Sjösättningsnr 2013 - Bullandö Marina

12
MOT DET YTT
Den sydvästliga vinden tilltar och det är hisnande att
se glaciärerna längs Svalbards nordkust försvinna akter
om. Det finns nu ingen mer landmassa mellan oss och
Nordpolen. Enligt senaste israpporten bör vi slippa is
innan den 80:e breddgrad vi vill nå. På plottern tar
sjökortet slut och vi ser båtens symbol försvinna ut över
kartgränsen. Kanske är jorden trots allt platt och vi gör
oss beredda på ett fall. Kl 16.45 står det lat 80, 00,10 på
instrumentet. Ett obetydligt ögonblick för mänskligheten,
”but a giant leap for Bölja”. Vi slår oss sedan tillbaks
genom vinden och inser först då att den vind som gett
en fin slör mot norr definitivt inte kommer bli en lika god
vän tillbaks. Vi tvingas reva och vågorna bryter in över
däck från ett kallt polhav. Långt föröver skymtar de högsta
bergstopparna längs Svalbards nordkust.
Vi var nu så långt mot norr man kan komma med båt
efter att lämnat Bullandö två år tidigare. Via Göta
kanal seglade vi under två somrar längs Norges långa
kust till Tromsö, efter att också rundat Nordkap. Efter stor
beslutsvånda under vintern och massor med förberedelser
gav vi oss den tredje sommaren iväg vidare norrut från
Tromsö, ”Porten mot Arktis”. Nu väntade fem dygns segling
över det ensliga Barents hav upp mot Svalbard.
Redan efter ett dygn försvinner tidsuppfattningen i det
helt ljusa dygnet. Efter tre dygn närmar vi oss Björnön
i den tjocka dimman. På bara minuter lättar det upp och
en klippvägg träder fram. Tänk att vi var så nära ändå.
AV: TOBIAS TÖRNEBOHM. FOTO: TOBIAS TÖRNEBOHM.
Kakofonin från tiotusentals fåglar är öronbedövande.
En total kontrast mot det tysta hav vi upplevt de senaste
dygnen. Ön ligger 260 sjömil NV om Nordkap och
är obebodd förutom en norsk väderstation. Björnön
upptäcktes 1596, liksom Svalbard, av Wilhelm Barents som
namngett det hav vi seglar på. Geväret plockas nu fram för
första gången. Det är inte vanligt med isbjörnar här men ön
heter ju trots allt Björnön och vi vill inte chansa. Känslan
av att hantera ett gevär i sittbrunnen känns både makaber
och obekväm. Innanför stranden står resterna av en rostig
kokpanna som ett minne från det valkokeri som låg här
runt förra sekelskiftet. Vi vandrar upp mot höjderna och ser
fågelbergens branta stup. Det vilar en sådan frid över denna
plats. En slags nordlig variant på Edens lustgård.
BERGSKEDJA I HAVET
Två dygn senare, när vi närmar oss Svalbard, både ökar
vinden och vrider mot NO för en jobbig kryss. Bölja
stampar och rullar, skakar och kränger. På bara ett halvt
dygn har vattentemperaturen sjunkit till under fem grader
och rädslan för konsekvenserna om någon skulle falla
överbord är stor. Känner den salta smaken av havet från
vågorna som bryter in. Men framförallt den isande kylan.
Vi seglar i Arktiska vatten på riktigt.
”Klä på dig och kom upp.” Ropar Gunnar.
Nyvaken ser jag Tomas och Gunnar i sina tjocka overaller
uppe i sittbrunnen, som på en månvandring. Uppe i
sittbrunnen blickar jag själv föröver och tiden fryser