Bälteberga 1:3. Vårdplan bebyggelse 2007-2008. Rapport 2008:32

Regionmuseet 

Kristianstad 

Landsantikvarien i Skåne 

2008:32 

Bälteberga 1:3 

Vårdplan bebyggelse 2007-2008 

Henrik Borg, Kristina Nilén och Anna Rabow

Rapport 2008:32 

Bälteberga 1:3 

Vårdplan, 2007-2008 

Ottarps socken, 1319 

Helsingborgs kommun 

Skåne län 

Henrik Borg, Kristina Nilén och Anna Rabow

Regionmuseet Kristianstad 

Landsantikvarien i Skåne 

Kristianstad 

Box 134, Stora Torg 

291 22 Kristianstad 

Tel 044 – 13 58 00 vx, Fax 044 – 21 49 02 

Lund 

Box 153, St Larsomr. Byggnad 10 

221 00 Lund 

Tel 046 – 15 97 80 vx, Fax 046 – 15 80 39 

www.regionmuseet.m.se 

© 2008 Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne 

Rapport 2008:32 

ISSN 1651-0933 

Omslagsfoto: Huvudbyggnaden på Bälteberga sedd från den stora gårdsplanen 

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.

Bälteberga 1:3 – vårdplan bebyggelse 2007-2008 

Innehåll 

Inledning 5 

Bakgrund och förutsättningar 5 

Syfte och avgränsning 5 

Metod och källmaterial 5 

Fastighetsdata inklusive gällande skydd 7 

Översiktlig historisk beskrivning 9 

Medeltiden 9 

1600-talet 9 

1700-talet 11 

1800-talet 12 

1900-talet 20 

Kulturhistorisk värdering 28 

Strategi för vård- och underhåll 30 

Utgångsläge 30 

Sammanfattande målsättning 30 

Allmänna riktlinjer för vård och underhåll av byggnader 31 

Prioriterade åtgärder 32 

Årlig översyn enligt checklista 33 

Byggnadsbeskrivning och åtgärdsförslag 34 

Situationsplan med numrerad bebyggelse 34 

Mangårdsbyggnader 35 

1. Huvudbyggnaden - ”Våningshuset” 35 

2a. Södra flygelbyggnaden 52 

2b. Förbindelsebyggnad 56 

3a. Norra flygelbyggnaden 57 

3 b. Förbindelsebyggnad 62 

Ekonomibyggnader 64 

4. Gårdssmedja, f d redskapsbod mm 64 

5. Ishuset 68 

6. Korsvirkeshuset 69 

7. Häststallet, f d magasin mm 72 

8. Ungdjursstall, f d ridhus och lada 75 

9. Ungdjursstall 77 

10. Södra stallet, arbetshästar 79 

11. Halmlager, f d gödselhus 81 

12. Södra kostallet 82 

Övriga byggnader 85 

Park och trädgård 87 

Häckträdgården 89 

Allmänna råd för vård och underhåll 97

Situationsplan över Bälteberga 2008 

Helsingborgs kommun i Skåne län

Inledning 

Bakgrund och förutsättningar 

Bälteberga vårdplan 

Bälteberga ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. Herrgården, 

det forna säteriet, ingår dessutom i miljö som anses vara särskilt värdefull i Länsstyrelsens 

kulturmiljöprogram från 2003. För att tydliggöra och skapa förutsättningar 

för bevarande av miljöns kulturhistoriska värden har Regionmuseet tagit 

fram en översiktlig vårdplan, delvis finansierad av länsstyrelsen i Skåne län. 

Huvudbyggnaden bebos sedan 2003 av Theodor Kinch med familj. Södra 

flygeln är inredd till bostad för förra ägarparet. Norra flygeln används som kontor 

samt bostadslägenheter som hyrs ut. Dessutom är värmecentral inrymd i de 

f d mejerilokalerna. De gamla ekonomibyggnaderna används bl a för förvaring av 

halm till uppvärmning samt som stallar för köttdjursbesättningen. 

2006 tog Regionmuseet, som en följd av projektet ”Levande landskap”, 

fram en skötselplan där gårdens natur- och kulturvärden uppmärksammas och 

presenteras. I denna omnämns bebyggelsen dock bara översiktlig. Föreliggande 

vårdplan kan därför sägas komplettera nämnda skötselplan. 

Syfte och avgränsning 

Huvudsyftet är att ta fram en översiktlig vårdplan för Bälteberga herrgård. Tanken 

är att inventera åtgärdsbehovet för att utifrån detta kunna prioritera framtida 

insatser. Av lika stor vikt är att klarlägga och tydliggöra anläggningens kulturhistoriska 

värden, till hjälp för framtida förvaltning. 

Vårdplanen omfattar äldre byggnader inom den samlade gårdsanläggningen 

enligt överenskommelse, se situationsplan s 34, samt särskilt utpekade inslag i 

park och trädgård (avenboksalléerna). Till detta kommer även särskilt intressanta 

delar av huvudbyggnadens interiör. 

Metod och källmaterial 

Förutom översiktlig arkivgenomgång har byggnaderna inventerats och beskrivits. 

Samtidigt utfördes okulär besiktning avseende befintligt skick, eventuella skador 

och åtgärdsbehov. Utifrån det sammanställda kunskapsunderlaget ges generella 

råd om skötseln av byggnadsbeståndet. 

Denna praktiska vägledning berör i första hand de åtgärder som är ständigt 

återkommande och av sådan karaktär att de kan utföras av enskilda hantverkare 

med kännedom om traditionella material och metoder. Större och mer specifika 

åtgärder kräver projektering, vartill föreliggande dokument i så fall kan bilda utgångspunkt. 

5


När det gäller källor finns Bälteberga beskrivit i litteratur och översikter rörande 

de skånska slotten och herrgårdarna. Som komplement till dessa beskrivningar 

har även Brandförsäkringshandlingar samt kartmaterial studerats. Följande 

förteckning ger en översiktlig bild av Bälteberga i ord och bild från 1700-talet och 

framåt, vilket har ett stort värde i vårdplanesammanhang: 

Kartor och avbildningar 

Lantmäterikartor 

Skånska Rekognosceringskartan 

Häradskartan 

Burman-Fischers prospect, avritade 1680 och första gången tryckta 1756, 

med text av Karl Ferdinand Lindström, 1856 

Rålambs akvarell, 1780-tal, Thersner 1817 och Richardt, 1854 

Äldre foton från familjen Kinchs samlingar (finns delvis som original i 

form av glasplåtar) 

Översiktsverk 

Svenska slott och herresäten, 1909 SSH 1 

Skånska herrgårdar efter Roskildefreden, H H von Schwerin, 1932 

Slott och herresäten i Sverige, Kjellgren, 1966 

Historiska källor 

Linné, Skånska resan, 1749 

J L Gillberg, Historisk, oeconomisk och geographisk beskrivning öfwer 

hertigdömet Skåne 1763 

Bruzelius omarbetning av Gillberg, 1840 

Fordna och närvarande Sverige, Skåne, Ulrik Thersner, 1818 

Skånska herregårdar, Gustaf Ljunggren med bilder av F Richardt, 1854 

Arkiv 

SVAR, Allmänna Brandförsäkringsverket 

Regionmuseet Kristianstads arkiv: Torsten Leon Nilssons ritningsarkiv 

ATA, Stockholm (mycket lite, däribland tidningsartikel) 

Nordiska museet: Herrgårdsarkivet. Bildmaterial från 1900-talet. 

Tidigare forskning/undersökningar i sen tid 

Rapport Levande Landskap 2006, Bälteberga 1:3 Skötselplan över gårdens 

natur- och kulturvärden 

Dekorationsmålaren Christian Laurentius Gernandt…, P Nathanson,Cuppsats, 

Konstvetenskapliga inst. i Lund, 1988 

6

Fastighetsdata inklusive gällande skydd 

Fastighetsbeteckning: Bälteberga 1:3 Socken: Ottarp 

Kommun: Helsingborg Län: Skåne 


Riksintresse för kulturmiljövården 

Riksintressena skyddas av Miljöbalken. I 1 kap 1 § fastställs att lagen ska tillämpas 

så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas. I 3 kap 6 § framgår 

vidare att områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller 

friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. 

Bälteberga ligger inom riksintresse [M10] Råå-åns dalgång. 

Motivering: 

”A) Dalgångsbygd kring Råå-ån och svagt kuperat öppet odlingslandskap där ett 

omfattande och landskapsdominerande fornlämningsbestånd vittnar om bosättningskontinuitet 

alltsedan stenåldern. Stora bymiljöer, gårds- och säteribildningar 

som väl speglar traktens bosättningsmönster och byggnadsskick samt genom dalgångens 

rika lerfyndigheter, lämningar efter stenkols- och lerbrytning samt betydande 

tillverkning av tegel och lergods fr o m 1800-talets slut.” 

Uttryck för riksintresset: 

”A) Fornlämningsmiljöer med dösar och gånggrifter från stenåldern, bronsåldershögar 

och Vallåkra fornborg, bro och vadställe vid Vallåkra, äldre väg- och 

hägnadssystem samt allér. Kvistofta, Raus och Ottarps kyrkor från 1100-talet 

samt vid Kvistofta ett stort antal gatehus. Bälteberga herrgård från 1730 med välbevarat 

byggnadsbestånd och omgivande herrgårdslandskap präglat av stordrift. 

Vallåkra och Raus stenkärlsfabriker grundade kring 1800-talets mitt och ännu i 

drift, med tillhörande byggnader och anläggningar.” 

Länsstyrelsens kulturmiljöprogram från 2004 

Bälteberga finns uppräknat under Särskilt värdefulla kulturmiljöer i Skåne och ingår 

där i det geografiskt avgränsade området Råå-åns dalgång. 

Beskrivning: 

”Bälteberga omnämns för första gången i källmaterial 1387. Den nuvarande huvudbyggnaden 

byggdes på 1730-talet och uppfördes i två våningar med två flyglar. 

Arkitekt antages vara fortifikationsbyggmästare G. Mochelten. Mittpartiet 

med kolonner på den ljusputsade byggnaden tillkom i början av 1800-talet. Hur 

sätesgården Belteberga såg ut under släkten Urnes tid på 1500-talet vet man inte. 

På Gerhard Buhrmans teckning från omkring 1680 syns ett litet barockslott, sannolikt 

uppfört av Axel Urup efter freden 1660. Gårdens äldre ekonomilängor är 

7


uppförda i tegel, korsvirke och gråsten. Parken, som omges av en hög allé och 

stenmurar, anlades under 1700-talets förra hälft och omnämns av Linné i samband 

med hans skånska resa 1749. Det omgivande slottslandskapet är präglat av 

vidsträckta åkerfält och allésystem.” 

Motiv för bevarande: 

”Området åskådliggör en kontinuerlig utveckling av kulturlandskapet från yngre 

stenålder till nutid. Den agrara inriktningen har varit dominerande. Av särskild 

betydelse för området är de landskapspräglade fornlämningarna från olika tid, det 

av de medeltida godsen präglade slottslandskapet, plattgårdarna från 1800-talet, 

Råås gatunät och bebyggelse, betesmarkerna och det öppna jordbrukslandskapet. 

--- ” 

8

Översiktlig historisk beskrivning 


Den Burman-Fischerska gravyren från 1680-tal visar Bälteberga före ombyggnaden på 1700-talet. Högst sannolikt 

ingår delar av den dåvarande huvudbyggnaden i den nuvarande södra flygeln. 

Medeltiden 

Enligt sägnen ska namnet Bälteberga ha kommit från en mytisk kämpe, Ottar 

Bält, som ägde gården under mitten av 1000-talet. Även socknen Ottarp ska ha 

namngetts efter honom. Den äldsta skriftliga källa som finns om Bälteberga är 

från 1387 då Johan Niklisen ska ha skrivit sig till Beltebierga. Efter ett par generationsskiften 

och via försäljning till Johan Oxe vid Gyllebo ska gården ha kommit i 

Lave Jørgensen Urnes ägor omkring år 1500. Under hela 1500-talet och en bit in i 

det följande århundradet ägdes Bälteberga av familjen Urne. Hur Bälteberga såg 

ut på den här tiden finns det inga uppgifter om, mer än att det kring mitten av 

1500-talet ska ha anlagts en ört- och trädgård. 

1600-talet 

Från och med år 1640 ägdes Bälteberga av Axel Urup som var befästningsingenjör 

och stadsplanerare. I kriget mot Sverige 1657 blev han överbefälhavare för 

trupperna i Skåne och Bälteberga indrogs till kronan. Efter krigets slut lämnades 

redogörelser för de beslagtagna skånska gårdarna. Angående Bälteberga fanns det 

uppgifter på att det var upplagrat en stor mängd mur- och taktegel, huggen gråsten 

och kraftiga furubjälkar på gården. Detta tyder på att Axel Urup hade för 

avsikt att uppföra nya byggnader i stället för de befintliga, som enligt redogörelsen 

skulle vara mycket förfallna. 

9


Rålambs akvarell från slutet av 1700-talet. Anläggningen uppfattades av samtiden som mycket modern i sin arkitektur. 

Trädgården uppmärksammades och beundrades av Linné som ”en av de ansenligaste” syftande på storlek såväl som innehåll. 

På den Burman-Fischerska gravyren från 1680-talet visas troligtvis de nyuppförda 

byggnaderna. Mangårdsbyggnaden består av ett envåningshus med en takryttare 

och takfönster på det valmade taket. Huset är beläget på en liten höjd och intill 

ligger tre sammanbyggda ekonomilängor i korsvirke. Hur byggnaderna förhåller 

sig till de nuvarande är inte utrett. Enligt Svenska slott och herresäten vid 1900-talets 

början kan rester av mangårdsbyggnaden finnas i den västra delen av den nuvarande 

södra flygeln som har en ålderdomligare karaktär än de andra byggnaderna. 

Det finns här en välvd källare med en igensatt ingång från gårdsplanen, vars nivå 

tidigare har varit lägre än i dag. 

En annan reminiscens från den här tiden är två stenar med huggna inskrifter, 

”H. Axel Worp” på den ena och ”F. Sizel Grobe” på den andra. Stenarna sitter 

idag på den lilla byggnad som förenar huvudbyggnaden med den norra flygeln. 

På en av huvudbyggnadens grundstenar ska det dessutom finnas namnet 

”Axel” inhugget. 

10


Perioden efter Axel Urups död 1671 och fram till 1713 då Wilhelm Bennet slutligen 

köpte godset är det oklart vem som ägt Bälteberga. Då Urup inte hade några 

egna arvingar ska hans halvsyster ha sålt det vidare. Enligt Skånska herregårdar 

finns det många och motstridiga uppgifter på vem som ska ägde godset under 

dessa decennier. Att det slutligen såldes genom utmätningsauktion tyder på att 

det varit en nedgångsperiod i säteriets historia. 

1700-talet 

Efter att säteriet kom i friherre Wilhelm Bennets ägor genomgick Bälteberga stora 

förändringar. Bennet lät uppföra den nuvarande mangårdsbyggnaden 1739. 

Fortifikationsbyggmästaren Georg Mochelten tros vara arkitekten bakom nybygget. 

Ungefär samtidigt anlitades Mochelten även som arkitekt till Christinehof 

respektive Spannarp i Skåne, båda uppförda runt 1740. Med tidens mått mätt var 

Bälteberga en modern och regelbunden anläggning med en två våningar hög huvudbyggnad 

och flyglar i samma höjd, alla förbundna med murar. Med de tre 

ekonomibyggnaderna som omslöt gården åt öster bildades en cour d’honneur. Enligt 

konsthistorikern H H von Schwerin var nybyggnaden imponerande i sig men 

inte särskilt välproportionerad, samtidigt som den var en förelöpare till en renare 

stil. Han menade att den låga och långa huvudbyggnaden inte kunde uppvägas av 

de breda gavlarna. H H von Schwerin jämför Bälteberga med andra objekt i Skåne 

med ursprungligen liknande anläggningstyp, som Övedskloster, Bosjökloster, 

Bjärsjölagård och Stora Herrestad. 

Vid Linnés besök 1749 finner han Bälteberga vara en anläggning ”nyligen 

uppbyggd på tre sidor, med grundmurade hus, mycket reguljär efter modern arkitektur”. 

Trädgården, som omgav gården på tre sidor, var av ansenligaste mått, 

300 steg lång och 130 steg bred. Vid väggarna ska det ha funnits aprikoser, persikor, 

vinrankor, mandlar, valnötter och mullbärsträd. Vidare omtalas avenbokshäckar 

med ”artiga kabinetter”. Omkring gården fanns alléer längs alla utfartsvägar 

planterade av poppel och pil. På höjderna kring gården var ekplantager anlagda. 

Lantmätare J L Gillberg kompletterar bilden av anläggningen under 1700talet: 

”Byggnaden wid denne Gård är modern, grundmurad till 2:ne wåningars 

höjd. Trägården som omgifwer hela Gården är ganska stor och wäl inrättad”. Vidare 

nämner J. L. Gillberg 1765 att det fanns sex dammar vid gården där det bedrevs 

fiske av karp och rudor. 

Detta utseende bekräftas och visualiseras genom A S Rålambs akvarell från 

slutet av 1700-talet. På denna syns en två våningar hög mangårdsbyggnad med 

valmat tak och mittpartiet betonat av en stor frontespis med fyra fönster i den 

nedre raden och två i den övre. Akvarellen visar anläggningen med såväl corps de 

logi som ekonomibyggnader och omgärdande trädgård och alléer. 

11


Skånska rekognoseringskartan från 1812-20 visar Belteberga Säteri med alléer och dammar. 

12 

1800-talet 

Fredrik Bennet ärvde gården 1755. Därefter övertogs den av hans sju söner, vilka 

under några år gemensamt förvaltade egendomen. 1812 såldes dock godset vidare 

till Cornelius Alexander Sjökrona. Från samma år finns en kartläggning över 

”Delning av utmark och utägor” för Bälteberga nr 1, på vilken även finns en 

schematisk skiss över mangårdsbyggnaden och dess flyglar. En mer detaljerad 

bild av mangårdsbyggnaden från denna tid är Ulrik Thersners teckning från 1817. 

Den visar slottet från den västra trädgårdssidan. I blickfång är mangårdsbyggnadens 

sydvästra gavel och en del av den södra flygeln, men framförallt de välvuxna 

trädgårdsalléerna. Taket var enligt Thersners avbildning brutet med valmad spets, 

hörnen rusticerade, trädgårdsfasaden hade ännu inga dörröppningar. Byggnaderna 

var förbundna genom en överbyggd drivbänk. 

Från 1817 finns en utförlig beskrivning av byggnadsbeståndet på Bälteberga, 

tillkommen i samband med den då upprättade brandförsäkringen. I denna 

omtalas att huvudbyggnaden nyligen fått ny takresning, samt nya golv och loft 

liksom nya fönster och dörrar. Med andra ord verkar en genomgripande ombyggnad 

ha genomförts.


Genom beskrivningar och kartor i brandförsäkringshandlingar och lantmäteriakter 

ges kännedom om hur anläggningen förändrades under 1800-talet. Som framgått 

uppfattades Bälteberga som en modern anläggning både vad gäller byggnadsbeståndet 

och trädgården under 1700-talet. I början av 1800-talet gjordes 

stora förändringar enligt då rådande stilideal, huvudsakligen koncentrerade till 

huvudbyggnaden, som fick ett klassicistiskt uttryck. Ekonomibyggnadsbeståndet 

verkar ha lämnats förhållandevis orört, det är mer fråga om kompletteringar. En 

tydlig skillnad med 1700-talets Bälteberga och det tidiga 1800-talets är den allt 

mer betonade mittaxeln i väst-östlig riktning. Den finns där, men är inte lika tydlig 

på Rålambs avbildning från slutet av 1700-talet, som på kartorna från det tidiga 

1800-talet. 

Schematisk skiss av Bälteberga 

hämtad från ”Delning av utmark och 

utägor” för Bälteberga nr 1, 1812. 

Lantmäteriet. 

Plan af Åbyggnader på Belteberga sätesgård. 

