Bälteberga 1:3. Vårdplan bebyggelse 2007-2008. Rapport 2008:32

Bälteberga vårdplan
Perioden efter Axel Urups död 1671 och fram till 1713 då Wilhelm Bennet slutligen
köpte godset är det oklart vem som ägt Bälteberga. Då Urup inte hade några
egna arvingar ska hans halvsyster ha sålt det vidare. Enligt Skånska herregårdar
finns det många och motstridiga uppgifter på vem som ska ägde godset under
dessa decennier. Att det slutligen såldes genom utmätningsauktion tyder på att
det varit en nedgångsperiod i säteriets historia.
1700-talet
Efter att säteriet kom i friherre Wilhelm Bennets ägor genomgick Bälteberga stora
förändringar. Bennet lät uppföra den nuvarande mangårdsbyggnaden 1739.
Fortifikationsbyggmästaren Georg Mochelten tros vara arkitekten bakom nybygget.
Ungefär samtidigt anlitades Mochelten även som arkitekt till Christinehof
respektive Spannarp i Skåne, båda uppförda runt 1740. Med tidens mått mätt var
Bälteberga en modern och regelbunden anläggning med en två våningar hög huvudbyggnad
och flyglar i samma höjd, alla förbundna med murar. Med de tre
ekonomibyggnaderna som omslöt gården åt öster bildades en cour d’honneur. Enligt
konsthistorikern H H von Schwerin var nybyggnaden imponerande i sig men
inte särskilt välproportionerad, samtidigt som den var en förelöpare till en renare
stil. Han menade att den låga och långa huvudbyggnaden inte kunde uppvägas av
de breda gavlarna. H H von Schwerin jämför Bälteberga med andra objekt i Skåne
med ursprungligen liknande anläggningstyp, som Övedskloster, Bosjökloster,
Bjärsjölagård och Stora Herrestad.
Vid Linnés besök 1749 finner han Bälteberga vara en anläggning ”nyligen
uppbyggd på tre sidor, med grundmurade hus, mycket reguljär efter modern arkitektur”.
Trädgården, som omgav gården på tre sidor, var av ansenligaste mått,
300 steg lång och 130 steg bred. Vid väggarna ska det ha funnits aprikoser, persikor,
vinrankor, mandlar, valnötter och mullbärsträd. Vidare omtalas avenbokshäckar
med ”artiga kabinetter”. Omkring gården fanns alléer längs alla utfartsvägar
planterade av poppel och pil. På höjderna kring gården var ekplantager anlagda.
Lantmätare J L Gillberg kompletterar bilden av anläggningen under 1700talet:
”Byggnaden wid denne Gård är modern, grundmurad till 2:ne wåningars
höjd. Trägården som omgifwer hela Gården är ganska stor och wäl inrättad”. Vidare
nämner J. L. Gillberg 1765 att det fanns sex dammar vid gården där det bedrevs
fiske av karp och rudor.
Detta utseende bekräftas och visualiseras genom A S Rålambs akvarell från
slutet av 1700-talet. På denna syns en två våningar hög mangårdsbyggnad med
valmat tak och mittpartiet betonat av en stor frontespis med fyra fönster i den
nedre raden och två i den övre. Akvarellen visar anläggningen med såväl corps de
logi som ekonomibyggnader och omgärdande trädgård och alléer.
11