Avregleringen av sex marknader : Del 2 Kartläggningar - Statskontoret

2004:28A 

Avregleringen av sex 

marknader 

Del II, Kartläggningar

Följande sex kartläggningar av den politiska beslutsprocessen på de studerade 

marknaderna skiljer sig något från varandra. Detta hänger bl.a. samman 

med att liberaliseringsprocessen som sådan har sett olika ut mellan marknaderna. 

Den huvudsakliga strukturen i redovisningen av kartläggningarna 

samt tillvägagångssättet i själva kartläggningsarbetet är emellertid desamma 

på alla sex marknader. Kartläggningarna har använts som underlag i arbetet 

med huvudrapporten, främst för att kartlägga de ställningstaganden som 

gjorts i propositioner och riksdagsbeslut i liberaliseringsprocessen.

Innehåll 

Avregleringen av elmarknaden 7 

Avregleringen av postmarknaden 67 

Avregleringen av telemarknaden 109 

Avregleringen av inrikesflyget 151 

Avregleringen av järnvägsmarknaden 177 

Avregleringen av taximarknaden 231 

5

Avsnitt 1 

Avregleringen av elmarknaden 

Kartläggning av den politiska beslutsprocessen 

7

Innehåll 

1.1 Viktiga händelser 11 

1.2 Historik och bakgrund 14 

1.3 Bolagiseringen av Statens vattenfallsverk 15 

1.3.1 Mål 15 

1.3.2 Intentioner 15 

1.3.3 Styrmedel 17 

1.4 Visioner för den kommande avregleringen 17 

1.4.1 Mål 17 



1.5 Det första förslaget till avreglering 19 

1.5.1 Mål 20 



1.6 Avregleringen skjuts på framtiden 23 

1.7 Elmarknaden avregleras 24 

1.7.1 Mål 24 



1.8 En ny energipolitisk överenskommelse 29 

1.8.1 Mål 30 



1.9 Elmätarreformen 33 

1.9.1 Mål 33 



1.10 En ny ellag införs 35 


1.11 EU:s elmarknadsdirektiv införs 37 

1.11.1 Mål 37 



1.11.4 Förändringar och justeringar av riksdagen 40 

1.11.5 Resultat och utfall 40 

1.12 Elmätarkravet avskaffas 41 



1.13 Justering av beräkningsmodellen av nättariffer 43 


1.13.2 Förslag och justeringar av riksdagen 45 

1.14 En ny energipolitisk överenskommelse 45 

1.14.1 Mål 46 



1.14.4 Resultat och utfall 50 

1.15 Införandet av elcertifikatsystemet 51 

1.15.1 Mål 51 


9


1.15.4 Förändringar och justeringar av riksdagen 54 

1.16 Särskild lag om effektreserv införs 54 



1.17 Nya EG-direktiv 56 

1.18 Något om energibeskattning 57 

1.18.1 Grön skatteväxling 58 

1.18.2 Beskattning av el 59 

1.19 Något om kärnkraften 60 

Litteraturförteckning 63 

10

1.1 Viktiga händelser 

1992 I januari ombildas Statens vattenfallsverk till Vattenfall AB. 

Svenska kraftnät bildas och tar över ansvaret för stamnätet och 

utlandsförbindelserna. 

1992 Under våren beslutar riksdagen om mål och strategier för elmarknadens 

reformering. Beslutet innebär att den som äger och 

driver ett ledningsnät i ett område bör vara skyldig att mot ersättning 

upplåta ledningskapacitet till den som så önskar. Nätdrift 

bör drivas ekonomiskt skild från annan verksamhet. 

1994 Under våren beslutar riksdagen om ett nytt regelverk för elmarknaden 

som skall träda i kraft under 1995. Förslaget innebar 

att marknaden för produktion och handel med el skall avregleras. 

1994 Under hösten, efter valet, beslutar riksdagen att skjuta upp elmarknadsreformen. 

Detta motiveras av att regeringen önskar 

ge Energikommissionen tid att göra en konsekvensanalys, man 

anser även att det i det tidigare beslutet inte är tillräckligt 

underbyggt när det gäller möjligheterna till avveckling av kärnkraften. 

1995 I juni enas de nordiska energiministrarna om vissa principer för 

den nordiska elhandeln. Principerna slås fast i den s.k. 

Louisianakommunikén. 

1995 Under hösten beslutar riksdagen att införa de regler som beslutades 

om 1994, med vissa tillägg och förändringar. Beslutet 

innebär att den svenska elmarknaden skall avregleras. 

1996 Den 1 januari införs de nya reglerna för elmarknaden. Detta 

innebär att marknaderna för handel och produktion av el öppnas 

för konkurrens. 

1996 Handel på lika villkor för norska och svenska aktörer inleds på 

elbörsen Nord Pool. Handeln sker inom två områden, fysisk 

leverans av el samt finansiella derivat. 

1997 I februari enas s, c och v om en ny energiöverenskommelse. 

Där slås det fast att Sveriges energiproduktion skall styras om 

mot förnybara energikällor. I överenskommelsen ingår även 

nedläggning av Barsebäcks båda reaktorer. 

11

1997 Den 1 juli införs ett takpris på installation och utrustning för 

direktmätning av el. Detta förslag syftar till att göra det lättare 

för konsumenter med låg konsumtion, i första hand privatpersoner, 

att ta del av den konkurrensutsatta marknaden. 

1997 I juli ger regeringen Svenska Kraftnät koncession för byggande 

av en likströmsförbindelse till Polen. Svenska Kraftnät, Vattenfall 

AB och det polska företaget Polish Power Grid Company 

(PPGC) bildar SwePol Link AB. Bolagets syfte är att bygga, 

äga, driva och underhålla Polenkabeln. Beslutet var mycket 

omdiskuterat p.g.a. de förväntade negativa miljöeffekterna av 

kabeln. 

1997 Under hösten beslutar riksdagen om att införa en ny ellag. De 

regler som infördes 1996 vid avregleringen av elmarknaden 

fördes i stort sett oförändrade över till den nya ellagen. 

1998 Den 1 januari införs den nya moderniserade ellagen. 

1998 Den 1 januari träder en särskild lag i kraft som gör det möjligt 

för staten att dra in tillstånd för att driva kärnkraftreaktorer. 1 

1998 Den 1 januari bildas Energimyndigheten genom att energifrågorna 

bryts ut från Nutek. 

1998 Under hösten görs vissa förändringar av ellagen så att den skall 

vara bättre anpassad till EU:s elmarknadsdirektiv, nr 92/96/EG. 

1998 Den sista november läggs Barsebäck 1 ned. 

1999 Ett nytt bidragssystem införs för att stödja elektrifieringen av 

de ca 120 hushåll i landet som saknade anslutning till elnätet. 

Kostnaden för detta beräknades till 50 mkr, fördelat över en 5årsperiod. 

Svenska Kraftnät skall bedöma om stöd är berättigat. 

Stödet finansieras av Svenska Kraftnäts intäkter. 2 

1999 Den 1 november införs möjligheter till schablonprissättning, 

vilket öppnar för alla el-användare att byta leverantör. Detta 

innebär att det tidigare kravet på timvis mätning för privatkunder 

avskaffas. Samtidigt slopas prisregleringen, då konkurrensen 

på marknaden ansågs utgöra en tillräcklig garanti mot 

oskäliga priser. 

1 Lag (1997:1320) om kärnkraftens avveckling. 

2 Prop. 1998/99:1 Budgetpropositionen för år 2001, utgiftsområde 21 sid. 47, 1998/99: 

NU03, rskr. 1998/99:111 samt Förordning (1999:189) om stöd till viss elektrifiering. 

12

1999 I november upprättas ett särskilt avtal mellan staten, Vattenfall 

AB och Sydkraft AB. Avtalet syftar till att reglera på vilket sätt 

Sydkraft (och Vattenfall) skall kompenseras av staten för 

stängningen av Barsebäck 1. 

2000 Barsebäck 2 planerade nedläggning skjuts upp då villkoren för 

nedläggningen inte anses uppfyllda. 

2000 I den ekonomiska vårpropositionen anger regeringen att det 

samlade utrymmet för ”grön skatteväxling” är 30 Mkr under 

perioden 2001–2010. 

2001 I november föreslår regeringen ändringar i ellagen för beräkning 

av nätavgiften och krav på leveranskvalitet. Vidare föreslås 

nya regler för gränsdragning mellan konkurrensutsatt verksamhet 

och nätverksamhet, men detta godkänner inte riksdagen. 

2002 En ny energipolitisk överenskommelse, som innebär en fortsatt 

strävan att ställa om svensk energiproduktion i den riktning 

som slogs fast 1997. Förhandlingar mellan staten och svensk 

industri påbörjas om omställningsarbetet i samband med den 

planerade kärnkraftsnedläggningen. 

2003 Ett system med s.k. elcertifikat införs. Detta för att gynna el 

producerad av förnybara energikällor. 

2003 Den 1 juli träder lagen om effektreserv i kraft, (SFS 2003:436). 

Lagen innebär att Svenska kraftnät får till uppgift att genom 

upphandling och avtal med elproducenter tillse att det finns en 

kraftreserv om högst 2 000 MW tillgänglig. Lagen gäller t.o.m. 

februari 2008. 3 

2003 I juni antas EU:s nya elmarknadsdirektiv (2003/54/EG) samt 

förordningen om gränsöverskridande handel med el ((EG) Nr 

1228/2003). Direktiv och förordning innebär skärpta krav på 

en öppen marknad, bl.a. oberoende mellan produktion, handel 

och distribution samt regler syftande till att få bort diskriminerande 

gränshandelstariffer. 

2004 Den 1 juli införs skatt på el som används vid industriella tillverkningsprocesser. 

Skatten införs som en anpassning till EU:s 

energiskattedirektiv. Den svenska skattenivån sätts till direktivets 

miniminivå, 0,5 öre/kWh. 

3 Prop. 2003/04:1, Budgetpropositionen för år 2004, utgiftsområde 21 sid. 44. 

13

2005 Ett svenskt system för handel med utsläppsrätter för koldioxid 

planeras införas. 

1.2 Historik och bakgrund 

Staten har under hela 1900-talet varit en viktig aktör på energi- och elmarknaden. 

Tidigt identifierades tillgången till elektricitet som en viktig faktor 

för utvecklingen av det industrialiserade samhället. Staten tog redan i början 

av 1900-talet initiativ till en omfattande utbyggnad av el producerad av 

vattenkraft. I riksdagen stiftades och anpassades lagstiftningen så att det 

enklare skulle gå att utvinna elektrisk kraft via vattenkraft. I denna process 

fick ofta andra intressen stå tillbaks gentemot intresset att utvinna elkraft. 

En av de viktigaste åtgärderna var 1918 års vattenlag som försvagade egendomsägarnas 

intressen till förmån för dem som ville exploatera vattenkraften. 

Fram till 1960-talet stod vattenkraften för nästan hela landets elförsörjning. 

4 

Under efterkrigstiden började statens intresse riktas mot den då nya energikällan 

kärnkraft. En av orsakerna till detta intresse var det faktum att vattenkraften 

hade exploaterats så mycket som det var politiskt möjligt. En omfattande 

opinion för att stoppa exploateringen av den sista utbyggbara vattenkraften 

gjorde att nya energikällor krävdes. Intresset för kärnkraften förstärktes 

i och med 1970-talets oljekris, som gjorde landets stora oljeberoende 

tydligt och påverkade svensk ekonomi negativt. Under en period var 

målsättningen att det skulle byggas 24 reaktorer för kommersiell elproduktion. 

Efter att opinionen svängt i kärnkraftsfrågan, vilket också ledde till en 

folkomröstning, byggdes totalt 12 reaktorer. 

Statens mål för elmarknaden har förändrats. I början av seklet handlade det 

huvudsakligen om att tillse att el producerades i tillräcklig omfattning och 

att hela landet elektrifierades. Fr.o.m. 1980-talet har energiproduktionens 

negativa sidor i allt högre grad uppmärksammats. En stor del av de styrmedel 

som använts under denna period har syftat till att påverka marknaden 

bort från produktion och konsumtion från energikällor med stora negativa 

miljöeffekter. Beskattningen av el och energi har varit ett viktigt styrmedel 

för staten att uppnå miljömålen. Beskattningen av el och energi har också 

haft en viktig funktion för att få intäkter till statskassan. 

Elmarknaden var före avregleringen präglad av de produktionsförutsättningar 

som gäller för marknaden. Det finns stora skal- och samproduktionsfördelar 

på marknaden. Det har inte varit ekonomiskt försvarbart att bygga upp 

flera olika system för distribution av elkraft. Dessa två faktorer ledde till att 

4 

Radetzki, Svensk energipolitik under tre decennier – en studie i politikermisslyckanden 

(2004). 

14

eldistributionen och leverans 5 av el skedde i geografiskt avgränsade monopol. 

Staten hade via Vattenfall en viktig roll för marknadens funktion, både 

som producent av el och ansvarig för de grundläggande distributionsnäten, 

det s.k. storkraftnätet. Samtidigt har många både offentliga och privata 

aktörer varit aktiva på elmarknaden, även om antalet aktörer efter hand 

minskat så att marknaden idag till stora delar är ett oligopol med tre stora 

koncerner. Statliga Vattenfall har under hela perioden varit en dominerande 

aktör på marknaden. 

1.3 Bolagiseringen av Statens vattenfallsverk 

Riksdagen beslutade våren 1991 att Statens vattenfallsverk skulle bolagiseras. 

6 

1.3.1 Mål 

Mål för avregleringen 

Regeringen ansåg att det var viktigt att stärka de svenska kraftkonsumenternas 

ställning. Detta skulle göras genom åtgärder som ökar konkurrensen 

mellan svenska och utländska kraftproducenter som är aktiva på den svenska 

marknaden. En fri handel med el över gränserna skulle därför eftersträvas. 

”Målet bör vara att svenska kraftkonsumenter kan sluta kontrakt direkt med 

producenter i andra länder utan att först behöva sluta kontrakt med svenska 

producenter.” 

Mål för staten som ägare 

”Målet är en ökad avkastningsförmåga inom ramen för oförändrade eller 

lägre reala elpriser och en fortsatt trygg elförsörjning.” 7 

1.3.2 Intentioner 

Redan 1988 togs de första stegen mot en bolagisering av Vattenfall genom 

att Vattenfall gavs större befogenheter att styra över sig själva och sin verksamhet. 

8 I denna process strävade regeringen efter att kraven som ställdes på 

Vattenfall skall likna de krav som ställs på privata företag med samma typ 

5 Gällde små och medelstora kunder, som inte hade möjlighet att byta leverantör. 

6 Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, 1990/91: NU38, rskr 1990/91:318. 

7 Prop. 1990/91:87, sid. 167. 

8 Prop. 1987/88:87. 

15

av verksamhet. Avkastningskraven på Vattenfall höjdes successivt under 

perioden 1989–1991. 9 

I propositionen inför bolagiseringen anges att strävan i närings- såväl som 

energipolitiken är att skapa fungerande marknader och effektiv konkurrens. 

10 Att omvandla Statens vattenfallsverk till ett bolag skulle enligt 

regeringen ses som ett led i denna strävan och därmed skapa en effektivare 

elmarknad. Regeringen förutsåg också att de nationella energisystemen i 

Europa skulle bli allt mer integrerade som en följd av utvecklingen av EU:s 

inre marknad. 

Regeringen ansåg att bolagsformen gav goda förutsättningar för rationell 

och effektiv hantering av företagsfrågor. Bolagsformen ansågs också ge 

”goda möjligheter till insyn och styrning enligt ägarens intentioner”. 

Det allra viktigaste motivet för en bolagisering var enligt regeringen att 

”effektivisera förvaltningen av statens kapital”. 11 

Bolagsformen sågs som en anpassning till den internationaliseringsprocess 

som skedde på elmarknaden. Bolagsformen skulle enligt regeringen ge 

Vattenfall ”ökade möjligheter att ta till vara affärsmöjligheter i Sverige och 

utomlands samt att konkurrera på lika villkor med övriga företag på elmarknaden” 

12 . 

Regeringen ansåg att den dåvarande ägarstrukturen på den svenska elmarknaden 

inte skulle förändras. Samtidigt insåg regeringen att det bolagiserade 

Vattenfall skulle få en dominerande ställning på den svenska marknaden. 

Regeringen poängterade dock att bolagets dominans på den svenska marknaden 

inte borde öka. 13 

Regeringens slutliga förslag var att ”Statens vattenfallsverks rörelse, med 

undantag av storkraftnät och utlandsförbindelser, överförs till ett av staten 

helägt aktiebolag”. 14 Stamnäten bedömdes vara naturliga monopol, därför 

krävdes enligt regeringen ”en stark kontroll och inflytande från statens 

sida”. 15 

Den nytillträdda borgerliga regeringen gjorde bedömningen att Vattenfall 

AB under en övergångstid skulle vara ett statligt helägt bolag. Dock ansåg 

9 Prop. 1990/91:87, sid. 164. 

10 Prop. 1990/91:87, sid. 163. 

11 Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, sid. 167. 

12 Prop. 1990/91:87, sid. 167 

13 Prop. 1990/91:87, sid. 167. 

14 Prop. 1990/91:87, sid. 169. 

15 Prop. 1990/91:87, sid. 168. 

16

man att Vattenfall AB skulle kunna vara ett av de statliga bolag som senare 

kunde privatiseras. 16 

1.3.3 Styrmedel 

Administrativa styrmedel 

Det nya bolaget skall i första hand regleras genom aktiebolags- och bokföringslagen. 

Staten skall styra bolaget genom styrelse och bolagsstämma. 

Förutom den redovisning som krävs i lagstiftningen kan bolaget av ägaren 

åläggas att lämna ytterligare information om verksamheten. 17 

Regeringen föreslog också att övervakningen av konkurrensförhållanden 

och prissättningen skulle skärpas. Regeringen hade sedan tidigare uppdragit 

åt dåvarande Statens Pris- och Kartellnämnd att med särskild uppmärksamhet 

följa utvecklingen på elenergiområdet. Regeringen ansåg att det kunde 

vara motiverat att ytterligare skärpa denna bevakning i samband med 

Vattenfalls bolagisering. 18 

1.4 Visioner för den kommande avregleringen 

Den nya borgerliga regeringen lade fram en proposition om en elmarknad 

med konkurrens. Där anges att elmarknaden skall reformeras i syfte att ”få 

en ökad konkurrens och därmed en effektivare prisbildning”. Ett antal 

åtgärder som skulle leda till en avreglerad elmarknad. Centralt är beslutet att 

låta storkraftnätet skötas av det nya Affärsverket svenska kraftnät. 19 

1.4.1 Mål 


”Målet för reformeringen av den svenska elmarknaden är att genom ökad 

konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av produktions- och distributionsresurserna 

och tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor lägsta 

möjliga priser.” 20 

16 

Prop. 1991/92:49 om vissa frågor vid överföring av verksamhet vid statens 

vattenfallsverk till aktiebolagsform, sid. 5. 

17 

Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, sid. 167–168. 

18 

Prop. 1990/91:87, sid. 174. 

19 

Prop. 1991/92:133 om en elmarknad med konkurrens, 1991/1992:NU30, rskr 1991/ 

1992:322. 

20 

Prop. 1991/92:133, sid. 18. 

17


Konkurrensen om kunderna skulle enligt regeringen skärpas så att det skapades 

förutsättningar för en effektiv prisbildning. Prisbildningen skulle 

anpassas till kundernas behov. Enligt regeringen skulle kraftföretag och 

kunder kunna välja vilka de handlar med. Enligt regeringen hade det nära 

samarbetet mellan distribution och produktion lett till en prisstelhet gentemot 

kunderna. Denna situation ansåg regeringen att staten godkänt och 

förstärkt genom t.ex. långsiktiga koncessioner som ”i praktiken givit företagen 

monopolställning inom vissa områden”. 21 

Enligt regeringen var konsumenterna i regel hänvisade till en leverantör 

p.g.a. ”ledningsbundenheten”. Marknaden var också enligt regeringen i stort 

sett helt geografiskt uppdelad. Marknaden dominerades av de större aktörerna. 

Marknadsmekanismerna var enligt regeringen ”i stor utsträckning satta 

ur spel inom elförsörjningen”. 22 

Regeringen ansåg att möjligheterna till import och export av el skulle förbättras. 

Både kraftbolag och andra företag skulle ha möjlighet att köpa el 

över gränserna. 

Regeringen ansåg att bl.a. den tekniska utvecklingen hade lett till att det inte 

fanns samma krav på långsiktig planering och samarbete mellan aktörerna 

på marknaden. Regeringen ansåg att detta hade lett till att det fanns andra 

förutsättningar för konkurrens på elmarknaden än tidigare, utan att kraven 

på heltäckande elförsörjning skulle hotas. 

Regeringen antog att kostnadspressen i produktionsledet skulle kunna bli 

effektivare om elbolagen konkurrerade i försäljningsledet. 23 

Regeringen ansåg att elmarknaden borde organiseras på ett sådant sätt att 

”kraftproducenter, eldistributörer och elanvändare ges största möjliga frihet 

att sluta kontrakt med varandra om leveranser och samarbete på kort eller 

lång sikt”. 24 Vidare ansåg regeringen att om man skapade en fungerande 

marknad, med konkurrens, så skulle detta ge positiva effekter för samhället 

som helhet. Regeringen ansåg därför att ledningsnäten, på alla nivåer, ”bör 

på ett icke-diskriminerande sätt vara tillgängliga för andra än ägarna för inmatning 

och uttag av kraft”. 25 Statens uppgift skulle vara att skapa och upprätthålla 

ramarna för effektivt fungerande marknader. ”För elmarknaden bör 

staten garantera tillgängligheten till ledningsnäten så att konkurrensen om 

kunderna stärks och en effektiv prisbildning möjliggörs.” 

21 Prop. 1991/92:133, sid. 19. 

22 Prop. 1991/92:133 om en elmarknad med konkurrens, sid. 19. 

23 Prop. 1991/92:133, sid. 20. 

24 Prop. 1991/92:133, sid. 20. 

25 Prop. 1991/92:133, sid. 21. 

18

Regeringen hade också en idé om att utveckla marknaden ytterligare genom 

att etablera en kraftbörs, vilken skulle vara öppen för alla aktörer på marknaden. 

26 


Organisatoriska styrmedel 

Separation av storkraftnätet från Vattenfall till Svenska Kraftnät 

Driften och förvaltningen av storkraftnätet, tidigare skött av Vattenfall, samt 

systemansvaret för det svenska elsystemet lades på det nya Affärsverket 

svenska kraftnät. Inrättandet av Svenska Kraftnät ansågs av regeringen vara 

ett sätt att skapa en fristående nätorganisation på nationell nivå. Den tidigare 

organisationen ansågs vara allt för konkurrenshämnande, med flera olika 

faktorer som gjorde det svårt för mindre aktörer att utnyttja det för att nå ut 

på marknaden. Svenska kraftnät förväntades vara en garant för ”nätets 

driftssäkerhet som goda möjligheter för nya transitörer att ansluta sig”. 27 

Administrativa 

Utredning tillsattes om öppnande av lokala och regionala elnät 

Regeringen önskade att öppna de lokala och regionala näten för andra aktörer. 

Regeringen konstaterade att en sådan förändring krävde en lagändring. 

Därför tillsattes en särskild utredare med uppgift att utarbeta ett förslag till 

ny lagstiftning. Regeringen ansåg därför att alla som har en koncession för 

en elledning ”bör ha skyldighet att mot ersättning upplåta ledningskapacitet 

för transport av elektrisk ström till den som så begär”. 28 

Ny konkurrenslagstiftning införs 

Införandet av en ny konkurrenslagstiftning skulle enligt regeringen också 

vara ett sätt att påverka marknadsutvecklingen. Enligt regeringen skulle den 

nya lagen ”ge möjlighet att förbjuda missbruk av en dominerande ställning 

på marknaden och företagsförvärv som väsentligen hämmar konkurrensen”. 

29 

1.5 Det första förslaget till avreglering 

Innebörden i proposition. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens var att 

en avreglering av den svenska elmarknaden skulle genomföras fr.o.m. den 1 

januari 1995. Riksdagen antog regeringens förslag. 30 Genomförandet av 

26 Prop. 1991/92:133, sid. 21. 

27 Prop. 1991/92:133 om en elmarknad med konkurrens, sid. 23–24. 

28 Prop. 1991/92:133, sid. 31. 

29 Prop. 1991/92:133, sid. 21. 

30 Prop. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens, 1993/1994:NU22, rskr. 1993/94:358. 

19

eformen stoppades dock av riksdagen efter regeringsskiftet hösten 1994. 

Förslagen kom emellertid att i stort sett genomföras vid avregleringen 1996. 

1.5.1 Mål 

Mål för politikområdet 

”Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och 

annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom 

främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken 

skall utgå från vad natur och miljö kan bära.” 31 


”Syftet med elmarknadsreformen är att skapa förutsättningar för konkurrens. 

Kunder och leverantörer skall ha möjlighet att ingå de affärskontrakt som de 

finner lämpliga.” 32 


Tillgången på energi till rimliga priser ansågs vara en av de viktiga förutsättningarna 

för att svensk industri skulle kunna behålla sin internationella 

konkurrenskraft. De bedömningar som gjordes om elprisernas utveckling 

(baserade på internationella bedömningar) förstärkte förväntningar om att 

reformen skulle bidra till att hålla tillbaka en annars snabb ökning av elpriset. 

Regeringens förslag syftade till att skapa en effektivare elmarknad, där produktions- 

och distributionsresurserna används på bästa sätt. Enligt regeringen 

skulle huvudprincipen för att uppnå detta vara att skapa ”en klar boskillnad 

mellan å enda sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan 

överföring av el (nätverksamhet).” 33 ”Försäljning och produktion skall ske i 

konkurrens, medan nätverksamheten som är ett naturligt monopol även i 

fortsättningen regleras och övervakas på särskilt sätt.” 

Regeringen konstaterade att det krävs en lagändring för att uppnå konkurrens 

på elmarknaden. Problemet ansågs ligga i distributionen. Ledningsnätet 

är naturliga monopol, vilket gör det svårt för kunderna att byta leverantör. 

Regeringen konstaterade att den dåvarande lagstiftningen endast kräver att 

den som äger ett ledningsnät har skyldighet att leverera elkraft till alla som 

är anslutna till nätet. Däremot ger inte lagstiftningen konsumenterna några 

möjligheter att kräva att få el från andra leverantörer levererade i det lokala 

nätet. 

31 Prop. 1993/94:162, sid. 27. 

32 Prop. 1993/94:162, sid. 57. 

33 Prop. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens, sid. 28. 

20



Öppnande av lokala och regionala elnät 

Regeringen ansåg att nätverksamheten måste vara reglerad, medan försäljning 

och produktion skulle avregleras. Regeringens förslag på lagändring 

gick därför ut på att nätägare inte skulle kunna neka till att på ”skäliga 

villkor” leverera elkraft från leverantörer till kunder anslutna till det egna 

nätet, men även att ansluta andras ledningar till det egna nätet. Undantag 

från detta är om det saknas kapacitet för att nätägaren skall kunna klara detta 

eller att det inte finns tekniska förutsättningar för en anslutning. Nätägaren 

skulle inte kunna tvingas göra stora kostsamma investeringar för att någon 

annan skulle kunna anslutas till det egna nätet. Hävdar en nätägare att det 

finns skäl som talar mot en anslutning ansåg regeringen att bevisbördan 

skulle ligga på nätägaren att visa detta. Regeringen ansåg också att både 

skyldigheten att ansluta ledningar samt villkoren för anslutningen skulle 

kunna prövas av ”nätmyndigheten”. 34 Regeringen föreslog att NUTEK 

skulle få rollen som ansvarig för nätövervakningen. 35 

Krav på organisatorisk separation mellan nätverksamhet och handel 

och produktion av el 

För att öka möjligheterna till en fungerande marknad, t.ex. minimera risken 

för korssubventionering, ansåg regeringen att det måste ställas ”särskilda 

krav på organisation och drift av nätverksamhet”. Regeringen föreslog att en 

”juridisk person som bedriver produktion eller handel med el inte får bedriva 

nätverksamhet”. Ett krav som regeringen föreslog var att all nätverksamhet 

måste ekonomiskt särredovisas från annan verksamhet. 36 Redovisningen 

skulle stå i överensstämmelse med bokföringslagen, aktiebolagslagen 

samt med de övriga bestämmelser som regeringen eller ansvariga 

myndighet bestämde. 

Krav på mätning och rapportering av elförbrukning för 

nätkoncessionsinnehavaren 

För att möjliggöra konkurrens föreslog regeringen också att alla ”innehavare 

av nätkoncession”, nätägare, skulle ha en skyldighet att utföra mätningar av 

överförd el samt att rapportera resultaten. Principen skulle vara att den som 

förorsakar kostnader för mätning också skall bära dem. Kostnaderna för 

mätningen skulle vara skäliga. Mätningen förväntades ske på ett sådant sätt 

som bestäms av regeringen eller av en av regeringen utsedd myndighet. 37 

Vilken noggrannhet som mätningen av elförbrukningen skulle specificeras i 

en särskild förordning. 

34 Prop. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens, sid. 48–51. 

35 Prop. 1993/94:162, sid. 116. 

36 Prop. 1993/94:162, sid. 103–104. 

37 Prop. 1993/94:162, sid. 52–55. 

21

Nättarifferna skall utformas så att de ger tillträde till hela elnätet 

Regeringen föreslog att ”nättariffer för överföring av el skall utformas så att 

betald avgift för en anslutning ger rätt att använda hela det elektriska nätet i 

landet, med undantag för utlandsförbindelserna.” 38 Regeringen ansåg att det 

skulle vara enkelt att köpa och sälja el. 

Nättariffer skall sättas på sakliga grunder 

Nättarifferna skall vara skäliga och satta på sakliga grunder. Det skulle vara 

den nya nätmyndighetens ansvar att bevaka att så blev fallet. 

Nätkoncessionerna skall vara tidsbegränsade 

Regeringen föreslog att nätkoncessionerna skulle vara tidsbegränsade. 

Praxis gav enligt regeringen att linjekoncessioner skall vara på 40 år och 

områdeskoncessioner på 10 år. I koncessionen skall det också anges vilken 

högsta spänning som den gäller. Innan en koncession utfärdas skall en 

lämplighetsprövning göras. 39 

Övergångsperiod innan regler om mätning tillämpas 

Regeringen föreslog att det skulle vara en övergångsperiod, innan de nya 

reglerna slog igenom. Detta skulle innebära att under denna period skulle 

kunder kunna få leveranser av el utan krav på mätning och avräkning. 40 

Leveranskoncession med prisprövning införs för att garantera 

konsumenter med låg förbrukning elleveranser 

Regeringen föreslog också att en s.k. leveranskoncession skulle införas. Den 

innebar en rätt att leverera el till kunder utan några särskilda krav på mätning 

och avräkning, dvs. kunder som innan avregleringen debiterades med 

hjälp av schabloniserade räkningar. Den som innehar en leveranskoncession 

skulle enligt regeringen ha en skyldighet att leverera el till ”normala förbrukningsändamål” 

till de kunder som inte ville byta leverantör. Dessa 

kunder skulle dock få samma möjligheter att få priser och villkor prövade 

som övriga kunder. Leveranskoncession skulle enligt regeringen dock 

endast kunna utfärdas för en treårsperiod. Endast en koncession skulle få 

utfärdas för ett område. 41 

Uppköpskrav av småskalig elproduktion läggs på 

leveranskoncessionsinnehavaren 

För att skydda den småskaliga elproduktionen föreslog regeringen också att 

innehavaren av en leveranskoncession skulle vara skyldig att köpa el av 

lokala elproducenter. Detta under förutsättning att produktionsanläggningen 

var belägen inom koncessionsområdet samt att högsta levererade effekt var 

1 500 kW. 42 

38 Prop. 1993/94:162, sid. 57. 

39 Prop. 1993/94:162, sid. 59–61. 

40 Prop. 1993/94:162, sid. 66. 

41 Prop. 1993/94:162, sid. 71–72. 

42 Prop. 1993/94:162, sid. 75. 

22

Kommunala elbolag skall ha samma villkor 

Regeringen föreslog att de kommunala elföretagen skulle få i princip likvärdiga 

villkor för verksamheten som övriga aktörer på marknaden. 43 

Ny myndighet för nätövervakning och kontroll 

Regeringen föreslog att en ny myndighet skulle skapas. Denna myndighet 

skulle ha ansvar för bl.a. tillsyn av prissättning av överföringstjänster, nättariffer 

och andra nätrelaterade frågor. Myndigheten skulle få möjlighet att 

utförda föreskrifter om kontroll, prövning och andra föreskrifter om de 

kunde anses vara motiverade för att säkra driftsäkerheten i elsystemen. 44 

Myndigheten skulle också ansvara för att ”reglerkraft tillhandahålls på 

marknadsmässiga och neutrala villkor för bl.a. de aktörer på elmarknaden 

som saknar egna reglermöjligheter”. 45 

Organisatoriska styrmedel 

En elbörs skall skapas 

Regeringen ansåg att skapandet av en öppen elbörs var ett sätt att skapa 

goda förutsättningar för en fungerande marknad. En elbörs förväntades bl.a. 

ge ”en effektiv prisbildning, en bra informationsspridning och ett synligt 

elpris”. 46 En elbörs ansågs viktig av flera skäl: ”för elsystemets drift, för 

Svenska kraftnäts system- och nätansvar, samt för elmarknadsaktörernas 

riskhantering” 47 . En börs förväntades också förenkla handeln med el, då 

handelsprocessen standardiserades. Genom handel på elbörsen förväntades 

också ”en produktionsoptimering ske på ett affärsmässigt och konkurrensneutralt 

sätt”. 

Regeringen föreslog att de förändringar man avsåg göra i ellagen och övriga 

förslag skulle träda ikraft den 1 januari 1995. 

1.6 Avregleringen skjuts på framtiden 

Den nytillträdda socialdemokratiska regeringen föreslog att ikraftträdandet 

av de ändringar och övriga förslag riksdagen beslutat om utifrån prop. 

1993/94:162 skulle skjutas upp. 48 Regeringens motivering till detta var att 

den då nytillträdda Energikommissionen skulle få tid att genomföra vissa 

konsekvensanalyser av tidigare förslag. ”Behovet av stabila spelregler är 

särskilt stort på elmarknaden där investeringsbeslut innebär långsiktiga 

åtaganden.” 49 Vidare ville regeringen att Energikommissionen skulle göra 

43 Prop. 1993/94:162, sid. 122–123. 

44 Prop. 1993/94:162, sid. 89. 

45 Prop. 1993/94:162, sid. 90. 

46 Prop. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens, sid. 92. 

47 Prop. 1993/94:162, sid. 94. 

48 Prop.1994/95:84 Vissa ändringar i ellagen, m.m., 1994/95:NU10, rskr. 1994/95:141. 

49 Prop. 1994/95:84, sid 11. 

23

”en samlad bedömning av hur de nya reglerna för elmarknaden påverkar 

möjligheterna till en omställning av energisystemet”. 50 

1.7 Elmarknaden avregleras 

I prop. 1994/95:222 Ny ellagstiftning föreslås vissa förändringar av den 

”vilande” lagstiftning som tidigare beslutats av riksdagen. Riksdagens beslut 

om att nu anta regeringens förslag ledde till att den svenska elmarknaden 

avreglerades. 51 De nya reglerna för elmarknaden trädde i kraft den 1 januari 

1996. 

1.7.1 Mål 


I propositionen hänvisas till 1991 års energipolitiska riktlinjer. ”En stabil 

och säker tillgång till el till internationellt konkurrenskraftiga priser är en 

viktig förutsättning för en positiv utveckling av näringslivet och samhällsekonomin.” 

52 


Regeringen lyfter i propositionen också fram att ett mål med bolagiseringen 

av Vattenfall var att ”stärka kraftkonsumenternas ställning genom åtgärder 

som ökar konkurrensen mellan producenter i Sverige samt mellan svenska 

och utländska producenter.” 53 


Regeringen beskrevs avregleringen på följande sätt. ”Genom att de legala 

monopolen för försäljning av el avvecklas skapas förutsättningar för ökad 

konkurrens mellan producenterna.” 54 Konsumenternas ställning förväntades 

också stärkas. 

Ändringarna i lagstiftningen, med syfte att öka konkurrensen och förbättrade 

villkor för konsumenterna, skulle enligt regeringen ”skapa förutsättningar 

för en effektiv elförsörjning”. Detta anges också ha varit en viktig utgångspunkt 

för reformering av elmarknaden, som ansågs ha börjat 1991 med 

bolagiseringen av Statens vattenfallsverk. 55 

50 

Prop. 1994/95:84, sid 12. 

51 

Prop. 1994/95:222 Ny ellagstiftning, 1995/96:NU01, rskr 1995/96:2. 

52 

Prop.1994/95:222 Ny ellagstiftning, sid. 26. 

53 

Prop.1994/95:222, sid. 27. 

54 

Prop.1994/95:222, sid. 27. 

55 

Prop.1994/95:222, sid. 27. 

24

Regeringen ansåg att den nya lagstiftningen skulle komma att stärka konsumenterna, 

då de ges möjlighet att fritt byta leverantör. Samtidigt konstaterar 

man att detta inte gäller i praktiken för de mindre konsumenterna, t.ex. 

enskilda hushåll, då transaktionskostnaderna ansågs vara för höga (dvs. för 

mätutrustningen som krävdes). 

Regeringen konstaterar att 1994 års beslut om att avreglera elmarknaden låg 

i linje med tidigare beslut att effektivisera elmarknaden. Regeringen konstaterar 

vidare att elreformen ”innebär förändringar av elmarknadens funktionssätt. 

Den grundläggande förändringen ligger i en tydligare ansvars- och 

rollfördelning mellan marknadens aktörer. Produktion och försäljning av el 

skall ske i konkurrens.” 56 

Regeringen föreslog att ”den vilande lagstiftningen” skulle träda ikraft efter 

ett antal förändringar. Regeringen konstaterade att de steg mot avreglering 

som tagits tidigare, t.ex. bolagiseringen av Vattenfall, redan börjat påverka 

den svenska marknaden. Detta tillsammans med förändringarna på elmarknaderna 

hos grannländerna och på den europeiska marknaden gjorde nödvändigt 

att förändra lagstiftningen. Regeringen menade att den gällande 

lagstiftningen inte var anpassad till en mer konkurrensutsatt marknadssituation. 

Regeringen ansåg att den då gällande marknadssituationen var något 

mitt emellan den tidigare reglerade marknaden och en öppen konkurrensutsatt 

marknad. Denna situation ansågs vara olycklig då den gav stora möjligheter 

för de starka monopolföretagen samtidigt som den inte gav något 

skydd eller några rättigheter till konsumenterna. 57 

Regeringen konstaterade att den långsiktiga försörjningstryggheten i elsystemen 

kommer att bestämmas av kraftproducenternas vilja att investera i ny 

produktion. Enligt regeringen fanns det mycket som talade för att det nya 

regelverket ”skapar bättre förutsättningar än de nuvarande för att investeringar 

skall tillkomma när de är samhällsekonomiskt motiverade”. Den 

tidigare lagstiftningen, med monopolrättigheter, ansågs inte stödja sunda 

investeringar hos de då redan ”marknadsorienterade” företagen. 58 

Regeringen konstaterade att den kommande kärnkraftsnedläggningen utgjorde 

en stor osäkerhet på marknaden. Avvecklingen påverkar företagens 

planering och vilja till investeringar i framtida produktionsanläggningar. För 

att motverka detta ansåg regeringen att det var viktigt att klargöra när avvecklingen 

skulle komma att ske och vilka krav den skulle komma att 

medföra på elproducenterna. 59 

56 Prop.1994/95:222, sid. 27. 

57 Prop.1994/95:222 Ny ellagstiftning, sid. 28–29. 

58 Prop.1994/95:222, sid. 32. 

59 Prop.1994/95:222, sid. 32. 

25

Även om regeringen ansåg att Vattenfall skulle agera på samma villkor som 

övriga aktörer på marknaden så hade bolaget en viktig roll på marknaden. 

Staten kontrollerade genom Vattenfall ca 50 % av produktionen i Sverige. 

Vattenfall utgjorde därför en viktig tillgång i de fall Sverige skulle komma i 

en situation där landets försörjningstrygghet skulle hotas. Regeringen ansåg 

därför att Vattenfall borde kvarstå i statlig ägo. Några skäl att återföra 

Vattenfall till affärsverksformen ansåg regeringen dock inte att det fanns. 60 

Regeringen ansåg att det efter införandet av den nya lagstiftningen skulle 

vara möjligt att föra en effektiv energipolitik. ”Energipolitiska styrmedel 

kan utnyttjas med ökad kraft på den nya elmarknaden.” 61 Regeringen antog 

t.o.m. att de ekonomiska styrmedlen kunde komma att öka sin styrka med en 

ökad kostnadsmedvetenhet bland aktörerna på marknaden. Miljöavgifter 

skulle t.ex. kunna komma att få ”förstärkt dynamisk effektivitet – dvs. påverka 

investeringar m.m. – eftersom företagens drivkrafter förstärks att utveckla 

tekniker och metoder för att minska de avgiftsbelagda miljöbelastande 

ämnena”. 62 



Leveranskoncessionerna förlängs från 3 till 5 år 

Regeringen föreslog därför att övergångsreglerna med s.k. leveranskoncessioner 

skulle förlängas från det ursprungliga förslagets 3 till 5 år. Genom 

leveranskoncessionen var de små kunderna garanterade leveranser, men 

även priser och villkor skulle kunna prövas av en myndighet, dvs. nätmyndigheten 

vid NUTEK. Regeringen meddelade också sin avsikt att låta 

NUTEK och Svenska Kraftnät lämna förslag på hur billig mätteknik skulle 

kunna tas fram. 63 

Nätföretagen skall debitera den enskilde kunden för merkostnaden för 

utrustning för elmätning, insamling och installation vid leverantörsbyte 

Kunder som valde att köpa el från annan leverantör än leverenskoncessionsinnehavaren 

skulle själva stå för de merkostnader som uppstod för mätning 

av el. Detta motiverades av att kraven enligt ellagen på bl.a. tidsnoggrannhet 

är högre på de kunder som köper el från en annan leverantörer än leveranskoncessionsinnehavaren. 

64 

60 Prop.1994/95:222, sid. 33. 

61 Prop.1994/95:222, sid. 30. 

62 Prop. 1994/95:222, sid. 31. 


64 Prop.1994/95:222, sid. 77–79. 

26

Ett system med koncessioner för utlandsförbindelser skall utredas 

Det fanns en viss oro för en ökad utrikeshandel med el. Orsaken var att 

ökade möjligheter till export kunde leda till höjda priser på el i Sverige, 

p.g.a. högre prisnivå på de omgivande marknaderna. Detta skulle då drabba 

främst den elintensiva industrins konkurrenskraft gentemot utlandet. Regeringen 

ansåg dock att en ökad utrikeshandel skulle vara gynnsam för den 

svenska elmarknaden, bl.a. genom ökad tillgång till reservkraft. Detta förväntades 

minska prisfluktuationerna. Regeringen antog också att utrikeshandeln 

inte skulle få en allmänt prishöjande effekt. Dels kunde inte 

handeln bli så omfattande då infrastrukturen sätter begränsningar, dels p.g.a. 

av elmarknaderna med vilka handel i första hand förväntades bedrivas inte 

var så olika den svenska. På kort sikt fann regeringen inga skäl till varför 

utrikeshandeln med el skulle vara reglerad. Detta var dock ett ställningstagande 

som skulle kunna omprövas om det visade sig att Sveriges elförsörjning 

äventyrades. Regeringen ansåg därför att en lösning där en särskild 

koncession för utrikeshandel med el skulle utredas. 65 I grundförutsättningarna 

för nätkoncession för utrikeshandel skulle enligt regeringen ligga att en 

sådan inte skulle få utfärdas om en sådan ”allvarligt skulle försämra möjligheterna 

att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet”. 66 

Intensifierat arbete för att skapa en integrerad nordisk elmarknad 

Regeringen ansåg att arbetet med att skapa en integrerad nordisk elmarknad 

skulle fortsätta och intensifieras. Regeringen ansåg att en gemensam marknad 

skulle bidra till att konkurrensen ökade. Det skulle också bidra till att 

minska riskerna ”för att vissa kraftföretag får en allt för stark ställning på de 

nationella elmarknaderna”. Den gemensamma marknaden förväntades också 

påverka det samlade behovet av ny produktionskapacitet och att den nya 

kapaciteten skulle byggas ut på de platser där de ”ekonomiska förutsättningarna 

är bäst givet de energipolitiska förutsättningarna som gäller i de 

nordiska länderna”. ”En väl fungerande nordisk elmarknad kan således, 

enligt regeringens bedömning, utgöra ett effektivt medel för att uppnå både 

en ändamålsenlig utbyggnad och ett effektivt utnyttjande av en elförsörjning 

som står i samklang med de energi- och miljöpolitiska målen.” 67 

Utredning för att ta fram förslag på lagstiftning för en elbörs 

Ett medel att uppnå en effektiv nordisk elmarknad var enligt regeringen att 

skapa en gemensam handelsplats för el, en ”elbörs”. En elbörs skulle enligt 

regeringen ha flera fördelar. ”Den skulle ge köpare och säljare betydligt 

bättre information och beslutsunderlag än om handeln sker enbart bilateralt.” 

Minskade transaktionskostnader, kontinuerlig bestämning av marknadspriset, 

både direkt och för framtida leveranser. Ökade möjligheter för 

producenter och säljare att få avsättning för icke kontrakterad produktion till 

marknadspriser. Konsumenterna ges möjlighet att komplettera sina tidigare 

65 Prop.1994/95:222, sid. 36–38. 

66 Prop.1994/95:222, sid. 40–41. 

67 Prop.1994/95:222 Ny ellagstiftning, sid. 43. 

27

kontrakterade inköp. Regeringen föreslog att en särskild utredare skulle tillsättas 

för att utarbeta förslag till en lagstiftning för en handelsplats för el. 

Enligt regeringen var det väsentligt att lagstiftningen skulle komma att innehålla 

regler om ”neutralitet, fritt tillträde, insyn, information, sekretess och 

tillsyn”. 68 

Nätmyndigheten kan ge dispens från kravet på separat redovisning av 

nät i glesbygd 

Regeringen ansåg att ”Elförbrukare i glesbygden skall ha tillgång till el på 

rimliga villkor”. Enligt regeringen låg problemet i glesbygden inte i själva 

priset för elen, vilket förväntades vara det samma i glesbygd som i tätorter, 

utan kostnaden för överföringen av kraften, nätkostnaden. Regeringen ansåg 

därför att det skulle kunna vara möjligt att utjämna kostnaderna för nät mellan 

glesbygd och tätort. Av denna anledning skulle nätmyndigheten kunna 

ge dispens från kravet att alla koncessioner skall redovisa sina kostnader 

separat för lokala nät. Skälighetsbedömningen i nättariffer skulle kunna 

göras samlat för flera koncessionsområden på en gång. Nätmyndigheten 

skulle också enligt regeringen verka för en fortsatt strukturomvandling i de 

lokala näten, där målet är att lokala koncessioner slås samman till större 

områden. För nättarifferna i regionala nät skulle dessa kunna vara avståndsberoende. 

Nutek fick i uppdrag att särskilt följa kostnadsutveckling för glesbygdskunderna. 

69 

Skärp övervakning av marknaden från sektorsmyndigheterna 

Regeringen ansåg att det var nödvändigt att övervakningen av marknaden 

skärptes vid införande av den nya ellagstiftningen. Enligt regeringen var det 

tre aktörer som hade ett huvudansvar för detta: 

1. Nätmyndigheten vid NUTEK, med ansvar att övervaka prissättning och 

effektivitetsutveckling i nätverksamheten. 

2. Konkurrensverket, med ansvar för att följa konkurrensutvecklingen på 

marknaden. 

3. Svenska Kraftnät, med särskild uppgift att, som systemansvarig, följa utvecklingen 

av användningen av utlandsförbindelserna. 

På grundval av rapporteringen från de ansvariga myndigheterna ansåg sig 

regeringen ha möjlighet att ”fortlöpande bedöma utvecklingen och förelägga 

riksdagen om de ytterligare åtgärder som är motiverade”. 70 

68 Prop.1994/95:222, sid. 53–56. 

69 Prop.1994/95:222, sid. 48–52. 


28

Avgift införs för att bekosta myndighetstillsynen av elmarknaden 

Regeringen föreslog också att kostnaderna för myndighetstillsynen av elmarknaden 

skulle bekostas av avgifter i form av en årlig avgift som skulle 

tas ut av nätkoncessionsinnehavare. 71 

Konkurrensskydd för fjärrvärme och naturgas införs 

För att skydda fjärrvärme- och naturgassystem mot allt för svår konkurrens 

från elvärme införs bestämmelser som gör det möjligt att under en övergångsperiod 

om tre år begränsa elvärmens utbyggnad. Bestämmelserna 

riktar sig mot naturgas- och fjärrvärmeområden med ”svag konkurrenskraft”. 

Reglerna skall göra det möjligt att förbjuda övergång från naturgas 

eller fjärrvärme till elvärme. 72 

Kostnaderna för anslutning av småskalig elproduktion regleras 

När det gäller den småskaliga elproduktionen ville regeringen göra ett 

tillägg till det ursprungliga förslaget. Regeringen ansåg att även villkoren 

för de små producenternas anslutning till ledningsnätet behövde regleras. 

Regeringen föreslog därför att de små producenterna, dvs. med en kapacitet 

på högst 1 500 kW, inte skulle behöva betala någon annan del av nättariffen 

än engångskostnaden för anslutning och mätutrustning samt en årlig avgift 

för mätning och rapportering. 73 Regeringen ansåg också att eventuella vinster 

som fanns för nätägaren att ha en producent knuten till det egna nätet, 

t.ex. i form av minskade nätförluster, dessa vinster ansåg regeringen skulle 

tillfalla producenterna. 74 

Svenska Kraftnät blir balansansvarig och får rätt beordra producenter 

att öka produktionen 

Svenska Kraftnät fick möjlighet att mot marknadsmässig ersättning beordra 

producenter att öka sin produktion om balansen är negativ. Denna funktion 

ansåg regeringen måste vara reglerad på nationell nivå. 75 

1.8 En ny energipolitisk överenskommelse 

Utifrån en energipolitisk överenskommelse mellan s, c och v i februari 1997 

lades proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning fram. I propositionen 

föreslås inga direkta åtgärder för att påverka den avreglerade marknaden 

på el. Propositionen innehöll däremot ett omfattande omställningsprogram 

för den svenska energimarknaden. Omställningen av energimark- 

71 Prop.1994/95:222, sid. 67. 

72 Prop.1994/95:222, sid. 59. 

73 Prop.1994/95:222, sid. 63–64 

74 Prop.1994/95:222, sid. 65–66. 

75 Prop.1994/95:222, sid. 71–76. 

29

naden motiverades i första hand av miljöpolitiska hänsyn, men också som 

ett led i att uppfylla löftena från folkomröstningen i kärnkraftsfrågan 1980. 76 

Programmet innehöll kortsiktiga åtgärder för att kompensera bortfallet av 

elproduktion till följd av stängning av Barsebäcksverken och långsiktiga 

åtgärder inriktade på forskning och teknisk utveckling. Målet för de långsiktiga 

åtgärderna var att under de tio till femton åren kraftigt öka el- och 

värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt 

lönsam teknik för energieffektivisering. Vidare innehöll programmet energipolitiskt 

motiverade internationella klimatinsatser. 

1.8.1 Mål 


”Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången 

på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. 

Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning 

och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan 

på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt 

uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling 

i Sverige.” 77 

”Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett 

konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den 

svenska industrin.” 78 

”Målet är att energisystemet skall bli ekologiskt och ekonomiskt uthålligt. 

Energiförsörjningen skall i huvudsak baseras på förnybara energikällor.” 79 

Den energipolitiska överenskommelsen 1997 syftade till att kompensera för 

stängningen av Barsebäcksverken, att långsiktigt öka inslaget av el- och 

värmeproduktion från förnybara energikällor och att minska klimatpåverkan 

från energisektorn. 


”Statens innehav av ungefär halva den svenska elproduktionskapaciteten 

genom Vattenfall AB är en viktig tillgång. Vattenfalls huvuduppgift är att 

inom ramen för kravet på affärsmässighet bidra till en svensk elförsörjning 

som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig och som ger svensk industri och 

samhället i övrigt el till konkurrenskraftiga priser.” 80 

76 

Prop. 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning, 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272. 

77 

Prop. 1996/97:84, sid. 7. 

78 

Prop. 1996/97:84, sid. 7. 

79 

Prop. 1996/97:84, sid. 8. 

80 

Prop. 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning, sid. 10. 

30


Energibeskattning 

Regeringen redovisade principer för energibeskattningen, men lämnade inga 

förslag. Istället hänvisades till den översyn som då påbörjats i Regeringskansliet 

av Skatteväxlingskommitténs betänkande (SOU 1997:11). Enligt 

regeringen skulle energibeskattningen ge ”goda förutsättningar för den 

svenska industrins internationella konkurrenskraft. Det skall vara lönsamt 

att investera i varu- och tjänsteproduktion i Sverige och det skall vara 

fördelaktigt att investera i ekologisk energiteknik, bl.a. effektivare energianvändning.” 

81 

”Beskattningen bör ge drivkrafter för hushållning och konvertering till förnybara 

energislag, samtidigt som den inte skall påverka industrins internationella 

konkurrenskraft negativt. Beskattningsreglerna bör främja elproduktion 

med förnybara energislag. Naturgasens miljöfördelar jämfört med 

olja och kol skall beaktas.” 82 I propositionen anges att beskattningen av 

biobränslen och naturgas skulle vara mer förmånligare än kol och olja. 

I propositionen konstaterar regeringen följande. ”Sedan hösten 1994 har 

riksdagen beslutat om ett antal åtgärder på energiskatteområdet som bidrar 

till att stärka de offentliga finanserna, finansieringen av medlemskapet i 

Europeiska unionen och en bred satsning på utbildningsområdet.” 83 

”Stängningen av en kärnkraftsreaktor kan medföra att bortfallet av el ersätts 

med annan elproduktion med högre rörliga kostnader och att även elintensiv 

industri därmed får en kostnadsökning.” 84 

Kärnkraft 

Den angivna målsättningen i propositionen är att stänga den första reaktorn i 

Barsebäck den 1 juli 1998 och att, om vissa villkor var uppfyllda, stänga den 

andra reaktorn senast den 1 juli 2001. 

En särskild lag skulle göra det möjligt för regeringen att upphäva rätten att 

producera energi med kärnkraft. I de angivna villkoren för avstängningen 

låg att energibortfallet skulle kompenseras genom tillförsel av ny (miljövänlig) 

energiproduktion och minskad elkonsumtion. I propositionen presenterades 

ett kort- respektive långsiktigt omställningsprogram. Syftet var att 

81 Prop. 1996/97:84, sid. 60. 

82 Prop. 1996/97:84, sid. 14. 

83 Prop. 1996/97:84, sid. 60. Se även prop. 1994/95:203 Finansiering av medlemskapet i 

Europeiska unionen, bet. 1994/95:SkU28, rskr. 1994/95:439, prop. 1995/96:198 Ekonomisk-politiska 

åtgärder på skatte- och avgiftsområdet, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96: 

305 och prop. 1996/97:1 Budgetpropositionen för år 1997, bet.1996/97:FiU1, rskr. 1996/ 

97:53 

84 Prop. 1996/97:84, sid. 62. 

31

”åstadkomma en ekologiskt och ekonomiskt hållbar energiförsörjning i 

huvudsak byggd på förnybara energislag”. Vilket i sin tur skulle bidra till att 

uppfylla det energipolitiska målet, om bl.a. internationellt konkurrenskraftiga 

priser. Enligt överenskommelsen skulle Sverige sträva efter att vara i huvudsak 

självförsörjande på el. 85 

”Genom stängningen av två reaktorer och genom det långsiktiga programmet 

skapas förutsättningar för att nya konkurrenskraftiga elproduktionsalternativ 

successivt skall kunna föras in i det svenska energisystemet. På det 

sättet kan den fortsatta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle 

genomföras till rimliga kostnader.” 86 

Enligt överenskommelsen skulle avvecklingen av reaktorerna i Barsebäck 

utvärderas. Denna utvärdering skulle sedan ligga till grund för de kommandebesluten 

i energifrågan. 

I överenskommelsen enas man om att år 2010 inte längre skall gälla som 

slutår för avvecklingen av kärnkraften. Motivet till detta var att omställningsarbetet 

skulle ske under så lång tid att det inte hotade sysselsättning, 

välfärd, konkurrenskraft och miljö. 


Ekonomiska styrmedel 

De kortsiktiga åtgärderna omfattade fem år. Några av dessa stoppades dock 

innan perioden gått till ända, då de bedömdes vara ineffektiva. Åtgärderna 

bestod av 

– åtgärder för att minska elanvändningen (t.ex. bidrag till fjärrvärmeanslutning, 

bidrag till effektminskande åtgärder inom bostadssektorn och 

bidrag till konvertering från elvärme) 

– åtgärder för att öka tillförseln av el från förnybara energikällor (bidrag 

till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, bidrag till investeringar 

i vindkraftverk och småskalig vattenkraft samt bidrag för upphandling 

av ny teknik för elproduktion med förnybara energislag) 

– åtgärder för effektivare energianvändning (teknikupphandling av energieffektiv 

teknik) 

De långsiktiga åtgärderna, som omfattade sju år, innebar en kraftig satsning 

med syfte att på sikt ställa om energisystemet genom bidrag till forskning 

och utveckling. 

85 Prop. 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning, sid. 9. 

86 Prop. 1996/97:84, sid. 9. 

32


Energimyndigheten skall bildas 

Regeringen föreslog att en ny central förvaltningsmyndighet på energiområdet 

skulle startas, dvs. Energimyndigheten. Myndigheten skulle få ansvaret 

myndighetsfunktionerna inom energiområdet, t.ex. tillförsel- och distribution, 

beredskap, kommunal energiplanering, analys av teknisk utveckling 

och ekonomisk utveckling. 87 

Lagstiftning för kärnkraftsnedläggning 

En ny lag skall göra det möjligt att häva tillstånd att driva kärnkraftverk och 

där igenom görs det möjligt att lägga ned dem. 

Informationsbaserade styrmedel 

Bland de kortsiktiga åtgärderna fanns även sådana som byggde på information 

för att nå en effektivare energianvändning. Energimyndigheten fick ett 

anslag för att sammanställa och sprida kunskap och information om energisystemet 

och effektiv energiteknik. Vidare gavs bidrag till kommunerna för 

kommunal energirådgivning. 

1.9 Elmätarreformen 

I och med avregleringen infördes krav på timvis mätning av förbrukning av 

el för alla konsumenter som ville byta leverantör. Detta krav utestängde i 

praktiken konsumenter med låg förbrukning att välja leverantör, då kostnaden 

för att ta del av marknaden var för hög. I proposition 96/97:85 Frågor 

om mätning m.m. på elmarknaden föreslås därför vissa förändringar av 

reglerna kring mätning av konsumtion av el. 88 

1.9.1 Mål 

Mål med avregleringen 

”Ett mål för reformen är att öka valfriheten för elkonsumenterna. Detta är 

grundläggande för att åstadkomma en ökad pris- och kostnadspress inom 

elförsörjningen. Även om alla konsumenter numera har formella möjligheter 

att fritt välja elleverantör är det ekonomiska värdet av att delta i elhandeln 

fortfarande litet för de flesta konsumenter.” 89 

”Med lägre priser för mätutrustning kan fler konsumenter delta i en öppen 

elhandel. Det kan bidra till att öka konkurrensen mellan elleverantörerna, 

främst på den del av lågspänningsmarknaden som utgörs av de något större 

87 

Prop. 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning, sid. 63. 

88 

Prop. 1996/97:85 Frågor om mätning m.m. på elmarknaden, 1996/1997:NU11, rskr. 

1996/1997:266. 

89 

Prop. 1996/97:85, sid. 12. 

33

eller organiserade kunderna. Det är därför viktigt för elmarknadens utveckling 

att sänka kostnaderna för mätning.” 90 

I propositionen föreslås ett takpris på mätutrustning. ”Förslaget syftar till att 

ge fler lågspänningskunder möjlighet att upphandla el i konkurrens.” 91 


I propositionen konstateras att avregleringen av elmarknaden har lett till 

betydande strukturella förändringar. Regeringen konstaterar samtidigt att 

konsumenter med låg elförbrukning ännu inte kunnat ta del av konkurrensen 

på marknaden p.g.a. de höga kostnaderna för den mätutrustning som krävdes 

enligt ellagen. Regeringen ansåg därför att lägre kostnader för mätutrustning 

skulle öka möjligheterna för konsumenter med låg förbrukning att 

ta del av marknaden. 

Regeringen ansåg att det var ”angeläget att snabbt ge fler konsumenter 

möjlighet att delta i elhandeln. Bestämmelsen om takpris bör därför träda i 

kraft så snart som möjligt.” 92 

Regeringen antog att priset för mätutrustning skulle komma att gå ner. ”Att 

utsätta mätverksamheten för konkurrens stimulerar teknisk utveckling och 

sänker kostnaden för timvis mätning.” 93 Detta förväntades kunna leda till att 

nätföretagen upphandlade nätutrustning till lägre priser än takpriset. Regeringen 

konstaterade vidare att det ingick i nätmyndigheten uppgifter att ”utöva 

tillsyn över nätföretagens kostnader för mätning”. 94 

I propositionen diskuteras alternativet att införa schabloniserad prisberäkning. 

Detta är ett alternativ som förespråkas av NUTEK och Svenska Kraftnät 

i rapporten ”Fri elmarknad för alla”. Regeringen ansåg dock att införandet 

av schablonavräkning var ett större ingrepp än införandet av takpris på 

mätutrustning och att de förslag som regeringen la fram ”inte bedöms orsaka 

nätföretagen något merarbete vid leverantörsbyte”. 95 Regeringen ansåg att 

”ett system för schablonavräkning kan införas först på några års sikt”, men 

att systemet måste utredas vidare innan detta steg kan tas. Regeringen föreslog 

att NUTEK och Svenska Kraftnät skulle ”i samråd med elbranschen 

ytterligare utreda förutsättningarna för ett system för schablonavräkning vid 

leverans till konsumenter med låg elförbrukning”. 96 

90 

Prop. 1996/97:85 Frågor om mätning m.m. på elmarknaden, sid. 13. 

91 

Prop. 1996/97:85, sid. 17. 

92 

Prop. 1996/97:85, sid. 18. 

93 

Prop. 1996/97:85, sid. 13. 

94 

Prop. 1996/97:85, sid. 17. 

95 

Prop. 1996/97:85, sid. 18. 

96 

Prop. 1996/97:85 Frågor om mätning m.m. på elmarknaden, sid. 16. 

34



Konsumenter som gjort ett aktivt val av leverantör skall ha fortsatt 

ansvar för timvis mätning 

Regeringen föreslog att kravet att konsumenter som valt en annan leverantör 

än ”leveranskoncessionären” även fortsättningsvis skulle ansvara för timvis 

mätning och avräkning av konsumtionen. 97 

Prisreglering av mätutrustning införs för konsumenter med låg 

förbrukning 

För att ändå göra det möjligt för konsumenter med låg förbrukning att ta del 

av den konkurrensutsatta marknaden föreslog regeringen att en prisreglering 

skulle införas på mätutrustning. Ellagen skulle ändras så att det högsta pris 

som fick tas ut av konsumenter med låg förbrukning var 2 500 kr. 98 

1.10 En ny ellag införs 

Regeringen konstaterade i prop. 1996/97:136 Ny ellag att den tidigare ellagen 

(1902:71) var svåröverskådlig och språkligt föråldrad. Regeringen 

ansåg därför att lagen behövde ersättas med en redaktionellt och språkligt 

modern lagstiftning. Regeringen ansåg dock att de förändringar som tillförts 

den gamla lagen vid elmarknadsreformen skulle föras över i huvudsak oförändrade. 

Den nya lagen kompletterades med bestämmelser om konsumentskydd. 

99 



PBL och naturresurslagen skall endast tillämpas på nätkoncession för 

linje 

Tillämpningen av plan- och bygglagen samt naturresurslagen i samband 

nätkoncession föreslogs förändras. Förändringen gör det enklare för innehavaren 

av områdeskoncession att bygga ledningar och andra anläggningar 

som behövs för nätet inom koncessionsområdet. 100 

Nätkoncessionernas tidsbegränsning preciseras 

Regeringen föreslog att tidsbegränsningarna i nätkoncessionerna skulle preciseras. 

Förslaget var att nätkoncession för linje skulle utfärdas för 40 år och 

för område 25 år. Skälet till denna tidsbegränsning var att ge möjlighet till 

97 Prop. 1996/97:85, sid. 12. 

98 Prop. 1996/97:85, sid. 16. 

99 Prop. 1996/97:136 Ny ellag, 1997/98:NU03, rskr. 1997/98:27. 

100 Prop. 1996/97:136, sid. 44–45. 

35

”omprövning när det gäller avvägningen mellan nätägarens intressen och 

andra samhällsintressen”. Om det fanns särskilda skäl föreslogs också att 

nätkoncession skulle kunna utfärdas för en kortare tid. 101 

Principer för förnyande av nätkoncession fastslås 

Regeringen föreslog också att ett tillägg om förnyande av nätkoncession 

skulle göras i ellagen. Principen skulle vara att denna omprövning skulle ske 

på samma sätt som när det gäller en ny ansökan. Skälen till detta var att i 

den då gällande lagstiftningen saknades regler för hur detta skulle gå till. 102 

Mininivåer för konsumentskydd införs 

För att stärka konsumenterna på elmarknaden föreslog regeringen att vissa 

minimiregler skulle införas gällande avbrytande av elleverans till kunder 

som inte uppfyller sina åtaganden och ersättning för strömavbrott. Regeringen 

konstaterade att konsumenterna i det moderna samhället i princip är 

tvungna att ingå avtal om elleverans, då de endast undantagsvis kan försörja 

sig själva med el. Regeringen ansåg dock att elleverantörerna, efter att ha 

uppmanat att vidta rättelse, även i fortsättningen skulle ha rätten att stänga 

av kunder som inte fullgör sina åtaganden. Om så sker skall socialnämnden 

underrättas. 103 

Rättsläget för regleringen av elbörsen Nord Pool klarläggs – handeln 

skall regleras av befintlig lagstiftning 

Regeringen konstaterade att handel med el, inklusive elbörsen Nord Pool, 

regleras av ellagstiftningen, generell näringsrättslig lagstiftning samt värdepappersmarknadslagstiftningen. 

Regeringen ansåg att denna lagstiftning gav 

tillräckliga möjligheter till tillsyn och kontroll av att handel sker ”under 

seriösa former”. Därför ansåg man att det inte var nödvändigt att införa 

ytterligare regler för elhandeln. Till stöd för sitt ställningstagande hade regeringen 

betänkandet från Elbörsutredning. 104 

På Nord Pool sker handel med el under två olika former, med s.k. elderivat 

dvs. prissäkringskontrakt för framtida elleveranser samt s.k. avistahandel 

dvs. omedelbar kortsiktiga leveranser av el. När det gäller handel med elderivat 

hade Elbörsutredningen pekat på att i för arbetena till lagen (1991: 

981) om värdepappersrörelse samt lagen (1991:980) om handel med finansiella 

instrument uttrycks att ”nyskapande handel med råvaruderivat lämpligen 

borde kunna omfattas av regleringen”. 105 Regeringen ansåg därför att 

det inte var ”ändamålsenligt att för handel med elderivat tillskapa andra 

regler än dem som efter omfattande och noggranna överväganden har införts 

101 Prop. 1996/97:136 Ny ellag, sid. 46. 

102 Prop. 1996/97:136, sid. 48. 

103 Prop. 1996/97:136, sid. 92–102. 

104 SOU 1996:49 Regler för handel med el. 

105 Prop. 1996/97:136, sid. 106–110. 

36

för handel med finansiella instrument i allmänhet”. 106 Regeringen ansåg 

vidare att Finansinspektionens tillsynsansvar även borde omfatta handeln 

med elderivat, ”i enlighet med den ordning som gäller enligt värdepappersmarknadslagstiftningen”. 

När det gäller avistahandeln fanns det enligt Elbörsutredningen då ingen 

lagstiftning som reglerade detta. Regeringen konstaterade att handel på 

Nord Pool ”i allt väsentligt fungerar väl”. Enligt regeringen måste en fungerande 

handelsplats ha ett högt förtroende hos aktörerna som skall handla 

där. Detta ger i sin tur upphov till självreglering av bl.a. information, neutralitet 

och likabehandling. Regeringen ansåg att en sådan självreglering var 

mer effektiv och mer långtgående än vad som skulle kunna åstadkommas 

genom lagstiftning. Svenska Kraftnäts delägarskap i Nord Pool gav också 

stora möjligheter till insyn och kontroll från statens sida. Regeringen ansåg 

därför att ”någon ytterligare reglering är för närvarande inte påkallad”. 107 

1.11 EU:s elmarknadsdirektiv införs 

Ett elmarknadsdirektiv antogs 1996 för EU:s länder. I proposition 1997/98: 

159 Genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma 

regler för den inre marknaden för el, m.m. föreslås bl.a. ändringar i 

ellagen så att svensk lagstiftning stämmer överens med EU:s elmarknadsdirektiv. 

108 

1.11.1 Mål 


Elmarknadsdirektivet (96/92/EG) syftar till att öppna den inre marknaden 

för handel med el samtidigt som allmänhetens tillgång till grundläggande 

service garanteras. Öppningen fick ske i flera steg, men målet var att den 

öppna marknaden sex år efter direktivets ikraftträdande skulle omfatta en 

tredjedel av de enskilda medlemsländernas elkonsumtion. 

I propositionen citeras ett antal av de 39 punkter som kan liknas vid mål i 

direktivet. Dessa är följande: 

”Det är viktigt att anta åtgärder för att säkerställa att den inre marknaden 

fungerar väl (punkt 1). En elmarknad som i full omfattning är konkurrensutsatt 

är ett viktigt steg mot fullbordande av den inre marknaden för energi 

(punkt 2). Upprättandet av den inre marknaden för el är särskilt viktigt för 

106 Prop. 1996/97:136, sid. 110. 

107 Prop. 1996/97:136 Ny ellag, sid. 111. 

108 Prop. 1997/98:159 Genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om 

gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m., 1998/99:NU04, rskr. 1998/99:53. 