1) Våningshuset 

2) Södra flygelbyggnaden, 

3) Norra flygelbyggnaden, 

4) Spannmålsboden, 

5) Malthuslängan, 

6) Torvhuslängan, 

7) Loglängan, 

8) Lilla logen, 

9) Norra fähuslängan, 

10) Lilla fähuslängan, 

11) Tvärlängan och 

12) Stallängan. 

Allmänna brandförsäkringsverket för byggnader på 

landet. Planen är upprättad i samband med brandförsäkringssyn 

1817. 

13


Thersners teckning från (senast) 1817, förmodligen visar bilden Bältebergas utseende före en större ombyggnad. 

Under Sjökronas tid skedde alltså stora förändringar på Bälteberga. Även ägorna 

utökades genom nya jordförvärv. Huvudbyggnaden måste ha fått sitt nuvarande 

utseende strax efter tillkomsten av Thersners bild (alternativt återges byggnaden 

felaktigt). Det brutna taket (om det någonsin sett ut så) ersattes av ett halvvalmat 

sadeltak. Frontespisen åt gården fick nytt accentuerat mittparti genom halvkolonner 

av kolossalordning som kröntes av en attikavåning. Den senare dekorerades 

med inskriptionstavlan med Bennets och Barnekows vapen. Invändigt höjdes 

mittpartiets innertak och en stor salong inreddes med tre höga rundbågiga fönster 

mot trädgårdssidan. Salongen och det intilliggande rummet med den rundade 

väggen dekorerades med väggmålningar direkt på puts av den kände Christian 

Laurentius Gernandt (d. 1825). 

Gernandt var verksam under den sengustavianska tiden, ca 1785-1810 men 

framförallt under empiren, ca 1810-1830. Epokerna kan sammanfattas med beteckningen 

nyklassicism som uppkom i samband med utgrävningarna av de antika 

städerna Pompeji och Herculaneum. Intresset för antiken kom att avspegla sig 

i inredningsstilen genom dekor och färgsättning. 

Gernandts måleri karakteriseras av illusionsmåleri med romantiska kolonner 

inramade av kolonner. Landskapen innehöll berg, floder, hus, ruiner och ofta kor 

som han hade en viss förkärlek för. För att ge intryck av rymd målades taken 

ibland med kupolliknande karaktär. Antika scener med allegoriska motiv förekom 

oftast i mindre format, som i dörröverstycken. Bårder med väggpilastrar och 

pompejanska kandelaberornament fick tjäna som ram åt landskapsmotiven. 

14

Huvudbyggnadens bottenvåning, uppmätt 1950 av Torsten Leon Nilsson. Med rumsfunktioner enligt 

brandförsäkringshandling från 1817 ungefärligen inlagda med röd text. 


15


Huvudbyggnadens ovanvåning, uppmätt 1950 av Torsten Leon Nilsson. Med rumsfunktioner enligt brandförsäkringshandling 

från 1817 ungefärligen inlagda med röd text. 

16


Richardts avbildning från 1854. Detta är före den stora förändringen av ekonomibyggnadsbeståndet några decennier senare. 

Helena Beata, änka efter Sjökrona, ägde Bälteberga fram till 1842 varefter delar av 

egendomen avstyckades och försåldes. Det resterande godset inkluderande säteriet 

köptes och innehades några år av den danske godsägaren von Gerstenberg 

Rosteed, innan det såldes vidare till Eberhard Munk af Rosensköld. Vid mitten av 

1800-talet då generationsskiften och försäljningar av gården följde tätt såldes ytterligare 

delar av markerna. 1868 köpte slutligen Carl Teodor Kinch Bälteberga, 

som sedan dess gått vidare inom släkten. 

Vid tiden för 1800-talets mitt börjar ekonomibebyggelsen utökas. Någon 

byggnad har också rivits och andra har fått ny funktion. Detta gäller t ex den tidigare 

spannmålsboden, som från åtminstone 1859 även inrymmer gårdens mejeri 

för en tid. Vid denna tid tillkommer även en loglänga i nordväst med gjuten lermur. 

De flesta ekonomibyggnader är ännu 1877 täckta med halmtak och till stor del är 

de byggda av ekekorsvirke med tegel i facken. Ekonomibyggnader såsom spannmålsbod/mejeri 

och mälthuslängan är byggda i gråsten och täckta med tegel (den 

senare revs vid 1800-talets mitt). 

Men från och med 1870-talet börjar större förändringar att göra sig gällande. 

Till att börja med ersätts stall- och loglängorna i söder med nya stallbyggnader 

(1873 och 1876). Med tiden ersätts även ekonomibyggnaderna i norr. 

17


Bälteberga 1843, utdrag ur Ägoutbyteskarta, Laga skifte. 

Bälteberga 1863, Rågångsmätning. Ännu så länge sker förändringar av byggnadsbeståndet genom komplettering och utbyggnad 

av det befintliga byggnadsbeståndet. Drygt 10 år senare rivs en stor del av ekonomibyggnaderna och ersätts av nya 

stall mm uppförda i tegel. Lägg även märke till den kvartersindelade trädgården i söder – säkerligen med avenboksalléer 

precis som idag. 

18


Huvudbyggnadens trädgårdsfasad. Bilden ska vara tagen på 1880-talet. Lägg märke till fasaderna som är fria från växtlighet, 

stengrunden samt skällningarna på det understrukna tegeltaket. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling. 

Osäkert när bilden ovan fotograferades, men sannolikt i slutet av 1800-talet. Ekonomibyggnaderna är nyuppförda i tegel. 

Mangårdsbyggnadernas fasader är vitputsade och utan växtlighet. Längs grunden skymtar dock något nyplanterat. Foto: ur 

familjen Kinchs fotosamling. 

19


20 

1900-talet 

Gamla häradskartan från tidigt 1900-tal. Bälteberga syns omgärdat av allér som även inramar trädgården. I väster syns en 

anlagd park, som övergår i naturlig park med slingrande vägar längre bort från gårdsmiljön. 

Brandförsäkring 1910, med beskrivning av byggnadsbeståndet. 

1. Gårdssmedja 

2. Svinhus 

3. Tillbyggnad 

4. Gödselhus 

5. Corps de Logis 

6. Korridor mm 

7. dito och tvätthus 

8. Södra flygeln 

9. Norra flygeln 

10. Bagarstugan mm 

11. Magasin mm 

12. Ridhus och lada 

13. Ungdjursstall 

14. Kostall 

15. Häststall 

16. Växthus av tegel 

17. Stathus 

18. Logebyggnad 

19. Stathus 

X= lokomobilplats


Trädgårdsfasaden sedd från nordväst, en bit in på 1900-talet. Fasaderna har rikligt med växtbeklädnad, vilket omtalas 

även av Upmark 1909. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling. 

Huvudbyggnadens gårdsfasad omkring sekelskiftet 1900. Måttlig växtlighet på fasader. Lägg märke till hur pilastrarna, 

som bär upp gavelkrönet på attikavåningen, avviker i färg. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling. 

21


Bälteberga för hundra år sedan 

I Svenska slott och herresäten i Sverige vid 1900-talets början, utgiven 1909, lämnar Gustaf 

Upmark följande beskrivning av huvudbyggnaden och flyglarna: ”materialet 

är tegel putsadt i hvit färg, taken höga täckta med tegel; numera äro alla fasaderna 

med undantag af hufvudbyggnadens midtparti helt och hållet öfvervuxna med 

frodiga klängväxter, vildvin m fl” (Upmark 1909: s 442). Uppgiften om den vita 

putsen är mycket intressant, eftersom man idag kan konstatera rikligt med färgspår 

på fasaderna – resterna efter fasadavfärgning i rött och gult, som därmed 

måste höra till 1700-talets arkitektoniska gestaltning, och som ersattes med vitt 

när fasaderna gjordes om i nyklassicistisk stil i början av 1800-talet. 

Beträffande interiören skriver Upmark: ”Huvudbyggnadens grundplan får 

sin karaktär genom i längdriktningen löpande hjärtmurar, som i bottenvåningen 

är dubbla och omsluta stenbelagda korridorer. De å ömse sidor om dessa belägna 

rummen utgöras i södra delen av diverse ekonomilokaler, i den norra av ett par 

välvda källare, kök i byggnadens nordvästra hörn samt bostäder för tjänare.” 

Jämför man med brandförsäkringen från 1817, nästan hundra år tidigare, 

kan man konstatera att byggnaden till stor del behållit sin rumsindelning och 

funktion. Bottenvåningen präglas än mer av ekonomifunktioner, då köket tycks 

ha flyttat hit från norra flygeln. Från den stora svala hallen ledde en på 1870-talet 

något omändrad trappa upp till huvudvåningen. Detta är exempel på förändringar 

som utfördes efter ägarbytet 1868, då familjen Kinch kom i besittning av Bälteberga. 

Paradrummen i ovanvåningen har fått behålla sin gestaltning – detta gäller 

Salongen respektive ”Runda rummet”, tidigare benämnt ”Divan” på gustavianskt 

eller 1780-talsvis 1. Innanför detta låg matsalen och åt gårdssidan fanns i 

denna del av byggnaden sovrum och barnkammare. Den södra delen av huvudvåningen 

upptogs av ett antal gästrum, belägna på ömse sidor om en korridor. 

Vidare omtalas att det pga alla ägarbyten inte finns lös inredning från äldre tider 

bevarad, men väl fast inredning såsom dörrfoder och paneler från 1700-talet. 

Ett stycke väster om huvudgården ligger en naturlig park, sammanhängande 

med den park som närmast omgiver byggnaderna. Denna park, som genomskäres 

av en mängd vägar, är bevuxen med ett blandat trädbestånd, där bok och ek 

dominerar. Detta förhållande syns tydligt på häradskartan från samma tid (se bild 

ovan). 

Upmark beskriver även gårdsmiljön: ”från östra gaveln på den södra flygeln 

utgår en mur, som i äldre tider haft sin motsvarighet även utefter gårdens norra 

sida; dessa murar förband huvudbyggnaden och dess flyglar med ladugårdsbygg- 

1 Under sent 1700-tal var Divan inte bara namnet på en soffmöbel, utan en rumsbenämning, med vilken 

avsågs ett rum möblerat med en lång, bred Turkisk soffa, som sträckte sig över flera väggar, populariserat 

av Gustav III. Rummen var inredda med väggmålningar med antikiserande motiv. 

22


naderna, vilka, om än i senare tid ombyggda och moderniserade, fortfarande omsluter 

den stora rektangulära gårdsplanens östra del. Mellan ladugårdsbyggnaderna 

går utfartsvägen fram i östlig riktning, omgiven av en ståtlig allé. Gårdsplanen 

mellan ladugårdsbyggnadernas flyglar, häststall och magasin, upptas av en stor 

gräsplan.” 

Lantbruket omkring 1926 

1926 upphöjs Bälteberga i en artikel hämtad ur Landskrona-Posten till en av Skånes 

främsta mönstergårdar. Kreatursskötseln med åtföljande foderväxtodling var 

den viktigaste grenen av lanthushållningen. För direkt försäljning odlades vete, 

korn och något sockerbetor. Betesdriften hade dock gamla anor på Bälteberga, 

detta som en naturlig följd av terrängförhållandena där rationellt lantbruk försvårades 

i dalgången, medan det å andra sidan erbjöd gynnsamma förutsättningar för 

god beteskultur. 

I samma artikel omnämns att det sedan någon tid försäljes kontrollerad tuberkelfri 

mjölk på flaskor i Helsingborg. För detta ändamål hade vid Bälteberga 

gården inretts en ”synnerligen ändamålsenlig, praktisk och hygienisk lokal för 

tappning och mjölkförvaring, vilken vid besiktning av fackmän erhållit vackra 

lovord.” En samtida bild av mejeriet, inredd i norra flygelns bottenvåning, återfinns 

nedan. 

Ladugården i början av 1900-talet. Lägg märke till att taken är papptäckta och att glaslanterninerna inte tillkommit 

ännu. Bilden är tagen i samband med en avelsdjursauktion. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling. 

23


Före 1926 bedrevs det enligt artikeln även svinskötsel i stor utsträckning på Bälteberga. 

Egendomen var på sin tid en av länets avelsstationer för lantras. Det 

fanns även en mindre besättning av oxforddown-får. Pga mul- och klövsjuka blev 

såväl svin- som fårbesättningen avslaktade 1925, utan att ersättas. Totalt fanns det 

vid denna tid 34 hästar på Bälteberga, fördelade enligt följande: bl a fyra rid- och 

vagnshästar , 7 ardennerston och 11 arbetshästar. En intressant uppgift om 

gårdens arbetsstyrka återges även, 1926 fanns således: 1 magasinsförman, 3 körkarlar, 

1 ryktare, 1 kusk, 1 stalldräng, 1 huggedräng, 3 mjölkerskor, 2 daglönare. 

Den huvudsakliga arbetsstyrkan utgjordes emellertid av elever, vid denna tid 10 

till antalet, vilka hade sina bostadsrum i norra flygeln. För mer information om 

verksamheten vid Bälteberga gård hänvisas till Bälteberga 1:3. Skötselplan över gårdens 

natur- och kulturvärden, Rapport Levande Landskap 2006, Regionmuseet Kristianstad. 

Ombyggnad 1950 

Från 1950 finns uppmätningsritningar av Torsten Leon Nilsson över huvudbyggnadens 

våningsplan, som svarar mot Upmarks beskrivning 1909. Följt av ett antal 

ändringsförslag, bl a ny trapphall och trappa. Förslaget tycks väsentligen ha blivit 

utfört. Flertalet detaljritningar, t ex över trappan, inredning till kök och serveringsrum 

samt elementskydd finns i T Leon Nilsson ritningsarkiv, Regionmuseet 

Kristianstad. Ritningar till förändringsarbeten från 1975-76 förvaras hos ägaren. 

24 

Ännu en bild från ladugården omkring 1900.

Mejeriet i norra flygeln. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling. 


Efter en ombyggnad på 1870-talet var trappan söderut belägen i mitten av den stora hallens vägg åt söder. Hallens väggar 

och valv var dekorerade med marmoreringsmålning indelade i fält med målat ramverk. Lägg även märke till spröjsningen i 

dörrens glasparti, som numera är borttagen. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling. 

25


Salongen på 1920-talet. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling. 

Herrummet, troligtvis omkring 1900. Väggarna målade med enklare fältindelning. Foto: ur familjen Kinchs fotosamling. 

26

Salongen 1955, som synes är de nyligen rengjorda målningarna i gott skick. 

”Runda rummet” eller ”Divan” fotograferat 1955 och i gott skick efter nyligen utförda konservatorsarbeten. 

Foto: ur familjen Kinchs fotosamling. 


27


28 

Kulturhistorisk värdering 

Byggnads- och arkitekturhistoriskt värde 

Bälteberga har gamla anor som går tillbaka till medeltiden. Sitt nuvarande utseende 

fick anläggningen dock omkring 1739 då huvudbyggnaden och dess flyglar 

uppfördes. Arkitekt bakom verket anses vara Fortifikationsbyggmästaren Georg 

Mochelten, upphovsman även till Christinehofs slott samt Spannarp uppförda vid 

samma tid. Till anläggningen, som i samtiden rönte vida uppmärksamhet, hörde 

även en väl tilltagen ladugårdsanläggning, som tillsammans med mangården bildade 

en cour d´honneur, representativt för tillkomsttiden. En viktig del av helheten 

var också den ansenliga trädgården, med bl a avenboksallér omtalade av Linné. 

En ombyggnad i början av 1800-talet gav huvudbyggnaden dess nuvarande 

klassicistiska utseende. I samma veva tillkom ännu välbevarade interiörmålningar 

som tillskrivits Christian Laurentius Gernandt, vilka återfinns i salongen respektive 

”Runda rummet”. Det sistnämnda kallades från början ”Divan”[-rummet], en 

tidstypisk företeelse populariserad av Gustaf III i slutet av 1700-talet. Dessa välbevarade 

interiörer representerar stora kulturhistoriska värden. Huvudbyggnadens 

planlösning är tämligen välbevarad sedan åtminstone 1800-talets början. 

Omkring 1870 genomgick ladugården stora förändringar och de gamla stallen 

i korsvirke ersattes med nuvarande tegelbyggnader. Förändringar har sedan 

skett kontinuerligt, pga förändrade behov och funktioner. Det äldre ekonomibyggnadsbeståndet 

har idag främst kulturhistoriska värden förknippade med exteriörerna 

och är viktiga för bevarandet av miljöns karaktär. Invändigt finns en äldre 

inredning kvar i häststallet (byggnad 7) som visar hästens betydelse på gården. 

Det finns även inslag av äldre ekonomibyggnader som visar på skiftande byggnadstekniker 

– ekekorsvirke respektive gråstensmurverk. Dessa byggnader, som 

under de senaste 200-250 åren haft mångskiftande användning är likaså ett värdefullt 

inslag i miljön. 

Trädgårdshistoriskt värde 

Strukturen av den anlagda, allékantade park- och trädgårdsanläggningen från 

1700-talet finns bevarad. Avenboksalléerna, delvis täckta bildandes en lövgång, är 

kulturhistoriskt värdefulla inslag i detta sammanhang, liksom trädalléerna som 

inramar anläggningen och kantar tillfartsvägarna.


Upplevelsevärden 

Utöver dessa historiska värden brukar man inom kulturmiljövården även försöka 

identifiera s k upplevelsevärden knutna till objektet. När det gäller Bälteberga 

utgörs dessa främst av miljöskapande kvaliteter, där det bestående intrycket är 

helheten med mangårdskomplexet och den stora gårdsmiljön som bildas av den 

motstående ladugårdsanläggningen, samt den omgivande trädgården i stilfull inramning 

av raka alléer. 

29


30 

Strategi för vård- och underhåll 

Utgångsläge 

Sammanfattningsvis konstateras att mindre bra lagningar och kompletteringar har 

gjorts på flera byggnader. I flera fall har lagningsarbeten utförts utan anpassning 

till befintligt utseende, vilket inneburit en smygande förvanskning och förenkling 

av byggnadsdetaljer. Till exempel gäller detta putsarbeten och målning av fasader 

med felaktig färg. 

Lagningar med fel sorts bruk är ett problem som återkommer. Detta innebär 

dels en risk för omfattande skador dels en negativ estetisk påverkan. Till traditionella 

murverk har ler- eller kalkbruk använts, vilka båda är material som tillåter 

en viss rörelse i byggnaden och som när rörelsen blir för stor går sönder och 

faller bort. Då ett kalkcement- eller cementbruk används i en byggnad uppförd i 

traditionell teknik innebär det att bruket appliceras på ett svagare underlag. När 

byggnaden rör sig kan följden då bli att bruket bryter loss det andra materialet. 

Putslagning har ofta utförts utan anpassning till omkringliggande fasadpartier, 

exempelvis grov kvastning/brädrivning där det borde vara slätputsat. Ett 

annat exempel är utbyte av fönster och dörrar, vilket bidrar till att den ena byggnaden 

efter den andra förlorat hantverksmässiga värden som är betydelsefulla för 

upplevelsen av en byggnads ålder och autenticitet. 

Sammanfattande målsättning 

• Se till att bebyggelsen kontinuerligt underhålls samt låta utförandet styras 

av de riktlinjer som formulerats i samband med vårdplanen. 

• Värna om varje byggnads särart – välja material och metod med utgångspunkt 

i respektive byggnad och dess historia för att motverka likriktning 

och successiv urlakning av kulturhistoriska värden. 

• Se till att brukare och hantverkare har den kunskap som behövs för att 

underhålla byggnaderna och reparera uppkomna skador utan att dess kulturhistoriska 

värden minskar. 

• Verka för att finna ny användning för byggnader som inte används i nuläget. 

Återanvändning på byggnadernas villkor, dvs utan att väsentliga kulturhistoriska 

värden går förlorade.

Allmänna riktlinjer för vård och underhåll av byggnader 


• Använd beprövade material och hantverkstekniker med förankring i den 

enskilda byggnaden vid underhåll och reparationer. 

