2 2012 - Juridiska Föreningen i Uppsala
2 2012 - Juridiska Föreningen i Uppsala
2 2012 - Juridiska Föreningen i Uppsala
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
40<br />
KRÖNIKA<br />
Vem vet vad som är<br />
bäst för barnet?<br />
I denna text tänker jag diskutera<br />
vägen till målet. Är den familjerättsliga<br />
domstolsprocessen verkligen<br />
den bästa vägen för att uppnå<br />
barnets bästa? Är den ändamålsenlig?<br />
Kanske finns det andra vägar<br />
att gå? Jag kommer i denna krönika<br />
presentera två förslag som jag<br />
tror kan göra tvistlösningen mer<br />
barnvänlig.<br />
Att lösa tvisten?<br />
En svensk domstolprocess är i regel<br />
en utdragen historia som kostar<br />
parterna mycket pengar och energi.<br />
I värsta fall kan någon av parterna<br />
bli så ”engagerad” i processen att<br />
denne inte respekterar domen och<br />
inte kan sluta processa. Han eller<br />
hon blir vad som populärt kallas<br />
en rättshaverist.<br />
En svensk familjerättslig domstolsprocess<br />
är ofta ännu mer krävande<br />
för parterna. De som tvistar hyser<br />
vanligen stort agg mot varandra<br />
och smutskastning kan förekom-<br />
Enligt föräldrabalken skall barnets bästa vara avgörande för alla beslut<br />
om vårdnad, boende och umgänge. Likaså skall man ta hänsyn till barnets<br />
bästa vid genomförandet av beslutet. Barnets egen vilja skall beaktas om<br />
barnet är tillräckligt gammalt eller moget. Målet verkar alltså vara att lösningen<br />
på tvisten skall bli så bra som möjligt för barnet.<br />
ma. Dessa processer är redan från<br />
början ”personliga” och riskerar att<br />
dra ut på tiden och utvecklas till en<br />
vendetta mellan parterna.<br />
När dessutom ett barn är inblandat<br />
blir tvisten ofta än mer infekterad.<br />
Smutskastning är snarare regel än<br />
undantag. Barnet kan komma i<br />
kläm och användas som ett slagträ<br />
i tvisten mellan föräldrarna. Tvisten<br />
om barnet beror snarare på att<br />
föräldrarna vill göra varandra illa<br />
än att de så väldigt gärna vill ta<br />
hand om barnet.<br />
Med barnets bästa i åtanke kan<br />
man fråga sig om en domstolsprocess<br />
verkligen är den bästa vägen<br />
för att lösa tvisten. Kanske är<br />
domstolsprocessen i sig så skadlig<br />
för barnet att den, oavsett utgång,<br />
kommer ha varit i en stor förlust<br />
för barnet?<br />
Vad det verkar har även lagstiftaren<br />
tänkt i dessa banor. På senare<br />
år har det införts en skyldighet<br />
för domstolen att verka för samförståndslösningar<br />
i familjemål,<br />
under förutsättning att det är bra<br />
för barnet (RB 42:17 st. 1). Det har<br />
även införts en möjlighet för domstolen<br />
att kalla in en särskild medlare<br />
för att medla mellan parterna.<br />
Även medlaren skall, naturligt nog,<br />
verka för en samförståndslösning<br />
(FB 6:18a).<br />
Dessa bestämmelser är säkerligen<br />
av godo men jag tror ändå att det<br />
finns ännu större möjligheter att<br />
tona ned det juridiska elementet<br />
och bereda utrymme för andra<br />
former av tvistlösning. Kanske bör<br />
medlare vara regel snarare än undantag?<br />
Kanske finns det åtminstone<br />
en möjlighet att ändra instansordningen<br />
så att tvisten endast kan<br />
överklagas en gång? Kanske bör<br />
tvistlösning helt enkelt bli mer informell?<br />
Med den nuvarande regleringen
Change language