37

att öka effektiviteten vid produktion, överföring och distribution av el samtidigt 

som försörjningstryggheten och den europeiska ekonomins konkurrensförmåga 

stärks och miljöskyddet respekteras (punkt 4). Den inre marknaden 

för el måste upprättas gradvis för att industrin på ett flexibelt och 

planerat sätt skall kunna anpassa sig till sin nya miljö och för att ta hänsyn 

till de olika sätt på vilka elsystemen för närvarande är organiserade (punkt 

5). På den inre marknaden måste elföretag kunna verka, utan menlig inverkan 

på allmännyttiga tjänster, så att en konkurrensutsatt elmarknad uppnås 

(punkt 9). Hur den nuvarande marknaden än är organiserad måste tillträde 

till systemet vara öppet i enlighet med detta direktiv och leda till likvärdiga 

ekonomiska resultat i medlemsstaterna och därigenom till en direkt jämförbar 

öppningsnivå för marknaderna och till en direkt jämförbar grad av tillträde 

till elmarknaderna (punkt 12).” 


Regeringen konstaterar att EU:s direktiv innehåller 29 olika artiklar, men för 

att genomföra direktivet i Sverige krävs bara en komplettering i ellagen. 109 

Den förändring som regeringen ansåg behövde göras gällde reglerna kring 

offentliggörande av nättariffer. 

Regeringen konstaterade dock att de ansvariga myndigheterna hade pekat på 

att det fanns vissa utvecklingstendenser på marknaden som inte helt 

överensstämde med elmarknadsreformens syften. Regeringen hade därför 

tillsatt en särskild utredning för att komma med förslag på reglering eller 

annat agerande på följande områden: leveranskoncessioner, timvis mätning 

av elförbrukning för små förbrukare, möjligheten till schablondebitering av 

små förbrukare och förutsättningarna för småskalig elproduktion. 110 

I propositionen diskuteras en utredning som NUTEK gjort om möjligheterna 

att hindra korssubventionering mellan handel/produktion av el och nätverksamhet. 

Regeringens oro var att inkomster från monopolverksamheten 

skulle komma att användas till att stödja eventuella förluster i den konkurrensutsatta 

handeln/produktionen av el. Regeringen ansåg att det fanns särskilda 

bestämmelser i ellagen som var till för att motverka sådan korssubventionering 

samt att dessa regler var ändamålsenliga och borde behållas. 

Några större förändringar i lagen var dock inte aktuella, då ”elmarknadsreformen 

ännu inte fått fullt genomslag i branschen bör genomgripande 

förändringar i regelverket enligt regeringens bedömning inte genomföras 

nu”. Samtidigt ansåg regeringen att frågan måste följas vidare och att det 

måste finnas en beredskap för att införa ytterligare reglering på området. Ett 


gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m., sid. 17. 

110 Prop. 1997/98:159, sid. 38–40. 

38

skäl till detta var enligt regeringen att det förekom att nätföretag gick in med 

sina nät som säkerhet åt elhandels- och produktionsbolag. Detta ansåg regeringen 

utgjorde en potentiell risk för att korssubventionering skulle uppkomma. 

Skulle bevakningen av marknaden visa att det var nödvändigt var regeringen 

öppen för att ändra lagen. Nätbolagen kunde då åläggas att redovisa 

”garantier, borgensåtaganden och andra liknande ekonomiska utfästelser till 

förmån för närstående juridiska personer”. 111 

Regeringen konstaterade att det fanns ett problem med skillnaderna i nättariffer 

mellan tätorter och glesbygd. Det fanns en risk enligt regeringen att 

elabonnenter i glesbygd fick betala allt för höga nättariffer jämfört med 

boende i tätorter. Strävan skulle därför vara att uppmuntra en strukturomvandling 

där nätkoncessionsområden i regel både innehåll glesbygd och 

tätorter. På detta sätt förväntades att skillnaderna i nättarifferna skulle 

jämnas ut. Regeringen konstaterade att det fanns små legala möjligheter att 

påverka denna utveckling, eftersom utvecklingen ”bygger främst på frivillig 

medverkan från nätföretagens sida”. Regeringen ansåg dock att möjligheterna 

till att främja tariffutjämning mellan tätorter och glesbygd skulle utredas 

ytterligare. 112 


Adminstrativa styrmedel 

Nättariffer skall offentliggöras 

Enligt EU-direktivet är nätföretagen skyldiga att offentliggöra sina nättariffer. 

Regeringen föreslog därför att ”regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, 

nätmyndighten bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter 

om detta offentliggörande”. 113 

Koncessioner för utlandsförbindelser kan ges till företag, under 

förutsättning att det sker i samarbete med Svenska kraftnät 

Regeringen lämnade ett förslag till ändring i lagen som innebar en viss förändring 

i synen på vem som skulle få ha nätkoncession för en utlandsförbindelse. 

Tidigare var det endast Svenska kraftnät som kunde få detta. Regeringens 

förslag innebar att även andra företag skulle kunna ges denna möjlighet, 

under förutsättning att utlandsförbindelsen drevs i ett samarbete med 

Svenska kraftnät i gemensamt ägda bolag. Skälen till att regeringen värnade 

statens inflytande var att man ansåg att utlandsförbindelserna var en så viktig 

del i samhällets infrastruktur att staten måste ha möjlighet till kontroll 

och insyn. 114 

111 Prop. 1997/98:159, sid. 50–56. 


gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m., sid. 57–59. 

113 Prop. 1997/98:159, sid. 31. 

114 Prop. 1997/98:159, sid. 41–42. 

39

Punkttariffer införs och utlandsförbindelserna inkluderas 

Regeringen föreslog att det s.k. punkttariffsystemet (vilket innebär att avgiften 

för anslutningen till en ledningspunkt i praktiken ger tillträde till hela 

ledningsnätet) skulle gälla för vissa utlandsförbindelser. Motivet till att göra 

denna förändring var att det tidigare systemet med s.k. kanaltariffer var 

enligt regeringen konkurrenshämmande. Införandet av punkttariffer skulle 

bidra till en effektivare elmarknad. Framförallt utbytet mellan Sverige och 

Norge förväntades gynnas av denna förändring. 115 

Ökade möjligheter till samredovisning av nätkoncessioner 

Regeringen föreslog att lagen skulle förändras så att det ges större möjligheter 

till samredovisning och sammanslagning av nätkoncessioner. Detta 

skulle ske i syfte att ytterligare underlätta tariffutjämning mellan tätort och 

glesbygd. 116 

1.11.4 Förändringar och justeringar av riksdagen 

Efter utskottsbehandling och med anledning av sex motioner i ärendet gjorde 

riksdagen följande tillkännagivande till regeringen. ”Den pågående utredningen 

om leveranskoncessionssystemet bör ges i uppdrag att lägga fram 

förslag om undantag från grundprincipen om timvis mätning. Det nuvarande 

timmätarkravet gör att konsumenten måste installera en timmätare. Undantag 

skall göras för kunder med ett säkringsabonnemang om högst 25 ampere. 

Uppsägningstiden skall vara högst en månad, och det skall inte tas ut 

någon administrationsavgift vid leverantörsbyte. På sikt bör timmätarkravet 

kunna slopas även för övriga mindre förbrukare med ett säkringsabonnemang 

om högst 63 ampere. De nya bestämmelserna bör träda i kraft så snart 

som möjligt och senast den 1 november 1999.” 117 

1.11.5 Resultat och utfall 

I propositionen gör regeringen följande beskrivning av utvecklingen på elmarknaden 

2 ½ år efter att elmarknadsreformen genomförts: 

”Regeringens samlade bedömning är att förhållandena på elmarknaden som 

helhet utvecklas positivt och i huvudsak i enlighet med intentionerna bakom 

elmarknadsreformen. Konkurrensen på elmarknaden har ökat genom de förbättrade 

möjligheterna till handel med utlandet, etableringen av nya aktörer 

och en ökad rörlighet bland vissa kundkategorier. Detta kan antas komma 

115 

Prop. 1997/98:159, sid. 43–48. Beskrivningen ovan av tariffmodellerna är mycket förenklad. 

116 

Prop. 1997/98:159, sid. 60–61. 

117 

1998/99:NU04. 

40

att påverka den allmänna elprisutvecklingen för elanvändarna på ett mer 

påtagligt positivt sätt än vad som hittills har kunnat verifieras.” 118 

1.12 Elmätarkravet avskaffas 

Den tidigare elmätarreformen, som innebar ett takpris för mätutrusningen, 

ledde inte till någon större förändring av andelen privatkunder med låg förbrukning 

som tog del av den konkurrensutsatta marknaden. Regeringen lade 

därför i proposition 1998/99:137 Införande av schablonberäkning på elmarknaden, 

m.m. fram förslag om införande av schablonberäkning. Att 

denna förändring gjordes kan också ses som en reaktion på riksdagens uppmaning 

att slopa mätarkravet. 119 Med hänvisning till det förestående millenieskiftet 

ville regeringen att schablonreformen skulle avvakta så att förberedelserna 

inte kolliderade med införandet av schablonreformen. Riksdagen 

beslutade att införandet skulle ske tidigare än vad regeringen föreslagit. 


Innan detta förslag lades fram var kravet att alla som ville byta leverantör 

skulle ha en elmätare för timvis mätning av elförbrukning. Saknades en 

sådan elmätare var kunden hänvisad till den leverantör som hade leveranskoncessionen 

för området, dvs. i praktiken en monopolsituation. Regeringen 

konstaterar i propositionen att ”elanvändare med liten förbrukning, t.ex. 

hushållskunder, funnit att det inte varit lönsamt att installera en timmätare”. 

120 

Regeringen gjorde bedömningen att ”kravet på timvis mätning utgör ett inte 

oväsentligt hinder för en ökad rörlighet bland elkunder med låg elanvändning 

och därmed för en ökad konkurrens och prispress inom denna del av 

marknaden”. 121 

”Av rättviseskäl, konkurrensskäl och kostnadsskäl bör kunder med låg elförbrukning 

undantas från grundprincipen om timvis mätning av elförbrukning. 

Istället föreslår regeringen att s.k. schablonberäkning av elförbrukning införs.” 

122 

118 

Prop. 1997/98:159, sid. 36. 

119 

Prop. 1998/99:137 Införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m., 1999/2000: 

NU04, rskr. 1999/2000:1. 

120 

Prop. 1998/99:137, sid. 16. 

121 

Prop. 1998/99:137, sid. 17. 

122 

Prop. 1998/99:137, sid. 17. 

41



Krav på timvis mätning av elförbrukning avskaffas 

Kravet på timvis mätning av elkonsumtionen avskaffas för de flesta elkunderna 

(kunder med säkring om högst 200A alternativt effektabonnemang om 

högst 135kW) och ersätts av en schabloniserad beräkningsmodell. 

Uppsägningstiden vid leverantörsbyte regleras 

Regeringen föreslog att förkorta den i lag reglerade uppsägningstiden vid 

byte av elleverantör från 6 månader till 1 månad. Regeringens förslag var att 

byte av leverantör skulle kunna ske vid varje månadsskifte. 123 

Avgift för leverantörsbyte stoppas 

Regeringen förslog vidare att nätkoncessionsinnehavarna inte skulle ha rätt 

att ta ut en särskild avgift vid byte av elleverantör. Regeringens skäl till 

detta var att man ansåg att byte av elleverantör skulle vara ”så enkelt och 

billigt som möjligt för kunden” för att konkurrensen skulle kunna öka. 124 

Takpris på mätutrustning avskaffas 

Regeringen föreslog också att takpriset på utrustning för timvis elmätning 

skulle tas bort, då det inte längre behövdes för att få tillträde till marknaden. 

Kostnader för elmätning föreslogs istället inräknas i den vanliga nättariffen. 

Detta skulle dock inte gälla de kunder som frivilligt väljer att installera mer 

avancerad mätutrustning än vad de behöver. Vidare föreslog regeringen att 

merkostnaden för mätning som uppstod hos de konsumenter som redan hade 

installerat timmätare inte skulle drabba den enskilda konsumenten. Däremot 

skulle det inte utgå någon särskild ersättning till de kunder som redan 

installerat en timmätare, men där mätaren blivit onödig genom införandet av 

schablonberäkning. 125 

Leverantörskoncessionerna avskaffas 

Regeringen föreslog att systemet med leveranskoncessioner skulle avskaffas, 

då schablonprissättningen öppnade hela elmarknaden för konkurrens. 126 

Nätkoncessionsinnehavarna skall vara skyldiga att anvisa 

elleverantör 

Regeringen föreslog att nätkoncessionsinnehavaren skulle vara skyldig att 

anvisa en elleverantör till de elkonsumenter som saknar avtal med någon 

elleverantör. 127 

123 Prop. 1998/99:137, sid. 21. 

124 Prop. 1998/99:137 Införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m., sid. 26. 

125 Prop. 1998/99:137, sid. 26–28. 

126 Prop. 1998/99:137, sid. 29. 

127 Prop. 1998/99:137, sid. 31. 

42

Möjligheterna för pris och vilkorsprövning avskaffas 

Regeringen föreslog att möjligheterna till prisprövningen av elleveranser 

skulle tas bort. Schablonprissättningen öppnade enligt regeringen hela marknaden 

för konkurrens. Prisreglering behövdes därför inte. Istället skulle det 

vara upp till kunderna att byta till den leverantör som kunde leverera el till 

det bästa priset. 128 

Konkurrensskyddet för fjärrvärme och naturgas slopas 

Regeringen föreslog även att skydd mot konkurrens från el i områden med 

naturgas eller fjärvärmesystem skulle tas bort och inte vara möjliga att använda 

sig av i framtiden. 129 

Särskild förhandlare vid slopande av leveranskoncessionerna tillsätts 

Regeringen föreslog att en särskild förhandlare skulle utses för att lösa eventuella 

problem som schablonprissättningen skulle kunna innebära för leveranskoncessionsinnehavarna. 

I praktiken handlade det om koncessionsinnehavare 

som bundit upp sig för en viss mängd levererad el från någon producent 

och som efter förändringarna i lagstiftningen riskerade att bli av med 

kunderna som elen var uppköpt till. 130 

Svenska Kraftnät skall anordna samlad upphandling av småskalig 

elproduktion 

Regeringen föreslog att regelverket kring småskaliga elproducenter skulle 

förändras. Som alternativ till att nätkoncessionsinnehavarna var tvungna att 

ta emot el från små producenter skulle en frivillig lösning införas istället. 

Detta skulle ske genom konkurrensupphandling där anbudsgivarna skulle 

förbinda sig att ta emot hela eller delar av de små producenternas produktion. 

Svenska Kraftnät fick i uppgift att samordna en sådan upphandling. 

Regeringens förhoppning var att man på detta vis skulle kunna begränsa 

stödbehovet hos de små producenterna väsentligt. 131 

1.13 Justering av beräkningsmodellen av 

nättariffer 

Regeringen föreslog år 2001 vissa förändringar i ellagen som bl.a. syftade 

till att förbättra tillsynen över elnätsföretagens nättariffer, att skärpa gränsen 

mellan konkurrensutsatt verksamhet och nätverksamhet samt att införa krav 

på kvalitet i överföringen. 132 

128 

Prop. 1998/99:137, sid. 32–33. 

129 

Prop. 1998/99:137, sid. 33–34. 

130 

Prop. 1998/99:137 Införande av scablonberäkning på elmarknaden, m.m., sid. 35. 

131 

Prop. 1998/99:137, sid. 36–38. 

132 

Prop. 2001/02:56 Energimarknader i utveckling - bättre regler och tillsyn, 2001/02: 

NU09, rskr. 2001/02:180. 

43



Ett prestationsbaserat tariffberäkningssystem införs 

Regeringen föreslog att vissa förändringar av beräkningsgrunderna för nättariffer 

skulle göras. Istället för att utgå från nätkoncessionsinnehavarens 

kostnader när skäligheten i nättarifferna skulle avgöras skulle man istället 

utgå från prestationerna i nätet. Målsättningen var att skapa ett enklare och 

mer objektivt system för att avgöra vad som var en skälig nättariff. I propositionen 

diskuteras ett system där näten ”poängsätts” efter ett antal kriterier, 

t.ex. antal anslutningspunkter, kundsammansättning osv. Detta menade man 

skulle leda till bättre möjligheter att jämföra olika nät och deras kostnader 

med varandra. 133 

Vissa förtydliganden i ellagen gällande kommunala elbolag 

Regeringen föreslog vissa förtydliganden i ellagen för nätmyndighetens tillsynsansvar, 

bl.a. gällande kommunala elföretag. I de fall dessa bedriver 

verksamhet som skadar konkurrensen skall detta inte var något för nätmyndigheten 

att hantera. Detta faller inom konkurrenslagstiftningen och är därmed 

Konkurrensverkets ansvarsområde. 

Den andra förändringen rör de fall där kommunala elföretag korssubventionerar 

verksamheten med kommunala medel. Även detta ansåg regeringen 

skulle hanteras av konkurrenslagstiftningen och Konkurrensverket. Regeringen 

ansåg att det också borde vara en fråga som kunde förväntas hanteras 

av kommunens revisorer. Så i båda dessa fall ansåg regeringen att det inte 

fanns behov av ytterligare reglering. 134 

Nätkoncessioner i glesbygd och tätort skall samredovisas 

I strävan att utjämna nättarifferna mellan glesbygd och tätort föreslog regeringen 

att möjligheten att samredovisa geografiskt närliggande koncessionsområden 

skulle bli en skyldighet. Regeringen antog att detta skulle leda till 

lägre nättariffer i glesbygden, framförallt i norr, samtidigt som nättarifferna 

endast marginellt skulle komma att påverkas i södra Sverige. 135 

Elöverföringen skall vara av god kvallitet 

Regeringen föreslog att en regel skulle tillföras lagstiftningen om att överföringen 

av el skulle vara av ”god kvalitet”. 136 

133 Prop. 2001/02:56, sid. 18–22. 

134 Prop. 2001/02:56 Energimarknader i utveckling – bättre regler och tillsyn, sid. 23–24. 

135 Prop. 2001/02:56, sid. 27–29. 

136 Prop. 2001/02:56, sid. 31. 

44

Merkostnadsskyddet för elmätare avskaffas 

Regeringen föreslog också att befrielsen från merkostnader för timvis mätning, 

för de kunder som skulle kunna omfattas av schablonmodellen men 

tidigare införskaffat mätare, skulle avskaffas vid utgången av 2004. 137 

1.13.2 Förslag och justeringar av riksdagen 

Regeringen föreslog att lagen skulle skärpas så att åtskillnaden mellan nätverksamhet 

och den konkurrensutsatta verksamheten säkrades. Detta förväntades 

ske genom att nät- och produktionsföretags styrelseledamöter och 

VD inte skulle få inneha poster i båda företagstyperna samtidigt. Riksdagen 

avslog dock detta förslag, då man ansåg att åtgärden är förknippad med 

vissa problem som behövde ytterligare överväganden. Riksdagen uppdrog 

till regeringen att pröva frågan på nytt och återkomma med ett nytt förslag. 

138 

Riksdagen gav avslutningsvis, med anledning av motioner, regeringen i 

uppdrag att skyndsamt utreda förutsättningarna och formerna för att införa 

ett effektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller de krav 

som gäller vid byte av elleverantör eller för angivande av anläggningsidentitet 

vid mätrapportering. Regeringen fick ett sådant uppdrag första 

gången våren 2001. 139 

1.14 En ny energipolitisk överenskommelse 

I proposition 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig 

energiförsörjning fastslås att arbetet med att ställa om det svenska energisystemet 

skall fortsätta. Regeringen presenterar priniciperna för ett nytt 

system med s.k. elcertifikat. Införandet av systemet sker via en senare proposition. 

140 

Ändringar i ellagen föreslås som rör tariffsättning på regionledningar, anvisning 

av balansansvarig och anvisning av elleverantör samt icke koncessionspliktiga 

nät. 

137 

Prop. 2001/02:56, sid. 37. 

138 

Prop. 2001/02:56, sid. 29–31. 

139 

Bet. 2000/01:NU8 Vissa elmarknadsfrågor 

140 

Prop. 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning, 

2001/02:NU17, rskr. 2001/02:317. 

45

1.14.1 Mål 


”Målet för elmarknadspolitiken är att utforma ramvillkoren så att en effektiv 

elmarknad genererar en säker tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga 

priser.” 141 

”Målet är att användningen av el från förnybara energikällor skall öka med 

10 TWh från 2002 års nivå till år 2010.” 142 


”Avregleringarna syftar till en ökad valfrihet för konsumenter och ett effektivare 

resursutnyttjande. En väl fungerande konkurrens bidrar till en dämpande 

prisutveckling, vilket är av stor betydelse för den svenska industrins 

konkurrenskraft och hushållens ekonomi.” 143 

”Målet med en avreglerad marknad är i första hand att genom konkurrens 

och en utvecklad handel skapa förutsättning för ett effektivare resursutnyttjande 

som är till nytta för såväl miljön som försörjningstryggheten, 

samtidigt som det bidrar till lägre priser för kunderna.” 144 


I propositionen betonar regeringen betydelsen av en dialog med industrin i 

samband med omställningen av energisystemen. Med Tyskland som förebild 

aviserade regeringen sin avsikt att bjuda in industrin till samtal om hur 

omställningsarbetet skulle kunna genomföras. Regeringen påpekade dock 

att detta initiativ inte förändrade bedömningen att Barsebäck 2 skulle 

stängas under år 2003. 145 

”Överenskommelsen bör skapa gynnsamma förutsättningar för en företagsekonomiskt 

försvarbar fortsatt drift och successiv stängning av kärnkraften, 

samtidigt som annan miljövänlig elproduktion tas i drift och elförsörjningen 

tryggas. En sådan överenskommelse skulle kunna ha betydande fördelar på 

den avreglerade elmarknaden jämfört med en lagreglerad avveckling av 

återstående reaktorer. Detta ger möjlighet för alla parter att samlas kring 

gemensamma långsiktiga lösningar för att genomföra den nödvändiga 

141 Prop. 2001/02:143, sid. 36. 

142 Prop. 2001/02:143, sid. 84. 

143 Prop. 2001/02:143, sid. 36. 

144 Prop. 2001/02:143, sid. 117. 

145 Prop. 2001/02:143, sid. 17, se även senare avsnitt om kärnkraft för förklaring till att 

regeringen talar om nedläggning 2003 och inte år 2001. 

46

energiomställningen och därigenom uppnå en hållbar tillväxt och utveckling.” 

146 

”Producenternas ansvar är att inom regelverkets ram ansvara för energiförsörjningen. 

Aktiva och välinformerade konsumenter är en förutsättning för 

fungerande marknader. Konsumenterna har stor möjlighet att påverka dels 

kostnaderna för sin konsumtion av el och värme, dels utvecklingen i stort 

genom att exempelvis efterfråga energi med låg miljöpåverkan.” 147 

”Fortsatta åtgärder vidtas för att förbättra tillsynen och öka insynen på såväl 

den konkurrensutsatta som den icke konkurrensutsatta energimarknaden. 

Strukturer och regler skall stödja framväxten av en balanserad och fungerande 

konkurrens.” 148 

”Viktiga inslag för effektiva energimarknader är konkurrens, lika villkor, 

öppenhet, inga eller ytterst få marknadshinder och bra marknadsinformation. 

Speciellt för elmarknaden krävs därutöver fungerande marknadsinstrument 

för att hantera effektbalansen och incitament för en säker överföring 

med få elavbrott.” 149 

”En långsiktigt fungerande konkurrens på elmarknaden är beroende av att 

avgränsningen mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet är så 

effektiv att korssubventionering inte är möjlig, dvs. att överskott från monopolverksamhet 

inte används för att stödja konkurrensutsatt verksamhet.” 150 

”Regeringens vikigaste uppgift när det gäller den konkurrensutsatta delen av 

elmarknaden är att vårda elmarknadsreformen och underhålla det ramverk 

som finns, så att konkurrensen på marknaden upprätthålls och marknaden 

fungerar effektivt.” 151 

I propositionen diskuteras möjligheterna att införa ett sanktionssystem riktat 

mot de nätägare som försvårar för kunderna att genomföra ett leverantörsbyte 

inom rimlig tid. Regeringen anser att ett sådant system vore önskvärt, 

men i propositionen läggs det inte fram ett förslag på hur detta skulle kunna 

genomföras. Regeringen meddelar dock att den har för avsikt att återkomma 

med ett färdigt förslag under nästkommande riksdagsår. 152 

146 


sid. 17. 

147 

Prop. 2001/02:143, sid. 17. 

148 

Prop. 2001/02:143, sid. 17. 

149 

Prop. 2001/02:143, sid. 36. 

150 

Prop. 2001/02:143, sid. 54. 

151 

Prop. 2001/02:143, sid. 117. 

152 


sid. 42–44. 

47

För att ersätta tidigare system för stöd till utveckling och produktion av 

förnyelsebara energikällor föreslog regeringen att en lag om ett system med 

s.k. elcertifikat skulle införas. Regeringens motiverade detta på följande sätt. 

”Då produktionskostnaderna för el från förnybara energikällor, med undantag 

för den storskaliga vattenkraften, ofta är högre än el som producerats 

med kärn- eller fossilkraft, har efterfrågan på el med sådant ursprung inte 

varit tillräckligt stor för att ge elpriser som fullt ut täcker produktionskostnaderna 

i dessa anläggningar.” 153 Certifikatsystemet föreslogs införas den 1 

januari 2003. I propositionen diskuteras principerna för hur en sådan lagstiftning 

skulle kunna utformas. Regeringen uppgav att man hade för avsikt 

att återkomma till riksdagen med ett slutligt förslag på utformningen av 

lagstiftningen, vilket också skedde i proposition 2002/03:40 Elcertifikat för 

att främja förnybara energikällor. 

Systemet innebär en styrning av marknadens funktion. Producenter av förnyelsebar 

el tilldelas ett s.k. certifikat. Samtidigt införs en kvotplikt för 

”yrkesmässiga elleverantörer”. Detta innebär att de är skyldiga att köpa 

certifikat i förhållande till hur mycket el de levererar. Om leverantörerna 

inte köper in certifikat finns en möjlighet att ta ut en sanktionsavgift av dem. 

Vidare införs också ett takpris på certifikaten, detta för att skydda konsumenterna 

mot allt för höga priser. Detta system ger alltså producenter av 

förnyelsebar el en garanti att få ett visst bidrag för sin produktion. 154 

Utformningen av certifikaten och vad som skall anses vara förnybar el regleras 

via EU-direktivet 2001/77/EG. Målsättningen med direktivet var att en 

internationell handel med elcertifikat på sikt skulle uppkomma. 155 

I propositionen diskuteras möjligheterna att införa s.k. grön skatteväxling. 

Förhoppningen är att skatteväxlingen skall ge incitament för energianvändarna 

att gå över till förnyelsebara energikällor. I propositionen föreslås 

dock inga åtgärder för att införa en sådan skatteväxling. Skälet till detta är 

att regeringen vill avvakta skattenedsättningskommitténs betänkande gällande 

översynen av energiskatterna. 156 



Krav på it-infrastruktur för att underlätta handel 

Regeringen föreslår att det bör kunna ställas krav på elhandlare och nätföretag 

att de har en viss it-infrastruktur som gör det möjligt att utbyta information 

så att kundernas byte av leverantör underlättas. Exempel på detta är 

153 Prop. 2001/02:143, sid. 91. 

154 Prop. 2001/02:143, sid. 92–94. 

155 Prop. 2001/02:143, sid. 94–95. 

156 Prop. 2001/02:143, sid. 19 & 54. 

48

automatiska mottagningsbevis. Hur detta skulle utformas borde enligt regeringen 

utredas vidare. 157 

Offentliggörande av priser skall utredas 

Regeringen ansåg också att elhandelsföretagen skulle vara skyldiga att 

offentliggöra sina priser. Detta var dock en fråga som regeringen ansåg behövde 

utredas vidare innan ett färdigt förslag kunde läggas fram. 158 

Nya uppgifter för Energimyndigheten 

Regeringen föreslog att en samlad myndighetsfunktion för elmarknaden 

skulle införas. Syftet var att på detta sätt bidra till att ”förbättra elmarknadens 

funktion”. Förslaget var att Energimyndigheten skulle få denna uppgift, 

vilket skulle innebära en förstärkning av myndighetens ansvar och en 

mer operativ roll än vad den tidigare haft. 159 

Förändrade regler för tariffberäkning 

Regeringen föreslog en förändring av reglerna för hur skäligheten för tarifferna 

i regionalnäten skulle bedömas. Förslaget innebar att prestationen, 

dvs. grunden för nättariffen, skulle beräknas för en nätkoncessionsägares 

samtliga regionala nät i samma spänningsområde. 160 

Informationsbaserade styrmedel 

Medel till Konsumenternas elrådgivningsbyrå 

För att underlätta införandet av elcertifikatsystemet föreslog regeringen att 

tillfälligt anslå mer resurser till Konsumenternas elrådgivningsbyrå. 161 Fortfarande 

finansierades dock byrån till största delen av branschen. 

Information för energieffektiva val 

Regeringen föreslog att medel skulle anslås till att informera konsumenterna 

för att påverka dessa att välja energieffektiv teknik vid investeringar. 162 

Stöd för energieffektiva offentliga upphandlingar 

Regeringen föreslog vidare att Energimyndigheten skulle få i uppgift att utveckla 

stöd för att införa krav på energieffektivitet vid offentliga upphandlingar. 

163 

157 


sid. 45. 

158 

Prop. 2001/02:143, sid. 45–46. 

159 

Prop. 2001/02:143, sid. 47. 

160 

Prop. 2001/02:143, sid. 59–61. 

161 

Prop. 2001/02:143, sid. 49. 

162 

Prop. 2001/02:143, sid. 108. 

163 

Prop. 2001/02:143, sid. 110. 

49

Ekonomiska styrmedel 

Teknikupphandling av ny energiteknik 

Verksamhet med samordnad teknikupphandling skulle fortsätta för att 

understödja utvecklingen av ny energieffektiv teknik. 164 

Stöd till vindkraft och solvärme 

I propositionen föreslås även visst stöd till elproduktion med vindkraft och 

fortsatt stöd för investeringar i solvärmeteknik. 

1.14.4 Resultat och utfall 

”Elmarknaden har sedan elmarknadsreformen genomfördes 1996 genomgått 

stora förändringar. Genom att konkurrens introducerades i elproduktionen 

och handeln med el skulle effektivitetsvinsterna kunna uppstå både för samhället 

i stort och för de enskilda konsumenterna i form av lägre elpriser och 

på sikt en långsammare prisutvecklingstakt. Detta har också blivit resultatet 

av reformen.” 165 

”Handeln med el över Sveriges gränser har ökat i betydelse och i dag har vi 

en till stora delar integrerad avreglerad nordisk elmarknad. Detta har lett till 

ett effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser och till att utbyggnadsbehovet 

för ny elproduktion därigenom har minskat.” 166 

”Också när det gäller elproduktionen har koncentrationen på den svenska 

marknaden tenderat att öka sedan avregleringen, med stora marknadsandelar 

för i synnerhet Vattenfall (ca 50 procent av Sveriges elproduktion), Sydkraft 

(ca 20 procent) och Birka Energi/Fortum Kraft (ca 20 procent). Under 1996, 

det första året med avreglerad elmarknad, stod sju företag för drygt 90 procent 

av den svenska elproduktionen. Genom fusioner som skett sedan dess 

har antalet produktionsföretag minskat till fem.” 167 

”Många företag som av kunden uppfattas som konkurrenter kan dock vara 

knutna till varandra på olika sätt, antingen genom hel- eller delägande eller 

genom olika inbördes avtalsrelationer.” 168 

164 


sid. 114. 

165 

Prop. 2001/02:143, sid. 37. 

166 

Prop. 2001/02:143, sid. 37. 

167 

Prop. 2001/02:143, sid. 37. 

168 

Prop. 2001/02:143, sid. 38. 

50

1.15 Införandet av elcertifikatsystemet 

Regeringen föreslog i propositionen Elcertifikat för att främja förnybara 

energikällor den lag som styrde införandet av elcertifikatsystemet. 169 

1.15.1 Mål 

”Syftet med elcertifikatssystemet är att främja den produktion av el som 

sker med användning av förnybara energikällor.” 170 


”På den konkurrensutsatta marknaden är det den billigaste elektriciteten som 

först får tillträde till marknaden. Det pressar kostnader och gynnar kostnadseffektiviteten 

i hela systemet. En konkurrensutsatt marknad innebär också 

att producenter och andra aktörer måste agera utifrån affärsmässiga ställningstaganden. 

Riktade stöd till enskilda teknologier eller energikällor kan 

snedvrida konkurrensen och hämma teknikutvecklingen. Ett generellt stödsystem 

minskar denna snedvridning, då de förnybara energikällorna inbördes 

får konkurrera med varandra på lika villkor. En marknadslösning, där 

utbud och efterfrågan avgör stödets storlek, ger också incitament att pressa 

kostnaderna, vilket på sikt leder till lägre totala kostnader för hela stödsystemet.” 

171 

I den tidigare propositionen 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv 

och miljövänlig energiförsörjning konstaterades att produktionskostnaderna 

för el från förnybara energikällor (med undantag av storskalig vattenkraft) 

ofta är högre än el som producerats med kärn- eller fossilkraft. ”Det föreslagna 

certifikatsystemet syftar bl.a. till att ge samma stöd till olika produktionsformer 

för förnybar el och att stimulera teknikutveckling och sänkta 

produktionskostnaderna (sic!) för förnybar el. Vidare lyfts finansieringen av 

stödsystemet bort från statsbudgeten vilket bl.a. gör systemet oberoende av 

statsbudgeten samtidigt som kostnaderna synliggörs.” 172 

Regeringens förslag var följande: ”Innehavare av en anläggning där el produceras 

med användande av vindkraft, solenergi, vågenergi, geotermisk 

energi, biobränslen samt viss vattenkraft skall vara berättigad att bli tilldelad 

169 

Prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor, 2002/03:NU06, rskr. 

2002/03:133. 

170 

Prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor, sid. 39. 

171 Prop. 2002/03:40, sid. 35. 

172 Prop. 2002/03:40, sid. 148. 

51

elcertifikat.” 173 Ett elcertifikat utfördas till den som producerar 1 MWh el 

från ovan nämnda energikällor. 

I praktiken omfattas inte den största delen av den svenska elproduktionen 

med vattenkraft av elcertifikatssystemet, då systemet bara omfattar småskalig 

produktion, nya anläggningar eller anläggningar som placerats i malpåse 

och som kommit i drift efter 2001/2002. 174 


Regeringen föreslog att en särskild lagstiftning om elcertifikat skulle införas. 

Riksdagen antog regeringens förslag. Lagen (2003:113) om elcertifikat 

trädde i kraft fr.o.m. den 1 maj 2003. 175 


Elproduktionsanläggningen måste godkännas av Energimyndigheten 

Innan certifikat kan utfördas måste produktionsanläggningen godkännas av 

Energimyndigheten. Anläggningsinnehavaren skall skriftligen ansöka om en 

sådan prövning. 176 

Elcertifikat är finansiella instrument 

Regeringen föreslog, vilket inte var Elcertifikatsutredningens förslag, att 

certifikaten skulle betraktas som ”finansiella instrument”. 177 Skälet till detta 

var att man ville skapa möjligheter för handel med certifikat. Om de ses som 

finansiella instrument omfattas de av de regelverk som gäller för värdepapper, 

vilket gjorde att befintliga handelsplatser och lagstiftning kunde användas 

och tillämpas. 178 

Svenska Kraftnät skall offentliggöra prissättning på elcertifikat 

Svenska Kraftnät föreslogs få i uppgift att fortlöpande offentliggöra prissättningen 

på elcertifikaten. 179 

Energimyndigheten har tillsynsansvar 

I propositionen föreslås att Energimyndigheten skall ha ett tillsynsansvar för 

verksamheten. 180 

173 

Prop. 2002/03:40, sid. 38. 

174 

Denna beskrivning av reglerna är förenklad, då reglerna är mer precisa än så. 

175 

Prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor, sid. 132. 

176 

Prop. 2002/03:40, sid. 48. 

177 

Utredningen ansåg inte att certifikaten kunde anses vara finansiella instrument vid införandet 

av systemet. Utredningen var dock öppen för en sådan klassificering i ett tidigare 

skede. 

178 

Prop. 2002/03:40, sid. 51–59. 

179 

Prop. 2002/03:40, sid. 91. 

180 

Prop. 2002/03:40, sid. 120. 

52

Kvotplikt för elcertifikat införs 

För att garantera avsättningen av el producerad av förnyelsebara energikällor 

föreslog regeringen att en s.k. kvotplikt skulle införas. Denna innebär 

i praktiken att ”alla” elkonsumenter är tvungna att köpa elcertifikat som 

svarar mot en viss andel av elförbrukningen. 181 I propositionen föreslås ett 

garantipris på certifikaten samt straffavgifter för den aktör som inte uppfyller 

sina åtaganden i enlighet med kvotplikten. 182 

Elintensiv industris tillverkningsprocesser undantas från kvotplikten 

Regeringens utgångspunkt vid införandet av elcertifikat var att all elförbrukning 

i landet skulle omfattas av kvotplikt. Regeringen konstaterar dock att 

denna regel inte går att tillämpa fullt ut. Detta p.g.a. att den elintensiva 

industrins konkurrenter i utlandet saknar sådana system. Regeringens förslag 

var att den el som förbrukas i ”tillverkningsprocessen” i den elintensiva 

industrin skulle undantas från kvotplikten, men däremot skulle el som förbrukas 

i ”kontor, lager och andra utrymmen” omfattas av kvotplikten. Regeringen 

motiverar detta med att ”att ålägga dessa branscher kvotplikt skulle 

kunna få till följd att dessa företag flyttar sin verksamhet till andra länder, 

som har ett lägre kostnadstryck och lägre miljökrav än Sverige.” 183 I propositionen 

anges den elintensiva industrins förbrukning 2001 till 39 TWh, eller 

ca 26 % av Sveriges samlade elförbrukning. 

Då det skulle innebära mycket krångel att kontrollera hur elförbrukningen 

fördelas mellan olika typer av verksamheter ansåg regeringen att det var 

enklast att låta den elintensiva industrin själva hantera detta problem, då de 

ändå var skyldiga att redovisa sin elkonsumtion i produktionen till Energimyndigheten. 

Det skulle dock vara möjligt för dem att i de fall de har olika 

abonnemang för produktionsel och övrig el överlåta kvothanteringen till 

leverantören. 184 

Elintensiv industri specificeras till ett antal branscher 

Elcertifikatsutredningen föreslog att industri med abonnemang över 10 MW 

inte skulle ha någon kvotplikt. Regeringen ansåg ett en sådan gräns kunde 

ge konkurrenssnedvridande effekter och valde istället att definiera den elintensiva 

industrin som följande branscher: stål- och metallverk, massa- och 

pappersindustrin, baskemikalieindustrin, gruvindustrin, cementindustrin och 

petroleumraffinaderier. I propositionen definieras dessa branscher också 

med hjälp av SNI-koder. 185 Riksdagen lägger till träskiveindustrin till de 

undantagna branscherna. 

181 Prop. 2002/03:40, sid. 96. 

182 Prop. 2002/03:40, sid. 127–128. 

183 Prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor, sid. 110. 

184 Prop. 2002/03:40, sid. 100–101. 

185 Prop. 2002/03:40, sid. 110–111. 

53

Stamnätstarifferna bekostar internationellt samarbete 

Regeringen föreslog vidare att ellagen skulle ändras så att kostnaderna för 

Svenska Kraftnäts internationella samarbete, i syfte skapa en europeisk 

elmarknad, får ersättas via stamnätstarifferna. Då detta samarbete förväntades 

gynna elkunderna på den svenska marknaden ansåg regeringen att det 

var naturligt att dessa kostnader skulle täckas på detta sätt. 186 

1.15.4 Förändringar och justeringar av riksdagen 

Riksdagen beslutade om följande ändringar i förslaget från regeringen. 

”Träskiveindustrin skall också tillhöra den grupp som inte behöver köpa 

elcertifikat. Vad som är gruvindustri och cementindustri skall förtydligas. 

Även torv skall av miljöskäl ge rätt till elcertifikat, eftersom det annars 

skulle bli billigare att använda kol än torv i kraftvärmeverken. Ett EU-godkännande 

behövs för att torv skall kunna få elcertifikat.” 187 

1.16 Särskild lag om effektreserv införs 

I proposition 2002/03:85 Vissa elmarknadsfrågor föreslogs en ny lagstiftning 

som ger Svenska Kraftnät ansvar för att upprätthålla en kraftreserv. 

Svensk lagstiftning föreslogs anpassas till EG-direktivet om ursprungsmärkning 

av förnyelsebar el samt att det år 2009 skall införas ett krav på 

månadsvis mätning av elförbrukning. En eventuell stängning av Barsebäck 

2 avhandlades också. (Regeringens ställningstagande gällande Barsebäck 

redovisas i ett senare avsnitt i detta PM.) 188 


I propositionen konstaterar regeringen att elmarknaden är känslig för störningar. 

Det krävs att det finns en tillräcklig kapacitet för elproduktion tillgänglig 

hela tiden för att möta efterfrågan. Det övergripande ansvaret för att 

tillse att det råder balans mellan produktion och konsumtion ligger på 

Svenska kraftnät. Regeringen konstaterar att Svenska kraftnäts ansvar dittills 

hade varit kortsiktigt, dvs. tillse att balansen upprätthålls vid varje givet 

tillfälle. Enligt regeringen hade avregleringen av elmarknaden lett till att 

tillgången av reservkraft begränsats. 

”Denna svårighet att upprätthålla balansen i elsystemet i vissa extrema 

situationer beror bl.a. på att en viss del av produktionsresurserna har lagts 

186 Prop. 2002/03:40, sid. 141–144. 

187 Bet. 2002/03:NU06 Lag om elcertifikat, m.m. 

188 Prop. 2002/03:85 Vissa elmarknadsfrågor, 2002/03:NU11, rskr. 2002/03:233. 

54

ned sedan elmarknaden avreglerades samtidigt som elanvändningen har 

ökat. Närmare bestämt rör det sig främst om ett antal kondenskraftverk som 

eldas med olja. Dessa användes före avregleringen som reservkraftverk. De 

behövde i allmänhet bara användas under en mycket kort period varje år då 

elförbrukningen var extremt hög. Skälet till att just dessa kraftverk användes 

som en yttersta reserv var att de i allmänhet hade en ogynnsammare kostnadsbild 

jämfört med andra typer av kraftverk. På den monopolmarknad 

som existerade före avregleringen kunde innehavarna av dessa kraftverk få 

täckning för sina kostnader trots att kraftverken bara genererade intäkter 

under en mycket kort period. Efter avregleringen verkar alla producenter på 

en konkurrensutsatt marknad. Ägarna av nämnda kraftverk har av lönsamhetsskäl 

inte ansett sig kunna driva kraftverken vidare på den nya elmarknaden 

utan tagit dem ur drift. Till följd av detta har det alltså uppstått en 

effektknapphet i det svenska elsystemet.” 189 

”Regeringen är av den uppfattningen att frågan om att upprätthålla effektbalansen 

på sikt måste lösas av marknadens aktörer. I avvaktan på att detta 

sker bör Svenska kraftnät få ansvaret för att tillfälliga effektreserver finns 

tillgängliga. Detta bör ske genom att en särskild lag införs där denna fråga 

regleras. För att markera att detta ansvar endast gäller under en begränsad 

tid, varefter en marknadsbaserad lösning skall ha växt fram, bör lagen vara 

tidsbegränsad. En lämplig slutpunkt är, enligt regeringens uppfattning, vid 

utgången av februari 2008.” 190 

Regeringen föreslog vidare att ett krav på månadsvis avläsning av elförbrukning 

skulle göras av nätföretagen. Detta krav skall gälla alla konsumenter. 

”Avregleringen av den svenska elmarknaden syftade till en ökad valfrihet 

för konsumenter och ett effektivare resursutnyttjande. En av regeringens 

viktigaste uppgifter vad gäller elmarknaden är att vårda elmarknadsreformen 

och att bevaka att elmarknaden fungerar som det är tänkt och föreslå 

åtgärder där elmarknadens funktion kan förbättras. Regeringen anser att 

tätare mätaravläsning är en sådan åtgärd som skulle förbättra elmarknadens 

funktion. Regeringen delar Energimyndighetens bedömning att mätning av 

elförbrukning bör ske månadsvis. Detta är dock förenat med betydande kostnader 

och de nya kraven bör därför introduceras med relativt lång övergångstid.” 

191 

189 Prop. 2002/03:85, sid. 21. 

190 Prop. 2002/03:85 Vissa elmarknadsfrågor, sid. 22. 

191 Prop. 2002/03:85, sid. 32. 

55



Särskild lag om effektreserv införs 

Lagen 192 innebär att Svenska Kraftnät har ansvar för att det finns en effektreserv 

om ”högst 2000 MW tillgänglig”. Effektreserven skall skapas genom 

att myndigheten upprättar avtal med producenter om att tillgängliggöra produktionskapacitet. 

Myndigheten skall också upprätta avtal med elanvändare 

om att vid behov kunna begränsa deras förbrukning. Lagen är tidsbegränsad 

till februari 2008. 

En lag om ursprungsgarantier för förnybar el införs 

Som en anpassning till EG:s direktiv om främjande av förnybar energi 

(2001/77/EG) infördes regler 193 om ursprungsgarantier för förnybar el. 

Elproducenter får rätt att begära ett intyg från Svenska Kraftnät. Intyget 

visar att en viss mängd el har producerats vid anläggningen med förnybara 

energikällor. 

Riktlinjer för månadsvis avläsning av elförbrukning slås fast 

Riktlinjerna innebär att elnätsföretagen skall vara skyldiga att läsa av elmätarna 

och rapportera förbrukningen minst en gång i månaden. Regeringen 

angav att dessa krav skulle vara obligatoriska för alla kunder senast den 1 

juli 2009. 

1.17 Nya EG-direktiv 

Ett nytt EG-direktiv om den inre marknaden för el antogs under 2003. 194 

Direktivet innebär att en sluttidpunkt (1 juli 2007) sätts när hela den europeiska 

marknaden skall ha öppnats för samtliga kunder. I huvudsak överensstämmer 

den svenska lagstiftningen med detta direktiv, men på några punkter 

fanns behov av ändringar. En utredning 195 tillsattes för att analysera vilka 

ändringar som krävdes till följd av direktivet. Utredningen fick också i uppdrag 

att göra en kompletterande analys av frågan om skärpning av kravet på 

åtskillnad mellan elnätsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet. Utredningens 

förslag gäller 

– angivande av elens ursprung 

– nätägares anskaffande av förlustkraft 

– utformning av nättariffer 

192 

Lag (2003:436) om effektreser. 

193 

Förordning (2003:587) om ursprungsgarantier avseende förnybar el. 

194 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den 

inre marknaden för el och om upphörande av direktiv 96/92/EG. 

195 

El- och gasmarknadsutredningen, SOU 2003:113 El- och naturgasmarknaderna – Europeisk 

harmonisering (delbetänkande). 

56

– anslutningsavgifter 

– villkor i standardavtal om balanstjänster 

– åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet. 

1.18 Något om energibeskattning 

Energibeskattningen i Sverige har två huvudsyften. För det första har den en 

fiskal funktion dvs. att ta in pengar till statskassan. Det andra syftet är som 

styrmedel mot energi- och miljöpolitiska mål. Att på olika sätt beskatta 

energi är inget nytt i Sverige. Redan år 1929 infördes den första beskattningen 

av fordonsbränslen. Från början var motiven till beskattningen främst 

fiskala. Under 1970-talets oljekris förändrades motiven och beskattningen 

blev ett styrmedel för att nå energipolitiska mål. Skatter tillsammans med en 

kraftig utbyggnad av kärnkraften skulle styra energikonsumtionen bort från 

fossila energikällor. Under 1980-talet tillkom miljöargumentet som motiv 

för beskattningen. Under 1990-talet har energibeskattningen med en allt 

högre detaljeringsgrad använts som redskap för att styra både produktion 

och konsumtion av energi. 196 

I Sverige har det i princip använts två modeller för beskattning av energi, 

beskattning vid produktion eller vid konsumtion. Energibeskattningen kan 

också delas in i tre huvudkategorier, skatt på bränslen, skatt på elektricitet 

och skatt på värme. Dessa kategorier är dock tätt sammankopplade. Beskattningen 

av bränsle utgör grunden, eftersom skattepliktiga bränslen kan användas 

i produktionen av el och värme. När det gäller elproduktion har man 

dock valt att inte beskatta bränslet. 

Bränsleskatten kan delas in i energiskatt, koldioxidskatt samt svavelskatt. 

Hela energiområdet är belagt med mervärdesskatt på 25 %. Skatten bärs 

fullt ut av hushållen. Industriföretag, som också är mervärdesskattskyldiga, 

kan lyfta av mervärdesskatten på liknande sätt som man gör med produkter 

som används i den yrkesmässiga verksamheten. 

Förutom beskattning har även subventioner använts för att stödja produktion 

i vissa energislag. Exempel på detta är bidrag till investeringar i biobränsleanläggningar, 

solvärmeanläggningar och vindkraft. I och med den energipolitiska 

överenskommelsen 1997 infördes flera åtgärder för att ersätta elen 

från Barsebäcks kärnkraftsreaktorer och även i övrigt till att bidra till omställningen 

av energisystemet. Åtgärderna syftade både till att minska elkonsumtionen 

i Sverige och stödja utvecklingen av produktion från förnyelsebara 

energikällor. 

196 

Ds 2000:73, Utvärdering av Skatteväxlingskommitténs energiskattemodell, bilaga 7 sid. 

1. 

57

År 2003 infördes en lag om införandet av elcertifikat. Certifikaten syftar 

också till att stödja energiproduktion från förnyelsebara energikällor, detta 

genom att tvinga svenska konsumenter att köpa de certifikat som ger bidrag 

till producenter av förnybar el. Införandet av ett system med utsläppsrätter 

för koldioxid kommer också att påverka utvecklingen på marknaden. 

1.18.1 Grön skatteväxling 

I budgetpropositionen för år 2001 presenterades en strategi för s.k. grön 

skatteväxling. Strategin är att skatten på energi och miljöfarliga utsläpp höjs 

samtidigt som skatten på arbete minskas. I budgetpropositionen uppskattade 

regeringen att utrymmet för skatteväxling under perioden 2001 t.o.m. 2010 

är 30 Mkr. Skatteväxlingen ses som en viktig del i omställningen av det 

svenska energisystemet. Den förväntas bidra till framförallt minskade utsläpp 

av koldioxid. Skatteväxlingen anses även vara ett stöd i processen att 

avveckla kärnkraften, detta genom att bidra till en effektivare energianvändning. 

197 

I budgetpropositionen för år 2002 föreslås följande som ett led i den gröna 

skatteväxlingen. ”Skatteväxlingen består i att energiskatten på el höjs med 

1,2 öre per kWh. Dessutom höjs koldioxidskatten med 15 procent. Industrin, 

jord-, skogs- och vattenbruk undantas dock från höjningen, medan effekten 

för bensin och diesel neutraliseras genom lika stora sänkningar av energiskatten. 

Vidare höjs avfallsskatten med 15 procent. Intäkterna används för 

att finansiera en höjning av grundavdragen i inkomstskatten med 900 kronor.” 

198 

De första tre stegen i denna omställning togs under år 2001, 2002 och 2003. 

Totalt omfattade de första stegen grön skatteväxling 8,3 Mkr. I budgetpropositionen 

för 2004 föreslogs att ytterligare 2 Mkr skulle ingå i skatteväxlingen. 

199 

”I regeringens förslag till grön skatteväxling 2004 ingår följande energi- och 

miljöskattekomponenter: en höjning av koldioxidskatten med 18 procent för 

hushåll och servicesektorn, en höjning av elskatten med 1 öre/kWh för hushåll 

och servicesektorn, en höjning av elskatten med 0,5 öre/kWh för tillverkningsindustrin, 

växthusnäringen och lantbruket från den 1 juli 2004, en 

höjning av dieselskatten med 10 öre/liter, en höjning av skatten på bekämpningsmedel 

med 10 kronor/kg. De redovisade skattehöjningarna växlas för 

2004 mot följande skattesänkningar för individer och företag: en statlig 

skattereduktion om 200 kronor för alla individer med förvärvsinkomster, en 

197 Prop. 2001/02:1, Finansplanen, sid. 37. 

198 Prop. 2001/02:1, sid. 37. 

199 Prop. 2003/04:1 Budgetpropositionen för år 2004, utgiftsområde 21. 

58

sänkning av den allmänna löneavgiften med 0,12 procentenheter för företag 

och enskilda näringsidkare.” 200 

1.18.2 Beskattning av el 

Energiskatten på el tas ut vid leveransen till slutanvändaren och det är elleverantören 

som betalar skatten. Skatten är differentierad beroende på vem 

som konsumerar den samt var i landet det sker. Som tidigare nämnts tas 

varken energi- eller koldioxidskatt ut på bränslen som använts för elproduktion, 

detta för att undvika dubbelbeskattning. Det som kvarstår är en fast 

skatt på s.k. termisk effekt i kärnkraftsreaktorer. En miljöbonus finns för 

den som producerar el med hjälp av vindkraft. Denna bonus minskar med 

tiden för att upphöra efter år 2009. 201 

Tabell 1: Energiskatt på el den 1 januari 2004, öre per kWh 

Typ av konsumtion Energiskatt öre/kWh 

1. Vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller 0 

vid yrkesmässig växthusodling (nollskattesats gäller i 

praktiken också för yrkesmässig skogsbruks-, jordbruks- 

och vattenbruksverksamhet) 

202 

2. Annan förbrukning än under 1 som äger rum i vissa 

kommuner i mellersta och norra Sverige 203 

18,1 

3. El-, gas, värme-, eller vattenförsörjning i andra 

21,5 

kommuner än de som avses under 2 

4. Övrig förbrukning 204 24,1 

Källa: RSV Nyhetsinformation Energiskatter, november 2003. 

Tabell 1 visar att beskattningen på elanvändning är differentierad. Flera 

elintensiva sektorer inom industrin är helt befriade från skatt på sin elanvändning. 

Detta gäller bl.a. tillverkningsindustrin och jordbruket. Även mellan 

kommuner och årstider är energiskatten differentierad. 

Skatten på el i industriella tillverkningsprocesser höjs för att anpassa svenska 

elskatter till EU:s energiskattedirektivs (2003/96/EG) riktlinjer. Direktivet 

kräver att medlemsländerna skall ha en lägsta skattesats á 0,5 euro per 

MWh för el som används vid yrkesmässig verksamhet. Regeringens förslag 

200 Prop. 2003/04:1, Finansplanen, sid. 40. 

201 SOU 2003:38 Svåra skatter! 

202 Fr.o.m. den 1 juli 2004 kommer denna skattesats höjas till 0,5 kWh. Avdrag kommer 

dock att kunna medges för vissa verksamheter t.ex. tågdrift. 

203 Samtliga kommuner i Norrbottens län, Västerbottens län, Jämtlands län, följande kommuner 

i Västernorrlands län: Sollefteå, Ånge, Örnsköldsvik Gävleborgs län: Ljusdal 

Värmlands län: Torsby Dalarnas län: Malung, Mora, Orsa, Älvdalen. 

204 Följande undantag görs för förbrukning under perioden 1 nov – 31 mars i elpannor med 

en effekt ej överskridande 2MW; a) skatt 20,5 öre per kilowattimme vid förbrukning i kommuner 

som anges ovan, för annat ändamål än industriell verksamhet i tillverkningsprocessen 

eller yrkesmässig växthusodling, och b) skatt 24,1 öre per kilowattimme vid förbrukning 

för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges ovan. 

59

är att även efter att denna skatt införts den 1 juli 2004 skall ett antal 

branscher vara skattebefriade. 

”Regeringens förslag är att energiskattebefrielse skall gälla för el som används 

för kemisk reduktion och i elektrolytiska processer. Vidare skall 

skattebefrielse gälla för el som används i metallurgiska processer och vid 

tillverkning av mineraliska produkter.” 205 

1.19 Något om kärnkraften 

Staten har under efterkrigstiden på olika sätt arbetat för att kärnkraft skall ha 

en viktig roll i den svenska energiproduktionen. Inledningsvis var beredskapsargumentet 

tungt vägande för statens agerande. Genom att utnyttja 

svenska urantillgångar (Ranstad i Västergötland) och tungvattenteknik 

tänkte politikerna att Sverige skulle bli mer självförsörjande på elenergi. Det 

faktum att politikerna hade fattat beslut om att inte bygga ut mer vattenkraft 

gjorde det också nödvändigt att finna nya energikällor. Det fanns också en 

förhoppning att en utbyggnad av kärnkraft i Sverige skulle komma att leda 

till betydande exportinkomster för Sverige. Ett annat motiv var också att 

skapa förutsättningar att skapa egna kärnvapen. 206 

Under 1970-talet var planen att bygga 24 stycken kärnreaktorer i Sverige. 

Ett av huvudmotiven till denna utveckling var att minska Sveriges beroende 

av olja. Kärnkraftsexpansionen skulle ske både genom privata och statliga 

initiativ. Den första kommersiella kärnkraftsreaktorn (OKG 1) byggdes 

genom ett privat initiativ. Efter många turer kom det svenska kärnkraftsprogrammet 

att bli bara hälften så stort som de ursprungliga planerna. Totalt 

har 12 reaktorer för kommersiell elproduktion byggts. Den sista, Forsmark 

3, togs i bruk augusti 1985. 207 

Kärnkraftverken i Sverige är samägda av de större kraftbolagen i landet. 

Detta har delvis historiska förklaringar, men det är också en följd av beslutet 

att lägga ned Barsebäck 1. 208 Detta faktum minskar intresset och möjligheterna 

att konkurrera med priset mellan bolagen när det gäller kärnkraftsproducerad 

el. Vidare finns risk att utbudet samordnas på ett sådant sätt att 

det gynnar bolagen. 

Efter folkomröstningen i kärnkraftsfrågan 1980 uttalade riksdagen ambitionen 

att kärnkraften skulle avvecklas i en takt som inte hotade landets elför- 

205 

2003/04:144 Skattebefrielse för el i vissa industriella processer. Förslaget var inte behandlat 

i riksdagen när detta avsnitt författades. 

206 

Radetzki, Svensk energipolitik under tre decennier – en studie i politikermisslyckanden 

(2004), sid. 39. 

207 

www.forsmark.com 

208 

Konkurrensverket, Konkurrensen i Sverige 2002 (2002:4), sid. 109. 

60

sörjning, sysselsättning och välfärd. Länge var den officiella målsättningen 

att kärnkraften skulle vara avvecklad senast till år 2010. Detta slutdatum har 

senare övergivits. I 1997 års energipolitiska överenskommelse ingick en 

nedläggning av Barsebäck 1 och 2 som huvudpunkter. Nedläggningen av 

Barsebäck var ett led i arbetet mot att uppnå ett uthålligt energisystem. 

Överenskommelsen kom att leda till att Barsebäck 1 stängdes den 30 

november 1998. Enligt överenskommelsen skulle den andra reaktorn 

stängas av före den 1 juli 2001. Detta skulle dock endast ske under förutsättning 

att bortfallet av produktion skulle kunna kompenseras genom ny 

produktion och/eller minskad konsumtion. I ett särskilt avtal mellan staten, 

Vattenfall AB och Sydkraft AB reglerades hur avvecklingen av Barsebäck 1 

skall ersättas. Sydkraft erbjöds mycket förenklat en del av de av Vattenfall 

ägda Ringhalsverken som kompensation för produktionsbortfallet. Förhandlingarna 

mellan aktörerna påbörjades under 1997 och slutfördes i november 

1999. Riksdagen godkände avtalet i maj år 2000. 209 

I september 2000 gjorde regeringen bedömningen att villkoren för en stängning 

av Barsebäck 2 inte var uppfyllda. 210 I oktober 2001 konstaterade regeringen 

återigen att dessa villkor inte var uppfyllda och därmed var det inte 

möjligt att lägga ner Barsebäck 2. Regeringen ansåg dock att frågan skulle 

tas upp för förnyad prövning under år 2003. 211 Riksdagen delade då regeringen 

bedömning men poängterade att Barsebäck 2 skulle stängas så fort 

som de uppsatta villkoren var uppfyllda. 212 

I mars 2003 lade regeringen fram prop. 2002/03:85. I propositionen framförs 

regeringens bedömning att villkoren för nedläggningen av Barsebäck 2 

återigen inte var uppfyllda. Denna slutsats drog man på grundval av två 

oberoende konsultstudier som hade haft till uppgift att uppskatta nedläggningens 

olika konsekvenser. Enligt regeringen handlade de villkor som var 

svårast att uppfylla vid en eventuell nedläggning av kärnkraftverket om 

miljö och klimateffekter effekter samt frågan om effektbalansen. ”Regeringen 

gör dock bedömningen att riksdagens villkor för en stängning av 

Barsebäck 2 före utgången av 2003 inte helt kommer att vara uppfyllda vad 

avser effektbalansen och påverkan på miljön och klimatet.” 213 

Regeringen föreslog att frågan skulle inkluderas i de diskussioner som påbörjats 

under 2002 mellan staten och den svenska industrin om omställningen 

av energisystemet. Om det skulle visa sig vara omöjligt att nå en 

209 Prop.1999/2000:63, Godkännande av avtal om ersättning i samband med stängningen 

av Barsebäcksverket, 1999/2000:NU11, rskr. 1999/2000:200. 

210 Skr. 2000/01: 15 Den fortsatta omställningen av energisystemet m.m. 

211 Skr. 2001/02:22 En förnyad prövning av stängningen av Barsebäck 2, sid. 11. 

212 Prop. 2002/03:85 Vissa elmarknadsfrågor, sid. 12. 

213 Prop. 2002/03:85, sid. 17. 

61

förhandlingslösning så var regeringens uttalade ambition att besluta om 

stängning av Barsebäck 2 med stöd av lagstiftningen. 214 

Sedan juni 2002 har Bo Bylund i uppdrag att hålla i dessa förhandlingar. I 

maj 2004 meddelade han regeringen att det för närvarande inte går att komma 

överens med industrin om avvecklingen av Barsebäck. 215 Den 4 oktober 

lämnade Bo Bylund en rapport till regeringen där han bl.a. konstaterar att 

någon förhandlingslösning inte kunnat nås. 216 

214 

Prop. 2002/03:85, sid. 17–18. 

215 

Artikel i DN:s nätupplaga den 11 maj 2004. 

216 

www.regeringen.se, Pressmeddelande 2004–10–04 Förhandlingarna med kraftindustrin 

om kärnkraften har avslutats 

62

Litteraturförteckning 

Anshelm, J. (2000), Mellan frälsning och domedag – Om kärnkraftens 

idéhistoria i Sverige 1945-1999, Brutus Östlings Bokförlag 

symposium, Stockholm/Stehag. 

Konkurrensverket (1996), Fungerar elmarknaden?, Konkurrensverkets 

rapportserie 1996:3. 

Konkurrensverket (2002), Konkurrensen i Sverige 2002, Konkurrensverkets 

rapportserie 2000:4. 

Nordiska rådet (1995), Kommuniké efter de nordiske energiministres møde 

den 27. juni 1995. 

Radetzki, M., Svensk energipolitik under tre decennier – en studie i 

politikermisslyckanden (2004). 

www.forsmark.com 

www.regeringen.se 

Officiellt tryck 

Ds 2000:73, Utvärdering av Skatteväxlingskommitténs energiskattemodell 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 

2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor 

på den inre marknaden för el. 

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 

2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande 

elhandel. 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om 

gemensamma regler för den inre marknaden för el och om 

upphävande av direktiv 96/92/EG. 

Förordning (1999:189) om stöd till viss elektrifiering 

Förordning (2003:587) om ursprungsgarantier avseende förnybar el 

Lag (1997:1320) om kärnkraftens avveckling 

Lag (2003:436) om effektreserv 

63

Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt. 

Prop. 1991/92:49 om vissa frågor vid överföringen av verksamheten vid 

statens vattenfallsverk till aktiebolagsform. 

Prop. 1991/92:133 om en elmarknad med konkurrens. 

Prop. 1993/94:162, Handel med el i konkurrens. 

Prop. 1994/95:84, Vissa ändringar i ellagen, m.m. 

Prop. 1994/95:203, Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen 

Prop. 1994/95:222, Ny ellagstiftning. 

Prop. 1995/96:198, Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och 

avgiftsområdet 

Prop. 1996/97:1, Budgetpropositionen för år 1997 

Prop. 1996/97:84, En uthållig energiförsörjning. 

Prop. 1996/97:85, Frågor om mätning m.m. på elmarknaden. 

Prop. 1996/97:136, Ny ellag. 

Prop. 1997/98:159, Genomförande av Europaparlamentets och rådets 

direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el, 

m.m. 

Prop. 1998/99:1, Budgetpropositionen för 1999, utgiftsområde 21. 

Prop. 1998/99:137, Införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m. 

Prop. 1999/2000:63, Godkännande av avtal om ersättning i samband med 

stängning av Barsebäcksverket, m.m. 

Prop. 2001/02:1, Finansplanen 

Prop. 2001/02:56, Energimarknader i utveckling - bättre regler och tillsyn. 

Prop. 2001/02:143, Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig 

energiförsörjning. 

Prop. 2002/03:40, Elcertifikat för att främja förnybara energikällor. 

Prop. 2002/03:85, Vissa elmarknadsfrågor. 

Prop. 2003/04:1, Budgetpropositionen för år 2004, utgiftsområde 21 

Prop. 2003/04:144, Skattebefrielse för el i vissa industriella processer. 

Skr. 2000/01:15, Den fortsatta omställningen av energisystemet m.m. 

Skr. 2001/02:22, En förnyad prövning av stängningen av Barsebäck 2. 

64

SOU 2001:77, Handel med elcertifikat – ett sätt att främja el från 

förnyelsebara energikällor 

SOU 2002:7, Konkurrensen på elmarknaden 

SOU 2003:38, Svåra skatter! 

SOU 2003:113, El- och naturgasmarknaderna - Europeisk harmonisering 

(delbetänkande) 

65

Avsnitt 2 

Avregleringen av postmarknaden 217 


217 Denna promemoria är avgränsad till att endast beröra avregleringsprocessen som rör 

postmarknaden/posttjänster, dvs. förmedling av adresserade försändelser som brev, paket, 

tidningar, tidskrifter etc. Promemorian kommer således inte (annat än indirekt) att beröra 

marknaderna för kassaservice-/betalnings- och banktjänster. 

67

Innehåll 

2.1 Viktiga datum och händelser 71 


2.3 Översynen av brevmonopolet, Postverket och behovet av 

en postlag påbörjas 73 

2.3.1 Mål 73 



2.3.4 Utfall och resultat 78 

2.4 Monopolet på brevbefordran avskaffas 78 

2.4.1 Mål 79 




2.5 Beslut om postlag och förändrad associationsform för 

Postverket 80 

2.5.1 Mål 81 




2.6 ”Första avtalet” mellan staten och Posten AB om 

särskilda åtaganden 88 

2.7 ”Första ändringen” i postlagen 89 

2.7.1 Mål 90 




2.8 ”Andra avtalet” mellan staten och Posten AB om 


2.9 ”Andra ändringen” i postlagen 94 

2.9.1 Mål 94 




2.10 ”Tredje avtalet” mellan staten och Posten AB om 


2.11 ”Tredje ändringen” i postlagen 101 

2.11.1 Mål 102 




2.12 Den grundläggande kassaservicen regleras i en 

särskild lag 105 

2.13 Nya ekonomiska mål för Posten AB 105 

2.14 Källor 106 

69

2.1 Viktiga datum och händelser 

1991 Våren 1991 börjar CityMail dela ut företagspost i Stockholm. 

En förundersökning inleds mot företaget för att pröva om dess 

verksamhet strider mot brevmonopolet. 

1992 I mars 1992 tillkallar regeringen en särskild utredare med uppgift 

att utarbeta förslag till postlagstiftning. 

1993 Monopolet på brevbefordran upphör att gälla 1 januari 1993. 

1994 1 mars 1994: 

– Postlagen träder i kraft. 

– Postverket bolagiseras och blir Posten AB. 

– Statens avtal med Posten AB om rikstäckande postoch 

kassaservice börjar gälla. 

– Telestyrelsen blir Post- och telestyrelsen och får tillsynsuppgifter 

på postområdet. Förordning med instruktion för Postoch 

telestyrelsen träder i kraft. 

1997 ”Första ändringen” i postlagen träder i kraft 1 januari 1997: 

Tillståndplikt istället för anmälningsplikt, utvidgning av den 

samhällsomfattande posttjänsten. 

1997 En ny förordning med instruktion för Post- och telestyrelsen 

träder i kraft 1 juli 1997. 

1998 ”Andra ändringen” i postlagen träder i kraft 1juli 1998: 

Införande av tillståndsvillkor, anpassning till EG-direktiv. 

1999 ”Tredje ändringen” i postlagen träder i kraft 1 juli 1999: 

Regler om tillgång till postal infrastruktur. 

2002 Regleringen gällande kassaservice skiljs från postlagen och 

regleras i särskild lag som träder i kraft 1 januari 2002. 

71


Situationen före avregleringen av postmarknaden 

Före ”avregleringen” av postmarknaden åren 1993-1994 var affärsverket 

Postverket i princip ensam aktör på den svenska marknaden. Det rådde ett 

formellt monopol på marknaden för brevbefordran medan befordran av 

paket sedan länge var öppet för konkurrens. Vidare fanns det inte någon 

särskild lagstiftning som reglerade utövandet av postverksamheten. Däremot 

förekom olika förordningar och kungörelser som på olika sätt styrde Postverket 

och dess verksamhet. 

Vid tiden för avregleringen var Postverkets huvuduppgift att bedriva poströrelse 

vilket innefattade distribution av brev och paket samt att förmedla 

betalningar. Verket bestod av fem affärsområden; brev, lättgods, postgirot, 

bank och kassa samt utrikes. Postverket bildade tillsammans med sina aktiebolag 

inom Postbolagen AB en ”affärsverkskoncern”. Koncernen leddes av 

en styrelse som utsågs av regeringen. 

Formerna för styrningen av Postverkets verksamhet beslöts (i huvudsak) år 

1985 och innebar att styrningen skedde genom att statsmakterna fastställde 

särskilda servicemål, kvalitetsmål och ekonomiska mål för verkets verksamhet. 

