Det här har ändå varit mitt distrikt i över tio<br />
år... Det känns som mitt... barn, kan man säga...<br />
MARTIN<br />
Det kan man säkert, om man har mage...<br />
Jag har gått igenom räkenskaperna...<br />
Gör en paus, inväntar reaktion från Jöns Haraldsson.<br />
Det är ett sjå med alla papper.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
MARTIN<br />
Ni kanske redan vet att det inte stämmer.<br />
Jo. Jo, visst gör det det.<br />
Jaså? Ni får kanske förklara.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Beror på hur man räknar, ser ni... Räknar man lite si, blir det si... räknar man å<br />
andra sidan lite så, blir det... mera så... ser ni...<br />
Jag undrar hur konungen räknar.<br />
MARTIN
-107-<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Han räknar inte alls. Det är framförallt det jag räknar med... Vem skulle komma<br />
på tanken att... jag menar, ens komma på tanken!?<br />
Jaa... Jag.<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jahahaha... det är då inte helt illa uträknat av mig, det heller, eller hur?<br />
Förutsatt att vi kan komma överens..?<br />
Om si eller så?<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Ja. Vi måste komma överens om si eller så.<br />
Jöns Haraldsson?<br />
Jahaha?<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
MARTIN<br />
Det är en sådan röta i dessa papper, att jag förvånas över hur ruttenheten<br />
lyckats undvika att helt förtära dem. En stank, av skam och rättsvidrighet, som<br />
aldrig skådat sin like, beräknade felkalkyleringar och putsade siffror, en skan-<br />
dal! Sju dödssynder samlade inom två pärmar, brottsligt och oförlåtligt,<br />
svinaktigt, enbart värt Guds förakt och dessutom - Jöns Haraldsson - ganska<br />
illa utfört.
Jahaha... hahaha..?<br />
-108-<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
MARTIN<br />
Hans majestät kommer dock knappast att bli förvånad. Han tillsatte mig av just<br />
den anledningen...<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Om - förlåt att jag avbryter - om vi inte kan komma till en uppgörelse...<br />
MARTIN<br />
Jag tror näppeligen konungen kan ha intresse av att finna någon uppgörelse<br />
med...<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Nejhehehe... hehe.. Jag menar... ju... ser ni... ni och jag, vi skulle kunna komma<br />
överens, visst? Det är ju bara en fråga om... likviditet. Inte sant?<br />
MARTIN<br />
Nu har jag återigen fått så väldigt svårt att förstå...<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Detta är en guldgruva, ser ni, en guldgruva för den som förstår att bryta den!<br />
Och ser ni, en kan människorna här, en vet vilka man kan komma överens med.<br />
En kan bli er ovärderlig. En kan bli er malmletare. Förstår ni?<br />
Svarar inte.<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Och om ni inte nöjer er med det, kan jag för all del dela med mig, en har fått<br />
ihop en del, en hel del som vi kan, om ni vill, som vi kan dela upp sinsemellan,
-109-<br />
det begriper en ju att han inte vill börja från ingenting, nygift och dan, det<br />
begriper väl varenda människa att lilla frun måste få sitt... Lilla frun skulle bli<br />
väldigt glad över tillskottet... Kvinnor har en sund syn... på... hushållskassan...<br />
Det är första gången...<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jahaha... men vi ska alla gifta oss någon gång.<br />
Mutar ni mig?<br />
Eh..? Ja... visst.<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
MARTIN<br />
Det är första gången. En märklig känsla.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jahaha... ha... roligt att få pröva på lite nytt... inte sant?<br />
Jo. Adjö då.<br />
Vahaha?... haha..?<br />
Jag har ett arbete som väntar.<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
MARTIN
Menehehe?...<br />
-110-<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
MARTIN<br />
En resa till konungen med beskedet om vårt samtal.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Hör nu, hör nu, vänta här, ni kan inte bara slänga ut mig utan att vi fått komma<br />
överens... Vi måste väl kunna dryfta saken vidare..?<br />
MARTIN<br />
God middag, Jöns Haraldsson. Jag ska se till att konungen får besked, oroa er<br />
inte.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Men vad i helvete!? Jävla glin, här kommer de och tror de äger världen, det är<br />
jag som byggt upp det här huset, med mina egna händer, tror ni jag kastar bort<br />
allt, mitt livsverk på en stackare som ni? Jävla uppkomling, tror ni det? Då tror<br />
ni så satans fel en bara kan, jag ska visa er vad jag är mäktig, se här!<br />
Drar sitt svärd och riktar det mot Martins hals.<br />
Vad säger ni nu? Vad svarar ynglet när en man talar till honom?<br />
Drar sitt svärd.<br />
Är det det här ni vill höra?<br />
MARTIN<br />
Jöns Haraldsson anfaller Martin häftigt och aggressivt. De fäktas en<br />
kort, hetsig strid. Martin sårar Jöns Haraldsson ett flertal gånger;<br />
Jöns Haraldsson är så ilsken att han varken håller balans eller<br />
energi. Jöns Haraldssons skjorta färgas röd.
Står utmattad och tar igen sig.<br />
-111-<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Vänta lite... vänta lite bara ska jag visa er vad jag går för...<br />
Nej, nu är det slut på diskussionen.<br />
Stoppar ner sitt svärd.<br />
Jag förväntar mig att slippa se er mer.<br />
Tuppkyckling...<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Rasande anfaller Jöns Haraldsson Martin. Martin drar sin pistol.<br />
Jöns Haraldsson stannar upp.<br />
MARTIN<br />
Hängd eller skjuten? Mig är det likgiltigt.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Om ni tror jag tyst ser på medan ni fullföljer er sammansvärjning mot mig, tror<br />
ni alldeles galet... Mig hänger man inte så lätt. En har vänner.<br />
MARTIN<br />
Jag tror att jag skjuter er på fläcken, det skulle bespara mig resan till konungen.<br />
På återseende, Martin Rune.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jöns Haraldsson lämnar Martin. Martin stoppar ner sin pistol,<br />
samlar papper och pärmar. Han tar på sig sin rock och ger sig av till<br />
Konungen.
-112-<br />
Jöns Haraldsson kommer till Jöns Piks läger.<br />
Var är Jöns Pik?<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
EN SNAPPHANE<br />
Hans tält står därborta. Vem är det som frågar?<br />
En nyttig vän till friskyttarna.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jöns Haraldsson går till Jöns Piks tält.<br />
Martin har kommit till Konungen. Tjänaren har tagit hand om<br />
Martins rock.<br />
Elsa går och städar i Clauss arbetsrum.<br />
KONUNGEN<br />
Jag förstår. Gott arbete, Martin Rune. Han måste naturligtvis dömas och<br />
hängas... men vi har fått ett annat bekymmer... Förklara läget, Martin känner<br />
området, han kanske kan komma med råd.<br />
Serverar vin.<br />
TJÄNAREN<br />
OFFICERARE 1<br />
<strong>Den</strong> här vägen är den enda som är framkomlig för närvarande... den går rakt<br />
igenom skogen...
-113-<br />
OFFICERARE 2<br />
Det är ett favoritmål för snapphanarna, resande vågar inte åka där längre.<br />
OFFICERARE 1<br />
Förnödenheter och krut kommer inte fram, vi skänker rövarna försändelserna.<br />
Svårt att skydda, svårt att lösa.<br />
Och skansen här?<br />
För långt bort.<br />
OFFICERARE 2<br />
MARTIN<br />
KONUNGEN<br />
MARTIN<br />
Om i stället... för vägen... man kunde resa per båt...<br />
Vänta, vänta nu... båt? Hur då båt?<br />
KONUNGEN<br />
OFFICERARE 2<br />
Här står skansen, mellan vattnet och vägen...<br />
Det är ändå långt bort...<br />
OFFICERARE 1<br />
MARTIN<br />
Snapphanarna anfaller inte båtar, de trivs i skogen. Kommer bara försändel-<br />
serna fram till skansen, kan en större trupp avdelas som skydd för de farande<br />
än vad som är möjligt vid en längre resa. Soldaterna kan eskortera genom
-114-<br />
skogen - det är bara en dags färd - övernatta här, och sedan är det öppen mark;<br />
köpmännen kan lugnt resa vidare och soldaterna återvänd...<br />
Ja...<br />
Ja...<br />
OFFICERARE 1<br />
OFFICERARE 2<br />
KONUNGEN<br />
Då så. Plötsligt har skansen blivit en viktig utpost. Se till att skicka förstärk-<br />
ningar.<br />
Ja, Ers Majestät.<br />
OFFICERARE 1<br />
KONUNGEN<br />
Jag tror jag följer med själv. Det är nyttigt med motion.<br />
Jöns Haraldsson har träffat Jöns Pik och Lille-Mats. De sitter vid<br />
ett litet bord. Tjänaren kommer till lägret.<br />
Viskar något till Lille-Mats.<br />
TJÄNAREN<br />
Tjänarens besked skapar en diskussion kring det lilla bordet. De tar<br />
ett beslut.<br />
Samla alla män!<br />
JÖNS PIK
-115-<br />
LILLE-MATS<br />
Var är kaptenen? Se till att finna kaptenen!<br />
Fort!<br />
Ringer i en klocka.<br />
JÖNS PIK<br />
TJÄNAREN<br />
JÖNS PIK<br />
Bra att du kom, Jöns Haraldsson, får du visa vad du duger till med en gång!<br />
Du ska få se!<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
JÖNS PIK<br />
Du får strida i kaptenens grupp. Han är svensk, precis som du. Kanske har ni<br />
något gemensamt att prata om.<br />
Jöns Pik och Lille-Mats skrattar.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jag har nog hört talas om er kapten. Att han skulle vara något märkligt...<br />
JÖNS PIK<br />
Ingen kan jämföra sig med honom. Driven av djävulen, slåss som om han inte<br />
brydde sig för döden där hans svärd sveper fram lik i sin väg.<br />
LILLE-MATS<br />
Ja, hade jag vetat vad det var jag löste ut ur fängelset den natten hade han fått<br />
klara sig själv. Han behövde inte min hjälp. Innan jag hunnit i land hade han<br />
redan sårat fyra man.