• Minimera ingreppen. Hellre lappa och laga än att byta ut både när det gäller 

äldre och nyare detaljer. Undantag utgör senare tillägg som kan klassas 

som temporära akutinsatser eller åtgärder som tillkommit med syfte att 

förenkla och spara in på underhållet. 

• Vid lagning och komplettering bör den nya delen kopiera befintlig i utförande, 

material och kvalitet. 

• På sikt rekommenderas att olämpliga material och ytskikt avlägsnas och 

ersätts. 

• Val av kulör är givetvis en produkt av sin tid och påverkas av rådande stilideal 

och mode. I en historisk miljö förväntar man sig en färgsättning, som 

vittnar om ålder, autenticitet och är byggnadshistoriskt förankrad. Vid 

färgsättning och eventuellt byte av kulör rekommenderas en noggrann dokumentation 

av äldre färgskikt. Eventuella förändringar bör grunda sig på 

resultat härav samt ta hänsyn till omgivningen. 

• Underhållsarbeten bör planeras årligen. Detta för att undvika risk för eftersatt 

underhåll och därmed minska behovet av större arbetskrävande 

punktinsatser. 

• Upprättande av checklista, se särskilt avsnitt nedan. För ”loggbok” över 

underhållsinsatser med uppgift om vad som blivit utfört, när, av vem, materialtyp 

och fabrikat, frågeställningar som uppstått. 

• Kraven på utförande och materialval bör generellt skärpas. Summan av 

många små negativa förändringar kan annars få stora konsekvenser för det 

kulturhistoriska värdet. 

31


32 

Prioriterade åtgärder 

Åtgärder där byggnadsvårdsbidrag kan sökas 2 

Konservatorsarbeten i Salongen respektive Runda rummet i huvudbyggnaden. 

Konservatorsarbeten (stenkonservering) kan även vara aktuellt för gavelkrönet 

på huvudbyggnaden. 

Ekonomibyggnader (nr 7, 9, 10 och 12 enligt numrering sidan 34), exteriör 

som tak, lanterniner, fasader, fönster och portar. Taken är viktiga för 

byggnadernas fortbestånd men detaljer som lanterniner, portar med smidda 

beslag och gjutjärnsfönster är viktiga som miljöskapande delar. På ekonomibyggnaderna 

har takmaterialet skiftat. Om man av vill ändra material 

igen är svart papp på trekantslist en varsam ändring. I sämst skick är taken 

på taken på byggnad 10 och 12. Av fasader är skadorna störst på byggnad 

7 västra gaveln och byggnad 12, södra gaveln samt västra långsidan. De är 

i behov av foglagning och ersättning av skadat tegel. 

Skalskyddande åtgärder på överloppsbyggnader så som korsvirkeshuset 

och gårdssmedjan, bägge med ursprung i 1700-talet. 

2 Bidragen beslutas av Länsstyrelsen i Skåne län.

Årlig översyn enligt checklista 


Samtliga byggnader bör ingå i en årlig översyn. En sådan rutin medverkar till att 

mindre skador kan upptäckas på ett tidigt stadium. Efterverkningar av mer allvarliga 

slag kan på ett bättre sätt undvikas samtidigt som insikten om åtgärdsbehovet 

hela tiden blir uppdaterat. För att underlätta och upprätthålla kvaliteten på en 

årlig kontroll är det lämpligt att följa en checklista. En checklista ger god vägledning 

till dem som skall utföra kontrollen och kan förfinas allteftersom arbetet 

fortgår. Förslag på checklista följer nedan: 

Exempel på delar som bör ingå vid en årlig kontroll som ett minimum. 

Fasader: Kontroll av sockel, eventuellt fuktgenomslag. 

Tak: Översyn på vinden av eventuella tecken på läckage. Kontroll av taktäckning, 

rengöring från löv och växtlighet. Översyn av skorsten, takfot, vindskivor och 

plåtdetaljer. 

Avvattning: Rensa hängrännor, fotrännor och stuprör. Kontrollera avrinning i 

samband med regn för att eventuellt upptäcka läckage. 

Fönster: Kontrollera att fönsterblecken har fall ut från karm. Se över kitt, glasrutor 

och färgstatus. 

Dörrar: Kontroll av färgstatus. 

Övrigt: Plan mark släntas lämpligen av så att markavrinningen sker ut från byggnaden. 

Oönskad växtlighet avlägsnas. 

33


Situationsplan över Bälteberga 2008. 

34 

Byggnadsbeskrivning och åtgärdsförslag 

Situationsplan med numrerad bebyggelse 

Häckträdgård 

Pumphus 

Transformatorstation 

(halmpanna) 

1) Huvudbyggnaden 2) Södra flygeln, 3) Norra flygeln, f d mejeri, 4) Gårdssmedja, 5) Ishus, 6) Korsvirkeshuset, f d 

bagarstuga, hönshus mm 7) Häststall, f d magain mm, 8) Ungdjursstall, f d ridhus o lada, 9) Ungdjursstall, 10) Södra 

stallet, f d stall för arbetshästar, 11) Halmlager, f d gödselhus, 12) Södra kostallet, 13, 14, och 15) sentida ekonomibyggnader/stall, 

16) uthus till 17) bostadshus, 18) vagnslider, 19) maskinhall

Mangårdsbyggnader 

1. Huvudbyggnaden - ”Våningshuset” 


Gårdsfasaden med sitt markerade mittparti bestående av halvkolonner av kolossalordning som bär upp en attikavåning, 

med fris och profilerat gavelkrön på mitten, som enligt uppgift bärs upp av två pilastrar av trä. Dessa synes på foto 1909 

vara målade i avvikande färg, något som bör undersökas i samband med framtida restaurering. 

Byggnadshistorik 

Huvudbyggnaden uppfördes 1739, som en tvåvåningsbyggnad troligtvis med 

valmat, tegeltäckt tak. Mittpartiet var markerat med en stor frontespis. Byggnaden 

genomgick i början av 1800-talet en genomgripande ombyggnad, präglad av rådande 

nyklassicistiskt stilideal. Gårdsfasaden försågs då med ett något framskjutande 

mittparti med halvkolonner av kolossalordning och kröntes av en attikavåning 

ovanför takfot och entablement. Samtidigt gjordes en del invändiga förändringar, 

och än idag bevarade väggmålningar utfördes av Gernandt. 

Vid denna tid löpte en korridor genom hela nedre våningen, utmed denna 

fanns två betjentrum, tre förvaringsrum, en stor förstuga, biljardsal samt tre rum 

vilka användes som källare. Det omtalas bl a tre par dubbla glasdörrar från biljardsalen 

till trädgården, däremot enbart förstugudörren åt borggården, vilket kan 

betyda att de tre dubbeldörrarna åt borggården tillkommit senare, de syns dock 

på Richardts avbildning från 1850-talet. Övre våningen var inredd för herrskapet. 

En trappa från bottenvåningens förstuga ledde upp till en tambour. Söder om 

denna fanns Förmak, Cabinett, Bibliotek och Contoir. Norrut Förmak, Sallon, 

Gästrum, Divan (!), större matsal, mindre matsal, jungfrukammare, Mamsells 

kammare och Sängkammare samt fyra Garderober (se planritningar s 15-16). 

35


På en uppmätningsritning från 1950-talet känns ovan beskrivna rumsindelning 

till stora delar igen, även om förändringar gjorts i slutet av 1800-talet. Vattenburen 

centralvärme installerades redan någon gång under 1920-30. En tämligen 

omfattande ombyggnad och renovering företogs under 1950-talet. Arbetena 

utfördes efter ritningar från Torsten Leon Nilsson, däribland befintlig trappa. 

1950 utfördes även konservatorsarbeten på Gernandts väggmålning, huvudsakligen 

rengöring. En av de målade kolonnerna mot trädgårdssidan restaurerades. 

De flesta fönster är utbytta under 1970- och 80-talet. 

Byggnadsbeskrivning 2007 exteriör 

Grund: 

Naturstensgrund, bestående av tuktade rektangulära stenblock, ca 60 cm höga, en 

del rejält breda, har varit överputsad och avfärgad, åtminstone åt gården. Här syns 

rester av kalkavfärgning enligt följande: 1) på vit kalkgrund ett ljust rött skikt, 2) 

ljusgrått, 3) mörkare grått. Åt trädgården liksom åt söder är grundstenarna oputsade, 

vilket syns redan på bilder från 1800-talet. Putsade fogar, som dock har varit 

vitmålade. Grunden åt norr utgörs av tuktad gråsten i östra delen (idag synlig). 

Västra delen består av tegel (ev igenmurad öppning) och mindre gråsten. Grunden 

har även här tidigare varit putsad och avfärgad grå. 

Stomme och fasad: 

Byggnaden är uppförd i tegel på gråstensgrund. Fasaderna är putsade och avfärgade 

i vitt. 

Gårdsfasaden är idag helt dold av murgröna, som växer ut minst 50 cm från fasadlivet. 

Under till skymtar slätt putsskikt med spår efter avfärgning. Gula färgspår 

under grått. Eventuellt har sockelpartiet inkluderat 1:a våningens fönster, dvs bottenvåningen. 

Sockeln har varit avfärgad som grunden, se ovan. Gördelgesims 

dold under murgrönan. 

Mittpartiet är försett med halvkolonner av kolossalordning, med attikavåning. 

De kvadratiska baserna är slätputsade och avfärgade i ljusgrått (som grunden 

varit). Där ovan slätputsat och ”vitkalkat”. Senaste färgskikt utgörs dock inte 

av ren kalkfärg, utan färg som målats på i tjocka lager. En del algbildning kan 

konstateras, liksom en del putsavfall/färgskikt som släppt. Även putsskador på 

”entablementet”. Attikavåningen är plåtavtäckt, och kröns av volutförsedd stentavla 

med vapentavlor och årtalet ”Anno 1739” ifyllt med svart. 

Trädgårdsfasad (åt väster) är relativt nyrenoverad. Även här täcktes fasaderna tidigare 

av murgröna. Omfattande putslagningsarbeten krävdes sedan fasaderna frilagts. 

Trädgårdfasaden är dekorerad med hörnrusticeringar i slätputs (synliga redan 

på avbildning från 1817). Sockelpartiet, som inkluderar bottenvåningens 

36


fönster, har tämligen grov stänkputs med marmorkross, även i fönsternischer. 

Ovanvåningen är slätputsad och vitmålad. Profilerad takfotsgesims, vitmålad. 

Trädgårdsfasaden har dessutom markerat mittparti i form av mittrisalit. Denna 

har slätputsad grund, senast målad med mörkgrå akrylatfärg, därunder ljusgrå 

KC/eller kalkfärg; sockelvåning med putsrusticering, vitmålad, liksom hörnkedjor. 

Ovanvåningen slätputsad. Profilerad takfotsgesims. 

Södra gaveln: Slätputsad fasad, vitmålad. Mycket alger i gavelröstet, även rödalger. 

Norra gaveln: Fasaden är slätputsad, även gavelröstet. Vitmålat med ej sugande färg 

(akrylat?). I denna fasad syns ingen gördelgesims. Rusticerad hörnkedja åt trädgården. 

Algrengöring och målningsbehov föreligger. 

Tak: 

Huvudbyggnadens tak utgörs av sadeltak med valmade spetsar. Taket, dittills ett 

understruket tegeltak, blev omlagt på 1950-talet, enligt uppgift Gunnar Kinch. Åt 

trädgårdssidan täckt med rött enkupigt tegel, Veberödspannor. Åt gården täckt 

med enkupigt gammalt tegel, med ”flammig” karaktär, mest rött tegel men även 

inslag av gult tegel. De valmade spetsarna på gavlarna är täckta med äldre tegel. 

Vid takomläggningen samlade man de gamla vingpannorna i dessa takfall. Pannorna 

borrades för att kunna spikas på plats. 

I takfallet åt gården syns två gjutjärnsfönster, samt järnstegar. Åt trädgården syns 

fyra vindsfönster av gjutjärn, svartmålade. 

Takfoten putsad och försedd med profilerad list, avfärgad vit. Visst putsbortfall 

och behov av målning åt gården. 

Fyra putsade skorstenar i taknocken, utan avfärgning, med profilerade krön. Plåtdetaljer 

av plåt, där färgen blekts till gul nyans. Skorstenarna gjordes vid under 

1980-talets första hälft. 

Attikavåningen åt gårdssidan täckt med bandplåt, rödmålad. 

Mittrisaliten åt trädgårdssidan plåtavtäckt med svart bandplåt. 

Avvattning: 

Gårdsfasad: Hängränna av plåt, rödmålad. Stuprör vitmålade, alternativt omålad 

zink (dolda av murgrönan. Även koppar. 

Trädgårdsfasad: nya vita stuprör, röda hängrännor. 

Norrgaveln: svart hängränna, vitmålat stuprör, skarp vinkel. 

Gavel åt söder: vita hängrännor och stuprör, nya. 

Fönster: Samtliga fönster är idag grönmålade, liksom fönsterbleck.. 

Gårdsfasaden: Bottenvåningens fönster (från 1976) utgörs till vänster om mittpartiet 

av tvåluftsfönster med mittpost, kopplade bågar, spröjsindelade till sex rutor/luft. 

En del med extra tvåglasruta på insidan. Fönsterbleck av plåt. Till höger 

37


om mittpartiet sitter två äldre fönster, tvåluftsfönster med mittpost, enkla bågar, 

spröjsindelade till sex rutor/luft. Utanpåliggande, stansade beslag (från ca 1910). 

Troligen äldre karm. Fönsterbleck av plåt respektive vattbräda av trä, rundad. 

Fönster i ovanvåningen utgörs av tvåluftsfönster med mittpost, kopplade bågar, 

spröjsindelade till åtta-tio rutor/luft. Fönsterbleck av plåt. 

Trädgårdsfasaden: Fönster i bottenvåningen utgörs av moderna tvåluftsfönster, 

kopplade, 3 rutor/luft. Dessutom två smala gluggar med ”tjyvajärn”. Fönster i 

ovanvåningen utgörs av större moderna tvåluftsfönster, kopplade, 3 rutor/luft. 

Fönster i mittrisalitens ovanvåningen: moderna rundbågiga, fyra lufter, kopplade. 

Norra gaveln: Fönster i bottenvåningen: tvålufts, kopplade, 3 rutor/luft. I ovanvåningen 

äldre fönster med ålderdomliga beslag. I gavelröstet åt norr sitter två äldre 

fönster, delvis gamla beslag, munblåst glas. 

Södra gaveln: Fönster i bottenvåningen: tvålufts, kopplat, 3 rutor/luft. Ovanvåningen, 

som övriga fasader. I gavelröstet äldre fönster med gamla beslag och 

munblåst glas. Enkla. 

Dörrar: Samtliga dörrar är idag grönmålade. 

Gårdsfasaden: Dörrar i entrépartiet utgörs av tre st dubbla glasdörrar, spegeldörrar 

med glas i de övre lufterna. Sprickor kan konstateras i dörrspeglarna. Dörrarna är 

grönmålade, ej med linoljefärg senast. Undersök äldre färgskikt i samband med 

framtida målningsrenovering. Dörröverstycken av trä med dekorativt listverk som 

inramar här belägen lejonmaskaron. Modern dörr i nordöstra hörnet. 

Järnskodd tröskel samt steg av granit vid mittdörr. Steg av röd kalksten framför 

sidodörrarna. Sidodörrarna har inga trycken eller lås på utsidan. Dörrarnas insida 

(såväl ytterdörr som innerdörr) målade i ljust grön kulör. 

Trädgårdsfasaden: ålderdomliga spegeldörrar (borde gå att undersöka äldre kulör) 

med glas upptill (se äldre foton för spröjs). Sidodörrarna används ej, fungerar 

som ”kruknischer”. Röd kalksten som trappsteg i dörrnisch. Till hälften gjutet. 

Gavel åt söder: modern ”balkongdörr”, uppglasad, med spröjs. Nyinsatt 1975. 

Övrigt: Smideslampa med glasglob ovan huvuddörr, gårdsfasadens mittparti. 

Släpper från fästet. 

Burspråk, gavel åt söder ovanvåningen: klätt med liggande panel, spröjsade fönster, 

kopplade bågar. Samtliga snickerier grönmålade. Moderna gångjärn. Stuprör 

med skarp vinkel, även äldre hängrännor. Dekorativa sparrändar. Täckt med rött 

tvåkupigt tegel. 

38

Huvudbyggnadens södra gavel samt mellanbyggnaden som förenar huvudbyggnaden med södra flygeln. 

Huvudbyggnadens trädgårdsfasad. 


39


Huvudbyggnadens norra gavel, med nyligen renoverad vindstrappförbindelse. 

Växtlighet på huvudbyggnadens gårdsfasad. Detaljbild från gårdsfasadens mittparti. Lägg även märke 

till de gula färgspåren t h om stupröret. 

40

Byggnadsbeskrivning interiört 

Bottenvåning Övre våning 


Bottenvåning 

Södra delen av huvudbyggnadens bottenvåning renoverades till modern standard 

1976, med uppdatering 2004 och inrymmer kök (1-2), vardagsrum (3), TV-rum 

(4). Äldre byggnadselement finns bevarade i form av kakelugn och döbattanger. 

Den murade väggen mellan rum 4 och 3 har frilagts och står bar. Hallen (6) har 

kvar ett äldre tegelgolv, bestående av åttkantiga respektive fyrkantiga tegelplattor. 

Trappan, som tillkom 1950, är ritad av Torsten Leon Nilsson. 

I mitten av byggnaden finns ett stort genomgående rum (7) med arkader i 

nord-sydlig riktning. Omkring 1900 kan man av bildmaterial konstatera att väggarna 

i detta utrymme varit marmorerade med fältindelande målat ramverk. Vid 

framtida målning är det av intresse att dokumentera och undersöka äldre ytskikt. 

Idag är väggarna vitmålade på puts. Golvet utgörs av grå cement med glättad yta, 

respektive en del kalkstensplattor. 

41


Norrut finns två tunnvälvda källare på rad. Väggar och valv är putsade och 

målade med limförstärkt kalkfärg. Golven utgörs av tegel fogade med lerbruk, 

trappsteg av kalksten. Ålderdomliga dörrar med rostiga lås och beslag. Pigfrälsare 

(tjyvajärn) i fönsterglugg. Elektriska installationer i form av knoppledning bevarade. 

Rummen bör bibehållas i autentiskt skick, enbart traditionella material och 

metoder. Även korridoren och de mindre rummen åt gården har en ålderdomlig 

prägel att värna, med t ex fönster av äldre slag samt ytskikt från 1900-talets förra 

hälft, där spår av äldre ytskikt framskymtar. 

Ovanvåning 

Den över trapphallen präglas av 1950-talets ombyggnad. Våningen söderut används 

sedan 1976 som sovavdelning och har nyligen renoverats (2004). Äldre 

dörrar samt kalkugnar utgör exempel på äldre byggnadsdetaljer som bevarats. Till 

detta kan läggas en åtminstone sedan 1817 tämligen oförändrad planlösning med 

rummen fördelade på ömse sidor av mittkorridoren. Detta gäller i ännu högre 

grad rumsindelningen norrut, där även ytskikten i två av rummen – salongen 

(110) och ”Runda rummet” (111) är välbevarade. Matsal (112) och serveringsrum 

(113) präglas av ombyggnad och renovering från 1950-talet och senare. Rumssviten 

med herrum (114) och sängkammare (115) utmed gårdssidan är bevarad, medan 

förändringar har gjorts i nordöstra hörnet. 

Vinden 

Vinden är till större delen oinredd, inredda rum finns ute vid gavlarna. Här kan 

äldre byggnadsdetaljer konstateras, såsom dörrar, fönster, tapet- och ytskikt. 

Taket med klädsel av brädpanel och synes vara i gott skick. Äldre bredare 

panelning syns i attikavåningens tak åt gårdssidan (under plåttak). Här kan mindre 

rötskador konstateras på såväl panelning som takstolskonstruktion, enligt uppgift 

lades plåttaket dock om redan 1990, dvs orsaken till läckage och rötskador åtgärdades. 

