Motioner och utlåtanden - Seko

Motioner och utlåtanden 

SEKOs kongress den 10–12 oktober 2006 

kongress 2006

Avsnitt A 

Organisationsfrågor – Stadgefrågor....................................................................................................................................................................... 3 

Avsnitt B 

Medlemsavgifter – Medlemsförsäkringar – Övriga ekonomiska frågor.....................................................................27 

Avsnitt C 

Studier – Information – SEKOmagasinet........................................................................................................................................................59 

Avsnitt D 

Lönepolitik – Förhandlingar..........................................................................................................................................................................................67 

Avsnitt E 

Allmänna anställningsvillkor.........................................................................................................................................................................................83 

Avsnitt F 

Arbetsrätt – Övrig lagstiftning....................................................................................................................................................................................87 

Avsnitt G 

Försäkringar Enligt lag och avtal – Pensioner........................................................................................................................................ 103 

Avsnitt H 

Miljö – Arbetsmiljö.............................................................................................................................................................................................................. 111 

Avsnitt I 

Näringspolitik............................................................................................................................................................................................................................ 117 

Avsnitt J 

Europa – Internationellt................................................................................................................................................................................................. 133 

Avsnitt K 

Övrigt................................................................................................................................................................................................................................................. 145 

© 2006 SEKO – Facket för Service och Kommunikation 

Original: MacGunnar – Information & Media 

Tryck: EO Grafiska AB, Stockholm 

06.06 1 000


Avsnitt A 

Organisationsfrågor – 

Stadgefrågor 

Motioner A 1–A 17 

Utlåtande nr 1–10 

kongress 2006

Avsnitt A 

A 1 

Motion inlämnad av: Hans Uhlin, Anders Berglund, avdelning SEKO Dalarna. 


Posten verkar bry sig mer om bilarna än personalen 

Det verkar som om Posten bryr sig mer om bilarna än personalen. Medan Bilarna får 

regelbunden service och omsorg. Ska personalen piskas till stordåd utan att få nödvändig 

tid till andhämtning Det blir allt svårare att bedriva arbetsmiljöarbete och annan facklig 

verksamhet till gagn för de arbetarnas arbetsvillkor. Nödvändig tid till att utföra uppdraget 

ifrågasätts allt oftare av de lokala cheferna. Ingen av dem vill stå för kostnaderna och 

de visar upp en konstant ovilja att samordna sina budgetar för att underlätta det företagsfackliga 

arbetet. 

I stället för systematiskt arbetsmiljöarbete så får vi systematisk underbemanning. I kombination 

med allt lösligare anställningsformer som till exempel ring och spring-jobb. Så 

skapas onödig stress, otrivsel och sjukskrivningar på jobbet. 

Bland de få som ska göra så mycket blir onödigt många sjuka, det leder till att arbeten 

inte blir gjorda. Men även till att det tas risker i trafiken eller på jobbet för att hinna med. 

I en allt mer ökande oro för försörjningen tystnar civilkuraget hos de anställda. Allt fler 

vill framstå i fördelaktig dager hos chefen. Och i bakvattnet brer fjäskar mentaliteten ut 

sig. Det blir allt svårare att rekrytera personer till skyddsombud och till fackliga förtroendeuppdrag. 

De som trots allt vågar stå upp för rättvisa villkor, pekas ofta med chefernas 

stöd ut som svårhanterliga bråkstakar. 

Arbetsplatsen är grunden för all facklig verksamhet och under 1990-talet sjönk aktiviteten 

Skyddsombuden fick en sämre ställning och det blev svårt att rekrytera nya. Det 

blev också färre och kortare utbildningar inom arbetsmiljö, både för skyddsombud och 

arbetsledning. 

Företagshälsovården reducerades till minsta möjliga nivå. Och organisationen slimmades 

på back up-funktioner. 

Ledarskapet eller kanske snarare brist på ledarskap inom Posten ökar. De gamla ersätts 

nu en med en ny arbetsledare generation. Som inte har en aning om vad som kan anses 

som god sed på arbetsmarknaden. De besitter ofta en total okunnighet om lagar och avtal. 

I okunnigheten tar sig ”ny” cheferna till sig allt större utrymme och förpestade tillvaron 

för många anställda och fackligt förtroendevalda. Och där befinner vi oss nu. Att vi tillåter 

små cheferna, att ta bättre vara på bilarna än på personalen, det är för många postanställda 

som hukar sig i budgetfrossa. Det är fegt att vi överlåter till samhället och individen 

att betala kalaset för denna okunskap. Det är nu hög tid att sätta foten på bromspedalen 

för oss som jobbar på Posten. Men även i arbetslivet i övrigt och jobba för friskare 

arbetsplatser för alla. 

Yrkande: 

att förbundet tar initiativ till att stimulera, stärka och stödja det lokala fackliga arbetet på 

arbetsplatserna igenom riktade insatser i syfte att engagera ungdomar till förtroendeuppdrag. 

att förbundet aktivt stöttar upp de avdelningar som satsar på verksamhet med nödvändiga 

resurser framför allt dem som målmedvetet jobbar utåtriktat. 

att förbundet ökar trycket internt i organisationen i syfte att öka kunskapen och förståelsen 

för den arbetsrättsliga lagstiftningen. 

att förbundet gentemot motparten ställer krav om utbildningsplan i arbetsrätt för nya 

chefer. 

att förbundet kräver av motparten att personal i arbetsledande ställning ska ha nödig kän- 

kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt A 

nedom om arbetsrätts-/arbetsmiljölagstiftningen samt att det ska vara meriterande vid 

anställning. 

att förbundet avvisar lösliga anställningsformer och arbetar för heltid en rättighet. 

att förbundet skickar motionen vidare till LO-kongressen. 

Motionen antagen i sin helhet på SEKO Dalarnas representantskapsmöte den 23 mars 

2006. 

Utlåtande nr 1 över motion A 1 

Yrkande: 

att förbundet tar initiativ till att stimulera, stärka och stödja det lokala fackliga arbetet 

på arbetsplatserna igenom riktade insatser i syfte att engagera ungdomar till förtroendeuppdrag. 

att förbundet aktivt stöttar upp de avdelningar som satsar på verksamhet med nödvändiga 

resurser framför allt dem som målmedvetet jobbar utåtriktat. 

att förbundet ökar trycket internt i organisationen i syfte att öka kunskapen och förståelsen 

för den arbetsrättsliga lagstiftningen. 

att förbundet gentemot motparten ställer krav om utbildningsplan i arbetsrätt för nya 

chefer. 

att förbundet kräver av motparten att personal i arbetsledande ställning ska ha nödig kännedom 

om arbetsrätts-/arbetsmiljölagstiftningen samt att det ska vara meriterande vid 

anställning. 

att förbundet avvisar lösliga anställningsformer och arbetar för heltid en rättighet. 


Utlåtande: 

Precis som motionären skriver är aktiviteten, intresset och engagemanget bland medlemmarna 

ute på arbetsplatserna är avgörande för hur arbets- och skyddsorganisation ser 

ut. Det är också viktigt att medlemsnumerären är hög och att alla får möjlighet att gå en 

medlemsutbildning. 

Under den senaste kongressperioden har förbundets ungdomsarbete tagit nya former. 

Det tidigare ungdomsrådet har lagts ner och ersatts av ett stimulansbidrag som avdelningarna 

kan använda för de ungdomsaktiviteter de anser vara de mest angelägna. 

Förbundet har under kongressperioden också satsat stora resurser på medlemsrekrytering 

och medlemsvård. De material som tagits fram i samband med detta, riktar sig specifikt 

till unga och potentiella medlemmar. Materialens inriktning fokuserar på att det är 

viktigt att gå med i facket och att det är viktigt att bli en aktiv medlem i facket. Att det är 

när man själv bidrar med idéer och åsikter, som det fackliga medlemskapet ger ett reellt 

inflytande. 

För att detta ska bli verklighet krävs det inte bara att de unga blir intresserade, utbildar 

sig och går på fackmöten. De krävs också att klubbar och avdelningar tar hand om 

de nya medlemmarna, guidar dem in i organisationen, ser dem som en resurs och ger dem 

arbetsuppgifter. 

Förbundet har under året genomfört flera utåtriktade kampanjer till stöd för avdelningarnas 

utåtriktade verksamhet. Detta har huvudsakligen skett i samband med första maj, Almedalsveckan 

i Visby och de årliga avdelningsveckorna och omfattat både pressaktiviteter, 

där förbundet tagit fram geografiskt nedbrutet material och medlemsaktiviteter. 

En stor landsomfattande kampanj med stortavlor har också genomförts, där förbundet 

kongress 2006

Avsnitt A 


stått för kampanjmaterial i form av flygblad, t-shirts, jackor och knappar till avdelningar 

och klubbar. Stöd och hjälp vid lokala kampanjer finns att få via förbundets informationsenhet. 

Inom SEKO finns ett brett utbud av arbetsrättsliga utbildningar. I GFU finns ett avsnitt 

om grundläggande arbetsrätt. I den relativt nyinrättade utbildningen ARG – Arbetsrätt 

Grund, fokuseras enbart på fördjupning och praktikfall kring våra arbetsrättsliga lagar 

och regler, till exempel MBL, LAS, diskrimineringslagar, rehabilitering och så vidare. Förbundet 

anordnar även ett antal branschutbildningar med fokus på arbetsrätt där branschspecifika 

frågor och problem lyfts fram. Utöver SEKOs egna utbildningar genomförs ytterligare 

fördjupningskurser i LOs regi inom området arbetsrätt. 

Vi kan dock konstatera att SEKOs ARG-utbildning är väldigt eftertraktad och att i princip 

alla kurser är fulla och reservlistor för deltagare som inte får plats ofta måste upprättas. 

Det visar på att det finns vetgiriga förtroendevalda inom SEKO och ett starkt intresse 

i organisationen kring arbetsrättsliga frågor. I kombination med detta och att de arbetsrättsliga 

frågorna just nu är högt upp på dagordningen i samhällsdebatten anser förbundsstyrelsen 

att ytterligare insatser på området är välkomna. 

Motionen beskriver bland annat problematiken med en ny generation arbetsledare som 

många gånger har en bristande kunskap i arbetsrätt och arbetsmiljö. Det är naturligtvis av 

stor vikt för oss som facklig organisation att de vi möter i exempelvis förhandlingar har 

kunskap om de lagar och avtal de har att följa. Detta förhållande bör tas upp i dialog eller 

i förekommande fall förhandlingar lokalt med våra motparter. Samtidigt kan noteras att 

Arbetsmiljöverkets föreskrift ”systematiskt arbetsmiljöarbete, 2001:1 och 2003:4” redogör 

för Arbetsmiljöverkets tämligen detaljerade krav på kunskap som ställs på chefer och 

arbetsledare. Uppföljning beträffande att föreskrifterna följs bör rimligtvis göras på lokal 

nivå i dialog med arbetsledningen, i detta sammanhang kan ju naturligtvis önskemål om 

meriter för nyanställning av chefer och arbetsledare framställas. 

Förbundet ska naturligtvis fortsatt avvisa lösliga anställningsformer och arbeta för att 

heltid ska vara en rättighet enligt vårt program ”Starka kollektivavtal, rätt lön och god 

arbetsmiljö”. 

Förbundsstyrelsens förslag: 

att avslå motion A 1 sjunde att-satsen. 

att anse motion A 1 första, andra, fjärde och femte att-satserna besvarade. 

att bifalla motion A 1 tredje och sjätte att-satserna. 

6 kongress 2006


A 2 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Örebro. 

Ansvarig för rättvis och medveten handel 

Utdrag ur Riktlinjer för LOs internationella verksamhet: 

”Konsumentmakt 

En viktig del är också den allmänna opinionens inställning. Samverkan med företag och 

konsumentorganisationer genom rättvisemärkning av produkter kan vara en väg. LO och 

Svenska Kyrkan äger bolaget Rättvisemärkt. Konsumentaktiviteter kan ha stor inverkan 

på företagens handlande och deras vilja att delta i att bekämpa barnarbete och annan exploatering 

av arbetskraft. Beslut om eventuella bojkottaktioner av varor eller företag ska 

i första hand baseras på en uttrycklig begäran från våra internationella fackliga organisationer. 

I enskilda sakfrågor där det finns en samsyn är det också värdefullt att etablera ett 

samarbete mellan LO och frivilligorganisationer. Det är dock alltid de fackliga organisationernas 

uppgift att bevaka löner och arbetsvillkor på arbetsplatserna.” 

För att få en ökad förståelse och solidaritet med arbetare i andra länder så anser vi att det 

behöver utses personer som är ansvariga för en rättvis och medveten handel. Den ”Ansvarige 

för rättvis och medveten handel” kommer bland annat att ha som uppgift att se till 

att alla inköp till organisationen görs utifrån ett rättviseperspektiv. Till exempel om det 

finns kollektivavtal och att det inte förekommer barnarbete. Kaffet på arbetsplatsen och 

klädinköp är bara två exempel på saker som vi måste hålla koll på. Vi anser att det måste 

vara fackets uppgift att öka folks medvetenhet. Skulle vi vara i samma situation som arbetarna 

i många andra länder så skulle vi vilja att konsumenterna ställde hårdare krav. Det 

här är ett ansvarsområde som är minst lika viktigt som andra uppdrag som vi ställer krav 

på ska finnas i styrelser på olika nivåer. 

Därför föreslår vi: 

att förbundet utser en ”Ansvarig för rättvis och medveten handel”. 

att alla avdelningar utser en ”Ansvarig för rättvis och medveten handel”. 

att alla klubbar/sektioner utser en ”Ansvarig för rättvis och medveten handel”. 

Motionen antagen på SEKO Örebro representantskapsmöte den 23 mars 2006. 


Yrkande: 

att förbundet utser en ”Ansvarig för rättvis och medveten handel”. 

att alla avdelningar utser en ”Ansvarig för rättvis och medveten handel”. 

att alla klubbar/sektioner utser en ”Ansvarig för rättvis och medveten handel”. 

Utlåtande: 

Våra grundbultar inom fackföreningsrörelsens är att organisera medlemmar, teckna kollektivavtal 

och på så sätt skapa bra villkor för våra medlemmar ute på arbetsplatserna. 

Fackföreningsrörelsen är global, genom våra internationella nätverk arbetar vi för en rättvisare 

fördelning av makt och resurser i hela världen. Det försöker vi uppnå genom att 

stödja och utveckla, oberoende, demokratiska och jämställda fackliga organisationer runt 

kongress 2006

Avsnitt A 


om i världen. Vår tro är, att det är när människor organiserar sig och kräver sina rättigheter, 

som maktstrukturerna i ett samhälle kan förändras. 

Rättvisemärket är därför en fullkomligt genial liten lapp som berättar massor om den 

produkt vi håller i handen och kanske står i begrepp att köpa inne i butiken. Den berättar 

bland annat att de som producerat varan gjort det under goda arbetsförhållanden, till en 

skälig lön, med miljömedvetenhet och i en demokratisk organisationsstruktur. För att få 

sätta på ett rättvisemärke måste arbetet dessutom följa FNs deklaration om de mänskliga 

rättigheterna, FNs barnkonvention och ILOs grundläggande konventioner, främja jämställdheten 

mellan män och kvinnor och helst ha förädlats i sitt ursprungsland. 

Rättvisemärkningen ligger med andra ord helt i linje med det faktorer som vi tror bidrar 

till ökat välstånd och demokrati i länder där resurser och inflytande är orättvist fördelade. 