-116-<br />
JÖNS PIK<br />
Det är som om han letade efter någon. Och varje gång han dödat en fiende, och<br />
ser att det inte är den han sökte, blir han rasande och letar vidare.<br />
LILLE-MATS<br />
Fiskar-Anna säger att det är kungen själv han jagar.<br />
Kungen?<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
JÖNS PIK<br />
Det går ett rykte om att de slogs om samma flicka.<br />
Kungen?<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
JÖNS PIK<br />
Det tror jag så mycket jag vill. Jag tror han har ett avtal med djävulen; ingen<br />
kan strida som han utan att dö flera gånger om. Första gången jag såg honom<br />
dödade han två man från en säng. Han är galen. På ett sunt sätt.<br />
LILLE-MATS<br />
Det viktigaste är att han slåss mot kungen. Kaptenen är ingen jag vill ha som<br />
motståndare. Han är en demon, som hämtar sin kraft från sitt hat till kungen.<br />
Och männen avgudar honom.<br />
Det är dags!<br />
Anfall!!<br />
De reser sig. En häftig ljusförändring. Mörker.<br />
LILLE-MATS RÖST
-117-<br />
Så hörs ett dån av kanoner, gevärskott och skrik, blixtar och rök:<br />
Skansen faller.<br />
Martin, Konungen och hans män dricker ur.<br />
Ja, mina herrar... då ger vi oss av.<br />
KONUNGEN<br />
Elsa har hört skotten och stannat upp i sina rörelser. Oroligt står<br />
hon stilla och väntar, som om hon visste hon ska få besök.<br />
Står bakom Elsa.<br />
Länge sedan.<br />
Ja, det är det.<br />
CLAUS<br />
ELSA<br />
Långsamt vänder Elsa sig mot Claus. De ser på varandra.<br />
ELSA<br />
Så detta är den beryktade Kapten Claus...<br />
CLAUS<br />
Du passar att vara gift. Tänk att det skulle bli du och Martin.<br />
Slår upp vin i ett glas.<br />
Det kom av sig självt.<br />
ELSA
-118-<br />
CLAUS<br />
Hon kom till mig i fängelset. Hon har förändrats.<br />
ELSA<br />
Nej, Claus. Det har hon inte. Hon har blivit tydligare.<br />
Ger Claus vinglaset.<br />
Snurrar vinet i glaset. Långsamt.<br />
CLAUS<br />
Och vi? Har inte vi också fallit ifrån, Elsa? Solen går ner över våra drömmar och<br />
våra förhoppningar... Vad var det vi trodde på? Och var det egentligen så länge<br />
sedan? Döden förändrar människan, döden - och segern över den. Vi är äldre<br />
nu, men ändå inte... inte klokare, inte äldre. Förändrade. Och Martin är fogde.<br />
Kronolänsman Martin Rune. Vem hade kunnat tro det? Inte han, i alla fall...<br />
Inte någon av oss. Jag tror Gud hatar fogdar. Det har kommit över en till vår<br />
sida... ännu en avfälling...<br />
Vad var det för skott förut? Kanoner?<br />
Det måste nästan varit kriget.<br />
ELSA<br />
CLAUS<br />
Det var därför jag kom. För att varna Martin. Jag vet att han är hos kungen, och<br />
att de är på väg mot förskansningen här bredvid -<br />
Hur kan du veta..?<br />
ELSA<br />
CLAUS<br />
- men kungen vet inte att vi har tagit skansen i besittning... och att det blir en<br />
strid när de anländer - ganska lömskt uttänkt, Lille-Mats har säkert en droppe<br />
svenskt blod i ådrorna - och att kungen... ja... det hänger på honom... men jag<br />
vill inte stå mot Martin.
Ursäkta...<br />
-119-<br />
ELSA<br />
Tar glaset från Claus. Ställer det på bordet. Ger Claus en örfil.<br />
Hör du alls dig själv, hör du hur du går på? "Droppe svenskt blod", vad är det?<br />
Har du blivit dansk? "Solen går ner över våra förhoppningar", sådant ska jag<br />
behöva höra från den enda levnadsglada människan jag känner?! Du är inte<br />
förändrad, din bov, du bara ömkar dig och vill att jag ska trösta dig för att<br />
Öllegård övergivit dig. Men det är sådant som händer! Sådant händer hela<br />
tiden, det händer alla människor, och alla andra hittar någon annan, men<br />
övergivne Claus startar krig för sitt svikna hjärtas skull! Du har väl för i helvete<br />
inte uppfunnit skilsmässan!!<br />
Ger Claus hans glas åter.<br />
Så... Vad vill du vi ska göra? Ska vi skriva ett brev till Martin? Skicka en<br />
brevduva? Hur har du tänkt dig det?<br />
Det har jag.<br />
Nå?<br />
CLAUS<br />
ELSA<br />
CLAUS<br />
Jag har hittat en annan... som hette Gunilla. När vi träffades frågade hon mig...<br />
jag sade att jag älskade en annan... och jag lämnade henne... När jag sedan kom<br />
tillbaka till Göinge letade jag efter henne och hennes närmaste man, Jöns Pik<br />
som... han berättade att hon gått ner sig i myren. Precis som hennes mor gjort<br />
före henne.<br />
Tystnad.<br />
CLAUS<br />
Jag vet inte hur vi ska nå Martin... Det är väl inte heller riktigt min sak, jag vill<br />
bara inte se honom... när slaget börjar... Jag ska gå nu. Tack för vinet.
-120-<br />
Claus går utan att se sig om. Elsa står tyst. Så tar hon på sig sina<br />
ytterkläder och lämnar huset.<br />
Ett fängelse. Flera fångar utför straffarbete, under övervakning av<br />
tre vakter.<br />
Står vid vattentunnan.<br />
Sivert Gren!<br />
EN UNG VAKT<br />
Sivert Gren kommer till tunnan och dricker ur skopan vakten håller<br />
fram till honom.Vakten smusslar en lapp till Sivert Gren, som<br />
snabbt läser lappen och ser förvånat på den unge vakten. Långsamt<br />
fortsätter han sitt arbete. Plötsligt gör den unge vakten ett utfall<br />
mot en kollega, slår ner honom och innan den siste vakten hinner<br />
reagera har Sivert Gren slagit ner honom. Och innan de andra fång-<br />
arna har hunnit reagera är redan Sivert Gren och den unge vakten<br />
därifrån.<br />
Elsa kommer till Konungen, som i sällskap med Martin och sina<br />
officerare är på väg till skansen.<br />
Ers Majestät, ni är i fara!<br />
Road.<br />
ELSA<br />
KONUNGEN<br />
Nu igen? Och du har åter kommit för att rädda oss?<br />
ELSA<br />
Skansen har fallit för snapphanar. Ni är på väg in i en fälla!
Fallit..?<br />
Skansen..? Men..?<br />
När hände detta? Hur fick du veta det?<br />
Var du där?<br />
Vad för fälla?<br />
Varför har inte vi hört något?<br />
Ja...<br />
Var det Claus?<br />
Kapten Claus?<br />
Ja. Han ville skydda dig, Martin.<br />
-121-<br />
MARTIN<br />
OFFICERARE 1<br />
OFFICERARE 2<br />
OFFICERARE 1<br />
KONUNGEN<br />
OFFICERARE 2<br />
ELSA<br />
MARTIN<br />
OFFICERARE 2<br />
ELSA
Så ni är vänner med förrädaren?<br />
Ja, Ers Majestät, goda vänner.<br />
Goda vänner med en galen hund!<br />
-122-<br />
KONUNGEN<br />
ELSA<br />
KONUNGEN<br />
ELSA<br />
Vi umgicks alla fyra, jag och Martin, och så Öllegård och Claus - som var<br />
förlovade... men det vet ni ju... Vi växte upp tillsammans.<br />
Tillsammans..?<br />
KONUNGEN<br />
MARTIN<br />
Jag tror att det är viktigare just nu med skansen. Elsa, tack, men nu måste vi...<br />
Skansen?<br />
Ja..? Ska vi inte..?<br />
Vad är det med den?<br />
Förskansningen har fallit!<br />
KONUNGEN<br />
MARTIN<br />
KONUNGEN<br />
OFFICERARE 1
Ers Majestät, vi måste handla!<br />
-123-<br />
OFFICERARE 2<br />
KONUNGEN<br />
Naturligtvis! Naturligtvis! Vi säger att... Vi säger att vi... agerar! Vi... låter oss<br />
inte hunsas av några friskyttar... några... fri...<br />
Han spottar fram orden; Elsas avslöjande om Öllegårds förhållande med Claus får<br />
honom att se rött.<br />
Vi bränner deras hus! Vi bränner hela Örkened socken! Vartenda hus!<br />
Ers Majestät!<br />
Ers Majestät!<br />
Vi kan inte...<br />
Vad är det vi inte kan!? VAD!?<br />
För Guds skull...<br />
Bränn hela socknen!!<br />
ELSA<br />
MARTIN<br />
OFFICERARE 2<br />
KONUNGEN<br />
OFFICERARE 1<br />
KONUNGEN<br />
Sivert Gren och den unge vakten har kommit till en gammal,<br />
övergiven borg. De sätter sig utmattade ner. <strong>Den</strong> unge vakten är<br />
Gunilla, förklädd till pojke.
Var är vi?<br />
-124-<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Det här är källaren till Walkendorffska slottet. En familjeborg som brunnit och<br />
förfallit, det var någon skandal, de förlorade allt och nu sägs det att slottet<br />
hemsöks av ett spöke... så här är vi trygga.<br />
Upptäcker ett lager av buteljer.<br />
En gammal vinkällare!<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Vin har jag inte druckit sedan... sedan jag blev... åh, vin!<br />
De öppnar en flaska och dricker ur varsin bägare.<br />
Vänder sig till himlen.<br />
SIVERT GREN<br />
Tack, gode Gud, för vinet. Det gjorde du bra.<br />
Och även du... Varför? Vem är du?<br />
GUNILLA<br />
Jag heter Gunnar. Jag är förlovad med en flicka som heter Gunilla -<br />
Ointresserad.<br />
Gratulerar.<br />
- som är dotter till Stor-Mickel.<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA
Ivrigt.<br />
Mickel? Hans dotter?<br />
Du kände honom väl?<br />
-125-<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Ja! Ja! Visst, Mickel var en god vän, en mycket god...<br />
Vi delade dödscell. Så var det. Men så blev jag benådad... till livstid, inte<br />
mycket till benådning... Mickel hängde man. Jag glömmer aldrig vårt avsked.<br />
Hur han såg mig i ögonen, tog min hand och så sade han till mig: Vi segrar till<br />
slut.<br />
Det var han som gav mig styrka att orka tiden i fängelset.<br />
Han gav dig något mer..?<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Rycker till. Ser hastigt på Gunilla. Häller upp vin åt dem båda.<br />
Det är mörka tider.<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Jo. Fast jämfört med fängelset finner jag det hela rätt trivsamt.<br />
GUNILLA<br />
Jag är trött på alla uslingar som överger och deserterar, vårt utarmade land...<br />
som Stor-Mickel stred för. Och gav sitt liv för. Han gav mig något också. Han<br />
gav mig hoppet. Lust till friheten. Och kärleken till hatet.
-126-<br />
SIVERT GREN<br />
Gosse lilla... är du redan så illa däran? Spara de känslorna till senare, du<br />
kommer att behöva det.<br />
GUNILLA<br />
Han har sagt till sin dotter att söka upp den man han sist mötte i livet, vem det<br />
vara må... För skulle han fångas av svensken hade han en hemlighet att delge<br />
henne.<br />
Ja...<br />
Du vet vad det var för hemlighet?<br />
Ja.<br />
Då var det dig han valde ut.<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
En papperslapp. Ett par streck på en papperslapp.<br />
Har du den kvar?<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Jag sviker inte Stor-Mickel. Eller hans dotter. Men du... däremot... varför skulle<br />
jag lita på dig?
Brusar upp.<br />
-127-<br />
GUNILLA<br />
Vad fan säger du? Vad i helvete är det du sitter och insinuerar, jävla miss-<br />
tänksamma gubbe! Jag som just befriat dig ur ditt hål, gett dig den frihet Mickel<br />
slogs för. Jag blir så jävla...<br />
Jösses...<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA<br />
Inser att hon måste vända sitt sinnelag och vinna hans förtroende.<br />
Jag blottställde livet för din skull! Jag sitter i en fuktig källare och riskerar en<br />
förkylning...<br />
De skrattar, båda två något befriat.<br />
GUNILLA<br />
Och hur skulle jag veta om det här, om jag inte var förtrolig med Gunilla?<br />
SIVERT GREN<br />
Långsamt tar han fram en behållare som hänger i ett snöre om halsen. Han vecklar ut<br />
papperet som är förslutet i behållaren.<br />
Så ser det ut. Jag begriper inte ett smack.<br />
GUNILLA<br />
Tar fram en liknande papperslapp och sätter ihop den med Sivert Grens.<br />
Så ja...<br />
SIVERT GREN<br />
En karta! Det är en karta! Men han sade att han inte hade någon skatt.