218 Regeringen angav (fr.o.m. 1 juli 1992) endast ett prismål för 

portohöjning av portosatser på normalbrev upp till 500 gram samt för 

tidningstaxa för vissa tidningar. Postverket bestämde själv priserna på 

övriga produkter. Verket finansierade samtliga investeringar med i rörelsen 

tillgängliga medel. 

Vad innebar avregleringen av postmarknaden? 

Det är inte självklart vad man åsyftar då man talar om ”avregleringen” av 

postmarknaden. Några av de viktigaste aspekterna och ingredienserna i 

avregleringen torde emellertid vara: 

• Upphörandet av det formella monopolet på brevbefordran som skedde 

från och med den 1 januari 1993. 

• Ombildandet av affärsverket Postverket till det statliga aktiebolaget 

Posten AB som skedde den 1 mars 1994. 

• Tillkomsten av en postlag som trädde i kraft den 1 mars 1994. 

218 Prop. 1984/85:100 bil.8, bet. 1984/85:TU11, rskr. 1984/85:203. 

72

2.3 Översynen av brevmonopolet, Postverket 

och behovet av en postlag påbörjas 

Flera utredningar i slutet på 1980-talet hade granskat och analyserat såväl 

Postverket och dess verksamhet som marknadsutvecklingen för verkets 

tjänster. 219 Bl.a. mot bakgrund av iakttagelserna och slutsatserna i dessa 

utredningar redogjorde regeringen i proposition (1990/91:87) om Näringspolitik 

för tillväxt (bl.a.) för behovet att se över förutsättningarna och 

formerna för dåvarande Postverkets verksamhet. 

Som ett led i regeringens fortsatta översyn av Postverket utarbetades inom 

(dåvarande) Kommunikationsdepartementet promemorian Postens konkurrensförutsättningar 

(Ds 1991:44). 220 

I budgetpropositionen för år 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 7) redovisade 

(den nya borgerliga) regeringen sin syn på frågorna om översynen av brevmonopolet 

och Postverket samt behovet av en postlag. 

2.3.1 Mål 

Mål för postpolitiken 

Mål för avregleringen av postmarknaden 

I 1992 års budgetproposition saknas ett explicit uttalat mål för en avreglering 

av postmarknaden. I propositionen framhölls emellertid att: 

Ökad konkurrens medför på sikt lägre kostnader och framöver kan det vara 

avgörande för aktörer på postmarknaden att de kan tillhandahålla produkter 

med hög tillförlitlighet till lågt pris för att kunna konkurrera med andra 

media. Ett avskaffande av brevmonopolet kommer att medföra en ökad 

konkurrens inom vissa delmarknader. Allmänt sett får detta anses vara till 

fördel eftersom konkurrensen ger incitament till nya och bättre metoder för 

brevbefordran till gagn för konsumenterna. För Postverket utgör ensamrätten 

inte något reellt skydd mot nya aktörer och kan försvåra omställningen 

till nya och bättre metoder för brevbefordran. 

219 Postverkskoncernens verksamhet (Riksdagens revisorer), Prissättning på monopolmarknader 

– En studie av Postverket och televerket (Statens pris- och konkurrensverk) 

samt Post & Tele – Affärsverk med regionalt och socialt ansvar (Post- och teleutredningen). 

220 Syftet med studien var att utreda och pröva förutsättningarna för Postverkets verksamhet 

på en marknad med tilltagande konkurrens samt att klargöra behovet av åtgärder för att 

säkerställa en god postservice i hela landet. Studien behandlade bl.a. frågan Postverkets 

ensamrätt till brevbefordran. 

73

Mål för Postverket 

Propositionen Näringspolitik för tillväxt 

I propositionen Näringspolitik för tillväxt klargjorde regeringen att de ekonomiska 

mål som regering och riksdag lagt fast för Postverket borde bestå i 

avvaktan på resultatet av då den pågående översynen av verkets verksamhet. 

De fastlagda service- och kvalitetsmålen för Postverket hade tidigare formulerats 

som: 221 

74 

En god grundläggande service skall ges till såväl stora som små kunder i 

hela landet till rimliga priser. Kundernas efterfrågan bör vara styrande för 

postens insatser. Anpassningen av servicens utformning i glesbygd bör ske 

varsamt. 

– Postverkets produktionssystem skall vara uppbyggda så att i princip 

100 % av normalbreven kan gå fram över natten. Andelen normalbrev 

som faktiskt går fram över natten skall vara minst 95 %. 

– Den höga geografiska täckningsgraden för daglig postkassaservice via 

postkontor och lantbrevbäring till hushållen skall behållas. 

Det ekonomiska målet hade formulerats som att: 

Posten skall driva verksamheten på ett så effektivt sätt att det möjliggör 

ekonomisk överlevnad av egen kraft. 

Enligt målet skulle Postens verksamhet drivas så att den över åren kunde ge 

ett genomsnittligt överskott som motsvarar 5 % av rörelseintäkterna. Överskottet 

skulle användas till att ge staten en tillräcklig avkastning på verkets 

fasta statskapital, till nödvändiga investeringar och till en viss konsolidering. 

1992 års budgetproposition 

I budgetpropositionen för år 1992 föreslog regeringen att uppdraget till 

Postverket skulle ges ett delvis annat innehåll. Service och kvalitetsmålet 

formulerades som: 

En god grundläggande service skall ges till såväl stora som små kunder i 

hela landet till rimliga priser. Kundernas efterfrågan bör vara styrande för 

postens insatser. Anpassningen av servicens utformning i glesbygd bör ske 

varsamt. 

Under rubrikerna ”daglig service” och ”rikstäckande service” klargjordes 

att: 

Postverket skall tillhandahålla daglig postservice till alla hushåll, företag 

och organisationer. I normalfallet skall dessa ha tillgång till postutdelning 

och betalningsservice fem dagar i veckan. […] Postverkets service skall 

vara rikstäckande. Brev, paket och betalningar skall kunna nå alla oavsett 

bostadsort. 

221 

Dessa mål presenterades bl.a. i budgetpropositionen för år 1991 (prop. 1990/91:100, bil. 

8).

Under rubrikerna ”brevbefordran” och ”paketbefordran” klargjordes att: 

Postverket skall tillhandahålla brevbefordran med hög tillförlitlighet enligt 

kundernas efterfrågan. Enstaka försändelse skall befordras till enhetligt och 

rimligt pris. […] Postverket skall tillhandahålla paketbefordran till ett 

enhetligt pris för enstaka försändelser från privatpersoner. 

Beträffande Postens resultatkrav föreslog regeringen att kravet borde ändras 

till att avse en marknadsmässig förräntning av det egna kapitalet (istället för 

som tidigare en andel av rörelseintäkterna). Därutöver ställdes det krav på 

marknadsmässig avkastning till ägaren. Sammantaget innebar förslaget att: 

• Posten skulle generera en marknadsmässig förräntning av det justerade 

egna kapitalet. Regeringen föreslog att förräntningen skulle uppgå till 

15 % efter skatt. 222 

• Det långsiktiga utdelningskravet till ägaren skulle utgöra minst 5 % av 

justerat eget kapital och att utdelningen inte borde överstiga 20 % av 

resultatet efter skatt. 

• (Regeringen avsåg att återkomma beträffande mål för soliditeten.) 

I propositionen formulerades även särskilda mål som rörde betalnings- och 

kassaservicen, beredskapsplanering, utvärdering av utförd service, utdelning 

samt produktivitet. 


Från propositionen Näringspolitik för tillväxt 

I propositionen pekade regeringen på flera skäl för en översyn av förutsättningarna 

och formerna för Postverkets verksamhet: 

• Strukturkrisen i Postverkets kontorsnät 

• Ensamrätten på brevbefordran 

• Aspekter kring ekonomisk redovisning, associationsform mm. 

• (Förmedling av statens betalningar) 223 

Beträffande Postverkets monopol på brevbefordran 224 framhöll regeringen 

att marknaden på området förändrades snabbt genom framväxten av alter- 

222 Regeringen bedömde att nivån skulle vara tillräcklig för att säkerställa Postens behov av 

tillväxt i det egna kapitalet och möjliggöra en mer marknadsmässig utdelning till staten. 

223 Rör postgirots verksamhet. 

224 Enligt kungörelsen (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran mm. 

äger Postverket ”…ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift av slutna brev ävensom 

öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden”. Monopolet 

avsåg således inte paket. 

75

nativa kommunikationsmetoder samt att utvecklingen inom EG gick i 

liberaliserande riktning. Regeringen avsåg därför att se över monopolet. 225 

Regeringen pekade på att konkurrenssituationen för Postverkets verksamheter 

förändrades i snabb takt såväl nationellt som internationellt och att 

verket därför måste ges möjligheter att agera affärsmässigt med stärkta 

konkurrensförutsättningar. Mot bakgrund av att flera postförvaltningar i 

Europa bolagiserat sina verksamheter menade regeringen att även förutsättningarna 

och konsekvenserna av en bolagisering av Postverket borde ses 

över. Till skillnad från Post- och teleutredningen gjorde regeringen bedömningen 

att Postverket utan ändrade verksamhetsförutsättningar skulle få 

svårt att inom ramen för den egna verksamheten upprätthålla servicenivån. 

Regeringen framhöll samtidigt att en väl fungerande postverksamhet var en 

väsentlig del av Sveriges infrastruktur samt att statsmakternas krav på en 

vardaglig och rikstäckande kontors- och kassaservice skulle ligga fast. 

Riksdagen delade regeringens uppfattning beträffande behovet av en översyn 

av Postverkets verksamhetsförutsättningar. Riksdagen menade att det 

fanns skäl som talade för en bolagisering av verket men att förutsättningarna 

för detta måste klarläggas inom ramen för ett regelverk som lämnar utrymme 

för politiska åtaganden. 226 

Från 1992 års budgetproposition 

I 1992 års budgetproposition uttalade regeringen att ett avskaffande av konkurrensbegränsningar 

genom avreglering och avmonopolisering och en 

allmänt skärpt konkurrenslagstiftning, var en viktig förutsättning för ökad 

kostnadseffektivitet inom de sektorer som sorterade under (dåvarande) 

Kommunikationsdepartementet. Regeringen framhöll även att den sedan en 

tid pågående översynen av de statliga affärsverken och dessa verksamheter 

skulle komma att fortsätta. Regeringen pekade på hur det med rådande styr- 

och uppföljningssystem var svårt att göra systematiska bedömningar rörande 

affärsverkens effektivitet. 

Beträffande brevmonopolet framhöll regeringen att ett avskaffande av 

monopolet skulle kommat att medföra en ökad konkurrens inom vissa delmarknader 

på postområdet. Regeringen menade att detta skulle ge incitament 

till nya och bättre metoder för brevbefordran till gagn för konsumenterna. 

Vidare uttalades att det var önskvärt att uppmuntra konkurrensen även 

inom olika avsnitt av Postverkets distributionskedja. Regeringen förklarade 

emellertid samtidigt att Postverkets ensamrätt inte borde avskaffas innan det 

225 

Översynen renderade i ovan nämnda departementspromemoria Postens konkurrensförutsättningar 

(Ds 1991:44). 

226 

Bet. 1990/91:TU29, rskr. 1990/91:377. 

76

fanns instrument i form av lagstiftning så att staten kunde försäkra sig om 

att den regionala och sociala servicen fungerade. 227 

Beträffande Postverkets associationsform pekade regeringen på att den förväntade 

ändrade konkurrenssituationen skulle komma att ställa nya krav på 

verket. Staten måste därför se till att verket utvecklas i samma takt och riktning 

som de bästa konkurrenterna och ges förutsättningar att konkurrera på 

lika villkor. Regeringen menade att detta talade för att Postverket i framtiden 

drevs i aktiebolagsformen. Vidare framhölls att brevbefordran av konkurrensneutralitetsskäl 

inte längre borde undantas från mervärdesbeskattning 

om verket bolagiserades. 

Regeringen deklarerade att den avsåg att tillkalla en utredning med uppgift 

att föreslå den lagreglering som behövdes i den nya konkurrenssituationen 

samt hur Postverkets myndighetsuppgifter borde hanteras vid en avreglering. 

I propositionen underströk regeringen vikten av en postservice där alla kan 

nå alla men att det samtidigt är av stor betydelse att en verksamhet som bedrivs 

på affärsmässiga grunder också konkurrensutsätts så att kundernas 

efterfrågan blir styrande. 

Riksdagen ställde sig bakom regeringens överväganden. 228 Utgångspunkten 

för utskottets ställningstaganden var att Postverkets monopol borde avskaffas, 

att verket borde ha en för fri marknad anpassad associationsform samt 

att verket skall ha att verka på marknadens villkor. 


Ekonomiska 

I 1992 års budgetproposition föreslog regeringen att en ny ersättning/anslag 

på 300 miljoner kronor skulle införas och ges till Postverket för täckandet 

av nettokostnaden för den rikstäckande betalnings- och kassaservicen. 229 

Regeringen framhöll att verket (till skillnad från tidigare) fortsättningsvis 

själv skulle få avgöra formerna för hur denna service skulle ges. 

227 Den regionala servicen bestod i att genom postkontor och lantbrevbärare tillhandahålla 

en daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice. Postverkets sociala service bestod 

i bl.a. befordran av tidningar, utdelning av tidningar på lördagar, befordran av blindskrift, 

försvarsplanering, inrikesporto för försändelser inom Norden, viss handikappservice, föreningsbrev 

samt omlokaliseringar. 

228 Bet. 1991/92:TU18, rskr.1991/92:276. 

229 Ersättningen sänktes senare i omgångar till 200 miljoner kronor för att ytterligare senare 

i omgångar höjas till dagens 400 miljoner kronor. 

77


I propositionen Näringspolitik för tillväxt föreslog regeringen att beslut om 

porto på normalbrev under 500 gram skulle delegeras från regeringen till 

Postverket (fr.o.m. verksamhetsåret 1992). Samtidigt infördes dock ett prismål 

som innebar att verkets genomsnittliga priser på dessa brev fick höjas 

med högst 80 procent av förändringen av faktorprisindex. Vidare klargjordes 

att enhetsportoprincipen låg fast. 

I 1992 års budgetproposition föreslog regeringen en avveckling av ordningen 

med prismål för tidningstaxa för tidskrifter befriade från mervärdesskatt. 

230 Regeringen menade att prismålet försvårade en övergång till marknadsmässiga 

villkor och riktig prissättning. 

Organisatoriska 

I propositionen Näringspolitik för tillväxt föreslog regeringen att Postens 

Dilligenstrafik avskiljdes från Postverket och överfördes till Swebus AB 

inom Statens Järnvägar. Motivet var att det inte ansågs meningsfullt att två 

statliga verk drev konkurrerande verksamheter. 

Informationsbaserade 

2.3.4 Utfall och resultat 

2.4 Monopolet på brevbefordran avskaffas 

I november 1992 föreslog regeringen i proposition (1992/93:132) om vissa 

frågor inom Kommunikationsdepartementets område att Postverkets ensamrätt 

till brevbefordran skulle avskaffas från den 1 januari 1993 genom att 

kungörelsen från år 1947 upphävdes. Till grund för förslaget låg i huvudsak 

departementspromemorian Postens konkurrensförutsättningar (Ds 1991:44). 

Regeringens förslag godtogs av riksdagen. 231 

230 Detta prismål hade införts efter förslag i 1991 års budgetproposition i samband med att 

den postala tidningskungörelsen föreslogs upphävas. (Den postala tidningskungörelsen 

hade klargjort att det var regeringen som skulle fastställa priser och villkor i Postverkets 

tidningsrörelse.) Efter avskaffande av prismålet bestämde Postverket självt priserna på alla 

produkter bortsett från portosatser på normalbrev upp till 500 gram. 

231 Bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152. Trafikutskottet framhöll samtidigt betydelsen av 

att regeringen snarast återkom till riksdagen med förslag om postlag och bolagisering av 

Postverket. 

78

2.4.1 Mål 



Mål för Postverket 


I propositionen framhöll regeringen att marknadsförändringar i kombination 

med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna för brevverksamhet, 

motiverade att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklades redan 

den 1 januari 1993. 232 Detta förslag innebar således att monopolet avvecklades 

innan en ny postlag hade trätt i kraft. Regeringen menade att den 

rådande situationen innebar motstridiga signaler genom att det å ena sidan 

existerade ett brevmonopol men att regeringen och riksdagen å den andra 

sidan förordade konkurrens och aviserat en avreglering av monopolet. Regeringen 

menade att avvecklandet av monopolet skulle ge en klarläggande 

signal till de olika aktörerna på marknaden. 

I propositionen underströk regeringen uppfattningen att Postverkets dåvarande 

uppgift liksom de mål riksdagens lagt fast beträffande service och 

kvalitet, inte påverkades av monopolets avskaffande. 

Liksom i bl.a. budgetpropositionen för år 1992 framhöll regeringen vidare 

att brev och tidningsbefordran av konkurrensneutralitetsskäl borde mervärdesbeskattas. 

Regeringen menade att detta skulle underlätta verkets möjligheter 

att effektivisera verksamheten genom extern upphandling. 


Ekonomiska 

232 Efter det att CityMail börjat dela ut företagspost i Stockholm våren 1991 hade åklagarmyndigheten 

i Stockholm inlett en förundersökning mot CityMail i syfte att pröva om 

verksamheten var förenlig med brevmonopolet. 

79


Regeringen föreslog att Postverkets ensamrätt på brevbefordran skulle avvecklas 

genom att kungörelsen angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran 

m.m. upphävdes. 




2.5 Beslut om postlag och förändrad 

associationsform för Postverket 

Frågorna om en postlag och förändrad associationsform för Postverket behandlades 

närmare i flera utredningar. En av dessa var ESO-rapporten SJ, 

Televerket och Posten – bättre som bolag? (Ds 1991:77). 233 En annan rapport 

som berört frågan om bolagisering av affärsverk var Bolagisering av 

affärsverk – konstitutionella aspekter (Ds 1992:101) som utarbetade av en 

expertgrupp inom Regeringskansliet. 234 

Den huvudsakliga grunden för regeringens förslag (se nedan) till postlag 

och förändrad associationsform för Postverket, var emellertid betänkandet 

från den särskilda utredare (Postlagsutredningen) som regeringen hade tillkallat 

i mars 1992. Utredaren hade fått till uppgift att utarbeta förslag till 

den lagstiftning och ändrad reglering i övrigt som behövdes vid en ändrad 

konkurrenssituation på postområdet. Utredningen lämnade sitt betänkande 

Postlag (SOU 1993:9) i januari 1993. 

I oktober 1993 lade regeringen i propositionen Postlag och en förändrad 

verksamhetsform för Postverket mm. (1993/94:38) fram förslag till en postlag 

och en förändrad verksamhetsform för Postverket. Regeringen lade 

också andra förslag till lagändringar som sammanhängde med införandet av 

en postlag och bolagiseringen av Postverket. 235 

233 En av slutsatserna i denna rapport var att existensen av samhällsmål inte utgör något 

hinder för en bolagisering av Postverket utan att sådana mål kan lösas lika väl eller bättre 

inom ramen före en ny associationsform. 

234 Gruppen undersökte konsekvenserna för styrning, insyn, kontroll och myndighetsutövning 

vid en bolagisering av affärsverken. Arbetsgruppen konstaterade sammanfattningsvis 

att det inte fanns några konstitutionella hinder mot en bolagisering av affärsverken. 

235 Regeringen ansåg att den nya postlagen inte borde omfatta betalningsförmedling utan 

endast sådan verksamhet som i allmänhet ligger i begreppet postverksamhet, dvs. främst 

80

Regeringens förslag antogs i huvudsak av riksdagen 236 och trädde i kraft 1 

mars 1994. 237 

2.5.1 Mål 


I propositionen föreslog regeringen att de övergripande målen för den 

grundläggande postoch kassaservicen borde ligga fast och anges i lag: 

Det bör slås fast att det skall finnas en rikstäckande postservice som 

innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas 

möjlighet för alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser. 

Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till 

enhetliga priser. Det skall vidare finnas en rikstäckande kassaservice som 

innebär att alla kan verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser. 

Den exakta lydelsen i postlagen beträffande den grundläggande postservicen 

blev sedermera: 

I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev 

och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla 

att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser. Privatpersoner 

skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetliga priser. 

Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att 

alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga 

priser. 


Mål för Postverket/Posten AB 

Propositionen Postlag och förändrad verksamhetsform för Postverket 

I propositionen redovisade regeringen hur bolagiseringen av Postverket var 

avsedd att genomföras. Huvudinriktningen för verksamheten skulle enligt 

förslaget oförändrat vara att erbjuda rikstäckande postoch kassaservice åt 

företag, organisationer och privatpersoner på den svenska marknaden. Beträffande 

ekonomiskt mål för Posten framhöll regeringen att: 

befordran av brev och paket. Postverkets finansiella tjänster reglerades i särskild ordning 

genom ändringar i andra lagar som t.ex. bankrörelselagen och lagen om valuta- och kreditreglering. 

(Undantag till detta var dock servicemålet att det skulle finnas en rikstäckande 

kassaservice.) 

236 Bet. 1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119. 

237 I december 1993 utfärdade regeringen två ”kompletterande” förordningar; postförordning 

(1993:1709) samt förordning (1993:1710) med instruktion för Post- och telestyrelsen. 

Även dessa förordningar trädde i kraft 1 mars 1994. 

81

82 

Utgångspunkten för staten som ägare är att erhålla avkastning på det egna 

kapitalet. Det primära ekonomiska målet för verksamheten i Posten AB är 

därmed att ge en räntabilitet på eget kapital och utdelning till ägaren. Det är 

även viktigt att företagets effektivitet och finansiella styrka utvecklas 

gynnsamt. 

Mot bakgrund av förväntade skärpta konkurrensförutsättningar pekade regeringen 

på nödvändigheten av att Postens effektivitet förbättras ytterligare. 

Vidare: 

Målsättningen från ägarens sida bör vara att Posten AB på längre sikt skall 

kunna arbeta med helt affärsmässiga villkor och förutsättningar och därvid 

också uppvisa en marknadsmässig avkastning jämförbar med större svenska 

välskötta företag i motsvarande branscher. 

Kommunikationsdepartementets riktlinjer för Posten AB 

Genom att formulera särskilda riktlinjer preciserade Kommunikationsdepartementet 

senare statens ekonomiska krav och målsättningar på och för 

Posten AB. 238 Även i dessa riktlinjer framhölls att: 

Det primära ekonomiska målet för verksamheten i Posten AB är att ge avkastning 

på det egna kapitalet och utdelning till ägaren. Målet är att Posten 

AB på tre års sikt uppvisar en lönsamhet jämförbar med större svenska 

välskötta företag i motsvarande branscher. 

Det långsiktiga målet för avkastningen på det egna kapitalet efter schablonskatt 

på 30 %, beräknades i riktlinjerna till räntan på den femåriga statsobligationen 

med tillägg av en riskpremie på 4–6 %. Detta innebar totalt ett 

avkastningskrav på Posten på 11–13 %. Mot bakgrund av att Posten bedömde 

det som svårt att i början av den planerade perioden 1994–1996 

uppnå en avkastning i nivå med detta krav, uttalade departementet i riktlinjerna 

att det under övergångsperiod borde kunna accepteras en lägre nivå 

på den faktiska uppnådda avkastningen. 239 Samtidigt betonades att det inte 

borde råda tvivel om att målsättningen, även på kort sikt, var att uppnå en 

marknadsmässig avkastning på det egna kapitalet. 

I riktlinjerna beviljades Posten utdelningsfrihet under perioden 1994–1996. 

Bakgrunden till detta förklarades vara de kostnader som Posten skulle få 

bära för underskott i tidningsrörelsen och för att mildra effekterna för ideella 

föreningar med anledning av mervärdesskattebeläggningen av inrikes brevbefordran. 

För perioden därefter, när Postens ekonomi så tillät, borde utdelning 

utgå till ägaren. Vidare: 

238 Kommunikationsdepartementet, ”Riktlinjer och målsättning för Posten AB”, mars? 1994 

239 Departementet ansåg att det vid utvärdering av resultatet de närmaste åren borde tas 

hänsyn till de effekter som ombildandet till aktiebolag förde med sig samt de uppdrag som 

riksdag och regering givit Posten beträffande bl.a. föreningsporto och avveckling av underskottet 

i tidningsröreslen.

Målsättningen är att utdelningen skall uppgå till ett genomsnitt av de sexton 

på Stockholms fondbörs mest omsatta företagens utdelningsandel av 

justerat eget kapital. För närvarande motsvarar detta en utdelning på ca 3– 

4 % av justerat eget kapital. 


Angående det samhälleliga intresset på postområdet 

Beträffande det samhälleliga intresset på postområdet och behovet av en 

grundläggande postservice klargjorde regeringen i propositionen… 

… att effektiva postkommunikationer spelar en stor roll såväl för samhällsfunktioner 

av skilda slag som för privatpersoner i hela landet. Det kan 

således konstateras att det är ett nationellt samhälleligt intresse att det finns 

goda kommunikationer. 

Syftet med en postlag 

Regeringen framhöll att förslaget till postlag hade till syfte att i lag fastställa 

grunden för den omfattning av postoch kassaservicen som skulle tillhandahållas 

allmänheten. Postlagen skulle ge staten förutsättningar att på en 

öppen marknad för postverksamhet följa upp verksamheten så att de politiska 

målen för postoch kassaservicen kunde uppfyllas. Vidare preciserade 

lagen vissa spelregler som postbefordringsföretagen var skyldiga att underkasta 

verksamheten. Regeringen motiverade detta i propositionen: 

I den nya situationen med fri konkurrens på postområdet samtidigt som 

samhällets behov av postkommunikationer måste tillgodoses, är det angeläget 

att statens ansvar för postoch kassaservice fortsatt kan upprätthållas. 

I den nya marknadssituationen behövs lagreglering och tillsyn. […] Staten 

måste också ha ett instrument för att se till att det grundläggande behovet av 

postservice kan tillgodoses överallt i landet och inte bara där den är lönsam. 

En reglering tjänar också syftet att ge företagen vissa spelregler för sin 

verksamhet. 

Regeringen betonade samtidigt att regleringen inte fick inverka negativt på 

konkurrensen: 

Det förhållandet att Postverket är endast en av flera postdistributörer och i 

en nära framtid kan förväntas bli ombildat till aktiebolag gör det befogat att 

överväga en lagreglering av hur postverksamhet skall bedrivas. Det är 

emellertid viktigt att de lagbestämmelser som införs inte görs så detaljerade 

att de inverkar negativt på en ändamålsenlig konkurrens. Här som på andra 

områden gäller att onödig byråkrati bör motverkas och att det inte bör infrias 

andra lagregler än sådana som är klart motiverade. 

Skälen för en bolagisering av Postverket 

Regeringen menade att den successivt ändrade marknadssituationen (teknisk 

utveckling, efterfrågeförändringar och liberalisering) ställde krav på en utveckling 

av Postverkets verksamhetsform. Erfarenheten visade att begräns- 

83

ningarna i affärsverksformen (t.ex. beträffande förvärv och försäljningar, 

samarbete och samägande samt möjligheten till upplåning) medförde komplikationer. 

Regeringen menade att aktiebolagsformen var en ändamålsenlig 

associationsform för konkurrensutsatt verksamhet och för en effektiv styrning 

av verksamheten. Genom en bolagisering gavs företaget samma verksamhetsform 

som andra aktörer på postbefordrings- och betalningsmarknaderna. 

Regeringen framhöll vidare att det bolagiserade Posten så långt 

möjligt skulle verka under samma förutsättningar som vanliga aktiebolag. 

Regeringen framhöll att den föreslagna bolagiseringen av Postverket inte 

skulle innebära någon större förändring när det gällde statsmakternas möjligheter 

att upprätthålla en fortsatt god postservice. Regeringen pekade på 

att: 

84 

Staten kan styra verksamheten i det bolagiserade Postverket dels genom den 

lagstiftning som nu föreslås, dels också genom att utöva sitt ägarinflytande 

på olika sätt. En grundläggande god postservice kan exempelvis garanteras 

genom bestämmelser i bolagsordningen eller genom avtal. 

Regeringen uttryckte uppfattningen att Posten mot bakgrund av sin dominerande 

ställning borde kunna upprätthålla den rikstäckande postservicen 

till enhetliga avgifter utan särskild ersättning. Detta menade regeringen 

skulle regleras i avtal mellan staten och Posten. 240 Avsikten var även att 

avtalet även skulle omfatta andra förhållanden som exempelvis pristak för 

avgifter för brevbefordran samt frågor om informationsplikt vid ändringar 

av postnummer. Samtidigt framhöll regeringen att det bolagiserade Posten 

så långt det var möjligt borde verka under samma förutsättningar som vanliga 

aktiebolag. 

Regeringens uppfattning angående behovet av tillståndsplikt, tillsyn och 

tillsynsmyndighet på postområdet 

Liksom Postlagsutredningen gjorde regeringen bedömningen att det vid en 

bolagisering av Postverket och en ökande konkurrens på postområdet, inte 

behövdes något system med tillståndsplikt för att gällande sociala och regionala 

mål på postområdet skulle kunna upprätthållas. 241 Skälet till denna bedömning 

var att det enligt regeringen inte kunde förväntas uppstå särskilt 

många postbefordringsföretag som var beredda att åta sig en mera omfattande 

postservice. Tvärtom menade regeringen att det ringa antalet förväntade 

företag talade mot införandet av ett tillståndssystem. Då det bolagiserade 

Postverket i framtiden förmodades inta en dominerande ställning, framstod 

det inte som meningsfullt att underkasta detta företag en tillståndsprövning. 

Istället för ett tillståndsförfarande med uppfyllande av särskilda tillståndsvillkor, 

föreslog regeringen ett anmälningsförfarande för att få bedriva post- 

240 Se avsnitt 2.6. 

241 Vilket har beskrivits ovan ansåg dock regeringen att ett övergripande servicemål för 

grundläggande postoch kassaservice skulle slås fast i postlagen.

verksamhet. 242 Samtidigt framhöll regeringen att det var viktigt att kunna 

förebygga uppkomsten av oseriös verksamhet liksom att i efterhand kunna 

ingripa mot missförhållanden. Därför föreslogs att postverksamhet som 

avsåg brevbefordran (ej paket) skulle stå under tillsyn av en statlig myndighet. 

Tillsynsmyndighetens uppgifter 

Några av tillsynsmyndighetens uppgifter skulle vara att fortlöpande följa utvecklingen 

på postområdet och bevaka att den grundläggande postservicen 

motsvarade samhällets behov. Regeringen betonade dock samtidigt att detta 

inte var någon tillsynsverksamhet i den vanliga meningen: 

Den egentliga tillsynen skall vara begränsad till sådan postverksamhet som 

avser brevbefordran. […] Tillsynsmyndigheten bör här i första hand 

kontrollera att postbefordringsföretagen uppfyller postlagens krav på att 

brevbefordran bedrivs under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på 

tillförlitlighet och så att skyddet för användares och mottagares personliga 

integritet upprätthålls. Tillsynen skall även omfatta kontroll av fullgjord 

anmälningsskyldighet och att brevbefordran iakttar bestämmelserna […] 

som handlar om obeställbara försändelser. 

För att finansiera tillsynsmyndighetens tillsynsverksamhet föreslog regeringen 

att det i postlagen skulle öppnas för möjligheten för regeringen eller, 

efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att införa särskilda 

avgifter för brevbefordringsföretagen. Regeringen menade att det var naturligt 

att finansieringen skulle ske genom avgiftsuttag från dem som berördes 

av verksamheten och för vilka den ansågs vara till nytta. 

Regeringen föreslog vidare att tillsynsmyndigheten skulle få till uppgift att 

öppna och hantera alla obeställbara brevförsändelser. 243 Regeringen uttryckte 

uppfattningen att de postbefordringsföretag i vilkas verksamhet 

obeställbara brevförsändelser uppkommer, borde svara för tillsynsmyndighetens 

kostnader för hanteringen av sådana försändelser. Med motiveringen 

att uppmuntra företagen att själva utröna den rätta adressen där detta var 

möjligt, ansåg regeringen att avgiften för obeställbara brev skulle sättas i 

proportion till det antal försändelser som det var fråga om. 

Beträffande tillsynsmyndighetens uppgifter på konkurrensområdet framhöll 

regeringen att myndigheten… 

… huvudsakligen skall övervaka att för alla parter acceptabla lösningar kan 

uppnås förhandlingsvägen mellan företagen på marknaden. Visar sig detta 

omöjligt kan myndigheten uppmärksamma Konkurrensverket på situationer 

som leder till konkurrensbegränsning. Tillsynsmyndigheten kan naturligtvis 

242 

Regeringen öppnade emellertid för att detta system skulle kunna ändras i framtiden om 

det skulle visa sig nödvändigt. 

243 

Detta hade tidigare hanterats av Postverket. 

85

86 

också behöva vända sig till regeringen om frågan bör lösas lagstiftningsvägen. 

Regeringen framhöll att det var viktigt att brevbefordran inte bara skedde på 

ett tillförlitligt sätt utan också att verksamheten var effektiv och kunde erbjuda 

rimliga priser. För att så skulle bli fallet var det enligt regeringen 

angeläget att konkurrensen var så fri som möjligt. Tillsynsmyndigheten borde 

därför ingripa genom att underrätta Konkurrensverket om det visade sig 

att konkurrensbegränsande åtgärder vidtogs på postmarknaden. 

Regeringens uppfattning angående behovet av prisregleringar på 

postområdet 

Beträffande behovet av prisregleringar på postområdet framhöll regeringen 

den allmänna uppfattningen att det på en fungerande marknad inte behövdes 

prisregleringar men att en fortsatt priskontroll var nödvändig på marknaden 

för brevbefordran då Posten AB med stor sannolikhet skulle komma att vara 

det dominerande företaget på brevbefordringsmarknaden. Regeringen motiverade 

detta: 

I syfte att skydda konsumenter som inte har något alternativ till Posten AB:s 

brevbefordran från allt för kraftiga prishöjningar är ett pristak för dessa 

kunder nödvändigt. Ett pristak minskar även risken för korssubventioner 

från icke konkurrensutsatta tjänster till konkurrensutsatta tjänster. 

Regeringen föreslog därför att det tidigare prismålet på befordran av brev 

skulle ersättas med ett ”pristak” för enbart privatpersoners avgifter för inrikes 

befordran av brevförsändelse. Mot bakgrund av den rådande marknadssituationen 

skulle pristaket under de närmast följande åren enbart avse 

Posten AB:s priser. (Mer om pristaket nedan.) 


Ekonomiska 

Mot bakgrund av bolagiseringen av Postverket föreslogs att det nya Posten 

AB skulle ersättas för kostnaderna för de samhällsåtaganden (i synnerhet 

befordran av blindskriftsförsändelser och handikappservice) på postområdet 

som tidigare huvudsakligen finansierats med egna medel. 244 

I syfte att undanröja konkurrenssnedvridningar på marknaden föreslogs att 

undantaget 245 från skatteplikt till mervärdesskatt för Postverkets befordran 

244 PTS kom emellertid att överta ansvaret för de samhällsåtaganden inom postbefordringen 

(blindskriftsförsändelser, utsträckt lantbrevbärarservice till äldre och handikappade samt 

beredskapsåtgärder) som Postverket tidigare haft. Dessa åtaganden skulle upphandlas av 

myndigheten. 

245 Detta undantag fanns angivet i lagen (1968:430) om mervärdesskatt.

av brev mm. skulle tas bort. 246 Regeringen menade även att detta också 

skulle underlätta det blivande Posten AB:s möjligheter att effektivisera 

verksamheten genom extern upphandling. 

Förslag lades om att i postlagen öppna för möjligheten för regeringen eller, 

efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att införa särskilda 

avgifter för den som bedriver postverksamhet för finansiering av tillsynsmyndighetens 

tillsynsverksamhet på brevbefordran och för hanteringen av 

obeställbara brev. 247 


Postlagen innebar att omfattningen på den grundläggande postoch kassaservicen 

till allmänheten definierades och fastställdes i lag. Vidare preciserade 

lagen vissa spelregler som postbefordringsföretagen var skyldiga att 

underkasta verksamheten. Exempel på sådana regler gällde krav på tystnadsplikt 

i enskild postverksamhet, regler för hantering av obeställbara brev 

och ansvarighet vid postbefordran. 248 

Vidare föreslogs i propositionen: 

• Ett anmälningsförfarande för att få bedriva postverksamhet där postbefordringsföretag 

skall vara skyldiga att anmäla sig till tillståndsmyndigheten. 

249 Denna regel infördes i postlagen. 

• Ett pristak för privatpersoners avgift för inrikes befordran av brev. 250 

Regleringen föreslogs ske genom att regeringen bemyndigades att sluta 

särskilda avtal med Posten om detta. 

246 För att minska kostnadsökningarna på brevbefordran hemställde Trafikutskottet i sitt 

betänkande att mervärdesskatten endast borde utgå med 12 % (dvs. samma skattesats som 

gäller för personbefordran) och inte 25 % som regeringen föreslagit. Riksdagen biföll 

utskottets hemställan. (Några år senare höjdes emellertid mervärdesskatten till 25 %.) 

247 Med stöd av detta bemyndigades PTS i postförordningen att meddela föreskrifter om 

skyldighet för den som bedriver postverksamhet att betala avgift för detta. Avgifterna kom 

att införas år 1994 och gäller alltjämt. Avgifterna avser såväl en allmän årsavgift som en 

särskild avgift för hanteringen av obeställbara brev. (Från den 1 januari 2000 regleras skyldigheten 

att betala avgifter för postverksamhet i en särskild förordning; förordning om 

finansiering av postoch telestyrelsen. I enlighet med PTS regleringsbrev disponeras 

inkomsterna från avgifterna av myndigheten.) 

248 Vilket har beskrivits ovan lade regeringen också förslag till ändringar i andra lagar som 

sammanhängde med införandet av en postlag och bolagiseringen av Postverket. Exempel på 

detta var nya regler i sekretesslagen om insyn i det blivande Posten AB:s verksamhet till 

den del som innefattar myndighetsutövning mot enskild (t.ex. särskild postdelgivning samt 

medverkan vid utlämning av körkort) samt ändringar i vallagen om regler för röstning. 

249 Regeringen pekade på att berörda företag i samband med att anmälan registreras kan informeras 

om vilka krav samhället ställer enligt postlagen och de föreskrifter som meddelats 

med stöd av lagen. 

250 Pristaket utformades så att avgiften för privatpersoners befordran av brevförsändelse upp 

till 500 gram årsvis fick höjas med högst den beräknade genomsnittliga förändringen av 

NPI under en treårsperiod. Inom ramen för pristaket avgörs priserna av Posten AB. 

87

I anslutning till förslaget till postlag föreslogs även ändringar i ett flertal 

andra lagar, exempelvis sekretesslagen och val- och tullagstiftningen. 

Ändringarna i sekretesslagen hängde bl.a. samman med önskemål om insyn 

i Posten AB:s verksamhet till den del den innefattar myndighetsutövning 

mot enskilda samt att en myndighet (den ”nya” Post- och telestyrelsen) 

föreslogs överta hanteringen av obeställbara brev. Ändringarna i val- och 

tullagstiftningen gjorde det möjligt att överlämna vissa uppgifter som innefattar 

myndighetsutövning till ett postbefordringsföretag. 251 


Affärsverket Postverket föreslogs ombildas till ett statligt aktiebolag – 

Posten AB. 

Telestyrelsen föreslogs ombildas till Post- och telestyrelsen (PTS) och bli 

tillsynsmyndighet även på postområdet. Några av uppgifterna på området 

var att verka för att en väl fungerande postservice fanns tillgänglig för alla 

enligt de mål som angavs i postlagen samt att fortlöpande följa utvecklingen 

på hela postområdet och bevaka att den grundläggande postservicen motsvarade 

samhällets behov. PTS skulle även övervaka prisutvecklingen. 252 

Postgirot föreslogs ombildas till bankaktiebolaget Postgirot Bank AB med 

begränsade bankrättigheter. 253 



Definitionen av den grundläggande postservicen skulle senare komma att 

utvidgas. 

2.6 ”Första avtalet” mellan staten och Posten AB 

om särskilda åtaganden 

Som en konsekvens av riksdagens beslut med anledning av regeringens 

proposition om postlag och förändrad associationsform för Postverket, 

251 Posten AB avsågs bl.a. medverka vid röstning på postkontor och vid tullkontroll. 

252 PTS uppgifter och verksamhet kom att regleras i förordning (1993:1710) med 

instruktion för Post- och telestyrelsen som utfärdades i december 1993 och trädde i kraft 1 

mars 1994 (samtidigt med postlagen, postförordningen och bolagiseringen av Postverket). 

253 Regeringen framhöll även att den i samband med ombildningen avsåg att avskaffa Postgirots 

ensamrätt till de statliga betalningarna genom att upphäva förordning (1974:591) om 

skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot. Detta kom att gälla 

från 1 juli 1994 efter att regeringen beslutat om förordning (1994:14) om statliga myndigheters 

betalningar och medelsförvaltning. 

88

undertecknades i februari 1994 ett avtal 254 mellan staten och Posten AB om 

särskilda åtaganden på postområdet. Avsikten med avtalet var att övergångsvis 

säkerställa att vissa politiska mål för postverksamheten skulle uppfyllas. 

Avtalet trädde i kraft 1 mars 1994 och avsågs gälla till den 31 december 

1996. 

Genom avtalet förband sig Posten att under avtalsperioden tillhandahålla en 

daglig och rikstäckande postoch kassaservice enligt i avtalet specificerade 

villkor. Avtalet specificerade bl.a. vad som i sammanhanget avsågs med 

”service och kvalitet”, ”daglig service”, ”rikstäckande service” etc. Vidare 

reglerade avtalet Postens avgift för privatpersoners befordran av brevförsändelse 

genom att ett detaljerat ”pristak” preciserades. 

I enlighet med avtalet utgick ingen ersättning för tillhandahållandet av postservicen 

medan ersättning utgick för kassaservice till den del alternativ 

saknades och det inte var kommersiellt motiverat att bedriva verksamheten. 

Vidare reglerade avtalet bl.a. Postens skyldigheter att på olika sätt medverka 

i totalförsvaret, att ge handikappservice samt att samråda med andra intressenter 

om ändringar i postnummersystemet. 

2.7 ”Första ändringen” i postlagen 

I maj 1996 lade regeringen fram propositionen Ändringar i postlagen 

(1993:1684) m.m. (prop. 1995/96:218) med ett antal förslag till ändringar i 

postlagen. Regeringen redogjorde även för Posten AB:s framtida verksamhetsinriktning. 

Till grund för propositionen låg i huvudsak departementspromemorian 

Post- och kassaservice för alla (Ds 1995:76) som behandlade 

olika frågor kring regelverket på postoch kassaserviceområdet. 

Riksdagen antog regeringens förslag och lagändringarna trädde i kraft 1 juli 

1997. 255 

254 

”Avtal om särskilda åtaganden mellan Svenska Staten, å den ena sidan, och Posten AB, 

å den andra sidan”, (17 februari 1994) 

255 

Bet. 1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34. Genom riksdagens beslut bifölls även Trafikutskottets 

hemställan om att regeringen skulle återkomma med en snar redovisning av vilka åtgärder 

som kunde behöva vidtas för att skapa garantier för att målet om en rikstäckande 

postservice skulle kunna uppfyllas. Riksdagens beslut innebar även att man (delvis) biföll 

ett förslag (1995/96:RR 10) från Riksdagens revisorer om bl.a. att regeringens information 

till riksdagen om resultatet av uppföljningen av postoch telepolitiken borde förbättras, att 

tydligare mål och riktlinjer borde anges för Posten AB och Telia AB samt att icke-kommersiella 

tjänster som staten ersätter borde upphandlas i konkurrens. 

89

2.7.1 Mål 


I propositionen föreslogs att den grundläggande postservicen i postlagen 

skulle utvidgas och få följande lydelse: 

90 

I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev, 

andra adresserade försändelser som väger högst 2 kg och paket kan nå alla 

oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla att få sådana 

försändelser befordrade till enhetliga och rimliga priser. Det skall därvid 

finnas möjlighet att försäkra försändelser och att få kvitto från mottagaren 

på att en försändelse har tagits emot. Därutöver skall det finnas en rikstäckande 

kassaservice som innebär att alla har möjlighet att verkställa och ta 

emot betalningar till enhetliga priser. 


Mål för Posten AB 

Propositionen Ändringar i postlagen 

I propositionen klargjorde regeringen sin uppfattning 

… att huvudinriktningen för Posten även i fortsättningen bör vara att på den 

svenska marknaden erbjuda rikstäckande postverksamhet. Bolaget skall 

vidare med huvudinriktning på den svenska marknaden erbjuda rikstäckande 

kassaservice samt betalningsförmedling och finansiell verksamhet. 

Även i framtiden bör gälla att annan verksamhet än kärnverksamhet kan 

bedrivas endast om denna kompletterar kärnverksamheten, bidrar till 

lönsamheten och sker under rimligt risktagande. 

Kommunikationsdepartementets riktlinjer för Posten AB 

I samband med Postens bolagsstämma år 1997 formulerade Kommunikationsdepartementet 

i särskilda riktlinjer, ägarens syn på verksamhetens 

inriktning samt belyste ägarens förväntningar och krav på bolaget. 256 I riktlinjerna 

klargjordes att: 

De ekonomiska och finansiella målen skall ge en stabil utveckling av 

verksamheten samt tillgodose långsiktig kapitalavkastning och förmögenhetstillväxt. 

Målsättningen är att uppnå en marknadsmässig avkastning på 

det egna kapitalet. 

I enlighet med riktlinjerna skulle avkastningen på det justerade egna kapitalet 

(vid den dåvarande långfristiga räntenivån på cirka 7 %) vara 12 %. I 

riktlinjerna förklarades avkastningskravet formuleras som en avkastning på 

justerat eget kapital efter skatt definierat som riskfri ränta jämte risktillägg. 

Beträffande Postens soliditet förklarades att målet skulle vara att skapa en 

långsiktig tillväxt av det egna kapitalet där en soliditetsnivå nås som medger 

256 Kommunikationsdepartementet, ”Riktlinjer och målsättning för Posten AB”, bilaga till 

protokoll vid bolagsstämma den 13 juni 1997.

utdelning. riktlinjerna klargjorde att ett ”vägt” soliditetsmål skulle vara 

10 %. 

Beträffande Postens utdelningsmål framhölls följande: 

Om ägaren tillsammans med bolaget bedömer att en tillfredsställande 

soliditetsnivå har uppnåtts skall bolaget utdela minst den nivå som gäller för 

genomsnittet i börsföretagen av justerat eget kapital (f.n. ca 5 %), dock 

högst 50 % av årsresultatet. 


Utvidgning av den grundläggande postservicen 

Regeringen menade att det fanns ett behov av att i postlagen utvidga definitionen 

av den grundläggande postservicen till den omfattning som Posten 

AB (ändå) tillhandahöll utan uttalade krav från statsmakterna. Det ansågs 

otillfredsställande att ha ett regelverk som förutsatte att Posten på lång sikt 

upprätthöll en rikstäckande servicenivå som översteg den i lag fastlagda. 

Regeringen menade att det inte var självklart att Posten i en konkurrenssituation 

även fortsättningsvis skulle komma att ha en lika omfattande 

service. Vidare: 

Den dag postoperatörerna inte tillhandahåller möjligheten att exempelvis 

befordra tidningar eller paket till rimliga priser har staten i princip övergett 

kravet på att upprätthålla en tillfredsställande postservice för alla. 

Regeringen framhöll att den utvidgade postservicen skulle säkerställas i ett 

(nytt) avtal mellan staten och Posten AB. Vidare framhölls att avsikten var 

att Posten i det nya avtalet skulle åta sig att liksom tidigare tillhandahålla 

postservicen utan ersättning. Samtidigt klargjordes att bolaget borde befrias 

från, eller få ersättning för, servicen om postmarknaden ändrades så att 

tjänsten inte skulle kunna upprätthållas genom korssubventionering från 

lönsamma till olönsamma delar i nätet. I sådant fall borde PTS upphandla 

den grundläggande postservicen. Skulle detta bli aktuellt avsåg regeringen 

att återkomma till riksdagen med förslag om att de tillståndspliktiga postoperatörerna 

skulle åläggas att betala en avgift som skulle finansiera denna 

service. 

Tillståndplikt istället för anmälningsförfarande 

Regeringen föreslog införandet av tillståndsplikt istället för anmälningsförfarande 

för den som vill bedriva postverksamhet i Sverige. Regeringen ansåg 

att den möjlighet som PTS hade att med vitesförelägganden upprätthålla 

efterlevnaden av postlagen, inte var en tillräckligt effektiv metod för att 

förebygga uppkomsten av oseriös verksamhet. Det var enligt regeringens 

mening nödvändigt att kunna förhindra oseriösa företag från att alls träda in 

på marknaden. Från propositionen: 

91

92 

Med en tillståndsplikt skapas bättre förutsättningar att upprätthålla den 

enskilde kundens förtroende för postföretagens förmåga att bedriva postverksamhet 

samtidigt som den som avser att bedriva sådan verksamhet i 

förväg får bättre kännedom om vilka krav som ställs på verksamheten. 

Syftet med tillståndskravet var att genom en förhandsgranskning pröva om 

de företag som ansöker om tillstånd har förutsättningar att uppfylla lagens 

krav på tillförlitlighet och att upprätthålla skyddet för den personliga integriteten. 

Det skulle inte ingå i tillståndsprövningen att göra bedömningar av 

företagets affärsmässiga förutsättningar att agera i konkurrens med andra 

aktörer. Regeringen menade vidare att det inte heller fanns skäl att ompröva 

de i postlagen uttryckta kraven på den som bedriver postverksamhet. 

Angående Post- och telestyrelsens uppgifter 

I propositionen framhöll regeringen att PTS även fortsättningsvis skulle ha 

till uppgift att följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen 

motsvarade samhällets behov. Genom införandet av tillståndsplikt fick myndigheten 

dock vissa utökade uppgifter (se nedan). Mot bakgrund av behovet 

av underlag om utvecklingen på postområdet, klargjorde regeringen vidare 

att den avsåg att se över myndighetsinstruktionen i detta hänseende. 257 

Angående statsmakternas styrning av Posten AB 

I propositionen redogjorde regeringen för den framtid inriktningen av 

Postens framtida verksamhet och styrningen av densamma. Regeringen 

framhöll bl.a. att: 

• Det kunde bli aktuellt att Posten ingick delägarskap och allianser med 

andra aktörer i den internationella verksamheten. 

• Posten även fortsättningsvis skulle vara ett statligt aktiebolag. Regeringen 

menade att det mot bakgrund av den rådande marknadssituationen 

(med Posten som dominerande aktör och avsaknad av andra företag som 

kan säkerställa den grundläggande postoch kassaservicen) saknades 

förutsättningar att ändra ägarstrukturen i bolaget. 

• Posten AB borde verka under liknande förutsättningar som privata aktiebolag. 

Samtidigt framhöll regeringen att bolaget inte enbart hade lönsamhetskrav 

på sig utan även krav i form av de särskilda mål som statsmakterna 

hade satt upp. 

• Det var nödvändigt att Posten AB hade möjlighet att utveckla och anpassa 

sitt tjänsteutbud och sina priser till kundernas efterfrågan. 

• De ekonomiska krav ägaren ställer på Posten AB skulle möjliggöra en 

stabil ekonomisk utveckling av verksamheten samt tillgodose långsiktig 

kapitalavkastning och förmögenhetstillväxt. 

257 I juni 1997 beslutade regeringen om en ny förordning med instruktion för Post- och telestyrelsen 

(1997:401) som kom att träda i kraft den1 juli samma år.


Ekonomiska 

(I propositionen föreslogs att PTS från 1 januari 1998 fortsättningsvis skulle 

upphandla den del av den rikstäckande kassaservicen som tidigare ersattes 

av staten via anslag och genom avtal med Posten AB. 258 ) 


I propositionen föreslogs att definitionen av den grundläggande postservicen 

i postlagen skulle utvidgas till att omfatta samtliga adresserade försändelser 

upp till 20 kg och inte som tidigare endast brev och paket. Genom detta kom 

även adresserade, men icke inneslutna försändelser upp till 2 kg (t.ex. tidningar 

och tidskrifter), att omfattas av begreppet grundläggande postservice. 

Den utvidgade postservicen skulle säkerställas i ett (nytt) avtal mellan staten 

och Posten AB. 

I propositionen föreslogs att anmälningsförfarandet för den som vill bedriva 

postverksamhet skulle ersättas med en tillståndprövning hos tillsynsmyndigheten 

PTS. Vid sidan av tidigare i postlagen angivna tillsynsuppgifter, föreslogs 

att myndigheten fortsättningsvis skulle bedriva tillsyn också över de 

företag som erhållit tillstånd. 259 




2.8 ”Andra avtalet” mellan staten och Posten AB 


Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen Ändringar i postlagen 

(1993:1684) mm, bemyndigades regeringen att träffa ett (nytt) avtal 

mellan staten och Posten AB om särskilda åtaganden. Detta ”andra avtal”, 260 

258 Detta beslut upphävdes emellertid senare efter förslag av regeringen (prop. 1997/98:1 

utg.omr.22, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104). Med anledning av att regeringen planerade 

att överlämna en proposition om ändringar i postlagen under våren 1998, ansåg regeringen 

att PTS upphandling av kassaservicen borde uppskjutas tillsvidare. 

259 För att kunna göra detta föreslogs vissa utvidgade befogenheter, t.ex. möjlighet att förelägga 

den som bedriver verksamhet att inkomma med upplysningar om verksamheten. 

260 Avtalet utgjorde bilaga till protokoll (”Bemyndigande att underteckna ett avtal om särskilda 

åtaganden med Posten AB”) vid regeringssammanträde den 17 december 1996, 

regeringsbeslut nr 2. 

93

som trädde i kraft den 1 januari 1997 och avsågs gälla till den 31 december 

1997, 261 hade stora likheter med det ”första avtalet”. 

Genom avtalet förband sig Posten AB att under avtalsperioden tillhandahålla 

en daglig och grundläggande postoch kassaservice enligt i avtalet specificerade 

villkor. Avtalet specificerade bl.a. vad som i sammanhanget avsågs 

med ”service och kvalitet”, ”rikstäckande service” etc. Liksom tidigare reglerade 

avtalet bl.a. Postens avgifter för privatpersoners befordran av brevförsändelse, 

skyldigheten att ge handikappservice, skyldigheten att samråda 

med andra intressenter (nu preciserade som såväl statliga, kommunala och 

privata intressenter) om ändringar i postnummersystemet samt skyldigheten 

att på olika sätt medverka i totalförsvaret. 

Av avtalet framgick vidare att ersättningen för tillhandahållandet av kommersiellt 

olönsam kassaservice skulle fastställas i samband med att riksdagen 

beslutade om statsbudgeten. 

2.9 ”Andra ändringen” i postlagen 

I mars 1998 lade regeringen fram propositionen Statens ansvar på postområdet 

(prop.1997/98:127) med förslag till lagändringar i bl.a. postlagen. 

Ändringarna syftade till att på ett bättre sätt uppnå de postpolitiska målen 

samt till att anpassa lagstiftningen till ett nyligen fattat EG-direktiv. Till 

grund för propositionen låg i huvudsak departementspromemorian Statens 

ansvar på postoch betaltjänstområdet (Ds 1997:58). 


1998. 262 

2.9.1 Mål 


Den samhällsomfattande posttjänsten 

I propositionen framhöll regeringen att det ”övergripande målet” för posttjänsten 

bör vara renodlat och endast ange den tjänst som staten kan garantera 

utan att ange servicenivå. Det övergripande målet som staten skall 

säkerställa menade regeringen kunde uttryckas som … 

94 

… att det skall finnas en posttjänst i hela landet som innebär att alla skall 

kunna skicka och ta emot postförsändelser. 

261 Avtalet förlängdes emellertid den 19 december 1997 att gälla t.o.m. den 30 juni 1998. 

262 Bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304.

Regeringen framhöll att de försändelser som denna posttjänst skulle omfatta 

skulle definieras som alla adresserade försändelser som väger högst 20 kilo, 

dvs. förutom brev även paket samt adresserade tidningar, kataloger och böcker. 

Regeringen föreslog vidare ett i postlagen kompletterande ”servicemål”. 

Regeringen menade att servicekravet i lagen borde anges som… 

… att posttjänsten skall vara av god kvalitet och att det skall finnas 

möjlighet för alla att få aktuella försändelser befordrade till rimliga och, vad 

gäller enstaka försändelser, enhetliga priser. Det skall därvid finnas möjlighet 

att försäkra försändelser och att få kvitto från mottagaren på att en försändelse 

har tagits emot. 

I propositionen förklarade regeringen att det övergripande målet och servicemålet 

tillsammans utgjorde den ”samhällsomfattande posttjänst” som 

alla i samhället skall ha tillgång till. 263 

Den exakta lydelsen i postlagen beträffande den samhällsomfattande posttjänsten 

(och som gäller än idag) blev sedermera: 

Det skall finnas en posttjänst i hela landet som innebär att alla kan ta emot 

brev och andra adresserade försändelser som väger högst 20 kg. Posttjänsten 

skall vara av god kvalitet och det skall finnas möjlighet för alla att få 

sådana försändelser befordrade till rimliga priser. Dessutom skall enstaka 

försändelser befordras till enhetliga priser. Det skall finnas möjlighet att 

försäkra försändelser och att få kvitto från mottagaren på att en försändelse 

har tagits emot. 

”Det postpolitiska målet” 

Postkommunikation utgör sedan budgetpropositionen för år 2001 en del av 

”Politikområde IT, elektronisk kommunikation och post”. 264 Det övergripande 

målet för detta politikområde formuleras i budgetpropositionen 

som att: 

Alla skall ha tillgång till en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt 

hållbar infrastruktur och därtill hörande tjänster. 

Det övergripande målet för politikområdet har i budgetpropositionen preciserats 

genom ”Målet för IT-politiken”, ”Målen för sektorn elektronisk kommunikation” 

samt ”Det postpolitiska målet”. Det postpolitiska målet har 

funnits formulerat i budgetpropositionen sedan ändringarna i postlagen år 

263 I faktabladet ”Statens ansvar på postområdet” (K 98.003, mars 1998) från Kommunikationsdepartementet, 

redogör departementet i populärversion för regeringens förslag i 

propositionen. I detta faktablad klargörs att ”De postpolitiska målen är att säkerställa 

medborgarnas och samhällets behov av en effektiv, sammanhållen och tillförlitlig posttjänst”. 

Vi har inte funnit denna formulering i själva propositionstexten. 

264 Beteckningen på politikområdet var åren 2001–2003 ”IT, tele och post”. 

95

1998 (se ovan). Det postpolitiska målet har stora likheter med postlagens 

definition av den samhällsomfattande posttjänsten: 265 

96 

Det skall finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet som innebär att 

alla kan ta emot brev och adresserade försändelser som väger högst tjugo 

kilogram. Det skall finnas en möjlighet för alla att få sådana försändelser 

befordrade till rimliga priser samt försäkrade och kvitterade av mottagaren. 

Dessutom skall enstaka försändelser befordras till enhetliga priser. 




I propositionen framhöll regeringen att utvecklingen på postmarknaden 

(bl.a. teknisk utveckling, internationalisering och ökad konkurrens) sedan 

postlagen trädde i kraft hade aktualiserat frågan om den rådande ordningen 

var ändamålsenlig för statens möjligheter att ta sitt ansvar för de samhällsomfattande 

tjänsterna. Vidare ansågs det finnas ett behov av att anpassa 

lagstiftningen efter EU-parlamentets och ministerrådets antagna direktiv 266 

om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för 

posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (”postdirektivet”). 

267 I direktivet angavs bl.a. att medlemsländerna skall säkerställa en 

samhällsomfattande posttjänst av bestämd kvalitet inom hela landet. 

Angående definitionen av den grundläggande postservicen 

I propositionen framhöll regeringen att utgångspunkten för de postpolitiska 

målen var medborgarnas och samhällets behov av en effektiv, sammanhållen 

och tillförlitlig posttjänst där staten har ansvaret för att säkerställa en 

sådan posttjänst i hela landet. För att göra det möjligt att följa upp de mål 

som staten skall säkerställa, menade regeringen att det fanns ett behov av att 

förtydliga och dela upp de krav på posttjänst och servicemål som staten 

skulle ställa. I enlighet med den då gällande postlagen definierades den 

265 I sammanhanget kan nämnas att regeringen i PTS regleringsbrev för år 2004 uttrycker 

målet för ”Verksamhetsområde Post” som att ”Alla i hela landet skall, till rimliga priser, ha 

tillgång till en effektiv och säker posttjänst av god kvalitet, genom väl fungerande nationella 

och internationella marknader.” 

266 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma 

regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring 

av kvaliteten på tjänsterna. 

267 Direktivet syftade till att införa harmoniserande bestämmelser rörande samhällsomfattande 

posttjänster – ”universal service” – och att förbättra kvaliteten på postservicen 

inom den inre marknaden. Målet var en väl fungerande postsektor, vilket ansågs av betydelse 

för gemenskapens ekonomiska och sociala sammanhållning. Direktivet syftade 

också till att säkerställa att marknaden liberaliserades gradvis och under kontrollerade 

former.

grundläggande postservicen som en blandning av tjänst och servicenivå 

vilket regeringen menade försvårade anpassningen av tjänstens innehåll till 

den tekniska utvecklingen och kundernas ändrade behov. Genom att istället 

i postlagen definiera posttjänst och servicemål var för sig, gavs möjlighet till 

en flexibel och långsiktig definition av posttjänsten kombinerad med en 

servicenivå som kunde ändras vid behov. 

Regeringen klargjorde att avsikten var att Posten AB genom tillståndsvillkor 

skulle åläggas att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten utan 

ersättning, men att frågan om ett finansieringssystem för upprätthållandet av 

tjänsten kunde tas upp i framtiden om förhållandena på postmarkanden förändrades 

ytterligare. 268 Regeringen förklarade att den visserligen ansåg att 

det var principiellt riktigt att samtliga postoperatörer skulle vara med i 

finansieringen, men att allvarlig kritik hade riktats mot en sådan lösning. 

Kritikerna ansåg förslaget vara byråkratiskt och utgöra ett etableringshinder. 

Angående tillståndprövning och tillståndsvillkor 

I propositionen konstaterade regeringen att PTS tillsyn inte hade visat på 

några missförhållanden som skulle motivera en ökad tillsyn på postområdet. 

Mot bakgrund av att intresset att bedriva postverksamhet hade ökat mer än 

vad som tidigare bedömts, 269 menade emellertid regeringen att det fanns anledning 

att i högre grad än tidigare kräva att den sökande själv kunde visa 

att denne hade förutsättningar att bedriva postverksamhet och att uppfylla 

lagens krav. Av denna anledning föreslogs en hårdare/noggrannare tillståndsprövning 

(se nedan). Prövningen borde enligt regeringen gälla bl.a. 

den sökandes tidigare erfarenhet, huruvida verksamheten verkade genomtänkt 

och välplanerad, kännedom om lagstiftningens krav samt konkreta 

planer på hur dessa krav skall uppfyllas. 270 Regeringen framhöll samtidigt 

att regleringen inte borde påverka konkurrensförutsättningarna eller utgöra 

ett hinder för nya seriösa operatörer att etablera sig. 

Vidare föreslog regeringen att tillstånd att bedriva postverksamhet skulle få 

förenas med särskilda tillståndsvillkor (se nedan). Enligt regeringens 

mening var fördelarna med detta flera, exempelvis att det gavs möjlighet att 

268 Bakgrunden till regeringens ställningstagande var att det i promemorian Statens ansvar 

på postoch betaltjänstområdet som föregått propositionen, hade föreslagits att en särskild 

lag om postavgifter som innebar att alla tillståndspliktiga postoperatörer skulle betala en 

avgift som skulle finansiera upprätthållandet av den samhällsomfattande posttjänsten. 

269 Under år 1997 ökade antalet tillstånd på kort tid från 12 till runt 100. En förklaring till 

denna drastiska ökning synes ha varit ett vägledande utslag från Konkurrensverket i december 

1996 rörande Postens AB möjligheter att priskonkurrera lokalt tillsammans med en 30procentig 

prishöjning för enstycksförsändelser som Posten genomförde den 1 mars 1997. 

Till detta torde även den då förhållandevis höga arbetslösheten ha bidragit. (Källa: PTS, 

Service och konkurrens 2004, PTS-ER-2004:17) 

270 Beträffande det senare exemplifierade regeringen med lokaler, brevhanteringsrutiner, 

ekonomiska rutiner, hur man skulle hantera obeställbara brev och adressändringar samt 

personalfrågor såsom vikarier vid sjukdom i fåmansbolag. 

97

differentiera kraven med hänsyn till bl.a. omfattningen av respektive operatörs 

verksamhet. Vidare ansågs tillståndsvillkor vara ett smidigt sätt att 

säkerställa EG-direktivets krav på en samhällsomfattande posttjänst och 

servicenivå på denna. Regeringen framhöll samtidigt att de krav som staten 

ställde inte fick vara så betungande att de stred mot den s.k. proportionalitetsprincipen, 

dvs. att kraven inte gick längre än att syftet med villkoret 

uppfylldes. 

Angående Post- och telestyrelsens roll och uppgifter 

I propositionen föreslog regeringen att PTS skulle få ett sektorsansvar på 

postområdet. Vidare förde regeringen en principiell diskussion beträffande 

PTS roll, prioritering av uppgifter samt kompetens- och resursbehov. Beträffande 

rollen på konkurrensområdet framhöll regeringen att myndigheten 

inte hade till uppgift att bevaka konkurrensen på postområdet samt att myndigheten 

inte hade några befogenheter att aktivt främja konkurrensen eller 

lösa eventuella konkurrensproblem. Uppgifterna på konkurrensområdet 

inskränkte sig till att bevaka infrastrukturen och bistå berörda parter i förhandlingar 

om tillgång och kostnader för utnyttjandet av densamma. 


Ekonomiska 

(I propositionen framhöll regeringen att den hade för avsikt att Posten AB 

genom tillståndsvillkor skulle åläggas att tillhandahålla den samhällsomfattande 

tjänsten utan ersättning.) 


Förtydligande och uppdelning av den grundläggande postservicen 

I propositionen föreslogs att: 

• Begreppet ”grundläggande postservice” i postlagen ändrades till ”samhällsomfattande 

posttjänst”. 

• De postpolitiska målen delades upp i ett övergripande mål som angavs i 

postlagen samt ett servicemål som angavs i postlagen och preciseras 

genom tillståndsvillkor. 271 Det övergripande målet och servicemålet utgjorde 

tillsammans den samhällsomfattande posttjänst som alla skulle ha 

tillgång till. 

• Ytterligare preciseringar av statens krav på servicenivåer vid sidan av 

vad som angavs i postlagen, skulle säkerställas genom ett nytt avtal mellan 

staten och den operatör som får till uppgift att tillhandahålla den 

samhällsomfattande posttjänsten. 

271 Även i EG:s postdirektiv definierades posttjänsten respektive servicenivån var för sig. 

98

Paketbefordran ej längre tillståndpliktigt 

I propositionen föreslogs att paketbefordran skulle tas bort ur begreppet 

postverksamhet i postlagen. Detta innebar att tillståndspliktig postverksamhet 

i fortsättningen inte gällde paket utan begränsades till enbart brevbefordran. 

Regeringen menade att den allmänna uppfattningen var att marknaden 

för paketbefordran fungerade tillfredsställande och därför inte krävde någon 

tillståndsplikt eller tillsyn. 

Förslag angående prisreglering och pristak 

I propositionen föreslogs att: 

• EG-direktivets krav på taxor som grundar sig på kostnaderna för samhällsomfattande 

posttjänst samt separat kostnadsredovisning för operatörer 

som svarar för sådan tjänst, skulle föras in i postlagen. Vidare 

förtydligades i postlagen att kravet på enhetliga priser för försändelser 

som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten endast gällde enstaka 

försändelser. 272 

• Regeringen skulle bemyndigas att i avtalet med Posten AB få föreskriva 

att priser för tjänster i postverksamhet inte skulle få överstiga vissa 

nivåer samt att kravet på att erbjuda rabatterade frimärken till hushållen 

skulle avskaffas. Det förstnämnda förslaget motiverades med att konstruktionen 

med pristak hade visat sig ha ett antal väsentliga brister. 273 

Regeringen avsåg att i en förordning utforma ett separat pristak som 

omfattade normalportot. 274 

• PTS skulle ges i uppdrag att löpande följa prisutvecklingen samt 

kontrollera att pristaket följdes. 

Noggrannare tillståndsprövning samt möjlighet till tillståndsvillkor 

I propositionen lades olika förslag som berör tillståndsprövning och tillståndsvillkor: 

• Den aktör som söker tillstånd att bedriva postverksamhet skall kunna 

visa att den har förutsättningar att bedriva sådan verksamhet. Detta 

innebar att den gällande presumtionstillämpningen för tillstånd avskaffades 

i postlagen. 275 

272 Regeringen betonade att detta inte hindrade en differentierad prissättning för olika typer 

av tjänster för vilka det fanns en differentierad kostnadsbild. 

273 En granskning hade visat att det fanns flera osäkerhetsmoment som påverkade tillförlitligheten, 

t.ex. beträffande viktningar och bruket av genomsnittsindex. 

274 Detta gjorde regeringen i förordning (1998:529) om ändring i postförordningen 

(1993:1709). Förordningen trädde i kraft 1 juli 1998 och innebar att den som tillhandahöll 

en samhällsomfattande posttjänst per kalenderår inte fick höja priset på inrikes befordran av 

normalbrev mer än konsumentprisindex. (För en precisering av pristaket hänvisas till 9 § 

postförordningen.) 

275 Den gamla lagregleringen byggde på en presumtion om att tillstånd skulle ges. 

99

• Tillstånd att bedriva postverksamhet skulle av tillståndsmyndigheten få 

förenas med särskilda tillståndsvillkor som skulle vara tidsbegränsade. 

Förslaget innebar att det i postlagen infördes bestämmelser rörande inom 

vilka områden tillståndsmyndigheten skulle få meddela tillståndsvillkor. 

Områden som föreslogs omfattas gällde bl.a. skyldighet att tillhandahålla 

en samhällsomfattande posttjänst, att på visst sätt uppfylla krav på 

tillförlitlighet och integritetsskydd samt att ta hänsyn till handikappades 

behov. 