Därför är det otroligt viktigt att informationen kring frågor om rättvis och medveten handel 

får större utrymme inom vår organisation och att vi tar tillvara den makt vi har som 

konsumenter. En förutsättning för vår trovärdighet är att vi lever som vi lär, vilket innebär 

att vi har en skyldighet att ta hänsyn till under vilka villkor en vara är producerad. Detta 

gäller både i ett nationellt och i ett globalt perspektiv. Lika självklart som vi väljer att 

handla av den som har ett kollektivavtal här hemma, lika självklart ska det vara att välja 

en rättvisemärkt produkt framför en annan. 

Förbundsstyrelsen har därför påbörjat arbetet med att utarbeta en policy för inköp och 

upphandling, som stödjer de fackliga grundkraven om rättvisa, demokratiska och jämställda 

arbetsförhållanden, för hela förbundet. Förbundsstyrelsen anser däremot inte att 

frågan bör regleras i stadgarna i detta läge. Först ska vi informera och ta fram riktlinjer 

för en bra policy för en rättvis och medveten handel. 


att avslå motion A 2. 

kongress 2006


A 3 

Motion inlämnad av: Ingela Granqvist, avdelning SEKO Dalarna 

Vi kan väl slopa den onödiga blanketten 

Förenkla inträdet i SEKO. I dag när vi värvar en ny medlem så är det mycket att tänka på. 

A-kassa, försäkringar, avgift med mera. En blankett som enligt vår mening inte fyller någon 

funktion är intyg över arbetad tid. När man efterfrågar a-kassa är det ändå om man 

fyller ett års medlemskap och ett arbetsvillkor som styr ersättningen. Det ska vara enkelt 

när man möter nya medlemmar. 


att förbundet slopar denna blankett. 

Motionen antagen i sin helhet på representantskapet den 23 mars 2006 i Borlänge. 


Yrkande: 

att förbundet slopar denna blankett. 

Utlåtande: 

I dag är kravet för medlemskap i SEKOs a-kassa att man uppfyller de arbetsvillkor som 

lagen föreskriver samt att man arbetar på något av SEKOs organisationsområden. Att arbetsvillkoren 

är uppfyllda, styrker medlemmen genom att fylla i och skicka in blanketten 

”intyg över arbetad tid”, till a-kassan. 

Förbundsstyrelsen har förståelse för att blanketten kan upplevas både snårig och onödig 

men i enlighet med nuvarande lagstiftning är den en förutsättning för att a-kassan ska 

kunna acceptera en ny medlem. 

SEKO driver kravet om en lagändring beträffande arbetsvillkoren till a-kassan, så att 

även medlemmar som i dag inte uppfyller kraven ska kunna bli medlem i a-kassan. Vi hoppas 

därför att vi i framtiden ska kunna slopa blanketten ”intyg över arbetad tid”. 



kongress 2006

Avsnitt A 

A 4 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Skåne. 


Förbundsgemensam upphandling av telefonannonsering i Gula Sidorna 

Då SEKO Skåne satt i förhandlingar om annonsering i Gula Sidorna senast kunde vi som 

ensam avdelning pressa priset med cirka 10 000 kronor. SEKO Skåne anser att annonseringen 

i Gula Sidorna är en stor kostnad för avdelningarna. Det borde vara billigare om 

förbundet tog ett samlat grepp över telefonannonserna och sedan utdebiterade till avdelningarna. 

Då blir det likadan annonsering i alla Sveriges delar av Gula Sidorna och priset 

pressat. 

SEKO Skåne föreslår kongressen besluta: 

att förbundet genomför en gemensam upphandling, så snart som möjligt, av telefonannonser 

i Gula Sidorna i mening att pressa priset och få samma annonsering i Sveriges 

alla delar. 

Motionen antagen vid SEKO Skånes representantskap 31 mars 2006. 


Yrkande: 

att förbundet genomför en gemensam upphandling, så snart som möjligt, av telefonannonser 

i Gula sidorna i mening att pressa priset och få samma annonsering i Sveriges 

alla delar. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärernas uppfattning om att annonsering i Gula sidorna är 

en stor kostnad, vilket det fortfarande skulle vara även om det gick att pressa priset med 

en gemensam upphandling. De flesta avdelningar väljer i dag att enbart stå med i Företag 

A–Ö (före detta Rosa Sidorna), vilket innebär betydligt lägre kostnader. 

I dag finns det alternativ till att fysiskt leta i telefonkatalogen. Vår bedömning är att 

allt fler använder exempelvis Internet för att leta rätt på telefonnummer och/eller adresser. 

Gör man en sökning på Eniros Gula Sidorna på internet, får man upp 103 ”företag” med 

SEKO i namnet, varav 97 är SEKO-avdelningar eller -klubbar. Där går det alltså att hitta 

även de som valt att enbart använda sig av Företag A–Ö. 

Ett beslut om gemensam upphandling förutsätter att alla avdelningar finns med. Detta 

skulle innebära att vi i praktiken tvingar på avdelningarna en kostnad som en majoritet 

i dag valt att avstå från. Det skulle också innebära ett stort administrativt åtagande från 

förbundskontoret, vilket i sig också innebär ökade kostnader. 



10 kongress 2006


A 5 


Sammanslagning av SEKO och Elektrikerförbundet 

Eftersom samgåendet mellan Elektrikerförbundet och Byggnads inte blev av anser SEKO 

Skåne att det är dags att återigen ta upp förhandlingarna med Elektrikerförbundet för att 

gå samman. Båda förbunden har medlemmar inom Energibranschen. Vid vissa arbetsplatser 

konkurrerar vi med varandra. Därför, både för våra medlemmar och för vårt förbund, 

vore det bäst om medlemmarna löd under samma kollektivavtal och hade samma rättigheter 

och skyldigheter. Allt för att stå starka mot en gemensam arbetsgivare. 


att SEKO kontaktar Elektrikerförbundet för att ta upp förhandlingar för ett sammangående 

under kongressperioden. 

Motionen antagen vid SEKO Skånes representantskap den 31 mars 2006. 


Yrkande: 

att SEKO kontaktar Elektrikerförbundet för att ta upp förhandlingar för ett sammangående 

under kongressperioden. 

Utlåtande: 

I alla fackförbund pågår kontinuerliga diskussioner om framtiden. En naturlig del av dessa 

diskussioner är att fundera över möjligheten att bli starkare genom att slå ihop två eller flera 

förbund. En dimension i diskussionerna är den krassa ekonomiska verkligheten, en annan 

är att öka den fackliga styrkan genom att föra samman medlemsgrupper med mycket gemensamt. 

De flesta projekt startas mot bakgrund av en kombination av de båda. Verkligheten 

har visat att det inte är vare sig enkelt eller smärtfritt att komma fram till konkreta 

resultat. Vi har under de senaste åren kunnat följa hur till synes helt logiska sammanslagningsprojekt 

avbrutits. Traditioner, skilda fackliga kulturer, olika organisationslösningar 

har sannolikt medverkat till att projekten gått i stå. 

Mot bakgrund av att det finns många ”brända fingrar” i organisationsfrågorna anser 

förbundsstyrelsen att en första ingång i diskussioner med andra förbund bör utgå från behovet 

att etablera ett fördjupat samarbete i olika frågor. Genom detta skapas en stabilare 

grund för ett eventuellt kommande organisationsprojekt. 

Förbundsstyrelsen har haft och kommer att ha kontakter med bland andra Svenska 

Elektrikerförbundet i syfte att, i olika former, etablera ett fördjupat samarbete med ökad 

facklig styrka som en av grundförutsättningarna. Vad som konkret kan komma ut av dessa 

kontakter återstår att se. Samtidigt måste en dialog föras med andra, för oss intressanta, 

fackliga partners, utifrån samma grundförutsättningar. 

Förbundsstyrelsen anser att det mot ovanstående bakgrund vore olyckligt att låsa fast 

oss under kongressperioden till att konkret förhandla med endast ett förbund. I stället är 

förbundsstyrelsen övertygad om att SEKOs medlemmar gynnas bäst av att vi kan ha en 

dialog med flera närstående fackliga organisationer enligt ovanstående resonemang. 


att anse motion A 5 besvarad. 

kongress 2006 11

Avsnitt A 

A 6 

Motion inlämnad av: Hans Andersen, SEKO Avdelning Halland–Jönköpings län. 


Motion till SEKO Förbunds årsmöte 

Vi i SEKO Avdelningen i Halland Jönköpings Län styrelse tycker att det är viktigt att medlemmar 

som vi engagerat på olika nivå i vår organisation och i LO får möjlighet till att direkt påverka 

vem som ska representera vårt förbund på LOs representantskap och kongress. Därför 

anser vi att det ska vare möjligt att utse SEKOs representanter i ett val. Valet ska genomföras 

på vår kongress på samma sätt som andra val genomförs. Avdelningar har möjligheten till 

att nominera vem dom vill se som vårt förbunds representant i LOs representantskap. 

Vi tycker: 

att SEKO förbund ska företrädas av valda ombud på LOs representantskap. 

att SEKO ombuden och dess ersättare väljs på SEKOs kongress. 

att nominering sker till detta uppdrag i enlighet med förbundets regler. 

Motionen antagen på Avdelning Halland–Jönköping representantskap den 31 mars 2006. 


Yrkande: 

att SEKO Förbund ska företrädas av valda ombud på LOs representantskap. 

att SEKO-ombuden och dess ersättare väljs på SEKOs kongress. 

att nominering sker till detta uppdrag i enlighet med förbundets regler. 

Utlåtande: 

LOs högsta beslutande organ är LO-kongressen. Sedan en tid tillbaka har vi haft den ordningen 

att avdelningarna har kunnat nominera ombud, som sedan har utsetts av förbundsstyrelsen. 

Med denna hantering har vi kunnat tillgodose att SEKOs delegation varit väl sammansatt och 

representerat såväl olika organisationsnivåer som breda medlemsgrupper. Att vi har valt att 

fatta beslutet om representation på kongressen i förbundsstyrelsen och inte på kongressen är 

av praktiska skäl. LOs tidsplanering stämmer inte alltid överens med vår interna planering. 

Förbundsstyrelsen anser att detta sätt att hantera valen till LO-kongressen har fungerat bra 

och att vi ska fortsätta på den inslagna vägen inför kommande LO-kongresser. 

LO-kongressen är det organ där förbunden tillsammans drar upp gemensamma riktlinjer 

för framtiden och behandlar många principiellt viktiga frågor. LOs representantskap 

är högsta beslutande organ mellan kongresserna och sammanträder två gånger per år. Till 

skillnad från kongresserna är det i allmänhet korta sammanträden av formaliakaraktär. 

SEKO har sju ombud i representantskapet. För närvarande innebär det att vi representeras 

av verkställande utskottet (utom förbundsordföranden som sitter i LOs styrelse), biträdande 

avtalssekreteraren, kanslichefen på ordförandekansliet samt studieombudsmannen. 

Förbundsstyrelsen anser att SEKOs nuvarande representation har fungerat bra men vi 

ser ändå skäl att inför kommande LO-kongressperiod se över möjligheten att öka antalet 

förtroendevalda i representantskapet. 


att avslå motion A 6 andra att-satsen. 

att anse motion A 6 första och tredje att-satserna besvarade. 

12 kongress 2006


A 7 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Stockholm. 

Motion om klubbar och avdelningars ansvarsområden 

SEKOs stadgar ger våra klubbar en mycket stark ställning. Denna ställning är en avspegling 

av vår starka betoning på att vara medlemsnära och vikten av att vara närvarande ute 

på arbetsplatserna. Det är också en avspegling av en kamp för att skapa inflytande och ge 

starka verktyg till arbetsplatsorganisation. Det är bra! 

Den starka positionen gäller både den delegerade förhandlingsrätten och rätten att ta ut 

egen medlemsavgift. Dessutom ska klubbarna vara aktiva i avdelningarnas demokratiska 

process. Det ska vara möjligt för klubbarna att utöva makt över avdelningarnas verksamhetsplaner 

och genom avdelningen utöva makt i hela förbundet. Dessa rättigheter är givna 

i stadgarna och gäller för alla klubbar. 

Våra stadgar är emellertid skrivna i en tid när våra klubbar ofta var delar av en mycket 

större helhet. Postklubbarna var en del av Postavdelningar och dessutom fanns det ett 

rikstäckande koncernfack på posten. Likadant var det med SJ, Telia, Banverket, Försvaret 

och så vidare. 

I dag har bilden förändrats. På grund av att företag och myndigheter har blivit uppdelade, 

anlitar olika entreprenörer eller att det enkelt kommit nya företag på markanden har 

många klubbar blivit mindre och företagsfacken försvunnit eller också blivit uppdelade. 

Inom SEKO finns i dag både klubbar som fortfarande håller ihop förhandlingsverksamheten 

i rikstäckande företagsfack och klubbar som ska stå helt på egna ben. 

Allt detta har medfört att många klubbar får verka under nya och svåra förhållanden. 

Från att ha hanterat medlemsfrågor på den egna arbetsplatsen och avtalsfrågor gemensamt 

med andra klubbar inom ett företagsfack ska man nu, förutom de tidigare arbetsuppgifterna, 

även hantera kontroll av entreprenörer, försvara organisations- och avtalsområdet 

vid entreprenader, medlemsrekrytering hos entreprenörerna med mera. Våra erfarenheter 

visar att långt ifrån alla klubbar klarar av alla dessa arbetsuppgifter. 

Ombildning av klubbar till avdelningssektioner är ett sådant tecken. Ett annat är att 

vissa klubbar inte orkar/prioriterar att delta i avdelningens demokratiska beslutsprocess 

även om de hanterar sina arbetsplatsfrågor. Ett tredje är att vårt organisationsområde 

naggas i kanten för att klubbarna inte förmår teckna avtal med entreprenörer som övertar 

arbetsuppgifter som tidigare sköttes i egen regi. Ett fjärde är att klubbarna blivit väldigt 

sårbara. Om några få förtroendevalda försvinner så kan även avtals- och förhandlingskompetensen 

försvinna ur klubben. Konsekvensen blir att vi inte förmår upprätthålla 

medlemskapets värde. 

Allt detta pekar på att SEKO måste göra en översyn av klubbarnas och avdelningarnas arbetsuppgifter, 

ansvaret för att upprätthålla organisations- och avtalsområdet och en satsning 

på kompetenssäkring för de förtroendevalda som ska upprätthålla medlemskapets värden. 

Inriktningen på översynen bör vara att klubbarnas starka ställning i den demokratiska 

processen ska vara kvar, inklusive rätten – men inte som obligatorium, att få ta ut medlemsavgift. 

Likaså ska det vara möjligt för klubbarna att få förhandlingsrätten delegerad och kunna 

delegera den vidare till företagsfack. Men delegationen måste följas av obligatorisk utbildning/kompetenssäkring 

och kunna omprövas. 

Översynen borde också gälla om den generella delegationen till klubbarna ska omfatta 

frågor som avsteg från turordningen vid övertalighet, skydd av avtals- och organisationsområdet 

vid entreprenader och upphandlingar eller om sådana frågor ska samordnas på 

avdelningsnivå. 

kongress 2006 1

Avsnitt A 


SEKO Stockholm yrkar på att kongressen beslutar: 

att förbundsstyrelsen gör en översyn av stadgarna i enlighet med motionens inriktningsförslag, 

i första hand § 16 samt 26 till 30. 

SEKO Stockholms representantskap har vid sitt årsmöte den 22 mars 2006 antagit motionen 

som sin egen. 

