Utveckling av ridterapi som behandlingsform inom neurologisk ...
Utveckling av ridterapi som behandlingsform inom neurologisk ... Utveckling av ridterapi som behandlingsform inom neurologisk ...
Vi samarbetade med Huddinge sjukhus, Solberga hjärnskadeteam R81, kring två unga hjärnskadade patienter. Symtombilden vid stora hjärnskador är ofta komplex och rehabilitering sker ofta över lång tid. Därför föreslog vi att ridterapi för dessa två patienter skulle ha ett långsiktigt mål och att behandlingsperioden skulle vara planerad att fortgå i minst ett år. Utvärdering av behandlingsarbetet har kontinuerligt genomförts i nära samverkan med teamet och patienternas personliga assistenter. Utbildning och handledning av ett ridterapiteam, rekryterat ur rehabiliterings personalen inom R81, pågick hösten 1997. Målet var att skapa ett självständigt ridterapiteam från och med januari 1998. Nära samarbete har bedrivits med Strokerehabiliteringsteamet, primärvården NÖ sjukvårdsområdet. Behandlingen av de patienter vi mottog i ridterapi har kontinuerligt utvärderats i samverkan med teamet. Handikappridning Ett försök till utslussning av personer som färdigbehandlats i ridterapi, och som önskat fortsätta i handikappridning, påbörjades sommaren 1997. Ett femdagars dagridläger, för fyra personer med stroke och en person med MS, arrangerades i samarbete med Nacka ridhus AB och Stockholms läns STROKE-förening. Ridinstruktören utbildades i hur ridinlärning och hästhantering påverkas av olika funktionshinder. Målet var att skapa en ridgrupp med en ridinstruktör väl förtrogen om gruppens speciella behov. Vi har följt ridgruppen under två terminer med återkommande handledning av ridinstruktör och assistent. Utvärdering Handledning av 10-poängs fördjupningsprojekt I projektet har vi getts möjlighet att initiera och ämneshandleda tio stycken fördjupningsprojekt på sjukgymnastutbildningen i Stockholm, Uppsala och Linköping. Behandlingsarbetet i projekten har utförts av projektansvariga. Dokumentation Vi har inventerat och granskat befintlig journalföring av ridterapi, svensk och utländsk. Det har gjort det möjligt för oss att utforma en journalföringsmall för ridterapi med vedertagen neurologisk sjukgymnastjournal som referens. Mallen har testats och modifierats efter användande i den behandling som utfördes under projekttiden. Vårt förslag till journalföringsmall för ridterapi har varit på remiss hos sjukgymnaster och arbetsterapeuter verksamma i ridterapi. Övrigt • Vi har diskuterat olika utbildningsvägar inom ämnet ridterapi med Institutionen för neurovetenskap/sjukgymnastik, Uppsala Universitet. • Vi har tagit emot studerande som gjort sina praktikperioder på olika nivåer i ridterapi. • Vi har gjort en genomgång av befintlig litteratur i ämnet ridterapi. • Vi har haft tät kontakt med ägare och personal på Nacka Ridhus AB. En central fråga har varit val av ridterapihäst. Terapeutens målsättning med ridterapin och stallpersonalens kännedom om de enskilda hästarnas egenskaper är faktorer som är viktiga att ta hänsyn till i valet av häst. Vi har utbildat personal och samarbetat runt anpassningen av anläggningen på Velamsunds gård. • Vi har kontaktat rehabiliteringspersonal som är verksam inom ridterapi och besökt andras verksamheter för att utbyta erfarenheter. Projektets resultat Metodutveckling Analys av behandlingsmöjligheter med ridterapi I vår analys av ridterapi för patienter med neurologiska funktionshinder föreligger ett brett spektrum av behandlingsmöjligheter: Stiftelsen Hippocampus 1998 2
Sinnesinflöde/perception: ridning ger ett brett sensoriskt inflöde att tolka. Vakenhet/koncentration: ridning är vakenhetshöjande och kräver närvaro och koncentration. Spatiala relationer: ridning och hästhantering innebär träning av rumslig orientering och kroppsuppfattning. Tonus: sittpositionen och hästens rörelser har en normaliserande inverkan på muskeltonus. Symmetri/upprätning: hästen ger en naturlig mittlinje och sittpositionen ger fysiologisk hjälp till upprätning. Balans/jämviktsreaktioner: ridning är träning på rörligt ”underlag”. Muskulär aktivering/rörlighet: muskelgrupper aktiveras bilateralt vid ridning och rotationer sker i hela columna. Kroppskännedom: hästens reaktioner i ridsituationen ger feedback på kroppens signaler. Koordination: ridningens olika moment innebär träning av koordination, både mellan muskelgrupper och i funktionell handling. Praxisförmåga: ridning och hästhantering ger många tillfällen att träna samordning av komponenter, nödvändiga för viljemässig handling. Kommunikation: ridning innebär framförallt en icke verbal kommunikation mellan häst och