Murstockarna åtgärdas avseende mur- och putslagning 1987. Lös gullfiberisolering 

har lagts direkt på golv i byggnadens södra del (ovanför sovrumsavdelningen). 

42


Övre hallen som präglas av 1950-talets 

ombyggnad. 

F d herrummet. 

Sydöstra hörnet av salongen. 

43


44 

Nordöstra hörnet av salongen. 

Salongen åt trädgården. 

De målade golven i salong och runda 

rummet är mycket slitna i gångstråken, 

bör skyddas från ytterligare slitage med 

hjälp av mattor.


Äldre färgspår från en tidigare golvmålning 

skymtar igenom. Ljust rött med 

mönster i grått. 

Målat fält över dörr åt söder i gott skick 

men sprickorna bör hållas under uppsikt. 

Detalj av det målade taket i salongen. 

Sprickbildningen bör hållas under 

uppsikt. 

45


”Runda rummet” eller ”Divanen” och målningarna i norra delen… 

… respektive åt söder. 

46


Målningarna är i gott skick och inte särskilt smutsiga. Ett fåtal sprickor kan dock konstateras och bör hållas under uppsikt. 

Rummen ligger i fil med döbattanger utmed trädgårdssidan. 

47


48 

Rötskador i taket till attikavåningen. 

Attikavåningens tak. 

Huvudbyggnadens tak har brädpanel 

från omkring 1970 under takteglet.

Nuvarande skick och åtgärdsförslag huvudbyggnaden 


Sockel: 

- Gårdsfasaden och gavel åt norr - putsbortfall bakom växtligheten och på 

frilagda partier. En del synliga tuktade grundstenar. Lagas med hydrauliskt 

kalkbruk, slätputs. Behov av avfärgning, bör utföras med ren kalkfärg, inte 

minst med tanke på fuktproblemen. Utföres inom 2-5 år. 

- Synlig grundsten i trädgårdsfasaden och gavel åt söder kan lämnas orörd. 

Fasader: 

- Gårdsfasaden, med undantag för mittpartiet, är helt dold av murgröna, 

som vuxit sig väldigt kraftig. Har sannolikt betydelse för fuktproblematiken 

i denna fasad. Bör diskuteras hur man ska förhålla sig till murgrönan 

på sikt. Växtligheten syns vara nyplanterad på foton som troligen är tagna 

i slutet av 1800-talet, dvs drygt 100 år gammal. Under växtligheten skymtar 

kalkputs, kalkavfärgad. Vid en ev friläggning kommer det att finnas 

stort behov av omfattande putslagning och kalkavfärgning. Av intresse att 

undersöka äldre puts- och färgskikt. 

- Det frilagda mittpartiet är slätputsat och vitmålat. Senaste ommålning har 

gjorts med färgtyp som målats på i tjocka skikt, ej kalkfärg som annars 

vore det mest riktiga. En del algpåväxt kan konstateras, liksom putsbortfall 

och färgskikt som släppt. Detta gäller även takfotslist. Färgtyp analyseras. 

Bör åtgärdas inom 1-2 år. 

- Trädgårdsfasaden har putsats om i sen tid och är i gott skick. Underhållsmålning 

inom 5-10 år. Mittpartiets grund senast målad med mörkgrå 

plastfärg, som bör skrapas bort och ersättas kalkfärg/KC-färg. Bör åtgärdas 

inom 1-2 år. 

- Norrgaveln har slätputsad fasad och är vitmålad med icke sugande färg, 

troligen akrylat. På ytan syns en hel del algpåväxt. Färgtyp analyseras. En 

alltför tät färg bör blästras bort, så att man efter putslagning kan börja om 

med kalkfärg. Alternativ kan vara målning med silikatfärg eller KC-färg. 

Behov av åtgärd inom 2-5 år. 

- Sydgaveln slätputsad, påtaglig algpåväxt, bl a rödalger syns i gavelröstet. 

Viktigt med rengöring och algbekämpning i dessa utsatta lägen. Utföres i 

samband med underhållsmålning/ev putslagning inom 2-5 år. För färgtyp 

se ovan. 

49


Tak: 

- Taket gjordes enligt uppgift senast vid på 1970-talet. Skorstenarna åtgärdade 

senare. Behov av takomläggning inom 2-5 års sikt. 

- Problem med takstolen har uppmärksammats i utsatta lägen t ex i anslutning 

till attikavåningen. Har enligt uppgift redan åtgärdats. Takplåt på attikan 

bör dock besiktigas. Äldre utförande och färgval bör bibehållas. Takplåt 

på mittparti trädgårdssidan verkar ganska nylagd, svart bandplåt (ej 

traditionellt). 

- Skorstensplåt har tappat färg, underhållsmålas inom 2-5 år, förutsatt att 

den är tät. I så fall byte till galvad plåt som platsmålas. 

Avvattning: Besiktigas återkommande. Dränering har nyligen utförts runt byggnaden. 

Missprydande stuprörsanslutningar har tillkommit, vilket av estetiska skäl 

bör ses över. Kan lämpligen göras i gjutjärn eller saltglaserad keramik. Vid byte av 

stuprör bibehåll äldre utförande med skarp vinkel, som syns på vissa ställen. Idag 

förekommer både svarta, vita, röda samt omålade stuprör och hängrännor. Bör 

renodlas i samband med framtida byten (svart olämpligt). 

Fönster: De flesta fönster är utbytta på 1970-80-talet. Ett fåtal äldre finns kvar i 

BV, gårdssidan, för dessa föreligger målningsbehov, samt håll undan växtlighet. 

Även ålderdomliga fönster i gavelfasad åt norr respektive söder, som kräver särskild 

omsorg. Målas med linoljefärg. Underhållsmålning bör göras inom 2-5 år. 

Dörrar: Dörrarna täckmålade i grön kulör, senaste ommålning troligen med alkydoljefärg. 

Sprickor kan konstateras i speglarna. Undersök äldre färgskikt i samband 

med framtida målningsrenovering, underhållsmålning bör utföras inom 2-5 

år. Vid framtida målning använd linoljefärg. Lampa i smide ovanför mittdörr, 

gårdsfasaden fästes. 

Övrigt: 

- Burspråk gavel åt söder, underhållsmålas inom 2-5 år. Använd linoljefärg. 

- Stentavlan i mittpartiet gårdsfasaden rengöres och ses över av stenkonservator 

inom 2-5 år. 

- I samband med renoveringsinsatser är det av stort intresse att dokumentera 

äldre byggnadshistoriskt intressanta uppgifter, t ex tidigare kulörer på 

fasad respektive äldre fönster och dörrar. Detta för att öka kunskapen om 

äldre tiders byggnadsskick och inte minst färgsättning. 

50


Interiört: Bostadsvåningen i huvudbyggnadens södra del är nyrenoverad och i 

gott skick. Rummen med påtagliga kulturhistoriska värden återfinns i ovanvåningens 

norra del, främst salongen och ”runda rummet”, med väggmålningar 

från tidigt 1800-tal. Dessa förefaller vara i gott skick, men bör hållas under uppsikt 

och ses över av konservator inom 5-10 år, avseende sprickor. Målningarna i 

dessa rum bör även skyddas mot direkt solljus. 

De målade golven, med naturligt slitage och patina, skyddas enklast genom 

mattor. Rengöring, utöver dammsugning, enligt samma metod som tillämpats 

tidigare, dvs med svag såplösning, som torkas upp direkt. Ytterligare behandling, 

t ex med bonvax, bör endast ske efter samråd med konservator. 

Flera intressanta utrymmen finns även i bottenvåningens norra del, på ömse 

sidor korridoren. Stor försiktighet bör iakttas vid framtida restaureringsinsatser 

för att i största mån bibehålla kulturhistoriska värden, t ex information om äldre 

ytskikt, knoppledningar, tegel- och kalkstensgolv, kakelugnar. För att öka kunskap 

om byggnadens utseende i äldre tider bör antikvarisk dokumentation utföras i 

samband med renovering. T ex kan man förvänta sig att matsalen på ovanvåningen 

haft en påkostad äldre rumsgestaltning med intressanta ytskikt. Idag dold under 

glasfiberväv, i likhet med flera andra utrymmen. 

Omfattande ombyggnads- och renoveringsåtgärder utfördes på 1950-talet 

efter ritningsförslag från T Leon Nilsson. Synlig främst i den då förändrade 

trapphallen, men också i det gamla köket och serveringsrummet ovanför. Ett 

tidsskikt som också är av kulturhistoriskt intresse att i viss mån bevara. 

Slutligen har problematik i anslutning till dörrarna åt gårdssidan uppmärksammats. 

51


52 

2a. Södra flygelbyggnaden 

Södra flygelbyggnadens 

gårdsfasad. 


Flygeln är med all sannolikhet i sin nuvarande utformning uppförd samtidigt med 

huvudbyggnaden, den omtalas åtminstone redan 1749 av Linné. Däremot finns 

det äldre ingående delar i den nuvarande byggnadens västra hälft. I brandförsäkringen 

från 1817 sägs inredningen i nedre våningen bestå av: ett stort välvt rum, 

som nyttjas till källare; Förstuga med valv; stentrappa till andra våningen; Jägarens 

kammare; samt två betjäntrum. Den övre våningen innehöll sex gästrum med en 

gång åt stora huset, samt trappa åt vinden, på vilken vid båda gavlarna ett gästrum 

i varje ända var beläget. 

Enligt uppgift Gunnar Kinch bodde Ladufogden förr i vindens gavelrum. 

Även kökspersonal bodde på vinden. I bottenvåningen var inrymt elevmatsal 

fram till 1950-talet. 1963/64 gjordes en ombyggnad/modernisering av flygeln. 

Numera utgör södra flygeln bostad åt förra ägarparet. 

Byggnadsbeskrivning 

Grund: Åt gårdsfasaden stora tuktade stenar, som på huvudbyggnaden. Det mesta 

dolt bakom murgröna. Smala gluggar utmed äldsta partiet, med ca 2,5 m mellanrum. 

Rester av ljusgrå kalkavfärgning på kalkputs, även spår efter ljusröd kulör. 

Åt trädgårdssidan består grunden av delvis synligt gråstensmurverk, dock inte 

tuktade rektangulära stenar. Åt öster är grunden pågjuten och vitmålad.


Stomme och fasad: 

Byggnaden är uppförd i tegel på gråstensgrund. Fasaderna putsade och senast 

avfärgade i vitt. 

Gårdsfasad är dold bakom murgröna. Synligt tegel i partier med putsbortfall. Spår 

efter varm röd kalkavfärgning, t ex vid takfotslist, rakt ovanför mittentrén. 

Putsad, profilerad takfotsgesims, vitmålad. En del ytputsbortfall. I behov av målning. 

Även ljusgula färgspår vid mittentrén, under grått färgskikt. 

Trädgårdsfasaden har markerat sockelparti som inkluderar bottenvåningen (ligger 

utanför fasadlivet). Här finns enbart fönster i södra delen. Putsat med KC- eller 

cementbruk. Till stor del dold av växtlighet. Slätputsad fasad upp till, profilerad 

takfotsgesims, vitmålat. 

Gavel åt öster: Fasaden har gördelgesims, är slätputsad och vitmålad. 

Gavel åt väster: Fasaden slätputsad, mycket rödalger. 

Tak 

Sadeltak, täckt med nyare enkupiga tegelpannor, röda, Veberödspannor. Taket 

lades om 1967-68. Två takfallsfönster i gjutjärn. Två putsade skorstenar, profilerade 

krön, som huvudbyggnadens skorstenar. 

Takkupa nere vid takfotet mitt på trädgårdsfasaden, tegeltäckt. Putsat och vitmålat 

på sidor, med ett äldre fönster. Takfotslist. 

Avvattning: 

Gårdsfasaden har vit hängränna, vita stuprör. 

Trädgårdsfasaden har röd hängränna, vita stuprör (färgen till större delen avflagnad). 

Fönster: Bottenvåningens fönster (insatta 1964) utgörs av tvåluftsfönster med 

mittpost, kopplade bågar, spröjsindelade till sex rutor/luft. Inga fönster i partiet 

med gluggar, varken åt gården eller trädgården. 

Ovanvåningens fönster tvåluftsfönster med mittpost, kopplade bågar, spröjsindelade 

till 10 rutor/luft. Fönsterbleck av plåt. 

Även i gavelrösten syns nyare fönster med kopplade bågar. Runda fönster i gavelspetsar. 

Dörrar: Åt gården pardörr, tryckt korghanksbåge, insatt 2005. Panelklädd. Den 

gamla dörren finns bevarad innanför. 

Pardörr, uppglasad i hörn mot huvudbyggnaden. 

Åt trädgårdssidan helt uppglasad 1960-talsdörr, trappa av granitblock framför. 

53


Övrigt: Markerad gördelgesims ca 2,5 m från marknivå. Syns enbart på gaveln, 

men finns troligtvis under växtligheten på gårdsfasaden. Därunder sockelparti, 

som haft avvikande färgsättning i förhållande till fasadparti ovanför. På kalkputs 

gula färgspår, under ljusgrått, under mörkgrå. 

Interiört: 

I det ”Gamla köket” har ålderdomliga dörrar bevarats. Gäller även i andra rum i 

byggnaden. Vindstrappan av ek är troligtvis ursprunglig, medan kalkstenstrappan 

mellan första och andra våningen är bortriven. Fina smyginklädnader. Kökstrappa 

upp till serveringsgång. 

Södra flygelns östra gavel. Muren framför band på 1700- och 1800-talet samman mangårdsbyggnaderna 

med ladugården. 

54

Södra flygeln åt söder. 


Nuvarande skick och åtgärdsförslag Södra flygelbyggnaden 

En putsskada orsakad av frostsprängning har konstaterats vid stuprör, nordöstra 

hörnet. Teglet synligt. Åtgärdas snarats, äldre puts- och färgskikt av intresse att 

dokumentera. Även putsbortfall vid takfotsgesims. 

Gårdsfasaden dold bakom växtlighet (se resonemang huvudbyggnaden). 

På gavlarna förekommer rikligt med algpåväxt, behandlas i samband med renovering. 

Taket ser ut att vara i gott skick, men med tanke på att det senast lades om 1968 

är det dags för omläggning inom 2-5 år (man brukar räkna 40 års omläggningsintervall 

för tegeltak). I samband med detta kontrolleras plåtavtäckning invid skorstenar, 

byts ev ut mot ny plåt som platsmålas röd. 

Underhållsmålning av fönster och dörrar inom 2-5 år. 

När det gäller interiören har denna besiktigats mycket flyktigt, ett flertal kulturhistoriskt 

värdefulla byggnadsdetaljer kunde konstateras, vilka man bör värna i 

framtiden. Undersökning och dokumentation av äldre ytskikt etc bör utföras i 

samband med framtida renoveringsarbeten. 

55


56 

2b. Förbindelsebyggnad 


I brandförsäkringen från 1817 sägs södra flygelbyggnaden vara förenat med stora 

huset genom en särskild tillbyggnad som utgörs av ”Corridor”. Denna syns också 

på Thersners avbildning från samma år. Upptill tillbyggnadens mur är vid denna 

tid ett mindre orangeri eller vinkast uppfört i en våning, med ingång från gavelmuren 

åt väster. I tillbyggnadens övre våning syns fönster. Byggnaden har ett 

flackt pulpettak och är även försedd med skorsten. I brandförsäkringen från 1910 

benämns tillbyggnaden som ”korridor mm”. På foto från 1909 synes tillbyggnaden 

vara alldeles övervuxen med växtlighet. 

Beskrivning 

Byggnad i 1½ vån. Grunden utgörs av stora tuktade rektangulära gråstensblock. 

Fasaden är slätputsad och vitmålad åt söder. I gaveln syns igenmurad öppning. 

Muren består här av synlig gråstensmur delvis putsad, oavfärgat. Profilerad takfotsgesims. 

Avvattning med vit hängränna och stuprör. Taket täckt med nytt enkupigt 

tegel. Plåtavtäckta vitmålade vindskivor. Omålad takfotsbräda i övre takdelen. 

Fönster är moderna tvålufts, kopplade, 6 rutor/luft. Dörren är av ”modern” 

balkongdörrstyp med plastvred (från 1976). 

Nuvarande skick och åtgärdsförslag södra förbindelsebyggnaden 

Synes vara i gott skick. Vindskivan med plåtavtäckning är missprydande. Viktigt 

att denna typ av detaljer utförs på anpassat vis för att inte dra ner helhetsintrycket. 

Pannorna borde i stället läggas i bruk ute vid kanten på traditionellt skånskt 

vis.

3a. Norra flygelbyggnaden 


Norra flygelbyggnadens 

gårdsfasad. 


Flygeln är med all sannolikhet uppförd samtidigt med huvudbyggnaden, omtalas 

åtminstone redan 1749 av Linné. Enligt brandförsäkringen från 1817 var byggnaden 

vid den tiden sammanbunden med huvudbyggnaden med en korridor. Flygelns 

bottenvåning var inredd till brygghus med bakugn; förstuga med uppgång 

till andra våningen; osttryckeri med fin spisinrättning; ett rum till mjölkkammare; 

folkstuga och källare. Andra våningen bestod av: ett stort kök; spiskammare; pigkammare; 

korridor samt trappa till vinden, där ett rum var inrett vid östra gaveln. 

Byggnaden hade två skorstenar. 

Omkring 1900-talets början inrymdes här gårdens ”tjänstemän”, dvs bokhållaren 

och fogden. Här inhystes även lantbrukselever. 

I västra delen av byggnaden fanns gårdsmejeri fram till 1930-talet (troligen). 

Dock mjölkleverans i flaskor under hela perioden för andra världskriget, etikett 

finns från denna tid. 1976 gjordes en mindre varsam ombyggnad/modernisering 

av norra flygeln. I denna flygeln finns därför inte lika mycket detaljer bevarade 

som i den södra. Östra delen av byggnaden hyser idag bostad och kontor. I västra 

delen finns panncentral. 


Grund: I gårdsfasaden utgörs grunden av stora tuktade granitblock, som varit 

kalkavfärgade: färgskikt inifrån räknat är vitt, mörkgrå, rött, grått. 

57


Åt norr har grunden blivit pågjuten med cementsockel, ca 30 cm hög och målats 

grå med akrylatfärg. Innan dess ljugrå KC-färg eller kalkfärg. Även åt öster har 

grunden påmurats med cementsockel, ca 30 cm hög, gråmålad. 

Grunden åt väster pågjuten/putsad. Delvis putslagad, grov kvastning. Mycket 

algpåväxt. 

Stomme och fasad: Byggnaden är uppförd av tegel på gråstensgrund. 

Gårdsfasad: Avdelas med gördelgesims. Sockelpartiet därunder har varit avfärgat 

först ljusgult, sedan ljusgrått, senast mörkare grå. På kalkputs. Lagning med KCbruk 

mitt på fasad. Här invid syns kraftigt gula färgspår (järnoxid, guldockra eller 

järnvitriol?). Profilerad takfotsgesims, med en del putssläpp. Vitmålad – ej med 

kalkfärg senast. Dock helt synlig och fri från murgröna. 

Fasaden åt norr är slätputsad med hård KC-puts och målad med KC-färg eller silikatfärg. 

Färgen släpper pga av vattenskada. Därför målningsbehov, putsen dock 

hel. Även denna fasad har gördelgesims och profilerad takfotsgesims. 

Gavel åt öster: Sockelpartiet, dvs partiet under den släta gördelgesimsen, är slätputsat 

och vitmålat (ej kalkfärg) med troligtvis KC-färg/silikat, ej särskilt sugande. 

Fasaden ovanför är slätputsad och vitmålad, trol. ej kalkfärg. Även gavelröstet är 

putsat och vitmålat. Här syns mycket algpåväxt, även rödalger. Markerad list utmed 

takfall, samt anslutning mellan gavelröste och fasad. 

Gavel åt väster är slätputsad med kalk- eller KC-puts. Ofärgad än så länge. Två rostiga 

järndörrar i gavelröstet, fönsterförsedda, en ruta trasig. 