A 8 


Fördelning av avdelningsavgift i nya avgiftssystemet 

Trots att stadgarna anger att klubbarna ska ha medlemmar i en avdelningsgeografi ser inte 

alltid verkligheten ut så. Det finns många klubbar som har medlemmar och förhandlingsmandat 

i två eller fler geografier. Om en klubb får förhandlingsmandat utanför den avdelningsgeografi 

den tillhör finns det risk att berörd avdelning inte vill släppa medlemmarna 

ifrån sig, ofta av skälet att man tappar medlemsintäkter. 

Med det nya avgiftsförslaget blir avdelningsavgiften lika i alla avdelningar. Om man använder 

sig av medlemmens bostadsort som underlag för fördelning av avdelningsavgiften 

så underlättar det att föra över medlemmar till den klubb där förhandlingsmandatet ligger 

utan konflikt mellan avdelning och klubb. Det möjliggör också klubbildning på små 

företag/myndigheter med verksamhet i flera avdelningsgeografier utan att det belastar avdelningarnas 

ekonomi. 

Vi yrkar därför: 

att underlaget för fördelning av avdelningsavgiften utgörs av medlemmens bostadsort. 


som sin egen. 

Utlåtande nr 7 över motionerna A 7 och A 8 

Yrkande: 

Motion A 7 

att förbundsstyrelsen gör en översyn av stadgarna i enlighet med motionens inriktningsförslag, 

i första hand § 16 samt 26 till 30 

Motion A 8 

att underlaget för fördelning av avdelningsavgiften utgörs av medlemmens bostadsort. 

Utlåtande: 

Motion A 7 pekar på de nya förutsättningar som många klubbar arbetar under i dag, jämfört 

när vi startade processen för drygt tio år sedan. Förbundsstyrelsen delar motionärernas 

uppfattning att det finns ett behov av att se över stadgarna men vi är inte helt övertygade 

om att den inriktning motionen pekar ut är den rätta. 

Utgångspunkten för vem som gör vad i SEKO är stadgarna. Ändå uppstår oklarheter om 

rollfördelningen. Ibland kan oklarheterna förklaras med att man ibland har flera parallella 

roller. Avdelningarnas roller i medlemsrekrytering och avtalstecknande är det tydligaste 

1 kongress 2006


exemplet på detta. Som avtalstecknare är avdelningsombudsmannen förbundskontorets 

förlängda arm. När han/hon värvar medlemmar är det en klubbuppgift och när medlemmen 

skrivs in vårt medlemsregister är det en avdelningsuppgift som utförs. 

Ibland kan oklarheterna förklaras med att stadgarna inte är tydliga. Den uppdelning i 

en linjeorganisation och en förhandlingsorganisation som vi under en längre tid levt med 

i SEKO har inte helt fått genomslag i våra stadgar. Ett tydligt exempel på det är koncern-, 

företags- och myndighetsorganisationerna som har en viktig roll att fylla när det gäller att 

uppfylla våra gemensamma åtaganden. 

Ibland är skrivningarna i stadgarna tydliga utan att det märks i organisationen. Vid 

senaste stadgerevideringen gjorde vi avkall på kravet att alla medlemmar skulle tillhöra 

en klubb. I stället infördes möjligheten att inrätta avdelningssektioner. Förbundsstyrelsen 

kan konstatera att vi i dag har ett antal klubbar som inte upplever sig ha möjligheter att 

utföra alla de uppgifter som stadgarna ålägger dem. Som motionen pekar på ser vi också 

en utveckling med ökande antal avdelningssektioner, vilket innebär att arbetsbördan på 

avdelningarna ökar. 

Självklart är också en stor del av förklaringen det faktum att vi är en väldigt bred organisation, 

med väldigt olika förutsättningar för att bedriva fackligt arbete. 

Vår uppfattning är att vi lite mer heltäckande och djupgående behöver fundera över och 

diskutera rollfördelning och uppgifter under kommande kongressperiod. Den diskussionen 

måste omfatta rollfördelning och uppgifter i hela organisationen och kommer med största 

sannolikhet att utmynna i ett antal justeringar i våra stadgar och i vår organisation. Förbundsstyrelsen 

vill understryka att vi inte är ute efter någon ny, omvälvande organisationsförändring. 

I stället vill vi med den geografiska avdelningsstrukturen som utgångspunkt 

under nästa kongressperiod inrikta organisationsarbetet på att diskutera och hitta lämpliga 

lösningar vartefter vi tillsammans känner oss mogna att genomföra dem. 

I motion A 8 föreslås att underlaget för fördelning av avdelningsavgiften ska utgöras av 

medlemmens bostadsort. Enligt förbundsstyrelsens uppfattning är det en fråga som bör 

diskuteras tillsammans med frågorna om rollfördelning och uppgifter. Avgiftsutredningens 

förslag utgår från den organisation som förbundsmötet 2003 beslutade om. När vi nu 

går vidare i våra diskussioner om eventuella justeringar av både organisationen och våra 

stadgar, måste även finansieringsfrågan vara möjlig att diskutera. 


att anse motionerna A 7 och A 8 besvarade. 

kongress 2006 1

Avsnitt A 

A 9 

Motion inlämnad av: Mikael Lind, avdelning SEKO Stockholm. 


Då starka demokrativindar blåser i facket och deltagandet i valen är väldigt lågt så måste 

valregler ändras i stadgarna för att öka medlemmarnas deltagande. Många påpekar hur 

odemokratiskt det är att tvingas rösta på kandidater de inte vill rösta på för att deras röster 

inte ska ogiltigförklaras. 

Jag yrkar: 

att årsmötet beslutar att kräva av förbundet att ta bort det tvånget, som finns nu, att rösta 

på ett bestämt antal kandidater till olika poster vid valen i klubb 120. Så att om det 

är 7 platser som är vakanta så ska medlemmarna kunna rösta på så få som 1 och så 

många som 7 kandidater till de posterna. 

SEKO Stockholms representantskap har vid sitt årsmöte den 22 mars 2006 bifallit motionen. 

Utlåtande nr 8 motion A 9 

Yrkande: 

att årsmötet beslutar att kräva av förbundet att ta bort det tvånget, som finns nu, att rösta 

på ett bestämt antal kandidater till olika poster vid valen i klubb 120. Så att om det 

är 7 platser som är vakanta så ska medlemmarna kunna rösta på så få som 1 och så 

många som 7 kandidater till de posterna. 

Utlåtande: 

Innan förbundsmötet 2003 hade SEKO den valordning som motionen efterfrågar. Det ledde 

ofta till att nominerade kandidater inte fick tillräckligt många röster för att bli valda. 

Många, framför allt de klubbar som har ett system med medlemsomröstningar, upplevde 

det som väldigt administrativt betungande att behöva genomföra ett antal röstningsomgångar 

för att kunna slutföra valen. 

Vid den senaste stadgerevideringen infördes nuvarande ordning som ett sätt att komma 

tillrätta med problemen. Valet stod då mellan att tillåta att valen skulle få ske med relativ 

majoritet (den som fått flest röster, oavsett hur många) eller att behålla systemet med enkel 

majoritet (mer än hälften av antalet röster). Förbundsmötet valde det senare. 

Förbundsstyrelsen har förståelse för motionärens invändningar men vill ändå påpeka 

att rätten att välja företrädare också innebär ett ansvar för helheten. Vi tror ändå att ett 

genomtänkt valförfarande, där man noga tänker igenom vilka poster som ska väljas samtidigt 

åtminstone delvis kan lösa de problem som motionen pekar på. 



16 kongress 2006


A 10 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Göteborg. 

Motion om avdelningsbildning 

Under innevarande kongressperiod har inte alla delar och konsekvenser vad gäller den nya 

avdelningsbildningen blivit synliga. I skrivande stund vet vi inte till vilka geografiska avdelningar 

alla nuvarande medlemmar i branschavdelningarna ska ha sin tillhörighet. Denna 

osäkerhet har en avgörande betydelse för den nya geografiska avdelningens (SEKO Göteborg) 

medlemsantal och ekonomi. 

Av denna anledning är det vår uppfattning att frågan om avdelningsbildningen måste 

behandlas före avgiftsutredningen under kongressen. 

Vi föreslår därför att förbundsstyrelsen tar hänsyn till vår begäran när förslag till dagordning 

för kongressen fastställs. 

Med stöd av ovanstående föreslår vi därför kongressen besluta: 

att kongressen behandlar frågan om avdelningsbildningen före avgiftsutredningen. 


Yrkande: 

att kongressen behandlar frågan om avdelningsbildningen före avgiftsutredningen. 

Utlåtande: 

Motionären pekar på att man inte vet till vilka geografiska avdelningar som alla nuvarande 

medlemmar i branschavdelningarna ska ha sin tillhörighet och att den osäkerheten har 

en avgörande betydelse för den nya geografiska avdelningens medlemsantal och ekonomi 

med tanke på förslaget om ett nytt avgiftssystem. 

Förbundsmötet 2003 beslutade att SEKO skulle ha en enhetlig geografisk avdelningsstruktur 

och att den skulle vara genomförd under kongressperioden. 

Mot bakgrund av ovanstående finns ingen anledning att ta upp frågan om avdelningsbildningen 

som en speciell punkt på dagordningen då beslutet från förbundsmötet 2003 

gäller och förbundsstyrelsen inte har för avsikt att ändra inriktningen gällande en enhetlig 

geografisk avdelningsstruktur. Förbundsstyrelsen anser att den geografiska avdelningsbildningen 

ska vara genomförd vid årsskiftet 2006/2007. 

Enligt våra stadgar är det förbundsstyrelsen som fastställer avdelningarnas organisationsområde. 

Förbundsstyrelsen fastställer antal avdelningar, fattar beslut om att bilda nya 

avdelningar och i förekommande fall beslutar om nedläggning av avdelningar. 



kongress 2006 1

Avsnitt A 

A 11 

Motion inlämnad av: Avdelning 1605. 


Geografiska avdelningar = Centralstyrning 

De enskilda medlemmarna eller de enskilda klubbarna behöver ibland hjälp ifrån avdelningen. 

Vill vi då inte mötas av någon ombudsman som inte själv har arbetat med våra 

frågor. Förtroende byggs genom att man vet att den jag frågar själv har arbetat på ”golvet” 

med just det som jag arbetar med. 

Lokal facklig medlemsnära verksamhet grundar sig på samhörighet kring det gemensamma 

yrket, det gemensamma facket. 

Sedan samlas vi självklart i större kollektiv för ökad tyngd centralt, det vill säga på riksnivå, 

detta är en helt annan sak och tillfredställer ett helt annat fackligt behov. 

Den geografiska avdelningen riskerar att präglas av ett centralistiskt synsätt där administrativa 

fördelar får råda på bekostnad av den ursprungliga tanken om samhörighet. 

Vi ser därför inga fördelar med geografiska avdelningar både med tanke på våra fackliga 

medlemsnära behov men även med den historiska och väl genomtänkta organisationsstrukturen 

i åtanke. 

Geografiska avdelningar är ett sätt att organisera en centralpolitisk styrning av en lokal 

organisation, en helt främmande tanke för oss fackliga kämpar på golvet. Säkert ett väldigt 

praktiskt sätt att styra från Stockholm men inget vi vill ha lokalt. 

Motion 

Vi vill förhindra att SEKO genom de geografiska avdelningarna genomför en centralstyrning 

av vårt förbund. 

En centralstyrning som är helt främmande för den fackliga idéhistorien och även helt 

främmande för oss lokala och regionala fackliga företrädare. 

Vi motionerar härmed om: 

att kongressen förhindrar ett genomförande av det geografiska organisationsförslaget, ett 

förslag som står i strid med den fackliga idéhistorien och som dessutom så totalt missgynnar 

oss lokala och regionala fackliga företrädare. 

Motionen antagen av SEKO vård syds representantskap den 30 mars 2006. 

1 kongress 2006


A 12 

Motion inlämnad av: SEKO-vård klubb 5012, avdelning 1605. 


Sedan år 2000 har 11 procent av SEKOs medlemmar försvunnit. Medlemstappet är i stora 

delar förklarligt genom olika strukturåtgärder från såväl privata som offentliga aktörer 

inom näringslivet. 

Dock tror vi inte att detta speglar hela sanningen eftersom det vid en genomgång av 

medlemsantalet mellan år 2000 och år 2004 befanns vara de geografiska avdelningarna 

som har förlorat medlemmar. 

I ett sådant läge är det näst intill oansvarigt att begära att kvarvarande medlemmar ska 

betala en högre avgift för att vidmakthålla organisationen i Stockholm och de geografiska 

avdelningarna intakta. 

Branschavdelningarna behåller sina medlemmar eller ökar. I en sådan situation är det 

djupt olyckligt att begära en ”tvångsmässig” överföring av medlemmarna in i den geografiska 

avdelningen, sett ur det lokala fackliga perspektivet gränsar denna begäran till ett 

självmordsuppdrag. 


Vill vi då inte mötas av någon företrädare eller ombudsman från branscher som 

inte själv hat kunskapen eller har arbetat med våra frågor. Förtroende byggs genom att 

man vet att den jag frågar själv har arbetat på med just det som jag arbetar med. 


yrket, branschen i det gemensamma facket. 


detta är en helt annan sak och tillfredsställer ett helt annat fackligt behov. 


fördelar får råda på bekostnad av den ursprungliga tanken om samhörighet, 

kunskap och närheten till den enskilde medlemmen. 



i åtanke. 




Motion 

Vi vill förhindra att SEKO genomför de geografiska avdelningarna genom en centralstyrning 

av vår organisation. 

En centralstyrning är helt främmande för den fackliga idén och även helt främmande 

för oss lokala och regionala fackliga företrädare. 

Den fackliga idén är att dessutom att vara nära den enskilde medlemmen. 


att kongressen förhindrar ett genomförande av det geografiska organisationsförslaget. Ett 




kongress 2006 1

Avsnitt A 

A 13 





Vill vi då inte mötas av någon ombudsman som inte själv har arbetat med våra 

frågor. Förtroende byggs genom att man vet att den jag frågar själv har arbetat på ”golvet” 

med just det som jag arbetar med. 


yrket, det gemensamma facket. 


detta är en helt annan sak och tillfredställer ett helt annat fackligt behov. 


fördelar får råda på bekostnad av den ursprungliga tanken om samhörighet. 



i åtanke. 




Motion 

Vi vill förhindra att SEKO genom de geografiska avdelningarna genomför en centralstyrning 

av vårt förbund. 

En centralstyrning som är helt främmande för den fackliga idéhistorien och även helt 

främmande för oss lokala och regionala fackliga företrädare. 






20 kongress 2006


A 14 


Avveckla de geografiska avdelningarna 

Allt fackligt arbete startar lokalt och medlemsnära kring en samhörighet av det gemensamma 

arbetet. Detta innebär inte att denna omedelbara samhörighet uppstår bara för att 

man har ett arbete. 

Det är istället så att förståelsen mellan lastbilschaufförens arbetsuppgifter och kommunalarbetarens 

kan vara relativt lågt och många gånger präglas av fördomar. Detta har vi 

insett och därför har den fackliga organisationen byggts kring branscherna. 

Byggs istället den fackliga organisationen kring att man har ett arbete, vilket som helst 

inom en viss region, börjar ett sådant synsätt alltmer att närma sig motiven för den politiska 

organisationen. 