En skatt?<br />
Ja..?<br />
Du frågade honom?<br />
-128-<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Nej, jag visste väl inget om någon skatt, och inte bryr jag mig om det heller...<br />
Men ser du, grabben, man hinner prata mycket och komma underfund med<br />
mycket när man vet att man ska dö. Tid kan vara så otillräckligt när det vill sig<br />
illa. Och då berättade han att många trodde han var rik som ett troll, att han<br />
smusslat undan en massa byte, men det sade han bara var förtal.<br />
Det vet jag inget om...<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Men det lär väl Gunilla veta vad de här strecken betyder...<br />
Jag vet inte.<br />
Viker ihop kartan.<br />
Jag vet ingenting. Jag är bara sändebud.<br />
Ja, ja, lycka till då.<br />
Tack. Jag ska hälsa Gunilla att du...<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA
Slår ner Gunilla. Tar kartan.<br />
-129-<br />
SIVERT GREN<br />
Du ska inte någonting... Jag hittar henne själv.<br />
Han springer mot utgången.<br />
Du har mycket kvar att lära om människan. Men tyvärr får du inget tillfälle till<br />
det.<br />
Nej!<br />
Du har vin, i alla fall. Tack för hjälpen.<br />
Neej!!<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA<br />
Sivert Gren stänger den tunga källardörren med en smäll. Gunilla<br />
vinglar upp på fötter och kastar sig mot dörren. <strong>Den</strong> rubbas inte.<br />
Hon börjar desperat att leta efter en annan utgång, men det finns<br />
enbart väggar. Hon sätter sig utmattad på golvet. Tittar på den lilla<br />
lyktan.<br />
Så länge det finns ljus, finns det hopp.<br />
GUNILLA<br />
Det lilla ljuset i lyktan försvagas, för att helt slockna. Det är<br />
kolsvart i källaren.<br />
Jävlar... jävlar... Jag är en idiot.<br />
GUNILLA
-130-<br />
Från en av väggarna skimrar ett ljus. Så träder ett spöke fram, vitt<br />
och ljust med långt hår och skägg.<br />
Nu blev det alldeles för mycket...<br />
Gunilla svimmar.<br />
GUNILLA<br />
Sivert Gren kommer till skansen, där han träffar Jöns Pik.<br />
SIVERT GREN<br />
Jag hörde att du känner Gunilla Mickelsdotter?<br />
Än se'n?<br />
JÖNS PIK<br />
SIVERT GREN<br />
Jag ska gå med i hennes band. Var håller hon hus?<br />
Vem frågar?<br />
JÖNS PIK<br />
SIVERT GREN<br />
Jag kände hennes far och han gav mig en sak att vidarebefordra till henne. Jag<br />
måste hitta henne. Det är ett löfte.<br />
Så dags...<br />
JÖNS PIK
Stött.<br />
-131-<br />
SIVERT GREN<br />
Jag är ledsen, men jag har råkat sitta i fängelse.<br />
Har du flytt?<br />
JÖNS PIK<br />
SIVERT GREN<br />
Det öppnade sig en lucka, kan man säga. Var kan jag finna henn...<br />
Bravo, vi behöver män som du!<br />
JÖNS PIK<br />
SIVERT GREN<br />
Men hör du inte vad jag säger? Jag ska ansluta mig till Gunilla!<br />
Gunilla är död. Välkommen!<br />
Trycker ett gevär i famnen på Sivert Gren.<br />
En ryttare! En ryttare närmar sig!<br />
Kommer fram.<br />
Är det dags?<br />
JÖNS PIK<br />
EN RÖST<br />
CLAUS<br />
JÖNS PIK<br />
Knappast, en ensam ryttare... Vem kan det vara?
Kommer springande.<br />
Har ni sett!? Ser ni vem det är?<br />
Nej, du kanske kan informera..?<br />
-132-<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
JÖNS PIK<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Det är den nye fogden! <strong>Den</strong> nye förbannade jävla skithögen som skulle få mig<br />
hängd! Han kommer hit!<br />
Martin...<br />
CLAUS<br />
JÖNS PIK<br />
Du verkar något upphetsad, Jöns Haraldsson.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Nejhehehe... tror jag det! Kommer den dåren hit! Han som ville se mig hänga,<br />
han ska hänga själv innan kvällen!<br />
LILLE-MATS<br />
Du får ge dig till tåls. En fogde är ett bra kap. Men en död fogde är bara till<br />
besvär för oss.<br />
Det är bra, bara jag får hänga honom!<br />
Det här är inte alls...<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
SIVERT GREN
-133-<br />
LILLE-MATS<br />
Jävlar vad alla ska ha ett ord med i laget!<br />
SIVERT GREN<br />
Jag är ingen soldat! Jag har inget här att...<br />
Är du ett svin?<br />
Nej..?<br />
Då är du en soldat.<br />
LILLE-MATS<br />
SIVERT GREN<br />
LILLE-MATS<br />
Stillhet. Långsamt kommer Martin gående. Snapphanarna stirrar<br />
hatiskt på honom. Han kommer fram till ledarna. Claus har gått<br />
undan en bit.<br />
MARTIN<br />
Så, Jöns Haraldsson, det är här du har dina vänner.<br />
Lycklig.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jahahahaha... johohoho... Det stämmähähähä...<br />
Jöns Pik... Lille-Mats...<br />
Får se Claus. Tystnar.<br />
Vännerna ser på varandra.<br />
MARTIN
-134-<br />
LILLE-MATS<br />
Du verkar inte förvånad över att se oss här?<br />
JÖNS PIK<br />
Herr kronolänsman kanske inte har ögon för annat än pålagor.<br />
LILLE-MATS<br />
Han får göra sällskap med sina landsmän i källaren.<br />
Lille-Mats gör ett tecken. Två snapphanar kommer fram och rycker<br />
tag i Martin.<br />
Jag kommer med bud från konungen.<br />
Så?<br />
Hur kan kungen veta att vi är här?<br />
Låt höra.<br />
MARTIN<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS PIK<br />
LILLE-MATS<br />
MARTIN<br />
Hans majestät har för avsikt att bränna ned samtliga hus i Örkened socken.<br />
Stor uppståndelse. Jöns Pik tar tag i Martin och skakar honom.<br />
JÖNS PIK<br />
Vad fan är det du säger? Vad är det du säger, fogdejävel?
-135-<br />
MARTIN<br />
Han kan tänka... sig att... förhandl... förhandla...<br />
Så snällt, så förbannat snällt!<br />
Släpp honom... Släpp honom!<br />
JÖNS PIK<br />
LILLE-MATS<br />
Lille-Mats rycker undan Jöns Pik från Martin. Claus håller sig i<br />
bakgrunden.<br />
Vad menar du med förhandling?<br />
Ge er.<br />
Tystnad.<br />
LILLE-MATS<br />
MARTIN<br />
MARTIN<br />
Ge upp era ställningar. Kungen har tröttnat. Han sätter hårt mot hårt.<br />
LILLE-MATS<br />
Svensken behöver den här förskansningen. Vi har en del att byta med.<br />
Inte nu längre.<br />
Vi har fångar.<br />
MARTIN<br />
LILLE-MATS
Det har gått för långt.<br />
Vi har dig.<br />
Det var mitt eget val.<br />
-136-<br />
MARTIN<br />
LILLE-MATS<br />
MARTIN<br />
Hans Majestät tänker krossa er. Inget kommer att stopppa honom den här<br />
gången.<br />
Tystnad. Lille-Mats tittar på Jöns Pik och Claus.<br />
Häng honom! Häng honom!<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jöns Haraldsson ord vinner gehör hos manskapet. Jöns Haraldsson<br />
flyger på Martin och slår honom till marken. Lille-Mats står bredvid<br />
och ser på. Man lyfter Martin högt upp i luften och bär honom till<br />
ett träd. Jöns Haraldsson anordnar en hängsnara. Då ingriper Claus.<br />
Han banar sin väg fram genom männen och ställer sig vid Jöns<br />
Haraldsson.<br />
CLAUS<br />
Vänta! Vänta! Om vi hänger kungens man kommer det att gå illa för göingarna!<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Inte fullt så illa som det kommer att gå för kungens man!<br />
CLAUS<br />
Med en kung fylld av ondska är detta fåfängt, det väcker bara hans ilska!
Och vår!<br />
-137-<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
CLAUS<br />
Ni känner mig! Ni vet att jag inte är undfallande, att jag vägrar vika, men det är<br />
i stridens hetta. Nu kan vi tänka klarare, vi kan tänka på våra barn och våra<br />
hustrur! De litar på oss! De litar på att vi gör allt för att skydda dem! Häng den<br />
här mannen, och kungens hämnd kommer att drabba dem ni älskar, inte er!<br />
Skicka i väg honom, skicka honom med en hälsning att vi aldrig ska ge oss! Att<br />
kungens hot skall vedergällas och att hans män komma få betala för hans<br />
illgärningar! För vi ska bli fria män! Vi ska åter bli det folk vi en gång var!<br />
Claus har lyckats vända hopen. Ingen lyssnar på Jöns Haraldssons<br />
protester. Claus går i väg med Martin.<br />
Tror du på det du själv säger?<br />
Kom aldrig mer igen.<br />
Tack, gärna.<br />
Varför just du? Varför kom just du?<br />
MARTIN<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
Vem som än kommit med budet hade farit illa. Men jag kunde räkna med dig.<br />
Vi är fiender nu, Martin.<br />
CLAUS
Men vänner.<br />
Lämnar skansen.<br />
Ropar efter Martin.<br />
-138-<br />
MARTIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Kom och bränn våra stugor! Era ben skola vitna i Örkeneds skogar!<br />
I källaren har Gunilla kvicknat till. Hennes spöke visade sig vara en<br />
gammal man.<br />
WALKENDORFF<br />
Jodå... och sedan brann det ner, hela härligheten med minnen och far och mor<br />
och allt. Oui, tout. Det var så länge sedan att jag nätt och jämt kommer ihåg<br />
det...<br />
GUNILLA<br />
Jag kommer aldrig att glömma när min mor dog...<br />
WALKENDORFF<br />
Vi kanske är lite olika, du och jag. Lite olika gamla, par example.<br />
Så det finns gångar här?<br />
GUNILLA<br />
WALKENDORFF<br />
Lönngångar och gömda dörrar och hemliga utrymmen. Min far visste det var<br />
värdefullt med bakvägar. Det har räddat honom många gånger. Utom just den<br />
sista... Hette han Sivert Gren den där filuren, sade du?<br />
Jag kommer att finna honom.<br />
GUNILLA
-139-<br />
WALKENDORFF<br />
Ja, han lär ju få det besvärligt att finna dig!<br />
Skrattar matt.<br />
GUNILLA<br />
WALKENDORFF<br />
Nu ska du vila dig. Jag ska visa dig en sovplats... il faut que tu dormir.<br />
Nej, jag vill höra. Vad hände sedan?<br />
GUNILLA<br />
WALKENDORFF<br />
Åh, jag hade en mängd kvinnoaffärer... Det kan man kanske inte tro, men jag<br />
var en relativt uppskattad kavaljer... Inte för att jag vill skryta, men jag var<br />
fantastisk. Jag fick faktiskt en son... men... ja, sedan gick det som sagt åt helvete.<br />
Med ett par äkta män i hälarna försvann jag utomlands. Och när jag hemligen<br />
återvände såg det ut så här... och här har jag levat sedan dess. Toujours. Pour<br />
l'eternité.<br />
Walkendorff ser att Gunilla har somnat. Han tystnar och dricker av<br />
sitt vin.<br />
Konungen träffar Öllegård. De sitter tysta; det är inget kärvänligt<br />
möte. Öllegård är nervös, Konungen förtvivlad.<br />
Men vår kärlek... Älskade...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
Ja... Det är just den! Just kärleken! Älskande ljuger inte för varandra. Älskande<br />
svär inför Gud att alltid tala sanning.
