Bälteberga 1:3. Vårdplan bebyggelse 2007-2008. Rapport 2008:32
Bälteberga 1:3. Vårdplan bebyggelse 2007-2008. Rapport 2008:32
Bälteberga 1:3. Vårdplan bebyggelse 2007-2008. Rapport 2008:32
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Regionmuseet<br />
Kristianstad<br />
Landsantikvarien i Skåne<br />
<strong>2008</strong>:<strong>32</strong><br />
<strong>Bälteberga</strong> 1:3<br />
<strong>Vårdplan</strong> <strong>bebyggelse</strong> <strong>2007</strong>-<strong>2008</strong><br />
Henrik Borg, Kristina Nilén och Anna Rabow
<strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:<strong>32</strong><br />
<strong>Bälteberga</strong> 1:3<br />
<strong>Vårdplan</strong>, <strong>2007</strong>-<strong>2008</strong><br />
Ottarps socken, 1319<br />
Helsingborgs kommun<br />
Skåne län<br />
Henrik Borg, Kristina Nilén och Anna Rabow
Regionmuseet Kristianstad<br />
Landsantikvarien i Skåne<br />
Kristianstad<br />
Box 134, Stora Torg<br />
291 22 Kristianstad<br />
Tel 044 – 13 58 00 vx, Fax 044 – 21 49 02<br />
Lund<br />
Box 153, St Larsomr. Byggnad 10<br />
221 00 Lund<br />
Tel 046 – 15 97 80 vx, Fax 046 – 15 80 39<br />
www.regionmuseet.m.se<br />
© <strong>2008</strong> Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne<br />
<strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:<strong>32</strong><br />
ISSN 1651-0933<br />
Omslagsfoto: Huvudbyggnaden på <strong>Bälteberga</strong> sedd från den stora gårdsplanen<br />
Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.
<strong>Bälteberga</strong> 1:3 – vårdplan <strong>bebyggelse</strong> <strong>2007</strong>-<strong>2008</strong><br />
Innehåll<br />
Inledning 5<br />
Bakgrund och förutsättningar 5<br />
Syfte och avgränsning 5<br />
Metod och källmaterial 5<br />
Fastighetsdata inklusive gällande skydd 7<br />
Översiktlig historisk beskrivning 9<br />
Medeltiden 9<br />
1600-talet 9<br />
1700-talet 11<br />
1800-talet 12<br />
1900-talet 20<br />
Kulturhistorisk värdering 28<br />
Strategi för vård- och underhåll 30<br />
Utgångsläge 30<br />
Sammanfattande målsättning 30<br />
Allmänna riktlinjer för vård och underhåll av byggnader 31<br />
Prioriterade åtgärder <strong>32</strong><br />
Årlig översyn enligt checklista 33<br />
Byggnadsbeskrivning och åtgärdsförslag 34<br />
Situationsplan med numrerad <strong>bebyggelse</strong> 34<br />
Mangårdsbyggnader 35<br />
1. Huvudbyggnaden - ”Våningshuset” 35<br />
2a. Södra flygelbyggnaden 52<br />
2b. Förbindelsebyggnad 56<br />
3a. Norra flygelbyggnaden 57<br />
3 b. Förbindelsebyggnad 62<br />
Ekonomibyggnader 64<br />
4. Gårdssmedja, f d redskapsbod mm 64<br />
5. Ishuset 68<br />
6. Korsvirkeshuset 69<br />
7. Häststallet, f d magasin mm 72<br />
8. Ungdjursstall, f d ridhus och lada 75<br />
9. Ungdjursstall 77<br />
10. Södra stallet, arbetshästar 79<br />
11. Halmlager, f d gödselhus 81<br />
12. Södra kostallet 82<br />
Övriga byggnader 85<br />
Park och trädgård 87<br />
Häckträdgården 89<br />
Allmänna råd för vård och underhåll 97
Situationsplan över <strong>Bälteberga</strong> <strong>2008</strong><br />
Helsingborgs kommun i Skåne län
Inledning<br />
Bakgrund och förutsättningar<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
<strong>Bälteberga</strong> ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. Herrgården,<br />
det forna säteriet, ingår dessutom i miljö som anses vara särskilt värdefull i Länsstyrelsens<br />
kulturmiljöprogram från 200<strong>3.</strong> För att tydliggöra och skapa förutsättningar<br />
för bevarande av miljöns kulturhistoriska värden har Regionmuseet tagit<br />
fram en översiktlig vårdplan, delvis finansierad av länsstyrelsen i Skåne län.<br />
Huvudbyggnaden bebos sedan 2003 av Theodor Kinch med familj. Södra<br />
flygeln är inredd till bostad för förra ägarparet. Norra flygeln används som kontor<br />
samt bostadslägenheter som hyrs ut. Dessutom är värmecentral inrymd i de<br />
f d mejerilokalerna. De gamla ekonomibyggnaderna används bl a för förvaring av<br />
halm till uppvärmning samt som stallar för köttdjursbesättningen.<br />
2006 tog Regionmuseet, som en följd av projektet ”Levande landskap”,<br />
fram en skötselplan där gårdens natur- och kulturvärden uppmärksammas och<br />
presenteras. I denna omnämns <strong>bebyggelse</strong>n dock bara översiktlig. Föreliggande<br />
vårdplan kan därför sägas komplettera nämnda skötselplan.<br />
Syfte och avgränsning<br />
Huvudsyftet är att ta fram en översiktlig vårdplan för <strong>Bälteberga</strong> herrgård. Tanken<br />
är att inventera åtgärdsbehovet för att utifrån detta kunna prioritera framtida<br />
insatser. Av lika stor vikt är att klarlägga och tydliggöra anläggningens kulturhistoriska<br />
värden, till hjälp för framtida förvaltning.<br />
<strong>Vårdplan</strong>en omfattar äldre byggnader inom den samlade gårdsanläggningen<br />
enligt överenskommelse, se situationsplan s 34, samt särskilt utpekade inslag i<br />
park och trädgård (avenboksalléerna). Till detta kommer även särskilt intressanta<br />
delar av huvudbyggnadens interiör.<br />
Metod och källmaterial<br />
Förutom översiktlig arkivgenomgång har byggnaderna inventerats och beskrivits.<br />
Samtidigt utfördes okulär besiktning avseende befintligt skick, eventuella skador<br />
och åtgärdsbehov. Utifrån det sammanställda kunskapsunderlaget ges generella<br />
råd om skötseln av byggnadsbeståndet.<br />
Denna praktiska vägledning berör i första hand de åtgärder som är ständigt<br />
återkommande och av sådan karaktär att de kan utföras av enskilda hantverkare<br />
med kännedom om traditionella material och metoder. Större och mer specifika<br />
åtgärder kräver projektering, vartill föreliggande dokument i så fall kan bilda utgångspunkt.<br />
5
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
När det gäller källor finns <strong>Bälteberga</strong> beskrivit i litteratur och översikter rörande<br />
de skånska slotten och herrgårdarna. Som komplement till dessa beskrivningar<br />
har även Brandförsäkringshandlingar samt kartmaterial studerats. Följande<br />
förteckning ger en översiktlig bild av <strong>Bälteberga</strong> i ord och bild från 1700-talet och<br />
framåt, vilket har ett stort värde i vårdplanesammanhang:<br />
Kartor och avbildningar<br />
Lantmäterikartor<br />
Skånska Rekognosceringskartan<br />
Häradskartan<br />
Burman-Fischers prospect, avritade 1680 och första gången tryckta 1756,<br />
med text av Karl Ferdinand Lindström, 1856<br />
Rålambs akvarell, 1780-tal, Thersner 1817 och Richardt, 1854<br />
Äldre foton från familjen Kinchs samlingar (finns delvis som original i<br />
form av glasplåtar)<br />
Översiktsverk<br />
Svenska slott och herresäten, 1909 SSH 1<br />
Skånska herrgårdar efter Roskildefreden, H H von Schwerin, 19<strong>32</strong><br />
Slott och herresäten i Sverige, Kjellgren, 1966<br />
Historiska källor<br />
Linné, Skånska resan, 1749<br />
J L Gillberg, Historisk, oeconomisk och geographisk beskrivning öfwer<br />
hertigdömet Skåne 1763<br />
Bruzelius omarbetning av Gillberg, 1840<br />
Fordna och närvarande Sverige, Skåne, Ulrik Thersner, 1818<br />
Skånska herregårdar, Gustaf Ljunggren med bilder av F Richardt, 1854<br />
Arkiv<br />
SVAR, Allmänna Brandförsäkringsverket<br />
Regionmuseet Kristianstads arkiv: Torsten Leon Nilssons ritningsarkiv<br />
ATA, Stockholm (mycket lite, däribland tidningsartikel)<br />
Nordiska museet: Herrgårdsarkivet. Bildmaterial från 1900-talet.<br />
Tidigare forskning/undersökningar i sen tid<br />
<strong>Rapport</strong> Levande Landskap 2006, <strong>Bälteberga</strong> 1:3 Skötselplan över gårdens<br />
natur- och kulturvärden<br />
Dekorationsmålaren Christian Laurentius Gernandt…, P Nathanson,Cuppsats,<br />
Konstvetenskapliga inst. i Lund, 1988<br />
6
Fastighetsdata inklusive gällande skydd<br />
Fastighetsbeteckning: <strong>Bälteberga</strong> 1:3 Socken: Ottarp<br />
Kommun: Helsingborg Län: Skåne<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Riksintresse för kulturmiljövården<br />
Riksintressena skyddas av Miljöbalken. I 1 kap 1 § fastställs att lagen ska tillämpas<br />
så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas. I 3 kap 6 § framgår<br />
vidare att områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller<br />
friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön.<br />
<strong>Bälteberga</strong> ligger inom riksintresse [M10] Råå-åns dalgång.<br />
Motivering:<br />
”A) Dalgångsbygd kring Råå-ån och svagt kuperat öppet odlingslandskap där ett<br />
omfattande och landskapsdominerande fornlämningsbestånd vittnar om bosättningskontinuitet<br />
alltsedan stenåldern. Stora bymiljöer, gårds- och säteribildningar<br />
som väl speglar traktens bosättningsmönster och byggnadsskick samt genom dalgångens<br />
rika lerfyndigheter, lämningar efter stenkols- och lerbrytning samt betydande<br />
tillverkning av tegel och lergods fr o m 1800-talets slut.”<br />
Uttryck för riksintresset:<br />
”A) Fornlämningsmiljöer med dösar och gånggrifter från stenåldern, bronsåldershögar<br />
och Vallåkra fornborg, bro och vadställe vid Vallåkra, äldre väg- och<br />
hägnadssystem samt allér. Kvistofta, Raus och Ottarps kyrkor från 1100-talet<br />
samt vid Kvistofta ett stort antal gatehus. <strong>Bälteberga</strong> herrgård från 1730 med välbevarat<br />
byggnadsbestånd och omgivande herrgårdslandskap präglat av stordrift.<br />
Vallåkra och Raus stenkärlsfabriker grundade kring 1800-talets mitt och ännu i<br />
drift, med tillhörande byggnader och anläggningar.”<br />
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram från 2004<br />
<strong>Bälteberga</strong> finns uppräknat under Särskilt värdefulla kulturmiljöer i Skåne och ingår<br />
där i det geografiskt avgränsade området Råå-åns dalgång.<br />
Beskrivning:<br />
”<strong>Bälteberga</strong> omnämns för första gången i källmaterial 1387. Den nuvarande huvudbyggnaden<br />
byggdes på 1730-talet och uppfördes i två våningar med två flyglar.<br />
Arkitekt antages vara fortifikationsbyggmästare G. Mochelten. Mittpartiet<br />
med kolonner på den ljusputsade byggnaden tillkom i början av 1800-talet. Hur<br />
sätesgården Belteberga såg ut under släkten Urnes tid på 1500-talet vet man inte.<br />
På Gerhard Buhrmans teckning från omkring 1680 syns ett litet barockslott, sannolikt<br />
uppfört av Axel Urup efter freden 1660. Gårdens äldre ekonomilängor är<br />
7
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
uppförda i tegel, korsvirke och gråsten. Parken, som omges av en hög allé och<br />
stenmurar, anlades under 1700-talets förra hälft och omnämns av Linné i samband<br />
med hans skånska resa 1749. Det omgivande slottslandskapet är präglat av<br />
vidsträckta åkerfält och allésystem.”<br />
Motiv för bevarande:<br />
”Området åskådliggör en kontinuerlig utveckling av kulturlandskapet från yngre<br />
stenålder till nutid. Den agrara inriktningen har varit dominerande. Av särskild<br />
betydelse för området är de landskapspräglade fornlämningarna från olika tid, det<br />
av de medeltida godsen präglade slottslandskapet, plattgårdarna från 1800-talet,<br />
Råås gatunät och <strong>bebyggelse</strong>, betesmarkerna och det öppna jordbrukslandskapet.<br />
--- ”<br />
8
Översiktlig historisk beskrivning<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Den Burman-Fischerska gravyren från 1680-tal visar <strong>Bälteberga</strong> före ombyggnaden på 1700-talet. Högst sannolikt<br />
ingår delar av den dåvarande huvudbyggnaden i den nuvarande södra flygeln.<br />
Medeltiden<br />
Enligt sägnen ska namnet <strong>Bälteberga</strong> ha kommit från en mytisk kämpe, Ottar<br />
Bält, som ägde gården under mitten av 1000-talet. Även socknen Ottarp ska ha<br />
namngetts efter honom. Den äldsta skriftliga källa som finns om <strong>Bälteberga</strong> är<br />
från 1387 då Johan Niklisen ska ha skrivit sig till Beltebierga. Efter ett par generationsskiften<br />
och via försäljning till Johan Oxe vid Gyllebo ska gården ha kommit i<br />
Lave Jørgensen Urnes ägor omkring år 1500. Under hela 1500-talet och en bit in i<br />
det följande århundradet ägdes <strong>Bälteberga</strong> av familjen Urne. Hur <strong>Bälteberga</strong> såg<br />
ut på den här tiden finns det inga uppgifter om, mer än att det kring mitten av<br />
1500-talet ska ha anlagts en ört- och trädgård.<br />
1600-talet<br />
Från och med år 1640 ägdes <strong>Bälteberga</strong> av Axel Urup som var befästningsingenjör<br />
och stadsplanerare. I kriget mot Sverige 1657 blev han överbefälhavare för<br />
trupperna i Skåne och <strong>Bälteberga</strong> indrogs till kronan. Efter krigets slut lämnades<br />
redogörelser för de beslagtagna skånska gårdarna. Angående <strong>Bälteberga</strong> fanns det<br />
uppgifter på att det var upplagrat en stor mängd mur- och taktegel, huggen gråsten<br />
och kraftiga furubjälkar på gården. Detta tyder på att Axel Urup hade för<br />
avsikt att uppföra nya byggnader i stället för de befintliga, som enligt redogörelsen<br />
skulle vara mycket förfallna.<br />
9
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Rålambs akvarell från slutet av 1700-talet. Anläggningen uppfattades av samtiden som mycket modern i sin arkitektur.<br />
Trädgården uppmärksammades och beundrades av Linné som ”en av de ansenligaste” syftande på storlek såväl som innehåll.<br />
På den Burman-Fischerska gravyren från 1680-talet visas troligtvis de nyuppförda<br />
byggnaderna. Mangårdsbyggnaden består av ett envåningshus med en takryttare<br />
och takfönster på det valmade taket. Huset är beläget på en liten höjd och intill<br />
ligger tre sammanbyggda ekonomilängor i korsvirke. Hur byggnaderna förhåller<br />
sig till de nuvarande är inte utrett. Enligt Svenska slott och herresäten vid 1900-talets<br />
början kan rester av mangårdsbyggnaden finnas i den västra delen av den nuvarande<br />
södra flygeln som har en ålderdomligare karaktär än de andra byggnaderna.<br />
Det finns här en välvd källare med en igensatt ingång från gårdsplanen, vars nivå<br />
tidigare har varit lägre än i dag.<br />
En annan reminiscens från den här tiden är två stenar med huggna inskrifter,<br />
”H. Axel Worp” på den ena och ”F. Sizel Grobe” på den andra. Stenarna sitter<br />
idag på den lilla byggnad som förenar huvudbyggnaden med den norra flygeln.<br />
På en av huvudbyggnadens grundstenar ska det dessutom finnas namnet<br />
”Axel” inhugget.<br />
10
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Perioden efter Axel Urups död 1671 och fram till 1713 då Wilhelm Bennet slutligen<br />
köpte godset är det oklart vem som ägt <strong>Bälteberga</strong>. Då Urup inte hade några<br />
egna arvingar ska hans halvsyster ha sålt det vidare. Enligt Skånska herregårdar<br />
finns det många och motstridiga uppgifter på vem som ska ägde godset under<br />
dessa decennier. Att det slutligen såldes genom utmätningsauktion tyder på att<br />
det varit en nedgångsperiod i säteriets historia.<br />
1700-talet<br />
Efter att säteriet kom i friherre Wilhelm Bennets ägor genomgick <strong>Bälteberga</strong> stora<br />
förändringar. Bennet lät uppföra den nuvarande mangårdsbyggnaden 1739.<br />
Fortifikationsbyggmästaren Georg Mochelten tros vara arkitekten bakom nybygget.<br />
Ungefär samtidigt anlitades Mochelten även som arkitekt till Christinehof<br />
respektive Spannarp i Skåne, båda uppförda runt 1740. Med tidens mått mätt var<br />
<strong>Bälteberga</strong> en modern och regelbunden anläggning med en två våningar hög huvudbyggnad<br />
och flyglar i samma höjd, alla förbundna med murar. Med de tre<br />
ekonomibyggnaderna som omslöt gården åt öster bildades en cour d’honneur. Enligt<br />
konsthistorikern H H von Schwerin var nybyggnaden imponerande i sig men<br />
inte särskilt välproportionerad, samtidigt som den var en förelöpare till en renare<br />
stil. Han menade att den låga och långa huvudbyggnaden inte kunde uppvägas av<br />
de breda gavlarna. H H von Schwerin jämför <strong>Bälteberga</strong> med andra objekt i Skåne<br />
med ursprungligen liknande anläggningstyp, som Övedskloster, Bosjökloster,<br />
Bjärsjölagård och Stora Herrestad.<br />
Vid Linnés besök 1749 finner han <strong>Bälteberga</strong> vara en anläggning ”nyligen<br />
uppbyggd på tre sidor, med grundmurade hus, mycket reguljär efter modern arkitektur”.<br />
Trädgården, som omgav gården på tre sidor, var av ansenligaste mått,<br />
300 steg lång och 130 steg bred. Vid väggarna ska det ha funnits aprikoser, persikor,<br />
vinrankor, mandlar, valnötter och mullbärsträd. Vidare omtalas avenbokshäckar<br />
med ”artiga kabinetter”. Omkring gården fanns alléer längs alla utfartsvägar<br />
planterade av poppel och pil. På höjderna kring gården var ekplantager anlagda.<br />
Lantmätare J L Gillberg kompletterar bilden av anläggningen under 1700talet:<br />
”Byggnaden wid denne Gård är modern, grundmurad till 2:ne wåningars<br />
höjd. Trägården som omgifwer hela Gården är ganska stor och wäl inrättad”. Vidare<br />
nämner J. L. Gillberg 1765 att det fanns sex dammar vid gården där det bedrevs<br />
fiske av karp och rudor.<br />
Detta utseende bekräftas och visualiseras genom A S Rålambs akvarell från<br />
slutet av 1700-talet. På denna syns en två våningar hög mangårdsbyggnad med<br />
valmat tak och mittpartiet betonat av en stor frontespis med fyra fönster i den<br />
nedre raden och två i den övre. Akvarellen visar anläggningen med såväl corps de<br />
logi som ekonomibyggnader och omgärdande trädgård och alléer.<br />
11
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Skånska rekognoseringskartan från 1812-20 visar Belteberga Säteri med alléer och dammar.<br />
12<br />
1800-talet<br />
Fredrik Bennet ärvde gården 1755. Därefter övertogs den av hans sju söner, vilka<br />
under några år gemensamt förvaltade egendomen. 1812 såldes dock godset vidare<br />
till Cornelius Alexander Sjökrona. Från samma år finns en kartläggning över<br />
”Delning av utmark och utägor” för <strong>Bälteberga</strong> nr 1, på vilken även finns en<br />
schematisk skiss över mangårdsbyggnaden och dess flyglar. En mer detaljerad<br />
bild av mangårdsbyggnaden från denna tid är Ulrik Thersners teckning från 1817.<br />
Den visar slottet från den västra trädgårdssidan. I blickfång är mangårdsbyggnadens<br />
sydvästra gavel och en del av den södra flygeln, men framförallt de välvuxna<br />
trädgårdsalléerna. Taket var enligt Thersners avbildning brutet med valmad spets,<br />
hörnen rusticerade, trädgårdsfasaden hade ännu inga dörröppningar. Byggnaderna<br />
var förbundna genom en överbyggd drivbänk.<br />
Från 1817 finns en utförlig beskrivning av byggnadsbeståndet på <strong>Bälteberga</strong>,<br />
tillkommen i samband med den då upprättade brandförsäkringen. I denna<br />
omtalas att huvudbyggnaden nyligen fått ny takresning, samt nya golv och loft<br />
liksom nya fönster och dörrar. Med andra ord verkar en genomgripande ombyggnad<br />
ha genomförts.