Tak och avvattning 

Sadeltak, täckt med nyare röda enkupiga tegelpannor, danskt tegel åt norr, Veberödspannor 

åt gården. Taket lades om 1976. En murad skorsten i västra delen. Av 

rödbrunt tegel, med gjutet krön. 

Pannor i bruk utmed takfallens ändar vid gavlar. Takanslutning till mellanbyggnad 

i väster tätad med bruk. 

Åt gården syns vit hängränna, stuprör inuti murgrönan. Åt norr utgörs avvattningen 

av vita stuprör och hängrännor. 

Fönster: 

Gårdsfasaden: I bottenvåningen äldre (förspikade) tvåluftsfönster, spröjsindelade 

till sex rutor/luft. Utgör slags blindfönster i fasad, murat bakom och svartmålat. 

Äldre färgspår i form av guldockra kan konstateras. Det finns även nyare fönster i 

bottenvåningen, kopplade, har varit målade med guldockra, även äldre färgspår av 

grönt. Ovanvåningen har tvåluftsfönster med mittpost, kopplade bågar, spröjsindelade 

till 10 rutor/luft (troligtvis från 1952). Fönsterbleck av plåt. Det finns även 

äldre fönster i södra delen, slags blindfönster med svart mur bakom. 

58


Norra fasaden: Fönster i ovanvåningen nyare, kopplade, spröjsindelade till tre rutor/luft. 

Har varit målade med guldockra. I fasaden västra del (mejeridelen) syns 

två gjutjärnsfönster, som skär genom gördelgesimsen. Grönmålade. Gjutna solbänkar, 

gråmålade. 

Gavel åt öster: I ovanvåningen nyare tvåluftsfönster, spröjsindelade med tre rutor. 

Gröna, kopplade (från 1990). Bleck över och under. Även i vindsvåningen. I gavelspetsen 

ett runt fönster ev äldre, grönmålat, med slätputsad omfattning. Inga 

fönster i bottenvåningen. 

Gavel åt väster: Runt fönster, igenmurat. Omfattning i slätputs. 

Dörrar: 

Dörrar åt norr: Dubbeldörr med bandgångjärn, klädd med skiva. Grönmålad. Fyra 

runda ventiler i mejeridelen. Missprydande galvade moderna ventiler i bostadsdelen. 

Dubbelport, äldre, leder in till mejeridelen. Klädd med stående, pärlspontpanel. 

Dekorativa och karakteristiska bandgångjärn (hängslen). Dörren är idag 

grönmålad, har varit gulmålad i guldockra tidigare. På fasaden finns även en grön 

trälåda, döljer enligt uppgift jordvärmeinstallation (värmepump?). Bredvid syns 

en utkastare. 

Gavel åt öster: en dubbeldörr, klädd med locklistpanel och stickbågig, en av nyare 

typ (1960/70-tal). Grönmålade. 

Övrigt: 

Muravsnitt ramar in gårdsplanen framför huvudbyggnaden, som idag är täckt 

med singel. Muren utgörs av en gråstensmur, putsad och avtäckt med tre rader 

ålderdomligt tegel. Murgröna på insidan. Hagtornshäck med hamlad lind i mitten. 

Norra flygelns norra fasad. Under 1900-talets första decennier var ett gårdsmejeri inrymt i västra 

delen, vilket ännu är avläsbart i denna fasad. 

59


Norra flygelns västra gavel samt förbindelsebyggnad mot huvudbyggnaden. 

60 

Norra flygelns östra gavel, nedsmutsad 

av algpåväxt.

Förbindelsebyggnad mellan norra flygelbyggnaden och huvudbyggnaden. Gårdsfasaden. 


Fönster i norra flygelns gårdsfasad, bottenvåningen. Gula och grå färgspår på gårdsfasadens bottenvåning. 

61


Nuvarande skick och åtgärdsförslag norra flygelbyggnaden 

Generellt gäller använd traditionella material och metoder. Putslagningar bör utföras 

med hydrauliskt kalkbruk. Sent tillkommen akrylatfärg på grund och fasad 

bör blästras bort och beroende på putsunderlag ersättas med kalkfärg alternativt 

KC-färg (t ex Hydraulit, som säljs av Målarkalk AB i Hyllinge) alternativt silikatfärg 

(om detta använts tidigare). I samband med fasadrenovering var uppmärksam 

på och dokumentera äldre färgskikt. 

Omålade ytor målas, främst av estetiska skäl, omgående. 

Norra fasaden, där färgen släppt efter vattenskada bör likaså åtgärdas omgående. 

Gavel åt öster rengöres och underhållsmålas inom 2-5 år. Här förekommer rikligt 

med algpåväxt, behandlas i samband med renovering. 

Gårdsfasaden dold bakom växtlighet (se resonemang huvudbyggnaden). 

Taket ser ut att vara i gott skick, lades enligt uppgift om 1976. Ännu ca 10 år till 

nästa takomläggning (om man räknar 40 års omläggningsintervall för tegeltak). 

Underhållsmålning av fönster och dörrar inom 2-5 år. 

När det gäller interiören har denna inte alls besiktigats, med undantag för västra 

delen av byggnaden, där tidigare ett gårdsmejeri var inrymt. Gjutjärnspelarna för 

den omändrade takstolen finns bevarade, men inte mycket mer än så. Exteriört 

kan mejeriet avläsas genom gjutjärnsfönsterna, porten samt ventilationsrör på 

byggnadens fasad åt norr. Dessa byggnadsdetaljer är av kulturhistoriskt intresse 

att bevara. 

62 

3 b. Förbindelsebyggnad 


Troligtvis samtida med övriga byggnader. Omtalas 1817 som ”Corridor”. Även 

1910 omtalad som korridor mm, samt tvätthus. 


Byggnad i två våningar mellan norra flygeln och huvudbyggnaden, troligtvis en 

gråstensbyggnad. 

Fasad åt gården (söder) är täckt med murgröna. Innanför skymtar kalkputsad fasad, 

äldre puts, avfärgad med innerst gult, övermålat med ljusgrått. Gördelgesims 

även här, vilket tyder på att den är ursprunglig i anläggningen. Alldeles ovan denna 

är två stentavlor placerade. Inskriptionerna ifyllda med svart lyder:

IHS 

H. AXEL.WROP 


IHS 

F.SISEL GROBE 

Fönster i mellanbyggnadens ovanvåning är av äldre datum, med beslag av 1700talstyp. 

Grönmålade idag. Av intresse att konstatera äldre färgspår vid framtida 

renovering. Bottenvåningens fönster består av en luft, sexrutad, stansade 1920tals 

beslag. Enkelt med separat innerbåge. Dörren är av modern typ med treglasfönster 

på insidan. Grönmålad, uppglasad. 

Slät puts upp till. Missprydande dubbel träsarg, avtäckt med svart plåt. 

Fasad åt norr är nyligen renoverad. Grunden består av överputsad gråstensmurverk, 

som skjuter ut från fasadliv. Putslagad och grovt kvastad, ännu ej avfärgad. 

Fasaden är slätputsad, ev med hydrauliskt kalkputs/alternativt KC-bruk. Fönster 

delvis helt nya och grönmålade. Även tvåluftsfönster 6 rutor/luft. Med hörnbeslag. 

Dörren av modernt snitt, grönmålad. Brädklädd takfot av ohyvlat virke, 

omålat (missprydande). Avvattning med vit hängränna. Taket utgörs av pulpettak, 

täckt med tvåkupigt rött tegel. Veluxfönster i takfallet. Vindskivor dubbla åt öster, 

avtäckta med svart plåt. Omålade och missprydande. 

Anslutning uppåt mot huvudbyggnadens gavel nyligen omgjord, oklart hur det 

såg ut tidigare. Fasadklädsel med skivmaterial, vitmålat. Vindskivor och takfotsinklädnader 

av omålat trä. Takanslutningar med svartmålad plåt. 

Fasad åt öster: Delvis putslagat i grund och fasad. Senaste avfärgning ej kalkfärg, 

men vit. Nyinsatt fönster i rest av äldre karm. 

Nuvarande skick och åtgärdsförslag norra flygelbyggnaden 

Byggnaden har nyligen renoverats. Den oputsade fasaden bör målas omgående. 

Använd kalkfärg alternativt KC-färg (t ex Hydraulit) beroende på putstyp (troligtvis 

hydrauliskt kalkbruk). 

Vindskivorna kunde ha utförts något smäckrare, men kan accepteras på baksidan 

om de målas vita. Åt gårdsfasaden kan den dubbla brädtäckningen ifrågasättas. 

Hur såg det ut innan denna åtgärd? Svaret finns förmodligen under växtligheten 

som döljer den södra förbindelsebyggnadens krön. Även äldre foton kan vara till 

hjälp, se brunt album med bilder från omkring 1900. Liksidighet bör eftersträvas. 

Som en temporär åtgärd kan brädtäckningen dock målas vit. På sikt bör den ersättas 

med utförande av större finess, för att inte dra ner helhetsintrycket. 

63


64 

Ekonomibyggnader 

4. Gårdssmedja, f d redskapsbod mm 

Smedjan från 

sydost. 


Fasaden åt söder pryds av årtalet 1753, som får förmodas vara byggnadsåret. 

Byggnaden benämns i brandförsäkringen från 1817 som ”Spannmålsboden”. 

Den uppges då vara grundmurad med gråsten, gavlarna till hälften utför sparrarna 

av gråstensmur och resten av bräder. Taket är täckt med tegel på öppen läkt. 

Från åtminstone 1859 inrymmer byggnaden även gårdens mejeri för en tid. I en 

brandförsäkring från 1877 benämns dock byggnaden som ”Fordna Mejeriet, nu 

Svinstall”. 1897 uppges byggnaden vara täckt med spåntak, sannolikt tillkommet i 

samband med en större ombyggnad då även murarna byggdes på och gavlarna till 

hälften utfördes i korsvirke med tegelfyllnad, samt nya gjutjärnsfönster sattes in åt 

söder. Funktionen är nu redskapsbod. 1910 konstateras att byggnaden fått ny 

funktion igen, numera beskrivs den som gårdssmedja och slöjdbod, funktioner 

som fortfarande är avläsbara i byggnaden. Spåntaket har 1910 ersatts av papp. 


Fasad och stomme: Stomme av gråsten med brett utstrukna fogar. 

Fasad åt söder: I senare tid skolat med svart småsten. En del skolning med tegel, 

har varit överputsad med kalkbruk. Fönsteromfattningar i gulrött melerat tegel, 

stickbågiga.


Fasad åt väster senast putsad med delvis synlig gråsten (brett utstrukna fogar med 

svart dekorativ utsparningssten). Kalkavfärgat. Gavelröstet består av korsvirke 

med tegelfyllnad, som varit rappad och vitmålad. Korsvirket delvis rötangripet. 

Timran senast det begav sig rödfärgad. Gavelspetsen klädd med bred lockpanel, 

rödfärgad. I gavelröstet sitter ålderdomliga luckor (upphängningen bör kontrolleras!) 

Fasad åt norr har ganska mycket putsrester. Gråsten har samtidigt med putsen varit 

synlig i fasad (alltså brett utstrukna fogar). Putslagningar utförda med KC-bruk. 

Sekundärt igenmurade öppningar, lågt placerade troligen för smådjur (1877 var 

byggnaden svinstall). 

Gavel åt öster: korsvirket med tegelfack har delvis åtgärdats i senare tid. Lockpanelen 

i dåligt skick, en del hänger löst. Återstår en del arbete här. Murverket angripet 

av murarbin. 

Fönster: 

Svagt stickbågiga gjutjärnsfönster åt söder. Fogar här invid angripna av murarbin. 

Igenmurad ursprunglig öppning åt öster, igensatt med gjutjärnsfönster. 

Dörrar: 

Åt väster stickbågig pardörr klädd med stående panel, idag grönmålad har tidigare 

varit gulbrun/eller guldockra. Försedd med klinka. Rostiga bandgångjärn. Bör 

oljas eller täckmålas. 

Åt norr två dubbelportar, sekundära. Tegelomfattningar av gulrött melerat tegel 

(se motstående fasad). Överputsat. Portarna har stående profilerad brädklädsel. 

Idag svartmålade, har varit bruna. Rostiga hängslen/bandgångjärn. 

Tak: 

Sadeltak, täckt med tvåkupigt tegel. Vindskivor av trä, liksom vattbrädan. Takfotsbräda 

omålad, har ev varit tjärad. 

Läkten syns under taksprånget, samt det äldre sticketaket. 

Huset har ingen skorsten. 

Avvattning: saknas 

Interiört: se skiss nedan 

65


Gamla smedjan från norr. 

66 

eldstad 

smedja 

Beskrivning av interiör: I norra delen har det senast 

varit inrymt smedja. Här är det delvis gjutet, delvis 

belagt med singel på golv. Spiskomplex och eldstad finns 

bevarat. Rummet hyser en del byggmaterial så som tegelsten, 

bl a ihåligt tegel. Även gamla vagnar och redskap. 

Södra delen avdelat ungefär på mitten. I det östra utrymmet 

verkar det ha funnits någon typ av verkstad. 

Tre igensatta öppningar, syns i vägg mot angränsade 

rum åt väster. Kanske har här funnits dass. 

Kikar man upp på vinden kan konstateras att takstolen 

är utbytt. Äldre hanband ligger direkt på lejden. Ny 

takstol bredvid. Invändigt syns det äldre sticketaket.

Gavel åt väster. 


Nuvarande skick och åtgärdsförslag gårdssmedjan 

Putsbortfall i de brett utstrukna fogarna. Angrepp av murarbin, framförallt åt 

söder och öster (invid fönsteromfattningar). En del lagningar utförda i hårt KCburk. 

Även putsbortfall i gavelröstenas tegelfack. Åtgärdas genom foglagning 

med hydrauliskt kalkbruk, samt putsning och vitkalkning av tegelfack i gavelröstena. 

Rötskadad lejd och stolpe i bägge gavelspetsar behöver ses över, lagas och kompletteras. 

Korsvirket rödtjäras alternativt rödfärgas med slamfärg. 

Lockpanelen i gavelspetsarna behöver kompletteras. Använd virke av olika bredd 

lika befintlig panel, för att bibehålla ålderdomlig karaktär. Lockpanelen rödfärgas. 

Luckornas upphängning bör kontrolleras. Även vindskivor kan rödfärgas alternativt 

rödtjäras. 

Gjutjärnsfönster målas svarta eller grafitgrå med linoljefärg, efter rostskyddsbehandling 

med t ex järnmönja. 

Portar åt norr målas svarta lika befintlig kulör. Portar på gavlar också i behov av 

målning, framför allt de rostiga bandgångjärnen. Kulör kan diskuteras, ev återgång 

till tidigare guldockra, alternativt svart som portar åt norr. Använd linoljefärg. 

Takstol och tak ej besiktigat avseende skador. 

67


68 

5. Ishuset 

Ishuset från nordöst. 


På platsen för denna byggnad låg 1817 en malthuslänga, som dock är riven senast 

vid 1800-talets mitt. Nuvarande byggnad finns inte med i brandförsäkringar och 

på kartor en bit in på 1900-talet. Den fungerade ursprungligen som ishus, strategiskt 

placerad i närheten av de stora dammarna. Tillgång på is var av största betydelse 

för mejerirörelsen på gården. Gunnar Kinch berättar att byggnaden då den 

användes som ishus var utan tak. Man täckte isen med Skrombergaaska. 3 Omkring 

1940 fick ishuset tak i samband med att det fick ny funktion som fruktförvaring. 


Murverk av gråsten med brett utstrukna fogar. Norra fasaden utgör samtidigt 

gårdsanläggningens mur åt norr. I gott skick, senaste foglagning utförd med KCbruk. 

Brunt tegel i gavelrösten. Taket täckt med rött tvåkupigt tegel. Ett par luckor 

åt norr respektive port åt öster. Rödfärgade. 

Nuvarande skick och åtgärdsförslag f d ishuset: Byggnaden är i gott skick. 

Portar behöver rödfärgas. Håll taket fritt från nedhängande grenar och mossa. 

Vid framtida mur- och putsarbeten använd hydrauliskt kalkbruk. 

3 ”Det var inte ovanligt att man förr försåg iskällare (ishus) med halmbetäckta träväggar samt halmtak. 

Derför att med halm beklädda träväggar och halmtak äro mycket dåliga värmeledare och för den skull 

blott mycket långsamt upptaga samt lika långsamt fortleda den yttre luftens och solstrålarnes värme till 

iskällarens inre. I stället för med halm kan man ock bekläda sådana iskällare med ett lager af kol eller aska, 

enär kol och aska äro ännu sämre värmeledare.” ur Hvarför och derför, frågor och svar ur naturlärans 

viktigaste områden av Otto Edvard Vincent Ule, 1868.

6. Korsvirkeshuset 


Korsvirkehuset, som haft många funktioner genom åren. Med stor sannolikhet ingick denna i 1700-talsanläggningen Bälteberga. 


Denna ekonomilänga ingick förmodligen i 1700-talsanläggningen Bälteberga. 

Fram till 1800-talets senare del utgjordes flertalet av gårdens ekonomibyggnader 

av just ekekorsvirke med tegel i facken. På Rålambs avbildning från slutet av 

1700-talet syns längan tillsammans med två vinkelställda längor söderut bilda en 

egen gård norr om mangårdsbyggnaderna. För detta finns dock inga vidare belägg. 

Mycket talar dock för att byggnaden står på ursprunglig plats, även om det 

ingår återanvänt virke i t ex södra fasaden. 

I brandförsäkringen från 1817 benämns byggnaden ”Torfhus längan”. 

Längan uppges vara uppförd i ”ekekorsvirke med tegel inmuradt” samt täckt med 

”läckten och tegel” (!), dvs understruket tegeltak, ha brädgavlar samt vara inrett 

till ”Torfhus, hönshus och kalkbod”. 1877 omtalas den som ”fordna torfhuslängan”, 

nu inredt till bakstugor, bakugn, vedbod och hönshus. Taket är vid detta tillfälle 

nyläktat och täckt med spån. Detta bekräftas av äldre foton från omkring 

1900, på vilket man också kan konstatera att huset nu var illa underhållet. Ännu 

1910 benämns byggnaden som Bakstuga mm. Under 1900-talet har östra delen av 

byggnaden använts som elevbostad sommartid. 

69



Grund: Gråsten, fogat med cementbruk. Stenar har kalvat ut åt väster. 

Fasad/stomme: Korsvirke av ek, märkning av timran ännu synlig åt norr. Bränt 

tegel alternativt lertegel i facken, till stor del fogat med lerbruk. Rappat och vitkalkat. 

Tyvärr putslagat med cementbruk, vilket förvärrat skadorna. Anmärkningsvärt 

och ovanligt att fotsyllen i princip är intakt! 

Timran rödfärgad/eller rödtjärad. Facken som sagt vitkalkade. Gavelrösten klädda 

med stående lockpanel, rödfärgad. OBS! Laga omgående, en del bräder saknas 

åt väster. Fasaden åt söder är sämst. Här har också gjorts flest förändringar i 

stommen (förändring av öppningar). 

Fönster: Sexrutade fönster, förmodligen sekundärt tillkomna eftersom de tillkommit 

på bekostnad av löshult. Senast rödmålade, i bostadsdelen åt öster grönmålade. 

Dörrar: Lappade och lagade, påspikade med skivklädsel. Rödmålade. 

Tak: Avsågade takbjälkar vittnar om att takstolen är sekundär. Sadeltak, tidigare 

täckt med spån, idag täckt med tvåkupigt tegel. Skorsten med utkragande krön. 

Avvattning: - 

Övrigt: En del av timran , framför allt åt söder, tycks vara återanvänd från annan 

byggnad. 

Interiört: 

Inredd bostad vid östra gaveln. Har använts som elevbostad sommartid. Förstukök. 

Övriga halvan har varit stall (för får) respektive hönshus. Innerväggar av 

lersten. 

70 

Detalj av smidesförstärkning nere vid 

anslutning stolpe/snedstyva/fotsyll, som för 

övrigt är i anmärkningsvärt gott skick.