Gifta älskande.<br />
Jag vet inte...<br />
Du har lovat! Du har lovat mig!<br />
-140-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
En kung bryter inte sina löften! Men även en kung kan bli besviken.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jag har gett dig allt! Du är skyldig mig det!<br />
KONUNGEN<br />
Ja, kanske... Det enda jag vet är att jag älskar dig men att jag inte kan förstå<br />
varför du ljög.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jag ljög inte! Det var ett ungdomligt svärmeri. Vi var barn!<br />
Svenska soldater bränner hus Örkened socken.<br />
KONUNGEN<br />
Det var dig Claus pratade om när han ville ha ett farligt uppdrag, det var dig<br />
han ville imponera på, det var du som krävde hans uppoffring. Och det är dig<br />
jag älskar! Jag vet inte, förstår du? Jag! Sveriges konung är förvirrad över en<br />
kvinna och kan inte ta beslut! Jag längtar efter dig, men kan inte... kan inte...<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Längtan... Är inte det det enda du behöver veta?
-141-<br />
Tar Konungens hand och trycker den mot sin kropp.<br />
Att jag längtar efter dig... Att du vill ha mig... Att vi är gjorda för att älska med<br />
varandra...<br />
KONUNGEN<br />
Drar ner Öllegård på golvet och kysser henne.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Ja... Ja... min älskade, kom nu... kom nu... Låt mig få vara din... helt och hållet...<br />
Slaget om skansen. Det är en hård strid, där svenskarna så små-<br />
ningom för övertaget.<br />
Kommer rusande.<br />
Var är Lille-Mats?<br />
JÖNS PIK<br />
CLAUS<br />
Jag vet inte, jag har inte sett honom. Han skulle slå tillbaka ett anfall sö-<br />
derifrån...<br />
Vi tappar fästet!<br />
JÖNS PIK<br />
CLAUS<br />
Ni måste hålla stånd till dess södra väggen står säker!<br />
JÖNS PIK<br />
Vi behöver Lille-Mats' avdelning, flera av männen vill retirera inåt.
Det är självmord!<br />
-142-<br />
CLAUS<br />
JÖNS PIK<br />
Kanske för befästningen, men inte för det egna skinnet.<br />
Krig är dyrt!<br />
Claus! Det går inte! Vi är för få!<br />
CLAUS<br />
JÖNS PIK<br />
CLAUS<br />
Då måste ni dra er tillbaka och hålla porten. Ni måste hålla porten!<br />
Ja... Porten... Herregud...<br />
JÖNS PIK<br />
CLAUS<br />
Sätt fart Jöns Pik! Innan svensken bränner ner ditt hopp!<br />
Innan... det är... för sent...<br />
Går fram till Claus och faller i hans armar.<br />
Nej! Neej!<br />
JÖNS PIK<br />
JÖNS PIK<br />
CLAUS
Herr Galning...<br />
-143-<br />
JÖNS PIK<br />
Jöns Pik dör. Claus fortsätter att slåss som en besatt och banar sin<br />
väg fram till Jöns Haraldsson. Han får se Lille-Mats stödja sig mot<br />
en vägg.<br />
Hur går det? Vad händer?<br />
Hur är det fatt? Vad har hänt?<br />
LILLE-MATS<br />
CLAUS<br />
LILLE-MATS<br />
Södra sidan har gett vika. De satte in alla kanoner och slog sönder vårt försvar.<br />
Var är Jöns Pik?<br />
Springer fram.<br />
Det går åt helvete! Hela skiten!<br />
Ser Lille-Mats' skador.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Fan vad du ser ut.... Har vi ingen..? Är det ingen som kan..?<br />
Jag måste vara här!<br />
LILLE-MATS<br />
CLAUS<br />
Nej, Mats, han har rätt. Du måste ge dig av till Fiskar-Anna. Hon hjälper dig.<br />
LILLE-MATS<br />
I helvete jag gör! Vem är det som för befälet här?
-144-<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Vi måste dra oss inåt... Vi blir slaktade...<br />
CLAUS<br />
Dra er mot porten! Vi måste hålla porten!<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Det är inte vår sak! Vi kan inte släppa den här flanken! Var är Jöns Pik?<br />
Dra er mot porten, det är en order!<br />
CLAUS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jag lyder Jöns Pik! Var är han? Varför kommer du sättande, har du inget annat<br />
att göra?<br />
CLAUS<br />
Därför att Jöns är död! Dra er tillbaka, annars förlorar vi fästet vid vallgraven!<br />
Nu!<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Porten klarar sig, men inte mina män. Vi måste gå mot östra. Ta dina egna! Ni<br />
kan hålla portfan!<br />
Fall inte av! Fall inte av!<br />
Kom an! <strong>Den</strong> här vägen!<br />
CLAUS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jöns Haraldsson leder sina män åt ett annat håll.
-145-<br />
LILLE-MATS<br />
Inåt? Där blir de ju inklämda! Förstår han ingenting? Fångade som råttor! Vem<br />
fan har tillsatt honom?<br />
Han själv.<br />
Jöns Pik... Jöns Pik... Jävlarjävlarjävlar...<br />
CLAUS<br />
LILLE-MATS<br />
CLAUS<br />
Mats! Du måste fly till Fiskar-Annas ö, hon hjälper dig med dina sår...<br />
Jävlarjävlarjävlar...<br />
LILLE-MATS<br />
CLAUS<br />
Här kan du ändå inget göra. När Jöns Haraldsson drog tillbaka sina män gick<br />
det förlorat.<br />
Springer i väg.<br />
Vad ska du göra?<br />
Visa mina män hur man slåss!<br />
LILLE-MATS<br />
CLAUS<br />
Lille-Mats flyr. Claus leder sina män i en förtvivlad kamp som de<br />
förlorar mot en övermakt.
-146-<br />
Sivert Gren har stått gömd i bakgrunden med ett gevär i famnen. En<br />
snapphane kommer frumrusande.<br />
Vi måste dra åt oss elden!<br />
Vad..? Vad säger du..?<br />
SNAPPHANE<br />
SIVERT GREN<br />
SNAPPHANE<br />
Det är enda sättet! Vi drar till oss uppmärksamheten, så kan det bli en lucka...<br />
Du är inte klok, vi är ju bara två!<br />
SIVERT GREN<br />
SNAPPHANE<br />
Om vi skriker högt och ihärdigt, rusar fram och skjuter omkring oss så kommer<br />
de att bli förvånade och rikta sig mot oss och våra kamrater kan fly undan och<br />
förskansa sig i skogen.<br />
Ja... ha...<br />
Vi offrar våra liv för saken!<br />
Du vill försaka våra liv?<br />
SIVERT GREN<br />
SNAPPHANE<br />
SIVERT GREN<br />
SNAPPHANE<br />
Vi är obetydliga, oförmögna att enskilt påverka skeendet revolutionärt. Sett ur<br />
ett historiskt perspektiv, är våra ansträngningar fåfänga utan massans kamp
-147-<br />
och folkets gemensamma vilja, där individen faller bort i den slutliga<br />
sammanräkningen.<br />
Jaha.<br />
SIVERT GREN<br />
SNAPPHANE<br />
Vår enda plikt är att fullfölja vår predestination, som de brickor i detta<br />
kosmiska spel vi utsetts till att vara...<br />
SIVERT GREN<br />
Du vill kuta iväg och skrika så våra kamrater kan rädda sig?<br />
Och det är bråttom!<br />
Vi ska springa åt det hållet?<br />
SNAPPHANE<br />
SIVERT GREN<br />
SNAPPHANE<br />
Och då uppstår det en frist åt motsatta sidan! Är du med?<br />
SIVERT GREN<br />
Jag är med dig kamrat! För vårt land och våra kamrater!!<br />
Låt oss fullfölja vårt öde!!<br />
Ja!!<br />
SNAPPHANE<br />
SIVERT GREN
-148-<br />
<strong>Snapphanen</strong> springer i väg med ett tjut, gevär och svärd i högsta<br />
hugg. Han upptäcks av svenska soldater som skjuter ner honom.<br />
Sivert Gren smiter åt motsatt håll.<br />
Vart..? Vart tog han vägen..?<br />
SNAPPHANE<br />
Striden är slut. Snapphanarna samlas i hop av svenska soldater.<br />
Claus hålles gömd av sina män. Bredvid honom sitter snapphanen<br />
som Sivert Gren övergav.<br />
Var är kapten Claus? Var är han?<br />
KOMMENDANTEN<br />
SVENSK SOLDAT<br />
Ingenstans, herr general! Vi har letat överallt!<br />
KOMMENDANTEN<br />
Då ligger han bland de döda. Sök vidare! Jag har aldrig hört om den för att<br />
hålla sig undan för kulorna.<br />
Sårad av flera kulor. Viskar.<br />
Gör dig beredd, kapten...<br />
Vad ska du göra?<br />
SNAPPHANE<br />
CLAUS<br />
SNAPPHANE<br />
Vi behöver er... Spring för vad benen kan bära er...
-149-<br />
CLAUS<br />
Nej... Du är sårad... Du kan omöjligt försöka... fly... aldrig...<br />
SNAPPHANE<br />
Inte fly, kapten, inte jag. Jag försöker vidbliva mitt öde, kapten. Mitt egna<br />
universum konstituerar inget väsentligt i helheten. Jag strävar ensamt efter mitt<br />
berättigande.<br />
Efter en liten paus.<br />
Va?<br />
Lycka till.<br />
Nej..!<br />
CLAUS<br />
SNAPPHANE<br />
CLAUS<br />
<strong>Snapphanen</strong> slänger sig fram och river åt sig ett gevär. Han springer<br />
över gården, mot Kommendanten och skriker för allt han är värd.<br />
Han stoppas nästan omedelbart av flera kulor. Men Claus har<br />
hunnit fly.<br />
Lugnet faller över krigsskådeplatsen. Jöns Haraldsson sitter i förhör.<br />
Martin och Kommendanten är närvarande.<br />
MARTIN<br />
Tjuv, friskytt och förrädare. Det är en diger lista, Jöns Haraldsson.<br />
KOMMENDANTEN<br />
Var är kapten Claus? Jag såg honom själv i striden, var är han?
-150-<br />
MARTIN<br />
Du är ingenting längre. Era män sitter fängslade eller är spridda för vinden.<br />
Och dansken har godkänt våra krav och antagit fredsförfandlingar.<br />
Allt är äntligt över.<br />
Berätta vad du vet.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Varför skulle jag hjälpa er, som snart lägger repet om min hals.<br />
Ja...<br />
KOMMENDANTEN<br />
Det kanske är lika bra att göra det med en gång. Vakt!<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Vänta! Vänta! En kan väl få en möjlighet till förhandling, vad i helvete är det<br />
här? Ha inte så jävla brått med allt...<br />
En vakt kommer in, ställer sig i givakt.<br />
MARTIN<br />
Ska du underhandla nu igen? Vad har du att muta oss med den här gången?<br />
Lille-Mats.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
KOMMENDANTEN<br />
Han är död. Det säger alla männen. Han sprängdes i bitar vid södra väggen av<br />
våra kanoner...