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Genom beskrivningar och kartor i brandförsäkringshandlingar och lantmäteriakter<br />
ges kännedom om hur anläggningen förändrades under 1800-talet. Som framgått<br />
uppfattades <strong>Bälteberga</strong> som en modern anläggning både vad gäller byggnadsbeståndet<br />
och trädgården under 1700-talet. I början av 1800-talet gjordes<br />
stora förändringar enligt då rådande stilideal, huvudsakligen koncentrerade till<br />
huvudbyggnaden, som fick ett klassicistiskt uttryck. Ekonomibyggnadsbeståndet<br />
verkar ha lämnats förhållandevis orört, det är mer fråga om kompletteringar. En<br />
tydlig skillnad med 1700-talets <strong>Bälteberga</strong> och det tidiga 1800-talets är den allt<br />
mer betonade mittaxeln i väst-östlig riktning. Den finns där, men är inte lika tydlig<br />
på Rålambs avbildning från slutet av 1700-talet, som på kartorna från det tidiga<br />
1800-talet.<br />
Schematisk skiss av <strong>Bälteberga</strong><br />
hämtad från ”Delning av utmark och<br />
utägor” för <strong>Bälteberga</strong> nr 1, 1812.<br />
Lantmäteriet.<br />
Plan af Åbyggnader på Belteberga sätesgård.<br />
1) Våningshuset<br />
2) Södra flygelbyggnaden,<br />
3) Norra flygelbyggnaden,<br />
4) Spannmålsboden,<br />
5) Malthuslängan,<br />
6) Torvhuslängan,<br />
7) Loglängan,<br />
8) Lilla logen,<br />
9) Norra fähuslängan,<br />
10) Lilla fähuslängan,<br />
11) Tvärlängan och<br />
12) Stallängan.<br />
Allmänna brandförsäkringsverket för byggnader på<br />
landet. Planen är upprättad i samband med brandförsäkringssyn<br />
1817.<br />
13
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Thersners teckning från (senast) 1817, förmodligen visar bilden <strong>Bälteberga</strong>s utseende före en större ombyggnad.<br />
Under Sjökronas tid skedde alltså stora förändringar på <strong>Bälteberga</strong>. Även ägorna<br />
utökades genom nya jordförvärv. Huvudbyggnaden måste ha fått sitt nuvarande<br />
utseende strax efter tillkomsten av Thersners bild (alternativt återges byggnaden<br />
felaktigt). Det brutna taket (om det någonsin sett ut så) ersattes av ett halvvalmat<br />
sadeltak. Frontespisen åt gården fick nytt accentuerat mittparti genom halvkolonner<br />
av kolossalordning som kröntes av en attikavåning. Den senare dekorerades<br />
med inskriptionstavlan med Bennets och Barnekows vapen. Invändigt höjdes<br />
mittpartiets innertak och en stor salong inreddes med tre höga rundbågiga fönster<br />
mot trädgårdssidan. Salongen och det intilliggande rummet med den rundade<br />
väggen dekorerades med väggmålningar direkt på puts av den kände Christian<br />
Laurentius Gernandt (d. 1825).<br />
Gernandt var verksam under den sengustavianska tiden, ca 1785-1810 men<br />
framförallt under empiren, ca 1810-1830. Epokerna kan sammanfattas med beteckningen<br />
nyklassicism som uppkom i samband med utgrävningarna av de antika<br />
städerna Pompeji och Herculaneum. Intresset för antiken kom att avspegla sig<br />
i inredningsstilen genom dekor och färgsättning.<br />
Gernandts måleri karakteriseras av illusionsmåleri med romantiska kolonner<br />
inramade av kolonner. Landskapen innehöll berg, floder, hus, ruiner och ofta kor<br />
som han hade en viss förkärlek för. För att ge intryck av rymd målades taken<br />
ibland med kupolliknande karaktär. Antika scener med allegoriska motiv förekom<br />
oftast i mindre format, som i dörröverstycken. Bårder med väggpilastrar och<br />
pompejanska kandelaberornament fick tjäna som ram åt landskapsmotiven.<br />
14
Huvudbyggnadens bottenvåning, uppmätt 1950 av Torsten Leon Nilsson. Med rumsfunktioner enligt<br />
brandförsäkringshandling från 1817 ungefärligen inlagda med röd text.<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
15
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Huvudbyggnadens ovanvåning, uppmätt 1950 av Torsten Leon Nilsson. Med rumsfunktioner enligt brandförsäkringshandling<br />
från 1817 ungefärligen inlagda med röd text.<br />
16
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Richardts avbildning från 1854. Detta är före den stora förändringen av ekonomibyggnadsbeståndet några decennier senare.<br />
Helena Beata, änka efter Sjökrona, ägde <strong>Bälteberga</strong> fram till 1842 varefter delar av<br />
egendomen avstyckades och försåldes. Det resterande godset inkluderande säteriet<br />
köptes och innehades några år av den danske godsägaren von Gerstenberg<br />
Rosteed, innan det såldes vidare till Eberhard Munk af Rosensköld. Vid mitten av<br />
1800-talet då generationsskiften och försäljningar av gården följde tätt såldes ytterligare<br />
delar av markerna. 1868 köpte slutligen Carl Teodor Kinch <strong>Bälteberga</strong>,<br />
som sedan dess gått vidare inom släkten.<br />
Vid tiden för 1800-talets mitt börjar ekonomi<strong>bebyggelse</strong>n utökas. Någon<br />
byggnad har också rivits och andra har fått ny funktion. Detta gäller t ex den tidigare<br />
spannmålsboden, som från åtminstone 1859 även inrymmer gårdens mejeri<br />
för en tid. Vid denna tid tillkommer även en loglänga i nordväst med gjuten lermur.<br />
De flesta ekonomibyggnader är ännu 1877 täckta med halmtak och till stor del är<br />
de byggda av ekekorsvirke med tegel i facken. Ekonomibyggnader såsom spannmålsbod/mejeri<br />
och mälthuslängan är byggda i gråsten och täckta med tegel (den<br />
senare revs vid 1800-talets mitt).<br />
Men från och med 1870-talet börjar större förändringar att göra sig gällande.<br />
Till att börja med ersätts stall- och loglängorna i söder med nya stallbyggnader<br />
(1873 och 1876). Med tiden ersätts även ekonomibyggnaderna i norr.<br />
17
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
<strong>Bälteberga</strong> 1843, utdrag ur Ägoutbyteskarta, Laga skifte.<br />
<strong>Bälteberga</strong> 1863, Rågångsmätning. Ännu så länge sker förändringar av byggnadsbeståndet genom komplettering och utbyggnad<br />
av det befintliga byggnadsbeståndet. Drygt 10 år senare rivs en stor del av ekonomibyggnaderna och ersätts av nya<br />
stall mm uppförda i tegel. Lägg även märke till den kvartersindelade trädgården i söder – säkerligen med avenboksalléer<br />
precis som idag.<br />
18
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Huvudbyggnadens trädgårdsfasad. Bilden ska vara tagen på 1880-talet. Lägg märke till fasaderna som är fria från växtlighet,<br />
stengrunden samt skällningarna på det understrukna tegeltaket. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling.<br />
Osäkert när bilden ovan fotograferades, men sannolikt i slutet av 1800-talet. Ekonomibyggnaderna är nyuppförda i tegel.<br />
Mangårdsbyggnadernas fasader är vitputsade och utan växtlighet. Längs grunden skymtar dock något nyplanterat. Foto: ur<br />
familjen Kinchs fotosamling.<br />
19
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
20<br />
1900-talet<br />
Gamla häradskartan från tidigt 1900-tal. <strong>Bälteberga</strong> syns omgärdat av allér som även inramar trädgården. I väster syns en<br />
anlagd park, som övergår i naturlig park med slingrande vägar längre bort från gårdsmiljön.<br />
Brandförsäkring 1910, med beskrivning av byggnadsbeståndet.<br />
1. Gårdssmedja<br />
2. Svinhus<br />
<strong>3.</strong> Tillbyggnad<br />
4. Gödselhus<br />
5. Corps de Logis<br />
6. Korridor mm<br />
7. dito och tvätthus<br />
8. Södra flygeln<br />
9. Norra flygeln<br />
10. Bagarstugan mm<br />
11. Magasin mm<br />
12. Ridhus och lada<br />
1<strong>3.</strong> Ungdjursstall<br />
14. Kostall<br />
15. Häststall<br />
16. Växthus av tegel<br />
17. Stathus<br />
18. Logebyggnad<br />
19. Stathus<br />
X= lokomobilplats
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Trädgårdsfasaden sedd från nordväst, en bit in på 1900-talet. Fasaderna har rikligt med växtbeklädnad, vilket omtalas<br />
även av Upmark 1909. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling.<br />
Huvudbyggnadens gårdsfasad omkring sekelskiftet 1900. Måttlig växtlighet på fasader. Lägg märke till hur pilastrarna,<br />
som bär upp gavelkrönet på attikavåningen, avviker i färg. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling.<br />
21
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
<strong>Bälteberga</strong> för hundra år sedan<br />
I Svenska slott och herresäten i Sverige vid 1900-talets början, utgiven 1909, lämnar Gustaf<br />
Upmark följande beskrivning av huvudbyggnaden och flyglarna: ”materialet<br />
är tegel putsadt i hvit färg, taken höga täckta med tegel; numera äro alla fasaderna<br />
med undantag af hufvudbyggnadens midtparti helt och hållet öfvervuxna med<br />
frodiga klängväxter, vildvin m fl” (Upmark 1909: s 442). Uppgiften om den vita<br />
putsen är mycket intressant, eftersom man idag kan konstatera rikligt med färgspår<br />
på fasaderna – resterna efter fasadavfärgning i rött och gult, som därmed<br />
måste höra till 1700-talets arkitektoniska gestaltning, och som ersattes med vitt<br />
när fasaderna gjordes om i nyklassicistisk stil i början av 1800-talet.<br />
Beträffande interiören skriver Upmark: ”Huvudbyggnadens grundplan får<br />
sin karaktär genom i längdriktningen löpande hjärtmurar, som i bottenvåningen<br />
är dubbla och omsluta stenbelagda korridorer. De å ömse sidor om dessa belägna<br />
rummen utgöras i södra delen av diverse ekonomilokaler, i den norra av ett par<br />
välvda källare, kök i byggnadens nordvästra hörn samt bostäder för tjänare.”<br />
Jämför man med brandförsäkringen från 1817, nästan hundra år tidigare,<br />
kan man konstatera att byggnaden till stor del behållit sin rumsindelning och<br />
funktion. Bottenvåningen präglas än mer av ekonomifunktioner, då köket tycks<br />
ha flyttat hit från norra flygeln. Från den stora svala hallen ledde en på 1870-talet<br />
något omändrad trappa upp till huvudvåningen. Detta är exempel på förändringar<br />
som utfördes efter ägarbytet 1868, då familjen Kinch kom i besittning av <strong>Bälteberga</strong>.<br />
Paradrummen i ovanvåningen har fått behålla sin gestaltning – detta gäller<br />
Salongen respektive ”Runda rummet”, tidigare benämnt ”Divan” på gustavianskt<br />
eller 1780-talsvis 1. Innanför detta låg matsalen och åt gårdssidan fanns i<br />
denna del av byggnaden sovrum och barnkammare. Den södra delen av huvudvåningen<br />
upptogs av ett antal gästrum, belägna på ömse sidor om en korridor.<br />
Vidare omtalas att det pga alla ägarbyten inte finns lös inredning från äldre tider<br />
bevarad, men väl fast inredning såsom dörrfoder och paneler från 1700-talet.<br />
Ett stycke väster om huvudgården ligger en naturlig park, sammanhängande<br />
med den park som närmast omgiver byggnaderna. Denna park, som genomskäres<br />
av en mängd vägar, är bevuxen med ett blandat trädbestånd, där bok och ek<br />
dominerar. Detta förhållande syns tydligt på häradskartan från samma tid (se bild<br />
ovan).<br />
Upmark beskriver även gårdsmiljön: ”från östra gaveln på den södra flygeln<br />
utgår en mur, som i äldre tider haft sin motsvarighet även utefter gårdens norra<br />
sida; dessa murar förband huvudbyggnaden och dess flyglar med ladugårdsbygg-<br />
1 Under sent 1700-tal var Divan inte bara namnet på en soffmöbel, utan en rumsbenämning, med vilken<br />
avsågs ett rum möblerat med en lång, bred Turkisk soffa, som sträckte sig över flera väggar, populariserat<br />
av Gustav III. Rummen var inredda med väggmålningar med antikiserande motiv.<br />
22
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
naderna, vilka, om än i senare tid ombyggda och moderniserade, fortfarande omsluter<br />
den stora rektangulära gårdsplanens östra del. Mellan ladugårdsbyggnaderna<br />
går utfartsvägen fram i östlig riktning, omgiven av en ståtlig allé. Gårdsplanen<br />
mellan ladugårdsbyggnadernas flyglar, häststall och magasin, upptas av en stor<br />
gräsplan.”<br />
Lantbruket omkring 1926<br />
1926 upphöjs <strong>Bälteberga</strong> i en artikel hämtad ur Landskrona-Posten till en av Skånes<br />
främsta mönstergårdar. Kreatursskötseln med åtföljande foderväxtodling var<br />
den viktigaste grenen av lanthushållningen. För direkt försäljning odlades vete,<br />
korn och något sockerbetor. Betesdriften hade dock gamla anor på <strong>Bälteberga</strong>,<br />
detta som en naturlig följd av terrängförhållandena där rationellt lantbruk försvårades<br />
i dalgången, medan det å andra sidan erbjöd gynnsamma förutsättningar för<br />
god beteskultur.<br />
I samma artikel omnämns att det sedan någon tid försäljes kontrollerad tuberkelfri<br />
mjölk på flaskor i Helsingborg. För detta ändamål hade vid <strong>Bälteberga</strong><br />
gården inretts en ”synnerligen ändamålsenlig, praktisk och hygienisk lokal för<br />
tappning och mjölkförvaring, vilken vid besiktning av fackmän erhållit vackra<br />
lovord.” En samtida bild av mejeriet, inredd i norra flygelns bottenvåning, återfinns<br />
nedan.<br />
Ladugården i början av 1900-talet. Lägg märke till att taken är papptäckta och att glaslanterninerna inte tillkommit<br />
ännu. Bilden är tagen i samband med en avelsdjursauktion. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling.<br />
23
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Före 1926 bedrevs det enligt artikeln även svinskötsel i stor utsträckning på <strong>Bälteberga</strong>.<br />
Egendomen var på sin tid en av länets avelsstationer för lantras. Det<br />
fanns även en mindre besättning av oxforddown-får. Pga mul- och klövsjuka blev<br />
såväl svin- som fårbesättningen avslaktade 1925, utan att ersättas. Totalt fanns det<br />
vid denna tid 34 hästar på <strong>Bälteberga</strong>, fördelade enligt följande: bl a fyra rid- och<br />
vagnshästar , 7 ardennerston och 11 arbetshästar. En intressant uppgift om<br />
gårdens arbetsstyrka återges även, 1926 fanns således: 1 magasinsförman, 3 körkarlar,<br />
1 ryktare, 1 kusk, 1 stalldräng, 1 huggedräng, 3 mjölkerskor, 2 daglönare.<br />
Den huvudsakliga arbetsstyrkan utgjordes emellertid av elever, vid denna tid 10<br />
till antalet, vilka hade sina bostadsrum i norra flygeln. För mer information om<br />
verksamheten vid <strong>Bälteberga</strong> gård hänvisas till <strong>Bälteberga</strong> 1:<strong>3.</strong> Skötselplan över gårdens<br />
natur- och kulturvärden, <strong>Rapport</strong> Levande Landskap 2006, Regionmuseet Kristianstad.<br />
Ombyggnad 1950<br />
Från 1950 finns uppmätningsritningar av Torsten Leon Nilsson över huvudbyggnadens<br />
våningsplan, som svarar mot Upmarks beskrivning 1909. Följt av ett antal<br />
ändringsförslag, bl a ny trapphall och trappa. Förslaget tycks väsentligen ha blivit<br />
utfört. Flertalet detaljritningar, t ex över trappan, inredning till kök och serveringsrum<br />
samt elementskydd finns i T Leon Nilsson ritningsarkiv, Regionmuseet<br />
Kristianstad. Ritningar till förändringsarbeten från 1975-76 förvaras hos ägaren.<br />
24<br />
Ännu en bild från ladugården omkring 1900.
Mejeriet i norra flygeln. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling.<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Efter en ombyggnad på 1870-talet var trappan söderut belägen i mitten av den stora hallens vägg åt söder. Hallens väggar<br />
och valv var dekorerade med marmoreringsmålning indelade i fält med målat ramverk. Lägg även märke till spröjsningen i<br />
dörrens glasparti, som numera är borttagen. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling.<br />
25
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Salongen på 1920-talet. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling.<br />
Herrummet, troligtvis omkring 1900. Väggarna målade med enklare fältindelning. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling.<br />
26
Salongen 1955, som synes är de nyligen rengjorda målningarna i gott skick.<br />
”Runda rummet” eller ”Divan” fotograferat 1955 och i gott skick efter nyligen utförda konservatorsarbeten.<br />
Foto: ur familjen Kinchs fotosamling.<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
27
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
28<br />
Kulturhistorisk värdering<br />
Byggnads- och arkitekturhistoriskt värde<br />
<strong>Bälteberga</strong> har gamla anor som går tillbaka till medeltiden. Sitt nuvarande utseende<br />
fick anläggningen dock omkring 1739 då huvudbyggnaden och dess flyglar<br />
uppfördes. Arkitekt bakom verket anses vara Fortifikationsbyggmästaren Georg<br />
Mochelten, upphovsman även till Christinehofs slott samt Spannarp uppförda vid<br />
samma tid. Till anläggningen, som i samtiden rönte vida uppmärksamhet, hörde<br />
även en väl tilltagen ladugårdsanläggning, som tillsammans med mangården bildade<br />
en cour d´honneur, representativt för tillkomsttiden. En viktig del av helheten<br />
var också den ansenliga trädgården, med bl a avenboksallér omtalade av Linné.<br />
En ombyggnad i början av 1800-talet gav huvudbyggnaden dess nuvarande<br />
klassicistiska utseende. I samma veva tillkom ännu välbevarade interiörmålningar<br />
som tillskrivits Christian Laurentius Gernandt, vilka återfinns i salongen respektive<br />
”Runda rummet”. Det sistnämnda kallades från början ”Divan”[-rummet], en<br />
tidstypisk företeelse populariserad av Gustaf III i slutet av 1700-talet. Dessa välbevarade<br />
interiörer representerar stora kulturhistoriska värden. Huvudbyggnadens<br />
planlösning är tämligen välbevarad sedan åtminstone 1800-talets början.<br />
Omkring 1870 genomgick ladugården stora förändringar och de gamla stallen<br />
i korsvirke ersattes med nuvarande tegelbyggnader. Förändringar har sedan<br />
skett kontinuerligt, pga förändrade behov och funktioner. Det äldre ekonomibyggnadsbeståndet<br />
har idag främst kulturhistoriska värden förknippade med exteriörerna<br />
och är viktiga för bevarandet av miljöns karaktär. Invändigt finns en äldre<br />
inredning kvar i häststallet (byggnad 7) som visar hästens betydelse på gården.<br />
Det finns även inslag av äldre ekonomibyggnader som visar på skiftande byggnadstekniker<br />
– ekekorsvirke respektive gråstensmurverk. Dessa byggnader, som<br />
under de senaste 200-250 åren haft mångskiftande användning är likaså ett värdefullt<br />
inslag i miljön.<br />
Trädgårdshistoriskt värde<br />
Strukturen av den anlagda, allékantade park- och trädgårdsanläggningen från<br />
1700-talet finns bevarad. Avenboksalléerna, delvis täckta bildandes en lövgång, är<br />
kulturhistoriskt värdefulla inslag i detta sammanhang, liksom trädalléerna som<br />
inramar anläggningen och kantar tillfartsvägarna.
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Upplevelsevärden<br />
Utöver dessa historiska värden brukar man inom kulturmiljövården även försöka<br />
identifiera s k upplevelsevärden knutna till objektet. När det gäller <strong>Bälteberga</strong><br />
utgörs dessa främst av miljöskapande kvaliteter, där det bestående intrycket är<br />
helheten med mangårdskomplexet och den stora gårdsmiljön som bildas av den<br />
motstående ladugårdsanläggningen, samt den omgivande trädgården i stilfull inramning<br />
av raka alléer.<br />
29
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
30<br />
Strategi för vård- och underhåll<br />
Utgångsläge<br />
Sammanfattningsvis konstateras att mindre bra lagningar och kompletteringar har<br />
gjorts på flera byggnader. I flera fall har lagningsarbeten utförts utan anpassning<br />
till befintligt utseende, vilket inneburit en smygande förvanskning och förenkling<br />
av byggnadsdetaljer. Till exempel gäller detta putsarbeten och målning av fasader<br />
med felaktig färg.<br />
Lagningar med fel sorts bruk är ett problem som återkommer. Detta innebär<br />
dels en risk för omfattande skador dels en negativ estetisk påverkan. Till traditionella<br />
murverk har ler- eller kalkbruk använts, vilka båda är material som tillåter<br />
en viss rörelse i byggnaden och som när rörelsen blir för stor går sönder och<br />
faller bort. Då ett kalkcement- eller cementbruk används i en byggnad uppförd i<br />
traditionell teknik innebär det att bruket appliceras på ett svagare underlag. När<br />
byggnaden rör sig kan följden då bli att bruket bryter loss det andra materialet.<br />
Putslagning har ofta utförts utan anpassning till omkringliggande fasadpartier,<br />
exempelvis grov kvastning/brädrivning där det borde vara slätputsat. Ett<br />
annat exempel är utbyte av fönster och dörrar, vilket bidrar till att den ena byggnaden<br />
efter den andra förlorat hantverksmässiga värden som är betydelsefulla för<br />
upplevelsen av en byggnads ålder och autenticitet.<br />
Sammanfattande målsättning<br />
• Se till att <strong>bebyggelse</strong>n kontinuerligt underhålls samt låta utförandet styras<br />
av de riktlinjer som formulerats i samband med vårdplanen.<br />
• Värna om varje byggnads särart – välja material och metod med utgångspunkt<br />
i respektive byggnad och dess historia för att motverka likriktning<br />
och successiv urlakning av kulturhistoriska värden.<br />
• Se till att brukare och hantverkare har den kunskap som behövs för att<br />
underhålla byggnaderna och reparera uppkomna skador utan att dess kulturhistoriska<br />
värden minskar.<br />
• Verka för att finna ny användning för byggnader som inte används i nuläget.<br />
Återanvändning på byggnadernas villkor, dvs utan att väsentliga kulturhistoriska<br />
värden går förlorade.