Post- och telestyrelsen fick ett sektorsansvar på postområdet 

I propositionen föreslogs tillsynsmyndigheten PTS få ett sektorsansvar på 

postområdet. Myndigheten skulle ha ett övergripande ansvar för att postmarknaden 

fungerade effektivt ur konsumentsynpunkt. PTS skulle dock inte 

få någon generell konkurrensfrämjande roll. 276 Vidare innebar genomförandet 

av EG-direktivet att myndigheten gavs vidgade befogenheter på ett antal 

punkter. 


(I propositionen framhöll regeringen att den hade för avsikt att tillsätta en 

utredning med uppgift att utreda statens ansvar för grundläggande betaltjänst 

och kontantförsörjning samt vilka krav som skall ställas på dessa. 277 ) 



276 Med anledning av detta beslutade regeringen om vissa ändringar i PTS myndighetsinstruktion. 

Efter ändringen i instruktionen skulle PTS ”…i enlighet med sitt sektorsansvar, 

främja att postoch telemarknaderna fungerar effektivt ur såväl ett konsument- som regionalpolitiskt 

perspektiv samt att telemarknaden fungerar effektivt ur ett konkurrensperspektiv. 

Myndigheten skall i konkurrens- och konsumentfrågor och regionalpolitiska frågor 

samråda med Konkurrensverket, Konsumentverket och Glesbygdsverket och ta initiativ till 

ett löpande informationsutbyte mellan myndigheterna.” (Lydelsen i instruktionen idag med 

avseende på postområdet är i princip densamma.) 

277 Denna utredning, Betalserviceutredningen, lämnade i december 1998 betänkandet 

Kassaservice (SOU 1998:159). Utredningen föreslog att det rådande systemet (att staten har 

ett ansvar för rikstäckande kassaservice i enlighet med postlagen samt att åtagandet säkerställs 

genom ett avtal med Posten AB) skulle ersattes med en ordning som gav länsstyrelserna 

möjlighet att stödja kassaservice samt att förutsättningarna för att ge kassaservice 

skulle förbättras genom ändringar i bankrörelselagen. Regeringen fattade senare beslut om 

att inte vidta några åtgärder med anledning av utredningens förslag. (I oktober 2003 tillsatte 

emellertid regeringen en utredare med uppdrag att bl.a. utreda behovet av statliga insatser 

för den grundläggande kassaservicen.) 

100

2.10 ”Tredje avtalet” mellan staten och Posten AB 


Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen Statens ansvar på 

postområdet, bemyndigades regeringen att träffa ett (nytt) avtal mellan 

staten och Posten AB om särskilda åtaganden. Detta avtal 278 , som trädde i 

kraft den 1 juli 1998 och avsågs gälla till den 31 december 1999, skiljde sig 

från de två föregående. Detta var en konsekvens av beslutet om införande av 

tillståndvillkor vilket innebar att flera av de särskilda krav på postområdet 

som tidigare ställts på Posten i avtal, fortsättningsvis skulle komma att 

framgå i författningar och bolagets tillståndsvillkor. 279 

”Det tredje avtalet” förklarades syfta till att ”…säkerställa preciserade 

servicemål för den samhällsomfattande posttjänsten och de i postlagen 

fastställda kraven på grundläggande kassaservice.” Avtalet reglerade nu i 

första hand kassaservicefrågorna. Liksom tidigare klargjorde emellertid 

avtalet Postens skyldighet att samråda med såväl statliga, kommunala som 

privata intressenter om ändringar i postnummersystemet. 280 

2.11 ”Tredje ändringen” i postlagen 

I februari 1999 lade regeringen fram propositionen Postal infrastruktur 

(prop. 1998/99:95) med förslag till vissa ändringar i postlagen. Ändringarna 

syftade till att skapa förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre 

samutnyttjande av den postala infrastrukturen. Till grund för propositionen 

låg departementspromemorian Statens ansvar på postoch betaltjänstområdet 

(Ds 1997:58). 


1999. 281 

278 Avtalet utgjorde bilaga till protokoll (”Bemyndigande att underteckna ett avtal om särskilda 

åtaganden med Posten AB, rskr. 1997/98:304”) vid regeringssammanträde den 25 

juni 1998. 

279 Även PTS tillståndsvillkor för Posten AB började gälla från den 1 juli 1998. Villkoren 

gällde till den 30 juni 2001 varefter nya villkor utfärdades att gälla till 30 juni 2004. 

280 Ytterligare två avtal kom senare att tecknas med Posten AB. Dessa var i princip identiska 

med det ”tredje avtalet” och gällde perioden januari 2000-juni 2000 respektive juli 

2000–mars 2001. Efter det att den grundläggande kasservicen senare kom att regleras i en 

särskild lag (se avsnitt 2.12) upphörde helt systemet med särskilda avtal. Postens verksamhet 

reglerades därefter enbart genom tillståndvillkor, författningar och bolagsordning. 

281 Bet. 1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237. Riksdagen gav samtidigt regeringen i uppdrag att 

utreda dels frågan om tillgång till adressändringssystemet, dels frågan om att tillföra postlagen 

en definition av begreppet postal infrastruktur. 

101

2.11.1 Mål 





Angående behovet av samutnyttjande av postal infrastruktur 

I propositionen framhöll regeringen att det var en naturlig utgångspunkt ur 

såväl samhällsekonomisk som praktisk synvinkel att den postala infrastrukturen 

282 bör kunna utnyttjas av alla postoperatörer på lika villkor. 

Regeringen betonade att ett bättre samutnyttjande av infrastrukturen även 

var till fördel för kunderna. Regeringen framhöll att erfarenheten visat att 

frivilliga överenskommelser mellan parterna på postmarknaden inte hade 

varit ett tillfredsställande sätt att uppnå ett önskvärt samutnyttjande. 283 Med 

motiveringen att statens strävan är att det skall råda konkurrensneutralitet på 

postmarknaden samt vilja att underlätta för postkunderna, framhöll regeringen 

att vissa förhållanden rörande den postala infrastrukturen borde regleras 

i postlagen. Regeringen lade förslag om detta rörande bl.a. postnummersystemet 

och postboxar (se nedan). 

Regeringens menade att det inte hade någon avgörande betydelse vem som 

förvaltade postnummersystemet, så länge alla postoperatörer erhöll tillgång 

till systemet på lika villkor och systemet inte mister sin användbarhet för 

någon av intressenterna. Regeringen menade att Posten AB hade vana vid 

den administration som handhavandet av systemet medförde och att denna 

kunskap behövdes för förvaltningen av systemet. Mot bakgrund att detta 

föreslog regeringen att den skulle bemyndigas att utse en tillståndsinnehavare 

som tillhandahöll den samhällsomfattande posttjänsten (dvs. Posten 

AB) att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. 284 

282 Med postal infrastruktur avses de system och anordningar som behövs för att postbefordran 

skall kunna fungera effektivt och tillförlitligt; postnummersystemet, postboxar, 

eftersändning av post samt adressändring. Postterminaler, brevsorteringsmaskiner, brevbärare 

etc. brukar inte räknas till den postala infrastrukturen. 

283 Bakgrunden var att kritik hade riktats mot bl.a. Postens AB:s rutiner för samråd och information 

vid ändringar i postnummersystemet samt den bristande konkurrensneutralitet 

som ansågs föreligga då Posten ensam förfogade över systemet. Även Postens rutiner och 

uttagna avgifter för insortering av andra operatörers boxpost i Postens boxar samt bolagets 

inflytande Svensk Adressändring AB hade kritiserats. 

284 Ett alternativt förslag som hade framförts var att beslutanderätten och förvaltningen av 

systemet skulle övergå till tillståndsmyndigheten PTS. 

102

Beträffande postboxar framhöll regeringen att villkoren för andra operatörers 

samutnyttjande av Posten AB:s postboxar, till sin karaktär i princip 

kunde jämställas med andra privaträttsliga avtalsvillkor. 285 Regeringen 

menade att det därför var naturligt att det i första hand ankom på berörda 

parter att på egen hand sluta avtal om villkoren och att, inom ramen för 

affärsmässiga förhandlingar, lösa uppkomna tvister. Samtidigt framhölls att 

det på en marknad som övergår från monopol till konkurrens, var principiellt 

viktigt att det finns tydliga och konkurrensneutrala regler om tillgången 

till nödvändig infrastruktur. En allmän riktlinje för att minska 

riskerna för konkurrensproblem vid omvandling av en sådan marknad, var 

därför enligt regeringen att genom författningsreglering slå fast att alla 

företag på marknaden skall garanteras tillgång till nödvändig infrastruktur 

på skäliga och konkurrensneutrala villkor som är icke-diskriminerande i 

förhållande till vad företaget tillämpar för sin egen verksamhet. Regeringen 

pekade på att det härav följde att en dominerande aktör inte själv skulle 

bestämma förutsättningarna och villkoren för sina konkurrenter. 

Mot bakgrund av att det fanns anledning att förmoda att det kunde vara svårt 

för konkurrerande parter att komma överens i en del fall och att en dominerande 

aktör inte alltid kunde förväntas ha ett naturligt intresse av att ingå 

avtal med andra som bedriver konkurrerande verksamhet, menade regeringen 

att det fanns ett behov av en effektiv ordning för att säkerställa efterlevnaden 

av de krav på konkurrensneutralitet i fråga om tillgången till anläggningar 

för postöverlämning till mottagare som föreslagits. Regeringen föreslog 

därför att tillståndsmyndigheten skulle ges en medlingsroll i de fall 

parterna inte kommer överens i fråga om tillgången till infrastrukturen. 

Beträffande behovet av en reglering av adressändrings- och 

eftersändningsfunktionerna 

Beträffande det av Posten AB helägda Svensk Adressändring AB, framhöll 

regeringen att bolaget fick anses ha utvecklats till en viktig infrastrukturell 

tillgång och att det var viktigt att tillgången till densamma skedde på konkurrensneutrala 

villkor. Regeringen menade emellertid att möjligheten till 

frivilliga överenskommelser med andra operatörer angående inflytandevillkor 

mm. skulle prövas ytterligare innan man tog till lagstiftningsåtgärder. 

Tillståndsmyndighetens borde enligt regeringen ges i uppdrag att medverka 

i sådana förhandlingar och redovisa resultatet av dessa för regeringen. 

Även beträffande tillståndshavarnas eftersändning utanför eget distributionsområde 

och privat eftersändning, var det enligt regeringen viktigt att 

villkoren var rättvist utformade. Även i denna del borde tillståndsmyndigheten 

få i uppdrag att medverka i förhandlingarna och redovisa resultaten av 

dessa för regeringen. 

285 Posten AB tecknade avtal med andra operatörer om villkoren för tillgång till Postens 

boxar. Enligt avtalen åtog sig Posten att för den andra operatörens räkning mot ersättning 

sortera in försändelser som var adresserade till (bl.a.) postboxadresser. 

103


Ekonomiska 


I propositionen föreslog regeringen beträffande postnummersystemet att: 

• Det i postlagen skulle införas en definition av postnummersystemet 

samt anges att systemet skall användas för postbefordringsändamål 

och vara utformat så att det möjliggör en effektiv sortering och befordran 

av försändelser till hela landet. 

• Regeringen bemyndigas att utse en tillståndshavare som tillhandahåller 

en samhällsomfattande posttjänst att tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. 

• Tillståndsmyndigheten skall godkänna ändringar i postnummersystemet 

som inte endast berör enstaka postadressater. 

• Det i postlagen skulle införas en regel om att den som tillhandahåller 

postnummersystemet på begäran skall lämna ut postnummer för postboxanläggningar 

inom postnummerområden till andra tillståndshavare. 

Beträffande postboxar mm. föreslogs att: 

• En regel skulle införas i postlagen om att en tillståndshavare som innehar 

en anläggning för postöverlämning till mottagare är skyldig att 

möjliggöra att försändelser som befordrats av andra tillståndshavare 

kan nå dessa anläggningar. Detta skall ske på skäliga och konkurrensneutrala 

villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till vad 

tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. 

• Tillståndsmyndigheten ges en författningsreglerad medlingsroll i tvister 

som gäller tillståndshavarnas möjligheter att nå andra tillståndshavares 

anläggningar för postöverlämning till mottagare. 




104

2.12 Den grundläggande kassaservicen regleras i 

en särskild lag 

I propositionen Grundläggande kassaservice (prop. 2001/02:34) föreslog 

regeringen att det statliga ansvaret för den grundläggande kassaservicen 

skulle regleras i en särskild lag och inte som tidigare i postlagen. Vidare 

föreslogs att det i den nya lagen skulle anges att den grundläggande kassaservicen 

skulle säkerställas genom det statligt ägda bolag som hade till 

uppgift att genomföra röstmottagning enligt vallagen. Det i vallagen utpekade 

bolaget är Posten AB. 

Regeringen menade att det mot bakgrund av utvecklingen på postmarknaden 

sedan avregleringen, inte längre fanns ett lika tydligt samband mellan postverksamhet 

och kassaservice som motiverade att regleringen av tjänsterna 

hölls samlade i en och samma lag. Beträffande just Posten AB:s utpekade 

roll menade regeringen att det knappast fanns någon annan aktör som hade 

möjligheten att tillhandahålla tjänsten på för staten godtagbara villkor. 

Vidare fanns det enligt regeringen en risk för att staten, om Posten inte vidmakthöll 

sin uppbyggda erfarenhet och sitt rikstäckande servicenät, skulle få 

svårt att på sikt klara sitt åtagande på ett tillfredsställande sätt. 286 Upphandling 

ansågs därför inte vara ett lämpligt alternativ. 

Förslaget antogs av riksdagen 287 och lagen 288 kom att gälla från 1 januari 

2002. 

2.13 Nya ekonomiska mål för Posten AB 

Inför Posten AB:s bolagsstämma i april 2004 formulerade Näringsdepartementet 

i en promemoria ägarens rekommendationer beträffande nya 

ekonomiska måltal för Posten AB. 289 De i promemorian föreslagna ekonomiska 

målen föreslogs ersätta de i samband med bolagsstämman den 13 juni 

1997 lämnade riktlinjerna för Postens ekonomiska och finansiella mål. 290 

I promemorian framhöll Näringsdepartementet att: 

Eftersom Posten verkar på en fri och avreglerad marknad, skall ett marknadsmässigt 

lönsamhetskrav sättas på bolaget. Vid ett beslut om ekono- 

286 

Fram till år 2002 tillhandahöll Posten AB kassaservice genom dotterbolaget Posten 

Sverige AB. En omfattande omorganisation genomfördes under åren 2001–2002. Omorganisationen 

innebar bl.a. att Posten helt separerade kassatjänsterna från posthanteringen. 

Under år 2002 bildades det av Posten helägda dotterbolaget Svensk Kassaservice AB, som 

idag tillhandahåller all kassaservice för Postens räkning. 

287 

Bet. 2001/02:TU01, rskr. 2001/02:125. 

288 

Lag (2001:1276) om grundläggande kassaservice. 

289 

Näringsdepartementet, ”Postens ekonomiska måltal”, promemoria 2004–04–20. 

290 

Se avsnitt 2.7.1. 

105

106 

miska mål måste emellertid ägaren beakta dels de samhällsmässiga åtagandena 

(som t.ex. kassaservice, rikstäckningen), dels under de speciella förutsättningar 

som Posten bedriver sin verksamhet. 

Beträffande avkastningen på det egna kapitalet framhölls att ägaren strävar 

efter en ”ambitiös och realistisk” avkastningsnivå som Posten borde uppnå 

senast vid utgången av år 2006. Senast vid utgången av detta år skall bolagets 

ekonomiska mål revideras med ambitionen att pröva möjligheten att 

höja avkastningsnivån. De olika ekonomiska målen formulerades i promemorian 

enligt nedan: 

Postens avkastningsmål är 10 % på nettoresultatet i förhållande till 

genomsnittligt bokfört eget kapital, givet en soliditet på 25 %. 

Postens soliditet skall uppgå till minst 25 %. 

Posten skall lämna en utdelning på 40 % av nettoresultatet med hänsyn till 

bolagets finansiella ställning och kapitalbehov. 

Beträffande utdelningsmålet framhöll departementet att målet i en mogen 

bransch som Postens borde vara relativt högt. Mot bakgrund av det stora 

förändringstryck som bolaget upplevde, rekommenderade emellertid ägaren 

en utdelningsandel på 40 % (istället för 50 %) för att dels stärka den finansiella 

ställningen, dels för att undvika kapitaltillskott från ägaren. Vidare 

framhölls att bolagets behov av att stärka den finansiella ställningen bör 

beaktas vid beslut om utdelning de enskilda åren. 

2.14 Källor 

Propositioner, utskottsbetänkanden och riksdagsskrivelser 

• Proposition 1984/85:100, bil. 8, bet. 1984/85:TU11, rskr. 1984/85:203 

• Proposition (1990/91:87) om Näringspolitik för tillväxt, bet. 

1990/91:TU29, rskr. 1990/91:377 

• Proposition 1990/91:100, bil. 8 

• Proposition 1991/92:100, bil. 7, bet.1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276 

• Proposition (1992/93:132) om vissa frågor inom 

Kommunikationsdepartementets område, bet. 1992/93:TU11, rskr. 

1992/93:152 

• Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket mm. (prop. 

1993/94:38), bet. 1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119 

• Ändringar i postlagen (1993:1684) m.m. (prop. 1995/96:218), bet. 

1996/97:TU6, rskr. 1996/97:34

• Statens ansvar på postområdet (prop. 1997/98:127), bet. 1997/98:TU13, 

rskr. 1997/98:304 

• Postal infrastruktur (prop. 1998/99:95), bet. 1998/99:TU11, rskr. 

1998/99:237 

• Grundläggande kassaservice (prop. 2001/02:34), bet. 2001/02:TU01, 

rskr. 2001/02:12 

Departementspromemorior 

• Postens konkurrensförutsättningar (Ds 1991:44) 

• SJ, Televerket och Posten – bättre som bolag? (Ds 1991:77) 

• Bolagisering av affärsverk – konstitutionella aspekter (Ds 1992:101) 

• Post- och kassaservice för alla (Ds 1995:76) 

• Statens ansvar på postoch betaltjänstområdet (Ds 1997:58) 

Offentliga utredningar 

• Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar (SOU 

1990:27), betänkande från Post- och teleutredningen 

• Postlag (SOU 1993:9), betänkande från Potslagsutredningen 

• Kassaservice (SOU 1998:159), betänkande från Betalserviceutredningen 

Studier, analyser etc. 

• Uppföljning av postoch telepolitiska mål (Riksdagens revisorer, 

1995/96:RR10) 

• Service och konkurrens 2004 (Post&Telestyrelsen, ER-2004:17) 

• Nio år med postlagstiftningen – en utvärdering (Post&Telestyrelsen, 

ER-2003:7) 

• Tio år efter postmarknadens avreglering: effekter och reformförslag 

(Konkurrensverket, Peter Andersson) 

Lagar och förordningar 

• Kungörelse (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till 

brevbefordran mm. 

• Förordning (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita 

Riksbanken eller Postgirot 

107

• Postlagen (1993:1684) 

• Postförordning (1993:1709) 

• Förordning (1993:1710) med instruktion för Post- och telestyrelsen 

• Förordning (1994:14) om statliga myndigheters betalningar och 

medelsförvaltning 

• Lag (1996:1132) om ändring i postlagen (1993:1684) 

• Förordning (1997:401) med instruktion för Post- och telestyrelsen 


• Förordning (1998:529) om ändring i postförordningen (1993:1709) 


• Lag (2001:1276) om grundläggande kassaservice 

Övrigt 

• Avtal om särskilda åtaganden mellan Svenska Staten, å den ena sidan, 

och Posten AB, å den andra sidan, (17 februari 1994) 

• Riktlinjer och målsättning för Posten AB 

(Kommunikationsdepartementet, mars? 1994) 

• Bemyndigande att underteckna ett avtal om särskilda åtaganden mot 

Posten AB (Kommunikationsdepartementet), protokoll vid 

regeringssammanträde 1996-12-17 

• Riktlinjer och målsättning för Posten AB 

(Kommunikationsdepartementet, 1997-06-13), bilaga till protokoll vid 

Posten AB:s bolagsstämma den 13 juni 1997 

• Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 

1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre 

marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna 

• Statens ansvar på postområdet (K 98.003, mars 1998), faktablad från 

Kommunikationsdepartementet 

• Bemyndigande att underteckna ett avtal om särskilda åtaganden med 

Posten AB (rskr. 1997/98:304) (Kommunikationsdepartementet), 

protokoll vid regeringssammanträde 1998-06-25 

• Vissa regelreformerade marknader, promemoria från 

Näringsdepartementet (2004-02-26) 

• Postens ekonomiska måltal, promemoria från Näringsdepartementet 

(2004-04-20) 

108

Avsnitt 3 

Avregleringen av telemarknaden 291 


291 Promemorian är avgränsad till att huvudsakligen behandla traditionella telekommunikationstjänster, 

dvs. fast telefoni, mobiltelefoni och tillhandahållande av nät och nättjänster. 

Tjänsterna på teleområdet har så småningom kommit att bli en del av informationstekniken. 

Tjänster inom IT-området, liksom inom området för elektroniska kommunikationer, berörs 

emellertid endast i den mån de har direkt anknytning till teleområdet, t.ex. i samband med 

verksamhet och tjänster som tillhandhålls med hjälp av accessnätet. 

109

110

Innehåll 



3.3 1988 års telepolitiska beslut 117 

3.3.1 Mål 117 




3.4 Regleringen av teleområdet 120 

3.4.1 Mål 120 




3.5 Successiva översyner av telemarknaden och telelagen 127 

3.5.1 Mål 127 




3.6 IT-politiken 135 

3.6.1 Mål 136 




3.7 Konvergensregler inom sektorn för elektronisk 

kommunikation 140 

3.7.1 Mål 140 




3.8 Källor 146 

111

112


1988 De telepolitiska målen avseende teletjänster i det allmänna 

nätet fastställs. Det beslutas bl.a. att en marknadsanpassning 

av Televerkets kostnader och taxor etc. skall ske för att göra 

Televerket mer konkurrenskraftigt. 

1990 Målen preciseras genom att statens ansvar skall omfatta telefonitjänsten 

i hela landet. Staten skall ansvara för att det finns 

ett sammanhållet och heltäckande telenät i hela landet. Alla 

skall ha råd att utnyttja grundläggande telekommunikationer 

och dessa skall betalas solidariskt. Televerkets anslutningsmonopol 

avvecklas. 

1992–93 Egentlig start för liberaliseringen av telemarknaden genom att 

marknaden lagregleras med lika regler för alla. I fortsättningen 

är det lagen, och inte Televerket, som blir statens instrument 

för att styra marknaden. 

1992 Telestyrelsen bildas genom en sammanslagning av Televerket 

och Statens telenämnd. Tre mobilnät enligt GSM-teknik tas i 

drift av Telia, Tele2/Comviq respektive Europolitan, dåvarande 

Nordic Tel. 

1993 Televerket bolagiseras och ombildas till Telia AB från 1 juli 

1993. Televerkets resterande myndighetsuppgifter läggs på 

Telestyrelsen. Telemarknaden regelreformeras genom införandet 

av telelagen och lagen om radiokommunikation. 293 Skälet 

till den nya regleringen anges vara Sveriges internationella 

åtaganden samt att på den framväxande marknaden behöver 

Televerkets dominerande ställning kontrolleras och alla aktörer 

i övrigt klara spelregler. De telepolitiska målen får nytt 

innehåll. Den samhällsomfattande tjänsten vidgas till viss 

datakommunikation och telefax. Staten ingår ett avtal med 

Telia AB för att säkerställa uppfyllandet av de telepolitiska 

målen. Avtalet gällde 1 juni 1993 till 1 juli 1997. 

1994 Telestyrelsen ombildas 1 mars till postoch telestyrelsen som 

också får hand om tillämpningen av nya postlagen och tillsynen 

över nybildade Posten AB. 

292 

Bygger delvis på historik från PTS hemsida 

293 

Lagstiftningen har därefter successivt ändrats ett 15-tal gånger i syfte att öka konkurrensen 

på marknaden. 

113

1993/95 Sverige blir medlem först i EES och sedan i EG/EU. Genom 

medlemsskapet i EG/EU följer krav på anpassning av svensk 

lagstiftning till europeisk, vilket också gäller på teleområdet. I 

juni 1995 uppmäts att 20 % av svenskarna har tillgång till 

mobiltelefon vilket gör Sverige till det mobiltätaste landet i 

världen. 

1996 En översyn av telelagen sker i syfte att skapa ökad konkurrensneutralitet 

på marknaden. Mer detaljerade regler för samtrafik 

införs, och PTS ges beslutanderätt beträffande prisnivåer för 

samtrafik. 

1999 Regler i syfte att öka konkurrensen på mobiltelefonimarknaden 

införs. Förval och nummerportabilitet i fasta nät införs. 

2000 1 december uppmäts att det finns fler abonnemang för mobil 

telefoni än fast telefoni i Sverige. 16 december delar PTS ut 

UMTS-tillstånd till HI3G, Orange, Vodafone och Tele 2. I 

villkoren anges att utbyggnad skall ske så att näten senast 

december 2003 skall täcka huvuddelen (99,98 %) av befolkningen. 

2001 EU-förordningen om tillträde till det kopparbaserade accessnätet 

träder i kraft vilket innebär att Telia AB, som äger merparten 

av det svenska accessnätet, måste upplåta det till andra 

operatörer till kostnadsorienterade priser. Mobil nummerportabilitet 

införs 1 september. 5 december delar PTS ut fyra tillstånd 

för yttäckande radioaccess, s.k. trådlöst bredband. 

2002 PTS bjuder in intresserade att söka ett fjärde GSM-tillstånd. 

EG beslutar om nya rättsakter inom tele- och radio som 

kommer att ge konsumenterna ett stärkt skydd och utvidgade 

rättigheter. 

2003 Lagen om elektronisk kommunikation införs från 25 juli. 

Lagen är föranledd av EG:s direktiv och bestämmelser och 

samlar regler för sektorn för elektronisk kommunikation som 

omfattar tele, IT, TV och radio. De telepolitiska målen ersätts 

av nya mål för sektorn för elektronisk kommunikation. 

114


Telegrafverket (Televerket) bildades under senare delen av 1800-talet. Då 

fanns eller växte fram även flera konkurrerande telegraf- och telefonbolag, 

t.ex. Stockholm Bell telefonaktiebolag och Stockholms Allmänna telefonaktiebolag. 

Televerket började konkurrera om telefontjänster år 1881 

men det dröjde innan man dominerade marknaden. Kring sekelskiftet och i 

början av 1900-talet började dock Televerket, efter att vid samma tid fått 

avslag på begäran om att få formellt monopol, köpa upp konkurrerande 

lokala nät och byggde på så sätt upp en allt mer dominerande ställning. År 

1888 fick Televerket tillstånd att bygga den viktiga linjen mellan Stockholm 

och Göteborg och fram till år 1918, då Televerket köpte Stockholms Allmänna, 

fanns således två telefonnät i Stockholm. Men det var först 1946 

som det formellt beslöts att endast Televerket skulle anlägga och äga nät 

och från detta datum ägdes produktionssystemet för teletjänster med 

telefoner och andra apparater, ledningar och växlar av staten genom 

Televerket. Fram till 50-talet investerades och ägdes delar av nätet av andra. 

Mellan 1918 och 1981 har det inte funnits något företag som funnit det tekniskt eller 

ekonomiskt möjligt att ta upp konkurrensen med Televerket. Men något formellt monopol 

har inte funnits. Vid sidan av Televerkets nät har SJ, statens vattenfallsverk och försvaret 

drivit stora nät för eget bruk. 294 

Fram till 1990 fanns dock ett anslutningsmonopol på Televerkets utrustning, 

dvs. Televerket hade ensamrätt att ansluta terminaler till det allmänna nätet. 

Monopolet definierades enligt ett riksdagsbeslut 1980 295 och omfattade utrustning 

för talkommunikation (t.ex. telefonapparater och telefonväxlar) och 

viss dataanslutningsutrustning (modem) men inte t.ex. telefonsvarare, datorer 

och telefaxapparater. Beslutet innebar vidare att anslutningsmonopolet 

successivt skulle avvecklas i takt med den tekniska utvecklingen. 296 Vidare 

hade Televerket, som myndighet, unik ledningsrätt enligt ledningsrättslagen. 

År 1993 infördes konkurrensneutrala regler för sådan ledningsrätt. 

Redan i mitten av 1950-talet inledde Televerkets att tillhandahålla mobiltelefonitjänster 

enligt MTA-systemet. 1981 invigde Televerket det automatiserade 

NMT450-nätet, vilket redan samma år fick konkurrens av Comviqs 

mobiltelenät. Såväl Televerket, Comviq och Vodafone (Nordic Tel) erhöll 

1990 tillstånd att bygga ut GSM-nät, Vodafone dock först efter att ha överklagat 

till regeringen 

Parallellt har också skett en utveckling av andra teletjänster, som telefax och 

elektronisk post men även numera avsomnade tjänster som telegram, teletex 

294 Prop. 1987/88:118 sid. 3 

295 Prop. 1980/81:66, bet. TU:9, rskr. 132 

296 Ibid. Televerket hade dessutom själv i en skrivelse till regeringen tagit initiativ till en 

avveckling av monopolet på att ansluta mynttelefoner. 

115

och videotex som konkurrerar om kunderna på telemarknaden. Redan vid 

denna tidpunkt konstaterade man att teletjänster och datatjänster var alltmer 

svåra att skilja från varandra. 

Av betydelsen för framväxten av telemarknaden och nya teletjänster har 

också varit frisläppandet av möjligheten till s.k. tredjepartstrafik, dvs. 

andrahandsuthyrning av överföringskapacitet i det allmänna telenätet. Detta 

beslöts i Televerkets treårsplan 1988–90 och genomfördes successivt i takt 

med en kostnadsanpassning (läs: ökning) av avgifterna för de förhyrda 

ledningarna. 

Därutöver kom det att bli alltmer vanligt att stora företag inrättade egna tele- 

och datanät som dels tillgodosåg egna behov i ofta multinationella koncerner, 

dels upplät globala företagsnät och sålde teletjänster på den öppna 

marknaden vid sidan av det allmänna telenätet. 

Gamla regler 

Teleområdet styrdes fram till bolagiseringen av Telia och införandet av 

telelagen 1993 i stor utsträckning genom Televerket och dess myndighet 

och mandat. I den mån statsmakterna i sin tur styrde Televerkets verksamhet 

skedde det genom generella instruktioner och direktiv till verket. I hög grad 

styrde dock Televerket självt över hur verksamheten skulle utformas. På 

flera områden utövade Televerket dessutom myndighet över marknadens 

aktörer. De lagar som gällde för teleområdet var främst följande. 

Teleområdet 

Utöver regler och instruktioner som rör Televerket (och i viss mån också 

användarna) reglerades teleområdet i Teleförordningen (1985:765) om bl.a. 

avgifter för nyttjande av det allmänna telenätet, Televerkets befogenheter i 

beredskapssyfte och krav på teleutrustning. Det senare ersätts av lagen 

(1992:1527) om teleterminalutrustning. 

Radioområdet 

Radiolagen (1966:755) bl.a. regler för innehav och användning av utrustning 

samt förutsättningar för bedrivande av rundradioverksamhet Kungörelsen 

(1967:446) om radiosändare enligt vilken tillstånd meddelas för att 

inneha och använda radiosändare. 

Gemensamt 

Ledningsrättslagen (1973:1144) och ledningsrättskungörelsen (1973:1148) 

116

3.3 1988 års telepolitiska beslut 297 

Det telepolitiska beslutet innehöll nya mål och inriktning för telepolitiken. 

Televerkets roll liksom statens regionalpolitiska och sociala ansvar diskuterades. 

En ny myndighet, statens telenämnd inrättades för att ta över Televerkets 

uppgifter att utfärda föreskrifter om anslutning av utrustning för det 

allmänna telenätet. Anslutningsmonopolet beslöts successivt avvecklas. 

3.3.1 Mål 


Det övergripande målet för den svenska telepolitiken skall vara att medborgarna, näringslivet 

och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande 

tillgång till telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. 

Fem delmål fastställdes: 

- Telesystemet skall utformas så att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande 

telekommunikationer. 

- Telesystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället 

som helhet. Samtidigt skall systemet i sig vara effektivt. 

- Telesystemet skall utformas så att utvecklingsmöjligheterna tas tillvara. 

- Telesystemet skall utformas så att det bidrar till regional balans och möjliggör sociala 

hänsynstaganden. 

- Telesystemet skall vara uthålligt och tillgängligt under kriser och i krig. 


Staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens på utrustningsmarknaden och 

vid utveckling av teletjänster. […] Staten skall därför kontrollera att en dominerande marknadsposition 

inte missbrukas. 298 

I propositionen pekas kravet ut på Televerket att särredovisa sina konkurrensutsatta 

verksamheter som ett viktigt medel för att uppnå detta mål. 

Redovisningen skulle fortlöpande utvecklas. Ett avvecklat anslutningsmonopol 

liksom att det skulle vara lätt att ansluta sig till och använda det 

allmänna telenätet framhölls också som viktiga i sammanhanget. Regeringen 

välkomnade Televerkets beslut att fullt ut tillåta tredjepartstrafik. 


Televerket skulle fortsatt koncentrera sig på nätutveckling och nättjänster, 

och långsiktigt förbättra sin lönsamhet och konkurrenskraft. Styrningen av 

investeringar i infrastruktur, liksom investeringar i förnyelse av anläggningar 

skulle effektiviseras och Televerket anpassas för att möta en ökande 

konkurrens. En ökad kostnadsanpassning av Televerkets tjänster för att 

297 Prop. 1987/88:118, bet. 1987:TU28, rskr. 1987/88:402. 

298 Prop. 1987/88:118 sid. 16. 

117

motsvara verkliga kostnader skulle ske gradvis. Verket fick också möjligheter 

att prisdifferentiera sina tjänster och lämna konkurrenskraftiga rabatter 

till vissa storkunder. 299 


I beslutet angavs att konsumenterna skulle ges så stor valfrihet som möjligt i 

sin användning av teletjänster. Priserna för dessa tjänster skulle i princip 

kostnadsanpassas. 300 En generell omstrukturering av taxorna, i syfte att 

kunna erbjuda olika priser till olika kundgrupper (t.ex. mängdrabatter till 

företag) för att göra Televerkets tjänster mer konkurrenskraftiga, fick av 

sociala hänsyn inte ske för fort. 301 Statens ansvar omfattande grundläggande 

telekommunikationer angavs vara telefoni och för dess servicegrad skulle 

staten ge ut riktlinjer. 302 Staten skulle vidare svara för att det finns ett sammanhållet 

och öppet telenät som täcker hela landet. De regionalpolitiska och 

sociala aspekterna angavs som särskilt viktiga – med sociala hänsyn menades 

bl.a. att alla skulle ha råd att utnyttja grundläggande telekommunikationer 

– liksom att telesystemet skulle vara uthålligt och tillgängligt under 

kriser och i krig. Kostnaderna för att ge alla tillgång till grundläggande 

telekommunikationer, liksom totalförsvarets behov, skulle betalas solidariskt. 

Vidare betonades vikten av att staten skapar förutsättningar för effektiv 

konkurrens på utrustningsmarknaden och vid utvecklingen av teletjänster. 

De telepolitiska målen preciserades i 1990 års tillväxtproposition 303 genom 

att det där anges att det statliga ansvaret skall omfatta telefonitjänsten i hela 

landet. Med hänsyn till utvecklingen ansågs det inte möjligt att i detalj 

definiera detta ansvar. Propositionen anslöt sig dock till den definition som 

Post- och teleutredningen redovisade. De grundläggande telekommunikationernas 

karaktäristika sammanfattas där enligt följande: 304 

1) de skall ha stor betydelse för möjligheterna att kommunicera, 2) de skall kunna användas 

av alla och alla skall i princip ha råd att använda dem, 3) de skall erbjudas med god tillgänglighet 

och service, 4) kostnaderna för att säkerställa tillgängligheten skall i princip 

betalas solidariskt och 5) användarnas avgifter och taxor skall utjämnas mellan olika geografiska 

områden. 

Därutöver skulle statens ansvar särskilt omfatta telefonautomater i glesbygd, 

handikappades tillgång till teletjänster, beredskapsåtgärder och teletjänster 

inom totalförsvaret samt samhällets alarmeringstjänst. Dessa särskilda 

299 Ibid sid. 29. 

300 Prop. 1987/88:118 s. 14 ff. 

301 Ibid sid. 33–34 

302 Ibid sid. 9. 

303 Prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU28, rskr. 1990/91:369. 

304 Post & Tele – Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. SOU 1990:27. 

118

åtaganden skulle ske inom ramen för Televerkets normala verksamhet. 

Kostnader som inte kunde rymmas inom en normal affärsverksamhet skulle 

särredovisas och finansieras av staten. 305 


Ekonomiska 


Anslutningsmonopolet, dvs. Televerkets ensamrätt att ansluta kontorsväxlar 

och myntapparater, avvecklas enligt 1988 års telepolitiska beslut till 1 jan 

1990 respektive 1 januari 1989. 306 

Ett nytt prismål för Televerkets telefonitjänster och ett mål för totalproduktiviteten 

infördes från 1992. Därmed skulle möjligheten till korssubventionering 

av konkurrensutsatt verksamhet motverkas. Kravet på särredovisning 

av konkurrensutsatta tjänster avskaffades därför samtidigt. 


Enligt det telepolitiska beslutet skulle Televerkets dubbelroll renodlas och 

dess föreskriftsrätt (godkännande) för teleutrustning tas bort. Statens telenämnd 

ersatte den tidigare teleanslutningsnämnden inom Televerket. 

Nämndens uppgifter var bl.a. att utfärda föreskrifter för och registrera utrustning 

som får anslutas till det allmänna telenätet samt att bistå konkurrensvårdande 

myndigheter med teknisk sakkunskap. 

Televerkets fördelning av frekvensutrymme beslöts ses över men uppgifterna 

kvarstod i avvaktan på denna översyn. 

Beträffande den fortsatta inriktningen för Televerkets verksamhet angavs i 

propositionen en koncentration på nätutveckling och nättjänster, effektivisering 

och behovsanpassning av investeringar samt åtgärder för att möta en 

ökande konkurrens inkl. en ökad kostnadsanpassning av taxor för teletjänster. 

Det senare innebar bl.a. en successiv höjning av hushållstaxor och möjligheter 

till prisdifferentiering. Dessutom skulle tredjepartstrafik kunna 

erbjudas men först då taxorna hade anpassats (kostnader+vinst) uppåt. 

Klartecken gavs för ytterligare etablering utomlands i syfte att sälja nättjänster 

och kommunikationslösningar till företag på den internationella 

marknaden. 

305 

För 1991 beräknades dessa kostnader uppgå till ca 230 mkr. Därtill kom televerkets 

andel i SOSAB på 100 mkr. 

306 

Televerket hade dock själv tagit initiativ till denna förändring liksom ett successivt införande 

av möjlighet till tredjepartstrafik. 

119

Telestyrelsen bildades den 1 juli 1992 genom en sammanslagning av Televerkets 

frekvensförvaltning och Statens Telenämnd. 



3.4 Regleringen av teleområdet 307 

Den 1 juli 1993 reglerades telemarknaden genom införandet av telelagen 308 

(1993:597) och lagen (1993:599) om radiokommunikation 309 . Den senare är 

en ny och utbyggd reglering av användningen av radiofrekvenser och ersätter 

i övrigt bestämmelser i radiolagen enligt vilken prövning av tillstånd 

för användning av radioutrustning hittills gjorts av frekvensförvaltningen 

inom Televerket. Radiolagen reglerar i fortsättningen endast rundradio. 

Med de båda lagarna ville statsmakterna inrätta ett instrument för att upprätthålla 

de telepolitiska målen på en marknad med flera aktörer. Med lagen 

om radiokommunikation och telelagen fick Telestyrelsen nya ansvarsområden 

inom radio- och teleområdet. 1994 ombildades Telestyrelsen till Post- 

och telestyrelsen som då också fick ansvar för tillämpningen av den nya 

postlagen. 

3.4.1 Mål 

Mål för politikområdet 310 

Det övergripande telepolitiska målet kommer till uttryck i 2§ telelagen. 

Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva 

telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a. 

1. att var och en skall få möjlighet att till ett rimligt pris från sin stadigvarande bostad eller 

sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät, 

2. att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor samt 

3. att telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser och krig. 

307 307 

Telelagen och lagen (1993:599) om radiokommunikation . 

308 

senare kompl med teleförordningen (1997:399). 

309 

och förordningen (1993:600) om radiokommunikation. 

310 

Prop. 1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443. Se även Telelag, SOU 

1992:70. 

120

Beträffande målet att det skall tillhandahållas effektiva telekommunikationer 

anfördes att målet är betydligt mera vidsträckt än att avse vissa specifika 

tjänster. Sett i ett övergripande perspektiv inbegrep denna inriktning varje 

form av telekommunikation av betydelse från allmän synpunkt. Särskilt 

framhölls behovet av datakommunikation med bättre överföringskapacitet 

än vad telefonitjänsten tillåter. Det var vidare av stor betydelse att det skapades 

förutsättningar för att sådana överföringstjänster skulle finnas tillgängliga 

på marknaden på rimliga villkor. Det anges vidare att ett av de viktigaste 

medlen för att uppnå effektiva telekommunikationer innefattande ett 

mångfacetterat utbud och låga priser är att se till att konkurrens kommer att 

råda inom ett så brett fält av telemarknaden som möjligt. 311 

Målet för avregleringen 

Målet för staten som ägare 312 

Huvudinriktningen för verksamheten i ett bolagiserat Telia AB angavs fortsatt 

vara att erbjuda telekommunikationstjänster åt konsumenter på den 

svenska telemarknaden. 313 

Huvudmotivet för bolagsbildningen var att aktiebolagsformen ansågs utgöra 

en lämplig associationsform för konkurrensutsatt verksamhet. Krav på 

avkastning på eget kapital och utdelning till ägaren skulle enligt beslutet 

vara tillfredsställande. 

Det primära målet för verksamheten var att ge en räntabilitet på eget kapital 

och utdelning till ägaren. På 2–3 års sikt skulle Telias effektivitet förbättras 

och uppvisa en effektivitet i paritet med välskötta svenska industriföretag. 

Huvudinriktningen för Telia borde enligt beslutet vara att erbjuda telekommunikationstjänster 

på den svenska telemarknaden. Annan verksamhet fick 

bedrivas under förutsättning att den kompletterade kärnverksamheten och 

bidrog till att stärka koncernens lönsamhet och med ett rimligt risktagande, 

dvs. inte på bekostnad av kärnverksamheten. 


Skäl till behovet av reglering på teleområdet var enligt regeringen att aktörerna 

själva behövde klara spelregler för sin verksamhet samt att Sveriges 

internationella åtaganden, speciellt mot EG, förutsågs komma att kräva en 

311 Prop. 1992/93:200, sid. 76, 80 

312 Prop. 1992/93:200, sid. 278 ff. 

313 Beslutet att bolagisera televerket hade föregåtts av en rad utredningar, bl.a. Televerket 

AB?, dnr K91/3000/2, och departementspromemorian SJ, Posten och Televerket – bättre 

som bolag?, Ds 1991:77 samt beslutats i BP 1991/92:100, TU20, rskr. 312. 

121

ättslig reglering av förhållandena på telemarknaden. 314 Vidare ansågs en 

reglering nödvändig med hänsyn till Televerkets dominerande ställning. 315 

Telelagen hade till syfte att ge staten förutsättningar att på en öppen telemarknad 

styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet 

så att de telepolitiska målen kunde uppfyllas. En tillståndsplikt infördes 

för sådan televerksamhet i allmänt tillgängliga telenät som bestod i att 

tillhandahålla telefonitjänster och mobila teletjänster eller i att hyra ut fasta 

teleförbindelser för telekommunikation. Tillstånd skulle kunna förenas med 

de villkor som behövdes bl.a. för att främja de telepolitiska målen. Bägge 

lagarna trädde i kraft 1 juli 1993. 


Ekonomiska 


Telelagen innehåller bestämmelser bl.a. om anmälnings- och tillståndsplikt, 

tillståndsprövning, tillståndsvillkor, taxor, samtrafik, nummerplanering och 

tillsyn. Fyra kategorier tjänster får inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahållas 

först efter anmälan hos tillsynsmyndigheten: fast telefoni, mobil 

teletjänst, nätkapacitet samt annan teletjänst som kräver tilldelning av kapacitet 

ur nummerplan (5§). De tre första kategorierna tjänster är dessutom 

tillståndspliktiga om verksamheten har en omfattning som är betydande 

(7§). 

En svensk frekvenstilldelningsplan och tillstånd för frekvenstilldelning infördes 

i lagen om radiokommunikation. Tilldelning av frekvenser inom 

frekvensspann med begränsad kapacitet skall ske efter allmän inbjudan till 

ansökan (s.k. inbjudningsförfarande). PTS meddelar föreskrifter om de sakliga 

grunder som skall tillämpas vid prövning av ansökan. 

I ledningsrättslagen infördes en rätt att få ledningsrätt för teleledningar som 

tillgodoser ett allmänintresse oavsett om de ägs av ett allmänt eller enskilt 

rättssubjekt. 

Ett avtal tecknades mellan staten och Telia AB om särskilda åtaganden. Förutom 

priser reglerade avtalet bl.a. krav om samhällsomfattande tjänster, rätt 

till ersättning via samtrafikavgifter samt krav om överlåtande av fastighetsnät. 

Avtalet gällde perioden 1 juli 1993 till den 31 december 1996. Avtalet 

314 Prop. 1992/93:200 sid. 72, 85. 

315 Prop. 2002/03:110. 

122

syftade till att övergångsvis, i liberaliseringens inledningsskede, säkerställa 

att vissa telepolitiska mål uppfylls. 316 

År 1991 hade införts ett pristak som innebar att telefonitaxorna skulle få öka 

med högst 70 % av nettoprisindex (NPI). Detta gällde fram till 1993, då avtalet 

mellan staten och Telia istället bl.a. reglerade ett pristak för en korg av 

telefonitjänster. Regleringen var generell, dvs. priserna för tjänsterna som 

ingick i korgen reglerades inte särskilt utan Telia kunde själv bestämma 

enskilda priser så länge den totala prisnivån inte översteg en maximal årlig 

prisutveckling på NPI minus 1 %. Inom ramen för prisregleringen skulle 

vidare olika taxestrukturer utvecklas, såsom lågförbrukartaxor och andra 

rabattsystem. De tjänster som ingick i korgen var abonnemangs- och samtalsavgifter 

för hushåll och företag med direkttelefon samt engångsavgifter 

för abonnemang och flyttningsavgifter. Telia bestämde själv taxorna inom 

ramen för pristaket och kravet på särredovisning togs bort. Det innebar 

samtidigt att konkurrensutsatta taxor för större företags riks- och utlandssamtal 

därmed var fria. 317 

Sedan 1 juli 1997 och till utgången av år 2000 gällde regeringens förordning 

(1997:400) om taxor för telefonitjänst mellan fasta nätanslutningspunkter. 

Pristaket omfattade enligt denna endast abonnemangsavgifterna och vissa 

kringtjänster (ny huvudledning, flyttning av huvudledning och överlåtelse 

av huvudledning). Regeringen valde att inte förnya förordningen och pristaket 

upphörde således formellt att gälla fr.o.m. den 1 januari 2001. 

Fastighetsnät som vid avtalets ikraftträdande ägdes av staten och förvaltades 

av Televerket och som nu överfördes till bolag inom Teliakoncernen skulle 

enligt avtalet på begäran överlåtas till dem som använder dessa nät. Priset 

borde varken överstiga bokfört värde eller marknadsvärde. Vidare ålades 

Telia enligt avtalet att upprätthålla telefoni i hela landet utan att kompensera 

sig för särskilt kostsamma anslutningar genom samtrafikavgifter. 

Från den 1 juli 1993 vidgades begreppet för teleinfrastruktur i ledningsrättslagen 

(1973:1148) till att omfatta ”teleledningar som ingår i telekommunikationssystem 

för allmänt ändamål”. Tidigare hade detta benämnts ”allmän 

teleledning”. 


Den 1 juli 1993 ombildades Televerket till aktiebolaget Telia AB samt 

dotterbolagen Telia Mobitel AB och Fastighets AB Telaris. Samtliga aktier i 

Telia AB ägdes av staten. De myndighetsuppgifter som fanns kvar lades på 

Telestyrelsen. 

316 Prop. 1992/93:200. 

317 Sedan 1980 fanns ett krav på särredovisning av televerkets konkurrensutsatta tjänster. 

Då motsvarade dessa ca 5 % av omsättningen och 1989 ca 30 %. Regeringen bestämde 

taxor för hushållsabonnemang, samtalsmarkering och markeringens längd. 

123

Tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster (bl.a. upprätthållandet av 

olönsamma telefonautomater i glesbygd, handikapphänsyn, totalförsvarshänsyn) 

reglerades som ovan nämnts i statens avtal med Telia. I den mån 

det inte rymdes inom den affärsmässiga verksamheten skulle det finansieras 

av staten (genom minskad inleverans från affärsverket). För 1991 motsvarade 

dessa kostnader ca 260 mkr. 

Ägandet av SOS Alarmering AB (SOSAB) övergick till regeringen (samägt 

med Kommunförbundet och Landstingsförbundet) och tjänsterna finansierades 

med anslag. 



Telelagen och omregleringen 1993 hade givit resultat i form av förbättrad 

konkurrens och ett större urval av tjänster och lägre priser inom främst 

utlandstelefoni och mobiltelefoni. Nationell och lokal telefoni var däremot 

fortfarande inte konkurrensutsatt i någon större utsträckning. Problemen 

hängde främst samman med svårigheter för marknadens aktörer att få tillträde 

till accessnätet. 318 

I PTS årliga marknadsanalys för perioden 1991–94 sammanfattas situationen 

enligt följande: 319 

• Marknaden domineras stort av en aktör (Telia 91 % jfrt med BT som har 82 % i UK) 

• Ett flertal nya aktörer med ett brett utbud av tjänster har kommit in på marknaden 

snabbare relativt utvecklingen i andra länder. 

• Den historiskt politiskt styrda prisbildningen har lett till snedvriden konkurrens. 

• Konkurrensen har satt tryck nedåt på priserna på fjärrtrafik och internationell trafik och 

de stora exportföretagen har vunnit mest. 

• Konkurrensen finns inte på konsumentmarknaden för när/region telefoni. 

• Konkurrensen har kommit längst på GSM- och utlandstelefonimarknaderna. 

I PTS marknadsrapport för 1996 sammanfattas läget så här: 320 

Tillväxten inom fast telefoni är fortsatt svag. Området domineras av Telia med 94 % och 

konkurrensen är fortsatt begränsad till internationella samtal. Inom mobiltelefoni är Sverige 

ett av de mobiltelefontätaste länderna. Telia har en marknadsandel på 71 % men både 

318 

ESO-rapporten Nästa steg i telepolitiken, Maria Bergendahl-Gerholm och Lars 

Hultkrantz. Ds 1996:29. 

319 

Marknads- och konkurrensanalys av den svenska kommunikationsmarknaden. PTS 

september 1995. 

320 

En kartläggning av konkurrenssituationen och utvecklingen av den svenska marknaden 

för telekommunikation år 1996, AB Stelacon på uppdrag av PTS, maj 1997. 

124

Comviq och Europolitan har tagit marknadsandelar från Telia. Sedan 1995 har priserna på 

mobiltelefoni sjunkit med 10–20 %. Priserna i Sverige har dock inte sänkts i samma 

utsträckning som i andra länder med jämförbar mobiltelefontäthet. 

Internetmarknaden har växt kraftigt under 1996 Telia och Tele 2 är störst på marknaden 

med Tele 2 som störst operatör om privatkunder och Telia om företagskunder. 90 % av alla 

Internetanslutningar sker via modem. 

Inom nätkapacitetsområdet är, förutom Telia, Banverket, Svenska kraftnät och Teracom 

betydelsefulla aktörer. Telia har dock 60 % av marknaden. Konkurrensen inom den typ av 

nätkapacitet som säljs till slutkunderna är emellertid mycket liten. Detta beror främst på att 

de nya teleoperatörerna ännu inte kan erhålla konkurrenskraftiga alternativ på nätinfrastruktur 

för accessnätet. Utan detta kan de inte konkurrera med Telias priser. 

Och i rapporten för 1997 så här: 321 

I likhet med 1996 har konkurrensen under 1997 varit hårdast inom segmenten mobiltelefoni, 

utlandssamtal, fjärrsamtal och Internet. Telia är fortsatt den dominerande aktören 

med 92 % av den fasta telefonin och Tele 2 är näst störst med sina 6 %. Tele 2 har dock 

22 % av internationell telefoni och 14 % av fjärrsamtalen. På marknaden för närsamtal var 

konkurrensen i stort sett obefintlig under 1997 men de prisförändringar som Telia genomförde 

i slutet av året och i april 1998 har lett till att det nu finns konkurrens även på denna 

delmarknad. Under 1998 har både Tele 2 och Telenordia börjat erbjuda konkurrenskraftiga 

priser till företag och hushåll. 

Mobiltelefonimarknaden har ökat, övervägande delen av ökningen består av privatkunder. 

Telia är fortsatt stor med 66 % men tappar totalt sett marknadsandelar till Comviq och 

Europolitan. Inom GSM-marknaden växer dock Telia. Utbudet av nya tjänster har ökat och 

t.ex. har lanseringen av kontantkort öppnat för en andrahandsmarknad för mobiltelefoner. 

Beträffande priserna har utvecklingen stått stilla. 

På marknaden för nätkapacitet är Telia fortsatt den dominerande aktören. Samtliga betydande 

aktörer inom detta marknadssegment äger sin egen nätinfrastruktur. För de som hyr nätkapacitet 

är det betydligt svårare att konkurrera. 

Rapporten för 1998 berättar: 322 

• Den mobila marknaden får allt större betydelse både i form av värde som den av den 

totala marknaden och betydelse för slutkunderna. 

• Explosiv utveckling av marknaden för internetaccess. 

• Totalmarknaden domineras fortfarande av Telia 

• Mindre aktörer tar marknadsandelar. 

• Stark prispress på vissa mogna tjänster, framförallt internationella telefonsamtal och 

Sverigesamtal. 

• Ökad paketering av tjänster, framförallt mot större företagskunder/organisationer. 

• Nya nischaktörer tillkommer, exempelvis inom IP-telefoni. 

321 Marknaden för telekommunikation i Sverige, En kartläggning av konkurrenssituationen 

och utvecklingen av den svenska marknaden för telekommunikation år 1997, AB Stelacon 

på uppdrag av PTS maj 1998. 

322 Den svenska marknaden för telekommunikation 1998. En analys utförd på uppdrag av 

PTS. Öhrlings PriceWaterhouseCoopers, 1999–06–04. 

125

PTS föreslog i september 1999 att Telia skulle bli skyldig att upplåta sitt 

accessnät för andra operatörer. År 2000 analyserade och kommenterade PTS 

återigen konkurrenssituationen inom accessnätet: 

Trots att telemarknaden öppnades för konkurrens redan i juli 1993 i Sverige har detta 

uppenbarligen inte bidragit till att konkurrensen vad gäller lokalsamtal och abonnemang, 

som tillsammans står för hälften av den svenska marknaden för fast telefoni, påverkats 

nämnvärt. Företagskunder har i allmänhet tjänat mycket på omregleringen […] För 

hushållskunder har det dock inte hittills funnits lika många alternativ och de som tjänat 

mest på ökad konkurrens är de som har en stor volym långdistans- och internationella 

samtal. Vad gäller lokaltelefoni och abonnemang har det hittills funnits få eller inga 

alternativ till Telia. 323 

I sin rapport konstaterade PTS att vid årsskiftet 1999/2000 stod omsättningen 

för abonnemang och för lokalsamtal för 34 respektive 25 procent av 

marknadens totala omsättning. Inom dessa segment hade Telia samtidigt ca 

99 procent av marknaden. Införandet av förval i september 1999 hade 

visserligen minskat denna marknadsandel men eftersom reformen inte 

omfattar samtliga lokalsamtal hade Telia fortfarande en konkurrensfördel. 

Telia hade under den period avtalet mellan staten och Telia var i kraft följt 

avtalet men genomfört en kraftig ombalansering genom prissänkningar på 

utlands- och långdistanssamtal och höjningar av lokalsamtal och abonnemangsavgifter. 

I sin rapport till regeringen år 2000 föreslog PTS att pristaket 

skulle tas bort då förordningen upphörde att gälla den 1 januari 2001. 

PTS sammanfattar motiven för sitt förslag enligt följande. 324 

Den svenska telemarknaden var en av de första som öppnades för konkurrens i Europa i och 

med införande av den svenska telelagen 1 juli 1993. Trots detta har marknaden för produkter 

och tjänster inom accessnätet fortfarande inte varit föremål för konkurrens i någon större 

utsträckning. […] En operatörs beslut att antingen investera i egen infrastruktur eller att 

hyra Telias accessnät bör dock grunda sig på riktiga ekonomiska förutsättningar vilket inte 

är möjligt så länge prisreglering kvarstår med obalanserade slutkundtaxor som följd. Ett 

kvarvarande pristak minskar utrymmet för nya aktörer att konkurrera om abonnemangen 

samtidigt som investeringsviljan hämmas. Dessutom minskar pristaket Telias incitament att 

effektivisera tillhandahållandet av abonnemang. 

Telia hade också, enligt bestämmelserna i avtalet, beslutat överlåta fastighetsnät 

byggda före 1989 för företag till kunderna. Ingen ersättning för 

själva näten krävdes, däremot ersättning för den dokumentation som behövdes 

för att kunna överta näten. 

Under våren 1995 genomförde RRV en granskning av de första två åren 

med telelagen och PTS verksamhet. Det visade sig att under denna tid kom 

PTS verksamhet att domineras av tillståndsgivning och medling i frågor om 

samtrafik. Eftersom tillstånd ges för en viss tjänst och inte avser företaget i 

stort krävdes flera prövningar av ett och samma företag. Av de 25 tillstånd 

323 

Analys av prisreglering på telemarknaden, PTS juni 2000. 

324 

Ibid, sid. 21. 

126

som beviljades fram till 1996 avsåg många samma företag. Trots möjligheten 

att differentiera tillståndsvillkoren hade PTS inte använt sig av detta 

annat än i ett fåtal fall. Samtrafikförhandlingar mellan främst Telia och Tele 

2 tog vidare mycken tid i anspråk och visade sig mycket svåra att genomföra. 

Efter flera år enades slutligen parterna om en nivå på samtrafikavgifterna, 

dock utan att någon av parterna sade sig vara nöjda med resultatet. 

PTS medling förefaller heller inte ha inneburit någon avgörande skillnad 

därvidlag. 325 

Sedan lagen trädde i kraft hade Konkurrensverket behandlat ca 60 anmälningar 

avseende teleområdet. Merparten riktade sig mot Telia och dess 

dotterbolag. Konkurrenterna anklagade Telia för att missbruka sin dominerande 

ställning, t.ex. genom att ställa upp diskriminerande villkor när det 

gäller inkopplingar i det fasta nätet och för oskäliga samtrafikavgifter. På 

mobiltelefoniområdet gällde anmälningarna bl.a. kombinationserbjudanden 

för NMT/GSM, som alltså enbart Telia kunde erbjuda. 326 

3.5 Successiva översyner av telemarknaden och 

telelagen 

Efter införandet av telelagen 1993 har den – under de ca tio år den varit i 

kraft – ändrats ett antal gånger. Ändringarna är både av mer formell art men 

ofta görs ganska stora ingrepp i syfte att göra lagen mer kraftfull och öka 

konkurrensen och konkurrensneutraliteten på marknaden. Mot denna bakgrund 

är noterbart att införandet av mer kraftfulla regler eller tillskärpningen 

av befintliga regler ofta ligger ganska långt fram i processen. 

3.5.1 Mål 


Enligt propositionen Översyn av telelagen och riksdagens beslut 327 fastställdes 

att det övergripande telepolitiska målet skulle ligga fast medan delmålen 

däremot skulle konkretiseras. 

”Enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta 

möjliga samhällsekonomiska kostnad. Det övergripande målet innebär följande, utan inbördes 

rangordning. Telekommunikationerna skall 

– bidra till regional balans, 

– vara öppna och flexibla samt främja mångfald och valfrihet för användarna, 

– bidra till ett effektivt resursutnyttjande i samhället samt 

325 

Hultkrantz et al, 1996. 

326 

Ibid. 

327 

Prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201 

127

– i sig vara effektiva, vilket bl.a. innebär att de skall främja samverkan mellan operatörer, 

samt att de skall bidra till skapandet av nya, kostnadseffektiva och högkvalitativa 

teletjänster.” 

”1 Var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe 

utnyttja telefonitjänst till ett rimligt pris inom ett allmänt tillgängligt telenät. 

2 Alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. 

3 Telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser och krig.” 

”Det första delmålet innebär att statens ansvar för telefonitjänsten som en samhällsomfattande 

tjänst tydliggörs och avgränsas från övriga typer av teletjänster.” 

”Det andra delmålet innebär att en särskild tonvikt läggs på att olika grupper i samhället 

med särskilda behov skall kunna ha tillgång till teletjänster. De som närmast avses är funktionshindrade 

personer men även andra grupper, t.ex. äldre med särskilda behov, omfattas.” 

Det tredje delmålet kommenteras 

”… betydelsen av att upprätthålla funktionssäkerheten i telesystemet bör uppmärksammas .. 

i en situation med allt fler samtrafikerande operatörer och med mer varierade kommunikationsformer.” 

Andra viktiga delmål som riksdagen beslutat var att telesystemet skall bidra 

till ett effektivt resursutnyttjande, att det skall bidra till regional balans och 

möjliggöra sociala hänsynstaganden. Vad gällde målet om socialt hänsynstagande 

är den enskilt viktigaste aspekten funktionshindrade personers tillgång 

till teletjänster. 


Målet för ägandet 

I regeringens proposition Nya riktlinjer för Telia AB:s verksamhet 328 föreslogs 

att huvudinriktningen för Telia i fortsättningen skulle vara att i Norden 

och i Östersjöområdet erbjuda telekommunikationer i vid bemärkelse samt 

internationell verksamhet som behövs för dessa tjänster. Telia skulle erbjuda 

telekombaserade informationstjänster där Telias roll var att paketera information 

till tjänster som görs tillgängliga på Telias olika nät. Bolaget borde 

dock inte själv eller som delägare producera program för radio- och TV. 

Annan verksamhet t.ex. internationella telekommunikationsinvesteringar 

som inte ingår i huvudinriktningen skulle bedrivas under förutsättning att 

det bidrog till att stärka Telias lönsamhet. Högre avkastningskrav (i nivå 

med vad som gäller för övriga konkurrensutsatta operatörer i Europa) borde 

gälla i de fall då risktagandet var högre. Staten skulle vara en professionell 

och affärsmässig ägare. 

328 Prop. 1997/98:121, bet. NU14, rskr. 308. 

128


Översynen av telelagen 1996 motiverades med krav på anpassning till liberaliseringen 

av EU:s telemarknader fr.o.m. 1 januari 1998 samt behov av att 

göra lagstiftningen mer konkurrensneutral (samtrafikregler). Översynen 

gjordes också med hänsyn till den snabba utvecklingen på marknaden. Även 

i fortsättningen angavs konkurrensen som ett viktigt medel för att uppnå de 

telepolitiska målen. Ambitionen var att en generell reglering, likt konkurrenslagen 

och marknadsföringslagen, skulle vara styrande även för teleområdet. 

Under ett övergångsskede, med en aktör på marknaden som starkt 

dominerade såväl tjänster som infrastruktur, fanns dock alltjämt ett behov av 

en särskild sektorsreglering. 329 

En fråga som diskuterades i samband med översynen av telelagen var om 

fler tjänster än telefonitjänst, t.ex. anslutning för dataöverföring med hjälp 

av ISDN-teknik, skulle betraktas som s.k. samhällsomfattande tjänster (och 

därmed tillhandahållas till alla för rimligt pris). Regeringen bedömde dock 

att en sådan utvidgning av de tjänster som skulle räknas såsom samhällsomfattande 

innebar större risker än förtjänster. En snabb takt i utvecklingen 

gav också en snabb föråldringstakt. Mot bakgrund av denna snabba utveckling 

på tele- och IT-områdena aviserade regeringen dock regelbundet återkommande 

översyner av lagregleringen på området. (se även de två följande 

propositionerna). 


Ekonomiska 


Bland de viktigare reformerna och ändringarna av telelagen bör följande 

nämnas. 

• Allmänt inbjudningsförfarande: för mobiltelefoni 1993. Utvidgning till 

att gälla även när befintliga tjänster behöver mer frekvensutrymme 1 

april 1995. Ännu en utvidgning för tillstånd för tjänster via tredjepartstrafik 

1 april 2000. 

• Samtrafik: Samtrafikskyldighet 1993. För fast telefoni gäller krav på 

kostnadsorienterade taxor. Från 1 juli 1997 omfattas förutom tillståndsinnehavare 

även anmälda operatörer av samtrafikskyldigheten. Utöver 

den grundläggande skyldigheten att på begäran bedriva samtrafik skall 

SMP-operatör tillgodose varje rimlig begäran om sammankoppling 

329 Prop. 1996/97:61. 

129

med telenät. 330 PTS fick rätt att fatta beslut i samtrafikfrågor om en av 

parterna begär det. Kostnadsorienterade samtrafikavgifter för mobiloperatörer 

med SMP-status införs. 

• Förval: Samtrafikdirektiv 97/33/EG ändrat genom direktiv 98/61/ 

EG. 331 Lag om förvalsreform juli -97 följt av PTS föreskrifter. Från 1 

maj 2000 skärps föreskrifterna om förval och prefixval. Teleoperatörerna 

skall kunna styrka att kunden har begärt bolaget som förvalsoperatör. 

Lokalt förval i kraft från 2 februari 2002. 

• Nummerportabilitet: 1 juli 1999 för fast och mobil telefoni. Från 1 juli 

2001 ändrades reglerna om ersättning för ökade trafikkostnader p.g.a. 

portering från att mottagande operatör ersätter överlämnande operatör 

med hela merkostnaden, till att endast halva merkostnaden ersätts. 

• Tillhandahållande av mobil nätkapacitet (tredjepartstrafik): 1 maj 

2000 införs i lagen en skyldighet för operatörer med eget nät för mobila 

teletjänster att under vissa förutsättningar – på marknadsmässiga villkor 

och där det finns tillgänglig kapacitet – upplåta nätkapacitet till företag, 

s.k. tredjepartsoperatörer, som saknar eget radionät och radiospektrum. 

• Nationell roaming: 1 juli 2000 införs skyldighet för de operatörer som 

haft mobilteletillstånd i minst fem år att erbjuda roaming på marknadsmässiga 

villkor. Nya tillståndshavare för mobila teletjänster eller nätkapacitet 

skall ha rätt till roaming under sju år. Därmed är Telia inte 

skyldigt erbjuda roaming till 3G-nät eftersom de saknar eget tillstånd. 

• LLUB-kopparaccessnätet: Den 18 december 2000 antog EU-parlamentet 

och rådet LLUB- förordningen 2887/2000, vilken ställer krav på 

tillgång till accessnät. Liksom alla EG-förordningar är denna direkt 

tillämplig och kräver inga ändringar i nationell lag. 

I det följande kommenteras – i kronologisk ordning – processen kring dessa 

ändringar något närmare. 

Genom regeringens proposition Ändringar i telelagen 332 utvecklas reglerna 

för hur tilldelningen av radiofrekvenser ska gå till. Tillstånd för mobila teletjänster 

tilldelas enligt telelagen genom allmän inbjudan till ansökan (s.k. 

inbjudningsförfarande). Prövning och tillstånd krävs för nya eller väsentligt 

ändrade tjänster. Genom en ändring utvidgas inbjudningsförfarandet att 

även gälla det fall då befintliga tjänster antingen får utökat frekvensutrymme 

eller tar mindre utrymme i anspråk. De sakliga prövningskriterier (som 

PTS skall fastställa och som skall gälla för urvalet) bör bestämmas mot bakgrund 

av lagens syften, t.ex. allmänna kvalitetskrav. Därmed utesluts i pro- 

330 Prop. 1996/97:61, bet. TU05, rskr. 201. 

331 Prop. 1997/98:126. 


130

positionen möjligheten att tilldela frekvenser genom olika former av auktionsförfaranden 

och lottdragning. 333 

Från 1 januari 1999 infördes bestämmelsen att ett inbjudningsförfarande 

skall tillämpas vid prövning av tillstånd för innehav och användning av 

radiosändare (frekvensanvändning) för nya eller väsentlig ändrade radioanvändningar 

åt alla 334 . 

Från 1 juli 1996 trädde radio-och TV-lagen (1996:844) i kraft och ersatte 

bl.a. radiolagen (1966:755) och närradiolagen (1982:459). 

1996 gjordes ytterligare en översyn av telelagen 335 och en rad förändringar 

genomfördes. Bl.a. ersattes det generella pristaket (som alltså reglerades i 

avtalet mellan staten och Telia) den 1 juli 1997 av förordningen (1997:400) 

om taxor för telefonitjänst mellan fasta nätanslutningspunkter. Regleringen 

vilar på telelagens 31 § och till skillnad från den generella regleringen enligt 

tidigare fick nu förändringen av taxorna för varje tjänst som ingår i pristaket 

inte överstiga förändringen i NPI föregående år. 

Särskilda krav avseende samtrafik ställdes på operatörer med betydande 

inflytande på marknaden. De skulle bl.a. styrka att samtrafikavgifterna var 

kostnadsbaserade samt tillgodose alla rimliga önskemål om sammankoppling 

med andra operatörers nät. Kravet på kostnadsbaserade samtrafikavgifter 

gällde även dominerande mobiltelefonioperatörer. 

PTS fick från samma datum mandat att på begäran av någon av parterna 

sätta tidsgränser för förhandlingarna som samtrafikvillkor. Efter ansökan av 

någon av parterna skulle PTS, inom sex månader, fatta det beslut som behövdes 

för att samtrafik skulle kunna bedrivas. 

I propositionen om en översyn av telelagen 336 angav regeringen att de telepolitiska 

målen skulle uppnås genom lagstiftning och inte genom ägarinstruktioner. 

Statens avtal med Telia skulle därför upphöra, vilket det 

gjorde men först efter att ha förlängts från det ursprungliga sista–datumet 

fram till den 30 juni 1997. 