-151-<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Ja, då så. Då har jag tydligen fel då. Även om jag har rätt, för jag är ju bara en<br />
förrädarråtta. Lägg repet om min hals bara, gör det, det är klart att Lille-Mats är<br />
död om en hög med bönder säger det.<br />
KOMMENDANTEN<br />
Gott. Vakt, ta ut den här sophögen och häng den i något träd.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Det var då själve fan, hör ni inte vad jag säger? Släpp mig, jag vill inte hänga,<br />
jag tänker inte hänga! Ni får Lille-Mats, herregud, Lille-Mats!<br />
Vänta.<br />
KOMMENDANTEN<br />
Vakten stannar. Släpper greppet om Jöns Haraldsson.<br />
Rycker sig förorättat från vakten.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jag vet var han finns. Det enda jag vill ha är min frihet. Är det så högt, det<br />
priset?<br />
MARTIN<br />
Nej, priset är inte högt. Vem ville betala alls för en anskrämlig varelse som du?<br />
KOMMENDANTEN<br />
Så du förråder både Sverige och din ledare? Inte mycket kvar sedan...<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
En får livet i behåll. Och mitt goda humör.
-152-<br />
Hemma hos Fiskar-Anna. Lille-Mats ligger på en brits och Fiskar-<br />
Anna har just lagt på nya förband. Hon reser sig och tvättar hän-<br />
derna i en skål som Karin håller fram.<br />
FISKAR-ANNA<br />
Det går bra, det här, Lille-Mats. Du är segare än bly.<br />
Jag är skyldig dig mycket...<br />
LILLE-MATS<br />
FISKAR-ANNA<br />
Du är inte skyldig mig något. Du hjälpte mig den gången med Claus...<br />
Skrattar, fast det gör ont.<br />
LILLE-MATS<br />
Det är den bästa tjänst jag någonsin gjort någon... Med den kaptenen i ledet<br />
återvände vår stridskraft... men nu vet jag inte... jag är rädd att han dog igår...<br />
Ser på Karin.<br />
Skakar på huvudet.<br />
Du misstar dig.<br />
Jag hoppas... Gud, jag hoppas...<br />
FISKAR-ANNA<br />
KARIN<br />
FISKAR-ANNA<br />
LILLE-MATS
-153-<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Knackar på och stiger in i Fiskar-Annas stuga.<br />
God kväll i stugan, får jag stiga på?<br />
Det ser så ut...<br />
Jahahaha... Här ligger du... och lever.<br />
Hur gick det..? Hur gick... det?<br />
Vi förlorade. Över hundra man...<br />
Du skulle lytt order.<br />
FISKAR-ANNA<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Jag gjorde vad jag ansåg bäst. Och mina män undkom, allihop. Och jag. Hade vi<br />
gjort som jag velat hade vi alla varit levande.<br />
Och förlorat befästningen.<br />
<strong>Den</strong> var ändå förlorad!<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON
Rasande.<br />
Därför att du inte lydde order!!<br />
-154-<br />
LILLE-MATS<br />
Får ont av sitt anfall och faller tillbaka på britsen.<br />
Vad gör du här?<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
För att förvissa mig om att du var här... Så vi kan räkna med dig... när vi börjar<br />
om.<br />
Nu har du sett. Nu kan du gå.<br />
FISKAR-ANNA<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Ja, jag har sett tillräckligt. Tack för gästfriheten.<br />
Tittar ut genom fönstret. Nickar och tar av sig hatten.<br />
Och så är det ju så roligt att ro, så här fram och tillbaka.<br />
På väg att gå.<br />
Faller ihop med en kvidning.<br />
Hon fångas upp av Fiskar-Anna.<br />
Vad är det med tokan?<br />
Förstår vad som stör Karin.<br />
KARIN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
FISKAR-ANNA<br />
Lille-Mats, du måste ge dig av. Det ligger en båt vid viken, bakom busken, ta<br />
den!
-155-<br />
Svenska soldater under ledning av Kommendanten närmar sig<br />
långsamt stugan.<br />
Varför är det... -<br />
Vart ska han nu?<br />
- vad är det... som..?<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Du måste ligga ner! Du kan inte gå någonstans!<br />
De kommer... det är dags.<br />
Vem..?<br />
Du är för svag, lägg dig ner!<br />
Vilka är det... som..?<br />
Hon yrar, jävla trollkäring!<br />
FISKAR-ANNA<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON
Skriker till.<br />
Skynda dig!<br />
Du... Du...<br />
Rör sig mot Jöns Haraldsson.<br />
Vad har du gjort?<br />
Jag har inget gjort!<br />
Vad har du gjort?<br />
-156-<br />
KARIN<br />
FISKAR-ANNA<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Inget! Tror du hellre på den bönhasan än din egen... din egen lojala...<br />
FISKAR-ANNA<br />
Inget att göra, han blir kvar här, du måste fly, Lille-Mats!<br />
Din förbannade, jävla...<br />
Jag är oskyldig!<br />
Till Fiskar-Anna.<br />
Din satans padda! Jag är oskyldig!<br />
LILLE-MATS<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Varför är det aldrig någon som lyssnar på mig?
<strong>Den</strong> jäveln... den förbannade jävla...<br />
Kvider.<br />
Stilla!<br />
Sluta skoja.<br />
-157-<br />
LILLE-MATS<br />
KARIN<br />
FISKAR-ANNA<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
FISKAR-ANNA<br />
Lyfter sig till något övernaturligt. Hon tycks växa och hennes röst dundrar.<br />
Stillhet!!<br />
Fastnar i sina rörelser.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
Vad är det... du gör... med mig... satans trollpacka! Nej... ne... nn... aah...<br />
Fly! Nu!<br />
FISKAR-ANNA<br />
LILLE-MATS<br />
Jag kan inte lämna er... Ge mig ett svär... d...<br />
Gör som jag säger!! Ut!!<br />
Backar och stapplar ut bakvägen.<br />
FISKAR-ANNA<br />
LILLE-MATS
-158-<br />
Samtidigt spränger svenskarna dörren. Fiskar-Anna håller fortfa-<br />
rande om Karin.<br />
Var är han?<br />
Försöker säga något.<br />
Vem menar ni?<br />
Var är han?<br />
KOMMENDANTEN<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
FISKAR-ANNA<br />
KOMMENDANTEN<br />
FISKAR-ANNA<br />
<strong>Den</strong> där Jöns Haraldsson? Ta honom och gör vad ni vill med honom. Han har<br />
visst frusit fast.<br />
Sök igenom huset!<br />
Vi hittar honom. Var så säker.<br />
KOMMENDANTEN<br />
FISKAR-ANNA<br />
Det vore skickligt, med tanke på att han står framför näsan på er.<br />
KOMMENDANTEN<br />
Nog av! Vi vet att han är här. Ni gör det inte lättare för er genom att gömma<br />
honom.<br />
FISKAR-ANNA<br />
Jag tror översten är något trög i skallen, jag säger ju att...
General! Jag är general, det syns här!<br />
Vänder sig mot den stele Jöns Haraldsson.<br />
-159-<br />
KOMMENDANTEN<br />
Och vad är det med dig? Du borde veta, varför säger du inget? Driver du med<br />
mig? Vafalls? Ut med språket, karl! Var är han? Var är han!?<br />
Mm... Mm!...<br />
Ynkliga, patetiska... överlöpare...<br />
Har letat igenom huset.<br />
Ingenting, herr kommendant!<br />
Gör en gest mot en av soldaterna.<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
KOMMENDANTEN<br />
EN SOLDAT<br />
KOMMENDANTEN<br />
Soldaten tar den förtrollade, stumme Jöns Haraldsson och för ut<br />
honom ur huset.<br />
Mm... Mm!!<br />
JÖNS HARALDSSON<br />
KOMMENDANTEN<br />
Jag vet vem du är, var du har dina sympatier, lappgumma.<br />
FISKAR-ANNA<br />
Varför i fridens namn skulle jag bry mig om några sörbor?
-160-<br />
KOMMENDANTEN<br />
Kanske inte i fridens namn... Men kriget är slut nu. Freden är kommen och<br />
friskyttspacket slaget i grund. Du har inget kvar att försvara. Men konungen<br />
tänker inte vika från rättvisan. Lille-Mats måste dömas. Jag frågar en sista<br />
gång... Var är han?<br />
Fråga på bara, det lättar.<br />
Jag varnar dig, gamla padda!<br />
FISKAR-ANNA<br />
KOMMENDANTEN<br />
FISKAR-ANNA<br />
Hur kan ni varna mig? Hur kan era hot påverka vad som är bestämt? Vi vet<br />
vad som ska hända. Vi har redan sett det. Det är slut.<br />
Håller hårt om Karin och kysser hennes hår.<br />
Efter en paus.<br />
Löjtnant!<br />
Nickar mot Fiskar-Anna och Karin.<br />
Adjö, Karin.<br />
KOMMENDANTEN<br />
FISKAR-ANNA<br />
Soldaterna skjuter Fiskar-Anna och Karin.<br />
Lille-Mats stannar i sin flykt och skriker.<br />
Martin och Elsa ser på varandra.
Claus ser upp i himlen.<br />
Öllegård börjar gråta, förtvivlat.<br />
Jöns Haraldsson hänger i ett träd.<br />
-161-
-162-<br />
Akt 4<br />
<strong>Den</strong> siste snapphanen<br />
Martin och Claus sitter vid ett bord på ett värdshus.<br />
Sivert Gren har sökt sig tillbaka till källaren där han låste in<br />
Gunilla.<br />
SIVERT GREN<br />
Gunnar? Gunnar? Ett hemskt misstag, så förfärligt hemskt, jag som bara skulle<br />
lämna dig för en liten kort stund, men en björn jagade mig och det fanns nästan<br />
inget jag kunde göra åt det. Jag trodde jag skulle dö och hur skulle det då gå för<br />
dig? För det var det enda jag tänkte på, jag måste överleva för Gunnars skull,<br />
och för Gunillas skull, herregud! Gunilla, tänkte jag, hon som hoppas på en<br />
framtid med Gunnar, om det nu är en skattkarta, hennes arv från Stor-Mickel,<br />
min gode vän, så jag slog ner björnen och sprang allt vad jag orkade... Jag hade<br />
en väldig tur, det får man säga, undkom med några rispor, men fick söka<br />
vård... Jag visste ju att du hade vin och skulle klara att vänta på mig, nu<br />
kommer jag, vi får söka efter Gunilla tillsammans... Gunnar? Jag har kartan<br />
här... Gunnar? Vi kan väl ta och tyda den ihop? Var kan det vara, vad är det för<br />
plats den pekar ut? Du?