Allmänna riktlinjer för vård och underhåll av byggnader<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
• Använd beprövade material och hantverkstekniker med förankring i den<br />
enskilda byggnaden vid underhåll och reparationer.<br />
• Minimera ingreppen. Hellre lappa och laga än att byta ut både när det gäller<br />
äldre och nyare detaljer. Undantag utgör senare tillägg som kan klassas<br />
som temporära akutinsatser eller åtgärder som tillkommit med syfte att<br />
förenkla och spara in på underhållet.<br />
• Vid lagning och komplettering bör den nya delen kopiera befintlig i utförande,<br />
material och kvalitet.<br />
• På sikt rekommenderas att olämpliga material och ytskikt avlägsnas och<br />
ersätts.<br />
• Val av kulör är givetvis en produkt av sin tid och påverkas av rådande stilideal<br />
och mode. I en historisk miljö förväntar man sig en färgsättning, som<br />
vittnar om ålder, autenticitet och är byggnadshistoriskt förankrad. Vid<br />
färgsättning och eventuellt byte av kulör rekommenderas en noggrann dokumentation<br />
av äldre färgskikt. Eventuella förändringar bör grunda sig på<br />
resultat härav samt ta hänsyn till omgivningen.<br />
• Underhållsarbeten bör planeras årligen. Detta för att undvika risk för eftersatt<br />
underhåll och därmed minska behovet av större arbetskrävande<br />
punktinsatser.<br />
• Upprättande av checklista, se särskilt avsnitt nedan. För ”loggbok” över<br />
underhållsinsatser med uppgift om vad som blivit utfört, när, av vem, materialtyp<br />
och fabrikat, frågeställningar som uppstått.<br />
• Kraven på utförande och materialval bör generellt skärpas. Summan av<br />
många små negativa förändringar kan annars få stora konsekvenser för det<br />
kulturhistoriska värdet.<br />
31
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
<strong>32</strong><br />
Prioriterade åtgärder<br />
Åtgärder där byggnadsvårdsbidrag kan sökas 2<br />
Konservatorsarbeten i Salongen respektive Runda rummet i huvudbyggnaden.<br />
Konservatorsarbeten (stenkonservering) kan även vara aktuellt för gavelkrönet<br />
på huvudbyggnaden.<br />
Ekonomibyggnader (nr 7, 9, 10 och 12 enligt numrering sidan 34), exteriör<br />
som tak, lanterniner, fasader, fönster och portar. Taken är viktiga för<br />
byggnadernas fortbestånd men detaljer som lanterniner, portar med smidda<br />
beslag och gjutjärnsfönster är viktiga som miljöskapande delar. På ekonomibyggnaderna<br />
har takmaterialet skiftat. Om man av vill ändra material<br />
igen är svart papp på trekantslist en varsam ändring. I sämst skick är taken<br />
på taken på byggnad 10 och 12. Av fasader är skadorna störst på byggnad<br />
7 västra gaveln och byggnad 12, södra gaveln samt västra långsidan. De är<br />
i behov av foglagning och ersättning av skadat tegel.<br />
Skalskyddande åtgärder på överloppsbyggnader så som korsvirkeshuset<br />
och gårdssmedjan, bägge med ursprung i 1700-talet.<br />
2 Bidragen beslutas av Länsstyrelsen i Skåne län.
Årlig översyn enligt checklista<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Samtliga byggnader bör ingå i en årlig översyn. En sådan rutin medverkar till att<br />
mindre skador kan upptäckas på ett tidigt stadium. Efterverkningar av mer allvarliga<br />
slag kan på ett bättre sätt undvikas samtidigt som insikten om åtgärdsbehovet<br />
hela tiden blir uppdaterat. För att underlätta och upprätthålla kvaliteten på en<br />
årlig kontroll är det lämpligt att följa en checklista. En checklista ger god vägledning<br />
till dem som skall utföra kontrollen och kan förfinas allteftersom arbetet<br />
fortgår. Förslag på checklista följer nedan:<br />
Exempel på delar som bör ingå vid en årlig kontroll som ett minimum.<br />
Fasader: Kontroll av sockel, eventuellt fuktgenomslag.<br />
Tak: Översyn på vinden av eventuella tecken på läckage. Kontroll av taktäckning,<br />
rengöring från löv och växtlighet. Översyn av skorsten, takfot, vindskivor och<br />
plåtdetaljer.<br />
Avvattning: Rensa hängrännor, fotrännor och stuprör. Kontrollera avrinning i<br />
samband med regn för att eventuellt upptäcka läckage.<br />
Fönster: Kontrollera att fönsterblecken har fall ut från karm. Se över kitt, glasrutor<br />
och färgstatus.<br />
Dörrar: Kontroll av färgstatus.<br />
Övrigt: Plan mark släntas lämpligen av så att markavrinningen sker ut från byggnaden.<br />
Oönskad växtlighet avlägsnas.<br />
33
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Situationsplan över <strong>Bälteberga</strong> <strong><strong>2008</strong>.</strong><br />
34<br />
Byggnadsbeskrivning och åtgärdsförslag<br />
Situationsplan med numrerad <strong>bebyggelse</strong><br />
Häckträdgård<br />
Pumphus<br />
Transformatorstation<br />
(halmpanna)<br />
1) Huvudbyggnaden 2) Södra flygeln, 3) Norra flygeln, f d mejeri, 4) Gårdssmedja, 5) Ishus, 6) Korsvirkeshuset, f d<br />
bagarstuga, hönshus mm 7) Häststall, f d magain mm, 8) Ungdjursstall, f d ridhus o lada, 9) Ungdjursstall, 10) Södra<br />
stallet, f d stall för arbetshästar, 11) Halmlager, f d gödselhus, 12) Södra kostallet, 13, 14, och 15) sentida ekonomibyggnader/stall,<br />
16) uthus till 17) bostadshus, 18) vagnslider, 19) maskinhall
Mangårdsbyggnader<br />
1. Huvudbyggnaden - ”Våningshuset”<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Gårdsfasaden med sitt markerade mittparti bestående av halvkolonner av kolossalordning som bär upp en attikavåning,<br />
med fris och profilerat gavelkrön på mitten, som enligt uppgift bärs upp av två pilastrar av trä. Dessa synes på foto 1909<br />
vara målade i avvikande färg, något som bör undersökas i samband med framtida restaurering.<br />
Byggnadshistorik<br />
Huvudbyggnaden uppfördes 1739, som en tvåvåningsbyggnad troligtvis med<br />
valmat, tegeltäckt tak. Mittpartiet var markerat med en stor frontespis. Byggnaden<br />
genomgick i början av 1800-talet en genomgripande ombyggnad, präglad av rådande<br />
nyklassicistiskt stilideal. Gårdsfasaden försågs då med ett något framskjutande<br />
mittparti med halvkolonner av kolossalordning och kröntes av en attikavåning<br />
ovanför takfot och entablement. Samtidigt gjordes en del invändiga förändringar,<br />
och än idag bevarade väggmålningar utfördes av Gernandt.<br />
Vid denna tid löpte en korridor genom hela nedre våningen, utmed denna<br />
fanns två betjentrum, tre förvaringsrum, en stor förstuga, biljardsal samt tre rum<br />
vilka användes som källare. Det omtalas bl a tre par dubbla glasdörrar från biljardsalen<br />
till trädgården, däremot enbart förstugudörren åt borggården, vilket kan<br />
betyda att de tre dubbeldörrarna åt borggården tillkommit senare, de syns dock<br />
på Richardts avbildning från 1850-talet. Övre våningen var inredd för herrskapet.<br />
En trappa från bottenvåningens förstuga ledde upp till en tambour. Söder om<br />
denna fanns Förmak, Cabinett, Bibliotek och Contoir. Norrut Förmak, Sallon,<br />
Gästrum, Divan (!), större matsal, mindre matsal, jungfrukammare, Mamsells<br />
kammare och Sängkammare samt fyra Garderober (se planritningar s 15-16).<br />
35
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
På en uppmätningsritning från 1950-talet känns ovan beskrivna rumsindelning<br />
till stora delar igen, även om förändringar gjorts i slutet av 1800-talet. Vattenburen<br />
centralvärme installerades redan någon gång under 1920-30. En tämligen<br />
omfattande ombyggnad och renovering företogs under 1950-talet. Arbetena<br />
utfördes efter ritningar från Torsten Leon Nilsson, däribland befintlig trappa.<br />
1950 utfördes även konservatorsarbeten på Gernandts väggmålning, huvudsakligen<br />
rengöring. En av de målade kolonnerna mot trädgårdssidan restaurerades.<br />
De flesta fönster är utbytta under 1970- och 80-talet.<br />
Byggnadsbeskrivning <strong>2007</strong> exteriör<br />
Grund:<br />
Naturstensgrund, bestående av tuktade rektangulära stenblock, ca 60 cm höga, en<br />
del rejält breda, har varit överputsad och avfärgad, åtminstone åt gården. Här syns<br />
rester av kalkavfärgning enligt följande: 1) på vit kalkgrund ett ljust rött skikt, 2)<br />
ljusgrått, 3) mörkare grått. Åt trädgården liksom åt söder är grundstenarna oputsade,<br />
vilket syns redan på bilder från 1800-talet. Putsade fogar, som dock har varit<br />
vitmålade. Grunden åt norr utgörs av tuktad gråsten i östra delen (idag synlig).<br />
Västra delen består av tegel (ev igenmurad öppning) och mindre gråsten. Grunden<br />
har även här tidigare varit putsad och avfärgad grå.<br />
Stomme och fasad:<br />
Byggnaden är uppförd i tegel på gråstensgrund. Fasaderna är putsade och avfärgade<br />
i vitt.<br />
Gårdsfasaden är idag helt dold av murgröna, som växer ut minst 50 cm från fasadlivet.<br />
Under till skymtar slätt putsskikt med spår efter avfärgning. Gula färgspår<br />
under grått. Eventuellt har sockelpartiet inkluderat 1:a våningens fönster, dvs bottenvåningen.<br />
Sockeln har varit avfärgad som grunden, se ovan. Gördelgesims<br />
dold under murgrönan.<br />
Mittpartiet är försett med halvkolonner av kolossalordning, med attikavåning.<br />
De kvadratiska baserna är slätputsade och avfärgade i ljusgrått (som grunden<br />
varit). Där ovan slätputsat och ”vitkalkat”. Senaste färgskikt utgörs dock inte<br />
av ren kalkfärg, utan färg som målats på i tjocka lager. En del algbildning kan<br />
konstateras, liksom en del putsavfall/färgskikt som släppt. Även putsskador på<br />
”entablementet”. Attikavåningen är plåtavtäckt, och kröns av volutförsedd stentavla<br />
med vapentavlor och årtalet ”Anno 1739” ifyllt med svart.<br />
Trädgårdsfasad (åt väster) är relativt nyrenoverad. Även här täcktes fasaderna tidigare<br />
av murgröna. Omfattande putslagningsarbeten krävdes sedan fasaderna frilagts.<br />
Trädgårdfasaden är dekorerad med hörnrusticeringar i slätputs (synliga redan<br />
på avbildning från 1817). Sockelpartiet, som inkluderar bottenvåningens<br />
36
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
fönster, har tämligen grov stänkputs med marmorkross, även i fönsternischer.<br />
Ovanvåningen är slätputsad och vitmålad. Profilerad takfotsgesims, vitmålad.<br />
Trädgårdsfasaden har dessutom markerat mittparti i form av mittrisalit. Denna<br />
har slätputsad grund, senast målad med mörkgrå akrylatfärg, därunder ljusgrå<br />
KC/eller kalkfärg; sockelvåning med putsrusticering, vitmålad, liksom hörnkedjor.<br />
Ovanvåningen slätputsad. Profilerad takfotsgesims.<br />
Södra gaveln: Slätputsad fasad, vitmålad. Mycket alger i gavelröstet, även rödalger.<br />
Norra gaveln: Fasaden är slätputsad, även gavelröstet. Vitmålat med ej sugande färg<br />
(akrylat?). I denna fasad syns ingen gördelgesims. Rusticerad hörnkedja åt trädgården.<br />
Algrengöring och målningsbehov föreligger.<br />
Tak:<br />
Huvudbyggnadens tak utgörs av sadeltak med valmade spetsar. Taket, dittills ett<br />
understruket tegeltak, blev omlagt på 1950-talet, enligt uppgift Gunnar Kinch. Åt<br />
trädgårdssidan täckt med rött enkupigt tegel, Veberödspannor. Åt gården täckt<br />
med enkupigt gammalt tegel, med ”flammig” karaktär, mest rött tegel men även<br />
inslag av gult tegel. De valmade spetsarna på gavlarna är täckta med äldre tegel.<br />
Vid takomläggningen samlade man de gamla vingpannorna i dessa takfall. Pannorna<br />
borrades för att kunna spikas på plats.<br />
I takfallet åt gården syns två gjutjärnsfönster, samt järnstegar. Åt trädgården syns<br />
fyra vindsfönster av gjutjärn, svartmålade.<br />
Takfoten putsad och försedd med profilerad list, avfärgad vit. Visst putsbortfall<br />
och behov av målning åt gården.<br />
Fyra putsade skorstenar i taknocken, utan avfärgning, med profilerade krön. Plåtdetaljer<br />
av plåt, där färgen blekts till gul nyans. Skorstenarna gjordes vid under<br />
1980-talets första hälft.<br />
Attikavåningen åt gårdssidan täckt med bandplåt, rödmålad.<br />
Mittrisaliten åt trädgårdssidan plåtavtäckt med svart bandplåt.<br />
Avvattning:<br />
Gårdsfasad: Hängränna av plåt, rödmålad. Stuprör vitmålade, alternativt omålad<br />
zink (dolda av murgrönan. Även koppar.<br />
Trädgårdsfasad: nya vita stuprör, röda hängrännor.<br />
Norrgaveln: svart hängränna, vitmålat stuprör, skarp vinkel.<br />
Gavel åt söder: vita hängrännor och stuprör, nya.<br />
Fönster: Samtliga fönster är idag grönmålade, liksom fönsterbleck..<br />
Gårdsfasaden: Bottenvåningens fönster (från 1976) utgörs till vänster om mittpartiet<br />
av tvåluftsfönster med mittpost, kopplade bågar, spröjsindelade till sex rutor/luft.<br />
En del med extra tvåglasruta på insidan. Fönsterbleck av plåt. Till höger<br />
37
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
om mittpartiet sitter två äldre fönster, tvåluftsfönster med mittpost, enkla bågar,<br />
spröjsindelade till sex rutor/luft. Utanpåliggande, stansade beslag (från ca 1910).<br />
Troligen äldre karm. Fönsterbleck av plåt respektive vattbräda av trä, rundad.<br />
Fönster i ovanvåningen utgörs av tvåluftsfönster med mittpost, kopplade bågar,<br />
spröjsindelade till åtta-tio rutor/luft. Fönsterbleck av plåt.<br />
Trädgårdsfasaden: Fönster i bottenvåningen utgörs av moderna tvåluftsfönster,<br />
kopplade, 3 rutor/luft. Dessutom två smala gluggar med ”tjyvajärn”. Fönster i<br />
ovanvåningen utgörs av större moderna tvåluftsfönster, kopplade, 3 rutor/luft.<br />
Fönster i mittrisalitens ovanvåningen: moderna rundbågiga, fyra lufter, kopplade.<br />
Norra gaveln: Fönster i bottenvåningen: tvålufts, kopplade, 3 rutor/luft. I ovanvåningen<br />
äldre fönster med ålderdomliga beslag. I gavelröstet åt norr sitter två äldre<br />
fönster, delvis gamla beslag, munblåst glas.<br />
Södra gaveln: Fönster i bottenvåningen: tvålufts, kopplat, 3 rutor/luft. Ovanvåningen,<br />
som övriga fasader. I gavelröstet äldre fönster med gamla beslag och<br />
munblåst glas. Enkla.<br />
Dörrar: Samtliga dörrar är idag grönmålade.<br />
Gårdsfasaden: Dörrar i entrépartiet utgörs av tre st dubbla glasdörrar, spegeldörrar<br />
med glas i de övre lufterna. Sprickor kan konstateras i dörrspeglarna. Dörrarna är<br />
grönmålade, ej med linoljefärg senast. Undersök äldre färgskikt i samband med<br />
framtida målningsrenovering. Dörröverstycken av trä med dekorativt listverk som<br />
inramar här belägen lejonmaskaron. Modern dörr i nordöstra hörnet.<br />
Järnskodd tröskel samt steg av granit vid mittdörr. Steg av röd kalksten framför<br />
sidodörrarna. Sidodörrarna har inga trycken eller lås på utsidan. Dörrarnas insida<br />
(såväl ytterdörr som innerdörr) målade i ljust grön kulör.<br />
Trädgårdsfasaden: ålderdomliga spegeldörrar (borde gå att undersöka äldre kulör)<br />
med glas upptill (se äldre foton för spröjs). Sidodörrarna används ej, fungerar<br />
som ”kruknischer”. Röd kalksten som trappsteg i dörrnisch. Till hälften gjutet.<br />
Gavel åt söder: modern ”balkongdörr”, uppglasad, med spröjs. Nyinsatt 1975.<br />
Övrigt: Smideslampa med glasglob ovan huvuddörr, gårdsfasadens mittparti.<br />
Släpper från fästet.<br />
Burspråk, gavel åt söder ovanvåningen: klätt med liggande panel, spröjsade fönster,<br />
kopplade bågar. Samtliga snickerier grönmålade. Moderna gångjärn. Stuprör<br />
med skarp vinkel, även äldre hängrännor. Dekorativa sparrändar. Täckt med rött<br />
tvåkupigt tegel.<br />
38
Huvudbyggnadens södra gavel samt mellanbyggnaden som förenar huvudbyggnaden med södra flygeln.<br />
Huvudbyggnadens trädgårdsfasad.<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
39
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Huvudbyggnadens norra gavel, med nyligen renoverad vindstrappförbindelse.<br />
Växtlighet på huvudbyggnadens gårdsfasad. Detaljbild från gårdsfasadens mittparti. Lägg även märke<br />
till de gula färgspåren t h om stupröret.<br />
40
Byggnadsbeskrivning interiört<br />
Bottenvåning Övre våning<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Bottenvåning<br />
Södra delen av huvudbyggnadens bottenvåning renoverades till modern standard<br />
1976, med uppdatering 2004 och inrymmer kök (1-2), vardagsrum (3), TV-rum<br />
(4). Äldre byggnadselement finns bevarade i form av kakelugn och döbattanger.<br />
Den murade väggen mellan rum 4 och 3 har frilagts och står bar. Hallen (6) har<br />
kvar ett äldre tegelgolv, bestående av åttkantiga respektive fyrkantiga tegelplattor.<br />
Trappan, som tillkom 1950, är ritad av Torsten Leon Nilsson.<br />
I mitten av byggnaden finns ett stort genomgående rum (7) med arkader i<br />
nord-sydlig riktning. Omkring 1900 kan man av bildmaterial konstatera att väggarna<br />
i detta utrymme varit marmorerade med fältindelande målat ramverk. Vid<br />
framtida målning är det av intresse att dokumentera och undersöka äldre ytskikt.<br />
Idag är väggarna vitmålade på puts. Golvet utgörs av grå cement med glättad yta,<br />
respektive en del kalkstensplattor.<br />
41
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Norrut finns två tunnvälvda källare på rad. Väggar och valv är putsade och<br />
målade med limförstärkt kalkfärg. Golven utgörs av tegel fogade med lerbruk,<br />
trappsteg av kalksten. Ålderdomliga dörrar med rostiga lås och beslag. Pigfrälsare<br />
(tjyvajärn) i fönsterglugg. Elektriska installationer i form av knoppledning bevarade.<br />
Rummen bör bibehållas i autentiskt skick, enbart traditionella material och<br />
metoder. Även korridoren och de mindre rummen åt gården har en ålderdomlig<br />
prägel att värna, med t ex fönster av äldre slag samt ytskikt från 1900-talets förra<br />
hälft, där spår av äldre ytskikt framskymtar.<br />
Ovanvåning<br />
Den över trapphallen präglas av 1950-talets ombyggnad. Våningen söderut används<br />
sedan 1976 som sovavdelning och har nyligen renoverats (2004). Äldre<br />
dörrar samt kalkugnar utgör exempel på äldre byggnadsdetaljer som bevarats. Till<br />
detta kan läggas en åtminstone sedan 1817 tämligen oförändrad planlösning med<br />
rummen fördelade på ömse sidor av mittkorridoren. Detta gäller i ännu högre<br />
grad rumsindelningen norrut, där även ytskikten i två av rummen – salongen<br />
(110) och ”Runda rummet” (111) är välbevarade. Matsal (112) och serveringsrum<br />
(113) präglas av ombyggnad och renovering från 1950-talet och senare. Rumssviten<br />
med herrum (114) och sängkammare (115) utmed gårdssidan är bevarad, medan<br />
förändringar har gjorts i nordöstra hörnet.<br />
Vinden<br />
Vinden är till större delen oinredd, inredda rum finns ute vid gavlarna. Här kan<br />
äldre byggnadsdetaljer konstateras, såsom dörrar, fönster, tapet- och ytskikt.<br />
Taket med klädsel av brädpanel och synes vara i gott skick. Äldre bredare<br />
panelning syns i attikavåningens tak åt gårdssidan (under plåttak). Här kan mindre<br />
rötskador konstateras på såväl panelning som takstolskonstruktion, enligt uppgift<br />
lades plåttaket dock om redan 1990, dvs orsaken till läckage och rötskador åtgärdades.<br />
Murstockarna åtgärdas avseende mur- och putslagning 1987. Lös gullfiberisolering<br />
har lagts direkt på golv i byggnadens södra del (ovanför sovrumsavdelningen).<br />
42
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Övre hallen som präglas av 1950-talets<br />
ombyggnad.<br />
F d herrummet.<br />
Sydöstra hörnet av salongen.<br />
43
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
44<br />
Nordöstra hörnet av salongen.<br />
Salongen åt trädgården.<br />
De målade golven i salong och runda<br />
rummet är mycket slitna i gångstråken,<br />
bör skyddas från ytterligare slitage med<br />
hjälp av mattor.
