Avregleringen av sex marknader : Del 2 Kartläggningar - Statskontoret
Avregleringen av sex marknader : Del 2 Kartläggningar - Statskontoret
Avregleringen av sex marknader : Del 2 Kartläggningar - Statskontoret
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
syftade till att övergångsvis, i liberaliseringens inledningsskede, säkerställa<br />
att vissa telepolitiska mål uppfylls. 316<br />
År 1991 hade införts ett pristak som innebar att telefonitaxorna skulle få öka<br />
med högst 70 % <strong>av</strong> nettoprisindex (NPI). Detta gällde fram till 1993, då <strong>av</strong>talet<br />
mellan staten och Telia istället bl.a. reglerade ett pristak för en korg <strong>av</strong><br />
telefonitjänster. Regleringen var generell, dvs. priserna för tjänsterna som<br />
ingick i korgen reglerades inte särskilt utan Telia kunde själv bestämma<br />
enskilda priser så länge den totala prisnivån inte översteg en maximal årlig<br />
prisutveckling på NPI minus 1 %. Inom ramen för prisregleringen skulle<br />
vidare olika taxestrukturer utvecklas, såsom lågförbrukartaxor och andra<br />
rabattsystem. De tjänster som ingick i korgen var abonnemangs- och samtals<strong>av</strong>gifter<br />
för hushåll och företag med direkttelefon samt engångs<strong>av</strong>gifter<br />
för abonnemang och flyttnings<strong>av</strong>gifter. Telia bestämde själv taxorna inom<br />
ramen för pristaket och kr<strong>av</strong>et på särredovisning togs bort. Det innebar<br />
samtidigt att konkurrensutsatta taxor för större företags riks- och utlandssamtal<br />
därmed var fria. 317<br />
Sedan 1 juli 1997 och till utgången <strong>av</strong> år 2000 gällde regeringens förordning<br />
(1997:400) om taxor för telefonitjänst mellan fasta nätanslutningspunkter.<br />
Pristaket omfattade enligt denna endast abonnemangs<strong>av</strong>gifterna och vissa<br />
kringtjänster (ny huvudledning, flyttning <strong>av</strong> huvudledning och överlåtelse<br />
<strong>av</strong> huvudledning). Regeringen valde att inte förnya förordningen och pristaket<br />
upphörde således formellt att gälla fr.o.m. den 1 januari 2001.<br />
Fastighetsnät som vid <strong>av</strong>talets ikraftträdande ägdes <strong>av</strong> staten och förvaltades<br />
<strong>av</strong> Televerket och som nu överfördes till bolag inom Teliakoncernen skulle<br />
enligt <strong>av</strong>talet på begäran överlåtas till dem som använder dessa nät. Priset<br />
borde varken överstiga bokfört värde eller marknadsvärde. Vidare ålades<br />
Telia enligt <strong>av</strong>talet att upprätthålla telefoni i hela landet utan att kompensera<br />
sig för särskilt kostsamma anslutningar genom samtrafik<strong>av</strong>gifter.<br />
Från den 1 juli 1993 vidgades begreppet för teleinfrastruktur i ledningsrättslagen<br />
(1973:1148) till att omfatta ”teleledningar som ingår i telekommunikationssystem<br />
för allmänt ändamål”. Tidigare hade detta benämnts ”allmän<br />
teleledning”.<br />
Organisatoriska<br />
Den 1 juli 1993 ombildades Televerket till aktiebolaget Telia AB samt<br />
dotterbolagen Telia Mobitel AB och Fastighets AB Telaris. Samtliga aktier i<br />
Telia AB ägdes <strong>av</strong> staten. De myndighetsuppgifter som fanns kvar lades på<br />
Telestyrelsen.<br />
316 Prop. 1992/93:200.<br />
317 Sedan 1980 fanns ett kr<strong>av</strong> på särredovisning <strong>av</strong> televerkets konkurrensutsatta tjänster.<br />
Då motsvarade dessa ca 5 % <strong>av</strong> omsättningen och 1989 ca 30 %. Regeringen bestämde<br />
taxor för hushållsabonnemang, samtalsmarkering och markeringens längd.<br />
123
Change language