Korsvirkeshuset från nordöst. 

Åtgärdsförslag korsvirkeshuset 

För att rädda byggnaden måste akuta åtgärder vidtas beträffande byggnadens 

skalskydd: 

- Taket behöver lagas omgående. Nedhängande grenar tas bort. Nya vindskivor. 

- Likaså hålen i gavelröste åt väster måste akut åtgärdas, genom komplettering 

med lockpanel lika befintligt. 

- Fasaden åt söder är i sämst skick, ett fack är nedrasat så att mur av lersten 

är fritt exponerad. En tillfällig åtgärd kan vara att täcka ytan med stående 

brädklädsel. Alternativt uppmurning med tegel, rappning och kalkavfärgning. 

- Om möjligt bör fönster lagas beträffande sönderslagna rutor. Alternativt 

ersättas med nytillverkade bågar lika befintliga. Den sexrutade indelningen 

bibehålls. 

- Håll undan sly och växtlighet invid grund. 

Vid en mer omfattande restaurering bör cementfogning i gråstensgrund avlägsnas. 

Utkalvning av stenar åtgärdas. Smidda förstärkningar rostskyddas och målas. 

Generellt bör felaktigt utförda lagningar med cementhaltigt bruk avlägsnas i de 

tegel- eller lerstensmurade facken. Med tanke på att facken är murade med lerbruk 

bör putsskiktet också utföras i lerkline eller luftkalkbruk för att inte bli för 

starkt. För att sedan kalkas med äkta kalkfärg. Timran rödfärgas med slamfärg 

alternativt rödtjäras. Skorstenen bör ses över och foglagas, den är betydelsefull för 

byggnadens karaktär och viktig att bevara. 

71


Norra ekonomibyggnaderna 

72 

7. Häststallet, f d magasin mm 

Beskrivning: äldre foto (odaterat men ca 1900) visar att byggnaden inte var försedd 

med lanterniner i nock eller takkupor i södra takfallet, istället fanns takfallsfönster. 

Bilder visar att det fanns åtminstone 6 fönster i dubbla rader (12 st). Taken 

var belagda med takpapp på trekantsläkt utan ståndränna eller hängränna. I 

den västra gaveln (mot huvudbyggnaden) fanns en gavelröstesprydnad av trä. 

Fasaderna består av gult tegel i kryssförband. Gaveln delas i förtjockade 

murpartier som fungerar både estetiskt genom att det delar fasaden rytmiskt men 

också genom att mängden bränt murtegel minimeras. Gaveln pryds även av en 

trappstegsformad tegelmurning. Murverket på långsidorna är slätt och fogarna 

utförda som vanlig slätfog. 

På södra långsidan finns fyra grönmålade portar med smidda beslag. Norra 

långsidan innehåller en port med smidda beslag med färgbortfall och rostiga beslag. 

På norra sidan ansluter en byggnadsdel i längdriktningen på stallet. Den är 

uppförd i samma höjd men med tegel av rödare ton. Taket är belagt med sinuskorrugerad 

grå eternit (i östra delen har mossa ansamlats som riskerar att frostspränga 

eterniten). En stor skjutport klädd med sinuskorrugerad plåt omgiven av 

två fönster ett i gjutjärn och ett i betongglas. Vid denna fasad utgick tidigare ett 

grisstall i vinkel norrut, byggnaden är nu riven.


Sadeltaket över stallet är belagt med rödaktig tvåkupig betongpanna. Sentida fabriksmålade 

hängrännor i svart och äldre platsmålade röda stuprör med vinklade 

krökar. Omålade oprofilerade vindskivor. Vid taknock sitter två lanterniner med 

småspröjsade fönster. Norra takfallet innehåller en lågt sittande stor takkupa och 

ett högt sittande takfallsfönster. Råsponten i norra takkupan är fuktskadad vilket 

troligen beror på att underlagspappen är slut och bör läggas om. 

I södra finns en frontespis med dörr för lastintag, i södra takfallet och två 

spetsiga fönsterkupor med småspröjsade fönster. Lanterninerna är i behov av 

fönsterunderhåll, kittning, målning och mindre snickerilagningar av bottenstycken. 

Utvändigt är lanterninerna klädda med plåt som kanske är zink? Plåten ser hel 

ut men den är spikad rätt igenom plåten och spikskallarna är rostiga. I den östra 

lanterninen finns en takstol vars norra sparre är kraftigt angripen av trägnagare 

som bör undersökas om pågående angrepp eller avstannat. Bottenstyckena på 

bågarna i söder är så dåliga att glasrutorna börjat glida ut vilket släpper in mer 

fukt och accelererar förfallet. 

Vid ränndalarna på takkupor och frontespis på södra takfallet finns skador. 

Största är problemen invid vid takkuporna. Skador finns även i råsponten vid 

takfoten som kan bero på att fotplåten är slut och behöver bytas, hur omfattande 

skadorna är i sparrarna kan inte avgöras från marken. 

Skador vid östra takkupan på södra takfallet. 

73


Fasadtegel med erosionsskador, stora fogbortfall. I västra gaveln skadorna är 

störst. Även i södra och norra fasaderna (långsidorna) finns skador främst vid 

marknivå troligen till följd av tidigare avsaknad av fungerande hängränna. I södra 

långsidan finns även skador vid den östra porten och vid takavvattningen, samt i 

frontespisen. På några partier har fogarna lagts med cementhaltigt bruk vilket är 

olämpligt eftersom det blir får hårt och hindrar fuktvandring med frostsprängning 

som resultat. I norra finns en mindre sättningsskada över ett fönster som 

kan påfresta gjutjärnsfönstret om det inte åtgärdas. Solbänkarna är lagda med 

bruk som släntats av utåt, en konstruktion som kräver återkommande underhåll 

till skillnad från de solbänkar av gjutjärn som finns på de andra ekonomibyggnaderna. 

Fönstren av gjutjärn är saknar färg och är ytligt rostangripna, en del rutor är 

krossade, främst på norrsidan. Längs långsidorna ankarjärn i form av kryss omålade 

och rostiga. 

Interiört: enligt äldre bilder fanns tidigare inredning med boxar av trä, golv av 

sten eller tegel. Idag finns herrskapsstall med boxar i västra delen, garage i mittendelen, 

bredvid det en huggebod/magasinstrapp och ett tjurstall i östra delen. I 

herrskapsstallet finns fortfarande inredningen till tre boxar, en selkammare och 

fyra spiltor kvar. Stallinredningen bär spår efter en ockragul färg. Golven är, bortsett 

från mittgången, övergjutna med betong vilket medför problem med fuktvandringen 

eftersom markfukten koncentreras till yttermurarna och accelererar 

skadorna vid marknivå. I mittgången ligger natursten. Stallets innertak består av 

pärlspont. Skador finns i södra delen och i minst en bärande golvbjälke. Denna 

skada är orsakad av fukt från taket och om den är pågående bör detta åtgärdas 

snarast. 

Garagets tak är inklätt med eternitskivor och därför döljs eventuella skador. 

Vinden är delad i två loft som fungerat som spannmålsloft. Till frontespisens lastlucka 

finns en träslisk och vinsch och spel finns kvar liksom elskåp till tröskmotor 

och kvarnmotor (kanske har en hammarkvarn eller kross funnits här?). 

På vinden förvaras äldre bågar och dörrar från huvudbyggnaden. I stallet förvaras 

ramarna till äldre trädgårdsgrindar. 

Åtgärdsförslag: 

Rensa hängrännor (snarast) 

Foga och ersätt skadad fasadtegel, (1-3 års sikt) 

Betongpannorna på norra takfallet kraftigt mossbeväxta, rensa (1-3 års sikt) 

Rostskydda och måla ankarjärnen samt gjutjärnsfönstren (4-12 års sikt) 

Måla porten på norra långsidan (4-12 års sikt). 

74


Plocka ned pannorna se över papp och läkt, laga råspont och byt fotplåt (4-12 års 

sikt). Ett alternativ till att återlägga betongpannorna är att skifta takmaterial till 

svart papp på trekantslist eller lägga röda tegelpannor. 

Märk upp och skydda känsliga fönsterbågar som förvaras på vinden. 

Laga golvbjälklag ovan stallet. 

Invändigt smide och järn i krubbor och vinschar kan borstas och strykas med 

isotrol (linoljebaserad) som hindrar fortsatt korrosion. 

8. Ungdjursstall, f d ridhus och lada 

Beskrivning: äldre foto (odaterat men ca 1900) visar att väggarna var putsade 

och kalkade utvändigt. Ett foto visar en byggnad med lanterniner som kan vara 

ridhuset innan tillbyggnaden. Detta är eventuellt en av gårdens äldsta ekonomibyggnader. 

Byggnaden är inte med på kartan till 1819-års brandförsäkring (jfr 

sidan 14) men kan vara uppförd under perioden 1843 till 1863 (jfr sidan 16). 

Byggnaden höjdes 1946 då höloftet byggdes till. Taket byggdes om och det tidigare 

tjärpappstaket skiftades till eternit. Mellanbjälklaget består av håltegel med 

halmfyllning mellan I-balkar. Byggnaden har fasader av vitmålad puts, övre del 

och gavelröste av rödfärgad lockpanel (plasthaltig färg). Sentida lagningar och 

färgbortfall vittnar om att cementhaltig puts och plasthaltig färg använts. Dessa är 

på sikt olämpliga för en äldre byggnad som troligen innehåller en stor del lerbruk 

och kanske obränd lersten eftersom det innesluter fukt som äventyrar lerans sammanhållning. 

75


Fönster och fönsterbänkar av grönmålat gjutjärn. Portar av trä i gaveln senare 

men på norra långsidan med äldre smide. 

Tak belagt med sinuskorrugerad eternit. I östra röstet skjutportar och hissbalk. 

Interiört finns höliften bevarad. I bottenvåningen som ska ha fungerat som ridhus 

tidigare är golvet belagt med sintrat tegel (typ klinkers) och taket hålles uppe 

av putsade pelare. 

Åtgärdsförslag: på lång sikt ersätta cementhaltig puts med kalkputs ersätta plasthaltig 

färg med kalk (eller på kortare sikt silikat eller KC vid lagning) 

Måla portar och fönster (på sikt). 

Se över eterniten (på lång sikt) vid behov av byte kan asbestfri cementfiberskiva 

typ cembonit läggas. 

Bärbar motor och vinsch på loftet i B2. 

76

9. Ungdjursstall 


Beskrivning: äldre foto (odaterat men ca 1900) visar att väggarna var putsade 

och kalkade utvändigt. Putsad och vitmålad byggnad bortsett från den södra gaveln 

som består av gult tegel med dekor lik B1 och märkt 1881 med gjutjärnssiffror. 

I) brandförsäkringen från 1817 beskrivs en byggnad på denna plats byggd i 

gråsten under halmtak, med yttre mått på 33 x 22 alnar. Gaveln har stora fogbortfall 

och cementlagningar vid marknivå. 

På de putsade ytorna i väster syns sentida lagningar och färgbortfall som vittnar 

om att cementhaltig puts och plasthaltig färg använts. Dessa är olämpliga för en 

äldre byggnad som troligen innehåller en stor del lerbruk och kanske obränd lersten. 

Kanske finns även i den västra långsidan en stomme av gråsten. Fönstren är 

av gjutjärn med solbänkar av gjutjärn färg saknas och ytlig rost förekommer. 

I den östra långsidan finns två stora skjutportar som tar upp nästan hela fasaden. 

I den västra långsidan finns en äldre port med smide. Porten glipar och färgen 

flagar. 

Sadeltaket är belagt med sinuskorrugerad grå eternit som lades 1962 och ersatte 

ett papptak. Takutsprånget vid sydgaveln är avklippt. Hängrännor och stuprör 

sentida fabriksmålade vita. Vindskivorna är omålade. 

Interiört äldre foderbord borttagna, nya göts 2007. Mellanbjälklaget undersöktes 

inte då åtkomst till vinden inte finns. Undertaket klätt med plåt. 

Åtgärdsförslag: foglagning av gaveln (1-3 års sikt) 

på längre sikt ersätta cementhaltig puts med kalkputs ersätta plasthaltig färg med 

kalk (eller på kortare sikt silikat eller KC vid lagning) 

Måla portar, fönster, vindskivor (4-12 års sikt). 

Se över eterniten (på lång sikt) vid behov av byte kan svart papp på trekantslist 

läggas eller asbestfri eternit typ cembonit. 

77


Byggnad 10 norra fasaden. Mjölkrummet fanns i hörnet tv på bilden, spår efter kalkstrukna väggar syns och murverket 

ombyggt. 

Södra ekonomibyggnaderna 

De södra ekonomibyggnaderna (B10, B12 och B13) är sammanbyggda i en korsformig 

plan. Till B10 stöter B11. Bortsett från den putsade B13 är de uppförda i 

gult tegel och täckta med röda tegelpannor. Äldre foto visar att taken varit täckta 

med svart papp på trekantslist och det funnits åtminstone två smala ventilationshuvar 

på B10. 

78

B10 västra gaveln och norra fasaden. 

10. Södra stallet, arbetshästar 


Beskrivning: stallbyggnaden är uppförd med fasader i gult tegel i kryssförband. 

Fasaderna är indelade med förtjockade murpartier likt B7. Västra gaveln pryds av 

en trappstegsformad tegelmurning. Murverket på långsidorna är slätt och fogarna 

utförda som vanlig slätfog. Sadeltak belagda med tvåkupigt rött tegel. Två lanterniner 

höjer sig över taknock. En huv i rostfri plåt är placerad intill den västra. 

Äldre foto (odaterat men ca 1900) visar att en vällingklocka funnits med ett litet 

sadeltak tvärs riktningen byggnadens sadeltak, här fanns även en gavelröstesprydnad 

av trä med samma utformning som på norra stallet. Idag sitter vällingklockan 

i västra gaveln oskyddad och rostangripen, har troligen inte varit täckt på mycket 

länge. 

Vid sydvästra hörnet på sydsida trädgårdsmuren fanns ett drivhus. I hörnet 

mellan B10 och B11 fanns tidigare ett mjölkrum. Ändringar i murverket visar att 

man byggt upp väggen efter det ras som inträffade under ombyggnad. Här finns 

sättningsskador i murverket. 

Undertaken lagda med stickor på läkt, takfoten är lagd med råspont istället 

för stickor. Utvändigt täcks taken av tvåkupiga röda lertegelpannor. Generellt är 

undertaken i dåligt skick och i behov av omfattande åtgärder. Störst är skadorna i 

ränndalar och i takfot. I södra takfallet finns särskilt omfattande skador vid de 

partier som utvändigt byggts till med svagt sluttande plåttak. Här har remstycket 

tagit skada. Ränndalarna mellan byggnad 10 och 12 dåliga både i norr och söder. 

Skador även vid norra frontespisen och norra takfoten. 

De två lanterniner är täckta med tegelpannor på öppen läkt. Fönster i lanterninerna 

likt B7. Den västra lanterninen är dålig i regelkonstruktionen på södra 

sidan men förefaller OK i norr. I lanterninens södra sida är en fönsterbåge trasig 

och ersatt med skiva, ytterligare en båge är trasig och glaset saknas delvis. 

Den östra lanterninen, är inifrån täckt med plastskynke i underkant. Fönsterbågarna 

är i dåligt skick. Under lanterninen är en träsilo placerad. 

Norrfasad: sockeln i tegel fogbortfall och tegelsprängning. 

79


Västra gaveln: fogbortfall samt sättningssprickor i blinderingarna som tyder på 

sjunkande mittparti. Port av ny smal råspont men med återanvända äldre smidesbeslag. 

Sydfasad förbyggd av luta i plåt samt av halmlager som ersatt äldre byggnad på 

platsen, även östra delarna av sydfasaden är tillbyggda och innehåller ett stort 

spröjsat fönsterparti. 

Östra gaveln: del av B12. 

Interiört: inredningen är utriven på bottenvåningen. 

På vinden finns en melasstank. Här finns äldre maskineri med elektriskt pådrag 

för fodring av hästarna. 

T v urverk till foderautomat. T h skador i ränndal 


Hängrännor och avvattning saknas, komplettera eventuellt för att skona fasaderna 

från takdropp. Foga och ersätt skadad fasadtegel, foglaga sättningssprickorna (1-3 

års sikt). Tegelpannorna i takfot viker sig vilket tyder på skador i takkonstruktionen, 

invändigt syns omfattande skador i ränndalar och taknock. Lyft av pannorna, 

laga taket, byt eller komplettera fotplåt och återplacera pannorna (1-3 års sikt). 

Ett alternativ till att åter lägga tegelpannor kan vara svart papp på trekantslist. 

Besiktiga vällingklockan, en tänkbar åtgärd är att rekonstruera ett tak över vällingklockan 

i samband med restaurering av takfallen. 

80


Måla portarna i västra gaveln, rostskydda och täckmåla smidesdetaljerna på portarna 

(1-3 års sikt). Rostskydda och måla ankarjärnen samt gjutjärnsfönstren (4- 

12 års sikt) 

11. Halmlager, f d gödselhus 

Beskrivning: skärmtak av plåt på järnstolpar. Här har tidigare stått en ekonomibyggnad 

med sockel av tuktad natursten och fasader av gult tegel. Delar av grunden 

finns kvar men väggarna och tak, samt sockeln i gaveln, är rivna. 

Åtgärdsförslag: Vid ytterligare rivningar eller ombyggnader genomför en enkel 

dokumentation med mått och bild. Materialet i sockel och fasadrester kan användas 

för reparationer av stående byggnader. 

81


B12 norra delen västra fasaden, samt södra delen västra fasaden 

82 

12. Södra kostallet 

Beskrivning: fasader av gult tegel i i samma utförande som B7 men med en något 

rödaktig ton i teglet. I södra gaveln syns naturstensockeln, i övrigt ligger sockeln 

lågt, i norra är sockeln högre. I norra gavelröstet finns en port med smidda 

beslag av äldre typ än övriga. Mellan fönster och takfot finns lerrör insatta för 

ventilation. Östra långsidan är mestadels förbyggd av två tvärställda längor och 

överputsad men partiet längst i norr är fritt. Här finns sentida ifyllningar av gult 

tegel. Här finns en äldre port med smidda beslag och kalkstenströskel. 

Tak belagt med tvåkupiga lertegelpannor. Takutsprång med profilerade 

bjälk- och sparrändar. I taknock finns lanterniner med småspröjsade fönster i 

samma utförande som på norra ekonomibyggnaderna, i denna leds spirorör upp 

från bottenvåningen som mynnar i lanterninerna. Teglet ligger på öppen läkt i 

lanterninerna. Den mittersta lanterninen förefaller vara i sämst skick men den 

norra sviktar kraftigt. I taknock finns även en lufttrumma klädd i falsad rödmålad 

plåt. I det östra takfallet finns en plåthuv för ventilation. Takstolens hanband är 

nedtagna och istället har man satt bärlinor med snedsträvor. Fönsterbågar av gjutjärn 

med fönsterbänk av gjutjärn. 

Skador: Liksom i B10 innehåller takfallen omfattande skador, undertaket av 

stickor är rötskadat och skador syns även i ränndalar och remstycken vid takfot. 

Sparrarna ser ut (dock inte säkert) att vara i OK skick ännu så länge, några är förstärkta 

och rötskadorna kan gå fort om taket är dåligt. Takfoten mot öster är synbart 

dålig med rötskadad råspont och sviktande form. Takfoten säckar in vilket 

tyder på skador i råspont och läkt samt eventuella skador i sparrar. De tre lanterninerna 

är i dåligt skick, fönsterbågarna kräver underhåll och lagning, takfallen 

innehåller pågående skador. Vindskivor och solbrädor är idag omålade.


Fasaderna innehåller tegel med erosionsskador och fogbortfall. I södra gaveln är 

skadorna störst vid sockeln och under porten i gavelröstet. Porten i södra gavelröstet 

är i dåligt skick (otät och omålad). Även i byggnadens södra del, i västra 

fasaden (långsidan) finns skador främst vid murpelarna och i anslutning till fönsterbänkarna 

i gjutjärn. Längs västra fasaden ligger singel uppschaktat mot fasaden 

vilket binder fukt och ger mekaniska skador på fogar och tegel vid schaktningsarbetet. 