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Äldre färgspår från en tidigare golvmålning<br />
skymtar igenom. Ljust rött med<br />
mönster i grått.<br />
Målat fält över dörr åt söder i gott skick<br />
men sprickorna bör hållas under uppsikt.<br />
Detalj av det målade taket i salongen.<br />
Sprickbildningen bör hållas under<br />
uppsikt.<br />
45
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
”Runda rummet” eller ”Divanen” och målningarna i norra delen…<br />
… respektive åt söder.<br />
46
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Målningarna är i gott skick och inte särskilt smutsiga. Ett fåtal sprickor kan dock konstateras och bör hållas under uppsikt.<br />
Rummen ligger i fil med döbattanger utmed trädgårdssidan.<br />
47
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
48<br />
Rötskador i taket till attikavåningen.<br />
Attikavåningens tak.<br />
Huvudbyggnadens tak har brädpanel<br />
från omkring 1970 under takteglet.
Nuvarande skick och åtgärdsförslag huvudbyggnaden<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Sockel:<br />
- Gårdsfasaden och gavel åt norr - putsbortfall bakom växtligheten och på<br />
frilagda partier. En del synliga tuktade grundstenar. Lagas med hydrauliskt<br />
kalkbruk, slätputs. Behov av avfärgning, bör utföras med ren kalkfärg, inte<br />
minst med tanke på fuktproblemen. Utföres inom 2-5 år.<br />
- Synlig grundsten i trädgårdsfasaden och gavel åt söder kan lämnas orörd.<br />
Fasader:<br />
- Gårdsfasaden, med undantag för mittpartiet, är helt dold av murgröna,<br />
som vuxit sig väldigt kraftig. Har sannolikt betydelse för fuktproblematiken<br />
i denna fasad. Bör diskuteras hur man ska förhålla sig till murgrönan<br />
på sikt. Växtligheten syns vara nyplanterad på foton som troligen är tagna<br />
i slutet av 1800-talet, dvs drygt 100 år gammal. Under växtligheten skymtar<br />
kalkputs, kalkavfärgad. Vid en ev friläggning kommer det att finnas<br />
stort behov av omfattande putslagning och kalkavfärgning. Av intresse att<br />
undersöka äldre puts- och färgskikt.<br />
- Det frilagda mittpartiet är slätputsat och vitmålat. Senaste ommålning har<br />
gjorts med färgtyp som målats på i tjocka skikt, ej kalkfärg som annars<br />
vore det mest riktiga. En del algpåväxt kan konstateras, liksom putsbortfall<br />
och färgskikt som släppt. Detta gäller även takfotslist. Färgtyp analyseras.<br />
Bör åtgärdas inom 1-2 år.<br />
- Trädgårdsfasaden har putsats om i sen tid och är i gott skick. Underhållsmålning<br />
inom 5-10 år. Mittpartiets grund senast målad med mörkgrå<br />
plastfärg, som bör skrapas bort och ersättas kalkfärg/KC-färg. Bör åtgärdas<br />
inom 1-2 år.<br />
- Norrgaveln har slätputsad fasad och är vitmålad med icke sugande färg,<br />
troligen akrylat. På ytan syns en hel del algpåväxt. Färgtyp analyseras. En<br />
alltför tät färg bör blästras bort, så att man efter putslagning kan börja om<br />
med kalkfärg. Alternativ kan vara målning med silikatfärg eller KC-färg.<br />
Behov av åtgärd inom 2-5 år.<br />
- Sydgaveln slätputsad, påtaglig algpåväxt, bl a rödalger syns i gavelröstet.<br />
Viktigt med rengöring och algbekämpning i dessa utsatta lägen. Utföres i<br />
samband med underhållsmålning/ev putslagning inom 2-5 år. För färgtyp<br />
se ovan.<br />
49
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Tak:<br />
- Taket gjordes enligt uppgift senast vid på 1970-talet. Skorstenarna åtgärdade<br />
senare. Behov av takomläggning inom 2-5 års sikt.<br />
- Problem med takstolen har uppmärksammats i utsatta lägen t ex i anslutning<br />
till attikavåningen. Har enligt uppgift redan åtgärdats. Takplåt på attikan<br />
bör dock besiktigas. Äldre utförande och färgval bör bibehållas. Takplåt<br />
på mittparti trädgårdssidan verkar ganska nylagd, svart bandplåt (ej<br />
traditionellt).<br />
- Skorstensplåt har tappat färg, underhållsmålas inom 2-5 år, förutsatt att<br />
den är tät. I så fall byte till galvad plåt som platsmålas.<br />
Avvattning: Besiktigas återkommande. Dränering har nyligen utförts runt byggnaden.<br />
Missprydande stuprörsanslutningar har tillkommit, vilket av estetiska skäl<br />
bör ses över. Kan lämpligen göras i gjutjärn eller saltglaserad keramik. Vid byte av<br />
stuprör bibehåll äldre utförande med skarp vinkel, som syns på vissa ställen. Idag<br />
förekommer både svarta, vita, röda samt omålade stuprör och hängrännor. Bör<br />
renodlas i samband med framtida byten (svart olämpligt).<br />
Fönster: De flesta fönster är utbytta på 1970-80-talet. Ett fåtal äldre finns kvar i<br />
BV, gårdssidan, för dessa föreligger målningsbehov, samt håll undan växtlighet.<br />
Även ålderdomliga fönster i gavelfasad åt norr respektive söder, som kräver särskild<br />
omsorg. Målas med linoljefärg. Underhållsmålning bör göras inom 2-5 år.<br />
Dörrar: Dörrarna täckmålade i grön kulör, senaste ommålning troligen med alkydoljefärg.<br />
Sprickor kan konstateras i speglarna. Undersök äldre färgskikt i samband<br />
med framtida målningsrenovering, underhållsmålning bör utföras inom 2-5<br />
år. Vid framtida målning använd linoljefärg. Lampa i smide ovanför mittdörr,<br />
gårdsfasaden fästes.<br />
Övrigt:<br />
- Burspråk gavel åt söder, underhållsmålas inom 2-5 år. Använd linoljefärg.<br />
- Stentavlan i mittpartiet gårdsfasaden rengöres och ses över av stenkonservator<br />
inom 2-5 år.<br />
- I samband med renoveringsinsatser är det av stort intresse att dokumentera<br />
äldre byggnadshistoriskt intressanta uppgifter, t ex tidigare kulörer på<br />
fasad respektive äldre fönster och dörrar. Detta för att öka kunskapen om<br />
äldre tiders byggnadsskick och inte minst färgsättning.<br />
50
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Interiört: Bostadsvåningen i huvudbyggnadens södra del är nyrenoverad och i<br />
gott skick. Rummen med påtagliga kulturhistoriska värden återfinns i ovanvåningens<br />
norra del, främst salongen och ”runda rummet”, med väggmålningar<br />
från tidigt 1800-tal. Dessa förefaller vara i gott skick, men bör hållas under uppsikt<br />
och ses över av konservator inom 5-10 år, avseende sprickor. Målningarna i<br />
dessa rum bör även skyddas mot direkt solljus.<br />
De målade golven, med naturligt slitage och patina, skyddas enklast genom<br />
mattor. Rengöring, utöver dammsugning, enligt samma metod som tillämpats<br />
tidigare, dvs med svag såplösning, som torkas upp direkt. Ytterligare behandling,<br />
t ex med bonvax, bör endast ske efter samråd med konservator.<br />
Flera intressanta utrymmen finns även i bottenvåningens norra del, på ömse<br />
sidor korridoren. Stor försiktighet bör iakttas vid framtida restaureringsinsatser<br />
för att i största mån bibehålla kulturhistoriska värden, t ex information om äldre<br />
ytskikt, knoppledningar, tegel- och kalkstensgolv, kakelugnar. För att öka kunskap<br />
om byggnadens utseende i äldre tider bör antikvarisk dokumentation utföras i<br />
samband med renovering. T ex kan man förvänta sig att matsalen på ovanvåningen<br />
haft en påkostad äldre rumsgestaltning med intressanta ytskikt. Idag dold under<br />
glasfiberväv, i likhet med flera andra utrymmen.<br />
Omfattande ombyggnads- och renoveringsåtgärder utfördes på 1950-talet<br />
efter ritningsförslag från T Leon Nilsson. Synlig främst i den då förändrade<br />
trapphallen, men också i det gamla köket och serveringsrummet ovanför. Ett<br />
tidsskikt som också är av kulturhistoriskt intresse att i viss mån bevara.<br />
Slutligen har problematik i anslutning till dörrarna åt gårdssidan uppmärksammats.<br />
51
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
52<br />
2a. Södra flygelbyggnaden<br />
Södra flygelbyggnadens<br />
gårdsfasad.<br />
Byggnadshistorik<br />
Flygeln är med all sannolikhet i sin nuvarande utformning uppförd samtidigt med<br />
huvudbyggnaden, den omtalas åtminstone redan 1749 av Linné. Däremot finns<br />
det äldre ingående delar i den nuvarande byggnadens västra hälft. I brandförsäkringen<br />
från 1817 sägs inredningen i nedre våningen bestå av: ett stort välvt rum,<br />
som nyttjas till källare; Förstuga med valv; stentrappa till andra våningen; Jägarens<br />
kammare; samt två betjäntrum. Den övre våningen innehöll sex gästrum med en<br />
gång åt stora huset, samt trappa åt vinden, på vilken vid båda gavlarna ett gästrum<br />
i varje ända var beläget.<br />
Enligt uppgift Gunnar Kinch bodde Ladufogden förr i vindens gavelrum.<br />
Även kökspersonal bodde på vinden. I bottenvåningen var inrymt elevmatsal<br />
fram till 1950-talet. 1963/64 gjordes en ombyggnad/modernisering av flygeln.<br />
Numera utgör södra flygeln bostad åt förra ägarparet.<br />
Byggnadsbeskrivning<br />
Grund: Åt gårdsfasaden stora tuktade stenar, som på huvudbyggnaden. Det mesta<br />
dolt bakom murgröna. Smala gluggar utmed äldsta partiet, med ca 2,5 m mellanrum.<br />
Rester av ljusgrå kalkavfärgning på kalkputs, även spår efter ljusröd kulör.<br />
Åt trädgårdssidan består grunden av delvis synligt gråstensmurverk, dock inte<br />
tuktade rektangulära stenar. Åt öster är grunden pågjuten och vitmålad.
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Stomme och fasad:<br />
Byggnaden är uppförd i tegel på gråstensgrund. Fasaderna putsade och senast<br />
avfärgade i vitt.<br />
Gårdsfasad är dold bakom murgröna. Synligt tegel i partier med putsbortfall. Spår<br />
efter varm röd kalkavfärgning, t ex vid takfotslist, rakt ovanför mittentrén.<br />
Putsad, profilerad takfotsgesims, vitmålad. En del ytputsbortfall. I behov av målning.<br />
Även ljusgula färgspår vid mittentrén, under grått färgskikt.<br />
Trädgårdsfasaden har markerat sockelparti som inkluderar bottenvåningen (ligger<br />
utanför fasadlivet). Här finns enbart fönster i södra delen. Putsat med KC- eller<br />
cementbruk. Till stor del dold av växtlighet. Slätputsad fasad upp till, profilerad<br />
takfotsgesims, vitmålat.<br />
Gavel åt öster: Fasaden har gördelgesims, är slätputsad och vitmålad.<br />
Gavel åt väster: Fasaden slätputsad, mycket rödalger.<br />
Tak<br />
Sadeltak, täckt med nyare enkupiga tegelpannor, röda, Veberödspannor. Taket<br />
lades om 1967-68. Två takfallsfönster i gjutjärn. Två putsade skorstenar, profilerade<br />
krön, som huvudbyggnadens skorstenar.<br />
Takkupa nere vid takfotet mitt på trädgårdsfasaden, tegeltäckt. Putsat och vitmålat<br />
på sidor, med ett äldre fönster. Takfotslist.<br />
Avvattning:<br />
Gårdsfasaden har vit hängränna, vita stuprör.<br />
Trädgårdsfasaden har röd hängränna, vita stuprör (färgen till större delen avflagnad).<br />
Fönster: Bottenvåningens fönster (insatta 1964) utgörs av tvåluftsfönster med<br />
mittpost, kopplade bågar, spröjsindelade till sex rutor/luft. Inga fönster i partiet<br />
med gluggar, varken åt gården eller trädgården.<br />
Ovanvåningens fönster tvåluftsfönster med mittpost, kopplade bågar, spröjsindelade<br />
till 10 rutor/luft. Fönsterbleck av plåt.<br />
Även i gavelrösten syns nyare fönster med kopplade bågar. Runda fönster i gavelspetsar.<br />
Dörrar: Åt gården pardörr, tryckt korghanksbåge, insatt 2005. Panelklädd. Den<br />
gamla dörren finns bevarad innanför.<br />
Pardörr, uppglasad i hörn mot huvudbyggnaden.<br />
Åt trädgårdssidan helt uppglasad 1960-talsdörr, trappa av granitblock framför.<br />
53
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Övrigt: Markerad gördelgesims ca 2,5 m från marknivå. Syns enbart på gaveln,<br />
men finns troligtvis under växtligheten på gårdsfasaden. Därunder sockelparti,<br />
som haft avvikande färgsättning i förhållande till fasadparti ovanför. På kalkputs<br />
gula färgspår, under ljusgrått, under mörkgrå.<br />
Interiört:<br />
I det ”Gamla köket” har ålderdomliga dörrar bevarats. Gäller även i andra rum i<br />
byggnaden. Vindstrappan av ek är troligtvis ursprunglig, medan kalkstenstrappan<br />
mellan första och andra våningen är bortriven. Fina smyginklädnader. Kökstrappa<br />
upp till serveringsgång.<br />
Södra flygelns östra gavel. Muren framför band på 1700- och 1800-talet samman mangårdsbyggnaderna<br />
med ladugården.<br />
54
Södra flygeln åt söder.<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Nuvarande skick och åtgärdsförslag Södra flygelbyggnaden<br />
En putsskada orsakad av frostsprängning har konstaterats vid stuprör, nordöstra<br />
hörnet. Teglet synligt. Åtgärdas snarats, äldre puts- och färgskikt av intresse att<br />
dokumentera. Även putsbortfall vid takfotsgesims.<br />
Gårdsfasaden dold bakom växtlighet (se resonemang huvudbyggnaden).<br />
På gavlarna förekommer rikligt med algpåväxt, behandlas i samband med renovering.<br />
Taket ser ut att vara i gott skick, men med tanke på att det senast lades om 1968<br />
är det dags för omläggning inom 2-5 år (man brukar räkna 40 års omläggningsintervall<br />
för tegeltak). I samband med detta kontrolleras plåtavtäckning invid skorstenar,<br />
byts ev ut mot ny plåt som platsmålas röd.<br />
Underhållsmålning av fönster och dörrar inom 2-5 år.<br />
När det gäller interiören har denna besiktigats mycket flyktigt, ett flertal kulturhistoriskt<br />
värdefulla byggnadsdetaljer kunde konstateras, vilka man bör värna i<br />
framtiden. Undersökning och dokumentation av äldre ytskikt etc bör utföras i<br />
samband med framtida renoveringsarbeten.<br />
55
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
56<br />
2b. Förbindelsebyggnad<br />
Byggnadshistorik<br />
I brandförsäkringen från 1817 sägs södra flygelbyggnaden vara förenat med stora<br />
huset genom en särskild tillbyggnad som utgörs av ”Corridor”. Denna syns också<br />
på Thersners avbildning från samma år. Upptill tillbyggnadens mur är vid denna<br />
tid ett mindre orangeri eller vinkast uppfört i en våning, med ingång från gavelmuren<br />
åt väster. I tillbyggnadens övre våning syns fönster. Byggnaden har ett<br />
flackt pulpettak och är även försedd med skorsten. I brandförsäkringen från 1910<br />
benämns tillbyggnaden som ”korridor mm”. På foto från 1909 synes tillbyggnaden<br />
vara alldeles övervuxen med växtlighet.<br />
Beskrivning<br />
Byggnad i 1½ vån. Grunden utgörs av stora tuktade rektangulära gråstensblock.<br />
Fasaden är slätputsad och vitmålad åt söder. I gaveln syns igenmurad öppning.<br />
Muren består här av synlig gråstensmur delvis putsad, oavfärgat. Profilerad takfotsgesims.<br />
Avvattning med vit hängränna och stuprör. Taket täckt med nytt enkupigt<br />
tegel. Plåtavtäckta vitmålade vindskivor. Omålad takfotsbräda i övre takdelen.<br />
Fönster är moderna tvålufts, kopplade, 6 rutor/luft. Dörren är av ”modern”<br />
balkongdörrstyp med plastvred (från 1976).<br />
Nuvarande skick och åtgärdsförslag södra förbindelsebyggnaden<br />
Synes vara i gott skick. Vindskivan med plåtavtäckning är missprydande. Viktigt<br />
att denna typ av detaljer utförs på anpassat vis för att inte dra ner helhetsintrycket.<br />
Pannorna borde i stället läggas i bruk ute vid kanten på traditionellt skånskt<br />
vis.