-163-<br />
Återigen visar sig Walkendorff som ett skimrande spöke. Men Sivert<br />
Gren har ännu inte sett honom.<br />
SIVERT GREN<br />
Du? Titta, jag lyckades i alla fall få med mig lite bröd, det var det jag gick ut för<br />
att hämta, och jag fick tag på det, även om det tog lite tid... för du är säkert<br />
hungrig, va? Gott med lite... mat... va?<br />
Får se spöket.<br />
Vad i... helvete..? Gunnar? Gunnar!? Bort! Bort, jag har inget gjort, Gunnar! Jag<br />
försökte! Förlåt mig! Förlåt, men vad skulle jag göra? Nej! Bort, säger jag,<br />
försvinn!! Boort!!<br />
Sivert Gren springer ut ur källaren. Han har tappat kartan.<br />
Walkendorff plockar upp den, läser den och förstår vad det är han<br />
har i handen. Han ger sig av för att söka upp Gunilla.<br />
Nämner han mig någonsin?<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
Jag vet inte. Claus, ingen vet var han är. Försvunnen, utan ett ord.<br />
CLAUS<br />
Far sade alltid att jag skulle försvinna ur hans liv. Jag förstod aldrig vad han<br />
menade med det.<br />
Jag ville tro på något, leva för en dröm eller en tanke eller vadsomhelst, bara<br />
det gav mig styrka att gå vidare. Så jag kunde ge av den styrkan åt andra, tröst<br />
och värme... Jag vet inte, jag pratar i nattmössan... Men jag ville inte detta. Alla<br />
dör omkring mig.<br />
Inget har blivit som vi tänkte oss.<br />
MARTIN
-164-<br />
CLAUS<br />
Inte ens den här freden trodde jag var möjlig. Jag tror inte på den.<br />
MARTIN<br />
Nu är kriget över, vi kan sitta och prata, du blev berömd och får kanske någon<br />
visa sjungen...<br />
Och du blev adlad.<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
Livet påverkas inte av oss. Du och jag bestämmer inte, vi måste överlåta oss.<br />
CLAUS<br />
I? Säg. Överlåta oss i... hämnden, kanske?<br />
MARTIN<br />
Det är fred. Om du dödar någon nu kallas det dråp.<br />
CLAUS<br />
Det är inte slut, Martin, de jagar mig fortfarande. Mig och Lille-Mats, vi måste<br />
ständigt röra på oss.<br />
Och jag jagar honom. Det kommer aldrig att ta slut. Varken kriget eller jakten.<br />
MARTIN<br />
Nu går jag, Claus. Jag tvivlar på att vi träffas mer. Om du attackerar konungen,<br />
försvarar jag honom. Jag vill inte vara din motståndare. Låt det bero.<br />
Skrattar torrt.<br />
CLAUS<br />
Claus och kungen... Förrädarnas möte...
-165-<br />
MARTIN<br />
Elsa sade att du blivit en sorgsen stackars gosse. Men hon glömde säga att du<br />
blivit tråkig.<br />
Hur är det med Elsa?<br />
Hon väntar närsomhelst nu.<br />
En liten adelspojke...<br />
Adjö, Claus.<br />
Går.<br />
För sig själv.<br />
Hälsa.<br />
Walkendorff kommer fram.<br />
Känner ni en man vid namn Jöns Pik!<br />
Vem frågar?<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
CLAUS<br />
MARTIN<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
Var är han, savez vous? Det är mycket viktigt att jag finner honom.
Jöns Pik är död.<br />
-166-<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
Det är pas possible! Gunilla sade att han skulle veta var hon...<br />
Gunilla är död.<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
Mais non! Det är fantastiskt omöjligt! När gjorde hon det?<br />
Vilket?<br />
Dog.<br />
Förra året.<br />
Eh, bien! Då är det inte så illa...<br />
Skrattar.<br />
Sliter tag i Walkendorff.<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
Vad fan menar du, gubbe? Vad är så roligt? Berätta, får vi alla skratta.<br />
WALKENDORFF<br />
Jag träffade Gunilla häromdagen. Hon var mycket levande.
-167-<br />
Claus släpper taget om Walkendorff.<br />
Sivert Gren irrar i skogen.<br />
SIVERT GREN<br />
Jävlar... jävlar... jävlar... nu har jag det snyggt och prydligt, vilken jävla räk-<br />
ning... vilken jävla räkning... svika Mickel, döda Gunnar och sumpa kartan...<br />
det är inte många rätt... inte mycket som stämmer för Sivert Gren, jag skulle<br />
stannat i finkan, skulle aldrig rymt, där hade jag det varmt och skönt, inga<br />
spöken, inga hemsökande andar, inga svikna löften... jävlar... jävlar... förlåt<br />
mig... Mickel, förlåt mig... Jag ångrar mig. Så få det överstökat, låt mig dö då! Så<br />
jag får möta dig i helvetet! Jag vet vad som väntar en svikare och mördare, jag<br />
önskar ingen barmhärtigeht, jag vill ha mitt straff... Du skulle aldrig litat på<br />
mig, varför gjorde du det? Det vet varenda människa att jag är fullkomligt<br />
opålitlig. Det är ditt fel! Jag är ju en fullkomlig skitpäls, en fullkomligt<br />
ofullkomlig människa, en fullkomligt...<br />
Får se en ung man ligga i gräset och sova.<br />
... en fullkomligt... utsvulten... ensam stackars jävel...<br />
Smyger sig fram för att stjäla av den sovande.<br />
GUNILLA<br />
Vaknar och riktar sitt svärd blixtsnabbt mot Sivert Gren.<br />
Vad vill ni?<br />
Gunnar?<br />
Sivert Gren...<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Gunnar! Tack gode Gud! Milde himmel! Som jag har sökt efter dig, min pojke,<br />
åh gud...
-168-<br />
GUNILLA<br />
Trevligt att träffas. Det var inte riktigt meningen, va?<br />
SIVERT GREN<br />
Det är en lång historia, alldeles för lång och osannolik, det viktigaste är att du<br />
är välbehållen! Hur har du hamnat här, mitt i ingenstans? Vi borde söka oss till<br />
ett hus, du och jag, konferera hur vi ska göra... För, du förstår, jag har förlorat<br />
den... jag har den inte... Tappad, jag tror jag tappade den när jag skulle hämta<br />
dig... <strong>Den</strong> ligger säkert där på källargolvet...<br />
GUNILLA<br />
Verkligen... Du ser ut att ha jagat runt i skogen en bra stund, Sivert Gren. Irrat<br />
och letat skatter, tror jag. Det är ganska intressant det här att vi träffas igen, jag<br />
skulle ju lära mig en del om människan - det var så du sade? - och jag gick<br />
faktiskt och längtade efter att få följa upp vår bekantskap. Det var - om jag ska<br />
vara uppriktig - det enda jag hade i tankarna... Du är hemskt välkommen.<br />
Förlåt mig.<br />
Förlåta?<br />
Jag har ju... den var din och jag har -<br />
Gråter.<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
- bestulit dig på ditt arv... förspillt ditt och Mickels förtroende. Allt är fördärvat<br />
för min girighets skull. Kartan...<br />
Jag bryr mig inte om den längre.<br />
GUNILLA
Kartan! Förstår du inte? <strong>Den</strong> är borta!<br />
Nu handlar om att svika en död man.<br />
Ärligt, uppriktigt.<br />
-169-<br />
SIVERT GREN<br />
GUNILLA<br />
SIVERT GREN<br />
Förlåt mig... Du måste förlåta mig... Gunnar... för jag har sprungit från honom.<br />
Jag har sprungit ifrån den där råttskiten som svek, han är inte jag längre, jag är<br />
en annan. Jag är inte den man som fängelset förvred huvudet på, som angreps<br />
av hopplösheten och som inte förstod vad ont jag åstadkom. Nu kan jag tänka<br />
klart, jag är mig själv igen, skogen och gastarna har öppnat mina ögon för vad<br />
förkastligt jag gör, allt fel jag handlar... när jag gör... till exempel... så här...<br />
Snabbt anfaller Sivert Gren Gunilla och vrider svärdet ur handen på<br />
henne. Han trycker ner henne på marken och håller ena handen över<br />
hennes hals. Med den andra letar han efter kartan.<br />
SIVERT GREN<br />
Jag är verkligen förfärlig, inte sant? Förfärligt snabb... Var är den? Jag vet att du<br />
har den... klä ut sig till spöke, trodde du jag gick på ett så enkelt knep... Sivert<br />
Gren lurar man inte, ser du, lillen... Var är den? Du måste ha den!<br />
Sivert Gren griper tag i Gunillas ena bröst.<br />
SIVERT GREN<br />
Jag..? Vad är det..? Du är ju en..? Du är ju... Det är ju du som är..!<br />
Gunilla får en frist. Hon får tag på sin kniv och sticker den i Sivert<br />
Gren.
-170-<br />
SIVERT GREN<br />
Gunilla? Gunilla? Förlåt mig... förlåt... mig... det var aldrig meningen att...<br />
svika... din far... gud, vilken skit jag är.<br />
Aa!<br />
Sivert Gren dör. Gunilla är andfådd. Hon reser sig, ser på liket och<br />
backar några steg bakåt.<br />
Claus står bakom Gunilla och tar emot henne i sin famn.<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
Jag trodde honom inte. Jag trodde honom inte ett ögonblick.<br />
Du?<br />
Och du.<br />
Ser Walkendorff.<br />
Och han!<br />
Och kartan!<br />
Och lite... lite trött...<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
WALKENDORFF<br />
GUNILLA
Gunilla somnar i Claus' famn.<br />
-171-<br />
CLAUS<br />
Jag lämnade henne... Kan du förstå hur man kan lämna... någon som...<br />
WALKENDORFF<br />
Ja, faktum är, att det kan jag. Även om jag inte alls kan förstå det.<br />
CLAUS<br />
Gift dig med mig! Vill du gifta dig med mig?<br />
Försöker få Gunilla att stå.<br />
Jag älskar dig. Jag har alltid älskat dig, men jag har inte... vågat... Gunilla, vill<br />
du..? Säg att du... Älskade... älskade...<br />
Hon verkar... ja, hur ska jag säga? Trött.<br />
Ja, ja... Jaha... Gunilla...<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
Ställer sig på ena knäet och sätter den sovande Gunilla på det andra knäet.<br />
Jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig?<br />
Med sin hand får han Gunillas huvud att nicka jakande.<br />
Åh, min vackraste, älskade...<br />
Kramar Gunilla hårt.<br />
Vaknar av att hon inte kan andas.<br />
Va? Va? Vad fan är det?<br />
Ja! Ja! Ja!<br />
GUNILLA<br />
CLAUS
-172-<br />
GUNILLA<br />
Va? Gud, är det du? Är det..? Var kommer du ifrån?<br />
Säg ja! Säg ja!<br />
Vad är det... frågan om?<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
Vill du gifta dig med mig? Jag älskar dig! Jag älskar dig! Gift dig med m...<br />
GUNILLA<br />
Reser sig häftigt upp och ger Claus en örfil så han ramlar omkull.<br />
Inte nu igen...<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Vackert! Komma nu och drypa kärleksord omkring sig när jag nära nog dött<br />
flera gånger om, så satans opålitlig, hur dum får man vara, ärthjärna!<br />
Tar sig om handen hon slog Claus med.<br />
Aj...<br />
Det är trevligt att se dig igen.<br />
Åh, Walkendorff...<br />
Omfamnar Walkendorff.<br />
WALKENDORFF<br />
GUNILLA<br />
Jag drömde... jag drömde att du hade... men det gör detsamma nu.