ryttare. Initiativ/planeringsförmåga/efterkontroll: ridningens olika moment stimulerar kognitiva processer. Minne: påverkas av fysiskt och känslomässigt engagemang. Motivation: ridning kan för många vara en aktivitet som inspirerar till träning. Sociala/psykologiska funktioner: ryttaridentitet, mod, mästringsglädje, ansvar, krav och självförtroende. De studier som genomförts i detta projekt stödjer flera delar av vår analys. Det har dock varit möjligt att utvärdera endast en begränsad del av behandlingsmöjligheterna inom detta projekt. Analysen kan användas som: • grund för urval av patienter till ridterapi • vägledning inför val av behandlingsstrategier • idèbank som underlag för utvärdering Behandlingsmetodik Vår rekommendation vid ridterapi för patienter med neurologiska funktionshinder är: • Individuell behandling. Det ger möjlighet att ta hänsyn till den enskilde patientens funktionsnedsättning och att specialanpassa behandlingen. Individuell behandling ger ökade möjligheter till aktivt deltagande hos patienten samt att det är lättare att hålla en hög säkerhetsnivå vid individuell behandling. • Behandlingsfrekvens. Man bör anpassa frekvensen av ridterapi med hänsyn till den fas i rehabiliteringen som patienten befinner sig i. I den akuta fasen är patienten föremål för många insatser och ridterapi 1g/v kan vara tillräckligt. I senare faser i rehabiliteringen kan det för en del patienter vara lämpligt med ridterapiperioder med tex 2 - 3 ggr /veckan i 5 - 6 veckor. För andra patienter kan ett längre behandlingsperspektiv med glesare behandlingstillfällen tex 1g/vecka under en längre tid vara det bästa. Ridterapeuten bör utforma en behandlingsplan för patienten i samråd med rehabiliteringsansvariga. Längden på de behandlingar vi utfört inom projektet har varit max. 30 minuter. Klinisk erfarenhet har visat att det är en lämplig tid med tanke på patienternas koncentrationsförmåga och fysiska ork. • Behandlingspedagogik: Med grunden i traditionell ridutlärning och ett urval av enkla ridövningar anpassas behandlingen till patientens förutsättningar och rehabiliteringsmål. Patienten deltar aktivt i behandlingen. Studier om hjärnskaderehabilitering visar att träning bör vara meningsfull och innehålla aktiv problemlösning (2). En stimulerande, varierad, intressant, utmanande och unik miljö befrämjar återhämtningen efter en hjärnskada (3). Vår övertygelse är att stallmiljön, hästarna och ridningen erbjuder allt detta. En förutsättning är dock att ridterapi bedrivs av terapeuter med specialkunskaper. Utvecklingsarbete inom ridterapi Samarbetet inom ridterapiteamet på Ersta sjukhus neurologiska klinik, Erstagårdskliniken har fördjupats. Tillsammans med ökade kunskaper har det lett till en höjd säkerhetsnivå och väl fungerande rutiner. I en intervjustudie har patienter som fått ridterapi under sin rehabilitering på Erstagårdskliniken berättat att de upplevt personalen som mycket kompetent och att det skapat trygghet och tillit (4). (bilaga2) Vi har sammanställt en manual för säkerhetsrutiner vid ridterapi samt en manual för upp -och avsittning. (bilaga 3,4) Manualerna kan användas för att kvalitetssäkra ridterapiverksamheter och som utbildningsmaterial. Vår förhoppning är att manualerna ska bidra till ett säkrare genomförande av ridterapi. Samarbetet med Erstagårdsklinikens neuropsykolog har gett fördjupade kunskaper om hur kognitiva processer kan tränas i ridterapi.(bilaga 5) Våra erfarenheter från samarbetet med Huddinge sjukhus Solberga hjärnskadeteam R81: Stiftelsen Hippocampus 1998 3
- Page 1: Socialstyrelsens dnr 1471-4729: Hö
- Page 5 and 6: Ridterapi kan med fördel bedrivas
Sinnesinflöde/perception: ridning ger ett brett sensoriskt inflöde att tolka.<br />
Vakenhet/koncentration: ridning är vakenhetshöjande och kräver närvaro och koncentration.<br />
Spatiala relationer: ridning och hästhantering innebär träning <strong>av</strong> rumslig orientering och kroppsuppfattning.<br />
Tonus: sittpositionen och hästens rörelser har en normaliserande inverkan på muskeltonus.<br />
Symmetri/upprätning: hästen ger en naturlig mittlinje och sittpositionen ger fysiologisk hjälp till upprätning.<br />
Balans/jämviktsreaktioner: ridning är träning på rörligt ”underlag”.<br />
Muskulär aktivering/rörlighet: muskelgrupper aktiveras bilateralt vid ridning och rotationer sker i hela columna.<br />
Kroppskännedom: hästens reaktioner i ridsituationen ger feedback på kroppens signaler.<br />
Koordination: ridningens olika moment innebär träning <strong>av</strong> koordination, både mellan muskelgrupper och i<br />
funktionell handling.<br />
Praxisförmåga: ridning och hästhantering ger många tillfällen att träna samordning <strong>av</strong> komponenter, nödvändiga<br />
för viljemässig handling.<br />
Kommunikation: ridning innebär framförallt en icke verbal kommunikation mellan häst och ryttare.<br />
Initiativ/planeringsförmåga/efterkontroll: ridningens olika moment stimulerar kognitiva processer.<br />
Minne: påverkas <strong>av</strong> fysiskt och känslomässigt engagemang.<br />
Motivation: ridning kan för många vara en aktivitet <strong>som</strong> inspirerar till träning.<br />
Sociala/psykologiska funktioner: ryttaridentitet, mod, mästringsglädje, ansvar, kr<strong>av</strong> och självförtroende.<br />
De studier <strong>som</strong> genomförts i detta projekt stödjer flera delar <strong>av</strong> vår analys. Det har dock varit möjligt att<br />
utvärdera endast en begränsad del <strong>av</strong> behandlingsmöjligheterna <strong>inom</strong> detta projekt.<br />
Analysen kan användas <strong>som</strong>:<br />
• grund för urval <strong>av</strong> patienter till <strong>ridterapi</strong><br />
• vägledning inför val <strong>av</strong> behandlingsstrategier<br />
• idèbank <strong>som</strong> underlag för utvärdering<br />
Behandlingsmetodik<br />
Vår rekommendation vid <strong>ridterapi</strong> för patienter med <strong>neurologisk</strong>a funktionshinder är:<br />
• Individuell behandling. Det ger möjlighet att ta hänsyn till den enskilde patientens funktionsnedsättning och<br />
att specialanpassa behandlingen. Individuell behandling ger ökade möjligheter till aktivt deltagande hos<br />
patienten samt att det är lättare att hålla en hög säkerhetsnivå vid individuell behandling.<br />
• Behandlingsfrekvens. Man bör anpassa frekvensen <strong>av</strong> <strong>ridterapi</strong> med hänsyn till den fas i rehabiliteringen<br />
<strong>som</strong> patienten befinner sig i. I den akuta fasen är patienten föremål för många insatser och <strong>ridterapi</strong> 1g/v kan<br />
vara tillräckligt. I senare faser i rehabiliteringen kan det för en del patienter vara lämpligt med<br />
<strong>ridterapi</strong>perioder med tex 2 - 3 ggr /veckan i 5 - 6 veckor. För andra patienter kan ett längre<br />
behandlingsperspektiv med glesare behandlingstillfällen tex 1g/vecka under en längre tid vara det bästa.<br />
Ridterapeuten bör utforma en behandlingsplan för patienten i samråd med rehabiliteringsansvariga. Längden<br />
på de behandlingar vi utfört <strong>inom</strong> projektet har varit max. 30 minuter. Klinisk erfarenhet har visat att det är<br />
en lämplig tid med tanke på patienternas koncentrationsförmåga och fysiska ork.<br />
• Behandlingspedagogik: Med grunden i traditionell ridutlärning och ett urval <strong>av</strong> enkla ridövningar anpassas<br />
behandlingen till patientens förutsättningar och rehabiliteringsmål. Patienten deltar aktivt i behandlingen.<br />
Studier om hjärnskaderehabilitering visar att träning bör vara meningsfull och innehålla aktiv<br />
problemlösning (2). En stimulerande, varierad, intressant, utmanande och unik miljö befrämjar<br />
återhämtningen efter en hjärnskada (3). Vår övertygelse är att stallmiljön, hästarna och ridningen erbjuder<br />
allt detta. En förutsättning är dock att <strong>ridterapi</strong> bedrivs <strong>av</strong> terapeuter med specialkunskaper.<br />
<strong>Utveckling</strong>sarbete <strong>inom</strong> <strong>ridterapi</strong><br />
Samarbetet <strong>inom</strong> <strong>ridterapi</strong>teamet på Ersta sjukhus <strong>neurologisk</strong>a klinik, Erstagårdskliniken har fördjupats.<br />
Tillsammans med ökade kunskaper har det lett till en höjd säkerhetsnivå och väl fungerande rutiner. I en<br />
intervjustudie har patienter <strong>som</strong> fått <strong>ridterapi</strong> under sin rehabilitering på Erstagårdskliniken berättat att de upplevt<br />
personalen <strong>som</strong> mycket kompetent och att det skapat trygghet och tillit (4). (bilaga2)<br />
Vi har sammanställt en manual för säkerhetsrutiner vid <strong>ridterapi</strong> samt en manual för upp -och <strong>av</strong>sittning. (bilaga<br />
3,4) Manualerna kan användas för att kvalitetssäkra <strong>ridterapi</strong>verksamheter och <strong>som</strong> utbildningsmaterial. Vår<br />
förhoppning är att manualerna ska bidra till ett säkrare genomförande <strong>av</strong> <strong>ridterapi</strong>.<br />
Samarbetet med Erstagårdsklinikens neuropsykolog har gett fördjupade kunskaper om hur kognitiva processer<br />
kan tränas i <strong>ridterapi</strong>.(bilaga 5)<br />
Våra erfarenheter från samarbetet med Huddinge sjukhus Solberga hjärnskadeteam R81:<br />
Stiftelsen Hippocampus 1998<br />
3
Change language