3a. Norra flygelbyggnaden<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Norra flygelbyggnadens<br />
gårdsfasad.<br />
Byggnadshistorik<br />
Flygeln är med all sannolikhet uppförd samtidigt med huvudbyggnaden, omtalas<br />
åtminstone redan 1749 av Linné. Enligt brandförsäkringen från 1817 var byggnaden<br />
vid den tiden sammanbunden med huvudbyggnaden med en korridor. Flygelns<br />
bottenvåning var inredd till brygghus med bakugn; förstuga med uppgång<br />
till andra våningen; osttryckeri med fin spisinrättning; ett rum till mjölkkammare;<br />
folkstuga och källare. Andra våningen bestod av: ett stort kök; spiskammare; pigkammare;<br />
korridor samt trappa till vinden, där ett rum var inrett vid östra gaveln.<br />
Byggnaden hade två skorstenar.<br />
Omkring 1900-talets början inrymdes här gårdens ”tjänstemän”, dvs bokhållaren<br />
och fogden. Här inhystes även lantbrukselever.<br />
I västra delen av byggnaden fanns gårdsmejeri fram till 1930-talet (troligen).<br />
Dock mjölkleverans i flaskor under hela perioden för andra världskriget, etikett<br />
finns från denna tid. 1976 gjordes en mindre varsam ombyggnad/modernisering<br />
av norra flygeln. I denna flygeln finns därför inte lika mycket detaljer bevarade<br />
som i den södra. Östra delen av byggnaden hyser idag bostad och kontor. I västra<br />
delen finns panncentral.<br />
Byggnadsbeskrivning<br />
Grund: I gårdsfasaden utgörs grunden av stora tuktade granitblock, som varit<br />
kalkavfärgade: färgskikt inifrån räknat är vitt, mörkgrå, rött, grått.<br />
57
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Åt norr har grunden blivit pågjuten med cementsockel, ca 30 cm hög och målats<br />
grå med akrylatfärg. Innan dess ljugrå KC-färg eller kalkfärg. Även åt öster har<br />
grunden påmurats med cementsockel, ca 30 cm hög, gråmålad.<br />
Grunden åt väster pågjuten/putsad. Delvis putslagad, grov kvastning. Mycket<br />
algpåväxt.<br />
Stomme och fasad: Byggnaden är uppförd av tegel på gråstensgrund.<br />
Gårdsfasad: Avdelas med gördelgesims. Sockelpartiet därunder har varit avfärgat<br />
först ljusgult, sedan ljusgrått, senast mörkare grå. På kalkputs. Lagning med KCbruk<br />
mitt på fasad. Här invid syns kraftigt gula färgspår (järnoxid, guldockra eller<br />
järnvitriol?). Profilerad takfotsgesims, med en del putssläpp. Vitmålad – ej med<br />
kalkfärg senast. Dock helt synlig och fri från murgröna.<br />
Fasaden åt norr är slätputsad med hård KC-puts och målad med KC-färg eller silikatfärg.<br />
Färgen släpper pga av vattenskada. Därför målningsbehov, putsen dock<br />
hel. Även denna fasad har gördelgesims och profilerad takfotsgesims.<br />
Gavel åt öster: Sockelpartiet, dvs partiet under den släta gördelgesimsen, är slätputsat<br />
och vitmålat (ej kalkfärg) med troligtvis KC-färg/silikat, ej särskilt sugande.<br />
Fasaden ovanför är slätputsad och vitmålad, trol. ej kalkfärg. Även gavelröstet är<br />
putsat och vitmålat. Här syns mycket algpåväxt, även rödalger. Markerad list utmed<br />
takfall, samt anslutning mellan gavelröste och fasad.<br />
Gavel åt väster är slätputsad med kalk- eller KC-puts. Ofärgad än så länge. Två rostiga<br />
järndörrar i gavelröstet, fönsterförsedda, en ruta trasig.<br />
Tak och avvattning<br />
Sadeltak, täckt med nyare röda enkupiga tegelpannor, danskt tegel åt norr, Veberödspannor<br />
åt gården. Taket lades om 1976. En murad skorsten i västra delen. Av<br />
rödbrunt tegel, med gjutet krön.<br />
Pannor i bruk utmed takfallens ändar vid gavlar. Takanslutning till mellanbyggnad<br />
i väster tätad med bruk.<br />
Åt gården syns vit hängränna, stuprör inuti murgrönan. Åt norr utgörs avvattningen<br />
av vita stuprör och hängrännor.<br />
Fönster:<br />
Gårdsfasaden: I bottenvåningen äldre (förspikade) tvåluftsfönster, spröjsindelade<br />
till sex rutor/luft. Utgör slags blindfönster i fasad, murat bakom och svartmålat.<br />
Äldre färgspår i form av guldockra kan konstateras. Det finns även nyare fönster i<br />
bottenvåningen, kopplade, har varit målade med guldockra, även äldre färgspår av<br />
grönt. Ovanvåningen har tvåluftsfönster med mittpost, kopplade bågar, spröjsindelade<br />
till 10 rutor/luft (troligtvis från 1952). Fönsterbleck av plåt. Det finns även<br />
äldre fönster i södra delen, slags blindfönster med svart mur bakom.<br />
58
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Norra fasaden: Fönster i ovanvåningen nyare, kopplade, spröjsindelade till tre rutor/luft.<br />
Har varit målade med guldockra. I fasaden västra del (mejeridelen) syns<br />
två gjutjärnsfönster, som skär genom gördelgesimsen. Grönmålade. Gjutna solbänkar,<br />
gråmålade.<br />
Gavel åt öster: I ovanvåningen nyare tvåluftsfönster, spröjsindelade med tre rutor.<br />
Gröna, kopplade (från 1990). Bleck över och under. Även i vindsvåningen. I gavelspetsen<br />
ett runt fönster ev äldre, grönmålat, med slätputsad omfattning. Inga<br />
fönster i bottenvåningen.<br />
Gavel åt väster: Runt fönster, igenmurat. Omfattning i slätputs.<br />
Dörrar:<br />
Dörrar åt norr: Dubbeldörr med bandgångjärn, klädd med skiva. Grönmålad. Fyra<br />
runda ventiler i mejeridelen. Missprydande galvade moderna ventiler i bostadsdelen.<br />
Dubbelport, äldre, leder in till mejeridelen. Klädd med stående, pärlspontpanel.<br />
Dekorativa och karakteristiska bandgångjärn (hängslen). Dörren är idag<br />
grönmålad, har varit gulmålad i guldockra tidigare. På fasaden finns även en grön<br />
trälåda, döljer enligt uppgift jordvärmeinstallation (värmepump?). Bredvid syns<br />
en utkastare.<br />
Gavel åt öster: en dubbeldörr, klädd med locklistpanel och stickbågig, en av nyare<br />
typ (1960/70-tal). Grönmålade.<br />
Övrigt:<br />
Muravsnitt ramar in gårdsplanen framför huvudbyggnaden, som idag är täckt<br />
med singel. Muren utgörs av en gråstensmur, putsad och avtäckt med tre rader<br />
ålderdomligt tegel. Murgröna på insidan. Hagtornshäck med hamlad lind i mitten.<br />
Norra flygelns norra fasad. Under 1900-talets första decennier var ett gårdsmejeri inrymt i västra<br />
delen, vilket ännu är avläsbart i denna fasad.<br />
59
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Norra flygelns västra gavel samt förbindelsebyggnad mot huvudbyggnaden.<br />
60<br />
Norra flygelns östra gavel, nedsmutsad<br />
av algpåväxt.
Förbindelsebyggnad mellan norra flygelbyggnaden och huvudbyggnaden. Gårdsfasaden.<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Fönster i norra flygelns gårdsfasad, bottenvåningen. Gula och grå färgspår på gårdsfasadens bottenvåning.<br />
61
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Nuvarande skick och åtgärdsförslag norra flygelbyggnaden<br />
Generellt gäller använd traditionella material och metoder. Putslagningar bör utföras<br />
med hydrauliskt kalkbruk. Sent tillkommen akrylatfärg på grund och fasad<br />
bör blästras bort och beroende på putsunderlag ersättas med kalkfärg alternativt<br />
KC-färg (t ex Hydraulit, som säljs av Målarkalk AB i Hyllinge) alternativt silikatfärg<br />
(om detta använts tidigare). I samband med fasadrenovering var uppmärksam<br />
på och dokumentera äldre färgskikt.<br />
Omålade ytor målas, främst av estetiska skäl, omgående.<br />
Norra fasaden, där färgen släppt efter vattenskada bör likaså åtgärdas omgående.<br />
Gavel åt öster rengöres och underhållsmålas inom 2-5 år. Här förekommer rikligt<br />
med algpåväxt, behandlas i samband med renovering.<br />
Gårdsfasaden dold bakom växtlighet (se resonemang huvudbyggnaden).<br />
Taket ser ut att vara i gott skick, lades enligt uppgift om 1976. Ännu ca 10 år till<br />
nästa takomläggning (om man räknar 40 års omläggningsintervall för tegeltak).<br />
Underhållsmålning av fönster och dörrar inom 2-5 år.<br />
När det gäller interiören har denna inte alls besiktigats, med undantag för västra<br />
delen av byggnaden, där tidigare ett gårdsmejeri var inrymt. Gjutjärnspelarna för<br />
den omändrade takstolen finns bevarade, men inte mycket mer än så. Exteriört<br />
kan mejeriet avläsas genom gjutjärnsfönsterna, porten samt ventilationsrör på<br />
byggnadens fasad åt norr. Dessa byggnadsdetaljer är av kulturhistoriskt intresse<br />
att bevara.<br />
62<br />
3 b. Förbindelsebyggnad<br />
Byggnadshistorik<br />
Troligtvis samtida med övriga byggnader. Omtalas 1817 som ”Corridor”. Även<br />
1910 omtalad som korridor mm, samt tvätthus.<br />
Byggnadsbeskrivning<br />
Byggnad i två våningar mellan norra flygeln och huvudbyggnaden, troligtvis en<br />
gråstensbyggnad.<br />
Fasad åt gården (söder) är täckt med murgröna. Innanför skymtar kalkputsad fasad,<br />
äldre puts, avfärgad med innerst gult, övermålat med ljusgrått. Gördelgesims<br />
även här, vilket tyder på att den är ursprunglig i anläggningen. Alldeles ovan denna<br />
är två stentavlor placerade. Inskriptionerna ifyllda med svart lyder:
IHS<br />
H. AXEL.WROP<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
IHS<br />
F.SISEL GROBE<br />
Fönster i mellanbyggnadens ovanvåning är av äldre datum, med beslag av 1700talstyp.<br />
Grönmålade idag. Av intresse att konstatera äldre färgspår vid framtida<br />
renovering. Bottenvåningens fönster består av en luft, sexrutad, stansade 1920tals<br />
beslag. Enkelt med separat innerbåge. Dörren är av modern typ med treglasfönster<br />
på insidan. Grönmålad, uppglasad.<br />
Slät puts upp till. Missprydande dubbel träsarg, avtäckt med svart plåt.<br />
Fasad åt norr är nyligen renoverad. Grunden består av överputsad gråstensmurverk,<br />
som skjuter ut från fasadliv. Putslagad och grovt kvastad, ännu ej avfärgad.<br />
Fasaden är slätputsad, ev med hydrauliskt kalkputs/alternativt KC-bruk. Fönster<br />
delvis helt nya och grönmålade. Även tvåluftsfönster 6 rutor/luft. Med hörnbeslag.<br />
Dörren av modernt snitt, grönmålad. Brädklädd takfot av ohyvlat virke,<br />
omålat (missprydande). Avvattning med vit hängränna. Taket utgörs av pulpettak,<br />
täckt med tvåkupigt rött tegel. Veluxfönster i takfallet. Vindskivor dubbla åt öster,<br />
avtäckta med svart plåt. Omålade och missprydande.<br />
Anslutning uppåt mot huvudbyggnadens gavel nyligen omgjord, oklart hur det<br />
såg ut tidigare. Fasadklädsel med skivmaterial, vitmålat. Vindskivor och takfotsinklädnader<br />
av omålat trä. Takanslutningar med svartmålad plåt.<br />
Fasad åt öster: Delvis putslagat i grund och fasad. Senaste avfärgning ej kalkfärg,<br />
men vit. Nyinsatt fönster i rest av äldre karm.<br />
Nuvarande skick och åtgärdsförslag norra flygelbyggnaden<br />
Byggnaden har nyligen renoverats. Den oputsade fasaden bör målas omgående.<br />
Använd kalkfärg alternativt KC-färg (t ex Hydraulit) beroende på putstyp (troligtvis<br />
hydrauliskt kalkbruk).<br />
Vindskivorna kunde ha utförts något smäckrare, men kan accepteras på baksidan<br />
om de målas vita. Åt gårdsfasaden kan den dubbla brädtäckningen ifrågasättas.<br />
Hur såg det ut innan denna åtgärd? Svaret finns förmodligen under växtligheten<br />
som döljer den södra förbindelsebyggnadens krön. Även äldre foton kan vara till<br />
hjälp, se brunt album med bilder från omkring 1900. Liksidighet bör eftersträvas.<br />
Som en temporär åtgärd kan brädtäckningen dock målas vit. På sikt bör den ersättas<br />
med utförande av större finess, för att inte dra ner helhetsintrycket.<br />
63
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
64<br />
Ekonomibyggnader<br />
4. Gårdssmedja, f d redskapsbod mm<br />
Smedjan från<br />
sydost.<br />
Byggnadshistorik<br />
Fasaden åt söder pryds av årtalet 1753, som får förmodas vara byggnadsåret.<br />
Byggnaden benämns i brandförsäkringen från 1817 som ”Spannmålsboden”.<br />
Den uppges då vara grundmurad med gråsten, gavlarna till hälften utför sparrarna<br />
av gråstensmur och resten av bräder. Taket är täckt med tegel på öppen läkt.<br />
Från åtminstone 1859 inrymmer byggnaden även gårdens mejeri för en tid. I en<br />
brandförsäkring från 1877 benämns dock byggnaden som ”Fordna Mejeriet, nu<br />
Svinstall”. 1897 uppges byggnaden vara täckt med spåntak, sannolikt tillkommet i<br />
samband med en större ombyggnad då även murarna byggdes på och gavlarna till<br />
hälften utfördes i korsvirke med tegelfyllnad, samt nya gjutjärnsfönster sattes in åt<br />
söder. Funktionen är nu redskapsbod. 1910 konstateras att byggnaden fått ny<br />
funktion igen, numera beskrivs den som gårdssmedja och slöjdbod, funktioner<br />
som fortfarande är avläsbara i byggnaden. Spåntaket har 1910 ersatts av papp.<br />
Byggnadsbeskrivning<br />
Fasad och stomme: Stomme av gråsten med brett utstrukna fogar.<br />
Fasad åt söder: I senare tid skolat med svart småsten. En del skolning med tegel,<br />
har varit överputsad med kalkbruk. Fönsteromfattningar i gulrött melerat tegel,<br />
stickbågiga.
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Fasad åt väster senast putsad med delvis synlig gråsten (brett utstrukna fogar med<br />
svart dekorativ utsparningssten). Kalkavfärgat. Gavelröstet består av korsvirke<br />
med tegelfyllnad, som varit rappad och vitmålad. Korsvirket delvis rötangripet.<br />
Timran senast det begav sig rödfärgad. Gavelspetsen klädd med bred lockpanel,<br />
rödfärgad. I gavelröstet sitter ålderdomliga luckor (upphängningen bör kontrolleras!)<br />
Fasad åt norr har ganska mycket putsrester. Gråsten har samtidigt med putsen varit<br />
synlig i fasad (alltså brett utstrukna fogar). Putslagningar utförda med KC-bruk.<br />
Sekundärt igenmurade öppningar, lågt placerade troligen för smådjur (1877 var<br />
byggnaden svinstall).<br />
Gavel åt öster: korsvirket med tegelfack har delvis åtgärdats i senare tid. Lockpanelen<br />
i dåligt skick, en del hänger löst. Återstår en del arbete här. Murverket angripet<br />
av murarbin.<br />
Fönster:<br />
Svagt stickbågiga gjutjärnsfönster åt söder. Fogar här invid angripna av murarbin.<br />
Igenmurad ursprunglig öppning åt öster, igensatt med gjutjärnsfönster.<br />
Dörrar:<br />
Åt väster stickbågig pardörr klädd med stående panel, idag grönmålad har tidigare<br />
varit gulbrun/eller guldockra. Försedd med klinka. Rostiga bandgångjärn. Bör<br />
oljas eller täckmålas.<br />
Åt norr två dubbelportar, sekundära. Tegelomfattningar av gulrött melerat tegel<br />
(se motstående fasad). Överputsat. Portarna har stående profilerad brädklädsel.<br />
Idag svartmålade, har varit bruna. Rostiga hängslen/bandgångjärn.<br />
Tak:<br />
Sadeltak, täckt med tvåkupigt tegel. Vindskivor av trä, liksom vattbrädan. Takfotsbräda<br />
omålad, har ev varit tjärad.<br />
Läkten syns under taksprånget, samt det äldre sticketaket.<br />
Huset har ingen skorsten.<br />
Avvattning: saknas<br />
Interiört: se skiss nedan<br />
65
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Gamla smedjan från norr.<br />
66<br />
eldstad<br />
smedja<br />
Beskrivning av interiör: I norra delen har det senast<br />
varit inrymt smedja. Här är det delvis gjutet, delvis<br />
belagt med singel på golv. Spiskomplex och eldstad finns<br />
bevarat. Rummet hyser en del byggmaterial så som tegelsten,<br />
bl a ihåligt tegel. Även gamla vagnar och redskap.<br />
Södra delen avdelat ungefär på mitten. I det östra utrymmet<br />
verkar det ha funnits någon typ av verkstad.<br />
Tre igensatta öppningar, syns i vägg mot angränsade<br />
rum åt väster. Kanske har här funnits dass.<br />
Kikar man upp på vinden kan konstateras att takstolen<br />
är utbytt. Äldre hanband ligger direkt på lejden. Ny<br />
takstol bredvid. Invändigt syns det äldre sticketaket.
Gavel åt väster.<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Nuvarande skick och åtgärdsförslag gårdssmedjan<br />
Putsbortfall i de brett utstrukna fogarna. Angrepp av murarbin, framförallt åt<br />
söder och öster (invid fönsteromfattningar). En del lagningar utförda i hårt KCburk.<br />
Även putsbortfall i gavelröstenas tegelfack. Åtgärdas genom foglagning<br />
med hydrauliskt kalkbruk, samt putsning och vitkalkning av tegelfack i gavelröstena.<br />
Rötskadad lejd och stolpe i bägge gavelspetsar behöver ses över, lagas och kompletteras.<br />
Korsvirket rödtjäras alternativt rödfärgas med slamfärg.<br />
Lockpanelen i gavelspetsarna behöver kompletteras. Använd virke av olika bredd<br />
lika befintlig panel, för att bibehålla ålderdomlig karaktär. Lockpanelen rödfärgas.<br />
Luckornas upphängning bör kontrolleras. Även vindskivor kan rödfärgas alternativt<br />
rödtjäras.<br />
Gjutjärnsfönster målas svarta eller grafitgrå med linoljefärg, efter rostskyddsbehandling<br />
med t ex järnmönja.<br />
Portar åt norr målas svarta lika befintlig kulör. Portar på gavlar också i behov av<br />
målning, framför allt de rostiga bandgångjärnen. Kulör kan diskuteras, ev återgång<br />
till tidigare guldockra, alternativt svart som portar åt norr. Använd linoljefärg.<br />
Takstol och tak ej besiktigat avseende skador.<br />
67
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
68<br />
5. Ishuset<br />
Ishuset från nordöst.<br />
Byggnadshistorik<br />
På platsen för denna byggnad låg 1817 en malthuslänga, som dock är riven senast<br />
vid 1800-talets mitt. Nuvarande byggnad finns inte med i brandförsäkringar och<br />
på kartor en bit in på 1900-talet. Den fungerade ursprungligen som ishus, strategiskt<br />
placerad i närheten av de stora dammarna. Tillgång på is var av största betydelse<br />
för mejerirörelsen på gården. Gunnar Kinch berättar att byggnaden då den<br />
användes som ishus var utan tak. Man täckte isen med Skrombergaaska. 3 Omkring<br />
1940 fick ishuset tak i samband med att det fick ny funktion som fruktförvaring.<br />
Byggnadsbeskrivning<br />
Murverk av gråsten med brett utstrukna fogar. Norra fasaden utgör samtidigt<br />
gårdsanläggningens mur åt norr. I gott skick, senaste foglagning utförd med KCbruk.<br />
Brunt tegel i gavelrösten. Taket täckt med rött tvåkupigt tegel. Ett par luckor<br />
åt norr respektive port åt öster. Rödfärgade.<br />
Nuvarande skick och åtgärdsförslag f d ishuset: Byggnaden är i gott skick.<br />
Portar behöver rödfärgas. Håll taket fritt från nedhängande grenar och mossa.<br />
Vid framtida mur- och putsarbeten använd hydrauliskt kalkbruk.<br />
3 ”Det var inte ovanligt att man förr försåg iskällare (ishus) med halmbetäckta träväggar samt halmtak.<br />
Derför att med halm beklädda träväggar och halmtak äro mycket dåliga värmeledare och för den skull<br />
blott mycket långsamt upptaga samt lika långsamt fortleda den yttre luftens och solstrålarnes värme till<br />
iskällarens inre. I stället för med halm kan man ock bekläda sådana iskällare med ett lager af kol eller aska,<br />
enär kol och aska äro ännu sämre värmeledare.” ur Hvarför och derför, frågor och svar ur naturlärans<br />
viktigaste områden av Otto Edvard Vincent Ule, 1868.
6. Korsvirkeshuset<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Korsvirkehuset, som haft många funktioner genom åren. Med stor sannolikhet ingick denna i 1700-talsanläggningen <strong>Bälteberga</strong>.<br />
Byggnadshistorik<br />
Denna ekonomilänga ingick förmodligen i 1700-talsanläggningen <strong>Bälteberga</strong>.<br />
Fram till 1800-talets senare del utgjordes flertalet av gårdens ekonomibyggnader<br />
av just ekekorsvirke med tegel i facken. På Rålambs avbildning från slutet av<br />
1700-talet syns längan tillsammans med två vinkelställda längor söderut bilda en<br />
egen gård norr om mangårdsbyggnaderna. För detta finns dock inga vidare belägg.<br />
Mycket talar dock för att byggnaden står på ursprunglig plats, även om det<br />
ingår återanvänt virke i t ex södra fasaden.<br />
I brandförsäkringen från 1817 benämns byggnaden ”Torfhus längan”.<br />
Längan uppges vara uppförd i ”ekekorsvirke med tegel inmuradt” samt täckt med<br />
”läckten och tegel” (!), dvs understruket tegeltak, ha brädgavlar samt vara inrett<br />
till ”Torfhus, hönshus och kalkbod”. 1877 omtalas den som ”fordna torfhuslängan”,<br />
nu inredt till bakstugor, bakugn, vedbod och hönshus. Taket är vid detta tillfälle<br />
nyläktat och täckt med spån. Detta bekräftas av äldre foton från omkring<br />
1900, på vilket man också kan konstatera att huset nu var illa underhållet. Ännu<br />
1910 benämns byggnaden som Bakstuga mm. Under 1900-talet har östra delen av<br />
byggnaden använts som elevbostad sommartid.<br />
69
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Byggnadsbeskrivning<br />
Grund: Gråsten, fogat med cementbruk. Stenar har kalvat ut åt väster.<br />
Fasad/stomme: Korsvirke av ek, märkning av timran ännu synlig åt norr. Bränt<br />
tegel alternativt lertegel i facken, till stor del fogat med lerbruk. Rappat och vitkalkat.<br />
Tyvärr putslagat med cementbruk, vilket förvärrat skadorna. Anmärkningsvärt<br />
och ovanligt att fotsyllen i princip är intakt!<br />
Timran rödfärgad/eller rödtjärad. Facken som sagt vitkalkade. Gavelrösten klädda<br />
med stående lockpanel, rödfärgad. OBS! Laga omgående, en del bräder saknas<br />
åt väster. Fasaden åt söder är sämst. Här har också gjorts flest förändringar i<br />
stommen (förändring av öppningar).<br />
Fönster: Sexrutade fönster, förmodligen sekundärt tillkomna eftersom de tillkommit<br />
på bekostnad av löshult. Senast rödmålade, i bostadsdelen åt öster grönmålade.<br />
Dörrar: Lappade och lagade, påspikade med skivklädsel. Rödmålade.<br />
Tak: Avsågade takbjälkar vittnar om att takstolen är sekundär. Sadeltak, tidigare<br />
täckt med spån, idag täckt med tvåkupigt tegel. Skorsten med utkragande krön.<br />
Avvattning: -<br />
Övrigt: En del av timran , framför allt åt söder, tycks vara återanvänd från annan<br />
byggnad.<br />
Interiört:<br />
Inredd bostad vid östra gaveln. Har använts som elevbostad sommartid. Förstukök.<br />
Övriga halvan har varit stall (för får) respektive hönshus. Innerväggar av<br />
lersten.<br />
70<br />
Detalj av smidesförstärkning nere vid<br />
anslutning stolpe/snedstyva/fotsyll, som för<br />
övrigt är i anmärkningsvärt gott skick.