Finns även spår efter murbin i västra fasaden. I norra delen av västra långsidan 

finns omfattande fogbortfall och löst tegel i marknivå. I norra gaveln fogbortfall 

främst vid markyta samt mittgesims. 

Inredning: utriven, endast mindre delar finns kvar. 

Innertaket av stickor på läkt är dåligt på flera ställen, skadorna är värst vid takfot och ränndal men även i östra takfallet. 

Lanternin i norra delen med kraftigt sviktande tak. Fogbortfall leder till eroderat tegel i södra gaveln. 

83



Hängrännor och avvattning saknas, komplettera eventuellt för att skona fasaderna 

från takdropp. 

Skadorna i takkonstruktionen måste åtgärdas, invändigt syns omfattande skador i 

ränndalar och taknock. Lyft av pannorna, laga taket, byt eller komplettera fotplåt 

och återplacera pannorna (1-3 års sikt) Ett alternativ till att åter lägga tegelpannor 

kan vara svart papp på trekantslist. 

Restaurera lanterninerna (1-3 års sikt) 

Foga och ersätt skadad fasadtegel, foglaga sättningssprickorna, prioritera södra 

och västra fasaderna (1-3 års sikt) 

Avlägsna singeln och håll avstånd vid nya upplag (på sikt). 

Måla portarna, rostskydda och täckmåla smidesdetaljerna på portarna (1-3 års 

sikt). 

Laga port i gavelröste (på sikt) 

Rostskydda och måla ankarjärnen samt gjutjärnsfönstren (4-12 års sikt) 

84

B15 

B14 

Övriga byggnader 


85


86 

B17 

F d Transformatorstation, 

hyser idag halmpanna. 

Pumpstation

Park och trädgård 


En ansenlig trädgård har sedan mycket länge förknippats med Bälteberga. Det 

finns t ex uppgifter från mitten av 1500-talet om en då nyanlagd ört- och trädgård. 

Till 1700-talsanläggningen hörde också en värdig trädgårdsanläggning som 

imponerade på kringresande vid denna tid, däribland Carl von Linné som vid sitt 

besök 1749 fann en trädgård av ansenligaste mått - 300 steg lång och 130 steg 

bred. Vid husväggarna ska det ha funnits aprikoser, persikor, vinrankor, mandlar, 

valnötter och mullbärsträd. Vidare omtalas avenbokshäckar med ”artiga kabinetter”. 

Omkring gården fanns alléer längs alla utfartsvägar planterade av poppel och 

pil. På höjderna kring gården var ekplantager anlagda. 

Bilden av en ”ganska stor och wäl inrättad trädgård” bekräftas av Commissions 

Lantmätare J L Gillberg 1765, som även nämner att det fanns sex dammar 

vid gården där det bedrevs fiske av karp och rudor. Rålambs akvarell från 1700talets 

slut visar trädgårdens huvudsakliga drag, med kvartersindelning söder om 

gården samt alléerna som betonade mittaxeln respektive inramade anläggningen. 

Detta syns än tydligare på Skånska rekognosceringskartan från början av 1800talet. 

Uppgifter om trädgården under 1800-talet är knapphändiga. Gustaf Ljunggren 

skriver 1863 i Skånska herregårdar att ”Parken har flera vackra partier och 

besökes sommartiden om söndagarne af invånarna från angränsande städer.” 

Lantmäterikartor från samma tid visar den strikta kvartersindelade trädgården i 

söder. Mitt i gårdsanläggningen finns redan vid denna tid en medvetet formad 

grönyta. 

På rekognosceringskartan från 1812-20 syns en tydlig skiss av Belteberga Säteri med omkringliggande park- och 

trädgårdsanläggning. 

87


På gamla häradskartan från tidigt 1900-tal syns Bälteberga omgärdat av i räta 

vinklar mot varandra planterade allér som även inramar trädgården. I väster syns 

en anlagd park, som övergår i naturlig park av lövskog med slingrande vägar längre 

bort från gårdsmiljön. Däremellan finns en fruktträdgård. 

I vårdplanen har ingått att besiktiga och ta fram instruktioner för långsiktig 

skötsel av de kulturhistoriskt värdefulla avensboksalléerna – däribland en täckt 

lövgång. Dessa besiktigades den 26 juni 2008 av Svensk Trädvård & Utbildning 

AB, genom arborist de Gourét Litchfield och Beata Salach, vilka även granskat 

skötselråden nedan. 

1) Avenboksallé, planterad 1927 2) ”Linnéhäcken” 3) Bokhäck 4) Avenboksallé 5) Lind- och kastanjallé. Bakgrundskartan 

är Häradskartan från ca 1910 

88 

3 

4 

5 

2 

1

Häckträdgården 


Avenbokshäckarna på Bälteberga har ett högt kulturhistoriskt värde, varför det är 

angeläget att sköta och vårda dem på bästa sätt. Bevarad struktur, platskontinuitet 

och bevarat äldre växtmaterial bidrar till denna bedömning. Liksom det faktum 

att häckarna omnämns av den store Carl von Linné 1749. Därtill är häckarna en 

intressant och viktig representant för den skånska herrgårdens trädgård, där höga 

häckar utgör ett särpräglat karaktärsdrag, betingat av naturliga faktorer såsom 

vindförhållanden och ett gynnsamt klimat. Inom kvarteren kan det ha funnits 

annan vegetation, t ex bärbuskar eller fruktträd. 

Generellt om avenbok Carpinus betulus kan sägas att den är extremt tålig, 

med hård ved och motståndskraftig när det gäller sjukdomar. Den lämpar sig med 

andra ord särdeles bra för häckar och formklippning. Jordtypen där häckträdgården 

på Bälteberga är belägen uppges vara lätt lera, lite morängrus. Tät alv. 

För närvarande utförs i huvudsak beskärning i augusti, men även vinterbeskärning 

har gjorts, pga att man behövt använda sig av tunga fordon (hjullastare) 

för att komma åt, vilket krävt att marken i princip varit frusen. 

I samband med besiktningen diskuterades även frågor kring det befintliga 

växtmaterialets ålder samt häckarnas form. Enligt uppgift från Gunnar Kinch 

blev häckavsnitt 1. planterat 1927. Andra häckavsnitt bedöms ha en ålder på 

drygt 100-120 år, med inslag av riktigt gamla träd som med stor sannolikhet härstammar 

från 1700-talet. En kraftig föryngringsbeskärning utfördes 1958, varefter 

inga större förändringar har gjorts. 

Generella skötselråd 

JAS-beskärning. Avenbok Carpinus betulus, liksom lönn och björk, tillhör 

de s k JAS-träden, en grupp som pga att de blöder mycket bör beskäras 

sommartid (dvs perioden juli – augusti – september). Man bör sträva efter 

att utföra underhållsbeskärningen strax efter midsommar. Att beskära träd 

i JAS-månaderna är också bra för att trädet då har kraft och kan sätta i gång 

med övervallning direkt. Detta minskar dessutom risken för svampinfektioner. 

Beskärningssnitt. Tillsammans med rätt beskärning vid korrekt tidpunkt 

är det viktigt att man inte skadar den s k grenkragen och undviker stora 

beskärningssår. Detta definieras vanligtvis som mer än 8 cm i diameter, 

men får givetvis vara relaterat till storleken på växtmaterialet. 

89


90 

Bra redskap är A och O. Det råder generellt praktiska problem med att 

komma åt vid skötseln av häckarna, pga häckarnas ansenliga storlek. I 

England har man utvecklat särskilda stegar med landgång och dylika specialprodukter 

finns på marknaden. För Bälteberga föreslås särskild ställning 

så att man kan komma åt att klippa den täckta häcken utifrån. 

Häckarnas form. Häckarna har med tiden fått en allt bredare krona, vilket 

inte är bra för den nedre tillväxten. Häckarna bör i stället beskäras så 

att basen är bredare än toppen. Se illustration nedan. 

Fel Rätt 

Föryngringsbehov. Häckarna är generellt i behov av föryngringsbeskärning. 

Detta bör helst göras i två omgångar, bl a för att undvika solskador 

(s k Beech bark disease när det gäller bokträd). Grenar tjockare än 10 cm i 

diameter bör dock inte beskäras. Arbetet utföres med handsåg (ej motorsåg). 

Nedtagning på höjden utföres samtidigt som avsmalning upp till. 

Utgå från ”Linnéhäcken” när det gäller höjdanpassning. Generellt bör mer 

omfattande beskärning göras med kortare tidsintervall. 

Håll ”rent”. Annat växtmaterial än avenbok har tillåtits växa till sig i 

häckarna, t ex ask, alm och fläder. Detta bör rensas bort även om det 

temporärt blir hål i häcken.

Specifika skötselråd för respektive häckavsnitt 


De olika häckavsnitten har numrerats (se situationsplan) och beskrivs var för sig 

nedan, med åtföljande specifika skötselråd. 

1. Avenbokshäckar 

Beskrivning 

Det nuvarande häckpartiet nyplanterades enligt uppgift 1927 och var tidigare 

övertäckt liksom ”Linnéhäcken”. Häckarna är idag ca 5 m höga och består av 

avenbok med grusgång emellan. På grund av storleken är häckarna svåra att sköta. 

Det råder inga problem med tillväxt. Vissa skador på stammarna konstateras 

främst nertill, troligtvis orsakade av hjullastare i samband med beskärning. 

Åtgärdsförslag 

Häckarna är i behov av mer radikal föryngringsbeskärning. I samband 

med detta bör häckarna tas ner i höjd ca 100 cm. Samtidigt bör de smalas 

av upp till (se skiss generellt åtgärdsförslag). Åtgärden bör helst ske i två 

omgångar, 50 cm åt gången, och med några års mellanrum. Arbetet utförs 

med handsåg eller sekatör (det finns eldriven sekatör som skulle underlätta 

detta krävande arbete). 

Användning av större fordon vid beskärning är olämpligt. I stället skulle 

en rullande ställning kunna användas. 

Häckavsnitt nr 1, avenbok, 

sedda från norr. 

91


2. ”Linnéhäcken”, lövgång 

Beskrivning 

Häckpartiet består av avenbok och är täckt, dvs bildar en lövgång. Det finns inga 

rester av spaljé, däremot kraftig ståltråd som format och hållit samman växtmaterialet. 

Häckpartiet är ca 4-5 m högt med grusgång emellan. 

I södra delen finns även rumsbildningar vid sidorna, av Linné beskrivna 

som ”artiga kabinetter”. I anslutning till dessa kan äldre växtmaterial konstateras, 

en fysisk rest av 1700-talsallén. Det finns även äldre växtmaterial här och var i 

häckpartiet, som dock har föryngrats genom århundradena och kan ses som andra 

generationen. 

En målande beskrivning av hur häckarna ännu sköttes under 1900-talets 

förra hälft har getts av Gunnar Kinch. Han berättar hur en man utrustad med 

sabel (!) beskar häckarna, något som alltid utfördes strax efter midsommar. Idag 

upplevs bärskärningen som svår att utföra. Man kommer inte åt utifrån och har 

därför i senare år tvingats gå upp igenom ”taket”, dvs man har arbetet inifrån 

häcken. Detta har förmodligen även påverkat formen på häckarna, som är mer 

fyrkantig än rund. Dessutom innebär förfarandet att det bildats hål i lövsalens 

tak, som inte växer igen på ett tillfredsställande sätt. 


92 

Någon typ av specialställning behövs för att kunna beskära häckpartiet på 

riktigt vis. Särskild ställning föreslås. 

Även denna häck bör tas in något upptill. Toppen är dock svår att föryngringsbeskära 

eftersom den är så tunn. 

Alm och annat avvikande växtmaterial rensas ut. 

Torra delar tas bort med lagom ambitionsnivå, allt dött behöver inte tas 

bort.

Häckparti nr 2 enligt situationsplan, den s k ”Linnéhäcken”. 


Inne i det täckta häckpartiet konstateras håligheter uppe i ”taket”, som tillkommit i samband med beskärning. 

93


94 

Exempel på äldre växtmaterial som 

mycket väl kan ha funnits på platsen då 

Linné besökte Bälteberga 1749 i samband 

med sin ”Skånska resa”. 

”Linnéhäcken” åt väster med utstickande 

”artigt kabinett”.


3. Bokhäckar 

Beskrivning 

Längs södra utkanten av trädgården finns häckavsnitt i väst-östlig riktning. Dessa 

utgörs av vanlig bok eller rödbok Fagus sylvatica, som är mindre tålig för beskärning 

än avenbok och har ett annorlunda växtsätt. Häckavsnittets västra del, bortanför 

den västra avenboksallén i nord-sydlig riktning, tycks inte finnas på häradskartan 

från ca 1910. En gissning är att hela häckavsnittet i söder tillkommit någon 

gång härefter. Häckarna är idag även dessa 4-5 m höga. 


Se generella åtgärdsförslag. 

Här synas bokhäckarna längs trädgårdens 

södra sida, på situationsplanen 

markerade som nr 3. 

95


4. Avenbokshäckar 

Beskrivning 

Avenbokshäckar med grusgång emellan. Även dessa häckar har växtmaterial av 

hög ålder, som sannolikt fanns vid mitten av 1700-talet. Har föryngrats med tiden. 

Har liksom häckavsnitt 2. haft rumsbildningar, eller ”artiga kabinetter”. Dessa 

är till större delen borta, men öppningarna för dem syns fortfarande. 


Se generella förslag. 

5. Allé, lind och kastanj 

Beskrivning 

Återfinns i förlängningen av avenbokshäckpartiet nr 4. Trädallé bestående av 

hamlad lind och kastanj. Kraftigt beskurna 2006, dessförinnan 1966. 

Lind- och kastanjeallén nr 5 i förlängningen av häckavsnitt nr 4. 

96

Allmänna råd för vård och underhåll 

Mur- och putsarbeten generellt 

Putsade byggnader har ett behov av att vara genomsläppliga för fukt i någon 

riktning. Äldre stenhus suger exempelvis ofta upp markfukt och i kombination 

med ett allt för tätt ytskikt kan fukten stängas in, kondensera, frysa och spränga 

sönder både puts och stomme. Vid val av fogbruk och putsbruk är det därmed 

viktigt att utgå från murverket och befintliga ytskikt. Brukssammansättningen kan 

variera mycket mellan byggnaderna och för att få rätt struktur på putsen krävs en 

anpassning av bruket för respektive byggnad. 

Firmor som säljer kalkbruk står ofta till tjänst med vägledning i valet av 

brukstyp och vilka blandningsförhållanden som är lämpliga. Ett kalkbruk och ett 

hydrauliskt kalkbruk skiljer sig åt vid härdningsprocessen. Kalkbruk av luftkalk 

härdar i kontakten med luft det vill säga reagerar med syret, vilket kan ta flera 

veckor. Hydrauliskt kalkbruk innehåller lermineraler och börjar genast härda i 

vått tillstånd genom avgivande av vätska. Hydraulisk kalk kan blandas med luftkalk 

i olika proportioner. Ju mer hydraulisk andel ju mer närmar man sig cementens 

egenskaper. Därför bör man börja med en låghydraulisk produkt. Ett hydrauliskt 

bruk kan vara att föredra på utsatta ställen utmed marknivå och kan fungera 

som grundning på stora rena stenytor före kalkbruk. 

Huvudregeln vid fog- och putsarbeten är att successivt använda svagare 

bruk utåt. Det är även viktigt att beakta underlaget och anpassa bruket efter detta. 

Puts och fogar skall alltid vara svagare än underlaget. Kalkbruk kan suga upp och 

avge fukt, det är segt och anpassar sig efter byggnadens rörelser. Vid bortfall eller 

nedtagning skadar det inte det underliggande materialet. 

Cementbruk är inte elastiskt eller fuktgenomsläppande. Vid bortfall eller 

nedtagning skadas underliggande material som är svagare. Ett cementputsat tegelmurverk 

kan på sikt ta stor skada, då putsen vanligtvis drar med sig hela tegeldelar. 

Tegel 

Viktigt att anpassa ersättningstegel avseende färg och format respektive kvalitet 

(t ex handslagen). 

97

Fogning 

I äldre murverk har fogbruk och murbruk tillkommit samtidigt. Överflödigt murbruk 

vid murandet drogs ut med slev till en bearbetad fog. Från slutet på 1800talet 

introducerades ytfogen som utgör en i efterhand påslagen fog ofta utförd 

med dekorativ profil. Murverk äldre än 1850 är generellt murade med kalkbruk, 

därefter kommer en rad nya brukstyper som hydrauliskt kalkbruk, kalkcementbruk 

och cementbruk. Cementhaltiga brukslagningar i äldre byggnader bör på 

sikt avlägsnas, då skador i murverk som spruckna tegelstenar ofta kan kopplas till 

fogningen. Sprickor i cementfogar leder i regel till att fukt tränger in i den porösa 

tegelstenen. Den fuktade stenen kan sedan i samband med frost spjälkas och 

sprängas loss. 

En skadad eller vittrad fog rensas till samma djup som fogen är bred. Fogrensning 

görs precis som putsnedtagning för hand. Undantaget cementhaltiga 

fogar som kan vara svåra att avlägsna utan att stenen tar skada. Det kan krävas att 

sådana fogar sågas ut försiktigt. Vid fogning gäller tumregeln att utgå från äldre 

befintligt bruk med tradition i byggnaden och anpassa sammansättning, kulör och 

utförande efter lämplig referensyta. Lämpligen utförs provytor för att få fram rätt 

bruksblandning och teknik. 

Putsarbete 

Kalkputsning utförs bäst på våren, april-juni, eftersom härdningen (karbonatiseringen) 

tar lång tid. Grundläggande moment i putsarbetet består av förvattning, 

påslagning i flera steg, och eftervattning. Konsekvent utförd eftervattning gör att 

putsen härdar långsamt och får en starkare struktur. I detta sammanhang är det 

även viktigt att skydda nyputsade ytor från starkt solsken och starka vindar. 

Tidigare putsade ytor rengörs med rotborste eller mässingsborste och sköljs 

av med vatten. Högtryckstvättning medför att onödigt stor mängd vatten sugs in i 

väggen. Vid eventuell användning av högtryckstvätt eller blästring är det viktigt 

att utföra provrengöring på en mindre yta för att utvärdera valet av metod och 

tryck. 

Generellt gäller att minimera ingreppen vid en fasadrestaurering och endast 

ta ner puts på ytor med uppenbara skador. Nedknackning av puts utförs alltid för 

hand med murhammare och mejsel, ett handhavande som är skonsamt för både 

mur och puts. Elektriska borrar och bilningsmaskiner kan ge förödande skador 

på underliggande murverk och drar ofta med sig mer puts än nödvändigt. 

Ytor med skadad eller bortfallen puts rensas från löst sittande delar så att 

skarpa kanter skapas på kvarvarande puts. Vid påförandet arbetas det nya putsbruket 

in under befintlig puts. Lagningar får inte bli bulor i ytan. Större sprickor 

kan kräva upphuggning för att möjliggöra en mer djupgående och långsiktig lagning. 

Upphuggna sprickor fogas och kilas med skärvsten av för muren lämpligt 

bruk och stenmaterial. Mindre sprickor kratsas försiktigt och fylls upp med bruk. 

Sprickbildning i anslutning till omfattningar återkommer alltid och bör behandlas 

med minsta möjliga ingrepp. Generellt för samtliga putslagningar gäller att efter- 

98

likna den befintliga putsens brukssammansättning, styrka, ballast och ytstruktur. 

Putsytor i bom utan sprickor och som inte fjädrar vid tryck lämnas orörda. 

Antalet putspåslag varierar med murverk och önskat resultat. Grundprincipen 

bygger på tre steg: tunn grundning, utstockning och ytputs. Grundning tilllämpas 

främst på naturstensmurar, vars hårda stenytor kan kräva ett hydrauliskt 

bruk för att verkligen få fäste. Grundningen stänkes på rena stenytor med slev. 