Såsom facklig organisation vet vi mycket väl var vi har vår politiska hemvist men vi 

ska under inga omständigheter närma vårt sätt att organisera oss med det politiska sättet 

att organisera sig. 

Inom den fackliga organisationen upplevs det många gånger att man har en större samhörighet 

i samma yrkesgrupp, inom hela landet, än jag har med fackliga bröder som tillhör 

ett annat LO-förbund trots att dessa kanske bor på samma gata som jag själv. 

Exempel kan vara postarbetare, kriminalvårdare och vägarbetare. Yrkesgrupper som 

har väldigt lite med varandra att göra, som dock finns inom samma LO-förbund men där 

samhörigheten och de fackliga frågorna är betydligt större inom yrket än i en avdelning 

där alla ska samsas. Det är för oss OFATTBART att avveckla branschavdelningarna. 

Motion 

Vi vill stärka den fackliga samhörigheten genom att utveckla och bevara branschavdelningarna. 

Vi motionerar härmed: 

att kongressen tar beslut om att avveckla de geografiska avdelningarna. 


kongress 2006 21

Avsnitt A 

A 15 



Avveckla de Geografiska avdelningarna 

Allt fackligt arbete startar lokalt och medlemsnära kring en samhörighet av det gemensamma 

arbetet. Detta innebär inte att denna omedelbara samhörighet uppstår bara för att 

man har ett arbete. 

Det är istället så att förståelsen mellan lastbilschaufförens arbetsuppgifter och kommunalarbetarens 

kan vara relativt lågt och många gånger präglas av fördomar. Detta har vi 

insett och därför har den fackliga organisationen byggts kring branscherna. 

Byggs istället den fackliga organisationen kring att man har ett arbete, vilket som helst 

inom en viss region, börjar ett sådant synsätt alltmer att närma sig motiven för den politiska 

organisationen. 

Såsom facklig organisation vet vi mycket väl var vi har vår politiska hemvist men vi 

ska under inga omständigheter närma vårt sätt att organisera oss med det politiska sättet 

att organisera sig. 

Inom den fackliga organisationen upplevs det många gånger att man har en större samhörighet 

i samma yrkesgrupp, inom hela landet, än jag har med fackliga bröder som tillhör 

ett annat LO-förbund trots att dessa kanske bor på samma gata som jag själv. 

Exempel kan vara postarbetare, kriminalvårdare och vägarbetare. Yrkesgrupper som 

har väldigt lite med varandra att göra, som dock finns inom samma LO-förbund men där 

samhörigheten och de fackliga frågorna är betydligt större inom yrket än i en avdelning 

där alla ska samsas. Det är för oss OFATTBART att avveckla branschavdelningarna. 

Motion 

Vi vill stärka den fackliga samhörigheten genom att utveckla och bevara branschavdelningarna. 




22 kongress 2006


A 16 


Ta bort de geografiska avdelningarna 




Dock tror vi inte att ovanstående speglar hela sanningen eftersom det vid en genomgång 

av medlemsantalet mellan år 2000 och år 2004 befanns vara de geografiska avdelningarna 


I ett sådant läge är det näst intill oansvarigt att begära att de kvarvarande medlemmarna 

ska vidmakthålla organisationen i Stockholm och de geografiska avdelningarna intakta. 

Branschavdelningarna däremot behåller sina medlemmar eller ökar. I en sådan situation 

är det djupt olyckligt att begära en ”tvångsmässig” överföring av medlemmarna in i 

den geografiska avdelningen, sett ur det lokala fackliga perspektivet gränsar denna begäran 

till ett självmordsuppdrag. 

Det vore därför ett bättre grepp att skrota de geografiska avdelningarna och istället stärka 

branschkänslan hos varje enskild medlemsgrupp. Hela den fackliga idén grundar sig på 

branschtillhörighet och inte eventuell geografisk landskapstillhörighet. På detta sätt hoppas 

vi kunna vinna fler medlemmar lokalt och därmed stärka våra finanser centralt. 

Motion 

Vi vill förhindra ytterligare medlemsförluster och stärka den fackliga styrkan. Detta är vi 

övertygade sker genom att utveckla och bevara branschavdelningarna. 


att kongressen tar beslut om att stärka branschavdelningarna. 

Och kongressen på detta sätt verkar för: 

att de geografiska avdelningarna på sikt upplöses. 


kongress 2006 2

Avsnitt A 

A 17 

Motion inlämnad av: SEKO vård klubb 5013, avdelning 1605. 


Ta bort de geografiska avdelningarna 




Dock tror vi inte att ovanstående speglar hela sanningen eftersom det vid en genomgång 

av medlemsantalet mellan år 2000 och år 2004 befanns vara de geografiska avdelningarna 


I ett sådant läge är det näst intill oansvarigt att begära att de kvarvarande medlemmarna 

ska vidmakthålla organisationen i Stockholm och de geografiska avdelningarna intakta. 

Branschavdelningarna däremot behåller sina medlemmar eller ökar. I en sådan situation 

är det djupt olyckligt att begära en ”tvångsmässig” överföring av medlemmarna in i 

den geografiska avdelningen, sett ur det lokala fackliga perspektivet gränsar denna begäran 

till ett självmordsuppdrag. 

Det vore därför ett bättre grepp att skrota de geografiska avdelningarna och istället stärka 

branschkänslan hos varje enskild medlemsgrupp. Hela den fackliga idén grundar sig på 

branschtillhörighet och inte eventuell geografisk landskapstillhörighet. På detta sätt hoppas 

vi kunna vinna fler medlemmar lokalt och därmed stärka våra finanser centralt. 

Motion 

Vi vill förhindra ytterligare medlemsförluster och stärka den fackliga styrkan. Detta är vi 

övertygade sker genom att utveckla och bevara branschavdelningarna. 



Och kongressen på detta sätt verkar för: 



2 kongress 2006


Utlåtande nr 10 över motionerna A 11, A 12, A 13, A 14, A 15, A 16 och A 17 

Yrkande: 

Motion A 11, A 12, A 13 




Motion A 14, A 15 


Motion A 16, A 17 



Utlåtande: 

I drygt tio år har frågan om geografiska avdelningar stötts och blötts i SEKOs organisation. 

Färdriktningen slogs fast i vårt Framtidsprogram som antogs på förbundsmötet 1997 och 

förbundsmötet 2003 beslutade att sätta en bortre tidsgräns som innebar att den nya avdelningsorganisationen 

skulle vara genomförd under förbundsmötes-/kongressperioden. 

Under kongressperioden har det kontinuerligt pågått ett arbete för att hålla processen 

vid liv. Redan före förbundsmötet 2003 fanns ett antal arbetsgrupper, med uppgift att arbeta 

fram förslag på hur man skulle ta fram bättre administrativa rutiner och under vilka 

förutsättningar man kan bilda geografiska avdelningar. Arbetsgrupperna har i de allra 

flesta fallen resulterat i att man gått vidare, tagit principbeslut om samgående och bildat 

interimsstyrelser. Ett antal avdelningar och klubbar har också under perioden redan anslutit 

sig till de geografiska avdelningarna. 

Förbundsstyrelsen kan konstatera att en stor majoritet av förbundets medlemmar nu 

befinner sig i den gemensamt beslutade organisationen och att processen fortsätter där förbundsmötesbeslutet 

ännu inte är förverkligat. 

I sju motioner, samtliga från samma avdelning, ställs nu kraven på att organisationsbeslutet 

ska rivas upp. Argumenten för och emot den geografiska avdelningsbildningen är 

väl kända och behöver inte upprepas i detta utlåtande. Förbundsstyrelsen kan ha en viss 

förståelse för att man känner sig missnöjd med ett beslut men det är ändå ett beslut som 

har fattats i demokratisk ordning av vår högsta beslutande församling. 

Det är förbundsstyrelsens bestämda uppfattning att det nu är hög tid att få avdelningsorganisationen 

på plats. Det finns ett stort behov av att kunna gå vidare och finslipa vår 

organisation och det blir möjligt först när vi har en enhetlig avdelningsstruktur. 

Förbundsstyrelsen föreslår: 

att avslå motionerna A 11–A 17. 

kongress 2006 2

Avsnitt A 


26 kongress 2006


Avsnitt B 

Medlemsavgifter – 

Medlemsförsäkringar – 

Övriga ekonomiska frågor 

Motioner B 1–B 26 


kongress 2006 2

Avsnitt B 

B 1 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Göteborg. 


Motion angående avgiftsutredningen 

Förbundsstyrelsens omarbetade förslag vad gäller avgiftsutredningen är i grunden ett bra 

förslag. Förbundsstyrelsen har lyssnat på den kritik som fanns angående avgifterna i klasserna 

3, 4 och 5. 

Men vi har inte lyckats få klarhet i hur förbundsstyrelsen har tänkt sig uppfylla de kostnader 

som inte finns redogjorda i förlaget till exempel vikariehållning, hälso- och sjukvård 

och personalarrangemang som avdelningarna har i dag. 

Vår uppfattning är att detta måste klargöras innan beslut tas i frågan. Om så inte sker 

måste vi under behandlingen av frågan yrka på att avgiftsutredningen ska revideras. 

En osäkerhet finns också vad gäller medlemsantal och personalbemanning i de geografiska 

avdelningarna. Vi är inte säkra på att förbundets utredning harmoniserar med framtida 

medlemsantal. 

Av ovanstående framgår klart att förbundsstyrelsen måste komplettera förslaget i dessa 

delar eftersom det blir avgörande för vår avdelnings ekonomi. 

Med stöd av ovanstående förslår vi därför kongressen besluta: 

att förbundet står för samtliga personalkostnader som avdelningarna har i dag, till exempel 

vikariehållning och hälso- och sjukvård. 

att förbundsstyrelsens förslag angående avgiftsutredningen måste revideras, om medlemsantalet 

i respektive avdelningar inte harmoniserar med ursprungsförlaget. 

SEKO Göteborg har tillstyrkt motionen vid årsmöte den 16 mars 2006. 

B 2 


Egen avgiftsklass för ungdomar 

SEKO Skåne har i sitt remissvar till avgiftsutredningen föreslagit en egen avgiftsklass för 

ungdomar. Avgiftsklassen bör vara låg för att fånga in ungdomarna redan vid deras första 

anställning och för att få ungdomarna att organisera sig i facket. Alternativet, om ingen 

ungdomsklass finns, är att ungdomarna inte organiserar sig utan enbart ansluter sig till 

ALFA Kassan. För att motverka detta bör inte medlemsavgiften kännas betungande. Vi föreslår 

att avgiften bör jämföras med studerandeavgiften och att den övergår till full medlemsavgift 

vid fyllda 23 år. 


att införa en avgiftsklass för ungdomar till och med 22 års ålder, som motsvarar studerandeavgiften. 

Motionen antagen av SEKO Skånes representantskap den 31 mars 2006. 

2 kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt B 

B 3 


Utöka avgiftsstegen 

Då flera av SEKOs medlemmar hamnar i avgiftsklass 12, på grund av att de har högre lön 

än 26 000 kronor i månadslön (9 650 enligt avgiftsutredningen), anser vi att det finns underlag 

för att utöka avgiftsklasserna och flytta brytpunkten till 32 000 kronor. Intervallerna 

bör vara 2 000 kronor. Detta innebär att medlemsavgiften blir mera rättvis, man betalar 

efter bärighet. Det finns faktiskt medlemmar som tjänar över 40 000 kronor. 


att utöka avgiftsklasserna med 3 steg till brytpunkt 32 000 kronor. och att intervallerna 

omfattar 2 000 kronor. 


B 4 

Motion inlämnad av: SEKO Post Klubb Södermalm, avdelning SEKO Stockholm. 

Angående förslag till ny förbundsavgift 

Förbundsstyrelsen har lagt fram ett förslag till ny förbundsavgift. 

Förbundet föreslår en förbundsgemensam nivå för avdelningsavgift och förbundsavgift, 

samt nya nivåer i avgiftsstegen. 

Vi har inget emot en sammanslagning av förbunds- och avdelningsavgift, däremot har 

vi invändningar mot avgiftsstegen. Vi vill ha en avgiftsstege som är mer proportionell mot 

inkomsten. 

Vi har därför skrivit ett eget förslag till avgiftsstege. 

Noterbart är att vårt förslag innebär en inkomstförstärkning med 21 000 per år gentemot 

förbundets förslag. Se medföljande bilaga. 


att SEKO antar vårt förslag till förbundsavgift och våra föreslagna nivåer i avgiftsklasserna. 

Se bilaga 1. 

Motionen antagen på SEKO Post Klubb Södermalms budgetmöte den 8 november 2005 

samt fastställt på styrelsemöte den 9 november 2005. 

SEKO Stockholms representantskap har vid sitt årsmöte den 22 mars 2006 avslagit motionen. 

kongress 2006 2

Avsnitt B 

B 5 



Avgiftsutredningen 

Skulle utredningens förslag vinna gehör ser vi två problem för vår lokala fackliga verksamhet. 

Det första problemet är att vår medlemsavgift inte blir konkurrenskraftig, något förbundsstyrelsen 

visserligen med en dåres envishet upprepar att den blir. Vi är dock övertygade 

om att denna inkomstförstärkning och därpå följande avgiftshöjning blir den faktor 

som får SEKO-bägaren att dräneras ytterligare. 

Ett exempel på balans är att kostnadsmassan inom förbundet bör förhålla sig till medlemsantalet 

som medlemsavgiften förhåller sig till enskild medlems inkomst. 

Det andra problemet är att förbundsstyrelsen med detta förslag helt öppet visar att man 

har för avsikt att koncentrera ännu mera makt till sig själv. Makten koncentreras genom 

att förbundsstyrelsen begär möjligheten till fullständig kontroll över medlemsavgiften i 

sin helhet. 

Vi måste även ha ekonomisk balans i vår organisation, att lägga all ekonomisk makt på 

en plats gör av vi mister balansen, vi faller. 

Motion 

Alla former av obalanser kommer för eller senare att medföra att det obalanserade faller. 

Inom vår organisation uttrycker avgiftsutredningen två obalanser. 

1. En höjning av medlemsavgifterna. 

2. En koncentration av makt till förbundsstyrelsen. 

Detta anser vi är tillräckliga skäl för: 

att motionera för ett avslag till avgiftsutredningens förslag. 


0 kongress 2006


B 6 



Skulle utredningens förslag vinna gehör ser vi stora problem för vår lokala fackliga verksamhet. 

Det första problemet är att vår medlemsavgift blir utsatt för kraftig konkurrens från 

andra förbund, något förbundsstyrelsen bör på det bestämdaste ta hänsyn till. Vi är övertygade 

om denna föreslagna avgiftshöjning att denna och därpå följande avgiftshöjning 

kan bli det som får SEKO-medlemmarna att fly till andra förbund med de konsekvenser 

för ekonomin som detta innebär. 

Ett annat problem är att förbundsstyrelsen med detta förslag visar att man har för avsikt 

att koncentrera ännu mera makt till sig själv. Makten koncentreras genom att förbundsstyrelsen 

begär möjligheten till fullständig kontroll över medlemsavgiften i sin helhet. 


en plats gör av vi mister trovärdheten inför våra medlemmar. 

Motion 

Alla former av oskäliga avgiftshöjningar kommer förr eller senare att medföra att medlemsantalet 

blir mindre och trovärdigheten till SEKO minskar. 

Inom vår organisation uttrycker avgiftsutredningen två negativa konsekvenser. 






kongress 2006 1

Avsnitt B 

B 7 




Skulle utredningens förslag vinna gehör ser vi två problem för vår lokala fackliga verksamhet. 

