2 2012 - Juridiska Föreningen i Uppsala

Djur och människor
Djurskydd och straff för brott
mot djurskyddslagstiftningen
är frågor som vid diskussion lätt
kan väcka heta känslor. Många är vi
som har haft ett djur kärt om hjärtat,
och många är vi som upprörs
över medias rapportering av hur
illa djur blir behandlade. Många
är vi även som upprörs över de till
synes låga straffen som utdelas för
brott mot djurskyddslagstiftningen.
Under senare år finns det uppmärksammade
exempel; såsom
männen i Stockholm som dödade
kaniner under mycket plågsamma
och stressande former genom att
hetsa en kamphund på dem, tända
eld på dem och stampa på dem.
De fyra personerna dömdes till
sex, fyra och tre månaders fängelse
samt dagsböter i Svea hovrätt (se
RH 2011:19).
För den stora majoriteten av samhället
framstår dessa domar som
upprörande. Det är denna grupp
av människor som ser sina hundar
som sina bästa vänner, som pratar
om sina katter som en famil-
samma skrot och korn
jemedlem och som alltid till- och
omtalar sina djur med (människo)
namn. Det är dessa människor
som genom kvällspressen exponeras
mot, och djupt upprörs över,
domstolens domar mot människor
av ovan nämnt slag. Denna grupp
av människor tror jag drabbas av
en känsla av orättvisa. Det finns
en tanke och en känsla att om en
människa hade eldats upp levande,
hade skurits svårt eller med flit blivit
anfallen med en hund
hade straffet blivit
hårdare.
Nedan följer några
fler praktiska, och
historiska, exempel
för att belysa hur
domstolen har dömt
genom tiden.
I NJA 1914 s 175 behandlades
frågan huruvida ett så kallat ”grytprov”,
där en hund och en räv placeras
i ett konstgjort gryt för att
sedan slåss, kunde anses bryta mot
den dåvarande djurskyddslagstiftningen.
De tilltalade hävdade att
grytprov hade samma syfte som
§
“tända eld
på dem och
stampa på
dem”
och därmed var jämställt med
hästkapplöpning, där de snabbaste
hästarna valdes ut till avel för
att kunna främja rasens snabbhet.
Grytprovet anordnades för att avgöra
vilka hundar som bäst lämpade
sig för grytjakt, och således
vilka hundar som bäst lämpade
sig för avel. Domstolen uttalade att
grytprov som fenomen inte kunde
anses innebära ”uppenbar grymhet”
i behandlingen av dessa djur,
men att vissa inslag vid
just denna tillställning
fick anses vara onödigt
grymma mot djuren.
I NJA 1921 s 660 dömdes
ett antal kvinnor,
som arbetade som
mjölkerskor på en gård,
till ansvar för att ha anslutit
sig till lantarbetarnas strejk
och vägrat mjölka gårdens kossor.
I och med detta tyckte domsolen
att mjölkerskorna visade en sådan
”uppenbar grymhet” mot djuren,
att de dömdes till djurplågeri.
I NJA 1928 s 29 uttalar domstolen
att den tilltalade ”icke kan anses
29