Sjösättningsnr 2013 - Bullandö Marina

Kvällen är perfekt. Den idylliska viken ligger spegelblank
i eftermiddagssolen. Segelbåten glider långsamt
framåt. Motorn på tomgång, men med växeln i. Mannen
håller handen lätt på rorkulten. Kvinnan står framför.
Bägges blickar letar mellan vass och flata berghällar efter
den där perfekta landningsplatsen. Ett barnbarn sitter
på styrbords sittbrunnsbänk, med ryggen mot ruffskottet.
Kvinnan lyfter höger hand och pekar mot en vassvik med
en lämplig flat sten.
Så bryts idyllen. Allt blir svart. Kvinnan vaknar efter ett
par sekunder. Hon ligger på durken, djupt nere i salongen.
Ovanpå henne ligger mannen. Kvinnan stönar av tyngden
och av smärta. Den likaledes
omtöcknade mannen kravlar sig upp
på benen, ruskar på huvudet för att
klarna till och förstå vad som hänt.
Klättrar omtöcknad och darrig upp i
sittbrunnen. – Vad håller ni på med,
undrar det fjortonåriga barnbarnet.
Jaa, vad höll vi på med? I mitt nästan
livslånga båtliv har jag, måste jag erkänna, gått på
grund ett antal gånger. Vanligen på grund av (häpp)
att jag chansat på djupet. Eller att jag medvetet gått
in i ett riskområde. En sådan grundkänning blir då inte
någon överraskning.
När det fullständigt överraskande brakar till under kölen
då är det otäckt. När det hänt mig har jag blivit skakad och
under lång tid tyckt mig se grynnor över allt. Det finns
folk som helt slutar med båtliv efter en sådan upplevelse.
Vad som hände i Trosaskärgården norr om Lacka, var just
en helt oväntad grundstötning. Ett totalt tvärstopp i en
knapp knops fart. Jag och min kvinna flög, från stående
i sittbrunnen, framåt, under sprayhooden, över skotbänken,
genom ruffluckan och ner i salongen. Ett huvudlöst fall
framåt och nedåt på ungefär två meter. När vi slog i durken
förlorade vi båda för någon sekund medvetandet.
Eftersom jag landade mjukt klarade jag mig bäst. Kvinnan
slog i fallet, ena benet emot en metallskena på skotbänken
AV: RAMON FRIDÉN.
”Så bryts idyllen. Allt blir svart.
Kvinnan vaknar efter ett par
sekunder. Hon ligger på durken,
djupt nere i salongen”.
och sedan huvud och kropp mot babords kojsida, innan
hon hamnade på durken i salongen. Därefter kom mina
90 kilo farande och landade ovanpå henne. När jag vacklat
upp kunde jag senare konstatera några smärre blessyrer.
För min stackars kvinna gick det värre. En hastig
undersökning visade att hon hade svåra smärtor
i nacke, huvud, vänster axel och mycket ont i höger fot.
Hon mådde väldigt dåligt och jag fruktade en whiplashskada.
Jag och barnbarnet fick in båten till land och
kastade ut en dragg. Skymningen gick över i mörker och
vi visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till. Med hjälp
av smärtstillande och lugnande tabletter vakade vi oss
igenom natten. Så fort det ljusnade
kastade vi loss och satte kurs mot
Trosa. Med våra fem knop tog det ett
par timmar.
Väl framme i Trosa gästhamn mötte
en orolig dotter, plus en ambulans.
Sjukvårdspersonalen hjälpte till att
få upp kvinnan ur båten och satte omedelbart på henne
en stödkrage. Sedan gick färden till Nyköpings lasarett.
Resten är historia.
Resultatet av den olycksaliga grundstötningen blev en
natt på sjukhus. Sedan röntgenundersökning av den
misshandlade kroppen. Genomgång och prover visade på
en stel och öm nacke, dock utan allvarliga skador på kotor.
Vidare två tallriksstora blåmärken på höft och lår, samt tre
brutna tår, på höger fot. Foten hade uppenbarligen slagit
i skenan på skotbänken i under luftfärden.
Det tog mer än ett år innan verkningarna efter den
överraskande olycksaliga grundstötningen var helt läkta.
När oturen är framme och omdömet lutar sig mot en falsk
säkerhet, kan följderna bli förödande. Vi kom dock relativt
lindrigt undan.
Och jag är stolt över att ha en kvinna som fortsätter att följa
med ut på sjön. Och som trots allt litar på min navigering. O
BÅTBESIKTNINGAR
CONNY ZETTERBERG
08-57145315
0709-261509
www.zetterbergmarin.se