Sjösättningsnr 2013 - Bullandö Marina

20
J
Brännvinsbryggeri
”VA, FINNS DET
PÅ MÖJA?”
AV: JAN FJELLSTRÖM. FOTO: JAN FJELLSTRÖM.
brännvin som heter Möja Taffel. Jag hade träffat eldsjälen, sjömannen och
äventyraren, Karl Ivar ”Jeppe” Lindfors, vars släkt har levt i skärgården
sedan medeltiden, för några år sedan i Långvik på Möja. Han berättade om
sin vision om att göra ett lokalt bränneri på Möja för att tillverka en lokal
vodka med bas på spansk körvel som växer vilt i Långvik. Produktionen hade
så smått kommit igång och han hade lyckats få in vodkan i Systembolagets
beställningssortiment.
ag tyckte det här var en kul grej och föreslog Bosse och
Bob att vi skulle kombinera en fiskeresa med att slänga
på cyklarna i båten och åka ut till Möja och besöka öns
smultronställen och samtidigt följa upp hur Långviks
Krydderi & handel har utvecklats.
Möja och Berg ligger c:a 11 distansminuter nordost
om Bullandö. Vi lyckades pressa oss in på den sista
gästplatsen längst in i hamnen. Det var, trots sent på
säsongen, fullt i gästhamnen och vi fick lägga till min båt
med stävförtöjning mot bryggan utan ankring med två
tampar från aktern surrade i bryggan som många taxibåtar
gör. Vi hade en härlig tur ut utan nämnvärd vind och inte
ett moln på himlen och anlände Berg klockan halv åtta på
morgonen. Fram med termosar och mackor och välbehövlig
bränslepåfyllning för dagens cykeltur på Möjas grusvägar. Vi
hade bestämt vårt besök med Långviks Krydderi & handel
till klockan tio och vid åttatiden satte vi oss på våra cyklar
för att utforska ön upp till Långvik.
Vår första anhalt var Möja kyrka som är uppförd 1769.
Den tidigare kyrkan var den enda byggnaden som
klarade sig från nedbränning under rysshärjningarna 1719.
Kyrkan var stängd men det är alltid fascinerande att vandra
omkring på en kyrkogård i skärgården och läsa titlar från
svunnen tid som inpräntats på de gamla gravstenarna,
hemmansägare, överlots, fiskare m.fl. titlar.
Från Kyrkan cyklade vi norrut och passerade Möja
Vandrarhem i Berg och som drivs i STFs regi och är öppen
året runt med olika säsongsanpassade aktiviteter. Nästa
anhalt var Möja dansbana. En pärla med kulörta lyktor
och äkta 50-talsmiljö. Dansbanan var länge känt för sitt
vilda midsommarfirande och har ombesjungets av Cornelis
Vreeswijk i Ångbåtsblues.
Vi fortsatte färden upp till Långvik för att köpa med
oss lite fikabröd på Konsumbutiken till vårt besök på
bränneriet. Butiken öppnade först klockan tio och vi var
en halvtimma för tidiga. Efter ett tappert försök att gå in
bakvägen och handla lite tidigare blev jag bryskt utkörd och
anmodades att återkomma när butiken hade öppnat för
dagen. Det var bara att sätta sig på cyklarna och komma till
våra värdar tomhänta.
Klockan tio nådde vi dagens huvudmål Långviks
Krydderi och handel och möttes av Jocke med kolleger
och som idag driver bränneriet efter Jeppes vision. Och
vilket mottagande vi fick med fika och fikabröd, hjärtlig
stämning och tre entreprenörers glöd för sin verksamhet.
Vi fick en ordentlig genomgång. Från ”ax till limpa”
om hur tillverkningen går till. Själva basen för Möja
Taffelbrännvin är spansk körvel som är en medicinalväxt
med lakritssmak. Brygden är 75 % alkoholstyrka vid
urdraget av körveln och som sedan späds ut med
källvatten från Möja till c:a 40 %. Mest fascinerande
var påfyllnings- och etiketteringsmaskinen. Vi som är
uppväxta i ”Mekanogenerationen” var helt fascinerade av
hur de lyckats få maskineriet att fungera. Nästa anhalt
var provsmakning. För det här krävs myndighetstillstånd
och som grabbarna stolt har fått. Vi begav oss ut på en
liten äng där det stod uppdukat olika små ostar och tre
olika brännvinssorter, Möja Taffel, Stenborgare och Grand
Hôtel 1874. De två senare är Operakällarens respektive
Grand Hôtels egna snapsar som tillverkas på bränneriet
forts. nästa sida