Håller fram skattkartan.<br />
Dröm vidare, kära flicka.<br />
Du vet hur man gör en flicka glad!<br />
-173-<br />
WALKENDORFF<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag har älskat dig ända sedan den första gången<br />
jag först såg dig för första gången. Älskade Gunilla, vill du bli min fru.<br />
Efter en liten paus.<br />
På knä.<br />
Faller på knä.<br />
Gunilla... vill du..?<br />
På ena knäet.<br />
Ler. Ställer sig på ena knäet.<br />
Älskade gudinna... vill du gift..?<br />
Slår undan Clauss ben så han faller omkull.<br />
Varför gör du precis som jag säger?<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA
Börjar följa kartan.<br />
-174-<br />
Hur skulle jag kunna gifta mig med en man inte har någon egen vilja? Skulle<br />
det enbart vara för att jag älskar honom? Ja, det är väl det.<br />
Det här måste vara den här... och den här...<br />
Hörde du, Walkendorff?<br />
Och hitåt sedan... en, två, tre, fyra, fem.<br />
Hon sade ja!<br />
Här är det. Tror jag.<br />
Omfamnar Gunilla.<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Rör mig inte! Jag är inte på humör. Gräv här i stället. Gör lite nytta.<br />
Claus lyfter en lucka i scengolvet och går ner i hålet. Gunilla och<br />
Walkendorff tittar ner efter honom. Upp ur hålet kommer en säck, en<br />
säck till och en kista. Gunilla öppnar kistan och plockar fram guld<br />
och silver.<br />
Ofattbart... ofattbart... ofatt... ofattbart...<br />
WALKENDORFF
Det var sant! Det var sant!<br />
-175-<br />
GUNILLA<br />
Gunilla kastar sig om halsen på Walkendorff. Claus tittar upp ur<br />
hålet.<br />
WALKENDORFF<br />
Åh... så trevligt det kan vara med lite skatter...<br />
CLAUS<br />
Nu får det räcka! Allt jävla slit... alla hugg och slag...<br />
Går.<br />
Vart ska du?<br />
Jag ska dra åt helvete.<br />
Ja, gör det.<br />
Jag ska inte störa.<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Jag har annat att tänka på än sårade hjältar!<br />
Oroa dig inte för mig!<br />
CLAUS
Försvinn bara.<br />
Adjö, Walkendorff.<br />
Lämna mig vänligen utanför.<br />
Adjö, Gunilla.<br />
Far och flyg.<br />
Vi ses aldrig mer.<br />
Är du kvar?<br />
Nu går jag.<br />
Ja.<br />
Jag går verkligen.<br />
-176-<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS
Ja, ja.<br />
Ja.<br />
-177-<br />
GUNILLA<br />
Bröllopsfest för Claus och Gunilla. Musik och dans, mat på dig-<br />
nande bord. Vintunnor och ölkaggar, och helstekta djur. Utpumpade<br />
efter dansen sätter Gunilla och Claus sig vid bordet. Vid bordet<br />
sitter redan Lille-Mats och Walkendorff. Sven Dumbe står bredvid,<br />
glad och rödmosig. Han svänger runt i en liten dans för sig själv.<br />
LILLE-MATS<br />
Hur kan du, en svensk adelsman, sitta så här med oss förrädare och friskyttar<br />
och fira snapphanebröllop?<br />
WALKENDORFF<br />
Det kan jag inte. Hur skulle jag kunna det? Jag sitter inte så här med er. Jag<br />
sitter så här med er.<br />
Byter ställning.<br />
Men jag får tydligen finna mig i att ha det trevligt med mina vänner. Även om<br />
jag naturellement finner det svårt med tanke på hur mycket jag älskar landet<br />
som dödade min far och mor och brände min familjeegendom, tvingade mig i<br />
exil, slet ifrån mig mitt barn... Nej, jag mår illa av att umgås med er, bien sûr.<br />
Det är säkrast jag dricker ännu ett glas vin...<br />
Jag visste inte det.<br />
Jodå, vin botar det mesta.<br />
Att du varit i exil.<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS
Nu pratar vi inte om mig...<br />
Och ditt barn...<br />
-178-<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
Inte om det heller. Nu pratar vi om er! Vad ska ni göra med allt? En sådan<br />
enorm förmögenhet!<br />
Ja, det mesta går åt nu i kväll...<br />
I morgon får vi börja spara.<br />
Jag vet.<br />
Kommer fram.<br />
Tar fast tag om Jakko.<br />
Du?<br />
Jakko!<br />
Det är bra, Sven. Det gör inget.<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
JAKKO<br />
SVEN DUMBE<br />
CLAUS<br />
LILLE-MATS<br />
GUNILLA
Släpper greppet om Jakko.<br />
Är du här?<br />
Jag älskar bröllop.<br />
Jag vet.<br />
Vad är det du vet, Jakko?<br />
Vad pengarna ska användas till.<br />
Har du fått en ny idé, Jakko?<br />
Ja.<br />
Lika listig som alltid?<br />
Lysande.<br />
Det gäller förstås kungen?<br />
-179-<br />
SVEN DUMBE<br />
GUNILLA<br />
JAKKO<br />
GUNILLA<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS
Ja.<br />
Han ska fångas förstås?<br />
Ja.<br />
-180-<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
Ge dig av!! Försvinn, lappjävel, innan jag skär dig i bitar!<br />
Mats...<br />
Nu!<br />
GUNILLA<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
Kungen befinner sig i Karlskrona - Sätt dig ner, människorna vill lyssna - och<br />
han är, kan man säga, något utlämnad...<br />
LILLE-MATS<br />
Inga soldater, inga livvakter, dålig bevakning...<br />
Bravo, Lille-Mats. Precis så är läget...<br />
Jakko, dra åt helvete, vi firar bröllop.<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS
-181-<br />
GUNILLA<br />
Ja, Jakko. Det är ändå inget för oss. Inte just nu.<br />
JAKKO<br />
Jag behöver era pengar. Och ni behöver mig.<br />
Men inte just nu.<br />
Går.<br />
Man träffar så mycket trevligt folk.<br />
Ja... Kungen...<br />
GUNILLA<br />
JAKKO<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
LILLE-MATS<br />
Glöm det, Claus. Han är livsfarlig att ha att göra med.<br />
WALKENDORFF<br />
Och så är det fred numera. Fred, de facto. Vilket är tämligen trevligt.<br />
Skrattar.<br />
Till Claus.<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
Vad gör du här? Varför var inte du med din kung och slogs mot det här pa-<br />
trasket?
-182-<br />
Vad vinner du på att vara en avskydd människa?<br />
Förutom att jag är en älskad människa?<br />
Ja, förutom det.<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
Jag vinner ingenting. Men jag har min drivkraft.<br />
Ditt hat till kungen?<br />
Nu har jag fått någon att dela det med.<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
Vad har ni för hemligheter? Vad har ni för framtid med sådana känslor? Ni har<br />
ett liv framför er. Ta vara på det.<br />
GUNILLA<br />
När mina föräldrar dog blev framtiden min egen, utan hänsyn till annat än<br />
hämnden... ensam i förtvivlan...<br />
Så unga människor...<br />
WALKENDORFF<br />
GUNILLA<br />
Du har ju själv varit ung. Du har ju själv varit förälskad. Och du har själv känt<br />
besvikelsen och uppgivenheten.
-183-<br />
WALKENDORFF<br />
Ja. Övergivenheten. <strong>Den</strong> som jag skapat åt mig själv. Övergiva älskade...<br />
Ångern.<br />
CLAUS<br />
Usch, vilket samtalsämne på ett bröllop! På mitt bröllop!<br />
WALKENDORFF<br />
Skaffa er aldrig några älskare, mina unga vänner. Det blir så mycket besvär<br />
med sådana.<br />
Skrattar.<br />
Det är inget skämt.<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
Jag var mycket förälskad i en vacker kvinna... idiotiskt, men vad gör man inte<br />
för lite... sällskap... och givetvis kom det en man emellan... och lyckan<br />
sönderslogs till bitterhet. Vi duellerade, men den som fick betala priset för vår<br />
kärlek var hon... inte han, inte jag.<br />
CLAUS<br />
Om hon tog en älskare var ni kanske inte var så lyckliga trots allt?<br />
Nej. Jag var älskaren.<br />
WALKENDORFF<br />
GUNILLA<br />
Och kvinnan? Vad hände med kvinnan?<br />
WALKENDORFF<br />
Hon dog. Drunknade ute på myren... inte långt härifrån, faktiskt.
Var hon... härifrån... trakten?<br />
Ja... hur kan du veta det?<br />
-184-<br />
GUNILLA<br />
WALKENDORFF<br />
GUNILLA<br />
Jag har svurit att hämnas på alla svenskar för vad en svensk gjorde mot min<br />
familj. En svensk som ensam ödelade allt. Det är min plikt, mot min mor och<br />
mot min far... ett heligt löfte. Jag är fruktansvärt ledsen...<br />
Nej...<br />
Sch. Låt henne fortsätta...<br />
Nej...<br />
Jag är nyfiken, vart det ska leda...<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
GUNILLA<br />
Flera år har jag lett mina män mot svensken, med kraft, med målmedvetenhet...<br />
Gunilla...<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF<br />
Stör henne inte, avbryt aldrig en god historia. Jamais fais ca! S'il vous plait...
-185-<br />
GUNILLA<br />
Jag har bara haft det för ögonen: Så många som möjligt, så många liv som<br />
möjligt mot den svenskens... för han var förlorad för mig, honom skulle jag<br />
aldrig finna... det visste jag... jag visste det...<br />
Och? Och..?<br />
WALKENDORFF<br />
LILLE-MATS<br />
Rör sig bakåt, ser vad som håller på att hända.<br />
Iakttar stilla skeendet.<br />
Jag är så ledsen...<br />
Nej, Gunilla...<br />
Så ledsen...<br />
Riktar sin pistol mot Walkendorff.<br />
Gunilla!<br />
Nej!<br />
Gunilla skjuter Walkendorff.<br />
SVEN DUMBE<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
WALKENDORFF
-186-<br />
Liv och rörelse: Karlskrona. I bakgrunden en hamn. En krog med<br />
soldater, bönder och sjömän om varandra. I förgrunden träffas<br />
Claus, Gunilla, Lille-Mats och Jakko över ett bord. De studerar<br />
Jakkos plan. Sven Dumbe står tyst bredvid.<br />
Konungen möter Öllegård i ett vackert rum.<br />
Det är mitt beslut.<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jag tror dig inte. Jag tror inte du kan svika dina känslor så. Inte på det grova<br />
viset.<br />
KONUNGEN<br />
Det hjälper inte vad du säger. Jag kan inte längre, det är förbi.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Vad jag säger är likgiltigt, det är vad vi känner för varandra som är det viktiga.<br />
Du vill bryta ditt löfte, men jag förlåter dig, mitt hjärta är fortfarande förälskat i<br />
dig och jag kan inget annat än lyda det. Jag förlåter dig, min konung... Din<br />
drottning förlåter dig.<br />
KONUNGEN<br />
Varje gång jag nu ser dig fylls jag enbart av sorg... över vad vi förlorat... sorg<br />
över vad du underlåtit mig, den sanning jag begärde av dig. En kung kan inte<br />
leva i ovisshet, aldrig vara osäker... mitt rike litar på mig att jag ska vara stark<br />
och säker...
Brister ut i ett skratt.<br />
-187-<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Älskade, jag vet hur du är. Jag känner dig, du är en pojke, en liten man som blir<br />
trygg i min famn, som gråter för sin osäkerhets skull... Lilla vän... kom till mig<br />
nu... Jag ska ge dig den styrka ditt rike begär av dig.<br />
KONUNGEN<br />
Det blir klarare och klarare. Det som jag känt men inte velat tro på... att du<br />
kväver mig. En ärelysten kvinna som utnyttjar min goda tro... och Claus',<br />
stackars man som du tvingade bli förrädare.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Claus! Varför är det alltid han?! Vi älskade aldrig varandra, det var på lek, vi<br />
låtsades! Claus! Jag är trött på att det alltid talas om den överlöparen! Jag<br />
tvingade? Det var han! Han som valde det själv, jag besökte honom i fängelset,<br />
jag var där i hans fuktiga håla, i hans förnedring -<br />
Jag vet.<br />
- jag försökte tala honom till rätta -<br />
Jag vet!!<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
- jag försökte för jag tyckte synd om honom, men älskade honom, det gjorde jag<br />
inte! Det var du, alltid du. Det är ju dig jag drömmer om, som jag ständigt<br />
längtar efter...