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Korsvirkeshuset från nordöst.<br />
Åtgärdsförslag korsvirkeshuset<br />
För att rädda byggnaden måste akuta åtgärder vidtas beträffande byggnadens<br />
skalskydd:<br />
- Taket behöver lagas omgående. Nedhängande grenar tas bort. Nya vindskivor.<br />
- Likaså hålen i gavelröste åt väster måste akut åtgärdas, genom komplettering<br />
med lockpanel lika befintligt.<br />
- Fasaden åt söder är i sämst skick, ett fack är nedrasat så att mur av lersten<br />
är fritt exponerad. En tillfällig åtgärd kan vara att täcka ytan med stående<br />
brädklädsel. Alternativt uppmurning med tegel, rappning och kalkavfärgning.<br />
- Om möjligt bör fönster lagas beträffande sönderslagna rutor. Alternativt<br />
ersättas med nytillverkade bågar lika befintliga. Den sexrutade indelningen<br />
bibehålls.<br />
- Håll undan sly och växtlighet invid grund.<br />
Vid en mer omfattande restaurering bör cementfogning i gråstensgrund avlägsnas.<br />
Utkalvning av stenar åtgärdas. Smidda förstärkningar rostskyddas och målas.<br />
Generellt bör felaktigt utförda lagningar med cementhaltigt bruk avlägsnas i de<br />
tegel- eller lerstensmurade facken. Med tanke på att facken är murade med lerbruk<br />
bör putsskiktet också utföras i lerkline eller luftkalkbruk för att inte bli för<br />
starkt. För att sedan kalkas med äkta kalkfärg. Timran rödfärgas med slamfärg<br />
alternativt rödtjäras. Skorstenen bör ses över och foglagas, den är betydelsefull för<br />
byggnadens karaktär och viktig att bevara.<br />
71
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Norra ekonomibyggnaderna<br />
72<br />
7. Häststallet, f d magasin mm<br />
Beskrivning: äldre foto (odaterat men ca 1900) visar att byggnaden inte var försedd<br />
med lanterniner i nock eller takkupor i södra takfallet, istället fanns takfallsfönster.<br />
Bilder visar att det fanns åtminstone 6 fönster i dubbla rader (12 st). Taken<br />
var belagda med takpapp på trekantsläkt utan ståndränna eller hängränna. I<br />
den västra gaveln (mot huvudbyggnaden) fanns en gavelröstesprydnad av trä.<br />
Fasaderna består av gult tegel i kryssförband. Gaveln delas i förtjockade<br />
murpartier som fungerar både estetiskt genom att det delar fasaden rytmiskt men<br />
också genom att mängden bränt murtegel minimeras. Gaveln pryds även av en<br />
trappstegsformad tegelmurning. Murverket på långsidorna är slätt och fogarna<br />
utförda som vanlig slätfog.<br />
På södra långsidan finns fyra grönmålade portar med smidda beslag. Norra<br />
långsidan innehåller en port med smidda beslag med färgbortfall och rostiga beslag.<br />
På norra sidan ansluter en byggnadsdel i längdriktningen på stallet. Den är<br />
uppförd i samma höjd men med tegel av rödare ton. Taket är belagt med sinuskorrugerad<br />
grå eternit (i östra delen har mossa ansamlats som riskerar att frostspränga<br />
eterniten). En stor skjutport klädd med sinuskorrugerad plåt omgiven av<br />
två fönster ett i gjutjärn och ett i betongglas. Vid denna fasad utgick tidigare ett<br />
grisstall i vinkel norrut, byggnaden är nu riven.
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Sadeltaket över stallet är belagt med rödaktig tvåkupig betongpanna. Sentida fabriksmålade<br />
hängrännor i svart och äldre platsmålade röda stuprör med vinklade<br />
krökar. Omålade oprofilerade vindskivor. Vid taknock sitter två lanterniner med<br />
småspröjsade fönster. Norra takfallet innehåller en lågt sittande stor takkupa och<br />
ett högt sittande takfallsfönster. Råsponten i norra takkupan är fuktskadad vilket<br />
troligen beror på att underlagspappen är slut och bör läggas om.<br />
I södra finns en frontespis med dörr för lastintag, i södra takfallet och två<br />
spetsiga fönsterkupor med småspröjsade fönster. Lanterninerna är i behov av<br />
fönsterunderhåll, kittning, målning och mindre snickerilagningar av bottenstycken.<br />
Utvändigt är lanterninerna klädda med plåt som kanske är zink? Plåten ser hel<br />
ut men den är spikad rätt igenom plåten och spikskallarna är rostiga. I den östra<br />
lanterninen finns en takstol vars norra sparre är kraftigt angripen av trägnagare<br />
som bör undersökas om pågående angrepp eller avstannat. Bottenstyckena på<br />
bågarna i söder är så dåliga att glasrutorna börjat glida ut vilket släpper in mer<br />
fukt och accelererar förfallet.<br />
Vid ränndalarna på takkupor och frontespis på södra takfallet finns skador.<br />
Största är problemen invid vid takkuporna. Skador finns även i råsponten vid<br />
takfoten som kan bero på att fotplåten är slut och behöver bytas, hur omfattande<br />
skadorna är i sparrarna kan inte avgöras från marken.<br />
Skador vid östra takkupan på södra takfallet.<br />
73
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Fasadtegel med erosionsskador, stora fogbortfall. I västra gaveln skadorna är<br />
störst. Även i södra och norra fasaderna (långsidorna) finns skador främst vid<br />
marknivå troligen till följd av tidigare avsaknad av fungerande hängränna. I södra<br />
långsidan finns även skador vid den östra porten och vid takavvattningen, samt i<br />
frontespisen. På några partier har fogarna lagts med cementhaltigt bruk vilket är<br />
olämpligt eftersom det blir får hårt och hindrar fuktvandring med frostsprängning<br />
som resultat. I norra finns en mindre sättningsskada över ett fönster som<br />
kan påfresta gjutjärnsfönstret om det inte åtgärdas. Solbänkarna är lagda med<br />
bruk som släntats av utåt, en konstruktion som kräver återkommande underhåll<br />
till skillnad från de solbänkar av gjutjärn som finns på de andra ekonomibyggnaderna.<br />
Fönstren av gjutjärn är saknar färg och är ytligt rostangripna, en del rutor är<br />
krossade, främst på norrsidan. Längs långsidorna ankarjärn i form av kryss omålade<br />
och rostiga.<br />
Interiört: enligt äldre bilder fanns tidigare inredning med boxar av trä, golv av<br />
sten eller tegel. Idag finns herrskapsstall med boxar i västra delen, garage i mittendelen,<br />
bredvid det en huggebod/magasinstrapp och ett tjurstall i östra delen. I<br />
herrskapsstallet finns fortfarande inredningen till tre boxar, en selkammare och<br />
fyra spiltor kvar. Stallinredningen bär spår efter en ockragul färg. Golven är, bortsett<br />
från mittgången, övergjutna med betong vilket medför problem med fuktvandringen<br />
eftersom markfukten koncentreras till yttermurarna och accelererar<br />
skadorna vid marknivå. I mittgången ligger natursten. Stallets innertak består av<br />
pärlspont. Skador finns i södra delen och i minst en bärande golvbjälke. Denna<br />
skada är orsakad av fukt från taket och om den är pågående bör detta åtgärdas<br />
snarast.<br />
Garagets tak är inklätt med eternitskivor och därför döljs eventuella skador.<br />
Vinden är delad i två loft som fungerat som spannmålsloft. Till frontespisens lastlucka<br />
finns en träslisk och vinsch och spel finns kvar liksom elskåp till tröskmotor<br />
och kvarnmotor (kanske har en hammarkvarn eller kross funnits här?).<br />
På vinden förvaras äldre bågar och dörrar från huvudbyggnaden. I stallet förvaras<br />
ramarna till äldre trädgårdsgrindar.<br />
Åtgärdsförslag:<br />
Rensa hängrännor (snarast)<br />
Foga och ersätt skadad fasadtegel, (1-3 års sikt)<br />
Betongpannorna på norra takfallet kraftigt mossbeväxta, rensa (1-3 års sikt)<br />
Rostskydda och måla ankarjärnen samt gjutjärnsfönstren (4-12 års sikt)<br />
Måla porten på norra långsidan (4-12 års sikt).<br />
74
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Plocka ned pannorna se över papp och läkt, laga råspont och byt fotplåt (4-12 års<br />
sikt). Ett alternativ till att återlägga betongpannorna är att skifta takmaterial till<br />
svart papp på trekantslist eller lägga röda tegelpannor.<br />
Märk upp och skydda känsliga fönsterbågar som förvaras på vinden.<br />
Laga golvbjälklag ovan stallet.<br />
Invändigt smide och järn i krubbor och vinschar kan borstas och strykas med<br />
isotrol (linoljebaserad) som hindrar fortsatt korrosion.<br />
8. Ungdjursstall, f d ridhus och lada<br />
Beskrivning: äldre foto (odaterat men ca 1900) visar att väggarna var putsade<br />
och kalkade utvändigt. Ett foto visar en byggnad med lanterniner som kan vara<br />
ridhuset innan tillbyggnaden. Detta är eventuellt en av gårdens äldsta ekonomibyggnader.<br />
Byggnaden är inte med på kartan till 1819-års brandförsäkring (jfr<br />
sidan 14) men kan vara uppförd under perioden 1843 till 1863 (jfr sidan 16).<br />
Byggnaden höjdes 1946 då höloftet byggdes till. Taket byggdes om och det tidigare<br />
tjärpappstaket skiftades till eternit. Mellanbjälklaget består av håltegel med<br />
halmfyllning mellan I-balkar. Byggnaden har fasader av vitmålad puts, övre del<br />
och gavelröste av rödfärgad lockpanel (plasthaltig färg). Sentida lagningar och<br />
färgbortfall vittnar om att cementhaltig puts och plasthaltig färg använts. Dessa är<br />
på sikt olämpliga för en äldre byggnad som troligen innehåller en stor del lerbruk<br />
och kanske obränd lersten eftersom det innesluter fukt som äventyrar lerans sammanhållning.<br />
75
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Fönster och fönsterbänkar av grönmålat gjutjärn. Portar av trä i gaveln senare<br />
men på norra långsidan med äldre smide.<br />
Tak belagt med sinuskorrugerad eternit. I östra röstet skjutportar och hissbalk.<br />
Interiört finns höliften bevarad. I bottenvåningen som ska ha fungerat som ridhus<br />
tidigare är golvet belagt med sintrat tegel (typ klinkers) och taket hålles uppe<br />
av putsade pelare.<br />
Åtgärdsförslag: på lång sikt ersätta cementhaltig puts med kalkputs ersätta plasthaltig<br />
färg med kalk (eller på kortare sikt silikat eller KC vid lagning)<br />
Måla portar och fönster (på sikt).<br />
Se över eterniten (på lång sikt) vid behov av byte kan asbestfri cementfiberskiva<br />
typ cembonit läggas.<br />
Bärbar motor och vinsch på loftet i B2.<br />
76
9. Ungdjursstall<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Beskrivning: äldre foto (odaterat men ca 1900) visar att väggarna var putsade<br />
och kalkade utvändigt. Putsad och vitmålad byggnad bortsett från den södra gaveln<br />
som består av gult tegel med dekor lik B1 och märkt 1881 med gjutjärnssiffror.<br />
I) brandförsäkringen från 1817 beskrivs en byggnad på denna plats byggd i<br />
gråsten under halmtak, med yttre mått på 33 x 22 alnar. Gaveln har stora fogbortfall<br />
och cementlagningar vid marknivå.<br />
På de putsade ytorna i väster syns sentida lagningar och färgbortfall som vittnar<br />
om att cementhaltig puts och plasthaltig färg använts. Dessa är olämpliga för en<br />
äldre byggnad som troligen innehåller en stor del lerbruk och kanske obränd lersten.<br />
Kanske finns även i den västra långsidan en stomme av gråsten. Fönstren är<br />
av gjutjärn med solbänkar av gjutjärn färg saknas och ytlig rost förekommer.<br />
I den östra långsidan finns två stora skjutportar som tar upp nästan hela fasaden.<br />
I den västra långsidan finns en äldre port med smide. Porten glipar och färgen<br />
flagar.<br />
Sadeltaket är belagt med sinuskorrugerad grå eternit som lades 1962 och ersatte<br />
ett papptak. Takutsprånget vid sydgaveln är avklippt. Hängrännor och stuprör<br />
sentida fabriksmålade vita. Vindskivorna är omålade.<br />
Interiört äldre foderbord borttagna, nya göts <strong>2007</strong>. Mellanbjälklaget undersöktes<br />
inte då åtkomst till vinden inte finns. Undertaket klätt med plåt.<br />
Åtgärdsförslag: foglagning av gaveln (1-3 års sikt)<br />
på längre sikt ersätta cementhaltig puts med kalkputs ersätta plasthaltig färg med<br />
kalk (eller på kortare sikt silikat eller KC vid lagning)<br />
Måla portar, fönster, vindskivor (4-12 års sikt).<br />
Se över eterniten (på lång sikt) vid behov av byte kan svart papp på trekantslist<br />
läggas eller asbestfri eternit typ cembonit.<br />
77
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Byggnad 10 norra fasaden. Mjölkrummet fanns i hörnet tv på bilden, spår efter kalkstrukna väggar syns och murverket<br />
ombyggt.<br />
Södra ekonomibyggnaderna<br />
De södra ekonomibyggnaderna (B10, B12 och B13) är sammanbyggda i en korsformig<br />
plan. Till B10 stöter B11. Bortsett från den putsade B13 är de uppförda i<br />
gult tegel och täckta med röda tegelpannor. Äldre foto visar att taken varit täckta<br />
med svart papp på trekantslist och det funnits åtminstone två smala ventilationshuvar<br />
på B10.<br />
78
B10 västra gaveln och norra fasaden.<br />
10. Södra stallet, arbetshästar<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Beskrivning: stallbyggnaden är uppförd med fasader i gult tegel i kryssförband.<br />
Fasaderna är indelade med förtjockade murpartier likt B7. Västra gaveln pryds av<br />
en trappstegsformad tegelmurning. Murverket på långsidorna är slätt och fogarna<br />
utförda som vanlig slätfog. Sadeltak belagda med tvåkupigt rött tegel. Två lanterniner<br />
höjer sig över taknock. En huv i rostfri plåt är placerad intill den västra.<br />
Äldre foto (odaterat men ca 1900) visar att en vällingklocka funnits med ett litet<br />
sadeltak tvärs riktningen byggnadens sadeltak, här fanns även en gavelröstesprydnad<br />
av trä med samma utformning som på norra stallet. Idag sitter vällingklockan<br />
i västra gaveln oskyddad och rostangripen, har troligen inte varit täckt på mycket<br />
länge.<br />
Vid sydvästra hörnet på sydsida trädgårdsmuren fanns ett drivhus. I hörnet<br />
mellan B10 och B11 fanns tidigare ett mjölkrum. Ändringar i murverket visar att<br />
man byggt upp väggen efter det ras som inträffade under ombyggnad. Här finns<br />
sättningsskador i murverket.<br />
Undertaken lagda med stickor på läkt, takfoten är lagd med råspont istället<br />
för stickor. Utvändigt täcks taken av tvåkupiga röda lertegelpannor. Generellt är<br />
undertaken i dåligt skick och i behov av omfattande åtgärder. Störst är skadorna i<br />
ränndalar och i takfot. I södra takfallet finns särskilt omfattande skador vid de<br />
partier som utvändigt byggts till med svagt sluttande plåttak. Här har remstycket<br />
tagit skada. Ränndalarna mellan byggnad 10 och 12 dåliga både i norr och söder.<br />
Skador även vid norra frontespisen och norra takfoten.<br />
De två lanterniner är täckta med tegelpannor på öppen läkt. Fönster i lanterninerna<br />
likt B7. Den västra lanterninen är dålig i regelkonstruktionen på södra<br />
sidan men förefaller OK i norr. I lanterninens södra sida är en fönsterbåge trasig<br />
och ersatt med skiva, ytterligare en båge är trasig och glaset saknas delvis.<br />
Den östra lanterninen, är inifrån täckt med plastskynke i underkant. Fönsterbågarna<br />
är i dåligt skick. Under lanterninen är en träsilo placerad.<br />
Norrfasad: sockeln i tegel fogbortfall och tegelsprängning.<br />
79
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Västra gaveln: fogbortfall samt sättningssprickor i blinderingarna som tyder på<br />
sjunkande mittparti. Port av ny smal råspont men med återanvända äldre smidesbeslag.<br />
Sydfasad förbyggd av luta i plåt samt av halmlager som ersatt äldre byggnad på<br />
platsen, även östra delarna av sydfasaden är tillbyggda och innehåller ett stort<br />
spröjsat fönsterparti.<br />
Östra gaveln: del av B12.<br />
Interiört: inredningen är utriven på bottenvåningen.<br />
På vinden finns en melasstank. Här finns äldre maskineri med elektriskt pådrag<br />
för fodring av hästarna.<br />
T v urverk till foderautomat. T h skador i ränndal<br />
Åtgärdsförslag:<br />
Hängrännor och avvattning saknas, komplettera eventuellt för att skona fasaderna<br />
från takdropp. Foga och ersätt skadad fasadtegel, foglaga sättningssprickorna (1-3<br />
års sikt). Tegelpannorna i takfot viker sig vilket tyder på skador i takkonstruktionen,<br />
invändigt syns omfattande skador i ränndalar och taknock. Lyft av pannorna,<br />
laga taket, byt eller komplettera fotplåt och återplacera pannorna (1-3 års sikt).<br />
Ett alternativ till att åter lägga tegelpannor kan vara svart papp på trekantslist.<br />
Besiktiga vällingklockan, en tänkbar åtgärd är att rekonstruera ett tak över vällingklockan<br />
i samband med restaurering av takfallen.<br />
80
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Måla portarna i västra gaveln, rostskydda och täckmåla smidesdetaljerna på portarna<br />
(1-3 års sikt). Rostskydda och måla ankarjärnen samt gjutjärnsfönstren (4-<br />
12 års sikt)<br />
11. Halmlager, f d gödselhus<br />
Beskrivning: skärmtak av plåt på järnstolpar. Här har tidigare stått en ekonomibyggnad<br />
med sockel av tuktad natursten och fasader av gult tegel. Delar av grunden<br />
finns kvar men väggarna och tak, samt sockeln i gaveln, är rivna.<br />
Åtgärdsförslag: Vid ytterligare rivningar eller ombyggnader genomför en enkel<br />
dokumentation med mått och bild. Materialet i sockel och fasadrester kan användas<br />
för reparationer av stående byggnader.<br />
81
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
B12 norra delen västra fasaden, samt södra delen västra fasaden<br />
82<br />
12. Södra kostallet<br />
Beskrivning: fasader av gult tegel i i samma utförande som B7 men med en något<br />
rödaktig ton i teglet. I södra gaveln syns naturstensockeln, i övrigt ligger sockeln<br />
lågt, i norra är sockeln högre. I norra gavelröstet finns en port med smidda<br />
beslag av äldre typ än övriga. Mellan fönster och takfot finns lerrör insatta för<br />
ventilation. Östra långsidan är mestadels förbyggd av två tvärställda längor och<br />
överputsad men partiet längst i norr är fritt. Här finns sentida ifyllningar av gult<br />
tegel. Här finns en äldre port med smidda beslag och kalkstenströskel.<br />
Tak belagt med tvåkupiga lertegelpannor. Takutsprång med profilerade<br />
bjälk- och sparrändar. I taknock finns lanterniner med småspröjsade fönster i<br />
samma utförande som på norra ekonomibyggnaderna, i denna leds spirorör upp<br />
från bottenvåningen som mynnar i lanterninerna. Teglet ligger på öppen läkt i<br />
lanterninerna. Den mittersta lanterninen förefaller vara i sämst skick men den<br />
norra sviktar kraftigt. I taknock finns även en lufttrumma klädd i falsad rödmålad<br />
plåt. I det östra takfallet finns en plåthuv för ventilation. Takstolens hanband är<br />
nedtagna och istället har man satt bärlinor med snedsträvor. Fönsterbågar av gjutjärn<br />
med fönsterbänk av gjutjärn.<br />
Skador: Liksom i B10 innehåller takfallen omfattande skador, undertaket av<br />
stickor är rötskadat och skador syns även i ränndalar och remstycken vid takfot.<br />
Sparrarna ser ut (dock inte säkert) att vara i OK skick ännu så länge, några är förstärkta<br />
och rötskadorna kan gå fort om taket är dåligt. Takfoten mot öster är synbart<br />
dålig med rötskadad råspont och sviktande form. Takfoten säckar in vilket<br />
tyder på skador i råspont och läkt samt eventuella skador i sparrar. De tre lanterninerna<br />
är i dåligt skick, fönsterbågarna kräver underhåll och lagning, takfallen<br />
innehåller pågående skador. Vindskivor och solbrädor är idag omålade.
