Avregleringen av sex marknader : Del 2 Kartläggningar - Statskontoret

Kvotplikt för elcertifikat införs
För att garantera avsättningen av el producerad av förnyelsebara energikällor
föreslog regeringen att en s.k. kvotplikt skulle införas. Denna innebär
i praktiken att ”alla” elkonsumenter är tvungna att köpa elcertifikat som
svarar mot en viss andel av elförbrukningen. 181 I propositionen föreslås ett
garantipris på certifikaten samt straffavgifter för den aktör som inte uppfyller
sina åtaganden i enlighet med kvotplikten. 182
Elintensiv industris tillverkningsprocesser undantas från kvotplikten
Regeringens utgångspunkt vid införandet av elcertifikat var att all elförbrukning
i landet skulle omfattas av kvotplikt. Regeringen konstaterar dock att
denna regel inte går att tillämpa fullt ut. Detta p.g.a. att den elintensiva
industrins konkurrenter i utlandet saknar sådana system. Regeringens förslag
var att den el som förbrukas i ”tillverkningsprocessen” i den elintensiva
industrin skulle undantas från kvotplikten, men däremot skulle el som förbrukas
i ”kontor, lager och andra utrymmen” omfattas av kvotplikten. Regeringen
motiverar detta med att ”att ålägga dessa branscher kvotplikt skulle
kunna få till följd att dessa företag flyttar sin verksamhet till andra länder,
som har ett lägre kostnadstryck och lägre miljökrav än Sverige.” 183 I propositionen
anges den elintensiva industrins förbrukning 2001 till 39 TWh, eller
ca 26 % av Sveriges samlade elförbrukning.
Då det skulle innebära mycket krångel att kontrollera hur elförbrukningen
fördelas mellan olika typer av verksamheter ansåg regeringen att det var
enklast att låta den elintensiva industrin själva hantera detta problem, då de
ändå var skyldiga att redovisa sin elkonsumtion i produktionen till Energimyndigheten.
Det skulle dock vara möjligt för dem att i de fall de har olika
abonnemang för produktionsel och övrig el överlåta kvothanteringen till
leverantören. 184
Elintensiv industri specificeras till ett antal branscher
Elcertifikatsutredningen föreslog att industri med abonnemang över 10 MW
inte skulle ha någon kvotplikt. Regeringen ansåg ett en sådan gräns kunde
ge konkurrenssnedvridande effekter och valde istället att definiera den elintensiva
industrin som följande branscher: stål- och metallverk, massa- och
pappersindustrin, baskemikalieindustrin, gruvindustrin, cementindustrin och
petroleumraffinaderier. I propositionen definieras dessa branscher också
med hjälp av SNI-koder. 185 Riksdagen lägger till träskiveindustrin till de
undantagna branscherna.
181 Prop. 2002/03:40, sid. 96.
182 Prop. 2002/03:40, sid. 127–128.
183 Prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor, sid. 110.
184 Prop. 2002/03:40, sid. 100–101.
185 Prop. 2002/03:40, sid. 110–111.
53