Det första problemet är att vår medlemsavgift inte blir konkurrenskraftig, något förbundsstyrelsen 

visserligen med en dåres envishet upprepar att den blir. Vi är dock övertygade 

om att denna inkomstförstärkning och därpå följande avgiftshöjning blir den faktor 

som får SEKO-bägaren att dräneras ytterligare. 

Ett exempel på balans är att kostnadsmassan inom förbundet bör förhålla sig till medlemsantalet 

som medlemsavgiften förhåller sig till enskild medlems inkomst. 

Det andra problemet är att förbundsstyrelsen med detta förslag helt öppet visar att man 

har för avsikt att koncentrera ännu mera makt till sig själv. Makten koncentreras genom 

att förbundsstyrelsen begär möjligheten till fullständig kontroll över medlemsavgiften i 

sin helhet. 


en plats gör av vi mister balansen, vi faller. 

Motion 

Alla former av obalanser kommer för eller senare att medföra att det obalanserade faller. 

Inom vår organisation uttrycker avgiftsutredningen två obalanser. 






2 kongress 2006


B 8 


Avgiftsstege 

Inför en avgiftsstege i tolv steg enligt följande, 

a. utgå från inkomster mellan 18 000–20 000 och en förbundsavgift om 160 kronor. 

b. alla med inkomster under 18 000 kronor får därmed sänkt avgift. Intervallet är för varje 

tusental kronor, det vill säga 17 000, 16 000, 15 000 och så vidare. 

c. höj medlemsavgiften för inkomster över 20 000 kronor. Intervallet uppåt ska även här 

vara varje tusental kronor 21 000, 22 000 och så vidare. 

d. Avgiften justeras med 20 kronor i varje intervall, notera dock att mittintervallet är 2 000 

kronor. Detta mittintervall kan justeras uppåt baserat på medlemmars medianlön. 

Ovanstående är ett uttryck för solidaritet och ger en mjuk introduktion av ”stegen”. Rättvisan 

och solidariteten består i att det totala avgiftsuttaget inte höjs förrän medlemmarnas 

löner höjs, på detta sätt skapas automatiska incitament för goda lönerörelser. 

Vi håller här också med utredningen om att det vid löneökningar fås en naturlig förståelse 

för höjd medlemsavgift och därmed även en naturlig koppling mellan ökad lön och 

ökad avgift. 

Även utredningens yttrande om ”acceptabel avgiftsfördelning i förhållande till enskilds 

inkomst” påpekar med viss tydlighet förståelsen för att balans inom organisationen ska 

gälla. 

Motion 

Vi tycker det är viktigt att inte tillföra förbundet mer ekonomiska medel än nödvändigt. 

Vi vill starkare koppla medlemsavgiften till medlemmarnas löneutveckling. 

Vi motionerar därför: 

att kongressen ska antaga nedanstående enkla förslag till avgiftsstege. 









kongress 2006

Avsnitt B 

B 9 



Avgiftsstege 














ökad avgift. 



gälla. 

Motion 





a. utgå från inkomster mellan 18 000-20 000 och en förbundsavgift om 160 kronor. 








kongress 2006


B 10 


Avgiftsstege 


a. utgå från inkomster mellan 18 000-20 000 och en förbundsavgift om 160 kronor. 












ökad avgift. 



gälla. 

Motion 












I dag 160,00 till förbundet, 75 till avdelningen och 96 till a-kassa = 331,00. Av dessa delas 

75 mitt itu mellan avdelning och klubb det vill säga 37,50 var. 

Förslag 

190 till förbundet, 75 till avdelningen och 96 till a-kassa (förslag till höjning till 104). Högsta 

förbundsavgift 2005 fram till 26 000 kronor. 


kongress 2006

Avsnitt B 

B 11 



Gemensamt uttag av medlemsavgiften 

Avgiftsutredningen har lagt förslag om gemensamt uttag av medlemsavgiften till förbundet 

och avdelningarna. Detta anser vi på ett radikalt sätt försvagar avdelningarnas självständighet 

och utgör dessutom ett hot mot fundamentala fackliga värderingar. 

Vi upplever redan i dag att de geografiska avdelningarna börjar bli administrativa kolosser 

utan kostnadsmedvetande, där resurserna hamnar hos den största geografiska medlemsgruppen 

på bekostnad av mindre lokala medlemsgrupper. 

Förbundet uttrycker även åsikten att man tror sig bättre veta var medlemmarnas gemensamma 

resurser behövs. Detta tror vi är helt riktigt när det gäller centrala resurser. När det 

sedan kommer till regionala och lokala resurser är det vår övertygelse att vi själva vet vad 

vi behöver i vårt fackliga arbete. Begränsningen av ekonomiska resurser till avdelningar 

och klubbar grundar sig på ett centralstyrningsperspektiv som inte är förenligt med lokalt 

och regionalt fackligt arbete. 

När det kommer till medlemsavgiftens fördelning så krävs även här ett omvänt tänkande. 

Den ursprungliga tanken med medlemsavgiften var inte att den skulle betalas in till en 

central enhet för att därefter portioneras tillbaka ut i regional och lokal organisation. 

Ursprungligen bedrevs uppbörden lokalt varefter medel betalades in till den centrala 

verksamheten efter behov. Det vill säga medlemsavgiften kom avdelningen och klubben 

till del från medlemmen, inte från förbundet. 

Vi ser därför ingen anledning att ändra nuvarande ordning som vi anser vara ett fundament 

och en bärande idé i den ursprungliga fackliga ordningen av medlemsavgiftens 

fördelning. 

Motion 

För att säkerställa en fungerande demokrati och fungerande maktfördelning inom förbundet 

begär vi: 

att kongressen avvisar avgiftsutredningens förslag om gemensamt uttag av medlemsavgiften 

till förbundet och avdelningarna. 


6 kongress 2006


B 12 


Gemensamt uttag av medlemsavgiften 

Avgiftsutredningen har lagt förslag om gemensamt uttag av medlemsavgiften till förbundet 

och avdelningarna. Detta anser vi på ett radikalt sätt försvagar avdelningarnas självständighet 

och utgör dessutom ett hot mot fundamentala fackliga värderingar. 

Vi upplever redan i dag att de geografiska avdelningarna börjar bli administrativa kolosser 

utan kostnadsmedvetande, där resurserna hamnar hos den största geografiska medlemsgruppen 

på bekostnad av mindre lokala medlemsgrupper. 

Förbundet uttrycker även åsikten att man tror sig bättre veta var medlemmarnas gemensamma 

resurser behövs. Detta tror vi är helt riktigt när det gäller centrala resurser. När det 

sedan kommer till regionala och lokala resurser är det vår övertygelse att vi själva vet vad 

vi behöver i vårt fackliga arbete. Begränsningen av ekonomiska resurser till avdelningar 

och klubbar grundar sig på ett centralstyrningsperspektiv som inte är förenligt med lokalt 

och regionalt fackligt arbete. 

När det kommer till medlemsavgiftens fördelning så krävs även här ett omvänt tänkande. 

Den ursprungliga tanken med medlemsavgiften var inte att den skulle betalas in till en 

central enhet för att därefter portioneras tillbaka ut i regional och lokal organisation. 

Ursprungligen bedrevs uppbörden lokalt varefter medel betalades in till den centrala 

verksamheten efter behov. Det vill säga medlemsavgiften kom avdelningen och klubben 

till del från medlemmen, inte från förbundet. 

Vi ser därför ingen anledning att ändra nuvarande ordning som vi anser vara ett fundament 

och en bärande idé i den ursprungliga fackliga ordningen av medlemsavgiftens 

fördelning. 

Motion 

För att säkerställa en fungerande demokrati och fungerande maktfördelning inom förbundet 

begär vi: 

att kongressen avvisar avgiftsutredningens förslag om gemensamt uttag av medlemsavgiften 



kongress 2006

Avsnitt B 

B 13 



Besparingar 

Vi anser att det är helt ologiskt att förbundet behöver en inkomstförstärkning. Förbundet 

har gått från 120 773 medlemmar år 2000 till 107 336 medlemmar år 2005. Detta förutsätter 

naturligtvis att man som förbund anpassar sin verksamhet och volym efter medlemsantalet. 

Det är oansvarigt att bibehålla de så kallade overheadkostnaderna i en organisation 

som tappat 11 procent av medlemskåren. 

Förbundsstyrelsen saknar ju helt uppenbart förutsättningar att säga nej till utgifter. 

1. Det är noterat att SEKO som organisation i dag betalar nästan 54 miljoner kronor per 

år i avgifter och anslag till andra organisationer. I en översyn av förbundets utgifter är 

en sådan kostnadsmassa som utgör 23 procent av medlemsintäkterna hög i förhållande 

till de intäkter som i dag genereras till förbundet. 

2. Ett annat exempel är ombudsmannaorganisationen, år 2000 fanns det i vår organisation 

74 ombudsmän och i dag finns det 77. Utslaget på medlemmar fanns det år 2000 

per ombudsman 1 632 medlemmar medan det år 2004 finns 1 394 medlemmar per ombudsman. 

Ombudsmannaorganisationen växer samtidigt som medlemsantalet sjunker. 

(?) 

3. Hur kan personalkostnaderna i en organisation öka från 61 miljoner år 1999 till 107 

miljoner år 2003 för att under år 2004 sjunka till 98 miljoner kronor? Personalkostnaderna 

har ökat med 60 procent från 1999 till 2004, det har inte våra medlemmars 

löner ökat med. Vi upprepar vårt krav på att förbundet måste bättre hushålla med sina 

resurser. 

Vi ser det som beklagligt att även vårt förbund agerar som regeringsmakten under en följd 

av år gjorde. När pengarna tog slut höjdes skatterna. Detta är ingen lösning på ett inkomstproblem 

utan dämpar bara symptomen för stunden och riskerar istället att väldigt snabbt 

föra oss till randen av en avgrund. 

Till slut insåg vår nuvarande regering problematiken med skenande utgifter och införde 

”utgiftstaket”. 

Motion 

Vi motionerar om: 

att kongressen tar beslut om att införa ett utgiftstak för förbundet. Eftersom förbundsstyrelsen 

uppenbarligen inte kan hantera sin kostnadsmassa på ett effektivt sätt. 


kongress 2006


B 14 


Besparingar 

Vi anser att det är helt ologiskt att förbundet behöver en inkomstförstärkning. Förbundet 

har gått från 120 773 medlemmar år 2000 till 107 336 medlemmar år 2005. Detta förutsätter 

naturligtvis att man som förbund anpassar sin verksamhet och volym efter medlemsantalet. 

Det är oansvarigt att bibehålla de så kallade overheadkostnaderna i en organisation 

som tappat 11 procent av medlemskåren. 

Förbundsstyrelsen saknar ju helt uppenbart förutsättningar att säga nej till utgifter. 

1. Det är noterat att SEKO som organisation i dag betalar nästan 54 miljoner kronor per 

år i avgifter och anslag till andra organisationer. I en översyn av förbundets utgifter är 

en sådan kostnadsmassa som utgör 23 procent av medlemsintäkterna hög i förhållande 

till de intäkter som i dag genereras till förbundet. 

2. Ett annat exempel är ombudsmannaorganisationen, år 2000 fanns det i vår organisation 

74 ombudsmän och i dag finns det 77. Utslaget på medlemmar fanns det år 2000 

per ombudsman 1 632 medlemmar medan det år 2004 finns 1 394 medlemmar per ombudsman. 

Ombudsmannaorganisationen växer samtidigt som medlemsantalet sjunker. 

(?) 

3. Hur kan personalkostnaderna i en organisation öka från 61 miljoner år 1999 till 107 

miljoner år 2003 för att under år 2004 sjunka till 98 miljoner kronor? Personalkostnaderna 

har ökat med 60 procent från 1999 till 2004, det har inte våra medlemmars 

löner ökat med. Vi upprepar vårt krav på att förbundet måste bättre hushålla med sina 

resurser. 

Vi ser det som beklagligt att även vårt förbund agerar som regeringsmakten under en följd 

av år gjorde. När pengarna tog slut höjdes skatterna. Detta är ingen lösning på ett inkomstproblem 

utan dämpar bara symptomen för stunden och riskerar istället att väldigt snabbt 

föra oss till randen av en avgrund. 

Till slut insåg vår nuvarande regering problematiken med skenande utgifter och införde 

”utgiftstaket”. 

Motion 

Vi motionerar om: 

att kongressen tar beslut om att införa ett utgiftstak för förbundet. Eftersom förbundsstyrelsen 



kongress 2006

Avsnitt B 

B 15 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Värmland. 


Gemensam finansiering av avdelningarnas grundorganisation 

Det nya förslaget till uttag av medlemsavgift innebär en höjning för medlemmarna. För avdelningen 

i Värmland ökar uttaget med cirka 650 000 kronor per år. Eftersom avdelningen 

får i stort sett en oförändrad intäkt, betyder det i praktiken att resurserna minskas till lokal 

verksamhet i klubb och avdelning med motsvarande summa. Klubbarna måste förmodligen 

anpassa sin avgift till konkurrerande organisationer för att behålla medlemmarna. 

Förslaget till fördelning tar alltför liten hänsyn till bl. a. geografiska faktorer. Vi anser 

att en större andel av pengarna ska fördelas fast ut till avdelningarna. För att ha en fungerande 

verksamhet lokalt räcker det inte att kostnaden för anställd personal täcks. Vi måste 

ha fungerande arbetsplatser och lokaler för dem samt en aktiv styrelse. En av avdelningsordförandens 

viktigaste arbetsuppgifter är att genomföra de uppdrag som kongressen och 

förbundsstyrelsen vill att avdelningarna ska göra. Det är därför extra viktigt att ordföranden 

får en rimlig möjlighet att ta det ansvaret. I dagsläget skiljer det sig väldigt mycket 

hur avdelningarna kan finansiera ordförandens arbete. Det är med den bakgrunden rimligt 

att avdelningsordföranden finansieras av förbundet. Omfattningen är givetvis beroende 

av avdelningens storlek men vissa uppdrag kräver lika mycket tid oavsett om det är en liten 

eller stor avdelning som ordföranden företräder. En rimlig nivå kan vara en ersättning 

på 50 procent för avdelningar under 5 000 medlemmar 75 procent för avdelningar under 

10 000 och heltid för övriga avdelningsordföranden. 

SEKO Värmland föreslår kongressen besluta: 

att förbundsstyrelsen får i uppdrag att fördela en större andel av avdelningarnas ersättning 

via den fasta ersättningen för att uppnå motionens syfte. 

Motionen antagen på SEKO Avdelning Värmlands representantskap den 22 mars 2006. 

0 kongress 2006


Utlåtande nr 11 över motionerna B 1, B 2, B 3, B 4, B 5, B 6, B 7, B 8, B 9, B 10, B 11, 

B 12, B 13, B 14 och B 15 

Yrkande: 

Motion B 1 

att förbundet står för samtliga personalkostnader som avdelningarna har i dag, till exempel 

vikariehållning och hälso- och sjukvård. 

att förbundsstyrelsens förslag angående avgiftsutredningen måste revideras, om medlemsantalet 

i respektive avdelningar inte harmoniserar med ursprungsförslaget. 

Motion B 2 

att införa en avgiftsklass för ungdomar till och med 22 års ålder, som motsvarar studerandeavgiften. 

Motion B 3 

att utöka avgiftsklasserna med tre steg till brytpunkt 32 000 kronor och att intervallerna 

omfattar 2 000 kronor. 