Det innebar bl.a. att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster (till 

alla till rimliga priser) samt pristaket i fortsättningen reglerades via telelagen 

och att krav om dessa träffade den operatör som innehade en dominerande 

333 

Ibid sid. 7. 

334 

Ändringar i lagen om radiokommunikation (prop. 1997/98:167, bet. 1998/99:TU03, rskr. 

1998/99:30). 

335 

Prop. 1996/97:61, bet. TU05, rskr. 201. 

336 

Prop. 1996/97:61. 

131

ställning på marknaden för fast telefoni. I praktiken omfattades därför 

endast Telia av dessa krav. 337 

I likhet med tidigare skulle dessa tjänster så långt möjligt tillhandahållas och 

finansieras inom ramen för den normala affärsverksamheten. Där detta inte 

var möjligt med hänsyn till kostnaderna kunde PTS upphandla tjänster som 

finansierades med särskilda anslag. 

1999 uppmärksammade regeringen mobiltelefonimarknaden. I propositionen 

Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden 338 1999 bedömde regeringen 

att konkurrensen på marknaden för mobil kommunikation behövde främjas 

ytterligare. I telelagen infördes därför en skyldighet för tillståndshavare som 

innehar ett telenät för mobila tjänster (dominerande aktörer) att, i den mån 

det finns kapacitet, på marknadsmässiga villkor upplåta nätkapacitet till 

andra. 

Genom propositionen Nummerfrågor 339 infördes reformer avseende nummerportabilitet 

och förval. Lagstiftningen om nummerportabilitet för operatörer 

i det fasta telenätet och operatörer för digital mobiltelefoni trädde i 

kraft den 1 juli 1999. Från samma datum infördes skyldighet för teletillståndshavare 

att erbjuda förval till andra aktörers teletjänster. 

Fast nummerportabilitet var i funktion i början av 2000, medan mobil nummerportabilitet 

dröjde till hösten 2001. Förval utan angivande av riktnummer 

omfattar fr.o.m. 2 februari 2002 även lokalsamtal. 

Ersättning för portering av nummer eller ändring av förval av teleoperatör 

fick endast avse driftskostnader. Till driftskostnaderna räknas t.ex. administrativa 

kostnader. 

I regeringens proposition Ändringar i telelagen avseende nummerportabilitet 

340 ville regeringen ytterligare främja användandet av nummerportabilitet. 

Reglerna ändrades så att endast hälften av den överlämnande operatörens 

ökade trafikkostnader skulle ersättas av den operatör som abonnenten 

istället valt att teckna avtal med. Resten av merkostnaden skulle överlämnande 

operatör bära själv. Dessutom infördes regler om en teknisk 

referensdatabas med nödvändiga uppgifter för att genomföra överlämnandet 

(så effektivt som möjligt). PTS fick utse en referensdatabasoperatör och 

337 I USO-direktivet definieras dessa för första gången närmare som 1) tillhandahållande av 

tillträde till det allmänna telefonnätet och allmänt tillgängliga telefonitjänster, 2) nummerupplysningstjänster, 

3) abonnentförteckningar, 4) tillhandahålllande av telefonautomater, 5) 

särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder, 6) överkomliga taxor för tjänster 

enligt pkt 1–5. 




132

föreskriva om hur denne skulle utföra verksamheten; på villkor som är 

konkurrensneutrala och skäliga med hänsyn till kostnaderna. Ändringarna 

trädde i kraft den 1 september 2001. 

Enligt en regeringsproposition 1998, Ändringar i telelagen 341 , infördes ändringar 

i syfte att stärka abonnentens ställning som avtalspart genom att 

bättre specificera och förtydliga avtalsförhållandet mellan teleoperatören 

och abonnenten samt vad avtalet skall innehålla (25 § telelagen). Om reglerna 

inte följdes skulle PTS få ålägga parterna att ändra avtalet. Som ett tillståndsvillkor 

fogades också ”att på skäliga villkor tillhandahålla telefonitjänster”. 

Om nummerportabilitet inte var möjlig i operatörens fasta nät 

skulle denne på begäran av den abonnent som bytte operatör mot skälig 

ersättning vidarekoppla samtal till det nya numret eller hänvisa dit till den 

som ringer upp. Kostnadsbaserad ersättning skulle gälla för SMP-operatörer. 

Ändringen trädde i kraft 1 juli 1999. 

Den 11 september 1999 infördes förval. Det gick nu att anmäla sig till det 

eller de telebolag som man önskade vara kund hos och sedan ringa automatiskt 

via dessa. Samtidigt fick Sverige 00 som nytt utlandsprefix. 

Från den 8 april 2000 trädde en ny lag om radio- och teleterminalutrustning 

i kraft. I propositionen som föregick lagen 342 föreslogs och infördes senare 

från samma datum också vissa ändringar i lagen om radiokommunikation 

samt telelagen i syfte att implementera EG-direktiv om radio- och teleterminalutrustning 

och om ömsesidigt erkännande av utrustningens 

överensstämmelse. Lagen om radio- och teleterminalutrustning ersatte 1992 

års lag om teleterminalutrustning. 

Enligt propositionen infördes också bestämmelsen att operatörer av allmänt 

tillgängliga nät skulle åläggas att offentliggöra tekniska specifikationer för 

de gränssnitt som erbjöds. Tillsynsmyndigheten skulle vidare utreda hur 

marknadskontrollen av utrustningen skulle finansieras. 

Den 1 juli 1996 bildades Radio- och TV-verket med uppgift att ge tillstånd 

till lokal- och närradiosändningar och till tillfällig sändningsverksamhet 

samt i övrigt följa utvecklingen på medieområdet. 


1999 föreslog regeringen i en proposition och beslöt riksdagen 343 att Telia 

AB och Telenor AS skulle slås samman. Sverige skulle äga 60 och Norge 

40 % av aktierna men med lika röstetal. Bägge stater skulle sälja av aktier så 

341 Prop. 1998/99:92, bet. TU12, rskr. 238, 239. 



133

att lika ägande om 33,4 % uppnåddes. På längre sikt skulle staterna behålla 

minst 51 % av aktierna i det nya bolaget. Regeringen anförde: 344 

”Genom en generell utformning av regleringen med samma villkor för alla operatörer och 

utan särregler för Telia har staten gjort en tydlig åtskillnad mellan sina roller som reglerare 

av telemarknaden och ägare till den största aktören Telia. Hårdare krav ställs emellertid på 

operatörer med ett betydande inflytande på marknaden. EU ställer i sitt ONP-ramdirektiv 

upp krav på att medlemsländerna måste särskilja sitt ägande från sin regleringsroll. 

Näringsdepartementet förvaltar nu statens ägande i Telia i anslutning till ägandet i andra 

konkurrensutsatta företag och Telia kan inte längre uppfattas som ett verktyg för den 

svenska telepolitiken.” 

Sammanslagningen genomfördes inte. 

I en ny proposition föreslog regeringen och beslutade senare riksdagen att 

Telia AB istället skulle börsintroduceras 345 . Telia AB skulle därmed ges 

samma förutsättningar som konkurrenterna och möjlighet att utvecklas som 

operatör på samma villkor som övriga aktörer på marknaden. Bl.a. framhölls 

tillgången till kapitalmarknaden. Koncentration skulle ske till ett antal kärnområden 

såväl geografiskt som verksamhetsmässigt. Satsningsområdena var 

mobil kommunikation, internationell IP-carrier (uthyrning av nät till andra 

operatörer) samt en snabb bredbandsutbyggnad i Sverige inkl. innehållstjänster 

till privatpersoner och mindre företag. Expansionen skulle ske 

genom egna investeringar i Sverige och uppköp av företag utomlands. 

Börsintroduktionen, utförsäljning och nyemittering, syftade till att ge 

tillgång till kapital för nya stora investeringar. Statens ägarandel skulle 

uppgå till lägst 51 %. Kostnader för börsintroduktionen skulle finansieras 

genom lånebemyndigande på högst 230 mkr (varav 150 mkr redan avsatts 

för sammanslagningen med Telenor). 346 



I rapporten I backspegeln 347 sammanfattar PTS tio års erfarenheter av den 

nya telelagen. De viktigaste reformerna – allmänt inbjudningsförfarande, 

samtrafik, förval, nummerportabilitet, tillhandahållande av mobil nätkapacitet, 

nationell roaming och tillträde till accessnätet – analyseras. PTS slutsatser 

beträffande resultat och lämpligheten av reformernas utformning är i 

korthet följande. 

344 Prop. 1998/99:99, s. 5. 


346 År 2002 gick Telia samman med finska Sonera till Telia Sonera AB genom ett aktieägaravtal 

mellan svenska och finska staten. Svenska staten ägde vid sammangående 70,6 % 

av aktierna i Telia. 

347 PTS-ER-2003:5. 

134

• Allmänt inbjudningsförfarande fungerar endast i de fall där en tjänst är kommersiellt 

attraktiv, och där de sökande själva får ange i vilken grad de är beredda att erbjuda t.ex. 

befolkningstäckning och utbyggnadstakt. 

• Skärpningen av bestämmelser kring samtrafik har varit nödvändiga och lett till fler och 

bättre samtrafikavtal som förbättrat konkurrenssituationen. 

• Förvalsreformen har sammantaget varit en stor framgång som tydligt förbättrat konkurrensen 

på telemarknaden. 

• Resultatet av införande av nummerportabilitet har hittills inte varit särskilt stort. Detta 

beror främst på att det f n knappt finns någon annan accessnätoperatör att välja på än 

Telia Sonera. På mobilmarknaden har reformen heller inte haft ett så stort genomslag 

som man hoppats på. Att möjligheten finns att ta med sig sitt mobilnummer när man 

byter operatör är relativt okänd bland kunderna förklaras till viss del av att ersättningsreglerna 

mellan operatörerna ger svaga incitament för nya operatörer att informera om 

den. 

• Skyldigheten att upplåta nätkapacitet till företag som saknar egna nät har lett till etablering 

av flera nya mobiloperatörer på den svenska marknaden. Ser man till de önskade 

effekterna av nyetableringen framstår reformen däremot som misslyckad. De nya operatörerna 

erbjuder i princip samma tjänster, till samma priser som de redan etablerade 

har och deras möjlighet att på allvar lämna konkurrenskraftiga erbjudanden hämmas av 

att nätägarna i princip helt avgör när, hur och till vem som nätkapaciteten skall upplåtas. 

• Reformen om nationell roaming som skulle möjliggöra att nya mobiloperatörer skulle 

kunna erbjuda god geografisk täckning utan att själv behöva bygga upp egna heltäckande 

nät har hittills varit verkningslös. Orsaken är enligt PTS att reformen bygger 

på frivilliga lösningar och att etablerade operatörer rimligen saknar intresse att i avsaknad 

av tvingande regler underlätta marknadsinträde för sina konkurrenter. 

• EG-förordningen om rätt till tillträde till accessnätet för andra än Telia har ännu inte 

gett någon större effekt på konkurrenssituationen. I dagsläget är det en ytterst liten del 

av det totala antalet accesser som hyrs av andra operatörer inom ramen för förordningen. 

Istället har andra produkter i Telias utbud visat sig vara mer intressanta men som 

inte täcks av den nuvarande regleringen. 

En generell observation som PTS gör i rapporten är att telelagen inledningsvis 

byggde på mycket begränsade ingripanden i aktörernas relationer. Efter 

hand har regleringen blivit strängare vilket givit positiv effekt på utvecklingen 

av konkurrensen. En annan slutsats är att då reformer införts för att 

tvinga etablerade operatörer att ge tillträde till sina nät måste dessa till sin 

utformning beakta aktörernas motstående intressen och att deras respektive 

förhandlingsstyrka är fundamentalt ojämna. 

3.6 IT-politiken 

I 1996 års IT-proposition 348 presenterades förslag till mål för en nationell 

IT-strategi, ett handlingsprogram och prioriterade statliga uppgifter. Dessa 

hade följts upp och avrapporterats för åren 1997 och 1998. I en tredje upp- 

348 Prop. 1995/96:125. 

135

följning i propositionen Ett informationssamhälle för alla 349 konstaterades 

att de grundläggande målen skulle ligga kvar men att de behövde utvecklas 

och preciseras. 

Enligt den senare propositionen beslutade riksdagen om mål, inriktning och 

prioritering av områden för IT-politiken. Propositionen innehåller dessutom 

inriktning för statens åtaganden vad avser IT-infrastrukturen. Inriktningen 

avser omfattningen av stöd till utbyggnad i glesbygd och kommande utformning 

av stöd till kommuner och skattereduktion till abonnenter för att 

möjliggöra bredbandsanslutning. 350 

3.6.1 Mål 


Målet för IT-politiken angavs vara: 351 

”Sverige skall som första land bli ett informationssamhälle för alla. 

Prioriterade områden är 1) tillit, 2) tillgänglighet och 3) kompetens.2 




I propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik 

formulerade regeringen och beslutade riksdagen 352 en övergripande 

IT-strategi i syfte att rikta nationens samlade krafter mot informationssamhällets 

krav och behov. Innehållet i strategin skulle ytterst bestämmas 

av gemensamt formulerade mål som demokrati och rättvisa och främja 

tillväxt och sysselsättning. I strategin var högt prioriterat att skapa en öppen 

marknad för telekommunikationstjänster samt att bygga ut den fysiska infrastrukturen. 

Utbyggnaden skulle ske på marknadens villkor och i marknadens 

regi. Som viktigt angavs också att så många som möjligt får god kunskap 

om IT och att tillgången till information och kunskap ökar befrämjar kreativitet, 

tillväxt och sysselsättning. 

349 


350 

Ibid sid. 1. 

351 

Ibid. 

352 

Prop. 1995/96:125 (sid. 5), bet. TU19, rskr. 282. 

136

I regeringens skrivelse Utvecklingen i informationssamhället 353 , angavs att 

telefonitjänsten enligt telelagens krav om tillgänglighet bl.a. skulle medge 

datakommunikation med låghastighetsmodem, vilket i sin tur medgav möjlighet 

till t.ex. Internetuppkoppling. Kravet om tillgängligheten förutsatte 

också att konsumenterna hade kunskap för att kunna använda sig av datorer, 

att det var säkert och att konsumenterna hade förtroende för säkerheten. 


Beslut har fattats om att skapa ett handlingsprogram för statens insatser för 

att bidra till att nå målen för IT-politiken. 354 Åtgärderna och insatserna är 

grupperade kring de tre prioriterade områdena tillit, kompetens och tillgänglighet. 

Ekonomiska 

En ökad tillgänglighet till IT-samhällets tjänster skulle främst påverkas 

genom olika statliga stöd och bidrag. Beslut hade fattats om ett statligt femårigt 

stöd för regionala ledningsförbindelser som inte kommer till stånd på 

kommersiella villkor, ett statligt stöd till kommuner för att möjliggöra bredbandsanslutning 

för abonnenter i glesbygd, skattelättnader för privatpersoner 

och företag för att stimulera anslutning till bredband. 

Beslut hade tidigare också fattats om att staten skulle bidra till att punktinsatser 

kommer till stånd i syfte att nya användargrupper (handikappade, 

kvinnor, äldre, invandrare, småföretagare) skulle komma i kontakt med IT. 

Under 1996 och 1997 anslogs 42 miljoner kronor till 31 sådana IT-projekt. 

Regeringen har uppdragit till Affärsverket svenska kraftnät att bygga ut ett 

landsomfattande stomnät med hög överföringskapacitet mellan alla kommuner. 

Utbyggnaden skall ske på marknadsmässiga villkor och finansieras 

genom Svenska kraftnäts egen försorg. 355 


IT-propositionen 1999 innehöll också en ändring i ledningsrättslagen 

(1973:1144) i syfte att underlätta utbyggnad av IT-infrastrukturen. 

I syfte att öka tilliten till IT infördes 1 januari 2001 en ny lag om kvalificerade 

elektroniska signaturer. 356 Lagen innehåller regler om krav på, tillsyn 

över och skadeståndsansvar för den som utfärdar certifikat för elektroniska 

signaturer till allmänheten, om certifikaten anges ha en viss säkerhetsnivå, 

s.k. kvalificerade certifikat. 

353 Rskr. 1997/98:19, s. 66. 

354 Prop. 1999/2000:86 sid. 32. 

355 Dnr N1999/11617. 


137


I skrivelsen Utvecklingen i informationssamhället 357 framhöll regeringen 

bl.a. Telias och andra teleoperatörer investeringar i infrastruktur som en del 

av och ett led i IT-politiken. Likaså framhölls Posten AB:s investeringar 

inom elektronisk handel, betalningar och logistik. Sådana investeringsbeslut 

fattas dock av berörda bolag, inte av regeringen/staten. 


En ökad tillit till IT samt ökad IT-kompetens skulle främst ske genom olika 

former av säkerhets- och kunskapshöjande åtgärder. 358 

Bland de åtgärder som skulle öka tilliten kan nämnas 

– Att främja att den svenska delen av Internet skulle kunna drivas oberoende 

av funktioner utomlands. Statskontoret fick i uppdrag att utreda 

den svenska delen av Internet och bl.a. lämna förslag till säkerhetsåtgärder 

och som främjar användandet. 

– Att tillhandahålla en säker och korrekt nationell tidsangivelse för 

Internet. 

Bland insatserna för att öka IT-kompetensen märks 

– Särskilda satsningar på IT i skolan (ITiS) genom Skolverket. 

– En tvåårig satsning för att öka IT-kompetensen i småföretag med start 

år 2001. 

– En kartläggning av kvinnors användning av IT. 

– Ökning av antalet högskoleplatser med 40 000 åren 2000–2002. 

– ”IT-universitetet” i Kista via KTH:s försorg. 


Informationsteknikens infrastruktur, vars omfattning och tillhandahållande 

avgör tillgängligheten till IT, består dels av nationella stomnät, dels regionala 

ortssammanbindande nät, dels lokala områdesnät som binder samman 

fastighetsnät med de ortssammanbindande näten. De nationella stomnäten 

ägs till största delen av TeliaSonera, vars nät når alla Sveriges kommuner, 

men även Utfors AB/Telenor Business Solutions AB, Svenska kraftnät, 

Teracom AB och Banverket äger i olika utsträckning rikstäckande stomnät. 

Utöver TeliaSoneras kopparaccessnät äger finns även nät bestående av 

optikabel eller radiolänk som når ända ut till de lokala abonnenterna. Dessa 

ägs, förutom av de större nätoperatörerna, även till viss del av kommuner 

357 Regeringens skrivelse 1996/97:19, bet. 1996/97:TU07, rskr. 66). 

358 Prop. 1999/2000:86, sid. 32–33. 

138

och kommunala bolag. Men IT-tjänster kan även tillhandahållas via elnätet 

eller det digitala TV-nätet. 359 

Beträffande utbyggnaden av ett stomnät för bredbandsanslutning mellan alla 

kommuner genom Svenska kraftnäts försorg har förutsättningarna ändrats 

sedan beslutet fattades. Enligt Svenska kraftnäts bedömning finns det, bl.a. 

till följd av den rådande lågkonjunkturen på IT-marknaden, små förutsättningar 

att samtliga kommuner skall kunna anslutas till ett bredbandsstomnät 

inom den utsatta tiden genom en utbyggnad på marknadsmässiga villkor. I 

juni 2001 var endast 158 kommuner (55 %) av kommunerna ansluta till ett 

sådant stomnät och planer fanns om att till december 2002 ytterligare ca 60 

kommuner skulle kunna få anslutning på olika sätt. Därmed skulle ca 70 av 

landets huvudkommuner komma att stå utan anslutning. 360 

Regeringen har mot denna bakgrund tillkallat en särskild utredare med uppdrag 

att lösa denna fråga och medverka till att skapa förutsättningar för att 

samtliga kommuners huvudorter skall kunna få en anslutningspunkt till 

stomnätet. Utredningen har i sitt slutbetänkande bl.a. föreslagit att de 

statliga aktörerna Banverket, Vägverket samt Teracom och Vattenfallsbolagen, 

alla statliga verk eller statligt ägda bolag, för detta ändamål skall 

upplåta sin infrastruktur, mot marknadsmässig ersättning men utan vinstsyfte. 

Utredningen föreslog också att Svenska kraftnäts uppdrag om 

utbyggnad av ett stomnät skall upphöra. Istället föreslås Svenska kraftnäts 

optofibernät och Teracoms radionät bilda en sammanhängande IT-infrastruktur 

till vilken Teracom får fri dispositionsrätt med undantag för den 

kapacitet som behövs för elnätverksamheten. Vidare föreslår utredningen att 

Banverkets telekommunikationsverksamhet, Banverket Telenät, skall bolagiseras. 

361 

Den svenska marknaden för Internetaccess är fragmenterad. PTS bedömer 

att det finns ett hundratal Internetoperatörer som tillhandahåller anslutning 

till Internet till slutkund, oftast i form av uppringd anslutning via Telias 

accessnät. När det gäller anslutning med högre kapacitet, via s.k. bredband 

hade Telia år 2001 drygt 50 % av marknaden medan den näst största, Bredbandsbolaget 

hade ca 14 %. 

Såväl tillgången till som användandet av Internet har dock ökat, även om det 

alltjämt är yngre personer som använder Internet. Enligt SIKA:s statistik för 

2001 hade 60 % av befolkningen i åldern 9–79 år på olika sätt tillgång till 

Internet, att jämföra med 3 % år 1995. Och i juni 2002 hade ca 13 % av hushållen 

Internetuppkoppling via bredband. 

359 Prop. 2002/03:110, sid. 61–63. 

360 Dir. 2001:99. 

361 Bredbandsnät i hela landet – Statens infrastruktur som resurs. SOU 2003:78 Slutbetänkande 

från Utredningen om IT-stomnät till vissa kommuner. 

139

3.7 Konvergensregler inom sektorn för 

elektronisk kommunikation 

Den 7 mars 2002 utfärdades Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/ 

21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och 

kommunikationstjänster (ramdirektiv) samt en rad andra direktiv som 

reglerar teleområdet och sektorn för elektronisk kommunikation. 362 

En särskild utredare tillsattes i april 2002 med uppdrag att genomföra en 

fullständig översyn av telelagen och lagen om radiokommunikation samt de 

gällande politiska målen för dessa med utgångspunkt i EG-akterna, lämna 

förslag till hur EG-akterna skulle genomföras i svensk lagstiftning, kartlägga 

och analysera övrig lagstiftning inom området för elektronisk kommunikation, 

beskriva myndighetsstrukturen på området och föreslå påkallade 

förändringar i organisationen. Utredningen har under 2002 och 2003 presenterat 

sina förslag i flera betänkanden. 363 

3.7.1 Mål 


Enligt regeringens proposition Lag om elektronisk kommunikation, m.m. 

ersattes de telepolitiska målen av nya mål för sektorn för elektronisk kommunikation. 

364 

”Enskilda och myndigheter skall få tillgång till säkra och effektiva (konkurrensutsatta och 

flexibla) 365 elektroniska kommunikationer. De elektroniska kommunikationerna skall ge 

största möjliga utbyte när det gäller urvalet av överföringstjänster samt deras pris och 

kvalitet. 

Syftet skall uppnås främst genom att konkurrensen och den internationella harmoniseringen 

på området främjas. Samhällsomfattande tjänster skall dock alltid finnas tillgängliga 

på för alla likvärdiga villkor i hela landet till överkomliga priser. 

Vid lagens tillämpning skall särskilt beaktas elektroniska kommunikationers betydelse för 

yttrandefrihet och informationsfrihet.” 

(1 §, kap 1, lagen om elektronisk kommunikation) 

”Åtgärder som vidtas med stöd av denna lag får inte vara mer ingripande än som framstår 

som rimligt och skall vara proportionella med hänsyn till lagens syfte och de övriga 

intressen som anges i 1 §.” 

(2 §, kap 1) 

362 

2002/20/EG (auktorisationsdirektivet), 2002/19/EG (tillträdesdirektivet), 2002/22/EG 

(direktiv om samhällsomfattande tjänster) beslut nr 676/2002/EG (radiospektrumbeslut). 

Dessa kompletterades den 12 juli 2002 med direktiv 2002/58/EG (direktivet om integritet 

och elektronisk kommunikation). 

363 

Lag om elektronisk kommunikation (SOU 2002:60), Myndighetsfrågor m.m. (SOU 

2002:109). 

364 

Prop. 2002/03:110, bet. 2002/03:TU6, rskr. 2002/03:228. 

365 

”Med effektiva elektroniska kommunikationer avses konkurrensutsatta och flexibla 

kommunikationer som tillhandahålls på icke-diskriminerande villkor.” s. 102. 

140


”Den bärande tanken bakom liberaliseringen är och har varit att staten skall lämna så 

mycket som möjligt av besluten gällande ekonomin till de enskilda aktörerna. Bara i de fall 

där marknaden inte av sig själv kan uppnå de önskade målen bör staten ingripa med regler, 

styrning och upphandling.” 366 



Enskilda och myndigheter skulle få tillgång till effektiva och säkra elektroniska 

kommunikationer. De elektroniska kommunikationerna skulle ge 

största möjliga utbyte när det gällde urvalet av överföringstjänster samt 

deras pris och kvalitet. Sverige skulle i ett internationellt perspektiv ligga i 

framkant i dessa avseenden. De elektroniska kommunikationerna skulle vara 

hållbara, användbara och tillgodose framtidens behov. 

I propositionen utvecklade regeringen dessa begrepp enligt följande. 367 

Hållbar utveckling innebär enligt regeringen att nuvarande och kommande 

generationer skall tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Med hållbar 

avses såväl ekologisk som social och ekonomisk hållbarhet. 

Användbarhet handlar om att tjänsterna inom elektronisk information bör 

vara lätta att lära sig, lätta att använda och anpassade till sina målgrupper. 

Genom att utgå från att användare har olika förmåga och behov ökar tjänstens 

ändamålsenlighet och användarens tillfredsställelse. 

Behoven och kraven på de elektroniska kommunikationerna förändras ständigt 

och snabbt vilket kräver att dessa är flexibla och utvecklingsbara för att 

kunna svara mot framtidens behov. Regeringen menade också att den 

snabba förändringstakten också kräver en större flexibilitet med att aktivt 

och kontinuerligt arbeta för att regelverket skall kunna hantera nya och 

förändrade situationer. 

De främsta medlen för att uppnå detta skulle enligt regeringen vara att skapa 

förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvridningar och begränsningar 

samt att främja internationell harmonisering. Staten skulle ha ett 

ansvar på områden där allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av 

marknaden. 368 

”Vad som sagts om konkurrens och den internationella harmoniseringens betydelse hindrar 

inte att det finns viktiga allmänna intressen som inte enbart kan tillgodoses på marknadens 

366 Prop. 1002/03:110, s. 58. 

367 Prop. 2002/03:110, s. 103. 

368 Prop. 2002/03:110, s. 101. 

141

villkor. Dessa intressen måste säkerställas på annat sätt. Detta illustreras av statens bidrag 

till utbyggnad av nät där marknaden inte kan tillgodose behoven. Till de viktiga och allmänna 

intressen som inte enbart kan tillgodoses på marknadens villkor kan även räknas 

samhällsomfattande tjänster till ett överkomligt pris, förmedling av nödsamtal, skyddet för 

integritet, uthållighet och tillgänglighet vid extraordinära händelser i fredstid, höjd beredskap 

och krig, ett effektivt utnyttjande av frekvenser och nummer samt konsumentskydd.” 

Sektorn elektronisk kommunikation omfattar områdena tele, IT, media, 

radio (rundradio och TV), i dess helhet eller i delar. Sektorn berör därmed 

flera politikområden; telepolitik, IT-politik, mediepolitik och radiopolitik. I 

och med den nya lagen om elektronisk kommunikation skulle politiken och 

de politiska målen för dessa samlas inom ett och samma område, styrt av en 

och samma lag. 

De politiska målen för de övriga delområdena kommenterades enligt följande. 

”Målet för sektorn för elektronisk kommunikation ligger i linje med det övergripande ITpolitiska 

målet men ersätter det inte.” 

Därutöver angavs mål för medie- respektive radiopolitiken. Med vissa 

undantag skulle måluppfyllnaden av dessa mål även i fortsättningen ske 

genom särskild lagstiftning. 

Beträffande de politiska målen bakom införandet av den nya lagen om 

elektronisk kommunikation hänvisades till EG:s ramdirektiv. 369 

”I ramdirektivet anges de mål och syften som bär upp det nya rättsliga regelverket och som 

skall genomföras i svensk lag.” 

I direktivets artikel 1 anges att den övergripande målsättningen är att åstadkomma 

ett harmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationsnät och 

elektroniska kommunikationstjänster samt tillhörande faciliteter och tillhörande 

tjänster. I artikel 8 hänvisas till EG-regelverkets mål och principer, 

dvs. att främja dels konkurrens, dels den inre europeiska marknaden, dels 

slutanvändarnas intressen. 

Liberaliseringstankens kärna var enligt regeringen att konkurrens skulle 

användas som ett medel för att skapa effektiva telekommunikationer. 

Införandet av telelagen syftade dock också till att ge staten förutsättningar 

att på en öppen telemarknad styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet 

så att de telepolitiska målen kunde uppfyllas. 370 

Telelagen tillförsäkrade således staten instrument – i form av regler för 

tillståndsprövning och fastställande av tillståndsvillkor – för att kunna se till 

369 Direktiv 2002/21/EG. 

370 Prop. 1992/93:200, s. 1 och 72. 

142

att bl.a. vissa grundläggande behov av telekommunikation skulle kunna 

tillgodoses överallt och inte bara där den är lönsam. 371 

Även om ambitionen sedan länge varit att en generell lagstiftning bör vara 

styrande ansåg regeringen alltjämt att telemarknadens utseende, med en stor 

aktör som dominerade både tjänster och infrastruktur, även i fortsättningen 

motiverade en sektorsspecifik lagstiftning. 372 

Enligt EG:s ramdirektiv skall de nationella regleringsmyndigheterna, vid 

tillämpningen av regelverket, främja konkurrens och bl.a. säkerställa att 

användarna, inbegripet användare med funktionshinder, får maximalt utbyte 

av urval, pris och kvalitet. Det skall säkerställas att det inte uppstår någon 

snedvridning eller begränsning av konkurrensen. Vidare skall effektiva 

investeringar i infrastruktur och innovation främjas. Därutöver skall myndigheterna 

främja de intressen som medborgarna i EU har. Det skall bl.a. 

ske genom att säkerställa att alla medborgare får tillgång till samhällsomfattande 

tjänster och att konsumenterna får ett gott skydd i deras förhållande 

till leverantörer. Regleringsmyndigheterna skall också bidra till ett gott 

skydd av personuppgifter och av privatlivet. 


Ekonomiska 

Riksdagen beslutade efter förslag från regeringen 373 om ett villkorslån från 

Riksgälden (villkorat kapitaltillskott) på 500 miljoner kronor till Teracom 

AB. Till följd av stora investeringar i infrastruktur samt en investering i 

dotterbolaget Boxer TV-Access AB hade Teracom hamnat i ekonomiska 

svårigheter och det egna kapitalet hade krympt under en acceptabel soliditetsnivå. 

Från år 2001 var resultatet negativt. Den försämrade lönsamheten 

förklarades enligt regeringen av försäljning av digitala TV-tjänster i dotterbolaget. 


Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation trädde i kraft 25 juli 

2003. 374 De viktigaste ingredienserna i lagen är. 

Anmälningsplikt för tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska 

kommunikationstjänster och allmänna kommunikationsnät. Undantaget är 

utsändningar till allmänheten av ljudradio men också andra typer av undan- 

371 Ibid sid. 58–59. 

372 Ibid sid. 108. 

373 Prop. 2002/03:64, bet. KrU07, rskr. 195. 


143

tag kan ges av PTS. Jämfört med den gamla telelagen har anmälningsplikten 

utvidgats. Lagen innehåller däremot ingen generell tillståndsplikt. 

Användning av radiosändare och nummer ur en nationell nummerplan 

kräver dock tillstånd. Försvarsmakten, FRA, FMV och polisen är undantagna 

från tillståndsplikt . 

Det skall finnas och offentliggöras en sammanhållen grundläggande 

frekvensplan för landet. Frekvenstilldelning görs av PTS med planen som 

underlag. 

Antalet tillstånd för radiosändare som beviljas inom ett frekvensutrymme 

skall kunna begränsas om det är nödvändigt för att garantera en effektiv 

frekvensanvändning. I de fallen skall tillstånd beviljas genom ett anbudsförfarande 

(skönhetstävling, auktion, eller både och). 

Tillstånd skall kunna förenas med villkor, t.ex. frekvensutrymme, typ av 

tjänst, täckning etc. 

PTS skall fastställa nationella nummerplaner till grund för tillstånd att använda 

nummer. Tillstånd för speciellt eftertraktade nummerserier kan vid 

behov beviljas efter ett inbjudningsförfarande genom ett jämförande urvalsförfarande 

(skönhetstävling), anbudsförfarande, lottning eller en kombination 

av dessa. 

Till skillnad från tidigare föreskriver inte lagen någon allmän samtrafikskyldighet, 

utan endast en skyldighet att på begäran förhandla om samtrafik. En 

operatör som kontrollerar tillträde till slutanvändare kan dock åläggas en 

skyldighet att bedriva samtrafik på marknadsmässiga villkor. Varje operatör 

skall härutöver kunna åläggas att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla 

samlokalisering etc. om det krävs för att skydda miljö, folkhälsa, allmän 

säkerhet eller för att uppnå mål om fysisk planering. 

PTS skall fortlöpande fastställa de relevanta marknader på vilka det kan 

vara motiverat att införa särskilda skyldigheter enligt lagen. Marknaderna 

skall därefter analyseras för att avgöra om det råder effektiv konkurrens och 

en bedömning göras av företag med dominerande inflytande, ensamt eller 

gemensamt. Om effektiv konkurrens inte råder skall dominerande företag 

åläggas särskilda skyldigheter. Operatörer med betydande inflytande på 

marknaden kan åläggas krav att t.ex. tillämpa kostnadsbaserade avgifter, 

insyn, särredovisning och icke diskriminering. 

144

Omfattningen och kraven på samhällsomfattande tjänster 375 vidgas såtillvida 

att anslutningen till det allmänt tillgängliga telefonnätet skall medge 

funktionell tillgång till Internet. Regeringen skall föreskriva vilken datahastighet 

som skall anses medge sådan funktionell tillgång. 

Därutöver anges samhällsomfattande tjänster vara en fullständig abonnentförteckning, 

en komplett nummerupplysningstjänst, tillhandahållande av 

telefonautomater samt särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder. 

Om samhällsomfattande tjänster inte tillhandahålls på marknaden 

skall PTS kunna förplikta den som bedöms lämplig att tillhandahålla 

tjänsten. Den skall också kunna upphandlas (dvs. subventioneras till fastställd 

nettokostnad) om kostnaderna anses oskäligt betungande för det utsedda 

företaget men även oberoende av detta i syfte att upprätthålla 

marknadsmässiga priser för tjänsten. PTS skall kunna föreskriva prestandamål 

för de tjänster som någon har förpliktats att tillhandahålla. 376 

På den som tillhandahåller en fast telefoni ställs följande krav: 377 

– avgiftsfria specificerade räkningar samt tidsfrist före avstängning vid 

utebliven betalning, 

– nummerportabilitet (reglerat i syfte att överlämnande operatör inte skall 

kunna ställa orimliga villkor, t.ex. pris), 

– dominerande aktörer skall för sina abonnenter möjliggöra val av prefix 

och förval av operatör mot driftskostnadsbaserad avgift, 

– möjlighet att ställa ytterligare krav på dominerande aktörer (t.ex. priser, 

kombinationserbjudanden eller andra konkurrenshindrande åtgärder), 

– särskilda rättigheter för abonnenter vid avtal, 

– abonnentupplysning på icke-diskriminerande villkor till den som bedriver 

eller avser bedriva abonnentupplysning, 

– funktions- och säkerhetskrav i fred och krig. 




375 

Nu definierade som tjänster som alltid skall finnas tillgängliga på för alla likvärdiga 

villkor i hela landet till överkomliga priser. Tidigare definierades detta som teletjänst 

bestående av överföring av tal och som medger överföring av telefaxmeddelanden samt 

datakommunikation via låghastighetsmodem. 

376 

Prop. 2002/03:110, sid. 219. 

377 

Prop. 2002/03:110 sid. 220 ff. 

145

3.8 Källor 

Propositioner o riksdagstryck 

1988 års telepolitiska beslut (prop. 1987/88:118, bet. 1987:TU28, rskr. 

1987/88:402) 

Näringspolitik och tillväxt (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU28, rskr. 

1990/91:369) 

Telelagen (1993:597) 378 och lagen (1993: 599) om radiokommunikation 379 

(prop. 1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443) Se även Telelag, 

SOU 1992:70) 

Redogörelse för regeringens avregleringsarbete under perioden september 

1991 – september 1994 (regeringens skrivelse 1994/95:22, NU01, rskr. 31) 

Ändringar i telelagen (prop. 1994/95:128, bet. TU17, rskr. 271) 

Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik 

(prop. 1995/96:125, bet. TU19, rskr. 282) 

Översyn av telelagen (prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU05, rskr. 

1996/97:201) 

Utvecklingen i informationssamhället (regeringens skrivelse 1997/98:19, 

bet. TU07, rskr. 66) 

Riktlinjer för Telias verksamhet (prop. 1997/98:121, bet. NU14, rskr. 308) 

Nummerfrågor (prop. 1997/98:126, bet. TU14, rskr. 305) 

Ändringar i lagen om radiokommunikation (prop. 1997/98:167, bet. 

1998/99:TU03, rskr. 1998/99:30) 

Ändringar i telelagen (prop. 1998/99:92, bet. TU12, rskr. 238,239) 

Sammanslagning av Telia AB och Telenor AS (prop. 1998/99:99, bet. 

NU14, rskr. 260) 

Börsintroduktion av Telia AB (prop. 1999/2000:84, bet. NU18, rskr. 204) 

Lag om radio- och teleterminalutrustning m.m. (prop. 1999/2000:51, bet. 

TU07, rskr. 167) 

378 Senare kompl. med teleförordningen (1997:399). 

379 och förordningen (1993:600) om radiokommunikation. 

146

Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden (prop. 1999/2000:57, bet. TU08, 

rskr. 189) 

Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86, bet. TU09, rskr. 256) 

Lag om kvalificerade elektroniska signaturer m.m. (prop. 1999/2000:117, 

bet. 2000/01:TU03, rskr. 2000/02:13) 

Ändringar i telelagen avseende nummerportabilitet (prop. 2000/01:74, bet. 

TU10, rskr. 173) 

Kapitaltillskott till Teracom AB (prop. 2002/03:64, bet. KrU07, rskr. 195) 

Lag om elektronisk kommunikation (2003:389) (prop. 2002/03:110, bet. 

2002/03:TU06, rskr. 2002/03:228) 

Budgetpropositioner från åren 1992–2004 UO 22 Kommunikationer 

EG-direktiv 

Gamla direktiv 

Tjänstedirektivet (90/388/EEG) om konkurrens på marknaderna för teletjänster 

Terminaldirektivet (88/301/EEG och rådsdirektivet 91/263/EEG) om liberalisering 

och harmonisering av regler för teleterminalutrustning 

ONP-direktivet (rådsdirektiv 90/387/EEG) om harmoniserade principer och 

villkor för att tillhandahålla öppna nät. 

Direktivet om uthyrda fasta förbindelser (94/44/EEG) om tillhandahållande 

av öppna nät för hyrda förbindelser 

Rådsrekommendationer beträffande ONP för paketkopplad datakommunikation 

och ISDN (92/382/EEG) 

Rådsdirektiv om reservering av frekvensband (90/544/EEG, 87/372/EEG, 

91/287/EEG) 

Samtrafikdirektivet (97/33/EG) 

Taltelefonidirektivet (98/10/EG) om ONP, dvs. effektiv tillgång till och användning 

av taltelefoni i fasta allmänt tillgängliga telefoninät och telefonitjänster 

på öppna och konkurrensutsatta marknader 

Tillståndsdirektivet (97/13/EG) om förfaranden i samband med auktorisation 

Teledataskyddsdirektivet (97/66/EG) om behandling av personuppgifter och 

skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet. 

EG-förordning om tillträde till accessnät (LLUB-förordningen) (2887/2000) 

om tillträde till anmälda (dominerande) operatörers accessnät och tillhörande 

faciliteter 

147

I kraft 24 april 2002 

Ramdirektivet (2002/21/EG) om ett gemensamt regelverk för elektroniska 

kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 

Auktorisationsdirektivet (2002/20/EG) om auktorisation för elektroniska 

kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 

Tillträdesdirektivet (2002/19/EG) om tillträde till och samtrafik mellan 

elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter. 

Direktiv om samhällsomfattande tjänster (2002/22/EG), USO-direktivet, om 

användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 

Radiospektrumbeslut (676/2002/EG) Rådets beslut om ett regelverk för 

radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen. 

I kraft 31 juli 2002 

Direktiv om integritet och elektronisk kommunikation (2002/58/EG) om 

behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för 

elektronisk kommunikation. 

I kraft 7 oktober 2002 

Konkurrensdirektivet (2002/77) om konkurrens på marknaderna för elektroniska 

kommunikationsnät och kommunikationstjänster, (ex tjänstedirektivet). 

I kraft 11 juli 2002 

Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande 

marknadsinflytande. 

I kraft 11 februari 2003 

Kommissionens rekommendationer om relevanta produkt- och tjänstemarknader 

SOU:er och Ds:ar 

Affärsverk med regionalt och socialt ansvar, SOU 1990:27 

Moderna telekommunikationer åt alla, Ds 1996:38 

Ändringar i telelagen m.m., Ds 1998:63 

Bredband för tillväxt i hela landet. Närings-, regional- och välfärdspolitiska 

aspekter på IT-infrastrukturen, SOU 1999:85 

Rapporter 

Konkurrensen i accessnätet, PTS-ER-2004:16 

I backspegeln. Erfarenheter av tio år med telelagen. PTS-ER-2003:5 

Svensk telemarknad 2002, PTS 

Svensk telemarknad första halvåret 2003, PTS-ER-2003:42 

Svensk telemarknad första halvåret 2002, PTS-ER-2002:25 

148

Svensk telemarknad 2001, PTS-ER-2002:11 

Analys av prisreglering på telemarknaden, PTS juni 2000 

Den svenska marknaden för telekommunikation 1998. En analys utförd på 

uppdrag av PTS. Öhrlings PriceWaterhouseCoopers, 1999-06-04 

Konkurrenssituationen på olika delmarknader inom telekommunikationsområdet 

1997, PTS februari 1998 

Marknaden för telekommunikation i Sverige 1997. En kartläggning av 

konkurrenssituationen och utvecklingen av den svenska marknaden för 

telekommunikation år 1997. AB Stelacon på uppdrag av PTS, maj 1998 

En kartläggning av konkurrenssituationen och utvecklingen av den svenska 

marknaden för telekommunikation år 1996. AB Stelacon på uppdrag av 

PTS, maj 1997 

Marknads- och konkurrensanalys av den svenska kommunikationsmarknaden, 

PA Consulting Group på uppdrag av PTS, september 1995 

Konsekvenser för konsumenter av nyligen konkurrensutsatta marknader, 

Konsumentverket 2003:22 

Två år med telelagen, RRV 1995:31 

En lärande IT-politik för tillväxt och välfärd. ITPS slutrapportering av 

uppdraget att utvärdera den svenska IT-politiken. Kurt Lundgren. 

A2003:015 

Avreglerade marknader i Sverige – en uppföljning, KKV 1998 

Konkurrens på avreglerade marknader, KKV 1996:4 

Telepolitik inför 1990-talet, Näringslivets telekommitté NTK 1987 

Konkurrensen i Sverige på 90-talet – problem och förslag (bilaga) 2000:1 

Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? Bertil Andersson, 1999. 

Examensarbete i teknikhistoria, KTH 

149

150

Avsnitt 4 

Avregleringen av inrikesflyget 


151

152

Innehåll 



4.3 Idéerna bakom avregleringen 157 

4.4 En begränsad avreglering av inrikesflyget 159 

4.4.1 Mål 159 



4.5 Inrikesflyget avregleras helt 163 

4.5.1 Mål 163 



4.5.4 Utfall 165 

4.6 EG:s tredje luftfartspaket 165 


4.7 En ny fördelningsmodell för tilldelning av start- och 

landningstider 167 


4.8 Revidering av de trafikpolitiska målen 169 

4.8.1 Mål 169 


4.9 SAS – en dominerande aktör 170 

4.9.1 Marknaden före avregleringen 170 

4.9.2 Staten och SAS 171 

4.9.3 Affären mellan SAS och Linjeflyg 172 

Litteraturförteckning 174 

153

154


1989–1990 Konkurrenskommittén föreslår att inrikesflyget ska öppnas för 

konkurrens. Förhoppningen är bl.a. att uppnå ökad valfrihet för 

konsumenterna och ökad kostnadseffektivitet. 

1990 SAS säljer sin ägarandel i Linjeflyg till Bilspedition. 

1990 Regeringen bedömer att konkurrens endast kan tillåtas mellan 

Linjeflyg och SAS, p.g.a. att Arlanda, som flygnav, inte har 

tillräcklig kapacitet för att kunna hantera helt fri konkurrens. 

1992 Den 1 januari öppnas inrikesmarknaden för konkurrens mellan 

Linjeflyg och SAS. 

1992 I februari köper SAS tillbaka Bilspeditions del av Linjeflyg, 

vilket gör att konkurrensen mellan flygbolagen upphör. 

1992 Den 29 april beslutar regeringen avreglera det svenska inrikesflyget 

med fritt in/utträde, fri prissättning och fri kapacitet för 

samtliga svenska företag fr.o.m. den 1 juli 1992. 

1992 Den 1 juli liberaliseras den svenska marknaden för inrikesflyg. 

1992 I juli träder ett avtal i kraft mellan Sverige, Norge och EG. Avtalet 

innebär att länderna jämställs med EG-länderna gällande 

rättigheter och skyldigheter på luftfartsområdet. 

1993 I augusti börjar EG:s tredje paket gälla i Sverige. Paketet innebär 

att fri konkurrens råder för trafik mellan EG:s och EESländernas 

flygplatser för EG/EES-registrerade bolag. Paketet 

innehåller förordningar om licensiering av bolag (EEG nr 

2407/92), marknadstillträde (EEG nr 2408/92) samt prissättning 

(EEG nr 2409/92). 

1997 Till följd av EU:s tredje paket införs i april fullständigt 

cabotage, dvs. rätten för EU/EES-registrerade företag att bedriva 

inrikestrafik i Sverige. 

1997 SAS inför sitt bonusprogram ”EuroBonus” för inrikestrafik. 

1998 Konkurrensverket startar en utredning om SAS har missbrukat 

sin ställning på marknaden med bonusprogrammet. 

1998 Riksdagen beslutar att staten inom ramen för en oförändrad 

rollfördelning ska ta på sig ett större ekonomiskt ansvar för 

155

156 

luftfartens infrastruktur. Beslutet innebär att fr.o.m. budgetår 

1999 utdelas stöd till driften av vissa kommunala och privata 

flygplatser. 380 

1999 Konkurrensverket konstaterar i december att SAS missbrukat 

sin ställning på marknaden. SAS överklagar till Marknadsdomstolen. 

2001 Marknadsdomstolen förbjuder SAS att tillämpa sitt bonusprogram 

på marknader i Sverige där det råder konkurrens. 381 

2001 I december beslutar regeringen att införa allmän trafikplikt på 

ett 10-tal destinationer i företrädesvis Norrland och Värmland. 

Rikstrafiken fick i uppgift att upphandla dessa. 382 

2003 Under våren tas Arlandas tredje bana i drift. Detta ökar tillgången 

på tillgängliga avgångs- och landningstider (slots) på 

flygplatsen. 

2003 Riksdagen beslutar att fr.o.m. januari 2005 dela upp Luftfartsverket 

i två myndigheter, en med myndighets- och en med 

produktionsuppgifter. 


Utvecklingen av inrikes flygtrafik började på allvar efter andra världskrigets 

slut. Före kriget bedrevs trafik, men omfattningen var mycket begränsad. 

Den snabba tekniska utvecklingen inom flyget har förändrat och skapat nya 

förutsättningar för att bedriva inrikes flygtrafik. Den tekniska utvecklingen, 

som t.ex. inneburit förbättrad säkerhet och lägre priser, har lett till en stor 

volymökning under efterkrigstiden. 

Den inrikes flygtrafiken har haft ett omfattande regelverk. Möjligheterna att 

bedriva trafik har i första hand reglerats av luftfartslagen (1957:297). Den 

svenska regleringen av inrikestrafiken har bl.a. handlat om följande fyra 

områden. 

Etableringskontroll – inrikestrafik fick inte bedrivas utan tillstånd från regeringen 

eller från Luftfartsverket. Rätten att bedriva inrikes luftfart var reserverat 

för svenska medborgare eller juridiska personer kontrollerade av 

svenska medborgare. 

380 

Prop. 1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar utveckling. 

381 

Konkurrensverket, Smakar det så kostar det – En utredning med fokus på flygbonusprogram 

(2003:1). 

382 

Konkurrensverket, Konkurrensen i Sverige 2002 (2002:4), sid. 259.

Säkerhet – tillstånd att bedriva inrikestrafik fick bara utfärdas om det inte 

ansågs hindras av hänsynen till allmänhetens intressen och säkerhet. Vid en 

tillståndsansökan skulle även de tekniska och ekonomiska förutsättningarna 

beaktas. 

Prisreglering – de bolag som fick rätt att bedriva trafik på vissa linjer, s.k. 

koncession, var tvungna att anpassa sin prissättning efter ett pristak. Ville ett 

bolag höja sina priser var de tvungna att ansöka om detta. I ansökan skulle 

de visa att driftkostnaderna för att driva linjen hade ökat så pass mycket att 

prishöjningen kunde anses vara skälig. De som fick koncession på en 

sträcka var också tvungna att trafikera den i en viss omfattning. 

Trafikplikt – vissa linjer omfattade av trafikplikt. Systemet innebar att för 

att få bedriva trafik på en lönsam sträcka krävdes det att bolaget även skulle 

bedriva trafik på en olönsam sträcka. Korssubventionering mellan linjerna 

skulle bidra till att upprätthålla trafik på regionalpolitisk motiverade 

sträckor. 

4.3 Idéerna bakom avregleringen 

Det första avregleringsbeslutet 1990 föregicks av en särskild utredning, 

”Konkurrens i inrikesflyget”, SOU 1990:58. Konkurrenskommittén framförde 

flera motiv för att avreglera den svenska inrikesflygmarknaden: 

• Ökad valfrihet för konsumenterna och konsistent trafikpolitik för alla 

trafikutövare. 

• Förbättrade utvecklingsmöjligheter för flygföretagen och möjlighet för 

regional- och charterföretag att expandera på den marknad som hittills 

varit förbehållen primärtrafiken. 

• Mer kundanpassade trafiksystem och en ökad effektivitet inom företagen. 

• Ökad flexibilitet och anpassning av trafikutbudet till konsumenternas 

önskemål. 

• En större möjlighet att bygga upp konkurrenskraftiga svenska flygföretag 

för en internationell marknadssituation. 

Konkurrenskommittén ansåg att det var svårt att förutse alla effekter av en 

avreglering, p.g.a. att det var svårt att bedöma hur företagen skulle komma 

att agera. Följande troliga positiva effekter pekades dock ut av kommittén: 

• Nya företag och ett ökat trafikutbud. 

• Utveckling av nya direktlinjer och nav-ekersystem vid sidan av Arlandasystemet. 

157

• Lägre biljettkostnader, främst genom olika slags rabatter. 

• Förbättrad service och ett ökat utbud av kringtjänster. 

• Lägre kostnader för regionalpolitiskt motiverade förlustlinjer. 

• Mer dynamisk utveckling av flygtrafiken. 

• Färre döda i trafiken som helhet, då fler resenärer tar flyget istället för 

andra osäkrare trafikslag. 

I kommitténs betänkande diskuteras två alternativ för avreglering, direkt 

fullständig avreglering alternativt partiell avreglering. Kommittén förespråkade 

en partiell avreglering till att börja med. Skälen till detta var att 

kommittén ansåg att en fullständig avreglering skulle kunna leda till att 

”stabiliteten i trafikförsörjningen rubbas”. En fullständig avreglering skulle 

enligt kommittén kunna leda till negativa effekter för regionaltrafikens 

utveckling. Dessutom ansåg kommittén att det fanns en risk att SAS och 

Linjeflyg skulle utnyttja sin dominerande ställning på marknaden för att slå 

ut eventuella konkurrenter. Detta antog kommittén inte skulle gynna konsumenterna. 

Kommittén ansåg dock att en fullständig avreglering av inrikesmarknaden 

skulle göras i ett senare skede, då nya företag etablerats och när trafiken i 

Europa avreglerats. 

Enligt kommittén skulle målsättningen vara att skapa en avreglerad marknad 

för inrikesflyg så snabbt som möjligt. Denna process skulle dock inte få ge 

negativa effekter för konsumenterna. 

Kommitténs förslag var: 

• Fritt marknadstillträde på linjer med mer än 300 000 passagerare per år. 

Monopol på resterande linjer. 

• Ingen trafikplikt på högtrafikerade linjer. 

• Ingen prisreglering på linjer där fler än ett företag bedriver trafik. 

• Frihet att hyra in kapacitet. 

• Statliga bidrag till regionalpolitiskt motiverade olönsamma linjer. 

• Tillståndsgivning delegeras till LFV och avgiftsbeläggs. 

• Öka antalet tillgängliga slots på Arlanda genom tidsdifferentierad 

prissättning eller omförhandling av avtal. 

• Ökad kontroll och breddning av konkurrenslagstiftningens tillämpning 

på flygområdet. 

158

Kommittén föreslog också att första steget av avregleringen skulle utvärderas 

efter tre år, och innan marknaden avreglerades helt. 

4.4 En begränsad avreglering av inrikesflyget 

I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt tas de första stegen 

mot en avreglering av det svenska inrikesflyget. Riksdagen valde att följa 

regeringens och konkurrenskommitténs förslag och genomföra avregleringen 

etappvis. 383 

4.4.1 Mål 


Det övergripande transportpolitiska målet beslutades av riksdagen 1988. 

”Det övergripande målet för trafikpolitiken ska vara att erbjuda medborgarna 

och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker 

och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska 

kostnad.” 384 

Det övergripande transportpolitiska målet bröts även ned i fem delmål: 

Tillgänglighetsmålet: Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas 

och näringslivets grundläggande transportbehov kan tillgodoses. 

Effektivitetsmålet: Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till 

ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. 

Säkerhetsmålet: Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar 

högt ställda krav på säkerheten i trafiken. 

Miljömålet: Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och 

hushållning med naturresurser främjas. 

Regionalpolitiska målet: Transportsystemet skall byggas upp så att det 

bidrar till regional balans. 

Vidare ansåg riksdagen att ”konsumenterna bör ha så stor valfrihet som 

möjligt vid utnyttjande av olika trafikmedel”. ”En effektiv konkurrens mellan 

trafikutövare och transporsystem skall förenas med en ökad samverkan 

mellan olika transportmedel och trafikslag.” 385 

383 Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, 1990/91:TU27, rskr. 1990/91:287. 

384 Prop. 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet. 


159

I samband med att regeringen föreslog en partiell avreglering konstaterade 

man att för andra transportslag än flyget hade 1988 års beslut redan haft 

konsekvenser, t.ex. avregleringen av godsmarknaden. För luftfarten hade 

inte 1988 års transportpolitiska beslut dittills fått några konsekvenser. Processen 

att avreglera inrikesflyget ansågs vara en del i processen att följa den 

inriktning som angivits av riksdagen för transportpolitiken, dvs. främjande 

av konkurrens och valfrihet för konsumenterna. 


”Genom ökad konkurrens och mer avreglerade marknadsformer bör 

effektiviseringsvinster kunna uppnås inom det svenska inrikesflyget till 

gagn för konsumenter och näringsliv.” 386 

”Konkurrensförhållandena för svensk inrikes flygtrafik bör så långt som 

möjligt harmoniseras med de inom EG-länderna.” 387 

Regeringen konstaterar att EG-marknaden har tagit flera steg mot en 

liberalisering av flygmarknaden. ”Målsättningen är att skapa en flygmarknad 

som ingår i EG:s inre marknad till 1993.” 


Transportsystemet ska utformas på ett sådant sätt att ”det bidrar till ett 

effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet, dels god miljö och till 

regional balans”. Inom ramen för detta mål ska konsumenterna ha ”så stor 

valfrihet som möjligt och effektiv konkurrens ska uppmuntras”. 388 

Regeringen ansåg att det inte fanns några principiella skäl till varför flygsektorn 

skulle vara undantagen från den näringsfrihet som gäller för andra 

sektorer. 389 Regeringen ansåg dock att ”speciell hänsyn” måste tas till samarbetet 

mellan de skandinaviska länderna samt mellan staten och privata 

aktörer. 

Regeringen valde att ställa sig bakom de bedömningar som gjorts av Konkurrenskommittén. 

390 ”Regeringen ansluter sig i allt väsentligt till den analys 

som konkurrenskommittén presenterat beträffande konsekvenserna av en 

avreglering av det svenska inrikesflyget. Analysen leder enligt vår mening 

till slutsatsen att ökad konkurrens inom inrikesflyget leder till positiva 






160

effekter för såväl konsumenter som företag och därför är eftersträvansvärd.” 

391 

Regeringen konstaterade att det var svårt att förutse alla effekter av en avreglering 

då det är svårt att bedöma hur företagen kommer att agera. Förväntade 

effekter kunde enligt regeringen vara ”förbättrad tillgänglighet och 

effektivitet i trafiksystemen”. 392 Avregleringen förväntades inte ha några 

negativa effekter på säkerheten. Effekterna på miljön var enligt regeringen 

svårbedömda. Ökad trafik kan ge ökade utsläpp och buller, å andra sidan så 

kan effektivare flygplan bidra till att motverka dessa effekter. 

Regeringen betonade vikten av att utvecklingen i Sverige följde utvecklingen 

inom EG och så långt som möjligt harmoniseras med denna utveckling. 

393 

I propositionen fördes en diskussion om betydelsen av slots, dvs. rättigheter 

att starta och landa på flygplatser. Regeringen konstaterade att tillgången på 

”slots” på Arlanda var ett stort problem. Då slots fördelas enligt internationellt 

överenskomna regler konstaterar regeringen att avregleringen på marknaden 

inledningsvis inte kommer att få så stor effekt då alla attraktiva slots 

är upptagna. I propositionen diskuteras olika alternativ till de s.k. ”grandfathers 

rights”, dvs. att bolag som bedriver trafik på en slot har förtur till den 

så länge som de bedriver trafik av viss omfattning på den. Bland annat 

diskuteras ”peak-pricing” dvs. avgifterna differentieras med utgångspunkt i 

hur attraktiva de är. Problemet med tillgången på slots konstaterar regeringen 

kommer att kvarstå till dess att det skapas ny kapacitet på Arlanda eller 

att reglerna för fördelning av slots förändras. Regeringen ansåg att det vid 

detta läge inte fanns några bra sätt för Sverige att ensidigt förändra fördelningen 

av slots. Däremot menade regeringen att det var av största vikt att 

följa den utveckling av nya slotsregler som pågick inom EG. 394 

Regeringen förordade endast en begränsad avreglering av inrikesflygmarknaden. 

Man ansåg att det inte var möjligt att helt öppna marknaden för 

marknadskrafterna. Motivet till detta ställningstagande var främst kapacitetsbrist 

på Arlanda. 

”Nuvarande kapacitetsbegränsningar på Arlanda innebär dock att ett sådant 

alternativ enligt vår mening tills vidare inte är genomförbart. Införandet av 

ett avreglerat system för inrikestrafiken bör därför ske etappvis i takt med 

utvecklandet av nödvändig kapacitet i flygsystemet och för att tillförsäkra 

en god nationell täckning.” 395 





395 Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, sid. 195–196. 

161

Regeringen konstaterade att avreglering av inrikesflyget inte fick ske på bekostnad 

av de regionalpolitiska målen. Den väg som regeringen föreslog var 

att genomföra avregleringen stegvis, och låta delar av SAS och Linjeflygs 

åtagande kvarstå till dess att kapacitetsproblemet var löst. Därefter skulle 

det vara aktuellt med andra typer av lösning. 396 

Regeringen ansåg att det inte var möjligt att stödja konkurrenskommitténs 

förslag gällande de olönsamma regionalpolitiskt motiverade flyglinjerna. 397 

Regeringen förväntade sig dock att Linjeflyg och SAS kunde göra upp om 

ett nytt system för resultatutjämning mellan bolagen. Detta skulle dock ske 

inom ramen för de regler som gäller inom EG:s lagstiftning på området. 398 

Regeringen konstaterade att de förändrade ägarförhållandena mellan Linjeflyg 

och SAS gjorde det möjligt att skapa intern konkurrens mellan dessa 

företag. 399 Regeringen ansåg därför att konkurrens skulle införas mellan 

dessa bolag på samtliga linjer i det svenska primärnätet genom parallella 

koncessioner. 400 

Även om SAS och Linjeflyg skulle konkurrera med varandra skulle deras 

gemensamma ansvar för att upprätthålla ett samlat nät kvarstå, inklusive 

norrlandsflyget. En del i ansvaret för nätet var också att ha en enhetlig 

prisnivå. Samtidigt sägs att ”Ett väsentligt motiv för införande av konkurrens 

– om än stegvis - är som framgått att kunna erbjuda konsumenterna 

lägre priser”. Då regeringen ansåg att förutsättningarna för parallell trafik på 

många linjer inte var möjlig så var det nödvändigt att ha kvar systemet med 

reglering av högsta normalpris. 401 

396 

Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, sid. 194–195. 

397 

Kommitténs förslag var i korthet att sådana linjer skulle stödjas med hjälp av statliga 

bidrag som finansieras med en särskild avgift på inrikesflygresor som föreslogs införas. 

Vilka som skulle bedriva trafik på de olönsamma linjerna skulle avgöras genom anbudskonkurrens. 

SOU 1990:58, Konkurrens i inrikesflyget – delbetänkande av konkurrenskommittén, 

sid. 21. 

398 

Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, sid.196. 

399 

Regeringen syftar här på affären där SAS sålde sin ägarandel i Linjeflyg till Bilspedition 

AB. 

400 

Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, sid 196. 

401 

Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, sid 196. 

162



Luftfartsverket skulle i samråd med konkurrensansvariga myndigheter ta 

fram regler för en avreglerad marknad som skulle träda i kraft när kapacitetsproblemen 

på Arlanda lösts. 

SAS och Linjeflyg skulle ges möjlighet att konkurrera inbördes i det svenska 

primärflygnätet. Detta skulle ske genom att båda bolagen fick parallella 

koncessioner på sträckorna fr.o.m. den 1 januari 1992. 

Andra flygföretag skulle ges möjlighet att trafikera linjer där Linjeflyg och 

SAS inte bedrev trafik. Detta skulle innebära att SAS och Linjeflygs prioriterade 

ställning skulle upphöra vid nyetablering av nya sträckor. 

SAS och Linjeflygs åtaganden gällande norrlandsflyget skulle bestå. 

Prisregleringen genom ”högsta normalpris” skulle bestå. LFV hade ansvaret 

för att bedöma och pröva bolagens prissättning. 

4.5 Inrikesflyget avregleras helt 

I budgetpropositionen för 1992 föreslog den nytillträdda borgerliga regeringen 

att det svenska inrikesflyget skulle avregleras helt från den 1 juli 

1992. Riksdagens godkännande av förslaget innebar att den tidigare beslutade 

partiella avregleringen av flyget endast blev tillfällig. 402 

4.5.1 Mål 


”I syfte att öka konkurrensen och därmed få till stånd sänkta biljettpriser 

kommer den inrikes flygtrafiken att avregleras.” 403 


Regeringen ansåg att arbetet med att nå en avreglerad inrikesflygsmarknad 

måste påskyndas. Regeringen föreslog att marknaden under 1992 skulle 

avregleras så att i princip ett fritt inträde på den marknaden skulle vara 

möjligt för svenska aktörer. 

402 Prop. 1991/92:100, Budgetpropositionen bil. 7, 1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208. 

403 Prop. 1991/92:100, Budgetpropositionen bil. 7 sid. 19. 

163

Under våren 1991 upprättades ett avtal mellan EG, Sverige och Norge om 

civil luftfart. Avtalet jämställde Sverige med medlemsländerna i EG och 

Riksdagens godkännande av avtalet innebar att EG:s regelverk för luftfartsmarknaden 

även skulle tillämpas fullt ut i Sverige fr.o.m. 1992. 404 

I prop. 1991/92:100 konstaterar regeringen att EG:s regelverk dittills inte 

berört inrikesflyget, men att det inom EG förbereddes för en långtgående 

liberalisering av flygmarknaden i syfte att skapa ökad konkurrens. 405 

Regeringen konstaterade att utvecklingen i EG skulle komma påverka situationen 

i Sverige. De regler som sätts upp av EG gällande t.ex. marknadstillträde 

och fördelning av slots menade regeringen skulle följas så långt som 

möjligt. 406 

Regeringen eftersträvade fri konkurrens på alla linjer, utom möjligtvis på de 

linjer där detta inte ansågs möjligt p.g.a. regionalpolitiska skäl. 

Luftfartsverket fick i uppdrag att vidare utreda konsekvenserna av avregleringen. 

Regeringen föreslog också att arbetet med att utreda en ny myndighetsstruktur 

för driften och ansvaret för flygplatser skulle fortsätta. Enligt regeringen 

är motivet till detta en önskan om en ökad effektivisering av driften av flygplatsnätet. 



Företrädesrätten för Linjeflyg och SAS på primärnätet avskaffades, vilket 

gav möjlighet till konkurrens från andra aktörer på den svenska marknaden. 

I sekundärlinjenätet skulle konkurrens tillåtas, om inte särskilda åtgärder var 

motiverade av regionalpolitiska skäl. 

EG:s regelverk, bl.a. för fördelning av slots, prissättning och marknadstillträde, 

skulle tillämpas så långt som möjligt. Detta innebar bl.a. att prissättningen 

i princip blev fri. 

404 Prop. 1991/92:29 Godkännande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil 

luftfart, m.m., 1991/92:TU04, rskr. 1991/92:111. 

405 Prop. 1991/92:100, Budgetpropositionen bil. 7, sid. 103. 

406 Prop. 1991/92:100, Budgetpropositionen bil. 7, sid. 104–105 

164

4.5.4 Utfall 

Här redovisas citat från två olika dokument som beskriver liberaliseringen 

på flygmarknaden på olika sätt. För en mer utförlig beskrivning av utvecklingen 

för inrikesflyget hänvisas till huvudrapporten. 

”Inrikesflyget avreglerades i juli 1992. Efter avregleringen har priserna på 

de linjer där SAS/ Linjeflyg tidigare har haft monopol sänkts med mellan 20 

och 40 procent. En icke obetydlig del av denna nedgång i priserna torde 

kunna hänföras till avregleringen även om efterfrågan på inrikes flygresor 

också har påverkats av lågkonjunkturen.” 407 

”Den 1 juli 1992 avreglerades den svenska inrikesflygmarknaden. Luftfartsverket 

konstaterar emellertid i en utredning som redovisades till regeringen i 

november 2001 att avregleringen inte har givit den ökade konkurrens och 

därmed lägre biljettpriser som förväntats. Konkurrensen är fortfarande bristfällig 

på de linjer där SAS, tillsammans med Skyways, har betydande marknadsandelar 

och konkurrens råder endast på ett fåtal inrikeslinjer. Luftfartsverket 

konstaterade vidare att de inträdeshinder som hämmar en effektiv 

konkurrens på inrikesflygmarknaden framför allt utgörs av flygbolagens 

bonusprogram och bristen på attraktiva ankomst- och avgångstider på vissa 

flygplatser.” 408 

4.6 EG:s tredje luftfartspaket 

EG:s tredje luftfartspaket består i princip av tre delar: 

– Förordningen om tillstånd för lufttrafik (EEG) nr 2407/92 

– Marknadstillträdesförordningen (EEG) nr 2408/92 

– Tarifförordningen (EEG) nr 2409/92. 

Paketet innebär fritt marknadstillträde för all kommersiell flygtrafik inom 

EU samt i praktiken fri prissättning. Införande av paketet innebar även att 

den nationella rätten att utfärda koncessioner upphörde, vilket medförde att 

alla flygbolag skulle behandlas lika. Efter ikraftträdandet av paketet behövde 

ett flygbolag som ville bedriva trafik på en linje bara anmäla detta till 

Luftfartsverket, utan att först söka tillstånd hos regeringen. Den svenska 

koncessionsplikten avskaffades alltså genom EU:s tredje paket och inte 

genom avregleringen. 409 

407 

Skr. 1994/95:22 Redogörelse för regeringens avregleringsarbete under perioden 

september 1991 – september 1994 

408 

Prop. 2003/04:1, Budgetpropositionen utgiftsområde 22, sid. 89. 

409 

Dyrvold, A & Munck, R, Det svenska flygets avreglering, kap 8. Mitthögskolan (1996). 

165

Från början fanns en inskränkning i form av begränsningar i cabotagerätten, 

dvs. rätten för utländska bolag att bedriva inrikestrafik. Detta undantag 

gällde dock endast fram till den 1 april 1997. 

Även inom EG:s regelverk har stater rätt att, som en del av regionalpolitiken, 

stödja trafik till särskilt utsatta regioner. Sådant stöd måste dock vara i 

överensstämmelse med EU:s statsstödsregler. 410 

Kommissionen har nu påbörjat en översyn av reglerna i det tredje luftfartspaketet. 



Operativ licens för lufttrafikföretag (EEG) nr 2407/92 

Förordningen ingår i EG:s tredje paket för luftfartsmarknaden. Målsättningn 

är att EG:s princip gällande fri rörlighet även ska tillämpas inom flygområdet. 

Alla företag som vill bedriva flygtransporter inom EU/EES måste ha 

en operativ licens. Detta gäller transporter av såväl passagerare, gods och 

post. Operativa licenser utfärdas av de nationella ansvariga myndigheterna i 

respektive medlemsland. Trafikföretagen har dock möjlighet att överklaga 

myndighetens beslut till EG-kommissionen. Den tillståndsgivande myndigheten 

har när som helst rätt att utvärdera företagets ekonomiska resultat. 