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Fasaderna innehåller tegel med erosionsskador och fogbortfall. I södra gaveln är<br />
skadorna störst vid sockeln och under porten i gavelröstet. Porten i södra gavelröstet<br />
är i dåligt skick (otät och omålad). Även i byggnadens södra del, i västra<br />
fasaden (långsidan) finns skador främst vid murpelarna och i anslutning till fönsterbänkarna<br />
i gjutjärn. Längs västra fasaden ligger singel uppschaktat mot fasaden<br />
vilket binder fukt och ger mekaniska skador på fogar och tegel vid schaktningsarbetet.<br />
Finns även spår efter murbin i västra fasaden. I norra delen av västra långsidan<br />
finns omfattande fogbortfall och löst tegel i marknivå. I norra gaveln fogbortfall<br />
främst vid markyta samt mittgesims.<br />
Inredning: utriven, endast mindre delar finns kvar.<br />
Innertaket av stickor på läkt är dåligt på flera ställen, skadorna är värst vid takfot och ränndal men även i östra takfallet.<br />
Lanternin i norra delen med kraftigt sviktande tak. Fogbortfall leder till eroderat tegel i södra gaveln.<br />
83
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Åtgärdsförslag:<br />
Hängrännor och avvattning saknas, komplettera eventuellt för att skona fasaderna<br />
från takdropp.<br />
Skadorna i takkonstruktionen måste åtgärdas, invändigt syns omfattande skador i<br />
ränndalar och taknock. Lyft av pannorna, laga taket, byt eller komplettera fotplåt<br />
och återplacera pannorna (1-3 års sikt) Ett alternativ till att åter lägga tegelpannor<br />
kan vara svart papp på trekantslist.<br />
Restaurera lanterninerna (1-3 års sikt)<br />
Foga och ersätt skadad fasadtegel, foglaga sättningssprickorna, prioritera södra<br />
och västra fasaderna (1-3 års sikt)<br />
Avlägsna singeln och håll avstånd vid nya upplag (på sikt).<br />
Måla portarna, rostskydda och täckmåla smidesdetaljerna på portarna (1-3 års<br />
sikt).<br />
Laga port i gavelröste (på sikt)<br />
Rostskydda och måla ankarjärnen samt gjutjärnsfönstren (4-12 års sikt)<br />
84
B15<br />
B14<br />
Övriga byggnader<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
85
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
86<br />
B17<br />
F d Transformatorstation,<br />
hyser idag halmpanna.<br />
Pumpstation
Park och trädgård<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
En ansenlig trädgård har sedan mycket länge förknippats med <strong>Bälteberga</strong>. Det<br />
finns t ex uppgifter från mitten av 1500-talet om en då nyanlagd ört- och trädgård.<br />
Till 1700-talsanläggningen hörde också en värdig trädgårdsanläggning som<br />
imponerade på kringresande vid denna tid, däribland Carl von Linné som vid sitt<br />
besök 1749 fann en trädgård av ansenligaste mått - 300 steg lång och 130 steg<br />
bred. Vid husväggarna ska det ha funnits aprikoser, persikor, vinrankor, mandlar,<br />
valnötter och mullbärsträd. Vidare omtalas avenbokshäckar med ”artiga kabinetter”.<br />
Omkring gården fanns alléer längs alla utfartsvägar planterade av poppel och<br />
pil. På höjderna kring gården var ekplantager anlagda.<br />
Bilden av en ”ganska stor och wäl inrättad trädgård” bekräftas av Commissions<br />
Lantmätare J L Gillberg 1765, som även nämner att det fanns sex dammar<br />
vid gården där det bedrevs fiske av karp och rudor. Rålambs akvarell från 1700talets<br />
slut visar trädgårdens huvudsakliga drag, med kvartersindelning söder om<br />
gården samt alléerna som betonade mittaxeln respektive inramade anläggningen.<br />
Detta syns än tydligare på Skånska rekognosceringskartan från början av 1800talet.<br />
Uppgifter om trädgården under 1800-talet är knapphändiga. Gustaf Ljunggren<br />
skriver 1863 i Skånska herregårdar att ”Parken har flera vackra partier och<br />
besökes sommartiden om söndagarne af invånarna från angränsande städer.”<br />
Lantmäterikartor från samma tid visar den strikta kvartersindelade trädgården i<br />
söder. Mitt i gårdsanläggningen finns redan vid denna tid en medvetet formad<br />
grönyta.<br />
På rekognosceringskartan från 1812-20 syns en tydlig skiss av Belteberga Säteri med omkringliggande park- och<br />
trädgårdsanläggning.<br />
87
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
På gamla häradskartan från tidigt 1900-tal syns <strong>Bälteberga</strong> omgärdat av i räta<br />
vinklar mot varandra planterade allér som även inramar trädgården. I väster syns<br />
en anlagd park, som övergår i naturlig park av lövskog med slingrande vägar längre<br />
bort från gårdsmiljön. Däremellan finns en fruktträdgård.<br />
I vårdplanen har ingått att besiktiga och ta fram instruktioner för långsiktig<br />
skötsel av de kulturhistoriskt värdefulla avensboksalléerna – däribland en täckt<br />
lövgång. Dessa besiktigades den 26 juni <strong>2008</strong> av Svensk Trädvård & Utbildning<br />
AB, genom arborist de Gourét Litchfield och Beata Salach, vilka även granskat<br />
skötselråden nedan.<br />
1) Avenboksallé, planterad 1927 2) ”Linnéhäcken” 3) Bokhäck 4) Avenboksallé 5) Lind- och kastanjallé. Bakgrundskartan<br />
är Häradskartan från ca 1910<br />
88<br />
3<br />
4<br />
5<br />
2<br />
1
Häckträdgården<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Avenbokshäckarna på <strong>Bälteberga</strong> har ett högt kulturhistoriskt värde, varför det är<br />
angeläget att sköta och vårda dem på bästa sätt. Bevarad struktur, platskontinuitet<br />
och bevarat äldre växtmaterial bidrar till denna bedömning. Liksom det faktum<br />
att häckarna omnämns av den store Carl von Linné 1749. Därtill är häckarna en<br />
intressant och viktig representant för den skånska herrgårdens trädgård, där höga<br />
häckar utgör ett särpräglat karaktärsdrag, betingat av naturliga faktorer såsom<br />
vindförhållanden och ett gynnsamt klimat. Inom kvarteren kan det ha funnits<br />
annan vegetation, t ex bärbuskar eller fruktträd.<br />
Generellt om avenbok Carpinus betulus kan sägas att den är extremt tålig,<br />
med hård ved och motståndskraftig när det gäller sjukdomar. Den lämpar sig med<br />
andra ord särdeles bra för häckar och formklippning. Jordtypen där häckträdgården<br />
på <strong>Bälteberga</strong> är belägen uppges vara lätt lera, lite morängrus. Tät alv.<br />
För närvarande utförs i huvudsak beskärning i augusti, men även vinterbeskärning<br />
har gjorts, pga att man behövt använda sig av tunga fordon (hjullastare)<br />
för att komma åt, vilket krävt att marken i princip varit frusen.<br />
I samband med besiktningen diskuterades även frågor kring det befintliga<br />
växtmaterialets ålder samt häckarnas form. Enligt uppgift från Gunnar Kinch<br />
blev häckavsnitt 1. planterat 1927. Andra häckavsnitt bedöms ha en ålder på<br />
drygt 100-120 år, med inslag av riktigt gamla träd som med stor sannolikhet härstammar<br />
från 1700-talet. En kraftig föryngringsbeskärning utfördes 1958, varefter<br />
inga större förändringar har gjorts.<br />
Generella skötselråd<br />
JAS-beskärning. Avenbok Carpinus betulus, liksom lönn och björk, tillhör<br />
de s k JAS-träden, en grupp som pga att de blöder mycket bör beskäras<br />
sommartid (dvs perioden juli – augusti – september). Man bör sträva efter<br />
att utföra underhållsbeskärningen strax efter midsommar. Att beskära träd<br />
i JAS-månaderna är också bra för att trädet då har kraft och kan sätta i gång<br />
med övervallning direkt. Detta minskar dessutom risken för svampinfektioner.<br />
Beskärningssnitt. Tillsammans med rätt beskärning vid korrekt tidpunkt<br />
är det viktigt att man inte skadar den s k grenkragen och undviker stora<br />
beskärningssår. Detta definieras vanligtvis som mer än 8 cm i diameter,<br />
men får givetvis vara relaterat till storleken på växtmaterialet.<br />
89
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
90<br />
Bra redskap är A och O. Det råder generellt praktiska problem med att<br />
komma åt vid skötseln av häckarna, pga häckarnas ansenliga storlek. I<br />
England har man utvecklat särskilda stegar med landgång och dylika specialprodukter<br />
finns på marknaden. För <strong>Bälteberga</strong> föreslås särskild ställning<br />
så att man kan komma åt att klippa den täckta häcken utifrån.<br />
Häckarnas form. Häckarna har med tiden fått en allt bredare krona, vilket<br />
inte är bra för den nedre tillväxten. Häckarna bör i stället beskäras så<br />
att basen är bredare än toppen. Se illustration nedan.<br />
Fel Rätt<br />
Föryngringsbehov. Häckarna är generellt i behov av föryngringsbeskärning.<br />
Detta bör helst göras i två omgångar, bl a för att undvika solskador<br />
(s k Beech bark disease när det gäller bokträd). Grenar tjockare än 10 cm i<br />
diameter bör dock inte beskäras. Arbetet utföres med handsåg (ej motorsåg).<br />
Nedtagning på höjden utföres samtidigt som avsmalning upp till.<br />
Utgå från ”Linnéhäcken” när det gäller höjdanpassning. Generellt bör mer<br />
omfattande beskärning göras med kortare tidsintervall.<br />
Håll ”rent”. Annat växtmaterial än avenbok har tillåtits växa till sig i<br />
häckarna, t ex ask, alm och fläder. Detta bör rensas bort även om det<br />
temporärt blir hål i häcken.
Specifika skötselråd för respektive häckavsnitt<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
De olika häckavsnitten har numrerats (se situationsplan) och beskrivs var för sig<br />
nedan, med åtföljande specifika skötselråd.<br />
1. Avenbokshäckar<br />
Beskrivning<br />
Det nuvarande häckpartiet nyplanterades enligt uppgift 1927 och var tidigare<br />
övertäckt liksom ”Linnéhäcken”. Häckarna är idag ca 5 m höga och består av<br />
avenbok med grusgång emellan. På grund av storleken är häckarna svåra att sköta.<br />
Det råder inga problem med tillväxt. Vissa skador på stammarna konstateras<br />
främst nertill, troligtvis orsakade av hjullastare i samband med beskärning.<br />
Åtgärdsförslag<br />
Häckarna är i behov av mer radikal föryngringsbeskärning. I samband<br />
med detta bör häckarna tas ner i höjd ca 100 cm. Samtidigt bör de smalas<br />
av upp till (se skiss generellt åtgärdsförslag). Åtgärden bör helst ske i två<br />
omgångar, 50 cm åt gången, och med några års mellanrum. Arbetet utförs<br />
med handsåg eller sekatör (det finns eldriven sekatör som skulle underlätta<br />
detta krävande arbete).<br />
Användning av större fordon vid beskärning är olämpligt. I stället skulle<br />
en rullande ställning kunna användas.<br />
Häckavsnitt nr 1, avenbok,<br />
sedda från norr.<br />
91
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
2. ”Linnéhäcken”, lövgång<br />
Beskrivning<br />
Häckpartiet består av avenbok och är täckt, dvs bildar en lövgång. Det finns inga<br />
rester av spaljé, däremot kraftig ståltråd som format och hållit samman växtmaterialet.<br />
Häckpartiet är ca 4-5 m högt med grusgång emellan.<br />
I södra delen finns även rumsbildningar vid sidorna, av Linné beskrivna<br />
som ”artiga kabinetter”. I anslutning till dessa kan äldre växtmaterial konstateras,<br />
en fysisk rest av 1700-talsallén. Det finns även äldre växtmaterial här och var i<br />
häckpartiet, som dock har föryngrats genom århundradena och kan ses som andra<br />
generationen.<br />
En målande beskrivning av hur häckarna ännu sköttes under 1900-talets<br />
förra hälft har getts av Gunnar Kinch. Han berättar hur en man utrustad med<br />
sabel (!) beskar häckarna, något som alltid utfördes strax efter midsommar. Idag<br />
upplevs bärskärningen som svår att utföra. Man kommer inte åt utifrån och har<br />
därför i senare år tvingats gå upp igenom ”taket”, dvs man har arbetet inifrån<br />
häcken. Detta har förmodligen även påverkat formen på häckarna, som är mer<br />
fyrkantig än rund. Dessutom innebär förfarandet att det bildats hål i lövsalens<br />
tak, som inte växer igen på ett tillfredsställande sätt.<br />
Åtgärdsförslag<br />
92<br />
Någon typ av specialställning behövs för att kunna beskära häckpartiet på<br />
riktigt vis. Särskild ställning föreslås.<br />
Även denna häck bör tas in något upptill. Toppen är dock svår att föryngringsbeskära<br />
eftersom den är så tunn.<br />
Alm och annat avvikande växtmaterial rensas ut.<br />
Torra delar tas bort med lagom ambitionsnivå, allt dött behöver inte tas<br />
bort.
Häckparti nr 2 enligt situationsplan, den s k ”Linnéhäcken”.<br />
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
Inne i det täckta häckpartiet konstateras håligheter uppe i ”taket”, som tillkommit i samband med beskärning.<br />
93
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
94<br />
Exempel på äldre växtmaterial som<br />
mycket väl kan ha funnits på platsen då<br />
Linné besökte <strong>Bälteberga</strong> 1749 i samband<br />
med sin ”Skånska resa”.<br />
”Linnéhäcken” åt väster med utstickande<br />
”artigt kabinett”.
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
<strong>3.</strong> Bokhäckar<br />
Beskrivning<br />
Längs södra utkanten av trädgården finns häckavsnitt i väst-östlig riktning. Dessa<br />
utgörs av vanlig bok eller rödbok Fagus sylvatica, som är mindre tålig för beskärning<br />
än avenbok och har ett annorlunda växtsätt. Häckavsnittets västra del, bortanför<br />
den västra avenboksallén i nord-sydlig riktning, tycks inte finnas på häradskartan<br />
från ca 1910. En gissning är att hela häckavsnittet i söder tillkommit någon<br />
gång härefter. Häckarna är idag även dessa 4-5 m höga.<br />
Åtgärdsförslag<br />
Se generella åtgärdsförslag.<br />
Här synas bokhäckarna längs trädgårdens<br />
södra sida, på situationsplanen<br />
markerade som nr <strong>3.</strong><br />
95
<strong>Bälteberga</strong> vårdplan<br />
4. Avenbokshäckar<br />
Beskrivning<br />
Avenbokshäckar med grusgång emellan. Även dessa häckar har växtmaterial av<br />
hög ålder, som sannolikt fanns vid mitten av 1700-talet. Har föryngrats med tiden.<br />
Har liksom häckavsnitt 2. haft rumsbildningar, eller ”artiga kabinetter”. Dessa<br />
är till större delen borta, men öppningarna för dem syns fortfarande.<br />
Åtgärdsförslag<br />
Se generella förslag.<br />
5. Allé, lind och kastanj<br />
Beskrivning<br />
Återfinns i förlängningen av avenbokshäckpartiet nr 4. Trädallé bestående av<br />
hamlad lind och kastanj. Kraftigt beskurna 2006, dessförinnan 1966.<br />
Lind- och kastanjeallén nr 5 i förlängningen av häckavsnitt nr 4.<br />
96
Allmänna råd för vård och underhåll<br />
Mur- och putsarbeten generellt<br />
Putsade byggnader har ett behov av att vara genomsläppliga för fukt i någon<br />
riktning. Äldre stenhus suger exempelvis ofta upp markfukt och i kombination<br />
med ett allt för tätt ytskikt kan fukten stängas in, kondensera, frysa och spränga<br />
sönder både puts och stomme. Vid val av fogbruk och putsbruk är det därmed<br />
viktigt att utgå från murverket och befintliga ytskikt. Brukssammansättningen kan<br />
variera mycket mellan byggnaderna och för att få rätt struktur på putsen krävs en<br />
anpassning av bruket för respektive byggnad.<br />
Firmor som säljer kalkbruk står ofta till tjänst med vägledning i valet av<br />
brukstyp och vilka blandningsförhållanden som är lämpliga. Ett kalkbruk och ett<br />
hydrauliskt kalkbruk skiljer sig åt vid härdningsprocessen. Kalkbruk av luftkalk<br />
härdar i kontakten med luft det vill säga reagerar med syret, vilket kan ta flera<br />
veckor. Hydrauliskt kalkbruk innehåller lermineraler och börjar genast härda i<br />
vått tillstånd genom avgivande av vätska. Hydraulisk kalk kan blandas med luftkalk<br />
i olika proportioner. Ju mer hydraulisk andel ju mer närmar man sig cementens<br />
egenskaper. Därför bör man börja med en låghydraulisk produkt. Ett hydrauliskt<br />
bruk kan vara att föredra på utsatta ställen utmed marknivå och kan fungera<br />
som grundning på stora rena stenytor före kalkbruk.<br />
Huvudregeln vid fog- och putsarbeten är att successivt använda svagare<br />
bruk utåt. Det är även viktigt att beakta underlaget och anpassa bruket efter detta.<br />
Puts och fogar skall alltid vara svagare än underlaget. Kalkbruk kan suga upp och<br />
avge fukt, det är segt och anpassar sig efter byggnadens rörelser. Vid bortfall eller<br />
nedtagning skadar det inte det underliggande materialet.<br />
Cementbruk är inte elastiskt eller fuktgenomsläppande. Vid bortfall eller<br />
nedtagning skadas underliggande material som är svagare. Ett cementputsat tegelmurverk<br />
kan på sikt ta stor skada, då putsen vanligtvis drar med sig hela tegeldelar.<br />
Tegel<br />
Viktigt att anpassa ersättningstegel avseende färg och format respektive kvalitet<br />
(t ex handslagen).<br />
97
Fogning<br />
I äldre murverk har fogbruk och murbruk tillkommit samtidigt. Överflödigt murbruk<br />
vid murandet drogs ut med slev till en bearbetad fog. Från slutet på 1800talet<br />
introducerades ytfogen som utgör en i efterhand påslagen fog ofta utförd<br />
med dekorativ profil. Murverk äldre än 1850 är generellt murade med kalkbruk,<br />
därefter kommer en rad nya brukstyper som hydrauliskt kalkbruk, kalkcementbruk<br />
och cementbruk. Cementhaltiga brukslagningar i äldre byggnader bör på<br />
sikt avlägsnas, då skador i murverk som spruckna tegelstenar ofta kan kopplas till<br />
fogningen. Sprickor i cementfogar leder i regel till att fukt tränger in i den porösa<br />
tegelstenen. Den fuktade stenen kan sedan i samband med frost spjälkas och<br />
sprängas loss.<br />
En skadad eller vittrad fog rensas till samma djup som fogen är bred. Fogrensning<br />
görs precis som putsnedtagning för hand. Undantaget cementhaltiga<br />
fogar som kan vara svåra att avlägsna utan att stenen tar skada. Det kan krävas att<br />
sådana fogar sågas ut försiktigt. Vid fogning gäller tumregeln att utgå från äldre<br />
befintligt bruk med tradition i byggnaden och anpassa sammansättning, kulör och<br />
utförande efter lämplig referensyta. Lämpligen utförs provytor för att få fram rätt<br />
bruksblandning och teknik.<br />
Putsarbete<br />
Kalkputsning utförs bäst på våren, april-juni, eftersom härdningen (karbonatiseringen)<br />
tar lång tid. Grundläggande moment i putsarbetet består av förvattning,<br />
påslagning i flera steg, och eftervattning. Konsekvent utförd eftervattning gör att<br />
putsen härdar långsamt och får en starkare struktur. I detta sammanhang är det<br />
även viktigt att skydda nyputsade ytor från starkt solsken och starka vindar.<br />
Tidigare putsade ytor rengörs med rotborste eller mässingsborste och sköljs<br />
av med vatten. Högtryckstvättning medför att onödigt stor mängd vatten sugs in i<br />
väggen. Vid eventuell användning av högtryckstvätt eller blästring är det viktigt<br />
att utföra provrengöring på en mindre yta för att utvärdera valet av metod och<br />
tryck.<br />
Generellt gäller att minimera ingreppen vid en fasadrestaurering och endast<br />
ta ner puts på ytor med uppenbara skador. Nedknackning av puts utförs alltid för<br />
hand med murhammare och mejsel, ett handhavande som är skonsamt för både<br />
mur och puts. Elektriska borrar och bilningsmaskiner kan ge förödande skador<br />
på underliggande murverk och drar ofta med sig mer puts än nödvändigt.<br />
Ytor med skadad eller bortfallen puts rensas från löst sittande delar så att<br />
skarpa kanter skapas på kvarvarande puts. Vid påförandet arbetas det nya putsbruket<br />
in under befintlig puts. Lagningar får inte bli bulor i ytan. Större sprickor<br />
kan kräva upphuggning för att möjliggöra en mer djupgående och långsiktig lagning.<br />
Upphuggna sprickor fogas och kilas med skärvsten av för muren lämpligt<br />
bruk och stenmaterial. Mindre sprickor kratsas försiktigt och fylls upp med bruk.<br />
Sprickbildning i anslutning till omfattningar återkommer alltid och bör behandlas<br />
med minsta möjliga ingrepp. Generellt för samtliga putslagningar gäller att efter-<br />
98
likna den befintliga putsens brukssammansättning, styrka, ballast och ytstruktur.<br />
Putsytor i bom utan sprickor och som inte fjädrar vid tryck lämnas orörda.<br />