Motion B 4 

att SEKO antar vårt förslag till förbundsavgift och våra föreslagna nivåer i avgiftsklasserna. 

Motion B 5, B 6, B 7 


Motion B 8, B 9, B 10 


utgå från inkomster mellan 18 000–20 000 och en förbundsavgift om 160 kronor. 

alla med inkomster under 18 000 kronor får därmed sänkt avgift. Intervallet är för varje 


höj medlemsavgiften för inkomster över 20 000 kronor. Intervallet uppåt ska även här 

vara tusental kronor 21 000, 22 000 och så vidare. 

avgiften justeras med 20 kronor i varje intervall, notera dock att mittintervallet är 2 000 


Motion B 11, B 12 

att kongressen avvisar avgiftsutredningens förslag om gemensamt uttag av medlemsavgift 


Motion B 13, B 14 

att kongressen tar beslut om att införa ett utgiftstak för förbundet eftersom förbundsstyrelsen 


Motion B 15 

att förbundsstyrelsen får i uppdrag att fördela en större andel av avdelningarnas ersättning 

via den fasta ersättningen för att uppnå motionens syfte. 

kongress 2006 1

Avsnitt B 


Utlåtande: 

I flera motioner och yrkanden talas om avgiftsutredningens förslag. I den fortsatta texten 

är avgiftsutredningens och förbundsstyrelsens förslag samma sak. Detta eftersom förbundsstyrelsen, 

efter vissa ändringar, antagit avgiftsutredningens förslag som sitt eget. 

Den absoluta merparten av avdelningarna får, enligt förbundsstyrelsens förslag till nytt 

avgiftssystem, mer ekonomiska resurser än i nuläget. Förslaget bygger också på att den 

sedan tidigare beslutade organisationsstrukturen med sjutton geografiska avdelningar är 

genomförd. 

I motion B 1 ställs frågan om hur ett antal kostnader ska finansieras. Förslaget innebär 

att dessa kostnader ska täckas av de verksamhetspengar som fördelas utifrån avdelningarnas 

medlemsantal. 

Vi har under alla de år som förbundet funnits levt i den verkligheten att medlemsantal 

och ekonomiska förutsättningar förändrats. Tanken i förslaget, med att låta kongressen 

pröva avgiftsnivåerna och fördelningsfrågorna, innebär att vi har ett instrument för att 

anpassa systemet till medlemsutvecklingen. 

I motion B 2 föreslås att en avgiftsklass för ungdomar till och med 22 års ålder ska införas. 

Avgiftsklassen ska motsvara studerandeavgiften. Förbundsstyrelsens förslag till avgiftsstege 

bygger på att avgift betalas i relation till inkomst och inte ålder. 

I motion B 3 föreslås att utöka avgiftsklasserna med tre steg till brytpunkt på 32 000 kronor 

och att intervallerna omfattar 2 000 kronor. Förbundsstyrelsen anser att det lagda förslaget 

till avgiftsstege är väl avvägt i nuläget. Förslaget innebär att brytpunkten flyttats från 

17 001 kronor till 26 000 kronor. Flera har, med anledning av förbundsstyrelsens förslag, 

uttryckt en rädsla för att de som får en högre avgift, på grund av att brytpunkten flyttats, 

riskerar att lämna förbundet till förmån för konkurrerande organisationer. Att ytterligare 

höja brytpunkten som föreslås i motionen vill styrelsen inte göra i nuläget. 

I motion B 4 föreslås en alternativ avgiftsstege. Med den justering av avgiftsstegen som 

styrelsen gjort, anser förbundsstyrelsen att intentionerna i motionen är tillgodosedda. 

I motion B 5, B 6 och B 7 yrkar motionärerna ett avslag till avgiftsutredningens förslag. 

Som sagts i texten till motion B 3 så anser förbundsstyrelsen att det lagda förslaget till avgiftsstege 

är väl avvägt i nuläget. 

När det gäller underskotten i förbundets fackliga verksamhet så har dessa minskat under 

ett antal år. År 2002 var underskottet 66,6 mkr, 2003: 46,7 mkr, 2004: 18,0 mkr och 

bokslutet 2005 visar ett underskott på 15,2 mkr. För att åstadkomma denna utveckling har 

förbundet arbetat med att säkerställa rätt medlemsintäkter och besparingar på kostnadssidan. 

Ett problem som är kopplat till den medlemsminskning som varit under en följd av 

år är att det inte är möjligt att genomföra kostnadsbesparingar i samma takt. Organisationen 

behöver en viss omställningstid. 

Att påstå att förbundsstyrelsen begär möjligheten till fullständig kontroll av medlemsavgiften 

i sin helhet är en direkt felaktighet. Enligt stadgarna och även förbundsstyrelsens 

förslag så är det kongressen respektive årsmötena som beslutar i avgiftsfrågorna. 

I motionerna B 8, B 9 och B 10 utvecklas tankarna runt konstruktionen av en avgiftsstege. 

Motionärerna bygger på samma sätt som förbundsstyrelsen sin uppfattning på att stegen 

ska bygga på solidaritet och att man ska betala avgift efter inkomstens storlek. 

Motionärerna tycker att det är viktigt att inte tillföra förbundet mer ekonomiska medel 

2 kongress 2006


än nödvändigt och vill samtidigt koppla medlemsavgiften till medlemmarnas löneutveckling. 

Förbundsstyrelsen anser i stället att avgiftsstegen ska bygga på både löne- och kostnadsutvecklingen. 

Detta för att bättre kunna balansera intäkterna mot kostnaderna. Förslaget 

till ny avgiftsstege uppfyller båda kriterierna. 

I motionerna B 11 och B 12 yrkas att kongressen ska avvisa förslaget om gemensamt uttag 

av medlemsavgift till förbundet och avdelningarna. Yrkandet ställs utifrån ett demokratiperspektiv. 

Redan i nuvarande situation så omfördelas en del av förbundsavgiften till 

de geografiska avdelningarna. Varje avdelning erhåller ett grundbidrag på 1,1 mkr samt 

5 kronor/månad i rörligt bidrag samt 3 kronor/månad för medlemsservice i a-kassefrågor. 

De rörliga bidragen betalas per medlem och månad. Gotland har halva grundbidraget. I 

praktiken innebär nuvarande ordning att vi redan är inne i ett system med gemensam avgift, 

om inte fullt ut. 

Det förbundsstyrelsen nu föreslår är att ta steget fullt ut och skapa en situation med helt 

gemensamt avgiftsuttag. Den avgörande frågan, ur ett demokratiperspektiv, är inte på vilket 

sätt avgiften tas in. Avdelningarna styr till stor del sin egen verksamhet i nuläget och 

kommer även att göra detta i en framtid. 

I motionerna B 13 och B 14 yrkar motionärerna att kongressen tar beslut om att införa 

ett utgiftstak för förbundet. Motionärerna anser att förbundsstyrelsen inte kan hantera sin 

kostnadsmassa på ett effektivt sätt. 

I utlåtandetexten till motionerna B 5, B 6 och B 7 redovisas hur underskotten i förbundets 

centrala verksamhet minskat under en följd av år. Förbundsstyrelsen arbetar kontinuerligt 

med de ekonomiska frågorna i syfte att hitta besparingar. 

Motionärerna har noterat att förbundet betalar nästan 54 mkr i avgifter och anslag till 

andra organisationer. I detta sammanhang bör noteras att av denna summa utgör 28,9 mkr 

förbundsavgift som omfördelas till avdelningarna och 17,5 mkr förbundets medlemsavgift 

till LO. I övrigt behöver förbundet vara med i olika organisationer för att kunna påverka 

i för förbundet viktiga frågor. 

Förändringen av antalet anställda ombudsmän i organisationen är kopplad till att förbundet 

tagit över arbetsgivaransvar och anställningar i avdelningarna. Variationen gällande 

personalkostnaderna berodde på den kraftiga börsnedgången för några år sedan och 

därigenom låg avkastning i bland annat förbundets pensionsstiftelse. 

I motion B 15 yrkas att förbundsstyrelsen får i uppdrag att fördela en större andel av avdelningarnas 

ersättning via den fasta ersättningen för att uppnå motionens syfte. 

Förbundsstyrelsen föreslår i förslaget till nytt avgiftssystem att merparten av de ekonomiska 

resurserna fördelas via fast ersättning till avdelningarna. En del i personalkostnader 

som organisationen tar solidariskt ansvar för och en del i verksamhetsmedel styrda 

av avdelningarnas medlemsantal. SEKO Värmland tillhör en av de avdelningar som får 

större ekonomiskt utrymme om förslaget till nytt avgiftssystem genomförs. Något ekonomiskt 

utrymme för att förbundets del av intäkten skulle finansiera avdelningarnas ordförande 

finns inte. 


att besvara motion B 1 andra att-satsen. 

att avslå motionerna B 2-B 15 och B 1 första att-satsen. 

kongress 2006

Avsnitt B 

B 16 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Östra. 


Inkomstförsäkring 

Med anledning av att ersättningstaket för a-kassa är begränsat, vill vi att förbundet utreder 

i samarbete med Folksam om att erbjuda våra medlemmar en inkomstförsäkring. Då SIF, 

ST och SACO erbjuder sina medlemmar denna typ av försäkring, så har vår avsaknad av 

sådan försäkring inneburit att vår ställning försvagats vid medlemsrekrytering av chefer 

och specialister. Denna motion initierades på kongressen 2003 men blev inte antagen av 

kongressen med motiveringen att fråga skulle lösas den politiska vägen. Nu när tre år har 

gått så kan konstateras att vår framgång med att höja taket i a-kassan varit klart begränsad. 

Om det också skulle gå så illa att vi får en borgerlig regering efter höstens val så blir 

behovet ännu större att täcka upp bristerna i våra medlemmars plånböcker vid en eventuell 

arbetslöshet. En försäkringslösning av denna typ innebär heller inga direkta kostnader för 

förbundet, då det är medlemmen som genom premieinbetalning bekostar försäkringen. 

Därför föreslår vi kongressen besluta: 

att förbundet utreder förutsättningarna att tillsammans med Folksam erbjuda våra medlemmar 

en individuell inkomstförsäkring som tillsammans med a-kassan ger 80 procent 

av den faktiska lönen i ersättning vid arbetslöshet. 

att förbundet fackligt/politiskt verkar för att höja ersättningstaket för a-kassan. 

Avdelningen föreslår SEKOs kongress att bifalla motionen. Motionen är behandlad med 

bifall på representantskap den 21 mars 2006 med SEKO Östra. 

Utlåtande nr 12 över motion B 16 

Yrkande: 

att förbundet utreder förutsättningarna att tillsammans med Folksam erbjuda våra medlemmar 

en individuell inkomstförsäkring som tillsammans med a-kassan ger 80 procent 

av den faktiska lönen i ersättning vid arbetslöshet. 

att förbundet fackligt/politiskt verkar för att höja ersättningstaket för a-kassan. 

Utlåtande: 

Ersättningen vid arbetslöshet är en mycket viktig fråga för fackföreningsrörelsen. På sina håll 

inom tjänstemannaorganisationerna finns den typ av försäkringslösning som motionärerna 

efterlyser. Inom LO-förbunden finns dock inga inkomstförsäkringar vid arbetslöshet. 

LO-förbunden och även SEKOs förbundsstyrelse är av den uppfattningen att vi ska inrikta 

våra krafter på att verka för förbättringar i det befintliga a-kassesystemet. Individuellt 

tecknade inkomstförsäkringar riskerar urholka legitimiteten för a-kassesystemet och 

kan på sikt innebära att den enskilde får bära allt större egna kostnader för en eventuell 

arbetslöshet. LO-förbundens medlemmar löper också generellt större risk att drabbas av 

arbetslöshet, i förhållande till tjänstemanna- och akademikergrupper, vilket i sin tur skapar 

höga premier i en inkomstförsäkring. 


att bifalla motion B 16 andra att-satsen. 

att avslå motion B 16 första att-satsen. 

kongress 2006


B 17 


Motion om arvoden för ledamot i förbundsstyrelsen och SEKOs representanter i 

bolagsstyrelser och närstående organisationer 

I dag ligger arvodet för ordinarie förbundsstyrelseledamot på ett prisbasbelopp/år. Detta 

arvode utgör också grunden för den rekommenderade ersättning som en representant för 

SEKO i bolagsstyrelse bör ta emot som arvode för uppdraget. 

Bakgrunden till rekommendationen var en infekterad debatt i början av 90-talet om 

arvoden för fackliga företrädare i bland annat statliga bolag. 

Att man i dag som fackligt förtroendevald har arvode för ett uppdrag där det dels krävs 

både tid och engagemang, dels har ett stort ansvar för att följa verksamheten för att fatta 

nödvändiga och ibland svåra beslut, är knappast något som flertalet av medlemmarna ifrågasätter. 

Däremot förekommer det diskussioner om vad som kan anses som rimligt arvode. 

Det vi menar att man borde reflektera över, är att den ekonomiska ersättningen på cirka 

3 500kr/månaden innebär en ”löneökning” utöver det normala. Denna ”löneökning” som 

bara är tillfällig, riskerar att medverka till en inlåsningseffekt när den enskilde inte har råd 

att avstå från sitt uppdrag. 

I SEKO beslutar varje del i organisationen över eventuella arvoden till förtroendevalda. 

Det kan innebära att en enskild förtroendevald kan uppbära arvode från flera uppdrag 

samtidigt, något som naturligtvis är korrekt utifrån demokratiskt fattade beslut. 

Vi yrkar följande: 

att arvodet för ordinarie förbundsstyrelseledamot uppgår till ett halvt prisbasbelopp/år. 

att rekommenderad ersättning/arvode för SEKOs representanter i bolagsstyrelser, statliga 

verk och liknande, följer arvodet för ordinarie förbundsstyrelseledamot. 

att där det utgår högre ersättning för SEKOs representanter i bolagsstyrelser, statliga verk 

och liknande, bör det överskjutande belopp tillfalla den fackliga organisationen och 

användas i kompetensutvecklande syfte. 

Motionen antagen vid SEKO Örebro representantskapsmöte den 23 mars 2006. 

kongress 2006

Avsnitt B 

B 18 

Motion inlämnad av: Björn Halvarsson, avdelning SEKO Dalarna. 


Se över arvodes reglerna 

Som förtroendevald i SEKO med arvoderat heltidsuppdrag kan det vara så att man har ett 

antal följduppdrag som även de är arvoderade. Detta kan i medlemmens ögon se ut som 

om man har orättmätiga ersättningar för sitt uppdrag. Det får inte vara så att våra medlemmar 

tror att vi skor oss på de uppdrag som vi blir valda till. 

Jag föreslår därför: 

att SEKO ser över de arvodessystem som finns och reglerar ersättningar så att det inte kan 

uppstå en situation där man kan ersättas från flera håll för i princip samma uppdrag. 

Motionen antagen i sin helhet på representantskapsmöte den 23 mars 2006. 

Utlåtande nr 13 över motionerna B 17 och B 18 

Yrkande: 

Motion B 17 

att arvodet för ordinarie förbundsstyrelseledamot uppgår till ett halvt prisbasbelopp/år. 

att rekommenderad ersättning/arvode för SEKOs representanter i bolagsstyrelser, statliga 

verk och liknande, följer arvodet för ordinarie förbundsstyrelseledamot. 

att där utgår högre ersättning för SEKOs representanter i bolagsstyrelser, statliga verk och 

liknande, bör det överskjutande beloppet tillfalla den fackliga organisationen och användas 

i kompetensutvecklande syfte. 