Detta gäller särskilt när det finns tecken på att företaget har ekonomiska 

problem. Om den tillståndsgivande myndigheten bedömer att företaget inte 

kommer att klara av sina åtaganden inom en 12-månadersperiod har de rätt 

att tillfälligt eller permanent dra in licensen. 

Principen ska vara att de tillståndsgivande myndigheterna inte får diskriminera 

företag som ansöker om tillstånd p.g.a. deras säte. 

Marknadstillträdesförordningen (EEG) nr 2408/92 

Marknadstillträdesförordningen reglerar tillträdet till flyglinjer inom EU och 

EES-området. Medlemsländerna ska tillåta trafik från företag baserade i 

något av medlemsländerna. Medlemsländerna får reglera fördelningen av 

trafiken mellan flygplatserna under förutsättning att alla företag behandlas 

lika. Medlemsländerna får även begränsa trafik p.g.a. överbelastning eller 

miljö. Medlemsländerna får också kräva allmän trafikplikt på svagt trafikerade 

sträckor. 

410 

Luftfartsverket, Inrikesflygets marknadsförutsättningar, åtgärder för att förbättra konkurrensen, 

sid 125. (2001): 

166

Tarrifförordningen (EEG) nr 2409/92 

Tarifförordningen ger medlemsländerna möjlighet att införa mekanismer för 

att kontrollera den prissättning som företagen har. Bakgrunden till detta är 

att företag med stark ställning på marknaden inte ska få missbruka sin position. 

Ansvariga myndigheter har rätt att begära att berörda företag lämnar in 

de uppgifter som myndigheten efterfrågar gällande prissättningen, t.ex. olika 

passagerar- och kostnadsdata. I Sverige avskaffades tariffgodkännandet i 

samband med avreglering. Därför har det inte gjorts någon regelbunden 

prisanalys. 411 

Luftfartsverket anser sig ha möjlighet att, med hänvisning till tarifförordningen, 

när som helst upphäva ett baspris, som på olika grunder anses vara 

för högt. 412 Verket kan även hejda ett prisfall om marknadskrafterna har lett 

till en ihållande utveckling nedåt för priserna. Dessa möjligheter har dock 

aldrig prövats, varför det är oklart hur stora möjligheter det finns för Luftfartsverket 

att ingripa. 

Luftfartsverket drar slutsatsen att det, utöver konkurrenslagstiftningens bestämmelser, 

återstår tre sätt att styra en avreglerad flygmarknad. 

1. Upphandla trafik i enlighet med marknadstillträdesförordningen. 

2. Vidta åtgärder enligt tarifförordningen. 

3. Subventionera trafik i enlighet med statsstödsreglerna. 413 

Övrigt regelverk 

Förutom ovan nämnda förordningar finns det ett mycket omfattande nationellt 

och internationellt regelverk som påverkar flygets verksamhetsförutsättningar 

t.ex. vad gäller säkerhet, flygledning och miljöaspekter. På nationell 

nivå är det främst luftfartslagen (1957:297) som reglerar villkoren för 

flygtrafiken. 

4.7 En ny fördelningsmodell för tilldelning av 

start- och landningstider 



Fördelningen av start- och landningstider regleras av en EG-förordning från 

januari 1993 414 . Denna förordning bygger i huvudsak på de fördelningsprin- 

411 

Luftfartsverket: Inrikesflygets marknadsförutsättningar, åtgärder för att förbättra 

konkurrensen , sid. 105. (2001) 

412 

Luftfartsverket: Inrikesflygets marknadsförutsättningar, åtgärder för att förbättra konkurrensen, 

sid. 106. (2001) 

413 

Luftfartsverket, Inrikesflygets marknadsförutsättningar, åtgärder för att förbättra konkurrensen, 

sid. 108. (2001): 

167

ciper som man enats om inom ramen för IATA. I förordningen konstateras: 

”Fördelningen av ankomst- och avgångstider vid överbelastade flygplatser 

bör baseras på neutrala, genomblickbara och ickediskriminerande regler.” 

Hur detta ska ske neutralt avgörs av resp. medlemsland. Medlemslandet förväntas 

dock utse en samordnare, vars ”neutralitet” inte är ifrågasatt. 

I ingressen till förordningen står det att om EG:s mål att uppnå en konkurrensutsatt 

flygmarknad ska nås, krävs det ”ett starkt stöd till lufttrafikföretag 

som avser att börja med verksamhet på flyglinjer inom gemenskapen.” Brist 

på tillgängliga ankomst- och avgångstider minskar nyttan av liberaliseringen 

av marknaden och leder till att konkurrensen snedvrids. Medlemsstaterna 

bör därför agera på ett sådant sätt att konkurrens på marknaden kan uppnås. 

Den särskilda samordnaren ska fördela start- och landningstider i enlighet 

med denna förordning. Medlemslandet har ansvar för att samordnaren följer 

uppsatta regler. Underlagen för samordnarens fördelning ska vara tillgängliga 

för trafikföretagen, om de efterfrågar dem. Exakt vad samordnaren förväntas 

kunna lämna ut styrs av förordningen. 

Till stöd för samordnaren ska det finnas en s.k. samordningskommitté. Den 

kan bestå av representanter för flygplats, luftfartsmyndigheter och företag 

som använder flygplatsen regelbundet eller deras intresseorganisationer. 

EG:s regler har bidragit till att begränsa de dominerande bolagens inflytande 

genom att alla aktörer får vara med och påverka i samordningskommittén. 415 

Under perioden 1988–1995 administrerade SAS fördelningen av slots. År 

1995 skapade Luftfartsverket en ekonomisk förening, Airport Coordination 

Sweden (ACS), med uppgift att samordna och fördela slots på Arlanda och 

Bromma flygplatser. Det är på dessa flygplatser som det kan vara brist på 

attraktiva start- och landningstider. Fördelningen ska ske efter internationellt 

vedertagna principer enligt ovan beskrivna förordning. 416 Dessa principer 

innebär dock att redan etablerade företag har en fördel gentemot nya konkurrenter, 

genom att de har företräde till tidigare erhållna slots som använts. 

I Sverige fördelas slots genom ett tillståndsförfarande. Någon avgift för 

detta tillstånd tas inte ut. 

Idag har den tredje banan på Arlanda tagits i drift, vilket bör öka tillgängligheten 

på slots. Samtidigt påverkas efterfrågan på slots av hur flygbolagen 

414 Rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för 

fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser. 

415 Hultén. S, Alexandersson. G & Nordenlöw, L (1999), De avreglerade marknaderna för 

långväga kollektivtransporter i Sverige och järnvägens rullande materiel, sid. 57–58. 

416 Konkurrensverket, Konkurrensen i Sverige 2002, sid. 240–241 (2002:4). 

Konkurrensverket, Start- och landningstider inom flyget (2001:7) 

168

vill lägga upp sin trafik, vilket gör att efterfrågan kan variera över tiden. Vid 

en nedläggning av Bromma flygplats påverkas efterfrågan på slots och därmed 

konkurrenssituationen, då bolagen för att kunna fortsätta sin verksamhet 

måste få tillgång till slots på andra flygplatser, sannolikt främst på 

Arlanda. 

4.8 Revidering av de trafikpolitiska målen 

I proposition 1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar utveckling omformuleras 

de transportpolitiska målen. 417 Regeringen konstaterar att de nya 

målen måste korrespondera väl mot de tidigare målen, då det är eftersträvansvärt 

med en kontinuitet i styrningen av transportsystemen. 

4.8.1 Mål 


Det nya övergripande transportpolitiska målet formuleras enligt följande: 

”Det övergripande målet för transportpolitiken skall vara att säkerställa en 

samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för 

medborgarna och näringslivet i hela landet.” 418 

Regeringen anser att även det nya målet skulle brytas ned i fem delmål, delmålen 

är i sin tur nedbrutna i ett flertal olika s.k. etappmål. 419 


I propositionen konstaterar regeringen att på luftfartsområdet sätter den 

gemensamma lagstiftningen inom EG/EES gränserna för möjligheterna för 

417 

Prop. 1997/98:56, Transportpolitik för en hållbar utveckling, 1997/98:TU10, rskr. 

1997/98:266 och rskr. 1997/98:267 

418 

Prop. 1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar utveckling, sid. 16. 

419 

Ett tillgängligt transportsystem: Delmål: Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas 

och näringslivets grundläggande transportbehov kan tillgodoses. 

En hög transportkvalitet: Delmål: Transportsystemets utformning och funktionskall medge 

en hög transportkvalitet för näringslivet. 

En säker trafik: Delmål: Det långsiktiga målet för trafiksäkerheten skall vara att ingen 

skall dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor. Transportsystemets utformning 

och funktion skall anpassas till de krav som följer av detta. 

En god miljö: Delmål: Transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till krav 

på en god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador. 

En god hushållning med mark, vatten, energi och andra naturresurser skall främjas. 

En positiv regional utveckling: Delmål: Transportsystemet skall främja en positiv regional 

utveckling genom att dels utjämna skillnader i möjligheterna för olika delar av landet att uvecklas, 

dels motverka nackdelar av långa transportavstånd. 

169

nationella särregler. Regeringen anser därför att det är viktigt att man skiljer 

på åtgärder som på kort sikt kan genomföras på nationell nivå och åtgärder 

som kräver ett långsiktigt arbete på internationell nivå. 420 I propositionen 

sätter man därför inte upp några nationella mål för luftfartsområdet. 

Transportpolitiken ska enligt regeringen bedrivas med utgångspunkt bl.a. i 

”en ökad samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag skall förenas 

med en effektiv konkurrens mellan olika trafikutövare och transportlösningar”. 

421 

Enligt regeringen är det ”slutprodukterna som skall konkurrera med varandra 

och inte de olika trafikslagen”. Genom att det uppstår ”transportkedjor 

sammansatta av olika trafikslag används i olika kombinationer av olika 

aktörer på marknaden kommer konkurrensen att stimuleras.” 422 

Regeringen anser att det inte behövs något särskilt delmål gällande effektivitet, 

eftersom effektivitetsmålet ligger inbyggt i det övergripande transportpolitiska 

målet. Ett effektivt transportsystem anses vara en förutsättning 

för att de övergripande välfärdsmålen ska kunna nås. Regeringen anser att 

det på lång sikt inte finns några målkonflikter mellan delmålen och effektivitetsmålet. 

På kort sikt kan detta dock finnas, t.ex. mellan säker och 

effektiv trafik. Enligt regeringen ska alla mål uppfyllas, men det är inte 

möjligt att alla mål uppfylls samtidigt p.g.a. samhällets begränsade resurser. 

4.9 SAS – en dominerande aktör 

4.9.1 Marknaden före avregleringen 

Det svenska inrikesflyget har varit starkt dominerat av SAS och Linjeflyg. I 

praktiken rådde en situation där SAS och Linjeflyg delat upp marknaden 

mellan sig. SAS bedrev trafik på linjerna med störst passagerarunderlag, 

t.ex. från Stockholm till Göteborg, Malmö, Luleå och Kiruna. Linjeflyg 

bedrev trafik på de linjer som inte var lönsamma för SAS. Förutom detta 

bedrevs regional trafik av små bolag på några linjer där varken SAS eller 

Linjeflyg ansåg det möjligt att bedriva trafik. SAS och Linjeflyg hade ett de 

facto-monopol på de sträckor som ingick i deras inrikesnät. Det fanns inget 

uttryckligt stöd i lagstiftningen för att just dessa bolag skulle ha monopol. 

Däremot krävdes det tillstånd från regeringen, s.k. koncession, för att få 

bedriva inrikes luftfart. Vidare krävdes det också att den som skulle bedriva 

trafik var svensk medborgare eller en juridisk person kontrollerad av 

420 Prop. 1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar utveckling, sid. 116. 



170

svenska medborgare. Antalet bolag med tillstånd att bedriva inrikestrafik 

har varierat, under slutet av 1980-talet rörde det sig om ett 10-tal bolag. 423 

Före avregleringen förekom korssubventionering från lönsamma till olönsamma 

inrikesflyglinjer. Det fanns även en prisregleringsklausul som 

krävde att SAS och Linjeflygs priser skulle godkännas av Luftfartsverket. 

Bolagen var också skyldiga att bedriva trafik i enlighet med regeringens 

krav. I den mån trafiken gick med förlust hade företagen dock rätt att kräva 

statligt stöd. 424 

4.9.2 Staten och SAS 

Redan före andra världskriget fanns det ett visst skandinaviskt luftfartssamarbete. 

Efter kriget utvecklades detta samarbete. År 1951 bildade det svenska 

AB Aerotransport, Det Danske Luftfartselskab A/S och Det Norske Luftfartsselskab 

A/S Scandinavian Airlines Systems (SAS). SAS fick därmed en 

ägarstruktur där den svenska, norska och danska staten, tillsammans med 

privata intressenter, är delägare i de tre moderbolagen. Samarbetet reglerades 

mellan staterna genom särskilda avtal. Det första avtalet ingicks 1951 

mellan de tre moderbolagen. Tyngdpunkten i verksamheten låg på utrikesflyg. 

I mars 1997 gjordes en omprövning av det då gällande konsortieavtalet. Vid 

detta tillfälle omprövades formerna för det skandinaviska flygsamarbetet 

samt ägarstrukturen i SAS. 425 Riksdagen godkände att 1951 års konsortieavtal 

skulle ligga till grund för det skandinaviska luftfartssamarbetet t.o.m. 

den 30 september 2020. Alla ländernas regeringar var öppna för att ändra 

sina ägarandelar i SAS moderbolag, som till 3/7 ägs av SAS Sverige AB 426 . 

I propositionen föreslås att regeringen ska få ett bemyndigande att minska 

statens ägarandel i SAS Sverige AB. Statens ägarandel i SAS Sverige AB 

får dock inte minskas till under 35 % utan att riksdagen ger sitt godkännande. 

I propositionen slår regeringen fast att ”den skandinaviska luftfartspolitiken 

bör grundas på en liberal grundsyn, där konsument- och konkurrenshänsyn 

tas till vara och SAS kan bedriva sin verksamhet på kommersiell grund.” 427 

423 SOU 1990:58, Konkurrens i inrikesflyget – delbetänkande av konkurrenskommittén, sid. 

47. 


långväga kollektivtransporter i Sverige och järnvägens rullande materiel, sid. 57ff. 

425 Prop. 1996/97:126, Om skandinavisk luftfartspolitik och förlängning av SAS-samarbetet, 

1996/97:TU09, rskr. 1996/97:232. 

426 SAS Sverige AB ägdes vid detta tillfälle av svenska staten (50 %) och privata intres- 

senter (50 %). 

427 Prop. 1996/97:126, Om skandinavisk luftfartspolitik och förlängning av SAS-samarbetet. 

sid. 8. 

171

Regeringen motiverar statens inblandning i SAS främst med bolagets betydelse 

för att sörja för goda kommunikationer till Skandinavien från och till 

marknader med marknadsreglering. I propositionen konstateras att det inte 

finns några direkta skäl att särbehandla SAS, t.ex. genom förtur till linjer, på 

marknader som är avreglerade. Detta gäller främst situationen inom EU/ 

EES-området, men även till USA. I propositionen diskuteras dock inte hur 

ägarskapet i SAS skulle kunna användas för att skapa mer konkurrens på 

inrikesmarknaden inom Skandinavien. 

För närvarande pågår förändringar i SAS bolagsstruktur. Bl.a. innebär det 

att det bildas separata dotterbolag för de svenska, danska respektive norska 

flygverksamheterna. 428 Initiativet kommer från ägarna och motiveras av lönsamhetskrav. 

SAS var ett av de första bolagen i Europa som införde bonussystem. SAS 

bedrev under början av 1990-talet en hård kampanj för att skattelagstiftningen 

i Sverige skulle ändras så att bonus skulle kunna utbetalas på samma sätt 

som i USA. År 1991 ändrades kommunalskattelagen så att det blev möjligt 

att utnyttja bonusresor skattefritt. 429 År 2001 förbjöd Marknadsdomstolen 

SAS att använda sitt bonussystem på konkurrensutsatta inrikeslinjer i 

Sverige. Regeringen gav därefter Konkurrensverket i uppdrag att utreda de 

konkurrens- och konsumentmässiga effekterna av att begränsa flygbolagens 

tillämpning av bonusprogram på den svenska inrikesflygmarknaden samt att 

lämna förslag till åtgärder. Uppdraget redovisades i rapport 2003:1 Smakar 

det så kostar det – En utredning med fokus på flygbonusprogram. 

4.9.3 Affären mellan SAS och Linjeflyg 

Ända sedan år 1957 ägde SAS 50 % av Linjeflyg. Den andra delen ägdes av 

AB Aerotransport (ABA). ABA bildade med de övriga skandinaviska 

moderbolagen SAS. I princip var Linjeflyg fram till 1990 att betrakta som 

ett helägt dotterbolag. År 1990 sålde SAS sin del av Linjeflyg till Bilspedition. 

I samband med köpet upprättades en särskild klausul som hindrade 

Bilspedition att sälja bolaget vidare till någon annan aktör. 430 

År 1992 valde Bilspedition att sälja sin del i Linjeflyg tillbaks till SAS p.g.a. 

stora lönsamhetsproblem. Den dåvarande Näringsfrihetsombudsmannen 

godkände köpet, trots att detta innebar att SAS skulle få en närmast total 

dominans på marknaden. Motivet till detta beslut var att Linjeflyg då var 

nära konkurs och att det inte fanns någon annan svensk köpare. SAS ålades 

428 SAS pressmeddelande 2004–03–10. 


långväga kollektivtransporter i Sverige och järnvägens rullande materiel, sid. 64. 

430 Dyrvold, A & Munck, R, Det svenska flygets avreglering, kap. 8. Mitthögskolan (1996). 

172

att uppfylla ett antal villkor som skulle göra det enklare för andra aktörer att 

komma in på marknaden. 431 

Näringsfrihetsombudsmannens krav på SAS var: 432 

1. Slots – SAS var tvunget att frigöra 100 av de sammanlagt 568 slots man 

hade i peaktid på Arlanda. 

2. Bromma – SAS trafik till och från Bromma flygplats begränsades. 

3. Biljetter – SAS var tvunget att under en 2-årsperiod garantera ickediskriminerande 

biljett- och reservationsservice för de nya bolag som så 

önskade. 

4. Handling – SAS var tvunget att på kommersiella och icke diskriminerande 

villkor tillhandahålla markservice till de bolag som så önskade. 

5. Bonussystem – SAS var tvunget att erbjuda andra svenska inrikesbolag 

att ansluta sig till bolagets bonussystem, under förutsättning att bolagen 

inte var anslutna till något annat internationellt system. 

6. Prisdumpning – SAS fick åta sig att inte underprissätta sina flygpriser 

där det fanns en uppenbar risk att detta kunde leda till utslagning av 

mindre konkurrenter. 

7. Interlining – SAS fick under en tvåårsperiod inte motsätta sig interlining 

(möjligheten att resa med en biljett, trots att tjänsten erhålls av två olika 

bolag) med andra bolag utan godkännande från konkurrensmyndigheterna. 

8. Cabotage – SAS fick inte motverka eventuella förslag som skulle öppna 

marknaden för andra skandinaviska bolag. 

9. Marktransporter – SAS fick inte på någon plats i Sverige upprätta exklusiva 

avtal med någon marktransportör. 

431 

Hultén. S, Alexandersson. G & Nordenlöw, L (1999), De avreglerade marknaderna för 

långväga kollektivtransporter i Sverige och järnvägens rullande materiel, sid. 57–58. 

432 

Processen beskrivs i Dyrvold, A & Munck, R, Det svenska flygets avreglering kap. 8, 

Mitthögskolan (1996) 

173

Litteraturförteckning 

Bergman, M (2001), En utmanares uppgång och fall – åtta år med en 

avreglerad inrikes flygmarknad, Ekonomisk debatt 2001. årg 29, nr 

1. 

Dyrvold, A & Munck, R, Det svenska flygets avreglering, Mitthögskolan 

(1996). 

EU-kommissionen (2001), Vitbok – Den gemensamma transportpolitiken 

fram till 2010: Vägval inför framtiden, KOM (2001) 370 slutlig. 

EU-kommissonen (1992), The future development of common transport 

policy – a global approach to the construction of a community 

framework for a sustainable mobility, COM(92) 494 final. 

Hultén. S, Alexandersson. G & Nordenlöw, L, De avreglerade 

marknaderna för långväga kollektivtransporter i Sverige och 

järnvägens rullande materiel. Underlagsrapport nr 17 till SIKA:s 

rapport 1999:6. 

Konkurrensverket (1996), Avregleringen av inrikesflyget, (1996:1). 

Konkurrensverket, Start- och landningstider inom flyget, (2001:7) 

Konkurrensverket, Konkurrensen i Sverige 2002, (2002:4) 

Konkurrensverket, Smakar det så kostar det – En utredning med fokus på 

flygbonusprogram. (2003:1) 

Luftfartsverket, Inrikesflygets marknadsförutsättningar – åtgärder för att 

förbättra konkurrensen (2001) 

Offentligt tryck 

Prop. 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet 

Prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt. 

Prop. 1991/92:29 Godkännande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG 

om civil luftfart, m.m. 

Prop. 1991/92:100, Budgetpropositionen, bil. 7 

Prop. 1993/94:140, Bygder och regioner i utveckling. 

Prop. 1996/97:126, Om skandinavisk luftfartspolitik och förlängning av 

SAS-samarbetet. 

Prop. 1997/98:56, Transportpolitik för en hållbar utveckling. 

Prop. 1999/00:140, Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald. 

Prop. 2001/02:4, En politik för tillväxt och livskraft i hela landet 

174

Prop. 2003/04:1, Budgetpropositionen utgiftsområde 22, sid. 89. 

Rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma 

regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid 

gemenskapens flygplatser 

Skr. 1994/95:22, Redogörelse för regeringens avregleringsarbete under 

perioden september 1991 - september 1994 

SOU 1990:58, Konkurrens i inrikesflyget – delbetänkande av 

konkurrenskommittén. 

175

176

Avsnitt 5 

Avregleringen av järnvägsmarknaden 


177

178

Innehåll 



5.3 1988 års transportpolitiska beslut 185 

5.3.1 Mål 186 




5.4 Konkurrensupphandling av olönsam trafik introduceras 

(1990-92) 196 

5.4.1 Mål 197 




5.5 Den egentliga avregleringen av järnvägstrafiken påbörjas 

(1994-1996) 199 

5.5.1 Mål 202 




5.6 Kommunikationskommittén 1996-1998 och fortsatta 

satsningar på infrastruktur 206 

5.6.1 Mål 206 




5.7 Nya riktlinjer för upphandling av interregional trafik 

(1999 och framåt) 212 

5.7.1 Mål 213 




5.8 Bolagiseringen av SJ 2000 216 

5.8.1 Mål 216 




5.9 EG:s järnvägspaket och en ny järnvägslag 219 

5.9.1 Mål 221 




5.10 Senare förändringar i statens företag på järnvägs- 

marknaden 222 

5.10.1 Mål 226 




5.11 Källor 227 

179

180


1979 Transportpolitiskt beslut om trafikhuvudmannareformen med 

en ny institutionell struktur för lokal och regional kollektivtrafik 

varje län. Trafikens trafikgrensvisa kostnadsansvar 

slopas och istället skall en marginalkostnadsprincip tillämpas. 

1985 En ny järnvägslag träder i kraft bl.a. i syfte att förbättra SJ:s 

ekonomiska resultat och ge bättre förutsättningar att agera mer 

marknadsanpassat. Statskapitalet i infrastrukturen, 1,4 mrd kr, 

skrivs av och SJ får 20 % av investeringarna i det kommersiella 

nätet som ett direkt statligt stöd. 

1988 De transportpolitiska målen fastställs och järnvägsnätet delas i 

ett stomnät och länsjärnvägar. Statens järnvägar delas i affärsverket 

SJ och infrastrukturförvaltaren Banverket (BV). SJ skall 

koncentrera sig på kärnaffären järnvägstrafik på kommersiella 

villkor. SJ får ett kapitaltillskott på ca 2,7 mrd kr. och fordon 

skrivs ner med ca 1,1 mrd kr. Kostnader för anläggningar och 

lån för infrastrukturen förs över till BV. 

1990 Trafikhuvudmännen (THM) får ansvaret för den regionala 

persontrafiken på länsjärnvägarna och kan handla upp trafiken 

i konkurrens. SJ blir entreprenör och en privat entreprenör, BK 

Tåg, vinner en del av upphandlingarna. Nya lokala och regionala 

persontrafiklinjer lanseras. En ny koncernstrategi fastställs 

för SJ som nu skall erbjuda heltäckande transportlösningar. 

SJ aviserar dock ett kommande kapitalbehov och får 

bemyndigande om att sälja av tillgångar inom en ram på 2,5 

mrd kr. En bolagisering av SJ från 1 juli 1993 aviseras. I samband 

med 1993 års förslag om att avreglera järnvägsmarknaden 

föreslår regeringen att bolagiseringen skall skjutas upp 

med motiveringen att SJ:s ekonomiska ställning ansågs alltför 

svag. Återigen är budet att SJ skall koncentrera sig på kärnaffären 

järnvägstrafik och att annat bör avyttras. 

1991 Järnvägssäkerhetslagen träder i kraft och tillstånd krävs för all 

trafik. I maj får Jönköpings länstrafik tillstånd att bedriva tågtrafik 

på en del av stomnätet. På godsområdet etableras flera 

nya, mindre matarbolag inspirerade av erfarenheter med 

amerikanska ”Shortlines”. EG:s direktiv 91/440/EEG om vitaliseringen 

av de europeiska järnvägarna beslutas den 29 juli 

1991. 

433 Kompletterad från Alexandersson et al, 2000. 

181

1992–93 LKAB får våren 1992 trafikeringsrätt för godstrafik på Malmbanan. 

Interregional tågtrafik anbudsupphandlas för första 

gången. Konkurrens uppstår på 4 av 12 linjer men SJ vinner 

samtliga kontrakt, dock mot lägre ersättning. 

1993 Konkurrenslagen träder i kraft 1 juli 1993 och BK Tåg anmäler 

SJ för underprissättning. Marknadsdomstolen fäller SJ – 

efter en flerårig process – för brott mot KL. 

1994 Riksdagsbeslut om i princip fullständig avreglering av järnvägstrafiken 

fattas i maj 1994. Riksdagsbeslutet upphävs efter 

socialdemokratisk valseger i september samma år och istället 

tillsätts en ny utredning av järnvägens organisation. 

1996 Marknadstillträdet för godstrafik blir fritt med undantag för 

redan etablerad trafik men SJ:s monopol i persontrafiken består. 

THM får utökade rättigheter att bedriva trafik på stomnätet 

inom sitt län. Banverket övertar trafikledningsfunktionen 

från SJ. Vissa övriga gemensamma funktioner skall kunna 

nyttjas på konkurrensneutrala villkor men ligger kvar i SJ. 

1998 Kommunikationskommittén lägger sin slutrapport och nytt 

transportpolitiskt beslut följer med justering av 1988 års mål. 

SL:s upphandling av pendeltågstrafiken resulterar i att en ny 

privat entreprenör tar över kontraktet från SJ. Västkustbanan 

upphandlas och Sydvästen vinner kontraktet som är på ett år. 

SJ uppmuntras att bilda allianser med internationella järnvägsföretag 

och bedriva konkurrenskraftig trafik i länder i Sveriges 

närhet. 

1999 Ny statlig upphandling av interregional trafik och Tågkompaniet 

och BSM Järnväg vinner kontrakt. Rikstrafiken bildas 1 

juli 1999. Den långväga busstrafiken släpps i princip helt fri. 

EG:s första järnvägspaket beslutas. 

2000 Regeringen beslutar att inte fortsätta upphandla trafiken på 

Västkustbanan som istället skall gå tillbaka till SJ. Sydvästen 

AB går i konkurs. Regeringen föreslår att SJ skall bolagiseras. 

2001 SJ bolagiseras och förutom SJ AB och Green Cargo bildas 

ytterligare sex fristående bolag. Reglerna för trafikeringsrätten 

ändras. Järnvägsutredningen tillsätts. 

2002 Järnvägsutredningen föreslår bl.a. en ny järnvägslag som 

implementerar EG:s järnvägsdirektiv, att en ny tillsynsmyndighet 

Järnvägsstyrelsen bildas och att Jernhusen AB skall 

182

klassas som ett statligt bolag med särskilda samhällsintressen 

utan krav på avkastning. 

2003 SJ AB står inför konkurs och staten skjuter till 1,855 mrd kr 

samt ett villkorslån på 2 mrd kr. SJ AB:s lån för fordon förs 

över till affärsverket SJ. 

2004 Förslag läggs om en ny järnvägslag som samlar de grundläggande 

bestämmelserna och implementerar EG:s järnvägslagstiftning 

i Sverige. Regeringen föreslår att den bemyndigas att 

vidta åtgärder för att ge Green Cargo AB bättre förutsättningar 

att bli konkurrenskraftigt. Åtgärderna rymmer allt från statligt 

kapitaltillskott och olika former av samarbeten med eller uppköp 

av andra företag till utförsäljning av Green Cargo. Det 

statliga tyska Deutsche Bahn är tänkbar ägare. 


Utvecklingen av järnvägen skedde under 1800-talet samtidigt och parallellt 

med industrialiseringen, på initiativ och finansierat av privata industriföretag. 

Ett engelskt bolag började bygga Malmbanan mellan Luleå och Gällivare 

år 1886. Även i södra Sverige byggdes fristående privata järnvägar för att 

kunna frakta gods till och från olika industrier. Vid mitten av 1800-talet 

beslöt riksdagen att det svenska stambanenätet skulle byggas i statlig regi, 434 

tänkt att bilda en stomme för de privata banor som samtidigt växte fram. År 

1856 bildades Statens Järnvägar (SJ). Vid tiden för första världskrigets utbrott 

var utbyggnaden av järnvägsnätet i stort sett över. Det sista stora järnvägsbygget 

var Inlandsbanan 1937 och det svenska järnvägsnätet var till två 

tredjedelar privatägt 435 . Efter riksdagsbeslut 1939 började SJ köpa upp de 

privata järnvägarna då flera av dessa drabbats av ekonomiska problem. 

Sedan dess har SJ följaktligen haft monopol på person- och godstrafik på 

huvuddelen av det svenska järnvägsnätet. 

Redan på 1950-talet började även SJ få problem med att vissa järnvägslinjer 

inte var lönsamma. Politiska hänsyn gjorde att man beslöt att subventionera 

434 Det byggdes enligt den s.k. antikustprincipen som innebar att järnvägen inte skulle dras 

längs kusten. Tre skäl angavs: 1) försvarsskäl – om järnvägen låg för nära kusten skulle den 

vara lätt att angripa från fientlig flotta, 2) konkurrensskäl – järnvägen fick inte konkurrera 

ut båttrafiken, 3) regionalpolitiska skäl – om järnvägen bara löpte utmed kusten skulle 

utvecklingen mha effektiva kommunikationer i oexploaterade delar av inlandet komma att 

hämmas. 

435 Först på 1990-talet skedde större investeringar i nya banor. Arlandabanan, Grödingebanan, 

Öresundsbron, Svealandsbanan, Mälarbanan. Under byggnation är bl.a. Botniabanan 

och Hallandsåstunneln, medan Norrbotniabanan är på planeringsstadiet. Fram till 2015 

finns avsatt en investeringsram på drygt 100 miljarder i järnvägsinfrastruktur. 

183

järnvägssektorn för att undvika nedläggningar. I 1963 års proposition för 

trafikpolitiken gjordes en uppdelning av järnvägsnätet i ett lönsamt affärsbanenät 

och trafiksvaga (olönsamma) järnvägslinjer. För de senare fick SJ 

statligt stöd för att trafikera. 1966 tecknades ett pendeltågsavtal mellan SLL 

och SJ. Detta första entreprenadkontrakt antydde en ny roll för SJ som 

entreprenör och ett ökat politiskt och regionalt ansvar för järnvägstrafiken. 

Liknande överenskommelser tecknades också i Malmö 1978 och Göteborg 

1983. I slutet av 70-talet påbörjades förändringarna i regelstrukturen på 

allvar i syfte att dels hjälpa SJ blir lönsamt och att förbättra järnvägstrafiken. 

Avregleringen eller liberaliseringen av järnvägen kan närmast beskrivas 

som en stegvis, successiv omreglering av det statliga järnvägsmonopolet. I 

detta monopol svarade SJ för all verksamhet från förvaltning och insatser i 

infrastruktur till trafiken och dess kringfunktioner – till allt mer och större 

inslag av entreprenadtrafik i dagens persontrafik och en helt, åtminstone 

formellt sett, avreglerad godstrafik. Några händelser av större betydelse kom 

att inleda denna förändring. 

1979 års transportpolitiska beslut och trafikhuvudmannareformen 

En viktig del i 1979 års beslut var inrättandet av trafikhuvudmännen (THM) 

som successivt fick överta ansvaret för den lokala och regionala trafiken 

inom sitt län. Reformen fullbordades 1997 genom lagen (1997:734) om 

ansvar för viss kollektiv persontrafik. Formellt delas ansvaret mellan 

kommunerna och landstinget och drivs normalt i form av ett kommunalt 

bolag. I och med att trafikhuvudmännen inledningsvis, under en femårsperiod, 

fick bidrag för att bedriva busstrafik på nedläggningshotade järnvägslinjer, 

minskade SJ:s (finansiella) ansvar för järnvägsnätet. På ett par av 

dessa valde THM dock istället att använda bidraget till att upphandla järnvägstrafik 

av SJ på entreprenadkontrakt. 

1979 års trafikpolitiska beslut och trafikens kostnadsansvar 

Genom 1979 års trafikpolitiska beslut kom också det tidigare tillämpade 

trafikgrensvisa kostnadsansvaret att upphöra. Beslutet framhävde skillnaden 

mellan trafikoberoende och trafikberoende kostnader liksom att konkurrensen 

på transportmarknaden i första hand gäller enskilda resor och transporter. 

Endast trafikens samhällsekonomiska merkostnader (inkl. externa effekter) 

och de till dessa knutna trafikberoende kostnader skulle ha betydelse för 

att bestämma avgifter i syfte att åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande 

av samhällets transportresurser. Priserna på det allmännas transporttjänsterna 

skulle därför enligt beslutet sättas med utgångspunkt i de kortsiktiga 

samhällsekonomiska marginalkostnaderna för trafiken. Frågan om hur stor 

del av de totala utgifterna för en viss trafikgren som bör finansieras med 

skatter och avgifter skulle däremot kunna bestämmas fritt från fall till fall på 

grundval av allmänpolitiska och andra bedömningar. I sammanhanget erinrades 

bl.a. om att bilskatterna utgör en viktig inkomstkälla för staten. 

184

I beslutet konstateras dock att det i praktiken är närmast omöjligt att tillämpa 

en perfekt marginalkostnadsprissättning, inte minst därför att det är svårt 

att fastställa faktiska marginalkostnader. Vidare kan t.ex. fördelningspolitiska 

hänsyn eller statsfinansiella skäl vara motiv för att frångå en marginalkostnadsprissättning. 

I beslutet anges därför att en marginalkostnadsanpassad 

prissättning bör eftersträvas. 436 

Den viktigaste omedelbara konsekvensen av den antagna principen om en 

marginalkostnadsanpassad prissättning var beslutet om att avlasta en del av 

kapitalkostnaderna för SJ:s bannät som statsmakterna tog med verkan fr o m 

budgetåret 1979/80. Genom avlastningen, motsvarande 200 miljoner kronor 

årligen, skulle SJ få möjlighet att anpassa priserna inom persontrafiken i 

riktning mot marginalkostnaden. Större delen av avlastningen utgjorde dock 

kompensation för icke företagsmotiverade rabatter och lågprissatsningar. 

Den egentliga avlastningen kom därmed att utgöra en mycket liten del av de 

totala fasta kostnaderna för SJ:s bannät. 

1985 års järnvägslag och ytterligare minskat finansiellt ansvar för SJ 437 

SJ:s finansiella problem fortsatte och staten beslöt ta ett större ansvar för 

infrastrukturen som manifesterades i 1985 års järnvägslag. Beslutet innebar 

bl.a. att det ingående statskapitalet i infrastrukturen, som uppgick till närmare 

1,4 miljarder kronor, skrevs av. Vidare skulle fortsättningsvis 20 procent 

av investeringarna i det kommersiella nätet ges som ett direkt stöd till 

SJ. Samtidigt ställdes krav på SJ att särredovisa infrastrukturen från den 

övriga verksamheten och trafikverksamheten betala avgifter för nyttjandet 

av spåren. Dessutom krävde politikerna att SJ skulle börja sälja av dotterbolag 

och verksamhet som inte kompletterade järnvägstrafiken. Detta senare 

genomfördes dock inte förrän närmare tio år senare. 

5.3 1988 års transportpolitiska beslut 438 

.. och delningen av SJ och bildandet av BV 

Trots åtgärderna 1985 fortsatte SJ:s verksamhet visa underskott och 1986 

bedömde SJ att man skulle behöva ett finansiellt tillskott på ca 1 miljard 

kronor för att klara verksamheten. Det transportpolitiska beslutet 1988 

syftade till att en gång för alla lösa SJ:s lönsamhetsproblem. En s.k. vägtrafikmodell 

infördes och trafikverksamheten i SJ skiljdes från infrastrukturen 

som förlades till en ny myndighet Banverket (BV). SJ skulle 

koncentrera sin verksamhet till järnvägstrafik som gick att bedriva med 

kommersiell lönsamhet. Övrig trafik som ansågs nödvändig att upprätthålla 

av samhällsekonomiska skäl skulle finansieras av staten. Inom SJ skulle 

436 Transportsektorns kostnadsansvar, Ds K 1987:4. 

437 Prop. 1984/85:114, TU22, rskr. 348. 

438 Prop. 1987/88:50, TU19, rskr. 260. 

185

endast finnas verksamheter som direkt stärkte järnvägens konkurrenskraft. 

BV skulle ha huvudansvaret för underhåll och nyinvesteringar i infrastrukturen, 

finansierad av anslag. Till viss del, om än mycket begränsad, 

skulle denna också bekostas genom banavgifter från trafiken. 439 

… och utökat ansvar för THM 

1988 års beslut innebar också att THM från 1990 fick utökat ansvar för den 

lokala och regionala järnvägstrafiken. Järnvägsnätet delades upp i stombanor 

och länsjärnvägar. SJ fick ensamrätt att bedriva trafik på stomnätet 

och THM på länsjärnvägarna. Den senare trafiken upphandlade THM av SJ 

på entreprenad. Som kompensation för de ökade kostnaderna fick THM 

under 10 års tid ca 200 miljoner kronor årligen, motsvarande SJ:s underskott 

på de berörda linjerna. Dessutom överläts till THM de lok och vagnar som 

SJ använt där, utan kostnad. De första upphandlingarna gjordes år 1989. 

Förutom SJ fanns på länsjärnvägarna i Småland ytterligare en anbudsgivare, 

BK-Tåg som 1990, genom anbudskonkurrens, startade den första konkurrerande 

tågtrafiken i Sverige. År 1991 ansökte så THM i Jönköpings län om 

trafikeringsrätt också på stomnätet i syfte att kunna knyta ihop mer sammanhängande 

linjer som kunde upphandlas i konkurrens. 

Samma år sökte LKAB trafikeringsrätt på Malmbanan, och trots SJ:s protester 

fick företaget detta tillstånd våren 1992. Därmed hade SJ:s ensamrätt att 

organisera godstransporter brutits. Ett nytt avtal träffades i oktober 1992 

mellan LKAB med SJ och NSB som entreprenör (fm januari 1993). Sedan 

1996 drivs trafiken i LKABs dotterbolag Malmtrafiken i Kiruna AB 

(MTAB). Bildandet av MTAB möjliggjordes genom bestämmelserna i 

direktivet 91/440/EG om att internationella sammanslutningar av företag, 

s.k. international groupings, har rätt till marknadstillträde inom andra länder 

inom EU och EES-området. 

5.3.1 Mål 


I 1988 års trafikpolitiska beslut anges det övergripande målet för trafikpolitiken 

vara följande: 440 

”Att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker 

och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Det 

utvecklas i fem delmål: 

439 I praktiken kom dock infrastrukturen att bekostas genom statliga anslag. Först genom 

1998 års beslut fick Banverket självt rätt att disponera banavgifterna. 

440 Målet syftar till en vidareutveckling av det generella målet för samhällets trafikpolitik 

som ursprungligen formulerades i 1979 års trafikpolitiska beslut. 

186

- Transportsystemet skall utformas så att medborgarna och näringslivets grundläggande 

transportbehov tillgodoses. (tillgänglighet) 

- Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i 

samhället som helhet. (effektivitet) 

- Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställd krav på säkerhet i 

trafiken. (säkerhet) 

- Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö i hushållningen med naturresurser 

främjas. (miljö) 

- Transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans. (regional balans) 

Beträffande inriktningen av trafikpolitiken i stort skall konsumenterna ha så stor valfrihet 

som möjligt när det gäller utnyttjandet av olika trafikmedel. Effektiv konkurrens mellan 

trafikutövare och transportsystem skall förenas med en ökad samverkan mellan olika 

transportmedel och trafikslag. Beslut om hur transporterna skall utföras bör fattas i så 

decentraliserade former som möjligt. Samhället skall ha ansvaret för att de trafikanläggningar 

som behövs för allmänna transportbehov kommer till utförande” 


”Järnvägen skall ges förutsättningar att spela en viktig roll som ett konkurrenskraftigt, 

miljövänligt och energisnålt transportmedel.” 


”SJ skall rekonstrueras ekonomiskt och ges förutsättningar som tryggar en konkurrenskraftig 

framtida utveckling. SJ-koncernen skall koncentrera sin verksamhet åt en affärsmässig 

utveckling av järnvägstrafiken. Affärsgrenar som inte bidrar till detta skall avvecklas. 

Genom införandet av en vägtrafikmodell får SJ en mer entydig uppgift att utveckla en 

attraktiv och konkurrenskraftig person- och godstågstrafik. Av avgörande betydelse är här 

att SJ fortsättningsvis kan uppfylla kundernas krav på bl.a. service och punktlighet.” 


Valfrihet i konsumtionen av transporter 

En grundläggande princip vid utformningen av trafikpolitiken skulle vara att 

de enskilda människorna och företagen ges möjlighet att inom ramen för det 

befintliga trafikutbudet själva avgöra hur de skall ordna sina transporter. 

Kundens behov skulle sättas i centrum på ett mer markerat sätt än hittills. 

Samhällets påverkan på transportkonsumtionen skulle i första hand ske med 

hjälp av sådana styrmedel som ger utrymme för valfrihet för konsumenterna. 

441 

Konkurrens och samverkan i transportproduktionen 

Inom ramen för de övergripande målen för trafikpolitiken skulle transporterna 

utföras effektivt och på ett sådant sätt att tekniska, organisatoriska och 

andra utvecklingsmöjligheter i transportsystemen tas tillvara. De regel- 

441 Samtidigt skall samhället påverka transportkonsumtionen så att den tar hänsyn till samhällsekonomiska 

konsekvenser av konsumtionen. I första hand pekas en samhällsekonomisk 

prissättning ut som ett medel för denna påverkan. 

187

system som styr transportproduktionen skulle utformas så att en effektiv 

konkurrens mellan olika trafikutövare och transportlösningar främjas. 

Transporttjänsterna bör tillhandahållas i företagsekonomiskt effektiva former 

och på ett sådant sätt att olika utvecklingsmöjligheter tas tillvara. Samtidigt 

skulle möjligheterna till samverkan mellan olika trafikgrenar och 

transportmedel tas tillvara. 

Här förutsågs en ökad specialisering och produktutveckling mellan de olika 

trafikslagen inom transportsektorn som skulle göra att de olika transporttjänsterna 

snarare kommer att komplettera varandra än konkurrera med 

varandra. 

”Konkurrensytorna inom transportsektorn är emellertid inte entydiga. Min uppfattning är 

att utvecklingen går mot att det snarare är olika samlade transportlösningar som konkurrerar 

mot varandra än att enskilda transportmedel konkurrerar sinsemellan. Genom den tekniska 

utvecklingen och förändringarna på transportmarknaden blir de olika transportmedlen mer 

specialiserade samtidigt som marknaden differentieras i alltmer åtskilda segment. Detta 

leder till att konkurrensytorna mellan de skilda transportslagen successivt minskar så att de 

alltmer blir komplement till varandra. Ett exempel på detta är den kombinerade lastbils- 

/järnvägstrafiken som bygger på ett nära samarbete mellan järnvägen och åkeribranschen.” 

442 

Beträffande åtgärder för att säkerställa en godtagbar tillgänglighet till transportsystemet 

för olika trafikantgrupper eller åtgärder som syftar till att motverka 

regionala obalanser anförde föredragande statsråd: 

”I sådana fall bör man sträva efter att samhällets köp av tjänster dels sker innan tjänsterna 

utförs, dels enligt samma förutsättningar oberoende av vilken verksamhet det är fråga om 

och vem som skall utföra trafiken. Vidare bör ersättningssystemen utformas så att trafikutövarna 

ges största möjliga incitament till effektivitetsförbättringar. Samhällets köp av 

transporttjänster bör därför ske i sådana former och på sådana marknader att förutsättningarna 

för en företagsekonomiskt effektiv konkurrens rubbas så lite som möjligt. 443 

Vidare framhölls att beslut om transportproduktion skulle fattas i så decentraliserade 

former som möjligt, liksom att statens detaljreglering måste 

minska. Beträffande kollektivtrafiken, till skillnad från de individuella 

transporterna, har staten dock enligt regeringen ett ansvar för att se till att 

trafiken samordnas. Statens huvuduppgift i detta sammanhang bör vara att 

med utnyttjande av skilda trafikpolitiska medel, bl.a. tillståndsgivning, taxepolitik 

och köp av trafiktjänster bygga upp och utveckla en så bra trafikförsörjning 

som möjligt med kollektiva trafikmedel. 

Samhället skall ha ansvaret för trafikanläggningarna 

Staten skulle ha ett särskilt ansvar för sådana trafikanläggningar som svarar 

mot nationella och internationella transportbehov. Utbyggnaden och vidmakthållandet 

av de trafikanläggnings som drivs i statlig regi och för vilka 

442 Prop. 1987/88:50 bilaga 1, s. 31. 

443 Prop. 1987/88:50 bilaga 1, s. 31. 

188

det utgår betydande statsbidrag skulle grundas på samhällsekonomiska bedömningar. 

Planering av och beslut om investeringar i och underhåll av 

infrastrukturen skulle som princip vara åtskild från beslut som rör själva 

produktionen av transporterna. Statsmakternas beslut om fördelning av 

investeringsmedel mellan de olika trafikgrenarna skall bygga på en samordnad, 

långsiktig investeringsplanering och en ökad målstyrning. Ansvaret 

för den löpande planeringen och förvaltningen av den statliga infrastrukturen 

skall dock så långt möjligt decentraliseras och delegeras. 

En ökad målstyrning 

Regeringen konstaterade i propositionen att i beslut om investeringar i och 

underhåll av trafikens infrastruktur är det trafikverken som har en helt dominerande 

roll. Olika planeringsrutiner för de olika trafikgrenarna har vidare 

till viss del lett till att det samhälleliga ansvaret kommit att sträcka sig olika 

långt inom skilda delar av transportsektorn. 

Regeringen konstaterade vidare att infrastrukturen enligt riksdagens och 

regeringens direktiv skall byggas och vidmakthållas med ledning av samhällsekonomiska 

bedömningar. Den målstyrning som tillämpas inom 

kommunikationssektorn tar sig bl.a. uttryck i de resultat-, soliditets- och 

prisutvecklingsmål som har uppställts för affärsverken inom sektorn. 

”Inriktningen av verksamheten i övrigt har däremot med få undantag lämnats oreglerad. Det 

innebär bl.a. att uppgiften att ge de trafikpolitiska målen ett konkret innehåll i praktiken 

kommit att flyttas över på olika verk och myndigheter samt kommuner och landstingskommuner. 

Behovet av en ökad målstyrning från riksdag och regering skall inte minst ses i belysningen 

av de komplicerade sammanvägningar av intressen som krävs när man skall ta ställning 

i övergripande trafik- och transportfrågor. Det behövs mål och riktlinjer som ger en 

betydligt klarare vägledning än vad som hittills varit fallet för verksamheten i de beslutande 

organen. Annars får inte samhällets trafikpolitik avsedd verkan.” 444 

Denna ökade målstyrning på infrastrukturområdet villa regeringen se ske 

inom ramen för det system för samordnad, långsiktig investeringsplanering 

som inrättats enligt 1986 års budgetproposition. 445 Samtidigt konstaterade 

regeringen att underlaget brister för att göra samhällsekonomiska bedömningar 

och avvägningar mellan investeringar i trafikanläggningar inom olika 

trafikgrenar. 

Trafikens kostnadsansvar 446 

Genom 1979 års trafikpolitiska beslut kom som nämnts det tidigare tillämpade 

trafikgrensvisa kostnadsansvaret att upphöra. Priserna på samhällets 

transporttjänster skulle i fortsättningen i stället sättas med utgångspunkt i de 

kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna för trafiken. Några 

444 Prop. 1987/88:50 bil.1. 

445 Prop. 1985/86:100, TU12, rskr. 135. 

446 Prop. 1987/88:50 bil.1. 

189

närmare principer för finansieringen av de totala kostnaderna eller hur kostnaderna 

skulle fördelas mellan de olika trafikslagen angavs dock inte. Dessa 

kostnader och utgifter skulle istället bestämmas med hänsyn till bl.a. statsfinansiella 

och fördelningspolitiska överväganden. 

I 1988 års trafikpolitiska beslut fastställdes att marginalkostnadsprincipen 

skulle kombineras med ett generellt krav på fullt kostnadsansvar för alla de 

kostnader som trafiken förorsakar samhället, dvs. inklusive kostnader för 

investeringar i infrastruktur och drifts- och underhållskostnader som inte 

redan ingår i den kortsiktiga marginalkostnaden. Avsteg från denna princip 

skulle dock kunna ske om det visade sig att krav på fullt kostnadsansvar 

skulle leda till totala effektivitetsförluster för samhället. 

Kostnadsansvaret formulerades enligt följande. 

– De skatter och avgifter som tas ut som ersättning för utnyttjandet av infrastrukturen 

skall grundas på ett väl definierat kostnadsansvar. 

– Avgifter för infrastrukturen skall täcka de totala samhällsekonomiska kostnaderna. 

– Kostnadsansvaret skall utkrävas på så låg nivå som möjligt och i form av fasta och 

rörliga avgifter. De rörliga avgifterna skall motsvara de kortsiktiga samhällekonomiska 

marginalkostnaderna. De fasta avgifterna skall i princip motsvara mellanskillnaden 

mellan marginalkostnaden och de totala samhällsekonomiska kostnaderna. 

– Skatter och avgifter som inte är trafikpolitiskt motiverade skall utformas likformigt för 

olika transportalternativ. Detta skulle i första hand gälla inom de delar av transportmarknaden 

där det förekommer en betydande konkurrens mellan olika transportalternativ. 

Avsikten med att fastställa ett kostnadsansvar var att uppnå ett effektivt 

resursutnyttjande och att detta bäst sker genom att beslut om val mellan 

olika trafikslag sker så decentraliserat som möjligt och i marknadsmässiga 

former. Föredragande statsråd anförde 

”Som jag tidigare framhållit anser jag att det endast är det enskilda hushållet eller företaget 

som kan göra en allsidig bedömning av hur deras egna transportbehov bör lösas. …. 

Konsumenternas behov gör således vara utslagsgivande, men de bör tillgodoses på ett 

sådant sätt som tar hänsyn till alla de effekter – positiva och negativa – som trafiken ger 

upphov till.” 447 

Ett minst lika viktigt motiv för att införa ett fullt kostnadsansvar vad dock 

att 

”… en ren marginalkostnadsprissättning leder till påtagliga statsfinansiella problem. För de 

flesta typer av trafik gäller nämligen att intäkterna från en marginalkostnadsprissättning, 

åtminstone vid nuvarande kapacitetsutnyttjande, endast skulle täcka en del av de totala 

utgifterna för stat och kommun.” 448 

447 

Prop. 1987/88:50 bilaga 1 s. 38. 

448 

Ibid s. 40. 

190

Man konstaterade dock att det fanns en motsättning i dessa båda perspektiv. 

Marginalkostnadsprissättningen riskerar att leda till att det sker alltför stora 

investeringar i trafikanläggningar och transportmedel medan avgifter och 

priser över marginalkostnaden riskerar leda till ett underutnyttjande av befintliga 

anläggningar. Mot bakgrund av att man inte ansåg det möjligt för 

riksdag och regering på central nivå att samlat bedöma investeringsverksamheten 

hoppades man istället att den nya samordnade långsiktiga investeringsplaneringen 

på regional nivå, inom ramen för ett totalt finansieringsansvar, 

skulle kunna förena dessa båda perspektiv. 

Beträffande möjligheten att göra avkall på det totala kostnadsansvaret pekades 

avtalet mellan SLL, staten och SJ om spårutbyggnaderna i Stockholmsregionen 

ut som ett exempel. I detta avtal fördelas kostnaderna för utbyggnaden 

mellan parterna. 

Även fortsättningsvis skulle också möjligheten finnas för det allmänna att 

köpa trafiktjänster av trafikföretagen. Eftersom stat och kommun i dessa fall 

uppträder som kund till trafikföretagen skulle denna typ av insatser inte 

enligt regeringen betraktas som en kostnadsavlastning. 

Beträffande avgiftssystemets utformning skulle ett så differentierat system 

som möjligt eftersträvas. Som grund för sådan differentiering angavs t.ex. 

olika transportsätts olika kostnader. Däremot fastställdes inte heller denna 

gång några närmare principer för hur det totala kostnadsansvaret skulle 

fördelas mellan de olika trafikslagen, förutom att det skulle utkrävas på så 

låg nivå som möjligt. Motivet för detta angavs än en gång vara svårigheten 

att i praktiken veta eller kunna räkna fram ”det rätta priset” för de olika 

aktörerna i systemet. 

Rekonstruktion av SJ – vägtrafikmodellen och koncentration till 

järnvägstrafik 449 

Beträffande verksamheten i SJ konstaterades att den sedan länge bedrivs 

med minskande marknadsandelar, växande ekonomiska underskott samt 

otillräcklig investerings- och underhållstakt. Dessa problem hade behandlats 

i flertalet tidigare större beslut 450 i syfte att förbättra SJ:s förutsättningar, 

men problemen hade kvarstått. Till år 1990 beräknades underskottet (förlust 

inkl förräntningskrav) uppgå till ca 1,8 miljarder kronor. Lades därtill ersättningen 

till SJ för köp av trafiktjänster skulle statens sammanlagda kostnader 

för järnvägen uppgå till drygt 3 miljarder kronor. Problemen i SJ hängde 

enligt regeringen samman dels med att effektiviteten i järnvägssystemet 

fortfarande var för låg, dels med att SJ fortfarande hade ansvar för huvuddelen 

av kostnaderna i bannätet. 

449 Prop. 1987/88:50 bil.1. 

450 1980-års strukturplan (prop. 1980/81:2), 1983 års finansiella rekonstruktion (prop. 

1982/83:100) och 1985 års järnvägspolitiska beslut (prop. 1984/85:114). 

191

SJ hade i skrivelser till regeringen klargjort problemen och föreslagit att en 

s.k. vägtrafikmodell införs, dvs. att ansvaret för järnvägens infrastruktur 

avskiljs från ansvaret för själva trafiken och att staten övertar detta ansvar 

från SJ. Med dessa nya förutsättningar bedömde SJ att man av egen kraft 

skulle kunna förbättra sitt årliga resultat med minst 1 miljard kronor fram 

till början av 1990-talet. 

Genom införandet av vägtrafikmodellen bedömde föredragande statsråd att 

järnvägen skulle kunna ges förutsättningar att öka sin konkurrenskraft och 

utvecklas så att dess fördelar tas tillvara. Med vägtrafikmodellen skulle 

järnvägen också få liknande konkurrensförutsättningar som de som gäller 

för vägtrafiken. 451 

SJ skulle i fortsättningen koncentrera sin verksamhet till järnvägstrafik. 452 

”Utgångspunkten för den framtida verksamheten i SJ skall vara att verksamheter inom 

affärsverket som inte har en direkt anknytning till järnvägstrafik och således inte kan anses 

stärka dess konkurrenskraft skiljs ut. En omprövning bör även ske av verksamheter som 

kan ombesörjas utanför SJ genom samarbete eller genom marknadsmässig upphandling om 

detta skulle vara mer effektivt. För detta ändamål bör riksdagens mandat enligt 1985 års 

järnvägspolitiska beslut att SJ fritt får bestämma över sin organisation vidgas.” 

SJ gavs genom 1988 års beslut ökade möjligheter att avyttra fast egendom 

som inte längre behövs för järnvägsändamål i syfte att underlätta en finansiell 

rekonstruktion av SJ. Vidare fick SJ kapitaltillskott genom tilldelning 

av vinstmedel från Swedcarrier. Totalt uppgick kapitaltillskottet till SJ 

genom dessa åtgärder till ca 2,7 miljarder kronor. SJ:s balansräkning sanerades 

genom nedskrivning av för högt värderade anläggningar och rullande 

materiel (ca 1,1 mrd kr) och anläggningar och lån hänförliga till infrastrukturen 

(bl.a. de s.k. SL-investeringarna) fördes över till BV. En ny styrnings- 

och finansieringsmodell infördes. 

Föredragande statsråd anförde. 453 

”Genom försäljning av verksamheter inom bl.a. AB Swedcarrier kommer trafikföretaget SJ 

att få en tillräckligt bred kapitalbas för att endast behöva kapitaltillskott för tillfälliga likviditetsfluktuationer 

och särskilda projekt. Någon statsbudgetbelastning – bortsett från de 

samhällsköpta tjänsterna – skall alltså inte behöva förekomma fortsättningsvis.” 

Investeringar i infrastruktur 454 

Investeringar och upprustningar av infrastrukturen angavs ha stor betydelse 

för att järnvägen skulle kunna spela sin roll såväl i ett miljöpolitiskt som ett 

regionalpolitiskt perspektiv. Regeringen pekade på att, efter en rad år utan 

451 

Prop. 1987/88:50 bilaga 1, s. 100 

452 

Ibid s. 103 

453 

Prop. 1987/88:50 bilaga 1 s. 135 

454 

Prop. 1987/88:50 bilaga 1 

192

större satsningar, det nu fanns ett stort reinvesteringsbehov i järnvägsnätet. 

Samtidigt var det viktigt att skapa utrymme för nysatsningar. Inom ramen 

för det trafikpolitiska utvecklingsarbetet hade en inventering gjorts av det 

framtida investeringsbehovet. I kartläggningen pekades ut angelägna projekt 

motsvarande en kostnad på närmare 30 miljarder kronor. Regeringen framhöll 

bl.a. Mälarbanan och Svealandsbanan som särskilt angelägna, liksom 

satsningar på utbyggnad av tungtrafiknät för järnvägsgods i järnvägstriangeln 

Stockholm–Göteborg-Malmö. Samtidigt konstaterades att beslutsunderlaget 

var otillräckligt för att nu kunna ta ställning till projekten. 

Regeringen lämnade dock frågan vidare till det nyinrättade Banverket och 

den nya investeringsplaneringen och föreslog att en medelsram om 10 

miljarder kronor skulle gälla som riktpunkt för banverkets planering under 

den närmaste 10-årsperioden. Därtill föreslogs särskilda, ytterligare medel 

för länstrafikanläggningar. 


Ekonomiska 

Företag som bedriver trafik på statliga järnvägar skulle betala fasta och rörliga 

avgifter för att de utnyttjar infrastrukturen. Trafikens kostnadsansvar 

skulle grundas på en marginalkostnadsprincip och avgifter för utnyttjandet 

av infrastrukturen skall utformas så att de täcker de samhällsekonomiska 

kostnader som trafiken ger upphov till. Därutöver skulle skatter och avgifter 

tas ut som även täcker de övriga kostnader som trafiken förorsakar samhället. 

Skatter och avgifter som inte är trafikpolitiskt motiverade skulle utformas 

likformigt för olika – främst konkurrensutsatta – transportalternativ. 455 I 

det trafikpolitiska beslutet angavs också att möjlighet till undantag från principen 

om ett fullt kostnadsansvar skulle finnas. 

Bidrag från staten utgick till den (av SJ opererade) olönsamma interregionala 

trafiken. Trafikhuvudmännens övertagande av trafik på länsjärnvägarna 

skulle kombineras med ”rimliga ekonomiska förutsättningar för att trygga 

att ingen kostnadsövervältring sker”. Ersättningens storlek skulle vid övertagandet 

motsvara SJ:s kostnader och därefter en årlig justering. 

Investeringar i länstrafikanläggningar skulle samordnas under ett särskilt 

anslag och länsstyrelserna fastställa investeringsplaner och fördelning av 

statliga medel för olika ändamål. För kollektivtrafiken skulle ett engångsstöd 

på 100 miljoner kronor ges för försöksprojekt samt utveckling av lokal och 

regional järnvägstrafik. 

455 Det finns dock i praktiken betydande skillnader i beskattningen av de olika trafikslagen 

Energiskatt utgår t.ex. enbart på vägtrafik. Flyget (delar och utrustning) är belagt med s.k. 

teknisk skattskyldighet med rätt till avdrag för ingående skatt. För personvagnar och lok 

utgår däremot moms utan avdragsrätt. 

193

En finansiell satsning på godstrafiken skulle ske och en ny organisation för 

kombitrafik skulle skapas. 456 Den statliga driftsersättningen för olönsam 

godstrafik ersattes av ett utvecklingsbidrag för vagnslast- och kombitrafik. 

Såväl det gamla bidraget som den nya ersättningen utgick direkt till SJ. Med 

det slopade driftbidraget följde också att SJ:s skyldighet att upplåta järnvägsstationer 

för godstrafik slopades när detta inte är affärsmässigt motiverat. 


Järnvägsnätet delades i stomjärnvägar och länsjärnvägar. SJ fick ensamrätt 

till kommersiellt lönsam persontrafik på stomnätet och trafikhuvudmännen 

till all persontrafik på länsjärnvägarna. Bidrag från staten enligt en medelsram 

fastställd av riksdagen till SJ för att köra olönsam trafik på stomnätet 

utbetalades via en Statens förhandlingsman. 457 Trafikhuvudmännen erhöll 

statlig ersättning under en tioårsperiod fram till slutet av 90-talet för att 

driva trafik på länsjärnvägar, antingen i egen regi eller genom upphandling 

av SJ (eller annan entreprenör). 458 Upphandling av persontrafik på järnväg 

angavs kunna ske på affärsmässiga villkor och i en närmare överensstämmelse 

med samhällets regionalpolitiska mål. 459 

Beträffande godstrafiken fick SJ ensam trafikeringsrätt på hela det statliga 

järnvägsnätet. SJ skulle därigenom ges ökade möjligheter att driva godstrafiken 

affärsmässigt. Den statliga prövningen av vagnslasttrafiken på vissa 

bandelar slopades. 


SJ delades i myndigheten Banverket med ansvar för infrastrukturen och 

affärsverket SJ med ansvar för tågtrafiken. För användandet av infrastrukturen 

skulle SJ (och andra trafikoperatörer) betala banavgifter till 

staten. Staten genom BV står för huvudansvaret för finansieringen av 

infrastrukturen. Planeringen av investeringar i bannätet skulle ske på samhällsekonomiska 

grunder. SJ rekonstrueras ekonomiskt och skulle i framtiden 

inrikta sin verksamhet på en affärsmässig utveckling av järnvägs- 

456 

Redan i 1985 års trafikpolitiska beslut aviserades en ökad satsning på kombitrafiken. Ett 

mellan SJ/ASG, Bilspedition och Kombitrafik Sverige EF gemensamägt bolag S-Combi 

bildades (dock utan egna produktionsresurser, SJ ägde allt). Syftet var dels att erbjuda 

näringslivet effektivare transportlösningar i form av kombitrafik, dels att genom en överföring 

av långväga fjärrtrafik på landsväg till kombitrafik minska slitaget på vägarna, öka 

trafiksäkerheten och minska avgasutsläppen. Nu konstaterar regeringen dock att endast en 

liten del av landsvägstrafiken i Sverige förts över till kombitrafik. Den expansion som skett 

gäller uteslutande internationell trafik. (prop. 1987/88:50 bilaga 1, s. 145 ff) 

457 

Kommitten för statens köp av persontrafik på järnväg m.m. (K1991:02) 

458 

Trafiken i Småland erhöll dock inte någon ersättning eftersom denna startats innan 

avtalet slöts. 

459 

Regeringen fattade vid denna tidpunkt årliga beslut om antalet tågförbindelser på ersättningsberättigade 

banor inom ramen för av riksdagen anslagna medel. Regeringen aviserade 

här sin avsikt att ge Transportrådet i uppdrag att, i samråd med SJ och THM föreslå principer 

för hur en mer affärsmässig upphandling bör gå till i framtiden. 

194

trafiken, dvs. kommersiellt lönsam trafik. Affärsgrenar som inte bidrar till 

detta skulle avskiljas. 

Ett med norska staten gemensamt samarbete om godstrafiken på Malmbanan 

inleddes. Samarbetsprojektet bedrevs av NSB och SJ i samarbete med 

LKAB. 

Enligt tidigare avtal övertog SJ helt godstrafikföretaget TGOJ AB från 1 

januari 1989. 



Banavgifterna motsvarar i storleksordningen knappt 20 % av de faktiska 

kostnaderna för infrastrukturen. År 1990 betalade SJ totalt 740 miljoner kronor 

i banavgifter medan kostnaderna för den statliga infrastrukturen samma 

år uppgick till 3912 miljoner kronor. 460 

I vilken mån järnvägstrafik, enligt statmakternas önskemål, huvudsakligen 

har utvecklats till ett komplement och inte ett substitut till andra transportslag 

är svårt att uttala sig. Ett ofta framfört argument i debatten om liberaliseringen 

av järnvägen vid denna tidpunkt var dock också att konkurrensen 

mellan transportslagen skulle vara tillräcklig för att vitalisera järnvägen och 

att det därför inte fanns skäl att öppna för konkurrens inom järnvägssektorn. 

Samtidigt talar dessa av statsmakterna uttalade ambitioner mot att sådan 

konkurrens skulle uppmuntras. Det finns emellertid inga tillförlitliga uppgifter 

om hur stor andel som t.ex. utgörs av s.k. kombitrafik i förhållande till 

den totala järnvägsgodsvolymen. Insatta källor menar dock att denna andel 

såväl vid tidpunkten för 1988 års beslut som alltjämt idag är relativt liten. 

Beträffande inslaget av incitament i upphandlingen och avtalen om den 

samhällsköpta trafiken gäller att i princip tillämpas nettoavtal i den interregionala 

trafiken medan trafikhuvudmännen i huvudsak köper trafik på 

bruttoavtal. 461 En närmare granskning av de krav och villkor som sedermera 

kommit att fastställas även i nettoavtalen visar dock att entreprenören i 

praktiken har relativt begränsade möjligheter att påverka det ekonomiska 

utfallet. Genom t.ex. krav på att utnyttja SJ:s fordon till en förväg fastställd 

460 

Banverkets årsredovisning 1990 och Trafikavgifter på samhällsekonomiska villkor, Ds 

1992:44. 

461 

I nettoavtalet erhåller entreprenören en viss ersättning från staten och får i övrigt täckning 

för sina kostnader samt ev. vinst biljettintäkterna. I bruttoavtalet går biljettintäkterna 

direkt till trafikhuvudmannen som ersätter entreprenören för kostnader plus krav på vinst 

enligt överenskommelsen i anbudet. 

195

hyra ges entreprenören små incitament att vilja påverka exv. trafikupplägg 

och resandeunderlag i syfte att påverka trafiken. 

5.4 Konkurrensupphandling av olönsam trafik 

introduceras (1990–92) 

Länshuvudmannareformen och omfördelningen av ansvaret för järnvägssystemets 

olika delar lade grunden för att anbudsupphandla järnvägstrafik 

på entreprenad. Inledningsvis var det Transportrådet (TP) som köpte olönsam 

interregional trafik för statens räkning genom att förhandla med SJ som 

då var ensam entreprenör. 1991 lades TP ner och Kommittén för statens köp 

av olönsam trafik bildades direkt under kommunikationsdepartementet. 

Kommitténs uppgifter övergick så småningom till en upphandlingsdelegation 

inom Banverket och slutligen till den fristående myndigheten Rikstrafiken. 

Hösten 1992, inför trafikåret juni 1993–juni 1994 blev det för första gången 

möjligt att upphandla trafiken i konkurrens. I propositionen Anbudsupphandling 

av olönsam trafik 462 togs frågan upp. 

I budgetpropositionen 1990 463 samt senare i den s.k. tillväxtpropositionen 464 

i februari 1991 behandlade regeringen frågan om möjligheten att slopa SJ:s 

trafikeringsmonopol. Detta mot bakgrund av bl.a. storstadskommitténs 

rapport vari framförs önskemål om möjligheter för THM att sluta avtal om 

trafikering på stomjärnvägarna med regionaltåg. Frågan togs också upp mot 

bakgrund av att SJ var, och genom den nya koncernstrategin alltjämt skulle 

vara ensam i Sverige om att kunna sälja transportlösningar där järnvägstransporter 

ingår. Regeringen hade i tillväxtproppen redan tidigare föreslagit 

att organisationsformen för statens affärsverk skulle ses över för en mer 

ändamålsenlig och effektiv verksamhet. Detta gällde särskilt för de mer 

konkurrensutsatta verksamheterna. Beträffande SJ var utgångspunkten att 

verksamheten borde kunna bolagiseras från den 1 juli 1993. I budgetpropositionen 

1990 föreslogs att SJ:s villkor skulle anpassas inför aviserad bolagisering 

och att slopande av SJ:s ensamrätt till stomnätet 465 skulle ske i syfte 

att ge SJ lika villkor som andra företag. 

462 Prop. 1991/92:130. 

463 Prop. 1990/91:100 bilaga 8., bet. TU25, rskr. 325. 


465 BP 1990/91: 100 bilaga 8 vari regeringen godkänner den av SJ nya koncernstrategin att 

SJ skall vara ett heltäckande transportföretag med järnvägen som kärnaffär. Som en konsekvens 

av detta föreslog regeringen att SJ:s ensamrätt till bl.a. trafikeringen på stomnätet 

samt associationsform prövas. (SPK/BV/SJ/TP-utredningarna tillsätts) SJ:s verksamhet 

visar nu – efter delningen – ett positivt netto men rekonstruktionen enligt riksdagsbeslut 

avsågs fortsätta fram till 1992. Samtidigt aviserade SJ ett kommande kapitalbehov, 2,5 mdr 

196

Som ett steg mot ökad konkurrens för SJ föreslog regeringen också att skadlighetsprövningen 

för långväga busstrafik gentemot SJ:s tågtrafik skulle 

upphöra från den 1 januari 1992. Förslaget motiverades med att SJ nu, i 

enlighet med den nya koncernstrategin, höll på att bli ett heltäckande transportföretag 

och som redan nu bedrev busstrafik i egen regi. Enligt regeringen 

var därför skadlighetsprövningen onödig. 466 

Regeringen påpekade emellertid att om SJ skulle utsättas för utökad konkurrens 

måste företaget förses med samma villkor som övriga aktörer på 

marknaden. En rekonstruktion av SJ med bl.a. lägre krav på soliditet skulle 

företas inför den föreslagna bolagiseringen. 

SJ, Banverket, Statens pris- och konkurrensverk (SPK) och Transportrådet 

fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av en 

ökad konkurrens i järnvägstrafiken. 

Arlandabanan 467 

Även under denna period görs nya satsningar på järnvägsinfrastruktur. 

Totalt sett föreslår regeringen att en planeringsram på 32 miljarder kronor 

avsätts för investeringar i stomnätet och 9 miljarder kronor i länstrafikanläggningar. 

Med hänsyn till den rådande arbetsmarknadssituationen och 

angelägenheten av att snabbt få effekt av planerade väg- och järnvägsprojekt 

föreslog regeringen att större delen av investeringarna skulle ske redan 

under den följande 3-årsperioden. Regeringen hade tidigare beslutat om 

medel för att en bana mellan Stockholm och Arlanda skall byggas. Avsikten 

var att Arlandabanan skulle finansieras med så stor andel privat kapital som 

möjligt. Det innebar att nya operatörer kunde ges möjlighet att bedriva 

persontrafik på det statliga järnvägsnätet. En av förutsättningarna för att öka 

andelen privat kapital var enligt regeringen att ge dem som investerar i 

Arlandabanan exklusiv trafikeringsrätt för viss trafik. Nu föreslog regeringen 

att Arlandabanan skulle byggas färdig genom att totalt 2 miljarder kronor 

avsattes för fyrspår till Rosersberg och den s.k. Norra böjen. 

5.4.1 Mål 



”För att öka effektiviteten och minska kostnaderna för den interregionala trafiken skall upphandlingen 

fr.o.m. trafikåret 1993 ske i konkurrens mellan olika trafikföretag. Upphandling 

årligen 91–93 (X2000), och beklagade sig över oväntade beslut om att momsbelägga resor 

fm 1990. Regeringen bemyndigar SJ att sälja av tillgångar inom en ram på 2,5 mrd. 

466 Prop. 1990/91:87, s. 160, TU25, rskr. 325. 

467 Prop. 1992/93:176, bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446). 

197

av järnvägstrafik i vissa relationer ifrågasätts med tanke på kostnaderna i förhållande till 

den regionalpolitiska nyttan.” 468 


Enligt budgetpropositionen 1990 469 fastställs en ny koncernstrategi för SJ. 

Till skillnad från tidigare koncentration till järnvägstrafik vidgas SJ:s verksamhet 

till att erbjuda heltäckande godstransport- och persontrafiktjänster 

med järnvägen som kärnaffär. Förutsättningarna för att slopa SJ:s ensamrätt 

på spåren liksom en bolagisering av SJ från 1 juli 1993 skulle utredas. 


Riksdagen beslöt att statens köp av angelägen interregional trafik på stomnätet, 

som inte kan bedrivas på företagsekonomiska villkor, skulle ske i konkurrens 

fr.o.m. trafikåret 1993. Detta annonserades som en första inledande 

åtgärd i en mer långsiktig strävan att avreglera järnvägstrafiken. 470 

”Formerna för upphandlingen av den interregionala persontrafiken är för närvarande bristfälliga. 

SJ:s ensamrätt på stomnätet i kombination med att köpesumman i princip är känd i 

förväg försvårar en kostnadseffektiv upphandling. För att öka effektiviteten och minska 

kostnaderna anser jag därför att upphandlingen fr.o.m. trafikåret 1993 skall ske i konkurrens 

mellan olika trafikföretag. Denna konkurrens bör även gälla för den till statens köp 

kompletterande persontrafik på stomnätet som köps av trafikhuvudmännen. 

… Vissa trafikrelationer i den statliga upphandlingen får anses ha höga kostnader i förhållande 

till den regionalpolitiska nyttan. Med tanke på den långsiktiga utgiftsstrategin för den 

offentliga sektorn som innebär en begränsning av de offentliga utgifterna måste upphandlingen 

av dessa trafikrelationer närmare ifrågasättas. Jag anser därför att det i samband med 

en sådan diskussion i princip bör kunna övervägas att ersätta viss järnvägstrafik med annan 

persontrafik om en väsentlig kostnadsbesparing kan ske. 471 


Ekonomiska 

I tillväxtpropositionen 472 i februari 1991 pekar regeringen ut investeringar i 

infrastruktur ut som en tillväxtmotor och regeringen aviserar stora satsningar 

på järnvägsnätet under 1990-talet. 

En möjlighet införs att, som alternativ till att köpa trafik, istället köpa rullande 

järnvägsmateriel, dvs. lok och vagnar, som sedan får disponeras av 

den som får trafikeringsrätten för den avsedda trafiken. Därmed står staten 

468 

Prop. 1991/92:130, TU21 rskr. 314. 

469 

Prop. 1990/91:100 bilaga 8, TU25, rskr. 325. 

470 


471 

Ibid s. 22. 

472 

Prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286. 

198

för kapitalkostnaderna medan trafikeringsrättsinnehavaren står för driftskostnaderna. 


Anbudsupphandling i konkurrens införs på stomnätet. 473 Statens köp av 

interregional persontrafik på järnväg och därtill sådan kompletterande 

persontrafik på stomnätet som köps av trafikhuvudmännen bör ske i konkurrens 

mellan olika järnvägsföretag. Andra trafikutövare än SJ kunde därmed 

få trafikeringsrätt på stomnätet. Trafikavtal (som hittills hade varit ettåriga) 

skulle kunna träffas på upp till fem år. 

Avregleringen av långväga buss fortsätter på så sätt att skadlighetsprövningen 

för att få tillstånd för busstrafiken förändras. 474 Skaderekvisitet ändras 

och en omvänd bevisbörda införs från den 1 januari 1993. Det är nu järnvägsföretaget 

eller trafikhuvudmannen och inte bussföretaget som skall göra 

sannolikt att de ekonomiska förutsättningarna att bedriva trafiken skadas i 

betydande mån om tillståndet beviljas. 




De första konkurrensupphandlingarna skedde på länsjärnvägarna. Trafikhuvudmännen 

i Småland var först med att välja en annan entreprenör än SJ 

och BK Tåg, ursprungligen ett bussföretag, etablerade sig på marknaden. 

I de första konkurrensupphandlingarna om den interregionala trafiken, vann 

SJ samtliga sträckor men mot en betydligt lägre ersättning för dessa än tidigare. 

På fyra av de totalt tolv linjer som upphandlades konkurrerade andra 

företag mot SJ. 475 

5.5 Den egentliga avregleringen av järnvägstrafiken 

påbörjas (1994–1996) 

I propositionen Avreglering av järnvägstrafiken 476 1993 föreslog en borgerlig 

regering att det statliga nätet skulle öppnas för konkurrens fr.o.m. den 1 

473 

Prop. 1991/92:130, TU21, rskr. 314. 

474 

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut hade den tidigare behovsprövningen slopats och 

ersatts av en skadlighetsprövning. 

475 

Alexandersson et al, 2000. 

476 

Prop. 1993/94:166, bet. 1993/94:128, rskr. 1993/94:309. 

199

januari 1995. SJ:s och THM:s ensamrätter skulle slopas och rätten att ansöka 

om tåglägen skall vara öppen för alla som har ekonomiska förutsättningar 

att upprätthålla trafik i enlighet det sökta trafikupplägget. I särskilda 

fall skulle rätten att bedriva järnvägstrafik på det statliga nätet kunna begränsas. 

EG-direktivet 91/440/EEG med innebörden att ”alla med säte inom EESområdet 

och som uppfyller säkerhetskraven skall kunna få trafikeringsrätt 

för godstrafik på de europeiska järnvägskorridorer som etableras i Sverige” 

beslutades i juli 1991. 

En särskild tillsynsmyndighet inom BV föreslogs inrättas 477 . Den skulle 

utöva tillsyn över järnvägsmarknaden och dessutom bl.a. fatta beslut om 

banfördelningen enligt en ”neutral ordning”. 478 Trafikledningsfunktionen 

inom SJ skulle initialt sköta operativ trafikledning men trafikintressenter 

skall ges möjlighet att ansvara för operativ trafikledning på bandelar där de 

dominerar trafiken. Trafikledningsbesluten skall kunna överklagas till 

tillsynsmyndigheten och BV, operatörer och andra skall ha insyn i arbetet 

vid SJ:s trafikledning. 

Beträffande rullande material skulle förhandlaren för statens köp av persontrafik 

på järnväg få möjlighet att köpa eller leasa (samt ge en statlig restgaranti 

för) de lok och vagnar som SJ nyttjar i entreprenadtrafiken. Överflödigt 

rullande material skulle SJ sälja till andra trafikintressenter (operatörer 

och organisatörer) till marknadspris. Regeringen skulle slita tvisten om 

parterna inte kunde komma överens. Grundprincipen skulle dock vara att 

trafikintressenterna själva skall äga eller hyra sitt eget material. 

Gemensamma funktioner i övrigt skulle även i fortsättningen handhas av SJ 

men ”göras tillgängliga på konkurrensneutrala och icke-diskriminerande 

villkor”. Flertalet till självkostnadspris men andra till marknadspris (depåstationer, 

godsterminaler, kombiterminaler och verkstäder) och tillsynsmyndigheten 

skulle fatta beslut om villkor då parterna inte kunde komma 

överens. 

”Principen för avgränsningen (1988) av infrastrukturen var att det skulle vara möjligt att 

åstadkomma en neutral behandling av olika trafikföretag och intressenter. Den nuvarande 

477 På motsvarande sätt som JI. Även här ville man inte göra några organisatoriska förändringar 

nu men på sikt aviserades en översyn av BV och att tillsynsmyndighet och JI 

skulle brytas ut till en fristående organisation. Även en bolagisering av produktionsverksamheten 

i BV (Industridivisionen och BV Produktion) aviserades. 

478 Det framgår inte närmare hur denna ska se ut annat än att den ”bör i första hand bygga 

på överenskommelser mellan berörda parter" och att det "bör finnas regler som garanterar 

att fördelningen av bankapacitet sker på effektivitetsfrämjande och konkurrensneutrala 

villkor.” Till att börja med skall banfördelningen liksom idag bygga på administrativa regler 

men tillsynsmyndigheten ges i uppdrag att utreda förutsättningarna att införa en mer 

efterfrågestyrd banfördelningsmodell (prismodell). 

200

gränsdragningen innebär dock vissa avsteg från denna princip. Vissa funktioner av infrastrukturliknande 

karaktär som är av betydelse för att säkerställa konkurrensneutrala förhållanden 

tillhör således fortfarande SJ. Det gäller framförallt mark under spåren men även 

stationsbyggnader, terminalspår m.m. Principiellt skulle det kunna övervägas att överföra 

samtliga dessa funktioner till infrastrukturen eller till en neutral huvudman.” 479 

Regeringen ansåg dock inte att några större omorganisationer var aktuella i 

ett inledningsskede men att detta borde göras för vissa av de gemensamma 

funktionerna på sikt. SJ och BV skulle få i uppdrag att ta fram underlag för 

att föra över till BV bl.a. mark under spåren och plattformsförbindelser i 

samband med en framtida bolagisering av SJ. Mot att tillgängliggöra samtliga 

gemensamma funktioner talade också enligt regeringen att dessa då inte 

kunde påverkas och produktdifferentieras av den enskilde producenten och 

tjäna som det konkurrensmedel den var tänkt som. Vidare var man rädd för 

att organisatoriska förändringar av denna art skulle öka byråkratin och 

(statens) kostnader för järnvägen. 

Regeringen föreslog också i propositionen att bolagiseringen av SJ skulle 

skjutas upp med motiveringen att SJ:s ekonomiska och finansiella ställning 

var alltför svag. Självfinansieringskravet uppfylldes inte och soliditeten uppfyllde 

inte riksdagens uppställda krav. Istället skulle SJ rekonstrueras 1994– 

1996 så att, efter en förnyad prövning, en bolagisering därefter skulle vara 

möjlig. Mål och huvudinriktning för SJ var nu en ökad koncentration till en 

affärsmässig utveckling av järnvägsrörelsen. Verksamheter som inte bidrar 

till detta borde enligt regeringen avskiljas. 480 

”En öppen järnvägsmarknad ökar förutsättningarna för SJ som en fortsatt stor operatör samt 

förutsättningarna för nya aktörer att utveckla kundanpassade och effektiva transportlösningar. 

Avregleringen skall således ses som en förutsättning för att järnvägen skall kunna 

möta konkurrensen med andra trafikslag. En konkurrenskraftig järnvägstrafik i Sverige, för 

såväl person- som godstransporter, är angelägen av flera skäl. En stark järnvägssektor kan 

t.ex. bidra till att minska Sveriges avståndshandikapp visavi den europeiska marknaden 

samt medverka till en stärkt ställning för miljövänligare transporter och trafiklösningar. En 

avreglering av trafiken på det svenska järnvägsnätet ligger väl i linje med EU:s järnvägstrafik. 

481 Liberaliseringen skall också ses mot bakgrund av de omfattande satsningar som nu 

(åren 1997–2000) sker på upprustning och modernisering av det statliga bannätet.” 482 

Avregleringen av järnvägstrafiken förutsågs inte innebära någon större nyetablering 

i inledningsskedet utan den ökade konkurrensen antogs främst 

komma att omfatta den upphandlade persontrafiken samt systemtåg för 

479 Prop. 1993/94:166. 

480 Försäljning av fast egendom och aktier inom en ram av 3,1 mrd kr. SJ gav dessutom nya 

pengar genom att dels disponera sitt överskott (dvs. ingen avkastning), dels skattelättnader, 

dels lån i RGK på 5 mrd kr. 

481 Här syftas främst på EG:s direktiv 91/440/EEG, beslutat i juli 1991, med bl.a. krav på en 

bokföringsmässig uppdelning mellan infrastruktur och järnvägsdrift, att internationella 

sammanslutningar av järnvägsföretag får rätt att utföra järnvägstransporter inom hela EU, 

att järnvägsföretag inom EU får rätt att utföra kombitrafik på varandras järnvägsnät. 

482 Prop. 1993/94:166. 

201

godstransporter. Även viss matartrafik av vagnslastgods och kombitrafik 

förutsågs. På lite längre sikt hoppades man dock få se nya operatörer successivt 

etablera sig även på övriga delar av järnvägsmarknaden. 

Beträffande den upphandlade trafiken skulle dels statens förhandlare få 

möjlighet att upphandla gemensamma funktioner för entreprenörernas 

neutrala tillgång, dels beordrades SJ att särredovisa vissa uppgifter från 

entreprenadtrafiken. 

Riksdagen beslöt att genomföra avregleringen från den 1 januari 1995 i 

enlighet med förslagen i regeringens proposition 483 . 

Riksdagens beslut om avreglering skjuts upp och ett nytt beslut fattas 

1994 blev det regeringsskifte och den socialdemokratiska regeringen lade 

fram en proposition 484 med innebörden att beslutet om avreglering skjuts 

upp. Motiveringen vara att det tidigare beslutet var baserat på ett otillfredsställande 

underlag och att en analys av vad en total avreglering får för effekter 

på järnvägstrafiken och ekonomin saknas. Däremot beslöt man genomföra 

beslutet om en översyn av BV. 485 

Efter ny utredning och en ny proposition från den nya regeringen fattades 

slutligen beslut om en viss avreglering av godstrafiken med företräde för 

redan etablerad trafik men att bibehålla SJ:s ensamrätt för persontrafiken på 

stomnätet och trafikhuvudmännens på länsjärnvägarna. De senare dock med 

ökade möjligheter att trafikera stomnätet. 486 

5.5.1 Mål 



Enligt det beslut som följde av den borgerliga regeringens förslag om en 

avreglering av järnvägsmarknaden uttrycks målen och intentionerna med 

avregleringen på följande sätt: 

”En öppen järnvägsmarknad ökar förutsättningarna för SJ som en fortsatt stor operatör samt 

förutsättningarna för nya aktörer att utveckla kundanpassade och effektiva transportlösningar. 

Avregleringen skall således ses som en förutsättning för att järnvägen skall kunna 

möta konkurrensen med andra trafikslag.” 

483 

Prop. 1993/94:166, bet. 1993/94:TU28, rskr. 1993/94:309. 

484 

Prop. 1994/95:72. 

485 

Banverkets framtida organisation m.m. (dir. 1994:70). 

486 

Prop. 1995/96:92, TU12, rskr. 108. 

202

I den socialdemokratiska regeringens proposition som efter regeringsskiftet 

följde på beslutet om att avregleringen skulle skjutas upp, uttrycks avsikten 

med de förändrade reglerna ung. så här: 

”En stegvis förändring av regelverket som tar hänsyn till järnvägstrafikens stordriftsfördelar 

bör genomföras.” ... ”Regeringens målsättning är att öka järnvägstransporternas andel av de 

totala transportarbetet och att verka för effektiva och attraktiva järnvägstransporter. Regeringen 

anser att en förutsättning för att kunna upprätthålla en landsomfattande och effektiv 

interregional persontrafikförsörjning är att SJ behåller sin nuvarande särställning vad gäller 

interregional persontrafik. ... Regeringen anser att det finns skäl att införa en ökad konkurrens 

för främst godstransporter. Regeringen … anser att de stordriftsfördelar som järnvägstransporter 

karaktäriseras av kan komma att äventyras med en fullständig konkurrensutsättning.” 

487 



I promemorian Nya förutsättningar för järnvägstrafiken 488 liksom i den 

efterföljande propositionen 489 hänvisas till de omfattande investeringar som 

görs i järnvägens infrastruktur för att utveckla trafiken och dess konkurrenskraft 

gentemot andra trafikslag. Vidare framhålls BV och SJ som statens 

instrument för att uppfylla de trafikpolitiska målen inom järnvägssektorn. 

En liberalisering av persontrafiken (marknadstillträde för fler operatörer) 

måste enligt promemorian vägas mot de mål och ambitioner som staten lagt 

fast för järnvägspolitiken. 

”För att ytterligare utveckla och säkerställa den interregionala persontrafiken på järnväg bör 

SJ även fortsättningsvis ges en särställning för denna trafik. Ett vidgat marknadstillträde för 

nya bolag skulle visserligen kunna leda till en ökad konkurrens på vissa sträckor och i fråga 

om viss trafik. Men en sådan ordning skulle samtidigt kunna leda till nedläggning av trafik 

och till att inte någon operatör känner ett samlat ansvar för ett nationellt sammanhållet persontrafiksystem.” 

(Ds 1995:33) 

Promemorian kommer därför fram till att SJ:s och THM:s ensamrätter måste 

ligga fast. THM skall dock få en utökad rätt att inom länet och i angränsande 

län också trafikera stomnätet i syfte att förbättra den lokala trafikförsörjningen. 

Även i regeringens proposition lyftes SJ:s verksamhet och roll som en förutsättning 

för en landsomfattande och effektiv interregional trafik fram och att 

man därför måste få behålla sin särställning och ensamrätt i denna trafik. 

Samtidigt skulle dock staten även fortsättningsvis upphandla olönsam interregional 

trafik i konkurrens. Trafikhuvudmännens rätt att bedriva person- 

487 Prop. 1995/96:92, s. 9 ff. 

488 Ds 1995:33. 

489 Prop. 1995/96:92. 

203

trafik på stomnätet för regionala- och lokala syften skulle dock utvidgas i 

enlighet med promemorian. THM ges således möjlighet att tillsammans med 

andra THM, efter regeringens prövning och tillstånd, bedriva trafik på stomnätet 

över länsgränsen. 

För godstrafikens del förordades dock en ökad konkurrens. Godstrafiken 

skulle utvecklas efter marknadens behov och ges förutsättningar för att bli 

effektiv och konkurrenskraftig. SJ skall utveckla sina godsprodukter efter 

kundernas önskemål utan inblandning från statsmakterna och nya operatörer 

skall ges möjlighet att utveckla egna kompletterande trafikkoncept. Det 

handlar dock inte om en fullständig avreglering som man menade skulle 

äventyra de stordriftsfördelar som även godstrafiken karaktäriserades av. 

Istället förordade regeringen en stegvis förändring av regelverket som skulle 

ta hänsyn till järnvägstrafikens speciella förutsättningar. Aktörer utöver SJ 

skulle i ett sådant system i första hand utveckla kompletterande lösningar till 

SJ:s trafik. 

Från 1 juli 1996 avreglerades enligt beslutet godstrafiken på så sätt att nya 

operatörer i princip fick rätt till marknadstillträde, dock med förbehållet att 

redan etablerad trafik skulle ha företrädesrätt, dvs. rätt att behålla sina tåglägen. 

Banfördelning och trafikledning överfördes till BV och andra gemensamma 

funktioner skulle kunna utnyttjas på konkurrensneutrala och ickediskriminerande 

villkor. Dock ansågs det inte motiverat att bryta ut någon 

av de gemensamma funktionerna ur SJ men om det visade sig att den konkurrensneutrala 

tillgången inte skulle kunna säkras skulle regeringen i ett 

senare skede utvärdera och ompröva sitt ställningstagande i denna fråga. 

Beslutet skall också ses mot bakgrund av det i juli 1991 beslutade EG-direktivet 

91/440/EEG med innebörden att ”alla med säte inom EES-området och 

som uppfyller säkerhetskraven skall kunna få trafikeringsrätt för godstrafik 

på de europeiska järnvägskorridorer som etableras i Sverige”. Direktivet 

hindrar dock inte fortsatt formell ensamrätt i inrikes trafik. 


Ekonomiska 


Trafikhuvudmännen får trafikeringsrätt också på stomjärnvägar för lokal 

och regional persontrafik inom det egna länet. Trafikhuvudmännen kan, 

efter regeringens prövning, få trafikeringsrätt för persontrafik på stomjärnvägar 

i angränsande län om syftet är att utveckla den lokala eller regionala 

trafiken i det egna länet. 

204

Godstrafiken avregleras såtillvida att det blir fritt för nya operatörer att söka 

tåglägen och etablera sig på marknaden. Befintliga operatörer som SJ har 

dock rätt att behålla sina gamla tåglägen, varför nyetableringen inte innebar 

någon direkt konkurrens inom redan etablerade marknadssegment. 

För vissa s.k. gemensamma funktioner 490 beslutas att de skall kunna utnyttjas 

på konkurrensneutrala och icke-diskriminerande villkor. Organisatoriskt 

ligger de emellertid kvar inom SJ och några närmare regler för att reglera 

användningen anges inte. Det finns heller inte någon utpekad tillsynsfunktion 

för att garantera den konkurrensneutrala tillämpningen. 

1995/96 övergick Kommittén för statens köp av olönsam trafik i Delegationen 

för köp av viss kollektivtrafik, som knöts till BV. Delegationen fick 

som regel årliga regeringsdirektiv som gick ut på att upphandla järnvägstrafik 

med utgångspunkt från de linjer, trafikvolymer och kostnader som 

gällde föregående trafikår. För tillgången till stationer, terminaler och andra 

gemensamma funktioner fick vinnande operatör betala motsvarande SJ:s 

interna kalkylpris. För användandet av SJ:s fordon förhandlade delegationen 

fram ett självkostnadspris av SJ. Om man inte kunde enas hade regeringen 

möjlighet att besluta om priset. 


Från den 1 oktober 1996 övergick tågtrafikledningen (med ansvar för banfördelning 

och operativ trafikledning) från SJ till att bli en självständig 

enhet inom BV. Banfördelningen skall ske enligt samhällsekonomiskt 

grundade principer och BV har möjlighet att ge företräde till den av samhället 

upphandlade trafiken. Regeringen anger dock att man har för avsikt 

att återkomma med regler för tillståndsgivning och möjlighet att överklaga 

beslut om banfördelning. 

Kommittén för statens köp av olönsam trafik övergår i Delegationen för köp 

av viss kollektivtrafik som läggs inom Banverket. 



Nyetableringen efter den avreglering av godstrafiken som skedde till slut 

har inte varit stor och mest bestått av godsoperatörer som bedriver matar- 

490 Stationer och stationshus, mark för järnvägsändamål, anläggningar för service och 

underhåll av rullande materiel, utbildning med anknytning till järnvägstrafik, säkerhetsmässig 

kontroll av rullande materiel, räddnings- och bärgningsberedskap, elkraftförsörjning 

för tågdrift, spår för uppställning, städning och underhåll, rangerbangårdar och godsterminaler, 

godsspår till industrier och lastområden, detektorer på banan för registrering av vagnfel, 

tele- och radiotjänster, tågfärjetrafik och tågfärjeterminaler. 

205

trafik till eller fungerar som underentreprenörer åt SJ. Till skillnad från i 

persontrafiken konkurrerar dock de godsoperatörer som trots allt finns på 

spåret. En annan skillnad är att på godsmarknaden finns en relativt god 

tillgång till fordon och operatörerna förfogar i stor utsträckning över sina 

egna lok och vagnar eller hyr in vid behov från annat håll. 

5.6 Kommunikationskommittén 1996–1998 och 

fortsatta satsningar på infrastruktur 

Riksdagen hade uttalat önskemål om dels en helhetssyn på trafiksystemet i 

investeringsplaneringen, dels en nationell plan för kommunikationerna i 

Sverige. Man ville uppnå ett miljöanpassat transportsystem som samtidigt 

bidrar till ökad tillväxt och välfärd. 491 

I december 1994 tillsattes en parlamentarisk utredning, Kommunikationskommittén, 

med uppdrag att dels lämna ett förslag till inriktning av infrastrukturinvesteringarna 

för åren 1998–2007, dels ett underlag till ett trafikpolitiskt 

beslut. 492 

Infrastrukturen 

I propositionen Infrastrukturinriktning för framtida transporter 493 föreslår 

regeringen mot bakgrund av kommitténs förslag bl.a. ”en utveckling av 

infrastrukturen som skall främja ett miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem 

och bidra till tillväxt och sysselsättning för alla delar av landet.” 

Denna inriktning föreslås ligga till grund för trafikverkens infrastrukturplaner 

1998–2007. 

I regeringens proposition Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem 

494 avsätts för perioden 2004–2015 100 miljarder kronor för investeringar 

i järnvägssystemet liksom 38 miljarder kronor för drift och underhåll 

av statliga järnvägar. 

5.6.1 Mål 


Enligt regeringens proposition Transportpolitik för en hållbar utveckling beslutar 

riksdagen att 1988 års mål för transportpolitiken utvecklas och formuleras 

enligt följande. 495 

491 Bet. 1993/94:TU16. 

492 Ny kurs i trafikpolitiken (delbet. SOU 1996:26, slutbet. SOU 1997:35). 

493 Prop. 1996/97:53, TU07, rskr. 174. 

494 Prop. 2001/02:20, TU02, rskr. 126. 

495 Prop. 1997/98:56, TU10, rskr. 266. 

206

Övergripande mål 

Att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning 

för medborgarna och näringslivet i hela landet. 

Delmål 

Tillgänglighet: Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och näringslivets 

grundläggande transportbehov kan tillgodoses. 

Kvalitet: Transportsystemets utformning och funktion skall medge en hög transportkvalitet 

för näringslivet. 

Säkerhet: Det långsiktiga målet för trafiksystemet skall vara att ingen skall dödas eller 

skadas allvarligt till följd av trafikolyckor. Transportsystemets utformning och funktion 

skall anpassas till de krav som följer av detta. 

Miljö: Transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till krav på en god och 

hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador. En god (effektiv) 

hushållning med mark, vatten, energi och andra naturresurser skall främjas. 

Regional utveckling: Transportsystemet skall främja en positiv regional utveckling genom 

att dels utjämna skillnader i möjligheterna för olika delar av landet att utvecklas, dels motverka 

nackdelar av långa transportavstånd. 

Det övergripande målet har sedermera kompletterats med ett nytt sjätte delmål 

om ett jämställt transportsystem samt har delmålet om hög transportkvalitet 

justerats så att det omfattar såväl medborgarna som näringslivet. 496 


Konkurrens bör finnas mellan olika trafikutövare och transportlösningar 

som tillfredsställer samma behov. 497 


SJ bör även fortsättningsvis drivas affärsmässigt på företagsekonomiska 

grunder. För att renodla SJ som operatör bör funktioner inom SJ som inte 

kan anses höra till en kommersiell operatör, successivt avyttras. … I 

samband med att den fasta Öresundsförbindelsen öppnar för järnvägstrafik 

bör SJ dock ta tillvara möjligheten att också bedriva konkurrenskraftig internationell 

järnvägstrafik längs de europeiska järnvägskorridorerna. SJ bör 

kunna agera aktivt i form av allianser med andra järnvägsföretag, skapa nya 

verksamheter och bedriva verksamhet i andra länder, huvudsakligen i 

Sveriges närhet. 498 


Transportmålen 

496 Prop. 2001/02:20, TU02, rskr, 126. 

497 Prop. 1997/98:56, sid. 37. 

498 Ibid. sid. 107. 

207

Ändringarna av de transportpolitiska målen skulle enligt regeringen ses som 

en vidareutveckling av vad som slogs fast i 1988 års trafikpolitiska beslut 

och föranledde inte någon betydande ändring av principerna. Även fortsättningsvis 

skulle gälla principer om valfrihet för transportköparna inom det 

befintliga utbudet och samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag. 

Strävan efter samverkan skulle dock förenas med en politik som främjar 

en effektiv konkurrens mellan olika trafikutövare och transportlösningar. 

Regeringen konstaterade därvid att 499 

”De båda principerna om ökad samordning och ökad konkurrens kan vid en ytlig betraktelse 

verka oförenliga. Enligt regeringens uppfattning bör man emellertid i detta avseende 

skilja på olika nivåer i systemet. Konkurrens bör finnas mellan olika trafikutövare och 

transportlösningar som tillfredsställer samma behov. Olika trafikutövare kan erbjuda 

transportlösningar som tillfredsställer samma behov men med olika tekniska lösningar. Det 

är slutprodukterna som skall konkurrera med varandra och inte de olika trafikslagen. Om 

transportkedjor sammansatta av olika trafikslag används i olika kombinationer av olika 

aktörer på marknaden kommer konkurrensen att stimuleras. Detta leder till samverkan 

mellan trafikslagen för att erbjuda en hel transportlösning samtidigt som man bibehåller 

konkurrensen mellan olika trafikutövare och olika transportlösningar. 

Transportsystemet måste vara flexibelt så att det snabbt kan anpassas till den rådande 

efterfrågan på gods- och persontransporter. Transportlösningarna måste kontinuerligt utvecklas 

så att de blir effektivare och på ett bättre sätt uppfyller kundernas förväntningar och 

behov. För att främja en sådan utveckling och därigenom stärka sektorns effektivitet krävs 

ett regelverk som möjliggör och uppmuntrar en väl fungerande konkurrens. Regeringens 

ambition är att endast reglera de frågor som marknaden inte själva kan lösa på ett för samhället 

godtagbart sätt. Vi har idag erfarenhet från redan genomförda avregleringar inom 

transportsektorn. Mot bakgrund av bl.a. dessa erfarenheter anser regeringen att det är 

mycket väsentligt att utvecklingen på samtliga marknader följs upp och kontinuerligt utvärderas 

för att säkerställa att konkurrensen ger önskvärda effekter. Regelverket som omgärdar 

marknaderna måste fortlöpande följas upp och anpassas till förändringar i omvärlden 

för att marknaderna skall fungera så effektivt som möjligt.” 

Liksom i det trafikpolitiska beslutet 1988 framhöll regeringen att en minskad 

statlig detaljreglering av transportsektorn följt av ett så decentraliserat 

beslutsfattande som möjligt var viktigt bl.a. för att bättre kunna möta marknadens 

behov. 

Beträffande de transportpolitiska målen markerades nu, genom att byta begreppet 

”trafik” mot ”transporter”, ”en vidgad syn på transporterna i samhället”. 

Till varje delmål i den nya transportpolitiken formulerades etappmål. Detta 

för att markera att även om vart och ett av målen långsiktigt är lika viktiga 

kan dock en prioritering behöva ske på kort sikt. Beträffande tillgänglighetsmålet 

slås t.ex. fast att etappmålet för tillgänglighet till transportsystemet för 

funktionshindrade bör prioriteras. Beträffande säkerhetsmålet anges att antalet 

olyckor fortlöpande bör minskas. Bl.a. bör antalet olyckor vid plankorsningar 

mellan järnväg och väg halveras till år 2007 räknat från 1996 års 

499 Prop. 1997/98:56, sid. 37 ff. 

208

nivå. Beträffande miljömålet anges konkreta etappmål som innebär en stabilisering 

eller kraftiga minskningar av utsläppen till luft och vatten samt 

störningar från trafikbuller. 

Beträffande målet om en positiv regional utveckling konstaterar regeringen 

att det för närvarande är svårt att fastställa heltäckande etappmål för transportpolitikens 

bidrag till detta mål. Vad gäller kvalitetsmålet skall antalet 

trafikstörningar för godstrafiken på de mest drabbade sträckorna minst 

halveras till år 2007. Därutöver konstaterar regeringen att överlag behöver 

metoder och mått utvecklas för att bättre kunna precisera och följa upp mål 

på en sådan konkret och uppföljningsbar nivå som etappmålen innebär. 

Transportpolitikens medel 500 

”Under 1990-talet har mycket stora utbyggnader gjorts av den svenska infrastrukturen. 

Under den gångna perioden har det därför varit naturligt att de styrmedel som lägger fast 

principerna för fördelning av infrastrukturmedel har fått stort utrymme och varit av stor 

betydelse. När vi nu går in i en fas där det i högre utsträckning gäller att organisera trafiken 

på dessa infrastrukturanläggningar i så effektiva former som möjligt blir en naturlig följd 

att de transportpolitiska medel som främst är inriktade på detta får ökad betydelse.” 

Som transportpolitikens styrmedel anges en kombination av ekonomiska 

styrmedel och regleringar som leder till att målen uppfylls så kostnadseffektivt 

som möjligt. I första hand skall sådana medel väljas som ger konsumenterna 

så stor valfrihet som möjligt inom ramen för det befintliga transportutbudet. 

Prisstyrning utifrån principen om en samhällsekonomiskt grundad 

marginalkostnadsprissättning av transporter pekas därvid ut som ett grundläggande 

styrmedel. 

En samhällsekonomiskt riktig prissättning av transporter har varit en viktig 

principiell utgångspunkt för politiken under de senaste 20 åren. Regeringen 

framhåller dock nu de ekonomiska styrmedlen som ett allt viktigare styrmedel 

i transportpolitiken. Men regeringen framhåller även information som 

viktiga styrmedel för att säkerställa konsumenternas fria val. Medvetna och 

väl informerade konsumenter kommer enligt regeringens bedömning att 

vara en mycket betydelsefull faktor för transportsektorns utveckling. 

Trafikens kostnadsansvar 501 

De skatter och avgifter som tas ut av trafiken och är transportpolitiskt motiverade 

skall enligt regeringen grundas på ett väl definierat kostnadsansvar 

som även tar hänsyn till de externa effekter som trafiken medför. Samtidigt 

konstaterar regeringen att beräkningsunderlaget brister och uttrycker sin 

tvekan om att någonsin nå fram till en exakt och definitiv beräkning för att 

fördela detta kostnadsansvar. Enligt regeringen är dock en ”rättvis” fördelning 

mellan olika trafikslag av underordnad betydelse. Istället bör en be- 

500 Prop. 1997/98:56, s.38 ff. 

501 Prop. 1997/98:56, s. 41 ff. 

209

dömning göras av hur kostnadsansvaret skall fördelas mellan transportsystemets 

samlade prestationer och effekter och annan resursanvändning i 

samhället. 


Ekonomiska 

Av totalt 190 miljarder kronor under perioden 1998–2007 avsattes 98,5 miljarder 

kronor till nyinvesteringar och förbättringar av befintlig infrastruktur, 

främst vägar och järnvägar. Särskilda bidrag avsattes också bl.a. för att 

stimulera trafikhuvudmännens åtgärder för att anpassa kollektivtrafiken till 

de funktionshindrades behov. 502 

Skatter och avgifter för trafiken skall (såväl enligt 1988 års trafikpolitiska 

beslut och även fortsättningsvis) utformas efter de samhällsekonomiska 

marginalkostnader som trafiken ger upphov till. Därutöver skall avgifter tas 

ut för att finansiera transportsystemets fasta kostnader. Dessa skall utformas 

på ett sådant sätt att oönskade styreffekter undviks och resursanvändningen 

snedvrids i så liten utsträckning som möjligt. 


Delbetänkandet Ny kurs i trafikpolitiken (SOU 1996:26) innehåller förslag 

till inriktning av åtgärder i transportinfrastrukturen och försök med ökad 

politisk förankring av de regionala infrastrukturplanerna. På regional nivå 

inrättas en ny form för länsbaserad regional investeringsplanering av samtliga 

trafikslag och med såväl statliga, kommunala som privata aktörer. 

Länsstyrelserna får ansvaret att samordna och ta fram en länsplan över de 

regionala åtgärderna med utgångspunkt i de nationella målen. Den nya 

ordningen syftar till att åstadkomma en ökad politisk förankring av de regionala 

infrastrukturplanerna. 

Inrättandet av en ny trafikslagsövergripande myndighet Rikstrafiken beslutas 

inrättas från 1 juli 1999. Myndighetens huvuduppgifter skall vara att 

verka för samordning av den långväga kollektivtrafiken och att upphandla 

företagsekonomiskt olönsam trafik. Rikstrafikens upphandling får uppgå till 

högst 875 miljoner kronor årligen. 503 

Skadeprövningen för den långväga busstrafiken gentemot järnvägstrafiken 

slopas från 1 januari 1999. Till skillnad från regeringen anser dock utskottet 

att skadeprövningen bör behållas gentemot sådan järnvägstrafik i länet för 

vilken trafikhuvudmännen har trafikeringsrätt. Det finns annars en uppenbar 

risk för att konkurrens på de lönsamma sträckorna och tiderna skulle öka 

502 Prop. 1996/97:53, TU07, rskr174. 

503 Prop. 1997/98:56, TU10, rskr.266. 267. 

210

trafikhuvudmännens underskott och behovet av insatser från kommuner och 

landsting. Dessutom kan besvärliga gränsdragningsproblem uppstå. 504 


EG-direktivet 1991/440/EEG beslutat i juli 1991 föreskriver att den som 

bedriver järnvägstrafik bör garanteras tillgång till järnvägens gemensamma 

funktioner. Ansvaret för vissa anläggningar vid stationerna överförs därför 

från SJ till BV. BV övertar också delar av SJ:s bannät bestående av anslutande 

spår och terminaler, hamnar, industrier och industriområden. 505 

Det diskuteras i propositionen om inte staten bör ta ett större ansvar för att 

säkerställa tillgången till fordon i den upphandlade trafiken, t.ex. genom 

ekonomiska garantier för investeringar. Rikstrafiken får i uppdrag att utreda 

hur tillgången på järnvägsfordon för sådan trafik skall tillgodoses. 


Ett nytt råd knyts till regeringen för att belysa olika jämställdhetsfrågor i 

transportpolitiken. Rådet skall bidra till att synliggöra de skillnader som 

finns mellan kvinnor och män i värderingar och attityder till transporterna. 

Utvecklingen av IT för transporter skall stödjas genom statligt finansierad 

FoU-verksamhet, pilotförsök samt deltagande i det internationella utvecklings- 

och standardiseringsarbetet. Kommunikationsforskningsberedningen 

(KFB) får ytterligare 20 miljoner kronor i anslag för att bl.a. forska om 

miljöanpassade transporter. 

I de transportpolitiska målen för godstrafiken uttalas att de skall utvecklas så 

att de svarar mot marknadens krav. I syfte bl.a. att underlätta samverkan 

mellan marknadsaktörerna och staten inrättas en särskild trafikslagsövergripande 

godstransportdelegation. Delegationen skall följa utvecklingen på 

godsområdet och medverka till att underlätta en ökad samverkan mellan de 

olika trafikslagen. Delegationen får bl.a. i uppgift att utforma en nationell 

godstransportstrategi. 506 


Den transportpolitiska marginalkostnadsprincipen innebär att trafikutövarna 

med i första hand rörliga avgifter skall betala för de externa kostnader som 

uppkommer då de utnyttjar infrastrukturen. 

I praktiken saknas emellertid underlag och förutsättningar för att fullt ut och 

på ett för olika transportslag konkurrensneutralt sätt tillämpa denna princip. 

504 Bet. 1997/98:TU10. 

505 Ibid. prop. 1997/98:56, TU10, rskr.266. 267. 

506 Prop. 1997/98:56, TU10, rskr. 266. 267. 

211

Skatter och avgifter har därför kommit att utformas olika för olika trafikslag. 

Enligt beräkningar för väg, sjöfart och järnväg gjorda av Statens Institut 

för Kommunikationsanalys (SIKA) 507 bär inget av dessa trafikslag sina 

externa kostnader idag. (I avgifter för järnvägen ingår t.ex. inte kostnader 

för buller). I beräkningarna ingår följande kategorier av externa kostnader: 

• infrastrukturkostnader (slitage- och deformationskostnader) 

• trängselkostnader (störnings- och knapphetskostnader) 

• olyckskostnader 

• avgasemissionskostnader (inkl. kostnader för koldioxidutsläpp) 

• bullerkostnader 

Kostnadstäckningsgrad. Avgifter och skatter/externa kostnader 

Person- och 

godstransporter 

Enbart godstransporter 

Järnväg 33 % 24 % 

Sjöfart 69 % 96 % 

Vägtrafik 

Källa: SIKA 

89 % 60 % 

Störst differens mellan avgifter och kostnader uppvisar järnvägen, medan 

vägtrafiken nästan helt täcker sina kostnader. Intäkterna från sjöfarten 

motsvarar en täckningsgrad på drygt två tredjedelar. Motsvarande beräkningar 

för enbart godstrafiken visar att nu är det sjöfarten som nästan till 

fullo täcker sina kostnader medan intäkterna från lastbilstransporter motsvarar 

knappt två tredjedelar. Järnvägen uppvisar fortfarande den lägsta 

täckningsgraden. 

För samtliga tre trafikslag skulle skatter och avgifter således behöva höjas 

för att fullfölja marginalkostnadsprincipen, dock mest för järnvägstrafiken. 

Med den skatte- och avgiftsstruktur som råder idag innebär detta också att 

järnvägstrafiken är relativt sett kraftigt gynnad på bekostnad av transporter 

till sjöss och på väg. 

5.7 Nya riktlinjer för upphandling av 

interregional trafik (1999 och framåt) 

I 1998 års transportpolitiska beslut ryms, som nämnts ovan, planer på att 

skapa en ny myndighet för rikstrafikfrågor, Rikstrafiken. Myndigheten 

skulle bl.a. verka för ökad samordning av den interregionala persontrafiken. 

I detta ingick att ta över delegationens uppgift att sköta statens inköp av 

olönsam interregional trafik. Till skillnad från tidigare skulle dock även 

andra trafikslag än järnvägstrafik kunna övervägas. Mot bakgrund av intresset 

av en ökad samordning skulle Rikstrafiken utföra sina uppgifter i nära 

507 Internaliseringsgrader för att belysa konkurrensneutralitet mellan transportslagen. 

Underlag till Godstransportdelegationen. SIKA, PM 2004:4 

212

samarbete med trafikhuvudmännen. Gränserna mellan regional och interregional 

trafik hade nu också kommit att bli mer flytande i takt med trafikhuvudmännens 

utvidgade trafikeringsrätter på stomnätet. Utredningen om 

Rikstrafiken, som tillsattes i slutet av juni 1998, fick i uppgift att utreda 

verksamhetsmål, preciserade arbetsuppgifter och organisation m.m. för den 

nya myndigheten. 508 

I sitt slutbetänkande föreslog utredningen att myndigheten huvudsakligen 

skulle koncentrera sitt arbete till den interregionala kollektivtrafikens del i 

kollektivtrafiksystemet. Utöver att en bättre samordning mellan olika trafikslag 

skulle öka attraktiviteten var en förbättrad ekonomisk effektivitet ett 

viktigt mål. 509 

Rikstrafiken genomförde sin första upphandling under hösten 2000. 

5.7.1 Mål 




I budgetpropositionen hösten 1999 konstaterade regeringen att SJ:s resultat 

för 1998 hade blivit sämre än prognosticerat och att de långsiktiga ekonomiska 

målen för SJ-koncernen inte hade uppnåtts. Mot denna bakgrund 

uttalade regeringen följande. 510 

SJ skall erbjuda sina kunder en bra och prisvärd service inom järnvägstransportområdet 

samt kunna ge en affärsmässig avkastning av statens kapital. Effektiviteten och lönsamheten 

inom SJ måste därmed öka. För att uppnå detta krävs ett ökat fokus på kärnverksamheten, 

vilken utgörs av järnvägstrafik med en affärsmässig utveckling. Regeringen 

anser […] att det är av stor vikt att sådan verksamhet inom SJ-koncernen som inte bidrar till 

att affärsmässigt utveckla kärnverksamheten identifieras och avyttras. 


Inom ramen för det transportpolitiska beslutet 1998 hade riksdagen beslutat 

principerna för att tillskapa en ny myndighetsfunktion för rikstrafikfrågor – 

Rikstrafiken. I mars 1999 beslöt regeringen att myndigheten skulle lokaliseras 

till Sundsvall och myndigheten startade sin verksamhet där från 1 juli 

508 Dir. 1998:46. 

509 Rikstrafiken – en ny myndighet (SOU 1999:57). 

510 Prop. 1999/2000:1 UO 20, sid. 204. 

213

1999. I budgetpropositionen hösten 1999 uttalade regeringen följande om 

Rikstrafikens uppgift och inriktning. 511 

Rikstrafiken skall verka för utveckling och samordning av den interregionala kollektiva 

persontrafiken så att de transportpolitiska målen uppnås. Vidare skall Rikstrafiken följa 

kollektivtrafikens utveckling och särskilt kartlägga brister i den interregionala kollektiva 

persontrafiken. Det ingår också i Rikstrafikens uppdrag att främja frivilliga samverkanslösningar, 

samt att verka för att information, tidtabeller och biljettsystem inom kollektivtrafiken 

samordnas. Rikstrafiken skall verka för att handikappanpassningen av kollektiva 

färdmedel samordnas mellan samtliga trafikslag och för att jämställdhetsaspekter beaktas 

inom kollektivtrafikområdet. 


Ekonomiska 

Den 15 april 1999 beslöt regeringen att inte förlänga de avtal med trafikhuvudmännen 

som grundats på en principöverenskommelse i deras nuvarande 

utformning. Därmed upphörde också det särskilda bidrag som utgått till 

länen för merkostnader i samband med övertagandet av ansvaret för länstrafiken. 

Istället fattades beslut om att avsätta medel från Rikstrafikens 

anslag för att säkra trafik, med prioritet för tågtrafik, som omfattades av 

principöverenskommelsen fram till den 31 december 2000. 512 


1 juli 1999 bildades Rikstrafiken, som bl.a. övertog delegationens uppgift att 

upphandla den långväga persontrafik som inte kan drivas på företagsekonomiska 

villkor men som är viktig för samhällets trafikförsörjning. Till skillnad 

från tidigare gäller uppdraget inte bara järnvägstrafik utan det ingår i 

myndighetens uppdrag att, i samråd med trafikhuvudmännen, ta ställning till 

det samlade behovet av kollektivtrafik och överväga inom denna ram vilket 

trafikslag som bäst fyller behovet. 




Den stegvisa avregleringen av den långväga busstrafiken hade lett till att 

under perioden 1994–97 ett begränsat antal nya busslinjer hade öppnats. Då 

sista steget i avregleringen togs den 1 januari 1999, blev det fullt möjligt för 

511 Prop. 1999/2000:1 UO 20. 

512 Prop. 1999/2000:1 UO20. 

513 Alexandersson et al, 2000. 

214

långdistansbussarna att konkurrera med tågtrafiken. En bana som ansågs 

särskilt känslig för en ökad konkurrens från långväga buss var Västkustbanan 

mellan Göteborg och Malmö som sedan länge var en förlustaffär för 

SJ men som aldrig hade upphandlats. Redan i den transportpolitiska propositionen 

hade regeringen bedömt att banan borde upphandlas och i april 

1998 fattade regeringen beslut om att Delegationen för köp av viss kollektivtrafik 

skulle överväga att handla upp trafiken för 1999 och 2000. 514 Upphandling 

för längre period än så ansågs olämplig eftersom man ville att 

Rikstrafiken skulle starta utan att vara bunden av gamla avtal som sträckte 

sig flera år framåt i tiden. Upphandlingen kom av olika skäl (bl.a. var SJ 

bundet av avtal med Hallandstrafiken) bara att avse år 2000 och ägde rum 

hösten 1998. 515 

Upphandlingen vanns av Sydvästen (ursprungligen ett konsortium bestående 

av BK Tåg, Via GTI och Go Ahead Group) i konkurrens med SJ. Det var 

första gången någon annan än SJ vunnit en anbudstävlan om en interregional 

tågsträcka. Resultatet av upphandlingen ledde till att SJ i ett brev till 

regeringen meddelade att valet av en annan operatör hotade SJ:s planer att 

introducera snabbtågstrafik på sträckan Oslo-Göteborg-Malmö när banan 

väl blivit upprustad. Några månader senare godkändes en ny upphandlingsomgång 

för interregional trafik, och två nya operatörer (BSM Järnväg och 

Tågkompaniet) trädde in. Tillsammans med Sydvästen öppnade således tre 

nya operatörer sin trafik från 1 januari 2000. Arlandabanan öppnades hösten 

1999. Ungefär samtidigt fick en ny operatör överta pendelstågstrafiken i 

Stockholm. 

När Rikstrafiken bildades 1999 behövde myndigheten först bygga upp sin 

organisation och skaffa sig kompetens. Man bedömde det inte möjligt att 

redan inledningsvis klara av att genomföra nya upphandlingar för de avtal 

som löpte ut år 2000. Därför ansökte myndigheten hos regeringen om att få 

förlänga befintliga avtal åtminstone ett år. Regeringen beslöt att Rikstrafiken 

skulle få göra det i de avtal som innehöll en ett-årig option, dvs. alla 

avtal utom det med Sydvästen som således skulle gå ut redan 1 januari 

2001. Därefter skulle, enligt det beslut som regeringen nu fattade, ingen mer 

upphandling ske utan trafikrättigheterna skulle återgå till SJ. Sammantaget 

ledde dessa nya förutsättningar till att Sydvästen beslöt sätta företaget i 

konkurs och SJ övertog trafiken mot en ersättning på i storleksordningen 

15–20 mkr. 516 

I samband med de många nyinträden som skedde i januari 2000 fick ett 

antal relaterade problem stor uppmärksamhet. Biljettsamordningen mellan 

de fyra olika företagen på det interregionala nätet var till en början närmast 

514 

Regeringsbeslut 1998–04–29. 

515 

Spåren efter avregleringen, Gunnar Alexandersson, Staffan Hultén, Lena Nordenlöw, 

Guy Ehrling, KFB 2000:25. 

516 

Alexandersson et al, 2000 s. 39–41. 

215

obefintlig. Såväl Sydvästen som Tågkompaniet hade byggt upp egna biljettbokningssystem 

när de nekats tillträde till SJ:s system. BSM Järnväg sålde i 

första hand biljetter direkt på tågen. Näringsministern kallade till sig alla 

operatörer för att driva fram ett samarbete kring bokningen, men SJ:s konkurrenter 

uppfattade detta som ett krav på att ansluta sig till SJ:s system till 

vilket pris SJ än begärde. Så småningom växte dock ett samarbete fram 

mellan de nu på marknaden verksamma operatörerna. 517 

5.8 Bolagiseringen av SJ 2000 

Riksdagen beslutade år 2000 i enlighet med regeringens proposition Ändrad 

verksamhetsform för SJ m.m. att verksamheten i SJ skulle ändras från 

affärsverk till ett eller flera aktiebolag. 518 Förslaget hade initierats från såväl 

ledning och styrelse för SJ som de fackföreningar som var verksamma inom 

SJ. Därutöver beslöts också om vissa ändringar i villkoren för att bedriva 

trafik på statens spåranläggningar samt att samverkande trafikhuvudmän 

som bedriver trafik i angränsande län av administrativa skäl skulle kunna få 

gemensam trafikeringsrätt. 

5.8.1 Mål 




”Målet med bolagiseringen är att skapa effektiva och lönsamma järnvägsföretag som kan 

konkurrera på samma villkor som övriga intressenter på marknaden och som kan garantera 

kunderna en bra och prisvärd service inom järnvägstransportområdet samtidigt som man 

ger en affärsmässig avkastning på det kapital som ägaren tillskjutit.” 519 


Enligt regeringens bedömning i propositionen om en bolagisering av SJ 

framstod affärsverksformen inte längre som ändamålsenlig för SJ:s konkurrensutsatta 

verksamhet. Det var istället viktigt att SJ skulle ges möjlighet 

att på bästa sätt tillgodose kundernas krav på service, kvalitet och tillgänglighet 

samtidigt som förutsättningarna för en effektiv konkurrens förstärks. 

517 Ibid. 

518 Prop. 1999/2000:78, TU11, rskr.120. 

519 Prop. 1999/2000:78, sid. 7. 

216

En effektiv konkurrens skulle enligt regeringen ge SJ bättre möjligheter till 

kostnadsbesparingar och på så sätt kunna sänka priserna till konsumenterna. 

SJ skall enligt regeringen ombildas till aktiebolag med syfte att skapa 

enheter och verksamheter som genom att verka under samma förutsättningar 

som övriga konkurrenter bättre kan tillgodose kundernas krav på service. 

För att uppnå en affärsmässig avkastning ansåg regeringen att det krävdes 

att SJ ökade fokuseringen på sin kärnverksamhet och att verksamheter som 

inte bidrar till att utveckla denna borde avvecklas. I de fall dessa verksamheter 

tillhandhåller järnvägsgemensamma tjänster ansåg regeringen att det 

var av stor vikt att detta kunde ske på ett konkurrensneutralt sätt till alla 

aktörer på järnvägsmarknaden. Frågan om tillgången till dessa funktioner 

borde enligt regeringen analyseras ytterligare. (År 2001 tillsattes Järnvägsutredningen 

för att se över järnvägslagstiftningen och analysera framtida utvecklingsvägar 

för järnvägstrafiken.) 

Förslagen i propositionen syftade också enligt regeringen till att stärka ställningen 

gentemot SJ för av staten upphandlad interregional persontrafik. 

Frågan togs ursprungligen upp av rikstrafikutredningen som också menade 

att tiden nu var mogen för mer djupgående förändringar och att persontrafikmarknaden 

borde öppnas för fler aktörer som ville bedriva järnvägstrafik på 

kommersiella villkor. 520 Beträffande trafikeringsrätten pekade regeringen på 

att rådande ordning motverkar att nya aktörer vågar göra satsningar inom 

järnvägssektorn. Enligt denna ordning har SJ möjlighet att konkurrera med 

den upphandlade trafiken och dessutom återta tidigare upphandlad trafik 

genom att hävda att den nu kan bedrivas lönsamt. Regeringen föreslog därför 

att reglerna för trafikeringsrätten skulle ändras i syfte att klarare reglera 

detta begrepp samt när och vilken trafik som skall upphandlas av staten. 

Den smärre ändring som detta medförde hindrade dock inte att frågan återigen 

uppmärksammades av Järnvägsutredningen och därefter kommenterades 

enligt följande i den nu aktuella propositionen Järnvägslag. 521 

”Nuvarande regler är otydliga när det gäller det närmare innehållet i trafikeringsrätten. Att 

flera kan ha trafikeringsrätt på en och samma sträcka skapar osäkerhet kring de ekonomiska 

förutsättningarna för att bedriva och utveckla trafiken. Om t.ex. av staten upphandlad trafik 

och kommersiell trafik bedrivs parallellt behövs klargöranden om de rättigheter trafikeringsrätten 

medför när det gäller att ta upp och släppa av passagerare m.m.” 

I propositionen togs också upp frågan om fordonsförsörjningen inom järnvägssektorn, 

ett sedan länge debatterat och i olika utredningar utrett problem. 

Bl.a. hade utredningen om Vagnbolag för järnvägen 522 föreslagit att ett 

av staten och trafikhuvudmännen gemensamt ägt vagnbolag som införskaffade 

och hyrde ut fordon skulle bildas i syfte att förbättra tillgången på 

520 

Rikstrafiken – en ny myndighet, Slutbetänkande av Utredningen om rikstrafiken, SOU 

1999:57. 

521 

Prop. 2003/04:123, s. 105. 

522 

SOU 1999:87. 

217

fordon i den upphandlade trafiken. Regeringen, liksom de flesta remissinstanser, 

menade dock att de operatörer som bedriver trafiken själva borde 

ansvara för fordonen. 

Regeringen konstaterade nu att de tidigare problem med att få tillgång till 

tillräcklig fordonsmateriel för trafikhuvudmännens järnvägstrafik i allt 

väsentligt var lösta genom det av fordonstillverkaren Adtranz/Bombardier 

bildade fordonsbolaget Transitio AB, vilket sedermera övergått i några 

trafikhuvudmäns ägo. I december 2001 beslöt riksdagen dock enligt regeringens 

förslag att införa ett särskilt bidrag på 4,5 miljarder kronor för 

trafikhuvudmännens investeringar i nya regionaltåg. 523 

Frågan om fordon för den av staten upphandlade trafiken återstod dock att 

lösa och Rikstrafiken fick i uppdrag att analysera möjligheterna att åstadkomma 

ett konkurrensneutralt alternativ för fordonstillgången. Under en 

övergångsperiod, fram till dess att frågan får en långsiktig lösning, skulle 

regeringen fortsatt ålägga SJ att mot ersättning tillhandahålla erforderlig 

rullande materiel. Även frågan om tillgången till gemensamma funktioner, 

huvudsakligen stationer, borde enligt regeringen analyseras ytterligare. 


Ekonomiska 

Trafikhuvudmännen får ett särskilt bidrag på totalt 4, 5 miljarder kronor för 

perioden 2004-2015 för investeringar i regionaltåg i den upphandlade trafiken. 

Investeringsbidraget utgår med högst 50 % av fordonskostnaden. 


SJ har fortsatt företrädesrätt till kommersiell trafik men företagets möjligheter 

att direkt konkurrera med upphandlad trafik begränsas. Detta görs 

genom att införa en regel om att på de delar av statens spåranläggningar där 

annan än SJ har trafikeringsrätt för trafik som upphandlats av staten skall 

SJ:s trafikeringsrätt kunna inskränkas. 

SJ har inte längre automatiskt rätt att återfå en lämnad linje utan upphandling. 

Först skall staten (regeringen) göra en bedömning huruvida trafiken 

även fortsättningsvis skall upphandlas eller inte. 

Trafikhuvudmän som samverkar skall kunna få gemensam trafikeringsrätt 

på stomnätet. 

523 Prop. 2001/02:20, TU02, rskr. 126. 

218


Affärsverket SJ bolagiseras och från den 1 januari 2001 bildas de tre av 

staten helägda koncernerna SJ AB (persontrafik), Green Cargo AB (godstrafik) 

och Swedcarrier AB. Den senare är moderbolag för de helägda 

dotterbolagen Jernhusen AB (fastigheter och stationer), Euromaint AB 

(underhållsverksamhet och verkstäder), Swemaint AB (tungt underhåll) 

samt det till lika delar med Electrolux ägda Nordwaggon AB. Ursprungligen 

ingick i Swedcarrier också Trafficare AB (terminalservice) och Unigrid AB 

(data) men de har därefter sålts till privata ägare. 



Regeln om att SJ:s trafikeringsrätt skall kunna inskränkas där upphandlad 

trafik också har trafikeringsrätt har enligt uppgift i stort sett inte utnyttjats 

alls. 

Vidare gäller att bestämmelsen om att SJ inte längre automatiskt har rätt att 

återfå en lämnad linje innan regeringen har prövat ärendet sker såvitt har 

gått att utröna inte efter några särskilt fastställda kriterier. Sannolikt är 

denna prövning av mer formell natur. 

5.9 EG:s järnvägspaket och en ny järnvägslag 

Inom EU har startats ett arbete för att vitalisera Europas järnvägar och en ny 

europeisk järnvägslagstiftning har tagits fram. Det första järnvägspaketet 

som beslutades av EU:s transportministrar i slutet av 1999 innebär: 

– att marknaden för internationella godstransporter öppnas på ett särskilt 

transeuropeiskt järnvägsnät, 

– att alla järnvägsföretag i medlemsstaterna kan söka tillstånd för godstrafik 

på detta nät, 

– att banhållning och trafikutövning tydligare delas upp för att skapa insyn 

och undvika diskriminering av nykomlingar på marknaden, 

– nya principer för fördelning av tåglägen och för prissättning av järnvägsinfrastruktur, 

– förslag till fortsatt arbete för att komma till rätta med problem som rör 

samtrafik på de olika järnvägsnäten och eliminering av flaskhalsar i 

infrastrukturen. 524 

524 Dir. 2001/12/EG, dir. 2001/13/EG, dir. 2001/14/EG, dir. 2001/16/EG. 

219

Under våren 2004 antogs det s.k. andra järnvägspaketet inom EU. De nya 

inslagen i EG-rätten innebär bl. a att en järnvägsbyrå inrättas. Byrån kommer 

att ansvara för framtagandet av tekniska och administrativa specifikationer 

som skall säkerställa att det europeiska järnvägssystemet på sikt blir 

mer driftskompatibelt. Förhoppningen är att järnvägen därigenom skall 

kunna bli mer konkurrenskraftig. Den nya EG-regleringen innebär också att 

hela järnvägsnätet inom EU skall vara öppet för konkurrerande internationella 

godstransporter fr. o m den 1 januari 2006. Den 1 januari 2007 öppnas 

näten för konkurrens för alla typer av godstransporter. Samtidigt förstärks 

järnvägsföretagens rätt till icke-diskriminerande tillträde till terminaler och 

de tjänster som tillhandahålls i anslutning till dessa. 

Under våren presenterades också ett tredje järnvägspaket av kommissionen. 

Paketet innehåller förslag om 

– marknadsöppning av den internationella persontrafik inkl. rätt till 

cabotage, 

– rättigheter (och skyldigheter) för internationella järnvägspassagerare, 

– rättigheter för godskunder som inte erhåller leverans enligt avtalade 

villkor, samt 

– ”lokförarkörkort”. 

Samtliga förslag syftar till att stärka järnvägens konkurrenskraft, inte minst i 

den gränsöverskridande trafiken. 

Järnvägsutredningen presenterade i november 2003 ett förslag till omreglering 

av marknadstillträdet för persontrafiken. 525 Förslaget innebär att samtliga 

som vill och, efter Järnvägsstyrelsens prövning, har erhållit rätt att organisera 

järnvägstrafik skall kunna söka om kapacitet på det svenska järnvägsnätet. 

Eftersom viljan att organisera trafik kan avse dels rent kommersiell 

trafik, dels trafik där trafiken med subventionerade biljettpriser används som 

medel för att tillhandahålla samhällsservice (möjlighet till arbetspendling 

etc.) kan marknadsimperfektioner lätt uppstå om trafiken bedrivs på samma 

geografiska linjer. Rätten att bedriva linjetrafik föreslås därför vara förenad 

med ett särskilt tillstånd. Befintlig trafikorganisatör skall också ha rätt att 

påkalla skadlighetsprövning om nya kommersiella alternativt samhällssubventionerade 

upplägg helt kullkastar möjligheterna att bedriva existerande 

trafik. Liknande förslag till skadlighetsprövning finns i EU-kommissionens 

förslag till marknadsöppning för den internationella persontrafiken, i detta 

fall dock endast som skydd för den samhällsstödda trafiken. 

525 

Järnväg för resenärer och gods. Järnvägsutredningens huvudbetänkande. (SOU 

2003:104) 

220

Även beträffande passagerares rättigheter finns likheter mellan Järnvägsutredningens 

och EU-kommissionens förslag. Båda vill t.ex. tillförsäkra 

passagerarna rätt till ersättning vid förseningar och för de följdskador som 

kan uppstå till följd av försening eller inställda tåg. Båda förslagen ger 

också järnvägsföretagen rätt till regress gentemot infrastrukturförvaltaren 

om denne är skyldig till det inträffade. EU-kommissionens förslag går delvis 

längre än Järnvägsutredningens beträffande krav på biljettsamverkan och 

annan samordning. 

I regeringens proposition Järnvägslag 526 behandlas i första hand Järnvägsutredningens 

delbetänkande om en ny svensk järnvägslag. 527 Regeringen föreslår 

bl.a. i propositionen att de grundläggande bestämmelserna enligt svensk 

lag liksom bestämmelserna i EG:s direktiv regleras i en ny järnvägslag. 528 

Tillstånd, gällande i hela EES-området och Schweiz, skall krävas för att få 

utföra järnvägstrafik. För regional och lokal trafik inom Sverige skall ett 

nationellt tillstånd enligt en lägre kravnivå vara möjligt att få. Mot auktorisation 

skall var och en som uppfyller motsvarande allmänna krav om 

ekonomisk förmåga och organisation, vandel och relevant teknisk kompetens 

ha rätt att organisera, men inte utföra trafik. I enlighet med EG:s direktiv 

skall inrättas en ny från järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare 

fristående tillsynsmyndighet med uppgift att tillämpa lagen och övervaka 

konkurrensförhållandena på marknaden. 

Trafikutskottet har lämnat bifall till propositionen och riksdagen fattade 

beslut i enlighet med utskottets förslag den 28 maj 2004. Järnvägsutredningens 

huvudbetänkande, med förslag om nya marknadslösningar och en 

ny organisation för järnvägen, bereds f.n. i Regeringskansliet. 

5.9.1 Mål 


526 

Prop. 2003/04:123, bet. TU14. rskr. 124 

527 

Rätt på spåret. Delbetänkande från järnvägsutredningen. (SOU 2002:48). 

528 

De författningar som reglerar järnvägstrafik i Sverige i dag kan delas in i följande tre 

kategorier: 

1. Krav på teknisk standard och säkerhet, t.ex. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg 

och järnvägssäkerhetslagen (1990:1157). 

2. Regler för tillträde till järnvägsmarknaden, t.ex. förordningen (1996:734) om statens 

spåranläggningar, förordningen (1997:757) om tilldelning av spårkapacitet och förordningen 

(1998:1827) om avgifter på statens spåranläggningar. 

3. Regler om de inbördes förhållandet mellan aktörerna på järnvägsmarknaden och järnvägens 

förhållande till tredje man, t.ex. järnvägstrafiklagen (1985:192) och lagen (1985: 

193) om internationell järnvägstrafik. 

221





Ekonomiska 

Nuvarande system för banavgifter reformeras så att avgifterna bättre speglar 

järnvägstrafikens kortsiktiga marginalkostnad och uppfyller EG-lagstiftningens 

krav. 529 





5.10 Senare förändringar i statens företag på 

järnvägsmarknaden 

En grundläggande förutsättning inför bolagiseringen av affärsverket SJ var 

att denna skulle genomföras utan kapitaltillskott från staten. AB Jernhusen 

köpte delar av affärsverket SJ:s fastighetsinnehav av staten, främst mark och 

byggnader av kommersiellt intresse ofta lokaliserade till städer. Sådana 

byggnader och sådan mark är ofta svåra att ersätta eftersom alternativ mark 

för järnvägsanvändning sällan kan göras tillgänglig. AB Jernhusen tilldelades 

initialt ett eget kapital på ca 1,1 mrd kronor motsvarande en soliditet på 

17 %. Jernhusens fastighetsköp finansierades av lån placerade i Riksgäldskontoret. 

Av en total låneram på 5,4 mrd kronor var drygt 5 mrd kronor 

utnyttjat den 31 december 2001. Staten använde i sin tur intäkterna till att 

kapitalisera SJ AB och Green Cargo AB. 530 

529 Prop. 2001/02:20, TU02, rskr. 126. 

530 Järnväg för resenärer och gods, SOU 2003:104, bilagedelen sid. 559 ff. 

222

Efter en analys av SJ AB:s finansieringsbehov inför bolagiseringen försågs 

bolaget med ett eget kapital motsvarande en soliditet på 17–18 %. En förnyad 

analys av bolagets tillgångar och affärsutsikter efter bolagiseringen 

resulterade emellertid i nedskrivningar av tillgångar, reserver för framtida 

förluster etc. Vid utgången av 2001, dvs. ett år efter bolagiseringen, var 

soliditeten nere i 9 %. 531 

Green Cargo AB rekonstruerades inför bolagiseringen 2001 och bl.a. av 

skrevs stora delar av värdet på fordonsparken ned. Bolaget försågs med ett 

eget kapital motsvarande en soliditet som år 2001 uppgick till 20 %. 

AB Jernhusen 

Hösten 2002 fick den statliga Järnvägsutredningen (N2001:09) i tilläggsuppdrag 

att föreslå vilka av AB Jernhusens stationer och terminaler som 

skall anses utgöra nyckelfunktioner i transportsystemet, hur dessa fastigheter 

skall förvaltas samt redovisa skälen för sin bedömning. 532 Bakgrunden 

var att Jernhusen, utifrån sitt ägaruppdrag att vara en kompetent ägare av 

järnvägsnära fastigheter och säkerställa ett aktieägarvärde, hade börjat sälja 

ut ett antal stationsfastigheter i syfte att exploatera företagets tillgångar och 

förbättra sin soliditet. I samband med bolagiseringen av SJ hade regeringen 

tidigare hävdat att järnvägens gemensamma funktioner, huvudsakligen 

stationer, måste betraktas som nyckelfunktioner i järnvägssystemet. Detta 

fick dock inte hindra en kommersiell utveckling av fastigheterna genom att 

utrymmen som inte var direkt relaterade till järnvägstrafiken kan användas 

till andra verksamheter. 533 

”Tillgång till stationernas gemensamma funktioner är i många fall en förutsättning för att 

operatörerna/trafikhuvudmännen skall kunna bedriva tågtrafiken.” 534 

Den utveckling som nu var under uppsegling innebar emellertid att viktig 

stationsmark, t.ex. delar av Stockholms centralstation, skulle komma att 

säljas ut till annan verksamhet och att järnvägsaktörernas tillgång till vissa 

stationer helt skulle försvinna. 

