Avregleringen av sex marknader : Del 2 Kartläggningar - Statskontoret

villkor. Dessa intressen måste säkerställas på annat sätt. Detta illustreras av statens bidrag
till utbyggnad av nät där marknaden inte kan tillgodose behoven. Till de viktiga och allmänna
intressen som inte enbart kan tillgodoses på marknadens villkor kan även räknas
samhällsomfattande tjänster till ett överkomligt pris, förmedling av nödsamtal, skyddet för
integritet, uthållighet och tillgänglighet vid extraordinära händelser i fredstid, höjd beredskap
och krig, ett effektivt utnyttjande av frekvenser och nummer samt konsumentskydd.”
Sektorn elektronisk kommunikation omfattar områdena tele, IT, media,
radio (rundradio och TV), i dess helhet eller i delar. Sektorn berör därmed
flera politikområden; telepolitik, IT-politik, mediepolitik och radiopolitik. I
och med den nya lagen om elektronisk kommunikation skulle politiken och
de politiska målen för dessa samlas inom ett och samma område, styrt av en
och samma lag.
De politiska målen för de övriga delområdena kommenterades enligt följande.
”Målet för sektorn för elektronisk kommunikation ligger i linje med det övergripande ITpolitiska
målet men ersätter det inte.”
Därutöver angavs mål för medie- respektive radiopolitiken. Med vissa
undantag skulle måluppfyllnaden av dessa mål även i fortsättningen ske
genom särskild lagstiftning.
Beträffande de politiska målen bakom införandet av den nya lagen om
elektronisk kommunikation hänvisades till EG:s ramdirektiv. 369
”I ramdirektivet anges de mål och syften som bär upp det nya rättsliga regelverket och som
skall genomföras i svensk lag.”
I direktivets artikel 1 anges att den övergripande målsättningen är att åstadkomma
ett harmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationsnät och
elektroniska kommunikationstjänster samt tillhörande faciliteter och tillhörande
tjänster. I artikel 8 hänvisas till EG-regelverkets mål och principer,
dvs. att främja dels konkurrens, dels den inre europeiska marknaden, dels
slutanvändarnas intressen.
Liberaliseringstankens kärna var enligt regeringen att konkurrens skulle
användas som ett medel för att skapa effektiva telekommunikationer.
Införandet av telelagen syftade dock också till att ge staten förutsättningar
att på en öppen telemarknad styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet
så att de telepolitiska målen kunde uppfyllas. 370
Telelagen tillförsäkrade således staten instrument – i form av regler för
tillståndsprövning och fastställande av tillståndsvillkor – för att kunna se till
369 Direktiv 2002/21/EG.
370 Prop. 1992/93:200, s. 1 och 72.
142