Motion B 18 

att SEKO ser över de arvodessystem som finns och reglerar ersättningar så att det inte kan 

uppstå en situation där man kan ersättas från flera håll för i princip samma uppdrag. 

Utlåtande: 

Arvodet till ordinarie förbundsstyrelseledamöter beslutas av kongressen, tidigare förbundsmötet. 

Uppdragets mötesfrekvens och därmed sammankopplad inläsning av handlingar med 

mera på tider som normalt betraktas som fritid har legat som grund för arvodets storlek. 

Bedömningen har varit att en rimlig ersättning för uppdraget är ett basbelopp. 

Yrkandena i motion B 17 att-satserna två och tre tillämpas redan i nuläget genom den 

policy som tillämpas i förbundet när det gäller arvodesfrågor. Det som kan tilläggas avseende 

tredje att-satsen är att ett alternativ är att avstå arvode i den del som eventuellt överstiger 

ett basbelopp. 

Förbundsstyrelsen anser inte att någon översyn av arvodessystemet, av den anledning, 

som föreslås i motion B 18 behövs. Skulle det vara frågan om att någon tar ut flera ersättningar 

för samma uppdrag så handlar det om bedrägligt beteende. I det läget spelar det 

ingen roll vilka reglementen och regler som ligger till grund för arvoden och ersättningar. 


att anse motionerna B 17 andra och tredje att-satserna samt B 18 besvarade. 

att avslå motion B 17 första att-satsen. 

6 kongress 2006


B 19 


Möjlighet till avsteg från kravet att tillhöra a-kassan 

I våra stadgar finns ett absolut krav på att tillhöra SEKOs a-kassa för aktiva medlemmar 

om man uppfyller inträdesvillkoren. Detta trots att det för vissa medlemmar innebär att 

man betalar a-kasseavgift och likväl inte kan få ersättning om man blir arbetslös. 

Som exempel kan tas en studerande som går med i förbundet under sommaren när hon/ 

han uppfyller villkoren för a-kasseinträde men sedan bara arbetar ett fåtal timmar i månaden. 

Om hon/han sedan blir arbetslös efter avslutade studier har hon/han i regel inte 

tillräckligt med arbetad tid för att få a-kasseersättning. 

Det bör alltså finnas möjlighet att bevilja avsteg från kravet att tillhöra a-kassan efter 

individuell prövning. 


att förbundsstyrelsen får mandat att bevilja avsteg från kravet att tillhöra SEKOs a-kassa. 


som sin egen. 


Yrkande: 

att förbundsstyrelsen får mandat att bevilja avsteg från kravet att tillhöra SEKOs a-kassa. 

Utlåtande: 

I förbundets stadgar § 6 mom 2 regleras skyldigheten för förbundsmedlemmar att tillhöra 

förbundets a-kassa. 

A-kassornas verksamhet styrs av lagen om arbetslöshetskassor, LAK. Denna lag reglerar 

bland annat regler om in- och utträde ur a-kassan. I det fall en person, medlem i förbundet 

eller enskilt ansluten, meddelar a-kassan att man vill utträda ur kassan så kan inte kassan 

neka utträde. I praktiken innebär detta att SEKOs stadgar inte råder över denna fråga. 

Förbundsstyrelsen har uppfattningen att det är viktigt att bibehålla den fasta kopplingen 

mellan förbundet och a-kassan. Att utträda ur a-kassan kan också få negativa konsekvenser 

för den enskilde vid arbetslöshet. Vid ett nyinträde måste man vara medlem under ett 

års tid för att kunna erhålla ersättning vid arbetslöshet. 


att anse motion B 19 besvarad. 

kongress 2006

Avsnitt B 

B 20 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Mälardalen. 


Inträde i a-kassan 

Vi funderar ofta över hur vi ska rekrytera nya medlemmar till facket. Det tycks särskilt 

vara problem att få in yngre personer som anställs på begränsad och ibland mycket kort 

tid. Till detta kommer anställningar som betecknas som ”anställning vid behov” då den 

anställde inte ens vet hur mycket och hur länge de ska få arbeta. 

En viktig del i det fackliga medlemskapet är ju arbetslöshetsförsäkringen. För att komma 

med i den måste man uppfylla ett inträdeskrav som regleras i ”Lag om arbetslöshetskassor” 

i § 34 med lydelse enligt följande: 

”Medlemskap får dock beviljas endast den som under en sammanhängande period av fem 

veckor under minst fyra veckor förvärvsarbetat i genomsnitt minst 17 timmar per vecka 

och fortfarande arbetar i minst denna omfattning.” 

Om man får en anställning som är kort, kanske innehåller få timmar/vecka eller att man 

inte ens vet hur länge och mycket man ska arbeta och därigenom inte kan uppfylla inträdeskravet 

är det ganska troligt att man upplever ett medlemskap i facket som meningslöst. 

En lösning på detta vore att sänka tröskelvärdet för att få medlemskap i a-kassan. 

Med anledning av vad som anförs enligt ovan föreslås: 

att kongressen beslutar ge förbundet i uppdrag att verka för att inträdeskraven i a-kassan 

anpassas till de anställningsförhållanden som förekommer på våra arbetsplatser. 

Motionen antagen av SEKO Mälardalens representantskap den 23 mars 2006. 


Yrkande: 

att kongressen beslutar ge förbundet i uppdrag att verka för en anpassning av inträdeskraven 

i a-kassan till de anställningsförhållanden som förekommer på våra arbetsplatser. 

Utlåtande: 

Motionärerna ser inträdeskraven i a-kassan som ett problem i förhållande till utvecklingen 

på arbetsmarknaden med den ökade förekomsten av tillfälliga korta anställningar. Förbundsstyrelsen 

delar denna uppfattning. 

Tillsammans med LO pågår diskussioner om vilka krav som LO och förbunden ska 

ställa på framtidens a-kassa. Ett av kraven är att helt slopa inträdeskravet. Förbundet vill 

således gå längre än vad motionärerna kräver i sitt yrkande. 



kongress 2006


B 21 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Mälardalen. 

Krishjälp till medlemmar som utsätts för våld inom familjen 

Det dolda våld som finns inom familjen har blivit mer känt och mer uppmärksammat på 

senare tid. Nu börjar även fackförbund beakta detta i sina medlemsförsäkringar. 

En SEKO-medlem som i dag utsätts för misshandel eller sexuellt våld av någon närstående 

skriven på samma adress har ingen hjälp av medlemsförsäkringarna. Däremot om 

du blir överfallen eller utsatt för våld på allmän plats av någon icke närstående kan du få 

ersättning genom överfallsförsäkringen i din hemförsäkring. 

Vi ser det som rimligt och befogat att medlemmar som utsätts för våld inom familjen ska 

få möjlighet till behandling hos psykolog eller kurator genom någon av våra medlemsförsäkringar, 

antingen hemförsäkringen eller olycksfallsförsäkringen. 

SEKO Mälardalen yrkar därför: 

att förbundet får i uppdrag att utreda möjligheten av att det i någon av våra medlemsförsäkringar 

ingår möjlighet till samtalsbehandlingar för medlemmar som utsatts för 

våld inom familjen. 

Motionen antagen av SEKO Mälardalens representantskap den 23 mars 2006. 


Yrkande: 

att förbundet får i uppdrag att utreda möjligheten av att det i någon av våra medlemsförsäkringar 

ingår möjlighet till samtalsbehandlingar för medlemmar som utsatts för 

våld inom familjen. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att detta är en angelägen fråga. För 

närvarande pågår ett ettårigt försök som drivs av Folksam och Kommunal. Förbundsstyrelsen 

kommer att följa detta försök och ta upp en diskussion med Folksam i syfte att försöka 

hitta en lösning för SEKOs medlemmar. 


att bifalla motion B 21. 

kongress 2006

Avsnitt B 

B 22 



Förändra grupplivförsäkringen med sjukkapital till en stark och modern medlemsförsäkring 

Uppfyller SEKOs grupplivförsäkring med sjukkapital våra medlemmars behov? Vi är inte 

så säkra på det. Vi kan samtidigt konstatera att den inte är konkurrenskraftig gentemot 

andra tjänstemannaförbunds grupplivförsäkringar. 

Det finns ett behov att ytterligare anpassa innehållet utifrån medlemsstrukturen vi har i 

dag. Vi vill ha en försäkring som är attraktiv för våra yngre medlemmar, det är i den gruppen 

vi hittar dem som väljer att inte ansluta sig. Dessutom borde den utformas så att den 

blir mer hållbar utifrån de konjunktursvängningar vi lever med. 

Man skulle kunna använda försäkringen som ett argument vid medlemsvärvning om vi 

hade en mer konkurrenskraftigt utformad försäkring både när det gäller priset och innehållet. 

Vi vet att ”konkurrerande” fack använder sin grupplivförsäkring med sjukkapital 

som argument när de värvar över SEKO-medlemmar. Det kan de göra eftersom deras försäkring 

har ett bättre innehåll och en lägre premie. 

Vi borde fråga oss vilken största möjliga nytta medlemmen har av försäkringen. Vi vet 

att sjukkapital 1 utbetalas mest av de tre olika momenten. Då kan det vara befogat att se 

över hela innehållet och anpassa det till de behov som finns i dag och framöver. 

Vi vill också att försäkringen ska vara hållbar för en lång tid framöver. Sedan 2000 har 

vi haft årliga premiehöjningar och vi tror att gränsen nu är nådd för vad våra medlemmar 

är beredda att betala. Premiehöjningarna har varit nödvändiga eftersom sjukkapitalsdelen 

har betalats ut till så många under en rad år. Den senaste trenden är att sjukskrivningarna 

vänder neråt. Därför är det nu viktigt att se över utformningen så att vi får en hållbar, 

konkurrenskraftig och attraktiv försäkring för våra medlemmar. 

Vi föreslår därför att kongressen beslutar: 

att förbundet tar fram en grupplivförsäkring med sjukkapital som är hållbar över tid, konkurrenskraftig 

och attraktiv för våra medlemmar. 

Motionen antagen vid SEKO Örebro representantskapsmöte den 23 mars 2006. 

0 kongress 2006



Yrkande: 

att förbundet tar fram en grupplivförsäkring med sjukkapital som är hållbar över tid, konkurrenskraftig 

och attraktiv för våra medlemmar. 

Utlåtande: 

Motionärerna ställer frågan om SEKOs nuvarande grupplivförsäkring med sjukkapital 

uppfyller medlemmarnas behov. 

I motionen sägs att förbundets försäkring inte skulle vara konkurrenskraftig i jämförelse 

med tjänstemannaförbundens grupplivförsäkringar. I detta sammanhang bör man känna 

till att varje enskilt försäkringskollektiv behandlas som en isolerad grupp när det gäller 

försäkringsinnehåll och premier. Den enskilt viktigaste faktorn som påverkar är skadeutvecklingen 

inom kollektivet. 

Den försäkring som förbundet, via Folksam, erbjuder är föremål för kontinuerlig översyn. 

Detta arbete sker i den försäkringskommitté som SEKO har tillsammans med Folksam. 

I försäkringskommittén följer vi skade- och kostnadsutvecklingen samt diskuterar och 

föreslår eventuella behov av förändringar i försäkringen. Det uppdrag som motionärerna 

vill ge förbundet är redan i dag vägledande för vårt arbete. 



kongress 2006 1

Avsnitt B 

B 23 



Motion om översyn av a-kassans stadgar och förhållandet till facket 

Arbetslöshetskassans verksamhet har blivit en allt viktigare del av våra medlemmars fackliga 

medlemskap. Det har också blivit en allt större del av kostnaden för medlemskapet. 

Visserligen styrs en stor del av medlemsavgiften för a-kassan av lagstiftning men det finns 

även delar vi själva rår över, så vårt intresse borde vara större. Många talar också om betydelsen 

av att hålla ihop a-kassan och facket, i vår fackliga verksamhet. 

Vi tror att det skulle stärka sambandet mellan a-kassan och Facket om det skapades fler 

gemensamma demokratiska band. Exempel på sådana kan vara gemensamma mandatperioder 

och valkretsar, samma tidsgränser för motioner och nomineringar, gemensam styrelse, 

gemensamma revisorer och gemensam valberedning. 

Vi vet att exempelvis styrelsen i a-kassan ska kompletteras med personalrepresentanter, 

och representant för tillsynsmyndigheten samt kassaföreståndaren. Vi har inte svar på alla 

frågor, men vi tycker just därför att en översyn av stadgarna är så viktig. 

Vi tror att detta skulle öka sammanhållningen, göra intresset för a-kassans verksamhet 

större, göra styrelsen mer politisk och göra verksamhetsansvaret tydligare. 

SEKO Stockholm yrkar på att SEKOs kongress beslutar: 

att förbundsstyrelsen initierar en stadgeöversyn i motionens anda. 

att stadgeöversynen görs i samarbete med SEKOs a-kassa. 


som sin egen. 

2 kongress 2006



Yrkande: 

att SEKOs kongress beslutar att förbundsstyrelsen initierar en stadgeöversyn i motionens 

anda. 

att stadgeöversynen görs i samarbete med SEKOs a-kassa. 

Utlåtande: 

Motionären efterlyser fler demokratiska band mellan a-kassan och facket. I sammanhanget 

nämns gemensamma mandatperioder och tidsgränser för motioner och nomineringar, gemensam 

styrelse, gemensamma revisorer och gemensam valberedning. 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att de historiskt naturliga och självklara 

banden mellan a-kassan och facket ska stärkas ytterligare. Dock ska göras klart att akassans 

verksamhet styrs av en särskild lagstiftning, Lagen om Arbetslöshetskassor (LAK), 

som bland annat föreskriver styrelsens sammansättning, när i tiden föreningsstämma ska 

äga rum samt hur val av ombud ska gå till. 

Arbetslöshetskassans föreningsstämma 2005 beslutade att ändra stadgarna från och 

med 1 juli 2006 avseende mandatperioder för föreningsstämmans ombud. Detta innebär 

att mandatperioderna nu sammanfaller med förbundets kongressperioder. Av bilagan till 

stadgarna framgår att kassans valkretsar utgår från förbundets avdelningsindelning. I dessa 

två frågor är således motionärens krav redan tillgodosedda. 

Av LAK följer att stadgar som utestänger enskilt anslutna medlemmar från uppdrag i 

valberedning, styrelse eller stämma inte skulle godkännas av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 

(IAF). Detta utesluter motionärens förslag om gemensam styrelse, valberedning 

och revisorer. 

Förbundsstyrelsen menar att samarbetet mellan förbundet och kassan är till stor nytta 

för medlemmarna. Förra årets föreningsstämma, i a-kassan, tillsatte en arbetsgrupp som 

skulle se över samarbetsformerna mellan a-kassan och avdelningarna. Arbetsgruppen startade 

sitt arbete i januari och kommer att lämna en slutrapport till före årets slut. 



kongress 2006

Avsnitt B 

B 24 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO väg & ban Skåne. 


Arbetslöshetsersättning vid arbete i annat EU-land 

I samband med Sveriges inträde i EU skulle det bland annat bli enklare regler med fri rörlighet 

för arbete i annat EU-land. 