Undvik att grunda fogar i de fall dessa är utförda i kalkbruk. Utstockningen påförs 

med syfte att fylla ut ojämnheter och skapa ett enhetligt, inte alltför slätt, 

underlag för den slutliga ytputsen. Det ideala underlaget för putsbruk är sugande, 

poröst och skrovligt. För att i påslaget uppnå bästa vidhäftning påförs bruket 

förhand, med slev. Tekniken för detta kan variera från att strykas på - krävs vid 

feta klistriga bruk, slås eller kastas på, men syftet med momentet är att bruket 

skall vara väl förankrat i muren (Malinowski och Johansson 1999:33ff). Ett kraftfullt 

påslag ger med rätt teknik både jämn spridning på bruket och en god vidhäftning. 

Ytputsen slutligen slås på förhand och utformas i enlighet med befintligt 

utförande. För att uppnå efterfrågat slutresultat är det viktigt att utföra provytor 

där kombinationen av bruk, redskap och teknik kan utvärderas. 

Avfärgning 

Färger som kalkfärg, linoljefärg och slamfärg har en lång tradition och är väl beprövade 

avseende underhåll och åldrande. En traditionell färgtyp har en rad fördelar 

framför moderna färgtyper: Lägre materialkostnader, det gradvisa åldrandet 

ger en mer tilltalande patina samt ett mindre arbetsamt underhåll, orsakar inte 

skador på underlaget. Regionmuseet förordar användning av kalkfärg på alla 

kalkputsade byggnader. 

Kalkfärg 

Kalkfärg består av släckt kalk som rörs ut i vatten till så kallad kalkmjölk. Den 

klara vätska som kvarstår när kalken sjunkit till botten kallas kalkvatten. Kalkvattning 

utgör ett viktigt delmoment vid avfärgning med kalk. Putsade ytor kalkvattnas 

både före och efter kalkavfärgning med syfte att fixera den målade ytan och 

stärka dess egenskaper. 

En kalkavfärgad yta rengörs genom borstning med rotborste alternativt 

stålborste. Ytor målade med annat än kalkfärg måste rengöras helt från färg före 

applicering av kalk. 

Kalkmjölken, dvs kalkfärgen, får inte vara alltför kraftig, då tjocka skikt 

gärna spricker upp. Färgen påföres i korsvisa drag med kalkpensel. För att undvika 

skarvar och fläckighet bör färgen målas vått i vått och på hela väggytor i ett 

svep. Full täckning uppnås först efter upprepade strykningar, med ett minimum 

på omkring 6 gånger. Ren kalkfärg ger ett lysande vitt resultat, vitheten inträder 

först efter att färgen torkat. Kalkfärg kan även färgsättas med kalkäkta pigment 

efter önskad kulör. Vid pigmentering rekommenderas uppmålning på mindre 

provytor. 

99

Fabrikstillverkad kalkfärg innehåller ofta krossad dolomit, cellulosa eller 

andra ämnen som gör att färgen ger täckning efter färre antal strykningar. Resultatet 

blir kornigare och mer kompakt än det som fås genom traditionell platsblandad 

kalkfärg. Användning av moderna kalkfärger bör undvikas på äldre 

byggnader, men kan i vissa fall vara ett alternativ på ytor med ett blandat putsmaterial. 

Kalkfärg våt kan t ex appliceras även på kc-puts och tidigare kc-färgade 

ytor. Efterföljande avfärgning med traditionell kalkfärg kan vara ett sätt att skapa 

liv i dessa ytor 

Sandkalk kan användas som utjämnande underlag efter putslagning, varefter 

hela fasadpartiet kalkas erforderligt antal gånger. 

Fönsterunderhåll 

Äldre fönster tillverkades som regel av kärnfuru och håller följaktligen mycket 

hög kvalitet. Till följd härav lönar det sig att renovera dem. För all målning på 

bågar och karmar rekommenderas linoljefärg av hög kvalitet. I de fall en annan 

färgtyp använts tidigare bör denna avlägsnas grundligt, dock försiktigt så att ingen 

åverkan sker på bågträ eller karm, och därefter ersättas av linoljefärg. 

Fönsterrestaurering kategori 1 

Reparation och underhåll skall utföras av hantverkare med dokumenterad erfarenhet 

av fönsterrenovering. 

Fönsterrestaurering kategori 2, restaurering, omedelbara åtgärder 

Målning 

Bågen märks först med nummer för att få rätt placering efter åtgärd. Bågen skrapas 

ren från löst sittande färg, alternativt rengörs från all färg i de fall bågen varit 

målad med en olämplig färg som plastfärg eller har ett för tjockt färgskikt. Stor 

försiktighet skall iakttas så att bågen inte skadas vid skrapningen, speciellt profilerade 

kanter är ömtåliga områden där en speciell profilskrapa bör användas. Färgborttagningsmedel 

bör ej användas. Bra färgskikt som sitter kvar behöver inte 

grundas, slipas med ett fint sandpapper. Härefter grundas trärena ytor. I de fall 

bågträet är torrt oljas det först in med rå kallpressad linolja. Låt oljan dra in ordentligt 

i träet och fortsätt tills bågen är mättad, torka bort överflödig olja och 

lämna att torka minst ett dygn. Undvik direkt solsken. Efter oljning och grundning 

följer mellan- och slutstrykning av hela bågen. Grund- liksom mellanstrykningsfärgen 

späds med balsamterpentin enligt tillverkarens anvisningar. 

Kittning 

Allt kitt skall avlägsnas mycket försiktigt så att rutorna ej skadas. Använd med 

fördel kittlampa men var observant på dess placering så att den inte värmer även 

glaset, detta kan nämligen orsaka spänningar i rutan med sprickor som följd. Kittlampan 

mjukar upp gammalt linoljekitt vilket gör det lätt att ta bort. Glaset rengörs 

sedan, på sin plats i bågen, från gamla kitt- och färgrester. Till rengöring kan 

100

ett rakblad användas. Om stiften som håller glaset på plats är hela skall de sitta 

kvar, kompletterande stift skall vara av koppar. 

Kittfalserna oljas därefter med rå kallpressad linolja tills träet är mättat, 

överflödig olja torkas av. Därefter får oljan torka minst ett dygn då kittning ej bör 

utföras samma dag som oljning. Kittning skall utföras med stor noggrannhet så 

att kittet sluter tätt mot båge och glas. I annat fall kan inte kittet fylla sin funktion 

som vattenavledare. Kittsträngen skall vara jämn och fin utan glipor eller uppruggade 

kittytor. Stift som går igenom nytt kitt skall bankas längre in i bågen eller 

böjas något i sidled. För en bättre vattenavrinning skall hörnen göras skarpa. 

I det fall glasrutan är trasig tas stiften bort med tång. Halva eller trasiga stift som 

inte går att dra ut skall hamras in i bågen. Därefter rengörs kittfalsen noga med 

eggverktyg, falsfräs skall ej användas. Kittfalsarna oljas enligt beskrivning ovan. 

De nya rutorna skall vara begagnade, svensktillverkade av antingen munblåst eller 

valsat glas beroende på bågens ålder. Lägg en tunn kittsträng i falsen och pressa 

försiktigt tillbaka rutan. Fäst sedan med kopparstift likt tidigare utförande. För att 

inte hammaren skall repa glaset placeras en pappskiva ovanpå rutan som skydd. 

Stiften skall därefter knackas ner så att ändarna precis nuddar glaset. Vid slutkittning 

dras kittet i höjd med den underliggande kittfalsens yttre kant. Observera att 

kittet skall sluta tätt mot båge och karm. Vid all kittning skall uteslutande linoljekitt 

användas. Observera att färgen vid målning skall täcka kittet samt målas en 

millimeter ut på fönsterglaset. Förfarandet gäller samtliga strykningar. 

Fönsterrestaurering kategori 3, underhåll, åtgärder inom 2-5 år 

Nedslitna partier rengörs först och målas därefter med slutstrykningsfärg. Rengöring 

innefattar bortskrapning av löst sittande färg följt av en eventuell slipning av 

bra färgskikt med gott fäste. Härefter oljas bågträet in, i de fall det är torrt, enligt 

beskrivning ovan. Slutligen stryks det aktuella partiet med ett lager slutstrykningsfärg. 

Blyspröjsade fönster 

Reparation och underhåll skall utföras av hantverkare med dokumenterad erfarenhet 

av fönsterrenovering. 

Järnfönster 

Rengörs från rost genom stålborstning, där så behövs kompletteras med fönsterglas 

och linoljekitt. Grundning med järnmönja följt av mellan- och slutstrykning 

med linoljefärg. 

101

Målning 

Linoljefärg 

Utomhus har linoljefärg traditionellt använts på hyvlat virke från 1700-talet fram 

till mitten av 1900-talet då alkydoljefärger tog över marknaden. En generell regel 

som skall följas avseende anläggningens snickerier är att byggnadsdetaljer tillverkade 

eller ingående i en byggnad uppförd före 1950 uteslutande behandlas med 

linoljefärg medan de som härstammar eller sitter i en byggnad från tiden därefter 

eventuellt kan målas med alkydoljefärg, om så varit fallet tidigare. 

Linoljefärg målas med tre tunna strykningar; grundning, mellanstrykning, 

och slutstrykning. Vid grund- och mellanstrykningarna späds färgen med balsamterpentin 

efter tillverkarens rekommendationer. Tumregel vid förtunning är att 

kommande lager skall strykas på ett magrare. 

Till målning med linoljefärg skall täta och kraftiga penslar som kan hålla 

mycket färg användas. Till påföring av färgen kan en rund anstrykare användas. 

Den våta färgen skall dock omedelbart därefter fördrivas i ådringsriktningen med 

en platt anstrykare. Fåror i färgen får ej finnas. 

Linoljefärgen som används bör innehålla kokt linolja och äkta pigment, inga tillsatser 

av lösningsmedel. 

Kategori 1, ommålning från grunden 

Vid omfattande färgbortfall utförs ommålning från grunden. Löst sittande färg 

skrapas bort från underlaget med en färgskrapa, arbetet utförs försiktigt så att 

inte skrapan ruggar upp träytan, eller tas bort med infravärme. Varmluftspistol 

skall ej användas då det finns en risk för att bakomvarande yta kan börja brinna 

eller på annat sätt skadas. I de fall det finns underliggande färglager av intresse är 

det viktigt att en referensyta sparas om man använder sig av infravärme. Vid torrskrapning 

kan underliggande lager sparas om endast löst sittande färg tas bort. 

Därefter oljas träet in med rå eller kokt kallpressad linolja, oljan påförs tills 

virket är mättat. Överflödig olja torkas av med trasa. Sedan oljan fått torka in påförs 

grund-, mellan-, och slutstrykning i tunna strykningar. Var noga med att låta 

underliggande färglager torka innan nästa anbringas. Torktiden varierar beroende 

på väderlek och kan ta mellan 2- 4 dygn. Vid grund- och mellanstrykningarna 

späds färgen med balsamterpentin efter tillverkarens rekommendationer. Vid förtunning 

tänk på att kommande lager skall strykas på ett magrare. 

Kategori 2, underhåll 

Vid ommålning av tidigare målade ytor slipas färgytan först med ett fint sandpapper 

och därefter påförs ett tunt lager slutstrykningsfärg. 

Målning av nytt trä 

Nytt trä målas med tre tunna strykningar. Vid grund- och mellanstrykningarna 

späds färgen med balsamterpentin efter tillverkarens rekommendationer. Observera 

att färgen måste vara helt torr innan nästa strykningsomgång. Kvistar i träet 

schellackeras före målning. 

102

Alkydoljefärg 

Byggnader och byggnadsdetaljer tillkomna efter 1950 kan målas med alkydfärg. 

På övriga delar gäller målning med traditionella färgtyper. Ytor som traditionellt 

varit målade med linoljefärg, generellt sett hyvlat trä på fasader tillkomna före 

1950, skall, i de fall de målats med en alkydfärg, skrapas rena varefter en återgång 

till linoljefärg sker. 

Alkydfärg benämns mager, halvfet eller fet beroende på oljehalt. Vid jämförelse 

med linoljefärg har alkydfärg sämre inträngningsförmåga i trä, den torkar 

snabbare än linoljan samt ger ett hårdare och beständigare färgskikt. Detta innebär 

mycket mer omfattande flagning och större sprickbildning när färgen åldras i 

jämförelse med linoljan. Alkydfärg liksom linoljefärg kritar i ytan när den bryts 

ned. 

Alkydfärg skall målas på ett torrt underlag för att undvika skador. Det får ej 

heller målas på en alkalisk yta som färskt puts eftersom den då försåpas och därmed 

förlorar vidhäftning. Vid ommålning rengörs ytan följt av bortskrapning av 

löst sittande färg. Därefter målas ytan på nytt enligt tillverkarens instruktioner. 

Slamfärg 

Slamfärg rekommenderas på utvändigt ohyvlat virke, eftersom den släpper genom 

fukt samtidigt som den ger ett gott skydd mot uttorkning. Färgen består av bindemedel 

i form av råg- eller vetemjöl, pigmentet järnoxid och vatten. Tillredning 

kan med fördel göras egenhändigt, vilket ger en mycket billig färg. 

Redan slamfärgade ytor rengörs genom torrborstning med piassavakvast 

före målning. Vid målning av täckmålade ytor krävs noggrann rengöring av tidigare 

färgskikt före målning, annars fäster inte slamfärgen på fullgott sätt. Slamfärg 

påföres med kraftig pensel och kan med fördel målas varm. 

Plåt 

Plåttak liksom övriga järndetaljer har traditionellt behandlats med en blandning 

av rå och kokt linolja med tillsats av önskat pigment. Även på äldre järndetaljer 

fungerar linolja utmärkt. 

Underhåll 

Varje år efter att träden fällt sina löv bör tak samt ståndrännor och stuprör ses 

över. Då kontrolleras och åtgärdas eventuella skador, stuprör och ståndrännor 

samt andra ytor där skräp som löv m m kan bli liggande borstas och rensas. 

Ommålning av plåttak och plåtdetaljer med linoljefärg rekommenderas till ungefär 

vart 4: e-5: e år. Genom den fortlöpande kontrollen upptäcks skador som kan 

åtgärdas på ett tidigt stadium innan de blivit för omfattande. Vid ommålning 

räcker det oftast med att borsta av, tvätta samt måla en gång med linoljefärg. 

103

Ommålning 

Minst vart 8: e till 10: e år bör plåttak/plåtdetaljer målas om. Då skrapas löst sittande 

färg bort och rostfläckar skrapas och stålborstas. Därefter borstas plåten 

följt av spolning. Rostiga partier grundas med en rostskyddsfärg, förslagsvis 

järnmönja. När den första målningen torkat görs en första strykning med oförtunnad 

linoljefärg med önskat pigment, varpå följer slutstrykning. Var noga med 

att låta färgen torka mellan varven och följ noga färgtillverkarens anvisningar. 

Galvaniserad plåt måste utsättas för väder och vind i minst 3 år innan färgen 

kan få fäste. Ett alternativ är att beta plåten med syra. Först därefter rengörs 

taket följt av målning med linoljefärg. Vid rengöring kan högtryckstvätt och syra 

användas. Det är viktigt att ytan sköljs omsorgsfullt efteråt. 

Järndetaljer 

Innan grundmålning rengörs gamla detaljer från rost och gammal färg, nya detaljer 

betas noga. Detta innebär stålborstning av rostfläckar och bortskrapning av 

färg. Därefter grundas de med en strykning med järnmönja. Mellan- och slutstrykning 

görs med linoljefärg likt omgivande ytor. 

Trä 

Vid byte av trä i taklag, takfot, mellanväggar, korsvirke, golv mm förordas att virke 

och utförande följer det hantverk som finns representerat i den berörda konstruktionen. 

Överensstämmelse vid val av virkestyp, bearbetning och infästning är 

viktig för upprätthållandet av ett traditionellt hantverk som inte bara är av kulturhistorisk 

betydelse för den enskilda byggnaden utan även borgar för kvalitet och 

hållbarhet. Äldre virke är i allmänhet av bästa kvalitet, och bör så långt det är 

möjligt endast lagas genom byte av rötskadade delar. En kunnig timmerman/snickare 

kan avgöra vad som krävs och ser möjligheter hellre än besvär i ett 

sådant arbete. 

Lund 23 september 2008 

Henrik Borg, Kristina Nilén & Anna Rabow 

104

Regionmuseets rapportserie 2008 

Kulturmiljö 

1. Vä söder om S:ta Gertrud, Vä sn, FU, Jan Kockum, 2007 

2. Kv Södra kasern 2 i Kristianstad, Kristianstad, FU, Jan Kockum 2007 – 2008 

3. Gör en kyrka någon skillnad? DK, Åsa Alftberg & Lotta Eriksson, 2007 

4. Kärnkraftens fysiska miljöer,Förstudie, Henrik Borg, 2008 

5. Eslövs medborgarhus, Eslöv, AK, Helena Nilsson och Anna Rabow, 2005 

6. Barsebäcks kyrka - installation av nytt värmesystem, Barsebäcks sn, AK, Kristina Nilén, 2007 

7. Fjälkestads kyrka - invändig renovering, Fjälkestads sn, AK, Emelie Petersson & Helena Nilsson 2006 

8. Krapperups alléer, Brunnby sn, KA, Patrik Olsson, 2008 

9. Västra Nöbbelövs kyrka - utvändig renovering etapp 1, V. Nöbbelövs sn, AK, Helena Nilsson och Emelie Petersson, 

2006 

10. Folkestorps bränneri, Vårdplan, 2007-2008, Henrik Borg & Bengt Spade 

11. Glimmingehus - kulturhistorisk värdebeskrivning, Vallby sn, KA, Kristina Nilén, 2008 

12. Vikingatida silver från Kiaby, Kiaby sn, Bertil Helgesson, 2008 

13. Norra Mellby kyrka, Norra Mellby sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2007 – 2008 

14. Brönnestad kyrka, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2007 – 2008 

15. Södra Björstorps dammar, Brösarps sn, AF, Lotta Eriksson, Bertil Helgesson & Niclas Hansson, 2008 

16. Munken 6, Åhus sn, FU+SU, Helén Lilja, 2000-2002 

17. Gualöv 61:113. Gualöv sn, AU, Jan Kockum, 2008. 

18. Stakethandboken – att gjuta ett Bromöllastaket, Katarina Olsson & Jimmy Juhlin Alftberg, 2007 

19. Jordkällare i Lurebygget, AK, Perstorps sn, Katarina Olsson, 2007 

20. Anna på Klinten. – BMU, Västra Karups sn, Paul Hansson, 2007 

21. Aosehus, Åhus sn, UN, Jan Kockum, 2007 

22. S: t Olofs station, S:t Olofs sn, AK, Katarina Olsson, 2007 

23. Vårdplan för området kring Pannehuset, Andrarums sn, KA, Anna Rabow och Jimmy Juhlin Alftberg 2007- 

2008 

24. Gravfälten vid Vä, Vä sn, AU, Tony Björk, 2008 

25. Öllsjö 7:1, Skepparslöv sn, AU, Anders Edring, 2008 

26. Hammar 9:21, Nosaby sn, AU, Anders Edring, 2008 

27. Magasinet i Svalöv, Svalövs sn, BMU, Henrik Borg, 2008 

28. Träne kyrka, Takrestaurering, Träne sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2007 

29. Uppåkra kyrka, FU, Bertil Helgesson, 2008 

30. Osby kyrka - läktarunderbyggnad och ledningsschakt, Osby sn, AK & FU, Lotta Eriksson & Jan Kockum, 

2007-2008 

31. Vä 2:12 - Väby gård, Vä sn, FU, Catherine Svensson, 2008. 

32. Bälteberga 1:3, Vårdplan 2007-2008, Ottarps sn, Henrik Borg, Kristina Nilén, Anna Rabow, 2007-2008 

Förkortningar: 

AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport 

AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning 

AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation 

DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation

Bälteberga 1:3. Vårdplan bebyggelse 2007-2008. Rapport 2008:32

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?