Antalet putspåslag varierar med murverk och önskat resultat. Grundprincipen<br />
bygger på tre steg: tunn grundning, utstockning och ytputs. Grundning tilllämpas<br />
främst på naturstensmurar, vars hårda stenytor kan kräva ett hydrauliskt<br />
bruk för att verkligen få fäste. Grundningen stänkes på rena stenytor med slev.<br />
Undvik att grunda fogar i de fall dessa är utförda i kalkbruk. Utstockningen påförs<br />
med syfte att fylla ut ojämnheter och skapa ett enhetligt, inte alltför slätt,<br />
underlag för den slutliga ytputsen. Det ideala underlaget för putsbruk är sugande,<br />
poröst och skrovligt. För att i påslaget uppnå bästa vidhäftning påförs bruket<br />
förhand, med slev. Tekniken för detta kan variera från att strykas på - krävs vid<br />
feta klistriga bruk, slås eller kastas på, men syftet med momentet är att bruket<br />
skall vara väl förankrat i muren (Malinowski och Johansson 1999:33ff). Ett kraftfullt<br />
påslag ger med rätt teknik både jämn spridning på bruket och en god vidhäftning.<br />
Ytputsen slutligen slås på förhand och utformas i enlighet med befintligt<br />
utförande. För att uppnå efterfrågat slutresultat är det viktigt att utföra provytor<br />
där kombinationen av bruk, redskap och teknik kan utvärderas.<br />
Avfärgning<br />
Färger som kalkfärg, linoljefärg och slamfärg har en lång tradition och är väl beprövade<br />
avseende underhåll och åldrande. En traditionell färgtyp har en rad fördelar<br />
framför moderna färgtyper: Lägre materialkostnader, det gradvisa åldrandet<br />
ger en mer tilltalande patina samt ett mindre arbetsamt underhåll, orsakar inte<br />
skador på underlaget. Regionmuseet förordar användning av kalkfärg på alla<br />
kalkputsade byggnader.<br />
Kalkfärg<br />
Kalkfärg består av släckt kalk som rörs ut i vatten till så kallad kalkmjölk. Den<br />
klara vätska som kvarstår när kalken sjunkit till botten kallas kalkvatten. Kalkvattning<br />
utgör ett viktigt delmoment vid avfärgning med kalk. Putsade ytor kalkvattnas<br />
både före och efter kalkavfärgning med syfte att fixera den målade ytan och<br />
stärka dess egenskaper.<br />
En kalkavfärgad yta rengörs genom borstning med rotborste alternativt<br />
stålborste. Ytor målade med annat än kalkfärg måste rengöras helt från färg före<br />
applicering av kalk.<br />
Kalkmjölken, dvs kalkfärgen, får inte vara alltför kraftig, då tjocka skikt<br />
gärna spricker upp. Färgen påföres i korsvisa drag med kalkpensel. För att undvika<br />
skarvar och fläckighet bör färgen målas vått i vått och på hela väggytor i ett<br />
svep. Full täckning uppnås först efter upprepade strykningar, med ett minimum<br />
på omkring 6 gånger. Ren kalkfärg ger ett lysande vitt resultat, vitheten inträder<br />
först efter att färgen torkat. Kalkfärg kan även färgsättas med kalkäkta pigment<br />
efter önskad kulör. Vid pigmentering rekommenderas uppmålning på mindre<br />
provytor.<br />
99
Fabrikstillverkad kalkfärg innehåller ofta krossad dolomit, cellulosa eller<br />
andra ämnen som gör att färgen ger täckning efter färre antal strykningar. Resultatet<br />
blir kornigare och mer kompakt än det som fås genom traditionell platsblandad<br />
kalkfärg. Användning av moderna kalkfärger bör undvikas på äldre<br />
byggnader, men kan i vissa fall vara ett alternativ på ytor med ett blandat putsmaterial.<br />
Kalkfärg våt kan t ex appliceras även på kc-puts och tidigare kc-färgade<br />
ytor. Efterföljande avfärgning med traditionell kalkfärg kan vara ett sätt att skapa<br />
liv i dessa ytor<br />
Sandkalk kan användas som utjämnande underlag efter putslagning, varefter<br />
hela fasadpartiet kalkas erforderligt antal gånger.<br />
Fönsterunderhåll<br />
Äldre fönster tillverkades som regel av kärnfuru och håller följaktligen mycket<br />
hög kvalitet. Till följd härav lönar det sig att renovera dem. För all målning på<br />
bågar och karmar rekommenderas linoljefärg av hög kvalitet. I de fall en annan<br />
färgtyp använts tidigare bör denna avlägsnas grundligt, dock försiktigt så att ingen<br />
åverkan sker på bågträ eller karm, och därefter ersättas av linoljefärg.<br />
Fönsterrestaurering kategori 1<br />
Reparation och underhåll skall utföras av hantverkare med dokumenterad erfarenhet<br />
av fönsterrenovering.<br />
Fönsterrestaurering kategori 2, restaurering, omedelbara åtgärder<br />
Målning<br />
Bågen märks först med nummer för att få rätt placering efter åtgärd. Bågen skrapas<br />
ren från löst sittande färg, alternativt rengörs från all färg i de fall bågen varit<br />
målad med en olämplig färg som plastfärg eller har ett för tjockt färgskikt. Stor<br />
försiktighet skall iakttas så att bågen inte skadas vid skrapningen, speciellt profilerade<br />
kanter är ömtåliga områden där en speciell profilskrapa bör användas. Färgborttagningsmedel<br />
bör ej användas. Bra färgskikt som sitter kvar behöver inte<br />
grundas, slipas med ett fint sandpapper. Härefter grundas trärena ytor. I de fall<br />
bågträet är torrt oljas det först in med rå kallpressad linolja. Låt oljan dra in ordentligt<br />
i träet och fortsätt tills bågen är mättad, torka bort överflödig olja och<br />
lämna att torka minst ett dygn. Undvik direkt solsken. Efter oljning och grundning<br />
följer mellan- och slutstrykning av hela bågen. Grund- liksom mellanstrykningsfärgen<br />
späds med balsamterpentin enligt tillverkarens anvisningar.<br />
Kittning<br />
Allt kitt skall avlägsnas mycket försiktigt så att rutorna ej skadas. Använd med<br />
fördel kittlampa men var observant på dess placering så att den inte värmer även<br />
glaset, detta kan nämligen orsaka spänningar i rutan med sprickor som följd. Kittlampan<br />
mjukar upp gammalt linoljekitt vilket gör det lätt att ta bort. Glaset rengörs<br />
sedan, på sin plats i bågen, från gamla kitt- och färgrester. Till rengöring kan<br />
100
ett rakblad användas. Om stiften som håller glaset på plats är hela skall de sitta<br />
kvar, kompletterande stift skall vara av koppar.<br />
Kittfalserna oljas därefter med rå kallpressad linolja tills träet är mättat,<br />
överflödig olja torkas av. Därefter får oljan torka minst ett dygn då kittning ej bör<br />
utföras samma dag som oljning. Kittning skall utföras med stor noggrannhet så<br />
att kittet sluter tätt mot båge och glas. I annat fall kan inte kittet fylla sin funktion<br />
som vattenavledare. Kittsträngen skall vara jämn och fin utan glipor eller uppruggade<br />
kittytor. Stift som går igenom nytt kitt skall bankas längre in i bågen eller<br />
böjas något i sidled. För en bättre vattenavrinning skall hörnen göras skarpa.<br />
I det fall glasrutan är trasig tas stiften bort med tång. Halva eller trasiga stift som<br />
inte går att dra ut skall hamras in i bågen. Därefter rengörs kittfalsen noga med<br />
eggverktyg, falsfräs skall ej användas. Kittfalsarna oljas enligt beskrivning ovan.<br />
De nya rutorna skall vara begagnade, svensktillverkade av antingen munblåst eller<br />
valsat glas beroende på bågens ålder. Lägg en tunn kittsträng i falsen och pressa<br />
försiktigt tillbaka rutan. Fäst sedan med kopparstift likt tidigare utförande. För att<br />
inte hammaren skall repa glaset placeras en pappskiva ovanpå rutan som skydd.<br />
Stiften skall därefter knackas ner så att ändarna precis nuddar glaset. Vid slutkittning<br />
dras kittet i höjd med den underliggande kittfalsens yttre kant. Observera att<br />
kittet skall sluta tätt mot båge och karm. Vid all kittning skall uteslutande linoljekitt<br />
användas. Observera att färgen vid målning skall täcka kittet samt målas en<br />
millimeter ut på fönsterglaset. Förfarandet gäller samtliga strykningar.<br />
Fönsterrestaurering kategori 3, underhåll, åtgärder inom 2-5 år<br />
Nedslitna partier rengörs först och målas därefter med slutstrykningsfärg. Rengöring<br />
innefattar bortskrapning av löst sittande färg följt av en eventuell slipning av<br />
bra färgskikt med gott fäste. Härefter oljas bågträet in, i de fall det är torrt, enligt<br />
beskrivning ovan. Slutligen stryks det aktuella partiet med ett lager slutstrykningsfärg.<br />
Blyspröjsade fönster<br />
Reparation och underhåll skall utföras av hantverkare med dokumenterad erfarenhet<br />
av fönsterrenovering.<br />
Järnfönster<br />
Rengörs från rost genom stålborstning, där så behövs kompletteras med fönsterglas<br />
och linoljekitt. Grundning med järnmönja följt av mellan- och slutstrykning<br />
med linoljefärg.<br />
101
Målning<br />
Linoljefärg<br />
Utomhus har linoljefärg traditionellt använts på hyvlat virke från 1700-talet fram<br />
till mitten av 1900-talet då alkydoljefärger tog över marknaden. En generell regel<br />
som skall följas avseende anläggningens snickerier är att byggnadsdetaljer tillverkade<br />
eller ingående i en byggnad uppförd före 1950 uteslutande behandlas med<br />
linoljefärg medan de som härstammar eller sitter i en byggnad från tiden därefter<br />
eventuellt kan målas med alkydoljefärg, om så varit fallet tidigare.<br />
Linoljefärg målas med tre tunna strykningar; grundning, mellanstrykning,<br />
och slutstrykning. Vid grund- och mellanstrykningarna späds färgen med balsamterpentin<br />
efter tillverkarens rekommendationer. Tumregel vid förtunning är att<br />
kommande lager skall strykas på ett magrare.<br />
Till målning med linoljefärg skall täta och kraftiga penslar som kan hålla<br />
mycket färg användas. Till påföring av färgen kan en rund anstrykare användas.<br />
Den våta färgen skall dock omedelbart därefter fördrivas i ådringsriktningen med<br />
en platt anstrykare. Fåror i färgen får ej finnas.<br />
Linoljefärgen som används bör innehålla kokt linolja och äkta pigment, inga tillsatser<br />
av lösningsmedel.<br />
Kategori 1, ommålning från grunden<br />
Vid omfattande färgbortfall utförs ommålning från grunden. Löst sittande färg<br />
skrapas bort från underlaget med en färgskrapa, arbetet utförs försiktigt så att<br />
inte skrapan ruggar upp träytan, eller tas bort med infravärme. Varmluftspistol<br />
skall ej användas då det finns en risk för att bakomvarande yta kan börja brinna<br />
eller på annat sätt skadas. I de fall det finns underliggande färglager av intresse är<br />
det viktigt att en referensyta sparas om man använder sig av infravärme. Vid torrskrapning<br />
kan underliggande lager sparas om endast löst sittande färg tas bort.<br />
Därefter oljas träet in med rå eller kokt kallpressad linolja, oljan påförs tills<br />
virket är mättat. Överflödig olja torkas av med trasa. Sedan oljan fått torka in påförs<br />
grund-, mellan-, och slutstrykning i tunna strykningar. Var noga med att låta<br />
underliggande färglager torka innan nästa anbringas. Torktiden varierar beroende<br />
på väderlek och kan ta mellan 2- 4 dygn. Vid grund- och mellanstrykningarna<br />
späds färgen med balsamterpentin efter tillverkarens rekommendationer. Vid förtunning<br />
tänk på att kommande lager skall strykas på ett magrare.<br />
Kategori 2, underhåll<br />
Vid ommålning av tidigare målade ytor slipas färgytan först med ett fint sandpapper<br />
och därefter påförs ett tunt lager slutstrykningsfärg.<br />
Målning av nytt trä<br />
Nytt trä målas med tre tunna strykningar. Vid grund- och mellanstrykningarna<br />
späds färgen med balsamterpentin efter tillverkarens rekommendationer. Observera<br />
att färgen måste vara helt torr innan nästa strykningsomgång. Kvistar i träet<br />
schellackeras före målning.<br />
102
Alkydoljefärg<br />
Byggnader och byggnadsdetaljer tillkomna efter 1950 kan målas med alkydfärg.<br />
På övriga delar gäller målning med traditionella färgtyper. Ytor som traditionellt<br />
varit målade med linoljefärg, generellt sett hyvlat trä på fasader tillkomna före<br />
1950, skall, i de fall de målats med en alkydfärg, skrapas rena varefter en återgång<br />
till linoljefärg sker.<br />
Alkydfärg benämns mager, halvfet eller fet beroende på oljehalt. Vid jämförelse<br />
med linoljefärg har alkydfärg sämre inträngningsförmåga i trä, den torkar<br />
snabbare än linoljan samt ger ett hårdare och beständigare färgskikt. Detta innebär<br />
mycket mer omfattande flagning och större sprickbildning när färgen åldras i<br />
jämförelse med linoljan. Alkydfärg liksom linoljefärg kritar i ytan när den bryts<br />
ned.<br />
Alkydfärg skall målas på ett torrt underlag för att undvika skador. Det får ej<br />
heller målas på en alkalisk yta som färskt puts eftersom den då försåpas och därmed<br />
förlorar vidhäftning. Vid ommålning rengörs ytan följt av bortskrapning av<br />
löst sittande färg. Därefter målas ytan på nytt enligt tillverkarens instruktioner.<br />
Slamfärg<br />
Slamfärg rekommenderas på utvändigt ohyvlat virke, eftersom den släpper genom<br />
fukt samtidigt som den ger ett gott skydd mot uttorkning. Färgen består av bindemedel<br />
i form av råg- eller vetemjöl, pigmentet järnoxid och vatten. Tillredning<br />
kan med fördel göras egenhändigt, vilket ger en mycket billig färg.<br />
Redan slamfärgade ytor rengörs genom torrborstning med piassavakvast<br />
före målning. Vid målning av täckmålade ytor krävs noggrann rengöring av tidigare<br />
färgskikt före målning, annars fäster inte slamfärgen på fullgott sätt. Slamfärg<br />
påföres med kraftig pensel och kan med fördel målas varm.<br />
Plåt<br />
Plåttak liksom övriga järndetaljer har traditionellt behandlats med en blandning<br />
av rå och kokt linolja med tillsats av önskat pigment. Även på äldre järndetaljer<br />
fungerar linolja utmärkt.<br />
Underhåll<br />
Varje år efter att träden fällt sina löv bör tak samt ståndrännor och stuprör ses<br />
över. Då kontrolleras och åtgärdas eventuella skador, stuprör och ståndrännor<br />
samt andra ytor där skräp som löv m m kan bli liggande borstas och rensas.<br />
Ommålning av plåttak och plåtdetaljer med linoljefärg rekommenderas till ungefär<br />
vart 4: e-5: e år. Genom den fortlöpande kontrollen upptäcks skador som kan<br />
åtgärdas på ett tidigt stadium innan de blivit för omfattande. Vid ommålning<br />
räcker det oftast med att borsta av, tvätta samt måla en gång med linoljefärg.<br />
103
Ommålning<br />
Minst vart 8: e till 10: e år bör plåttak/plåtdetaljer målas om. Då skrapas löst sittande<br />
färg bort och rostfläckar skrapas och stålborstas. Därefter borstas plåten<br />
följt av spolning. Rostiga partier grundas med en rostskyddsfärg, förslagsvis<br />
järnmönja. När den första målningen torkat görs en första strykning med oförtunnad<br />
linoljefärg med önskat pigment, varpå följer slutstrykning. Var noga med<br />
att låta färgen torka mellan varven och följ noga färgtillverkarens anvisningar.<br />
Galvaniserad plåt måste utsättas för väder och vind i minst 3 år innan färgen<br />
kan få fäste. Ett alternativ är att beta plåten med syra. Först därefter rengörs<br />
taket följt av målning med linoljefärg. Vid rengöring kan högtryckstvätt och syra<br />
användas. Det är viktigt att ytan sköljs omsorgsfullt efteråt.<br />
Järndetaljer<br />
Innan grundmålning rengörs gamla detaljer från rost och gammal färg, nya detaljer<br />
betas noga. Detta innebär stålborstning av rostfläckar och bortskrapning av<br />
färg. Därefter grundas de med en strykning med järnmönja. Mellan- och slutstrykning<br />
görs med linoljefärg likt omgivande ytor.<br />
Trä<br />
Vid byte av trä i taklag, takfot, mellanväggar, korsvirke, golv mm förordas att virke<br />
och utförande följer det hantverk som finns representerat i den berörda konstruktionen.<br />
Överensstämmelse vid val av virkestyp, bearbetning och infästning är<br />
viktig för upprätthållandet av ett traditionellt hantverk som inte bara är av kulturhistorisk<br />
betydelse för den enskilda byggnaden utan även borgar för kvalitet och<br />
hållbarhet. Äldre virke är i allmänhet av bästa kvalitet, och bör så långt det är<br />
möjligt endast lagas genom byte av rötskadade delar. En kunnig timmerman/snickare<br />
kan avgöra vad som krävs och ser möjligheter hellre än besvär i ett<br />
sådant arbete.<br />
Lund 23 september <strong>2008</strong><br />
Henrik Borg, Kristina Nilén & Anna Rabow<br />
104
Regionmuseets rapportserie <strong>2008</strong><br />
Kulturmiljö<br />
1. Vä söder om S:ta Gertrud, Vä sn, FU, Jan Kockum, <strong>2007</strong><br />
2. Kv Södra kasern 2 i Kristianstad, Kristianstad, FU, Jan Kockum <strong>2007</strong> – <strong>2008</strong><br />
<strong>3.</strong> Gör en kyrka någon skillnad? DK, Åsa Alftberg & Lotta Eriksson, <strong>2007</strong><br />
4. Kärnkraftens fysiska miljöer,Förstudie, Henrik Borg, <strong>2008</strong><br />
5. Eslövs medborgarhus, Eslöv, AK, Helena Nilsson och Anna Rabow, 2005<br />
6. Barsebäcks kyrka - installation av nytt värmesystem, Barsebäcks sn, AK, Kristina Nilén, <strong>2007</strong><br />
7. Fjälkestads kyrka - invändig renovering, Fjälkestads sn, AK, Emelie Petersson & Helena Nilsson 2006<br />
8. Krapperups alléer, Brunnby sn, KA, Patrik Olsson, <strong>2008</strong><br />
9. Västra Nöbbelövs kyrka - utvändig renovering etapp 1, V. Nöbbelövs sn, AK, Helena Nilsson och Emelie Petersson,<br />
2006<br />
10. Folkestorps bränneri, <strong>Vårdplan</strong>, <strong>2007</strong>-<strong>2008</strong>, Henrik Borg & Bengt Spade<br />
11. Glimmingehus - kulturhistorisk värdebeskrivning, Vallby sn, KA, Kristina Nilén, <strong>2008</strong><br />
12. Vikingatida silver från Kiaby, Kiaby sn, Bertil Helgesson, <strong>2008</strong><br />
1<strong>3.</strong> Norra Mellby kyrka, Norra Mellby sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, <strong>2007</strong> – <strong>2008</strong><br />
14. Brönnestad kyrka, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, <strong>2007</strong> – <strong>2008</strong><br />
15. Södra Björstorps dammar, Brösarps sn, AF, Lotta Eriksson, Bertil Helgesson & Niclas Hansson, <strong>2008</strong><br />
16. Munken 6, Åhus sn, FU+SU, Helén Lilja, 2000-2002<br />
17. Gualöv 61:11<strong>3.</strong> Gualöv sn, AU, Jan Kockum, <strong><strong>2008</strong>.</strong><br />
18. Stakethandboken – att gjuta ett Bromöllastaket, Katarina Olsson & Jimmy Juhlin Alftberg, <strong>2007</strong><br />
19. Jordkällare i Lurebygget, AK, Perstorps sn, Katarina Olsson, <strong>2007</strong><br />
20. Anna på Klinten. – BMU, Västra Karups sn, Paul Hansson, <strong>2007</strong><br />
21. Aosehus, Åhus sn, UN, Jan Kockum, <strong>2007</strong><br />
22. S: t Olofs station, S:t Olofs sn, AK, Katarina Olsson, <strong>2007</strong><br />
2<strong>3.</strong> <strong>Vårdplan</strong> för området kring Pannehuset, Andrarums sn, KA, Anna Rabow och Jimmy Juhlin Alftberg <strong>2007</strong>-<br />
<strong>2008</strong><br />
24. Gravfälten vid Vä, Vä sn, AU, Tony Björk, <strong>2008</strong><br />
25. Öllsjö 7:1, Skepparslöv sn, AU, Anders Edring, <strong>2008</strong><br />
26. Hammar 9:21, Nosaby sn, AU, Anders Edring, <strong>2008</strong><br />
27. Magasinet i Svalöv, Svalövs sn, BMU, Henrik Borg, <strong>2008</strong><br />
28. Träne kyrka, Takrestaurering, Träne sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, <strong>2007</strong><br />
29. Uppåkra kyrka, FU, Bertil Helgesson, <strong>2008</strong><br />
30. Osby kyrka - läktarunderbyggnad och ledningsschakt, Osby sn, AK & FU, Lotta Eriksson & Jan Kockum,<br />
<strong>2007</strong>-<strong>2008</strong><br />
31. Vä 2:12 - Väby gård, Vä sn, FU, Catherine Svensson, <strong><strong>2008</strong>.</strong><br />
<strong>32</strong>. <strong>Bälteberga</strong> 1:3, <strong>Vårdplan</strong> <strong>2007</strong>-<strong>2008</strong>, Ottarps sn, Henrik Borg, Kristina Nilén, Anna Rabow, <strong>2007</strong>-<strong>2008</strong><br />
Förkortningar:<br />
AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport<br />
AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning<br />
AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation<br />
DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation