Bälteberga 1:3. Vårdplan bebyggelse 2007-2008. Rapport 2008:32

Bälteberga vårdplan
68
5. Ishuset
Ishuset från nordöst.
Byggnadshistorik
På platsen för denna byggnad låg 1817 en malthuslänga, som dock är riven senast
vid 1800-talets mitt. Nuvarande byggnad finns inte med i brandförsäkringar och
på kartor en bit in på 1900-talet. Den fungerade ursprungligen som ishus, strategiskt
placerad i närheten av de stora dammarna. Tillgång på is var av största betydelse
för mejerirörelsen på gården. Gunnar Kinch berättar att byggnaden då den
användes som ishus var utan tak. Man täckte isen med Skrombergaaska. 3 Omkring
1940 fick ishuset tak i samband med att det fick ny funktion som fruktförvaring.
Byggnadsbeskrivning
Murverk av gråsten med brett utstrukna fogar. Norra fasaden utgör samtidigt
gårdsanläggningens mur åt norr. I gott skick, senaste foglagning utförd med KCbruk.
Brunt tegel i gavelrösten. Taket täckt med rött tvåkupigt tegel. Ett par luckor
åt norr respektive port åt öster. Rödfärgade.
Nuvarande skick och åtgärdsförslag f d ishuset: Byggnaden är i gott skick.
Portar behöver rödfärgas. Håll taket fritt från nedhängande grenar och mossa.
Vid framtida mur- och putsarbeten använd hydrauliskt kalkbruk.
3 ”Det var inte ovanligt att man förr försåg iskällare (ishus) med halmbetäckta träväggar samt halmtak.
Derför att med halm beklädda träväggar och halmtak äro mycket dåliga värmeledare och för den skull
blott mycket långsamt upptaga samt lika långsamt fortleda den yttre luftens och solstrålarnes värme till
iskällarens inre. I stället för med halm kan man ock bekläda sådana iskällare med ett lager af kol eller aska,
enär kol och aska äro ännu sämre värmeledare.” ur Hvarför och derför, frågor och svar ur naturlärans
viktigaste områden av Otto Edvard Vincent Ule, 1868.