-188-<br />
KONUNGEN<br />
Vi fann flaskan! Jag vet vad du gjorde när du försökte tala honom till rätta! Jag<br />
vet vem du är!<br />
Efter en liten paus. Ljuvt troskyldigt.<br />
Vilken flaska?<br />
Ser på Öllegård, med sorg.<br />
Farväl Öllegård. Vi ses aldrig mer.<br />
ÖLLEGÅRD<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Jo. Det gör vi. I dina drömmar. I din ånger över att ha utnyttjat mig, svikit mig...<br />
Du ska längta efter mig. Du ska inse hur fel du har. Du ska komma till insikt<br />
och jag ska vänta på dig. För mig får du inte kasta bort som en begagnad trasa.<br />
Lämnar Öllegård.<br />
KONUNGEN<br />
ÖLLEGÅRD<br />
Du älskar mig. Du älskar mig! Du älskar mig!!<br />
Öllegård står ensam.<br />
Hur många man?<br />
GUNILLA<br />
JAKKO<br />
Det är bortåt sexhundra soldater, men...
-189-<br />
LILLE-MATS<br />
Bravo! Och det skulle vi ha en möjlighet att...<br />
Mats, för helvete, låt honom fortsätta.<br />
GUNILLA<br />
JAKKO<br />
Här är förrådet där de förvarar vapnen. Det är alldeles invid hamnen. Mitt<br />
skepp ligger här vid...<br />
LILLE-MATS<br />
Har de vapnen i ett förråd? Har de blivit galna, menar du?<br />
Det är fred nu, du minns?<br />
Alla vapen?<br />
JAKKO<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
Tillräckligt för att det ska bli en god, förvirrande smäll.<br />
När mina män sprängt förrådet, slår Lille-Mats till mot värdshuset där office-<br />
rarna sover och bränner det. När Gunilla sedan rycker fram mot kungens resi-<br />
dens, så står de utan vapen och med en hög döda officerare. Jag tror inte<br />
kungen kommer att ha så mycket att sätta emot...<br />
Vi träffas på krogen och när det är dags kommer en av mina män in och ger ett<br />
tecken -<br />
På krogen kommer en man in och ger ett tecken. Sorlet på krogen<br />
tystnar och nästan samtliga reser sig från sina platser och lämnar<br />
lokalen. Kvar sitter bland andra en soldat.
Ser förvånat på hur lokalen blir tommare.<br />
-190-<br />
SOLDATEN<br />
JAKKO<br />
- era män står beredda i utkanten av staden och avvaktar.<br />
Soldaten förföljer en snapphane.<br />
JAKKO<br />
När vi tagit förrådet, skickar jag ett bud till Lille-Mats...<br />
LILLE-MATS<br />
Hoppas det går bättre än förra gången, jag säger bara det...<br />
JAKKO<br />
Vi tar de med enklaste tänkbara medel: Överraskningen!<br />
Jag bara säger det.<br />
Hoppa av då!<br />
Det är en bra plan.<br />
Där hör du!<br />
Jag tror det kan gå.<br />
LILLE-MATS<br />
JAKKO<br />
GUNILLA<br />
JAKKO<br />
GUNILLA
Då så. Om du säger det så.<br />
-191-<br />
LILLE-MATS<br />
GUNILLA<br />
Vi måste göra ett försök. Överallt ser jag män utan hopp. Uttröttade av döden<br />
och skräcken. Det enda som håller dem kvar är skatten och dess lockelse. Ingen<br />
längtar efter friheten. Allas ögon är riktade mot guldet. Och freden... till<br />
bojornas pris.<br />
Soldaten ser hur snapphanen förenar sig med de sina. Han ser vapen<br />
i händerna på dem.<br />
Lyckas vi blir det fred.<br />
JAKKO<br />
GUNILLA<br />
Lyckas vi spränges bojorna. Vi måste göra ett försök.<br />
LILLE-MATS<br />
Jag följer dig, Gunilla. Din övertygelse är min.<br />
Ja! Då sätter vi i gång.<br />
Backar förskräckt.<br />
Alarm! Alaarm!!<br />
JAKKO<br />
SOLDATEN<br />
Ropet hörs av samtliga på scen. Claus, Gunilla, Lille-Mats, Sven<br />
Dumbe och Jakko kastar sig i striden. Soldaten blir genast ned-<br />
skjuten. Förvirrade svenska soldater springer omvartannat.
Överraskningseffekten är förlorad!<br />
Anfall! Anfall!<br />
-192-<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Strid om Karlskrona. Konungen är med de sina och fäktas för sitt<br />
liv. Gunilla har tagit befälet över snapphanarna och leder dem mot<br />
övermakten. Striden går slutligen illa för snapphanarna. Claus<br />
banar sin väg fram mot kungen.<br />
Jakko har försvunnit. Lille-Mats finner sig stå ensam. Han är om-<br />
ringad.<br />
Jakko! Jakko!<br />
Lille-Mats blir nedskjuten.<br />
Lappjävel...<br />
LILLE-MATS<br />
LILLE-MATS<br />
Claus och Konungen står återigen öga mot öga. De fäktas.<br />
Gunilla drar sina män bakåt mot en bro i en förtvivlad reträtt. En<br />
efter en springer de över bron, Gunilla avvärjer fienden med sitt<br />
svärd. Gunilla är sist att springa över bron. Hon faller för kulorna.<br />
Ännu en gång slår Claus svärdet ur handen på Konungen.
-193-<br />
CLAUS<br />
Återigen... och nu kan inte Djävulen rädda er...<br />
Nej! Rädda dig själv!!<br />
GUNILLA<br />
Claus ser Gunilla på bron, långt borta. Hon ligger ner, sårad. Sven<br />
Dumbe är på väg mot henne. Han träffas av flera kulor.<br />
CLAUS<br />
Ser på Konungen. Ser på Gunilla. Ser på Konungen.<br />
En sådan jävla tur... En sådan jävla tur...<br />
Nej... nej, Sven...<br />
GUNILLA<br />
Claus springer mot bron. Sven Dumbe har lyft upp Gunilla och bär<br />
henne till andra sidan. Claus spränger sin väg fram genom<br />
svenskarna med sitt temperament, springer upp på bron och kommer<br />
oskadd över. Sven Dumbe bär fram Gunilla i säkerhet och faller död<br />
ner. Claus kommer fram till Gunilla.<br />
Ser på Gunilla. Börjar gråta.<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Och där sitter du och grinar... Inte en repa, utan minsta fläck på skjortan... Hur<br />
bär du dig åt? Kan du inte lära ut det till mig?<br />
En läkare! Var finns det en läkare?<br />
CLAUS
-194-<br />
SNAPPHANE<br />
Jag har hört om en inne i Karlskrona... han ska vara mycket... En riktig<br />
trollgubbe...<br />
Nej, nej... inte in dit igen, Claus...<br />
Ger sig av mot Karlskrona.<br />
Claus! Du får inte! Jag vill ha dig här!!<br />
Har lämnat Gunilla.<br />
Jag vill ju ha dig här... hos mig...<br />
Stiger in.<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
CLAUS<br />
GUNILLA<br />
Claus smyger sig fram på de tysta gatorna i Karlskrona. Natten är<br />
tät. Svenskarna vårdar sina skadade. Det hörs stönanden och kvi-<br />
danden. Claus kommer fram till ett hus. Genom ett fönster ser han<br />
en man arbeta med något vid ett bord.<br />
Inte ett ljud!<br />
Vänder sig långsamt om.<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN
Far!<br />
-195-<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
Jag undrade just när du skulle dyka upp... Jag förmodar att du kommit för att<br />
hämta din vän?<br />
CLAUS<br />
Upptäcker att det är Jakkos huvud som ligger på Jörgens arbetsbord.<br />
Jag är snart klar...<br />
JÖRGEN<br />
Vänder sig tillbaka mot huvudet och fortsätter sitt arbete.<br />
CLAUS<br />
Far! Jag kom för att hämta dig, du måste hjälpa...<br />
JÖRGEN<br />
Hjälpa? Måste? Varför måste jag hjälpa dig? En skunk!<br />
Inte mig, en annan, en kvi...<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
Försvinn! Ut! Jag står inte ut med att se dig.<br />
Far! Det är bråttom!<br />
Far? Ditt vidriga as, du säger far?<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN
Det är en ung kvinn...<br />
-196-<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
Kalla mig inte far mer. Aldrig mer! Hör du vad jag säger?<br />
För Guds skull...<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
Blanda inte in honom i det här, det uppskattar varken han eller jag.<br />
Sjunker ner på golvet, utmattad.<br />
CLAUS<br />
Hur ska jag få dig att förstå, far? Det är...<br />
Slår Claus.<br />
JÖRGEN<br />
Jag är inte din far!! Förstår du ingenting? Jag har aldrig varit din far!<br />
Vad..? Vad är det du... säge... r?<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
Jag har försökt, jag har tagit hand om dig, men ditt blod var redan förpestat, jag<br />
borde vetat med en sådan far, jag borde vetat.<br />
Är inte... du..?<br />
CLAUS
-197-<br />
JÖRGEN<br />
Din far var en adelsman som tvingades lämna landet. Hans familj råkade ut för<br />
en skandal, och berövades allt, deras egendom skövlades... Han var en god vän,<br />
men en idiot.<br />
Vem..? Vem var det..?<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
Hör du inte alls vad jag säger? En idiotisk vän! En adelsman som övergav sin<br />
familj på grund av några kvinnohistorier, hans far fick stå ensam när det gick<br />
emot... Han övergav sin familj på samma sätt som du övergav ditt land...<br />
Vem var det? Vad hette han?<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
Ni har det i blodet. Ränder går aldrig ur.<br />
Sliter tag i Jörgen.<br />
Vad hette han!? Vad hette han!?<br />
CLAUS<br />
JÖRGEN<br />
Din far? Claus Walkendorff. En hasardspelare, en kvinnotjusare... en utblottad<br />
adelsman, som vanärat sitt namn och lever i exil i Frankr...<br />
CLAUS<br />
Inte ett ord om det här! Aldrig ett ord, begriper du? Om du andas det här till en<br />
enda levande varelse så ska jag själv, Gud hjälpe mig, se till att du aldrig andas<br />
mer överhuvudtaget. Hör du?
Jag hör.<br />
-198-<br />
JÖRGEN<br />
Claus drar iväg med Jörgen. De kommer fram till Gunilla. Jörgen<br />
undersöker henne. Jörgen skakar på huvudet, stiger undan. Claus<br />
faller på knä vid Gunilla.<br />
CLAUS<br />
Aldrig mer... Nu är det äntligen över. Du var den sista, Gunilla. Du var den<br />
sista.<br />
En polska spelar. Långt borta hörs en vallflicka kula.<br />
En trolltrumma kallar.<br />
Över bron dansar ett par: Det ser ut som Gunilla och Jöns Pik, och<br />
efter dem dansar de döda.<br />
Trolltrumman avslutar resan.<br />
Mörker.
Åkersberga, juli -92.<br />
-199-
Change language