Avregleringen av sex marknader : Del 2 Kartläggningar - Statskontoret

En effektiv konkurrens skulle enligt regeringen ge SJ bättre möjligheter till
kostnadsbesparingar och på så sätt kunna sänka priserna till konsumenterna.
SJ skall enligt regeringen ombildas till aktiebolag med syfte att skapa
enheter och verksamheter som genom att verka under samma förutsättningar
som övriga konkurrenter bättre kan tillgodose kundernas krav på service.
För att uppnå en affärsmässig avkastning ansåg regeringen att det krävdes
att SJ ökade fokuseringen på sin kärnverksamhet och att verksamheter som
inte bidrar till att utveckla denna borde avvecklas. I de fall dessa verksamheter
tillhandhåller järnvägsgemensamma tjänster ansåg regeringen att det
var av stor vikt att detta kunde ske på ett konkurrensneutralt sätt till alla
aktörer på järnvägsmarknaden. Frågan om tillgången till dessa funktioner
borde enligt regeringen analyseras ytterligare. (År 2001 tillsattes Järnvägsutredningen
för att se över järnvägslagstiftningen och analysera framtida utvecklingsvägar
för järnvägstrafiken.)
Förslagen i propositionen syftade också enligt regeringen till att stärka ställningen
gentemot SJ för av staten upphandlad interregional persontrafik.
Frågan togs ursprungligen upp av rikstrafikutredningen som också menade
att tiden nu var mogen för mer djupgående förändringar och att persontrafikmarknaden
borde öppnas för fler aktörer som ville bedriva järnvägstrafik på
kommersiella villkor. 520 Beträffande trafikeringsrätten pekade regeringen på
att rådande ordning motverkar att nya aktörer vågar göra satsningar inom
järnvägssektorn. Enligt denna ordning har SJ möjlighet att konkurrera med
den upphandlade trafiken och dessutom återta tidigare upphandlad trafik
genom att hävda att den nu kan bedrivas lönsamt. Regeringen föreslog därför
att reglerna för trafikeringsrätten skulle ändras i syfte att klarare reglera
detta begrepp samt när och vilken trafik som skall upphandlas av staten.
Den smärre ändring som detta medförde hindrade dock inte att frågan återigen
uppmärksammades av Järnvägsutredningen och därefter kommenterades
enligt följande i den nu aktuella propositionen Järnvägslag. 521
”Nuvarande regler är otydliga när det gäller det närmare innehållet i trafikeringsrätten. Att
flera kan ha trafikeringsrätt på en och samma sträcka skapar osäkerhet kring de ekonomiska
förutsättningarna för att bedriva och utveckla trafiken. Om t.ex. av staten upphandlad trafik
och kommersiell trafik bedrivs parallellt behövs klargöranden om de rättigheter trafikeringsrätten
medför när det gäller att ta upp och släppa av passagerare m.m.”
I propositionen togs också upp frågan om fordonsförsörjningen inom järnvägssektorn,
ett sedan länge debatterat och i olika utredningar utrett problem.
Bl.a. hade utredningen om Vagnbolag för järnvägen 522 föreslagit att ett
av staten och trafikhuvudmännen gemensamt ägt vagnbolag som införskaffade
och hyrde ut fordon skulle bildas i syfte att förbättra tillgången på
520
Rikstrafiken – en ny myndighet, Slutbetänkande av Utredningen om rikstrafiken, SOU
1999:57.
521
Prop. 2003/04:123, s. 105.
522
SOU 1999:87.
217