I sin rapport Förvaltning av järnvägens fastigheter 535 redovisade utredningen 

förslag till en anpassad inriktning och styrning fastighetsförvaltningen. Utredningen 

konstaterade att Sverige i jämförelse med andra länder var det 

enda exemplet där sambandet mellan järnvägstrafiken och järnvägsfastigheterna 

hade brutits. Genom den valda lösningen med Jernhusen som ett 

rent kommersiellt företag med uppdrag att ge finansiell avkastning till aktie- 

531 

Prop. 2002/03:86. 

532 

Dir. 2002:128. 

533 

Prop. 1999/2000:78. 

534 

Redogörelse för bolagiseringen av affärsverket Statens Järnvägar, regeringens skrivelse 

2001/02:141. 

535 

Underlagsrapport till Järnvägsutredningens huvudbetänkande Järnväg för resenärer och 

gods, SOU 2003:104, Bilagedel. 

223

ägaren, kom enligt utredningen möjligheterna att tillvarata transportsektorns 

intressen och genomföra de transportpolitiska målen att äventyras. 

Utredningen föreslog därför att Jernhusen skulle klassas som ett företag med 

särskilt samhällsintresse och att företagets avkastningskrav på det egna kapitalet 

skulle sänkas till noll. I bolagsordningen borde regeringen klart och 

tydligt ange att Jernhusens uppdrag är tillhandahålla fastigheter till kostnadsrelaterade 

priser och enligt konkurrensneutrala och icke diskriminerande 

villkor för järnvägens och transportsektorns behov. Utredningen föreslog 

vidare att utförsäljningen skulle stoppas till vidare. En viss exploatering av 

järnvägsfastigheter borde ske även fortsättningsvis men på ett sätt som minimerade 

eventuella negativa konsekvenser för transportsektorn. 

Regeringen har tillsatt en förhandlingsman med uppgift att söka lösningar 

på frågan. Huvudsakligen har de förändringar som därefter skett avseende 

järnvägens fastigheter huvudsakligen skett inom ramen för berörda bolags 

interna styrning. 

SJ AB 

Hösten 2002 befann sig SJ AB i en ekonomisk kris och över hälften av det 

egna kapitalet var förbrukat. Företaget stod inför likvidation och en kontrollbalansräkning 

upprättades i januari 2003. Staten fick enligt aktiebolagslagen 

8 månader på sig att rekonstruera företaget eller försätta det i konkurs. 

”SJ AB:s ekonomiska ställning är emellertid sådan att endast ett återställande av aktiekapitalet 

inte är tillräckligt. Framtida åtaganden och risker kräver ett kapitaltillskott i förening 

med genomförande av ett omstruktureringsprogram.” 

De ekonomiska problemen hänförde sig främst till förlustbringande kontrakt, 

värdering av rullande materiel, ineffektiv drift och bristfälligt underhåll 

av rullande materiel. Bl.a. hade SJ AB ingått kontrakt om trafikeringsåtaganden 

fram till 2010, grundad på företagets ensamrätt, för persontrafik 

på det interregionala järnvägsnätet. Två av totalt ca 10 sträckor visade sig 

vara olönsamma och beräknades inte kunna vändas i vinst under affärsplaneperioden. 

536 

I april 2003 beslutade riksdagen enligt regeringens proposition Åtgärder för 

att stärka den finansiella ställningen i SJ AB 537 om ett kapitaltillskott till SJ 

på högst 1 855 miljoner kronor. SJ fick också möjlighet att låna upp till 

2000 miljoner kronor i Riksgäldskontoret under åren 2004–2007. Dessutom 

beslöts att fordringar och vissa skulder skulle kvittas mellan det kvarvarande 

affärsverket Statens järnvägar och SJ AB. Vidare skulle SJ AB befrias från 

sina trafikeringsåtaganden avseende de två olönsamma linjerna och Rikstrafiken 

överta den ekonomiska risken för fordon som SJ AB hyr ut i den 

536 Prop. 2002/03:86 sid. 7 ff. 

537 Prop. 2002/03:86, NU13, rskr. 243. 

224

upphandlade trafiken. Beträffande fordonsrisken konstaterade regeringen för 

övrigt att det tidigare beslutade statliga fordonsbidraget till trafikhuvudmännen 

skulle kunna komma att öka restvärdesrisken för övriga fordonsägare 

inklusive SJ AB. 

Regeringen konstaterar: 

”SJ AB måste genomföra omfattande förändringar i verksamheten. För att bolaget skall bli 

ett modernt reseföretag behövs ett stort kulturförändringsarbete, ny kompetens, omvärdering 

av strategier och synsätt etc. Bolaget behöver under 2003 genomföra ett omfattande 

besparingsprogram för att snabbt anpassa kostnaderna till en nivå som man bedömer vara 

konkurrenskraftig. 

Den genomförda analysen visar att det finns betydande risker inom bolagets verksamhet 

under affärsplaneperioden. De största riskområdena är fordonsparken och möjligheterna att 

generera tillväxt och lönsamhet inom fjärrtrafiken och Mälardalstrafiken. Riskerna kan delvis 

kompenseras genom möjligheter till kostnadsbesparingar och förbättringar i förlustbringande 

affärer. För att ytterligare ägartillskott skall kunna undvikas även vid relativt 

stora riskutfall bör merparten av riskerna täckas av ett kapitaltillskott.” 538 

Enligt regeringen borde målet för SJ AB vara att, i enlighet med de krav 

som ställdes vid bolagiseringen, nå en soliditet på 30 procent och en avkastning 

på eget kapital på 13 procent. 

Beslutet grundades på en analys av bolagets risker och möjligheter samt på 

den omarbetade affärsplan med en ny strategi inför framtiden som bolagets 

ledning utarbetat. Analysen hade gjorts utifrån dagens konkurrenssituation 

och väger således inte in kapitalbehovet och vad som kan följa av att ytterligare 

trafik kan komma att utsättas för konkurrens. Däremot konstaterade 

regeringen att: 

”Det är viktigt att det finns en stabil långsiktig aktör på marknaden för persontrafik i 

Sverige och bedömer att det vore till avsevärd nackdel för hela persontransportsystemet om 

SJ AB skulle träda i likvidation.” 

Green Cargo AB 

I april 2004 föreslog regeringen propositionen Ett stärkt Green Cargo AB 

för hållbara transportlösningar 539 att verksamheten i det av staten helgägda 

Green Cargo AB ses över och ges nya förutsättningar. Förslaget öppnade för 

allt från statligt kapitaltillskott och olika former av samarbete med eller uppköp 

av andra företag till en utförsäljning av Green Cargo. 

Bakgrunden var att Green Cargo trots en rad genomförda åtgärder sedan 

bolagiseringen redovisat negativa resultat och att såväl soliditeten som 

likviditeten är mycket ansträngd. Per den 31 december 2003 uppgick bolagets 

soliditet till endast 11 %. Regeringen menade att Green Cargos lönsamhet 

och kapitalbas idag var alltför låg och att dess handlingsutrymme på 

538 Prop. 2002/03:86, sid. 10. 

539 Prop. 2003/04:127 

225

en marknad som befinner sig i stark omvandling var alltför begränsat. Dessutom 

är Green Cargos möjligheter att själv trafikera de internationella 

sträckorna stängd utan bolaget bedriver sådan trafik genom samarbetsparter. 

Regeringen menade att, för att undvika kraftiga neddragningar av Green 

Cargos verksamhet med betydande kostnader till följd, bör staten ställa 

nödvändiga medel till förfogande för att uppnå en konkurrenskraftig verksamhet. 

Även den fortsatta satsningen på järnvägar med investeringar uppgående 

till 107,7 mrd kronor som nyligen föreslagits i propositionen Utökade 

planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2007–2014 540 talade 

enligt regeringen för fortsatta satsningar på godstrafiken på järnväg i 

Sverige. 

Mot denna bakgrund föreslog regeringen att den bemyndigas av riksdagen 

att under åren 2004–2005 vidta någon eller några av följande åtgärder, var 

för sig eller i kombination: att avyttra hela eller delar av aktieinnehavet i 

Green Cargo AB, förvärva aktier, rättigheter till aktier eller andra former av 

andelar i det företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier i Green 

Cargo, eller att tillskjuta kapital till bolaget. Riksdagen beslöt i enlighet med 

propositionens förslag. 

5.10.1 Mål 






Ekonomiska 


540 Prop. 2003/04:95. 

226




Fortfarande, trots över 15 års liberaliseringsarbete på järnvägsmarknaden, 

gäller således att SJ:s trafikeringsrätt ger företaget monopol på persontrafik 

på alla lönsamma järnvägslinjer. Förutom detta har SJ möjlighet att dels 

bedriva med upphandlad trafik parallell, konkurrerande trafik, dels återta 

trafikeringsrätten efter att avtalstiden för upphandlad trafik löpt ut genom att 

hävda att trafiken åter kan bedrivas på kommersiella grunder. För närvarande 

är endast de olönsamma järnvägslinjerna i persontrafiken konkurrensutsatta. 

Beträffande godstrafiken gäller formellt sett att marknadstillträdet är 

fritt. Detta till trots innehar statens godsföretag Green Cargo AB merparten 

av marknaden. 

5.11 Källor 

Propositioner och riksdagstryck 

1979 års transportpolitiska beslut och trafikhuvudmannareformen 

1985 års järnvägslag (prop. 1984/85:114, TU22, rskr. 348) 

Trafikpolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:50, TU19, rskr. 260) 

Budgetpropositionen 1990/91 (prop. 1990/91:100 bilaga 8 

Kommunikationsdepartementet, bet. TU25, rskr. 325) 

Tillväxtpropositionen (prop. 1990/91:87, TU24, 25, rskr. 286, 325) 

Budgetpropositionen 1991/92 (prop. 1991/92:100 Bilaga 7, 


Om upphandling av olönsam interregional trafik (prop. 1991/92:130 TU21, 

rskr. 314) 

Trafikpolitikens inriktning. Trafikutskottets betänkande. (1991/92:TU22) 



227

1993 års kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150 Bilaga 5, bet. TU39 

rskr. 445) 



Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer m.m. för SJ:s verksamhet 

under åren 1994-1996 (prop. 1993/94:166, TU28, rskr, 309) 

Köp av interregional persontrafik på järnväg samt flygtrafik mellan 

Östersund och Umeå (prop. 1993/94:42, bet. TU08, rskr. 114) 

Godkännande av grundläggande principer för avtal rörande Arlandabanan 

(prop. 1993/94:213, bet. TU36, rskr. 436) 

Omprövning av beslutet om att avreglera järnvägstrafiken (prop. 

1994/95:72, bet. TU09, rskr. 138) 

Köp av interregional persontrafik på järnväg (prop. 1995/96:46, bet. TU06 

rskr. 98) 

Nya förutsättningar för järnvägen (prop. 95/96:92, TU 12 rskr. 108) 

Infrastrukturinriktning för framtida transporter (1996/97:53, bet. 

1996/97:TU7, rskr. 174) 

Mer tillgänglig kollektivtrafik (1996/97:115, bet. 1997/98:TU03 rskr. 

1997/98:10) 

Budgetpropositionen för år 1997 utgiftsområde 22 Kommunikationer. (prop. 

1997/98:1, bet. 1996/97:TU01, rskr. 104) 

Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56, bet. 

1997/98:TU10, rskr. 266) 

Budgetpropositionen 1999/2000 (prop. 1999/2000:1 UO 20, bet. 

1999/2000:TU01, rskr. 85,86 

Villkoren för järnvägstrafiken på den fasta förbindelsen över Öresund m.m. 

(1999/2000:66, bet. TU10 rskr. 237) 

Ändrad verksamhetsform för SJ m.m. (prop. 1999/2000:78, TU11, rskr. 

120) 

Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem (prop. 2001/02:20, 

TU02, rskr. 126) 

228

Redogörelse för bolagiseringen av affärsverket Statens Järnvägar, 

regeringens skrivelse 2001/02:141 

Åtgärder för att stärka den finansiella ställningen i SJ AB (prop. 2002/03:86, 

NU13, rskr. 243) 

Utökade planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar (prop. 

2003/04:95, bet. TU10, planerad behandling i kammaren 040616) 

Järnvägslag (prop. 2003/04:123, bet. TU14, rskr. 124) 

Ett stärkt Green Cargo AB för hållbara transportlösningar (prop. 

2003/04:127) 

SOU:er och departementsskrivelser 

Transportsektorns kostnadsansvar. Ett underlag för det trafikpolitiska 

utvecklingsarbetet. Kommunikationsdepartementet, Ds 1987:4 

En öppen järnvägsmarknad i Sverige, Ds 1993:63 

Nya möjligheter för järnvägstrafiken Ds 1995:33 

Ny kurs i trafikpolitiken (delbet. SOU 1996:26, slutbet. SOU 1997:35) 

Rikstrafiken – vissa principfrågor, SOU 1998:148, Rikstrafiken – en ny 

myndighet, SOU 1999:57 

Vagnbolag för järnvägen, SOU 1999:87 

Rätt på spåret, SOU 2002:48 

Järnväg för resenärer och gods, SOU 2003:114 

Övriga rapporter 

Järnvägens trafikledning – prissättning och ekonomisk planering i en miljö 

med flera aktörer på spåren, RRV 1997:56 

Spåren efter avregleringen, Alexandersson, Hultén, Nordenlöw, Ehrling, 

KFB Rapport 2000:25 

229

EG-direktiv och internationell lag 

Första järnvägspaketet 

Direktiv 2001/12/EG om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (ex 

91/440/EEG). 

Direktiv 2001/13/EG om tillstånd för järnvägsföretag (ex 95/18/EG). Om 

rätt till marknadstillträde för internationella godstransporter på järnväg. 

Direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av 

infrastrukturavgifter (ex 95/19/EG). 

Direktiv 2001/16/EG om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska 

järnvägssystemet för konventionella tåg. 

Fördraget om internationell järnvägstrafik 

230

Avsnitt 6 

Avregleringen av taximarknaden 


231

232

Innehåll 



6.3 Beslut om avreglering av den yrkesmässiga godstrafiken 236 

6.3.1 Mål 237 




6.4 Taximarknaden avregleras 239 

6.4.1 Mål 239 




6.5 Skärpningar i regelverket i flera etapper åren 1991-1995 245 

6.5.1 Mål 246 




6.6 Ny yrkestrafiklagstiftning 249 

6.6.1 Mål 249 




6.7 Undantag från förbudet om konkurrensbegränsande 

samarbete införs 251 

6.7.1 Mål 252 




6.8 Regeringen tillsätter utredningar om ekonomisk 

brottslighet mm. 255 

6.9 Källor 256 

233

234


1986 Riksdagen beslutar om avreglering av godstrafiken med lastbil och 

transportförmedling. 

1987 Avregleringen av godstrafik med lastbil och transportförmedling 

träder i kraft 1 januari. 

1988 Riksdagen beslutar om avreglering av taximarknaden; avskaffande av 

behovsprövning och obligatorisk anslutning till beställningscentral, 

fri prissättning samt skärpt lämplighetsprövning. 

1988 Riksdagen fattar ett nytt ”trafikpolitiskt beslut” med inriktning på 

trafikpolitiken inför 1990-talet. Ett övergripande mål för trafikpolitiken 

formuleras. 

1990 Avregleringen av taxi börjar gälla 1 juli 1990. 

1991–95 Successiva skärpningar i regelverket i första hand avseende lämplighetsprövning, 

tillsyn och prisinformation. 

1995 Krav på särskild ”taxiförarlegitimation” börjar gälla från 1 januari 

1995. 

1998 En ny yrkeslagstiftning (som rör bl.a. taxi) träder i kraft 1 oktober 

1998. 

2001 Undantag från förbudet om konkurrensbegränsande samarbete för 

viss samverkan inom taxinäringen införs i konkurrenslagen från 

1 januari 2001. 

2001 Gruppundantag för avtal om viss taxisamverkan börjar gälla från 

1 januari 2001. 

2004 Riksdagen uttalar att gruppundantaget för taxi skall behållas tills 

vidare. 

235


Situationen före avregleringen av taximarknaden 

Före avregleringen av taximarknaden år 1990 reglerades taxitrafiken i detaljerade 

bestämmelser i den då gällande yrkestrafiklagstiftningen. 541 Bestämmelserna 

rörde bl.a. trafikeringsplikt, trafikområden, kommenderingsplaner, 

uppställningsplats för fordon samt skyldighet för tillståndshavare att tillhöra 

en beställningscentral. För att få bedriva taxitrafik krävdes trafiktillstånd av 

länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrevs. Tillståndsgivningen var 

knuten till fordonet och var behovsprövad. 

Taxitaxan fastställdes av den statliga myndigheten Transportrådet och var en 

maximitaxa som var lika över hela landet. Taxorna sattes så att ett överskott 

skulle uppkomma på lönsamma tider, vilket skulle täcka de förluster som 

uppkom då åkaren enligt kommenderingsplanen var skyldig att köra på 

olönsamma tider. 

Vad innebar avregleringen av taximarknaden? 

I korthet innebar avregleringen av taximarknaden år 1990 att behovsprövningen 

(dvs. prövningen av hur många taxifordon som skulle tillåtas verka 

inom ett område), prisregleringen, trafikområdena och kommenderingsplanerna 

avskaffades. Till skillnad från tidigare fick varje taxiägare rätt att 

sätta sitt eget pris, att avgöra hur många bilar som skulle vara i trafik och när 

de skulle köra. Vidare slopades kravet på tillhörighet till en beställningscentral. 

I samband med avregleringen ställdes även strängare krav på taxiägarnas 

lämplighet. Dessutom infördes regler beträffande taxametrar och prisinformation. 

6.3 Beslut om avreglering av den yrkesmässiga 

godstrafiken 

Ett viktigt steg i avregleringen av den yrkesmässiga trafiken var riksdagens 

beslut 1986 med anledning av regeringens proposition (1986/87:5) om vissa 

yrkestrafikfrågor. 542 I denna proposition redovisades förslag till avreglering 

541 Bl.a. yrkestrafiklagen (1979:559), lagen (1979:561) om biluthyrning, lagen (1979:558) 

om handikappanpassad kollektivtrafik, lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv 

persontrafik, lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik samt lagen (1985:450) 

om buss- och taxivärderingsnämnden. 

542 Till grund för propositionen låg förslag som utarbetats av Riksrevisionsverket (Yrkesmässig 

lastbilstrafik – lagstiftningens betydelse för en sund och rationell trafik, Revisionsrapport 

den 9 september 1983) samt Transportrådet (skrivelse till regeringen den 29 augusti 

1985). 

236

av den yrkesmässiga godstrafiken och av transportförmedlingsverksamhet. 

Regeringen redovisade också vissa överväganden rörande buss- och taxitrafiken 

med inriktning på att i den fortsatta processen minska regleringen 

även på dessa områden för att därigenom förbättra kundservicen. 

6.3.1 Mål 

Mål för ”taxipolitiken” 

Mål för avregleringen av taxi 

Mål för yrkestrafiklagstiftningen 

I propositionen framhöll regeringen att: 

– Yrkestrafiklagstiftningen skall harmoniera med den trafikpolitiska målsättningen 

och främja en önskvärd utveckling på transportområdet. 

– En strävan bör vara att minska antalet regleringar inom yrkestrafikområdet och 

att utgångspunkten bör vara en friare, mer marknadsmässig utveckling. 


I propositionen framhöll regeringen att grundtanken i det fortsatta reformarbetet 

på yrkestrafikområdet borde vara… 

… att fri konkurrens i förening med ett riktigt utformat kostnadsansvar leder till en 

effektivare resursanvändning och en bättre fördelning av transportarbetet mellan 

olika transportmedel. Detta talar för att man så långt möjligt bör undvika konkurrensbegränsande 

regler och detaljstyrning av transportverksamheten. Samtidigt är 

det uppenbart att samhället har ett ansvar för att upprätthålla en tillfredsställande 

trafikförsörjning. Detta kan motivera åtgärder från samhällets sida för att säkerställa 

ett visst grundläggande trafikutbud, för att förhindra att företag med monopolliknande 

ställning orättmätigt utnyttjar sin marknadsposition eller för att motverka 

dubbelinvesteringar i trafikapparaten. 

Regeringen menade att det fanns goda möjligheter till en fortsatt reformering 

av yrkestrafiklagstiftningen utan att olägenheter skulle behöva uppstå. 

Samtidigt framhölls att avskaffandet av behovsprövningen hade ersatts av en 

mer utvecklad lämplighetsprövning av tillståndsinnehavarna vilket syftade 

till att bl.a. upprätthålla en sund konkurrens och laglydnad inom branschen. 

Beträffande taxi pekade regeringen på att denna verksamhet alltmer hade 

kommit att betraktas som en del av kollektivtrafiken och att taxitrafiken i 

många delar av landet fått en allt större betydelse för möjligheterna att uppnå 

det trafikpolitiska målet om en tillfredsställande och effektiv trafikförsörjning. 

Regeringen framhöll att taxi hade en viktig uppgift att fylla för att 

237

en tillfredsställande kollektivtrafik skulle kunna erbjudas. Som en långsiktig 

lösning för att främja en sund utveckling av taxinäringen framhöll regeringen 

bl.a. att… 

238 

… utövarna av yrkestrafik så långt möjligt bör få agera utan konkurrensbegränsande 

regleringar. [Regeringens] inställning är också att en utveckling mot bättre 

kundservice inom taxinäringen skulle stimuleras genom en ökad konkurrens och 

minskad reglering av taxibranschen. 

Regeringen framhöll att en minskning av den statliga regleringen på taximarknaden 

och ett ökat kundinflytande sannolikt inte skulle få några negativa 

effekter på tillgången på taxi i glesbygdskommuner. Skälet till detta var 

att de samhällsbetalda resorna i dessa områden stod för en mycket stor andel 

av taxis inkomster och att dessa inkomster redan i den rådande situationen 

var en förutsättning för taxiservicen. Samtidigt pekade emellertid regeringen 

på att kommuner och landsting vid upphandling av samhällsbetalda taxiresor 

skulle kunna ställa krav på att en viss taxiservice skulle upprätthållas på 

tider och i områden med ett svagt trafikunderlag. Regeringen uttryckte att en 

förutsättning för att en minskad reglering på taxiområdet skulle få önskat 

resultat var ett aktivt engagemang från såväl taxibranschen som kommuner 

och landsting. 

I propositionen framhöll regeringen att en översyn av yrkestrafiklagstiftningen 

och taxinäringen hade inletts inom Kommunikationsdepartementet. 


Ekonomiska 


Behovsprövningen vid godslinjetrafik och transportförmedling slopades. 



6.3.4 Utfall och resultat

6.4 Taximarknaden avregleras 

Som ett led i det fortsatta översynsarbetet av taxinäringen utarbetades inom 

Kommunikationsdepartementet promemorian Avreglering av taxi mm. (Ds 

K 1987:8). 543 

Under våren 1988 fattade riksdagen beslut om avreglering av taximarknaden 

genom att anta regeringens proposition (1987/88:50) om trafikpolitiken 

inför 1990-talet samt proposition (1987/88:78) om avreglering av yrkestrafiken. 

544 Avregleringen kom att träda i kraft den 1 juli 1990. Till grund 

för de delar i propositionerna som berörde taxiavregleringen låg i huvudsak 

ovan nämnda departementspromemoria. 

6.4.1 Mål 

Mål för trafikpolitiken och ”taxipolitiken” 

I promemorian Avreglering av taxi mm. föreslogs att det övergripande målet 

för såväl samhällsbetalda taxiuppdrag som för privatresor bör vara att… 

… taxi kan uppvisa god tillgänglighet, god service och att transporterna kan ske 

till rimliga priser. Detta förutsätter en god effektivitet inom näringen. 

I regeringens proposition om trafikpolitiken inför 1990-talet presenterades 

förslag till inriktning av trafikpolitiken samt en rad förslag till åtgärder inom 

transportsektorns olika delar. I propositionen föreslog att: 

Det övergripande målet för trafikpolitiken skall vara att erbjuda medborgarna och 

näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning 

till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. 545 

Regeringen formulerade taxis roll i trafikförsörjningen: 

• Taxis förutsättningar för att spela en viktig roll inom trafikförsörjningen bör stärkas 

genom en bättre tillgänglighet, både geografiskt och över dygnet. 

• Taxi bör i ökad utsträckning kunna användas som ett kompletterande trafikmedel 

inom kollektivtrafiken. 

• En effektiviserad taxinäring bör även fortsättningsvis kunna svara för huvuddelen 

av samhällsbetalda körningarna. 

543 Till grund för denna promemorias analys beträffande taxiregleringens konsekvenser för 

samhällsekonomin, låg SPK-rapporten Taxi och flyg – effekter av regleringar (SPK:s utredningsserie 

1987:4) som utarbetats på uppdrag av 1987 års långtidsutredning. 

544 Bet. 1987/88:TU15, rskr.1987/88:166. 

545 Även fem delmål för trafikpolitiken formulerades. 

239

Ytterligare från propositionen: 

240 

Taxi kan således tilläggas ett betydande värde som komplement inom trafikförsörjningen. 

Vad som därutöver borde karaktärisera taxis verksamhet är god tillgänglighet, 

såväl geografiskt som över dygnets timmar. 


I promemorian Avreglering av taxi mm. beskrevs det övergripande motivet 

för en statlig avreglering av taxi som att… 

… det nuvarande regelsystemet kan anses strida mot principerna om fri etablering 

och konkurrens som gäller för näringspolitiken i vårt land. Att taxibranschen förutsätter 

vissa fasta regler för att fylla sin roll i trafikförsörjningen är inte självklara 

skäl för statliga ingrepp i näringsfriheten. De syften som ligger bakom regleringen 

har därtill visat sig svåra att nå. Det är i praktiken ogörligt att med administrativa 

åtgärder styra en bransch mot effektivitet och god kundservice. Verkningarna blir 

lätt de motsatta. I skydd av regleringen har taxibranschen med dess tyngdpunkt på 

enbilsägare kunnat slå vakt om skråmässiga intressen. Nya idéer och initiativ får 

inte det spelrum som behövs för att för taxinäringen framåt. […] Slutsatsen blir att 

näringen behöver en helt annan företagsekonomisk frihet. 546 

De övergripande motiv som framfördes i propositionen om trafikpolitiken 

inför 1990-talet (1987/88:50) för avregleringen av taxi var att: 

• Taxinäringen bör förnyas och få utrymme för nya företagsidéer. 

• Avregleringen skall omfatta alla de regleringsmoment som har anknytning till behovsprövningen 

och då ske vid en och samma tidpunkt. 

Regeringen framhöll vidare att utgångspunkten var att den föreslagna etableringsfriheten 

på taximarknaden… 

… kommer att leda till att effektiviteten stimuleras. Nya affärsidéer kommer att få 

ett bredare spelrum. Marknaden vidgas, t.ex. genom att taxi tar på sig nya trafiktjänster. 

I många län blir det en utveckling mot stordrift med de effektivitetsfördelar 

som detta kan föra med sig. Den ökade tillgången på taxibilar leder till en 

ökad konkurrens och därmed till en förbättrad service och till en prispress till gagn 

för kunderna. Bolagsbildning och privaträttsliga avtal mellan beställningscentralerna 

och taxiägarna kommer att underlätta effektivitetssträvandena inom branschen 

utan att för den sakens skull beskära konkurrensen. 

546 Promemorian betonade att kommunernas vilja till engagemang låg som en förutsättning 

för förslagen om avregleringen av taxiverksamheten.


Från proposition (1987/88:50) om trafikpolitiken inför 1990-talet 

Angående trafikpolitikens inriktning i stort 

Beträffande trafikpolitikens inriktning i stort framhöll regeringen att konsumenterna 

bör ha så stor valfrihet som möjligt när det gäller utnyttjandet av 

olika trafikmedel. Vidare framhölls att: 

Effektiv konkurrens mellan trafikutövare och transportsystem skall förenas med en 

ökad samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag. 

Propositionen klargjorde att den pågående avregleringsprocessen av den 

yrkesmässiga trafiken skulle fullföljas. Den allmänna inriktningen av yrkestrafiklagstiftningen 

beskrevs som att främja en fri och sund konkurrens i 

förening med ett riktigt utformat kostnadsansvar. Vidare om den allmänna 

inriktningen av yrkestrafiklagstiftningen: 

Grundtanken […] är att man så långt möjligt bör undvika konkurrensbegränsande 

regler och detaljstyrning av transportverksamheten. Samtidigt är det uppenbart att 

samhället har ett ansvar för att upprätthålla en tillfredsställande trafikförsörjning. 

Detta kan motivera åtgärder från samhällets sida för att säkerställa ett visst grundläggande 

trafikutbud, för att förhindra att företag med monopolliknande ställning 

orättmätigt utnyttjar sin marknadsposition eller för att motverka dubbelinvesteringar 

i trafikapparaten. 

Vad som istället bör eftersträvas är sådana medel som utan hämmande regleringar 

leder till en ökad effektivitet och en bättre kundtjänst. I detta lägger jag en fri konkurrens 

och en principiell etableringsfrihet. […] En minskad reglering inom yrkestrafiksektorn 

inte innefattar de regler som rör tillståndsinnehavarens lämplighet. 

Angående taxis roll i trafikförsörjningen 

Beträffande just taxis roll i trafikförsörjningen gjordes bedömningen att taxi 

i större utsträckning än tidigare skulle kunna spela en viktig roll inom trafikförsörjningen. 

Regeringen pekade även på beställningsverksamhetens betydelse 

för de samhällsbetalda körningarna: 

En effektiviserad beställningsverksamhet är också viktig när det gäller att samordna 

de samhällsbetalda körningarna. Ökad beläggning i fordonen och undvikande 

av höga framkörningskostnader är viktiga faktorer för att kunna bromsa upp kostnadsutvecklingen 

inom bl.a. den kommunala färdtjänsten, riksfärdtjänsten, sjukresorna 

m.m. En effektivisering av taxinäringen genom bl.a. en förbättrad uppdrags- 

och beställnings-verksamhet är enligt min mening en förutsättning för att 

taxi även fortsättningsvis skall kunna svara för samhällsbetalda körningarna i den 

omfattning som nu är fallet. 

Angående motiven för statliga regleringar av taxinäringen 

Regeringen framhöll att den omständigheten att taxibranschen i sig förutsatte 

vissa fasta regler för att fylla sin roll i trafikförsörjningen, inte var ett 

självklart skäl för statliga ingrepp i näringsfriheten. Vidare: 

241

242 

Tvärtom finns mycket som tyder på att regleringen som sådan medverkat till brister 

i kundservice och effektivitet. Någon reell konkurrens råder inte, vilket kan ha 

bidragit till dessa brister, liksom också till en i förhållande till efterfrågan på taxitjänster 

många gånger onödigt hög taxenivå. Härtill kommer […] att verkningarna 

av regleringen blivit de motsatta till vad denna syftat till. I skydd av regleringen 

har taxibranschen med dess tyngdpunkt på enbilsägare kunnat slå vakt om ensidiga 

intressen. Effektiviteten inom näringen som helhet har kommit att underordnas 

kortsiktiga privata önskemål. Nya idéer och initiativ har inte fått det utrymme som 

behövs för att för taxinäringen framåt. […] Min slutsats […] är att taxinäringen 

behöver en företagsekonomisk frihet med möjligheter att kunna erbjuda en kundservice 

och att inifrån kunna effektivisera näringen. 

Samtidigt framhöll regeringen att den ökade företagsekonomiska friheten 

måste kombineras med att vissa grundläggande krav från samhällets sida 

kunde tillgodoses. Regeringen hänvisade till den uppfattning som framförts 

om att taximarknaden skulle bli mindre seriös om det blev lättare att komma 

in i näringen till följd av slopad behovsprövning. Dels skulle oseriösa personer 

kunna lockas till branschen, dels skulle den ökade konkurrensen kunna 

leda till att samhällets spelregler för den yrkesmässiga persontrafiken sattes 

ur spel. I syfte att bl.a. värna konsumentintresset och öka förutsättningarna 

för konkurrens på lika villkor inom taxibranschen, föreslogs därför i propositionen 

ett antal krav på taxinäringen vid avregleringen (se avsnitt 6.4.3 

nedan). 

Från proposition (1987/88:78) om avreglering av yrkestrafiken 

Som grund för de senaste årens avreglering av yrkestrafiken framhöll regeringen 

i propositionen uppfattningen att… 

… en sund konkurrens mellan olika trafikföretag i förening med ett riktigt utformat 

kostnadsansvar leder till att resurserna utnyttjas effektivare och till en bättre 

fördelning av transportarbetet mellan olika transportgrenar. En avreglering ligger 

också i linje med regeringens allmänna strävan efter förenklingar av regelsystemet 

i stort. 

Klagomålen mot taxibranschens sätt att sköta verksamheten framfördes som 

ett skäl för den föreslagna avregleringen. Vidare pekade regeringen på att 

regleringar i syfte att uppnå en god trafikförsörjning har visat sig vara ett 

trubbigt instrument. Vidare: 

Det är vidare tydligt att en bransch som är skyddad från konkurrens har en tendens 

till tröghet när det gäller att anpassa sig till nya krav och behov. […] Regleringen 

utgör ett hinder mot utvecklingen av sådana idéer. Det anförda leder mig till slutsatsen 

att det på sikt gynnsammaste för taxibranschens utveckling mot större effektivitet 

och serviceförmåga är att det skapas en konkurrenssituation genom en friare 

etableringsrätt och taxesättning. Jag anser sålunda att tiden nu är inne att slopa behovsprövningen 

vid ansökan om taxitillstånd. En följd härav torde bli att antalet 

tillståndshavare och därmed konkurrensen ökar. Det finns då inte anledning att 

behålla systemet med en rikstäckande maximitaxa, fastställd av en myndighet. 

Genom en friare taxesättning ges utrymme för branschen att anpassa servicenivån 

till vad olika kundkategorier efterfrågar.

Regeringen pekade samtidigt på att en fri prissättning kunde leda till 

problem i glesbygder där det inte fanns någon större konkurrens. Med anledning 

av detta föreslogs att det skulle ske en närings- och konsumentpolitisk 

övervakning av taximarknaden efter avregleringen (se avsnitt 6.4.3). 

Vidare framhöll regeringen att det allmänna vid en avreglering, hade viss 

möjlighet att påverka servicenivå och prissättning inom taxibranschen i 

samband med upphandling av samhällsbetalda taxiresor. 


Propositionerna om trafikpolitiken inför 1990-talet (1987/88:50) samt om 

avreglering av yrkestrafiken (1987/88:78) innehöll förslag om avreglering 

av taxinäringen samt andra förslag som på olika sätt berörde näringen efter 

avregleringen. 547 Beslutet om avregleringen tog sig konkret uttryck genom 

att yrkestrafiklagen från 1979 ersattes av en ny (förenklad) yrkestrafiklag 548 

samt att ”1979 års trafikpolitiska beslut” ersattes av nytt trafikpolitiskt beslut 

(”1988 års trafikpolitiska beslut”). 

Ekonomiska 


I propositionerna lades förslag om avregleringen av taxi som i korthet innebar 

att reglerna om behovsprövning, prisreglering, trafikeringsplikt och obligatorisk 

anslutning till beställningscentral slopades. Vidare lades ett antal 

förslag som innebar olika krav på taxinäringen efter avregleringen. Dessa 

förslag medförde att den nya yrkestrafiklagen skulle innehålla regler som 

bl.a. innebar: 

• Skärpt prövning (jämfört med tidigare) av den personliga och ekonomiska 

lämpligheten vid tillståndsgivning i yrkestrafiksammanhang. 549 

• Fortlöpande tillsyn av lämpligheten. 

547 Då regeringen redogjorde för vissa av förslagen i bägge propositionerna, redovisar vi för 

enkelhetens inte vilka av de följande förslagen som fanns i respektive proposition. 

548 Begreppet ”taxi” förekom inte i den gamla lagen utan utgjorde en del av beställningstrafiken. 

I den nya lagen definierades tre trafikslag för persontransporter; linjetrafik, taxitrafik 

och beställningstrafik. Till följd av avregleringen gjordes även mindre omfattande 

ändringar i ytterligare fem lagar. 

549 Förstärkningen av prövningen av lämpligheten bestod (bl.a.) i att den utvidgades till att 

avse, förutom den eller de som har ansvaret för trafikutövningen, även andra personer hos 

en juridisk person som har ett betydande personligt eller ekonomiskt ansvar i företaget. 

Vidare skulle återkallelse av trafiktillstånd kunna ske även om missförhållanden uppkommit 

vid driften av annan näringsverksamhet som tillståndsinnehavaren bedriver eller om i 

övrigt de förutsättningar som krävdes för att få ett tillstånd inte längre förelåg. 

243

• Möjlighet för tillståndsmyndigheten att ställa krav på fordons utrustning. 

550 

• Krav på att den taxa som tillämpas skall finnas tillgänglig för kunden 

före resan. 

Vidare lades förslag om att kommuner, landsting och trafikhuvudmän skulle 

få möjlighet att i samband med upphandling av samhällsbetalda taxitjänster 

påverka servicenivån hos taxi för allmänhetens behov. 551 Regeringen menade 

att dessa borde kunna medverka till att taxi kunde uppvisa god tillgänglighet, 

god service och att transporterna kunde ske till rimliga priser. Bakgrunden 

till detta var bedömningen att det inte kan uteslutas att en avreglering 

av taxi också kan få en del oönskade konsekvenser i vissa delar av 

landet genom att det fåtal tillståndsinnehavare som finns skulle driva upp 

taxenivåerna och att utehållandet av taxifordon skulle minska. 


Trafikhuvudmännen fick till uppgift att verka för en tillfredsställande taxiförsörjning. 

552 Transportrådet förklarades emellertid fortsatt vara ”övergripande 

myndighet för taxibranschen” dock utan att ta över taxirelaterade 

ärenden (tillståndsprövning och tillsyn) från länsstyrelserna. Vidare föreslogs 

att rådet skulle följa utvecklingen inom taxinäringen och årligen lämna 

en rapport till regeringen om sina iakttagelser. 


Regeringen lade förslag om att det skulle ske en näringspolitisk och konsumentpolitisk 

övervakning. Regeringen framhöll att (dåvarande) SPK och 

NO samt Konsumentverket var statliga organ för denna övervakning. SPK 

och NO förklarades bl.a. ha till uppgift att se till att ett administrativt 

monopol inte byttes ut mot konkurrensbegränsande samarbete taxiföretagen 

emellan med etableringshinder och uppskruvade avgifter som följd. Vidare 

skulle SPK följa prisutvecklingen och konkurrensförhållandena inom taxi 

efter avregleringen. 

550 

I propositionen om trafikpolitiken inför 1990-talet föreslogs att det skulle ställas krav på 

kvittoskrivande och registrerande taxameter. Regeringen framhöll att det ankom på (dåvarande) 

Trafiksäkerhetsverket att utfärda föreskrifter som gjorde kvittoskrivande taxametrar 

obligatoriska. (Bestämmelser om detta kom dock att träda i kraft först 1 januari 

1991.) 

551 

Bestämmelser om detta fördes in i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv 

persontrafik. 

552 

Bestämmelser om detta fördes in i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv 

persontrafik. 

244


Reglerna om taxametrar, prisinformation samt prövning och uppföljning av 

lämpligheten ansågs senare inte vara tillräckliga. Flera skärpningar beträffande 

detta kom därför att föreslås i senare propositioner (se nedan). 

Avregleringen av taximarknaden var en av de mer diskuterade avregleringarna 

och var (till skillnad från många andra områden) föremål för en hel del 

utvärderingar och uppföljningar. Exempel på detta var en studie 553 av konkurrensförhållandena 

efter avregleringen som Statens pris- och konkurrensverk 

genomförde i samarbete med näringsfrihetsombudsmannen samt flera 

forskarrapporter 554 . I en särskild skrivelse 555 i juli 1994 där regeringen redogjorde 

för avregleringsarbetet (på flera områden) under perioden september 

1991-september 1994, pekade man också på resultatet av dessa utvärderingar. 

Med utgångspunkt från utvärderingarna framhöll regeringen att priserna 

ökade inledningsvis efter avregleringen för att senare sjunka. Vidare 

konstaterades att konkurrensen ökade med påföljande ökad flexibilitet och 

förändringsbenägenhet. Tillgängligheten ökade och därmed minskade väntetiderna 

samtidigt som det uppstod viss priskonkurrens. Regeringen pekade 

även på att det efter avregleringen hade uppstått vissa problem främst i form 

av skattefusk och ordningsproblem. 556 Regeringen menade att dessa problem 

i hög grad berodde på att tillsynsmyndigheterna inte haft tillräckliga rutiner 

för att effektivt kunna övervaka en snabbt växande bransch. 

6.5 Skärpningar i regelverket i flera etapper åren 

1991–1995 

Den fortsatta behandlingen av taxifrågorna de närmaste åren efter avregleringen 

(åren 1991–1995) berörde i första hand frågor om lämplighetsprövningen 

av taxiförare, prisinformation samt tillsynen av taxitrafiken. Flera 

skärpningar beträffande detta kom att föreslås och beslutas etappvis, i 

synnerhet i 1992 års budgetproposition 557 , proposition (1992/93:106) om åt- 

553 

Statens pris- och konkurrensverk, Taxi efter avregleringen – En studie av konkurrensförhållanden, 

(SPKs bokserie 1992:1) 

554 

T.ex. Ordning på taximarknaden, var god dröj (Hans Lind och Anders Wigren, SNS 

1993) och Effekter av taxinäringens avreglering (Stefan Fölster, IUI 1993). 

555 

Redogörelse för regeringens avregleringsarbete under perioden september 1991–september 

1994 (skriv. 1994/95:22). 

556 

Även i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 (prop. 1993/94:100, bil.7) pekade 

regeringen på dessa erfarenheter av avregleringen. 

557 

Bet. 1992/93:TU1, rskr. 1992/93:2. 

245

gärder rörande taxitrafiken 558 samt En ökad tillsyn av den yrkesmässiga 

trafiken (prop. 1993/94:168) 559 . 

6.5.1 Mål 




Från 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 7) 

I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 7) uttalade (den nya 

borgerliga) regeringen att ett avskaffande av konkurrensbegränsningar 

genom avreglering och avmonopolisering och en allmänt skärpt konkurrenslagstiftning 

var en viktig förutsättning för ökad kostnadseffektivitet inom de 

sektorer som sorterar under (dåvarande) Kommunikationsdepartementet. 

Ett särskilt avsnitt i propositionen ägnades åt avregleringen av taxitrafiken. 

Regeringen uttalade att avregleringen var en framgång och att avregleringens 

fördelar successivt slog igenom. Regeringen betonade att beslutet om 

avreglering skulle stå fast. Samtidigt riktades emellertid kritik mot länsstyrelsernas 

insatser i fråga om den föreskrivna lämplighetsprövningen och den 

efterföljande kontrollen av lämpligheten. Regeringen framhöll i allmänna 

ordalag vikten och behovet av en skärpt lämplighetsprövning och fortlöpande 

tillsyn. Regeringen betonade att det närmast ankom på länsstyrelserna att 

vidta åtgärder för detta. 

Från proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken 560 

Även i proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken framhöll 

regeringen att effekterna av avregleringen till övervägande del var positiva 

och att beslutet om avregleringen låg fast. Regeringen framhöll utgångspunkten 

att 

246 

… man inom den yrkesmässiga trafiken bör så långt möjligt undvika konkurrensbegränsande 

regler och detaljstyrning av verksamheten. Vad som i stället bör efter- 

558 Bet. 1992/93:TU26, rskr. 1992:93:278. I Trafikutskottets behandling av propositionen 

framhölls att regeringens föreslagna åtgärder för att förbättra villkoren inom taxi branschen 

var bra men inte tillräckliga. Utskottet förklarade att det förutsatte att regeringen övervägde 

ytterligare åtgärder på såväl lagstiftnings- som tillsynsområdet. 

559 Bet. 1993/94:TU29, rskr. 1993/94:310. 

560 Bakgrunden till denna proposition var bl.a. riksdagens behandling och tillkännagivande 

med anledning av regeringens förslag om riktlinjer för tillståndsprövning och tillsyn i 1992 

års budgetproposition.

strävas är ökad effektivitet och en bättre kundtjänst. Medlen för detta är en fri konkurrens 

och en principiella etableringsfrihet under beaktande av att tillståndshavaren 

uppfyller lämplighetskraven som trafikutövare. 

Samtidigt konstaterades emellertid att avregleringen också kommit att medöra 

en del omställningsproblem. Av denna anledning lämnades i propositionen 

ett antal olika förslag på åtgärder som på olika sätt syftade till en skärpt 

tillsyn av taxitrafiken (se nedan). 

Från En ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken (prop. 1993/94:168) 

I propositionen En ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken (prop. 1993/94: 

168) uttalade regeringen att avregleringen av taxi hade kommit att medföra 

en del oegentligheter och missförhållanden vad avser kundens ställning och 

säkerhet samt att konkurrensen inte alltid skedde på lika villkor. 561 Regeringen 

framhöll att detta borde motverkas genom att tillsynen över trafiken 

skärptes. I propositionen föreslogs därför flera lagändringar i yrkestrafiklagen 

i syfte att göra tillsynen mer effektiv (se nedan). 


Ekonomiska 


I syfte att säkerställa konkurrensen på lika villkor inom taxinäringen föreslogs/framhölls 

i 1992 års budgetproposition att länsstyrelserna skulle prioritera 

och ägna mer resurser åt lämplighetsprövningen och uppföljningen av 

lämpligheten hos trafikutövaren. 562 

Bland förslagen i propositionen 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken, 

märks bl.a. 

561 Propositionen byggde på Kommunikationsdepartementets promemoria Ökad tillsyn av 

den yrkesmässiga trafiken (Ds 1993:91) som i sin tur utarbetats på grundval av Statskontorets 

rapport Om taxi och annan yrkesmässig trafik (1993:15) samt remissyttrandena över 

den. Statskontoret hade i november 1992 fått regeringens uppdrag att bl.a. göra en kartläggning 

av länsstyrelsernas tillsyn över den yrkesmässiga trafiken samt lämna förslag till 

förbättringar i syfte att effektivisera tillsynen. Efter hand utvidgades uppdraget till att även 

överväga de olika förslag som redovisats av Trafikutskottet, Riksdagens revisorer m.fl. I 

Statskontorets rapport lämnades förslag om en effektivare tillsyn av den yrkesmässiga trafiken 

i ett åtgärdspaket om 25 punkter. 

562 Det föreslogs inte några skärpningar i det formella regelverket eller mer ekonomiska 

resurser till länsstyrelserna i denna budgetproposition. (Senare, i budgetpropositionen för 

budgetåret 1994/95, föreslogs emellertid ökade resurser för länsstyrelsernas tillsynsarbete 

över den yrkesmässiga trafiken genom ökade ramanslag.) 

247

• Tydligare krav på prisinformation från taxiföretagen, bl.a. krav på att 

taxikvitton skall ha information om grunderna för prissättningen samt 

bilens registreringsnummer. 563 

• Skärpta regler beträffande plombering och användning av taxametrar, 

bl.a. krav på att taxametrar utan undantag skall vara plomberade samt 

höga krav på yrkeskunnande för plombering av taxametrar. 

I december 1992 beslutade regeringen (bl.a.) att i yrkestrafikförordningen 

införa krav på godkänt prov i yrkeskunnande för taxiförare. 564 Den förare 

som uppfyllde Vägverkets krav på yrkeskunnande skulle erhålla en särskild 

”taxiförarlegitimation”, som skulle finnas i fordonet och vara väl synlig för 

passageraren. Detta trädde dock i kraft först den 1 januari 1995 sedan det 

förenats med krav på en laglydnadsprövning för legitimationen (se nedan). 

I propositionen En ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken (prop. 1993/ 

94:168) föreslogs flera ändringar i yrkestrafiklagen i syfte att göra tillsynen 

av taximarknaden mer effektiv: 

• Länsstyrelsernas ansvar för den löpande tillsynen av den yrkesmässiga 

trafiken markerades explicit i lagen. 

• I lagen infördes ett krav på vandelsprövning av taxiförare innebärande 

krav på att ”taxiförarlegitimationen” bara skulle få ges till den som innehar 

föreskriven körkortsbehörighet 565 samt med hänsyn till såväl yrkeskunnande 

som laglydnad bedömdes vara lämplig. 566 

I propositionen betonade regeringen Länsstyrelsernas, Vägverkets, Luftfartsverkets, 

Konsumentverkets och SWEDAC:s olika roller och uppgifter 

betonades. Propositionen innehöll därutöver en redogörelse över planerade 

åtgärder som i huvudsak kunde genomföras genom regeringsbeslut. De 

viktigaste förslagen i denna del avsåg bättre möjligheter till kontroll mot 

polisregistret, bättre information om taxitrafiktaxor, vidgad skyldighet för 

polisen att rapportera brottslighet till tillsynsmyndigheten samt omedelbar 

giltighet av beslut om återkallelse av trafikstillstånd. Regeringens förslag 

antogs av riksdagen. 

563 Regeringen menade att Länsstyrelserna, Vägverket, Luftfartsverket och Konsumentverket 

borde ställa högre krav på prisinformationen från taxiföretagen. 

564 Förordning (1992:1387) om ändring i yrkestrafikförordningen (1988:1503) samt Förordning 

(1993:1159) om ändring i förordningen (1992:1387) om ändring i yrkestrafikförordningen 

(1988:1503). 

565 Genom förslagen i propositionen En reformerad yrkestrafiklagstiftning (prop. 1997/98: 

63) togs senare reglerna om särskild taxiförarbehörighet i körkortslagstiftningen bort för att 

stället byggas in i reglerna för taxiförarlegitimationen i yrkestrafiklagen och yrkestrafikförordningen. 

566 För att underlätta tillsynen av den yrkesmässiga trafiken föreslogs också en ändring i utsökningsregisterlagen 

(1986:617) vilket innebar att ändamålet med registret vidgades till att 

också omfatta tillsyn av innehavare av trafiktillstånd. 

248




Trots beslutade och genomförda skärpningar i (f.a.) yrkestrafiklagen, bedömdes 

det finnas ytterligare behov av en bättre ordning inom yrkestrafiken. 

Därför påbörjades ett arbete om en allmän översyn av yrkestrafikslagstiftningen 

och dess författningsreglering. 

6.6 Ny yrkestrafiklagstiftning 

För att bidra till det i proposition 1993/94:168 uttalade önskemålet om en 

bättre ordning inom yrkestrafiken tillkallade Kommunikationsdepartementet 

i december 1993 en Ledningsgrupp för yrkestrafikfrågor. Ledningsgruppen 

utsåg i sin tur fyra arbetsgrupper med uppgift att bl.a. kartlägga behovet av 

ytterligare lagstiftning på området. Gruppernas arbete resulterade i departementspromemorian 

Den yrkesmässiga trafiken – samordnings och genomförandefrågor 

(Ds 1994:100). Promemorian låg till grund för direktiven till 

1995 års yrkestrafikutredning om översyn av yrkestrafikslagstiftningen och 

dess författningsreglering. 

I maj 1996 överlämnade 1995 års yrkestrafikutredning sitt betänkande Ny 

yrkestrafiklagstiftning (SOU 1996:93). Betänkandet låg till grund för regeringens 

proposition En reformerad yrkestrafiklagstiftning (prop. 1997/98: 

63). Propositionen innehöll förslag till ny yrkestrafiklag och en ny lag om 

biluthyrning. 567 Vissa av förslagen var särskilt inriktade mot taxiverksamhet. 

Regeringens förslag antogs i huvudsak av riksdagen 568 och låg till 

grund för den nya lagstiftning om yrkestrafiken 569 som trädde i kraft den 1 

oktober 1998. 

6.6.1 Mål 


567 Propositionen föreslog även vissa följdändringar i andra lagar. 

568 Bet. 1997/98:TU9, rskr. 1997/98:192. 

569 Yrkestrafiklagen (1998:490) och yrkestrafikförordningen (1998:779). 

249



Det huvudsakliga syftet med förslagen i propositionen var att skapa en 

sammanhållen författningsstruktur för yrkestrafiken samtidigt som de 

allmänna bestämmelserna om trafiktillstånd preciserades, förtydligades 

och (i vissa avseenden) skärptes. Utöver en allmän översyn och lagteknisk 

modernisering av lagstiftningsområdet innebar förslagen en ytterligare 

harmonisering med EG:s regelverk. 


Ekonomiska 


Förslag som rör yrkestrafiken generellt: 

• Kraven på tillräckliga ekonomiska resurser för att driva yrkesmässig 

trafik höjdes. 

• Åtgärder föreslogs för att förbättra tillsynen av den yrkesmässiga 

trafiken, bl.a. ökade möjligheter att få uppgifter ur olika register. 

• Straffbestämmelserna för olaga yrkesmässig trafik höjdes. 

Särskilda förslag avseende taxi: 

• Skärpta behörighetskrav för erhållande av taxiförarlegitimation, bl.a. 

höjd åldersgränsen från 19 år till 21 år samt krav på innehav av Bkörkort 

i minst två år. 

• Bestämmelserna om prisinformation kompletterades genom införandet 

av ett krav på att taxan skulle vara så beskaffad att priset skulle 

kunna beräknas på ett enkelt sätt och att grunden för prisets bestämmande 

inte får förändras under färden. 570 

• Länsstyrelserna gavs ett uttryckligt bemyndigande att (efter samråd 

med Vägverket) meddela ytterligare föreskrifter beträffande prisinformation, 

utmärkning av fordon och lokalkännedom hos taxiförare. 

• Samtliga förfaranden som innebär att ett taxifordon förs utan att 

föraren innehar legitimation straffsanktioneras. 

570 Detta innebar i praktiken att den s.k. brytpunktstaxan utmönstrades. 

250

• (Reglerna om en särskild taxiförarbehörighet i körkortslagstiftningen 

togs bort och fördes i stället in i taxiförarlegitimationen. 571 ) 

Beträffande förutsättningarna för att införa ett krav på obligatorisk anslutning 

till beställningscentral klargjordes i propositionen att detta skulle 

utredas ytterligare. 




I budgetpropositionen för år 1997 572 framhöll regeringen att flertalet länsstyrelser 

hade konstaterat att tillståndshavarnas skulder till det allmänna hade 

minskat och att detta skulle kunna tillskrivas den skärpning som gjorts. 

Regeringen menade att arbetet med tillsyns- och tillståndsprövningen av den 

yrkesmässiga trafiken, i stort sett hade fått den ökade prioritering som eftersträvats 

i länsstyrelsernas regleringsbrev. 

6.7 Undantag från förbudet om konkurrensbegränsande 

samarbete införs 

I propositionen Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald (prop. 1999/ 

2000:140) lämnade regeringen förslag till inriktning och prioriteringar för 

den framtida konkurrenspolitiken. I propositionen föreslog regeringen även 

vissa ändringar i konkurrenslagen som rörde undantag från förbudet om 

konkurrensbegränsande samarbete för viss samverkan inom taxinäringen. 

Regeringens förslag antogs i huvudsak av riksdagen. 573 Till grund för regeringens 

förslag rörande taxisamverkan låg i huvudsak departementspromemorian 

Små företag och konkurrenslagen (Ds 1998:72). 574 I en särskild 

571 Detta innebar att det särskilda körprovet för taxi togs bort samt att körkort och taxiförarlegitimation 

i fortsättningen skulle utgöra separata handlingar. Legitimationen skall kunna 

erhållas av den som fyllt 21 år, har innehaft körkort med B-behörighet under en obruten 

period av minst 2 år eller innehar körkort med behörigheten samt uppfyller nödvändiga 

medicinska krav och i fråga om yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig som 

förare i taxitrafik. 

572 Prop. 1996/97:1, bil. 14. 

573 Bet. 2000/01:NU04, rskr. 2000/01:16. 

574 Denna promemoria hade utarbetats av en särskild arbetsgrupp inom (dåvarande) 

Närings- och handelsdepartementet. Arbetsguppen hade fått till uppgift att kartlägga och 

analysera olika typer av småföretagssamverkan på den svenska marknaden och överväga 

om de svenska konkurrensreglerna borde ändras för att inte hindra småföretagssamverkan 

som är till nytta för samhället och konsumenterna. 

251

förordning (se nedan) beslutade regeringen senare även om gruppundantag 

för viss taxisamverkan som inte omfattades av undantaget. 

I propositionen Moderniserad konkurrensövervakning (prop. 2003/04:80) 

bedömde regeringen att systemet med gruppundantag från förbudet om 

konkurrensbegränsande samarbete (gällande bl.a. taxi), skulle behållas tills 

vidare. Regeringens förslag och bedömning antogs av riksdagen. 575 

6.7.1 Mål 


I propositionen Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald pekade regeringen 

på behovet av tydligt regelverk på taxiområdet som kan tillgodose 

flera mål 576 : 

252 

Ett mål är upprätthållandet så långt det är möjligt av en effektiv konkurrens inom 

taxinäringen. Ytterligare ett mål är det samhälleliga intresset av tillgång till taxiservice 

även i mindre tätbefolkade områden i Sverige. Ett annat mål är att skapa 

den förutsebarhet som näringen rimligen bör ges. 

Mål för avregleringen av taxi 


Från propositionen Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald 

I propositionen pekar regeringen på konkurrenspolitikens uppgift rent generellt: 

Konkurrenspolitikens huvuduppgift är att bidra till modernisering och utveckling 

av samhället genom effektiva och öppna mark-nader. Sådana marknader släpper 

fram nya idéer, nya företag och nya människor. Samtidigt motverkas risken för en 

inflationistisk pris- och kostnadsutveckling som urholkar välståndet. En väl fungerande 

konkurrens kan på så sätt påtagligt bidra till en fortsatt god sysselsättningsutveckling. 

Beträffande taxisamverkan framhöll regeringen att det var oklart om det (då) 

gällande regelverket gav tillräckligt utrymme för att tillgodose målet om tillgång 

till taxiservice i mindre tätbefolkade områden i Sverige. Taxiföretagens 

samarbete prövades mot det generella förbudet mot konkurrensbegränsande 

samarbete i konkurrenslagen samt i form av individuella undantag. 

Regeringen pekade på att det saknades en praxis när det gällde konkurrenslagens 

tillämpning på samarbete mellan taxiföretag i mindre tätbefolkade 

områden och att det därför var oklart huruvida regelverket gav utrymme 

för att tillgodose målet om taxitillgång i sådana områden. Mot denna bak- 

575 Bet. 2003/04:NU13, rskr. 2003/04:224. 

576 Dessa mål hade också formulerats i promemorian Små företag och konkurrenslagen.

grund menade regeringen att det fanns skäl att skapa tydlighet genom 

införandet av nya regler i konkurrenslagen. Regeringen pekade på att en 

konflikt kan uppkomma mellan å ena sidan det samhälleliga intresset av 

tillgång till taxiservice och å andra sidan intresset av effektiv konkurrens: 

I den mån ett krav på konkurrens i meningen förbud mot samverkan mellan företag 

eller grupper av företag får den faktiska konsekvensen att tillgången till taxiservice 

helt eller delvis måste upphöra, bör det av konkurrenslagen framgå under vilka förhållanden 

förbudet i 6 § konkurrenslagen inte är tillämpligt. 

Från propositionen Moderniserad konkurrensövervakning 

I propositionen föreslog regeringen att det i konkurrenslagen liksom i EGrätten 

skulle införas ett generellt ständigt gällande undantag (s.k. legalundantag) 

från förbudet om konkurrensbegränsande samarbete för företagssamarbete 

som är övervägande positivt för konsumenterna. Vidare – och i 

linje med det generella undantaget – föreslogs att individuella undantag från 

förbudet om konkurrensbegränsande samarbete avskaffades liksom möjligheten 

till icke-ingripandebesked. 577 

Beträffande regeringens tidigare beslutade gruppundantag (gällande bl.a. 

taxi) från samarbetsförbudet, konstaterade regeringen vidare att det inte 

fanns någon på EG-rätten grundad skyldighet för Sverige att avskaffa 

gruppundantagen från konkurrenslagens förbud om konkurrensbegränsande 

samarbete. Regeringen menade att avskaffandet av individuella undantag 

och icke-ingripandebesked samt införande av ett legalundantag, skulle leda 

till att företagens behov av vägledning (åtminstone under en övergångsperiod) 

skulle komma att öka. Av denna anledning bedömde regeringen att 

systemet med nationella gruppundantag borde behållas tills vidare. Regeringen 

framhöll också att det på just taxiområdet inte fanns någon EG-rättslig 

motsvarighet. 


Ekonomiska 


Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete för 

taxisamverkan som behövs för att tillgodose samhällets intresse 

I propositionen Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald föreslog regeringen 

att ett undantag från konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande 

samarbete (6 §) skulle införas i konkurrenslagen för skriftliga avtal 

577 Bakgrunden till propositionen och föreslagen (och den utredning, SOU 2003:73, som 

föregick propositionen) var att EG hade infört sådana regler. (Kommissionens möjlighet att 

utfärda gruppundantag bibehölls dock.) 

253

mellan taxiföretag eller mellan en beställningscentral och taxiföretag om 

avtalet 

1. avser gemensam transportverksamhet genom samverkan i en beställningscentral 

eller på annat sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster eller 

sådana ekonomiska fördelar, 

2. behövs för att tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång till taxiservice, 

och 

3. omfattar högst 30 578 taxifordon. 

Detta undantag gäller inte till den del samarbetet avser förfarande eller villkor 

som innebär eller omfattar bl.a. fastställande av gemensamma priser, 

uppdelning av marknader samt till den del det är uppenbart att syftet med 

den gemensamma transportverksamheten eller intresset av tillgång till taxiservice 

kan tillgodoses utan att samarbetet omfattar ett sådant förfarande 

eller villkor. 

Gruppundantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete för 

taxisamverkan som svarar för högst 35 % av marknaden 

I propositionen Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald framhöll 

regeringen även att den avsåg att (med stöd av 17 § konkurrenslagen) vid 

senare tillfälle besluta om en förordning om särskilt gruppundantag (från 6 § 

konkurrenslagen) för taxi för sådana avtal om viss angiven taxisamverkan 

som inte omfattades av den nu föreslagna undantagsregeln. Regeringen utfärdade 

ett sådant gruppundantag den 23 november 2000. 579 

Detta beslut innebar att det infördes ett gruppundantag från konkurrenslagens 

förbud mot konkurrensbegränsande samarbete för skriftliga avtal 

mellan taxiföretag (eller mellan en beställningscentral och taxiföretag) som 

uppfyller vissa särskilt angivna villkor. Undantaget gäller för avtal om 

gemensam inköpsverksamhet och skydd av affärshemligheter. Under 

förutsättning att det är påkallat för att uppnå syftet med den gemensamma 

transportverksamheten samt att de samverkade företagen tillsammans svarar 

för högst 35 % av marknaden, gäller undantaget även för bl.a. avtal om 

gemensam marknadsföring och samarbete om priset för den tjänst som den 

gemensamma marknadsföringen avser. 580 


578 

Efter behandling i Näringsutskottet ändrades förslaget till 40 fordon vilket också blev 

riksdagens beslut. 

579 

Förordning (2000:1029) om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) för 

avtal om viss taxisamverkan. 

580 

För en mer utförlig beskrivning av detta gruppundantag hänvisas till förordningen. 

254



6.8 Regeringen tillsätter utredningar om 

ekonomisk brottslighet mm. 

Regeringen har sedan år 1995 vid tre olika tillfällen tillsatt utredningar som 

bl.a. berört problemen med ekonomisk brottslighet inom taxibranschen. Utredningarna 

har inte resulterat i några propositioner som direkt berört taxi. 

Utredning om åtgärder mot ekonomisk brottslighet inom vissa 

branscher 

I november 1995 tillsatte regeringen en utredning – Branschsaneringsutredningen 

– med uppgift att utreda vissa frågor om branschsanering och andra 

åtgärder mot ekonomisk brottslighet. 581 En av de branscher som utredningen 

kartlade var yrkestrafiken (taxi och åkerier). Beträffande yrkestrafiken föreslog 

utredningen bl.a. att: 

• Ett system med licensavgifter införs som ställer krav på en lägsta nivå på 

betalning av skatter och avgifter som en rörelse genererar. 582 

• Taxifordons taxametrar regelbundet skall tömmas i en tömningscentral. 

Förslagen har inte realiserats. 

Utredning om behovet av obligatorisk anslutning till 

beställningscentral 

I februari 1998 tillsatte regeringen en utredning – 1998 års taxiutredning – 

med uppdrag att utvärdera den rådande situationen inom taxibranschen och 

med utgångspunkt i den analysen bedöma behovet av obligatorisk anslutning 

till beställningscentral eller annat gemensamt organ samt förutsättningarna 

för detta. Obligatorisk anslutning till beställningscentraler hade av 

vissa intressenter framförts som ett bra sätt att få bukt med de problem som 

rådde inom taxinäringen. 

Med motiveringen att fler och fler taxiåkare på frivillig väg anslöt sig till 

beställningscentraler samt att taxibranschen i stort (trots allt) gick mot en 

sundare inriktning, avstod utredningen från att föreslå krav på obligatorisk 

581 

Utredningen lämnade delbetänkandet Licensavgift – en principskiss (SOU 1996:172) i 

december 1996 och huvudbetänkandet Branschsanering – och andra metoder mot ekobrott 

(SOU 1997:111) i september 1997. 

582 

Detta förslag föreslogs gälla även andra s.k. kontantbranscher, t.ex. frisör- och restaurangbranscherna. 

255

anslutning till en central. Samtidigt föreslog emellertid utredningen också 

bl.a. att 

• Innehavare av tillstånd till taxitrafik skall tömma all information från 

taxametern i en av myndighet godkänd tömningscentral. 583 

• Innehavare av tillstånd till taxitrafik skall registrera sina aktuella priser 

hos länsstyrelsen. Priserna skall vara maximipriser. 

• Vägverket bör meddela föreskrifter om ett standardiserat utseende på 

prisinformationen i syfte att åstadkomma jämförelsepriser. 

Förslaget om jämförelsepriser genomfördes genom att Vägverket år 1999 

utfärdade föreskrifter om detta. De övriga förslagen har inte realiserats. 

Utredning om översyn av de bestämmelser som reglerar 

taxibranschen 

I september 2003 tillsatte regeringen ytterligare en utredning – Utredningen 

om taxinäringen – med uppgift att göra en översyn av de bestämmelser som 

reglerar taxibranschen. Utredningen skall bl.a. undersöka åtgärder för bekämpandet 

av den olagliga yrkesmässiga taxitrafiken och ekonomiska 

brottslighet som råder inom taxibranschen, samt analysera frågor om behörigheten 

för att få köra taxifordon. Utredningen skall vara avslutad den 1 

november 2004. 

6.9 Källor 

Propositioner, utskottsbetänkanden och riksdagsskrivelser 

• Proposition (1986/87:5) om vissa yrkestrafikfrågor, bet. TU 7, rskr. 68 

• Proposition (1987/88:50) om trafikpolitiken inför 1990-talet, bet. 

1987/88:TU15, rskr.1987/88:166 

• Proposition (1987/88:78) om avreglering av yrkestrafiken, bet. 

1987/88:TU15, rskr.1987/88:166 

• Proposition 1991/92:100, bil.7, bet. 1992/93:TU1, rskr. 1992/93:2 

• Proposition (1992/93:106) om åtgärder rörande taxitrafiken, bet. 

1992/93:TU26, rskr. 1992:93:278 

• Proposition 1993/94:100, bil 7 

• En ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken (prop. 1993/94:168), bet. 

1993/94:TU29, rskr. 1993/94:310 

• Proposition 1996/97:1, bil 14 

• En reformerad yrkestrafiklagstiftning (prop. 1997/98:63), bet. 

1997/98:TU9, rskr. 1997/98:192) 

583 Detta hade tidigare också föreslagits av Branschsaneringsutredningen. 

256

• Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald (prop. 1999/2000:140), 

bet. 2000/01:NU04, rskr. 2000/01:16 

• Moderniserad konkurrensövervakning (prop. 2003/04:80), bet. 

2003/04:NU13, rskr. 2003/04:224 

Regeringsskrivelser 

• Redogörelse för regeringens avregleringsarbete under perioden 

september 1991-september 1994 (regeringens skrivelse 1994/95:22) 

• Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten (regeringens 

skrivelse 1999/2000:22) 

Departementspromemorior 

• Avreglering av taxi mm. (Ds K 1987:8) 

• Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken (Ds 1993:91) 

• Små företag och konkurrenslagen (Ds 1998:72) 

Offentliga utredningar 

• Ny yrkestrafiklagstiftning (SOU 1996:93) 

• Licensavgift – en principskiss (1996:172) 

• Branschsanering – och andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111) 

• Kundvänligare taxi (SOU 1999:60) 

Studier, analyser etc. 

• Taxi och flyg – effekter av avregleringar (SPK:s utredningsserie 1987:4) 

• Taxi efter avregleringen – en studie av konkurrensförhållanden (SPK:s 

bokserie 1992:1) 

• Ordning på taximarknaden, var god dröj (Hans Lind och Anders Wigren, 

SNS 1993) 

• Effekter av taxinäringens avreglering (Stefan Fölster, IUI 1993) 

• Avregleringen av taxinäringen – rapport från informationsbesök 

(Riksdagens revisorer, 17 mars 1993) 

• Om taxi och annan yrkesmässig trafik, (Statskontoret 1993:15) 

257

Lagar och förordningar 

• Yrkestrafiklag (1979:559) 


• Yrkestrafikförordning (1988:1503) 

• Förordning (1992:1387) om ändring i yrkestrafikförordningen 

(1988:1503) 

• Förordning (1993:1159) om ändring i förordningen (1992:1387) om 

ändring i yrkestrafikförordningen (1988:1503) 


• Yrkestrafikförordning (1998:490) 

• Förordning (2000:1029) om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen 

(1993:20) för avtal om viss taxisamverkan 

Övrigt 

Vissa regelreformerade marknader (promemoria från Näringsdepartementet, 

2004–02–26) 

258

Avregleringen av sex marknader : Del 2 Kartläggningar - Statskontoret

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?