Om en medlem, med dagens regler, tar arbete i ett företag i annat EU-land och jobbar 

utanför Sverige men inom EU, ska medlemmen omgående begära att få en sk E 301-blankett 

utfärdad från svensk a-kassa. Medlemmen ska därefter söka inträde i värdlandets 

a-kassa. Under tiden som arbete utförs utanför landet är, enligt regelverket, medlemsavgiften 

reducerad till endast en grundavgift. När sedan medlemmen återvänder till Sverige 

ska medlemmen själv aktivt söka inträde i den svenska a-kassan, han ska dessutom få en 

E 301-blankett utfärdad från värdlandet. 

Många av våra medlemmar som tar ett arbete för en arbetsgivare i ett annat land inom 

EU tänker inte på att man måste gå över till värdlandets a-kassa utan gör helt enkelt inte 

något alls och står kvar som fullvärdig medlem i Sverige. Oftast jobbar man som sk gränsgångare 

och bor kvar i Sverige. När däremot medlemmen kommer tillbaka och ställer sig 

som arbetssökande och det framkommer att medlemmen arbetat i ett annat EU-land, uppstår 

problemen. 

A-kassan konstaterar, ofta en till två månader senare, att medlemmen varit felaktigt försäkrad 

i Sverige och ”missat” att söka ”nytt” inträde i svensk a-kassa som dessutom måste 

göras omedelbart efter hemkomsten. Medlemmen blir chockad av beskedet och oftast utan 

ersättning. Medlemmen har betalt, och med rätta trott, att man är med i svensk a-kassa 

eftersom man är bosatt i Sverige. 

Om däremot medlemmen inte talar om att man jobbat i annat EU-land, utan meddelar förhindrad, 

under aktuell tid blir medlemmen inte att betrakta som utträdd från a-kassan. 

Regelverket för vilka regler som gäller för a-kassan i samband med arbete i annat EUland 

är fruktansvärt krångligt och i stort sett obegripligt. 

Förslag: 

att förbundet kraftfullt verkar för att få till förändringar i regelverket för arbetslöshetsförsäkringen 

så att allt arbete inom EU, oavsett arbetsgivare och land, ska ge rätt till 

ersättning. 

att förbundet kraftfullt verkar för att om man varit medlem i svensk a-kassa, inte ska 

kunna anses som utträdd även om man varit i ett annat EU-land och arbetat. 

Representantskapet för SEKO väg & ban Skåne har på sitt årsmöte den 31 mars 2006 antagit 

motionen. 

kongress 2006


B 25 


Arbetslöshetsförsäkring vid föräldraledighet 

Samhället uppmanar alla nyblivna föräldrar och särskilt pappor att ta ut föräldraledighet 

för att få mer kontakt med sina barn. 

De föräldrar som tar ut sin föräldraledighet och sedan drabbas av arbetslöshet straffas 

genom att a-kasseersättningen, trots ett heltidsarbete i botten, minskar avsevärt. 

Följande går att utläsa ur a-kassornas regelverk: 

A-kassans Normalarbetstid 

Om en arbetslös som har varit föräldraledig uppfyller arbetsvillkoret beräknas normalarbetstiden 

endast utifrån det faktiska arbetet som han eller hon har utfört under perioden. 

Den som varit partiellt föräldraledig får en lägre normalarbetstid trots att han/hon haft en 

heltidsanställning i botten. För den som tagit ut föräldrapenning i sådan omfattning att 

månaden ej tillgodoräknas i ett arbetsvillkor får hoppa över en sådan månad vilket kan 

innebära att den personen får en högre normalarbetstid. 

Detta gör att många föräldrar och särskilt pappor inte kommer att ta ut sin föräldraledighet 

i den omfattning som samhället uppmanar till. 

Förslag: 

att förbundet kraftfullt verkar för att få till förändringar i arbetslöshetsförsäkringen så att 

det går att ta ut föräldraledighet utan att detta påverkar a-kasseersättningen. 


motionen. 

kongress 2006

Avsnitt B 

B 26 



Arbetslöshetsförsäkring vid semesterledighet 

Enligt semesterlagen, semesteravtal och vad som gäller för samhället i stort, är semesterledighet 

och semesterersättning väldigt viktigt. 

I många fall tvingas arbetstagare till att ta ut obetald semester. 

Många av förbundets medlemmar och då särskilt de som har säsongsbetonade anställningar 

drabbas hårt genom att utbetald semesterersättning inte räknas som betald semester 

i en senare anställning vid beräkning från a-kassan. 

Följande går att utläsa ur a-kassornas regelverk: 

A-kassans arbetsvillkor 

För att uppfylla ett så kallat arbetsvillkor ska den arbetslösa under en period av tolv månader 

omedelbart före arbetslöshetens början ha arbetat: 

Minst sex månader med minst 70 timmar varje månad, eller minst 450 timmar under 

sex månader i sträck med minst 45 timmar varje månad. 

Se även bifogad dom från kammarrätten nr 3318-04. 

Förslag: 


”obetald” semester ska ingå i beräkningsunderlaget och räknas som arbetad tid. 


motionen. 

6 kongress 2006


Utlåtande nr 19 över motionerna B 24, B 25 och B 26 

Yrkande: 

Motion B 24 

att förbundet kraftfullt verkar för att få till förändringar i regelverket för arbetslöshetsförsäkringen 

så att arbete inom EU, oavsett arbetsgivare och land, ska ge rätt till ersättning. 

att förbundet kraftfullt verkar för att om man varit medlem i svensk a-kassa, inte ska 

kunna anses som utträdd även om man varit i ett annat EU-land och arbetat. 

Motion B 25 


det går att ta ut föräldraledighet utan att detta påverkar a-kasseersättningen. 

Motion B 26 


”obetald” semester ska ingå i beräkningsunderlaget och räknas som arbetad tid. 

Utlåtande: 

Motionären tar i sina tre motioner upp problem med rådande rättsläge och de konsekvenser 

det kan få för den enskilde ersättningstagaren med i vissa fall återverkningar för samhället 

i stort. 

Motion B 25 tar upp frågan om föräldraledighet och hur det kan påverka arbetslöshetsersättningen. 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning i sakfrågan. 

Motion B 26 tar upp frågan om obetald semester och dess konsekvenser för den enskilde. 

Bakgrunden till detta står i huvudsak att finna i det förhållande att förvärvsarbete 

är ett centralt begrepp i försäkringen. Enligt nuvarande regelverk och rättsläge är obetald 

semester inte att betrakta som förvärvsarbete. Semester betraktas som förvärvsarbete enbart 

om det är fråga om betald ledighet i en pågående anställning. En konsekvens av att 

ändra enligt motionärens mening skulle kunna bli att de som varit visstidsanställda skulle 

stängas av från ersättning den tid som intjänad semestersättning motsvarar. 

Motion B 24 tar upp de särskilda bekymmer som är förknippade med arbete utomlands 

och arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller medlemskap i svensk a-kassa under utlandsarbete 

är rättsläget för närvarande något osäkert. Två ganska färska kammarrättsdomar, 

som ej fått prövningstillstånd i Regeringsrätten, skiljer sig från tidigare utslag på så sätt 

att man funnit att medlemmarna i de specifika fallen inte ska anses ha utträtt ur kassan 

enbart för att de arbetat i ett annat EU/EES-land. Förbundsstyrelsen kommer att följa utvecklingen 

av rättsläget. 

För att komma tillrätta med de beskrivna negativa konsekvenserna som uppstår i och 

med tillämpningen av gällande lag och föreskrifter måste dessa i förekommande fall ändras 

eller kompletteras. Förbundets företrädare i a-kassans styrelse kommer att ta upp och 

driva dessa frågor, i linje med ovan anförda, i relevanta sammanhang såsom i samarbetet 

med de andra förbunden inom LO och i förekommande fall med politiker och/eller tjänstemän 

i maktens boningar. De frågor som motionären tar upp måste dock ställas i relation 

till andra lika viktiga eller viktigare reformer av arbetslöshetsförsäkringen och, i sin 

förlängning, arbetsmarknadspolitiken. 

Förbundsstyrelsen föreslår: 

att bifalla motionerna B 24-B 26. 

kongress 2006

Avsnitt B 


kongress 2006


Avsnitt C 

Studier – Information – 

SEKOmagasinet 

Motioner C 1–C 3 


kongress 2006

Avsnitt C 

C 1 


Motion inlämnad av: Ingela Granqvist allm.klubben och Gunn-Britt Andersson/post.klubb, 

avdelning SEKO Dalarna. 

Underlätta för Dyslektiker att ta till sig facklig information 

Vi människor är olika duktiga på att läsa och skriva och ytterst få saknar helt förmågorna. 

Att ha läs- och skrivsvårigheter får olika konsekvenser beroende på vilka krav som ställs 

på en. I Sverige är pressen på invånarna hög; vi förväntas kunna läsa och skriva väldigt 

bra. Eftersom läs- och skrivkunnighet inte är en exakt färdighet – något man antingen har 

eller inte har – är det också svårt att säga hur många som har svårigheter. Ibland hör man 

att 25 procent av befolkningen har läs- och skrivsvårigheter. En hårresande siffra ifall den 

skulle stämma. 

Men det är svårt att veta exakt. Däremot så vet vi av studier att det finns flera saker 

som man kan göra för att underlätta för dyslektiker att ta till sig skriven text. Nämligen 

genom att använda sig av speciella typsnitt så ökas denna förmåga drastiskt. Även andra 

enkla grepp så kan man underlätta för dyslektiker. Vi kan på goda grunder anta att en relativt 

stor del av förtroende manna kåren har detta bekymmer. Varför det är extra viktigt 

utifrån medlemsrättsligt perspektiv att vi får till oss kunskap och om hur vi bör konstruerar 

vår information på ett sådant sätt att det underlättar för dyslektiker. 

Med hänvisning till ovanstående kräver jag: 

att förbundet ser över de egna informationsrutinerna utifrån vad som ovan anförts. 

att förbundet sammanställer och informerar avdelningarna om hur den kunskapen bör 

praktiseras i den lokala informationen. 

att förbundet antar motionen som sin egen. 

att motionen skickas till LO-kongressen. 

Motionen antagen i sin helhet av representantskapsmötet den 23 mars 2006 i Borlänge. 

60 kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt C 

Utlåtande nr 20 över motion C 1 

Yrkande: 

att förbundet ser över de egna informationsrutinerna utifrån vad som ovan anförts. 

att förbundet sammanställer och informerar avdelningarna om hur den kunskapen bör 

praktiseras i den lokala informationen. 



Utlåtande: 

Motionärer lyfter här fram ett problem som glädjande nog diskuterats mer och mer i samhället 

men även inom vår fackliga organisation de senaste åren. Hjälpmedlen och förståelsen 

för denna grupp har ökat, men mer finns att göra. 

Inom förbundet cirkulerar dagligen mängder av information, både från den centrala 

organisationen men även regionalt och lokalt. Centralt har det påbörjats ett arbete med 

att först och främst se över den information som finns via vår hemsida. SEKOs centrala 

handledare samt studieansvariga på avdelningsnivå har fått information/utbildning i dessa 

frågor. ABFs skrift ”Handbok för cirkelledare och uppsökare om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi” 

där information om funktionshindret, layout och formgivning av information 

med mera behandlas har använts som informationsmaterial för denna målgrupp. Ämnet 

har också lyfts fram i bland annat förbundstidningen i syfte att öka förståelsen för detta 

funktionshinder samt att få igång debatt och nätverk inom SEKO. 

Möjlighet för ytterligare informationsspridning om detta funktionshinder finns också 

för den regionala och lokala organisationen genom att använda sig av förläsare i detta 

ämne för att sprida mer kunskap och upplysning, mer information om detta finns på SE- 

KOs studiesidor på Intranet och infonet. 

Eftersom motionen berör den interna organisationen inom SEKO, samt att det är långt 

fram till nästa LO-kongress anser förbundsstyrelsen att motionen ej ska skickas till LOkongressen. 


att anse motion C 1 första och andra att-satserna besvarade. 

att avslå motion C 1 tredje och fjärde att-satserna. 

kongress 2006 61

Avsnitt C 

C 2 


Motion inlämnad av: Gabban Backius, klubb SEKO Tele Gävleborg, avdelning SEKO Gävleborg. 

Inlästa kursböcker 

I dag så stöttar och hjälper LO och SEKO sina medlemmar som har Läs- och skrivsvårigheter/Dyslexi, 

men inte tillräckligt. 

För fackföreningsrörelsen är detta speciellt viktigt med tanke på att andelen som har arbetaryrken 

och är LO-medlemmar, sannolikt är högre än för befolkningen som helhet. Om 

vi utgår från 8–10 procent kan det innebära att det i SEKO finns cirka 20 000 medlemmar 

med Läs- och Skrivsvårigheter. Hämtat från SEKO handbok för dyslexi. 

Bland våra medlemmar finns det många förtroendevalda som har detta handikapp. 

Det är många kurser som förtroendevald måste gå igenom och våra kursböcker och häften 

är inte lättlästa som de ser ut i dag. 

För det första är många kursböcker och häften skrivna med för liten stil och då är det 

inte lätt att läsa böckerna när man har detta handikapp. 

För det andra finns inte kursböckerna inlästa. 

För att underlätta det hela så att vi kan fortsätta vårt arbete att hjälpa både medlemmar 

och förtroendevalda måste både LO och SEKO hjälpa till. 

Därför förslår jag: 

att till kursböcker och häften ska det finnas inspelad CD-skiva eller kassett. 

att materialet ska vara skrivet med typsnitt Comic Sans MS och med större bokstäver löpande 

text ska vara storlek (14). 

Avdelning SEKO Gävleborg har antagit motionen på representantskapsmöte den 23 mars 

2006. 

62 kongress 2006



Yrkande: 

att till kursböcker och häften ska det finnas inspelad CD-skiva eller kassett. 

att Materialet ska vara skrivet med typsnitt Comic Sans MS och med större bokstäver. 

Löpande text ska vara storlek 14. 

Utlåtande: 

Det är bara att instämma i motionärens beskrivning. I dagsläget utgår vi oftast från dem 

som inte har läs- och skrivsvårigheter, men statistiskt vet vi att antalet människor med läs- 

och skrivsvårigheter är relativt stor. 

Problemet med funktionshindret är dock att den skiljer sig åt, för vissa behövs annat 

typsnitt på text, för andra behövs annan färg på pappret, andra vill lyssna till en talbok 

och så vidare. Detta gör det svårare att hitta ett bra sätt att tillgodose dessa frågor på. 

Förbundsstyrelsen inser problemet som finns beskrivet i motionen men anser den besvarad 

då det är ett stort åtagande med att i nuläget bifalla motionen rakt av i dess skrivna 

form. Frågan bör fortsätta diskuteras i ett vidare perspektiv. Kan vi förändra vårt sätt att 

genomföra utbildningar på för att komma åt problemet? Om vi ska ha CD och kassett, 

vilka utbildningar ska då läsas in och vilka kostnader innebär det? LO-kongressen 2004 

behandlade också denna fråga, kan samarbete inom LO göras? 


att anse motion C 2 besvarad. 

kongress 2006 6

Avsnitt C 

C 3 



Motion om lika värde och lika rätt oberoende av sexuell läggning 

Vi människor är alla olika och ser inte likadana ut. Vi kan vara korta eller långa eller smala, 

vi är kvinnor eller män, vi har olika hårfärg och ansiktsfärg och vi har olika sexuell 

läggning. 

Dessa skillnader ger ingen rätt att behandla oss olika. Vi har alla rätt att bli behandlade 

på ett sakligt och rättvist sätt. Vi ska inte behöva finna oss i att våra egenskaper påverkar 

behandlingen eller bedömningen av oss. 

Vi anser alltså att ”Alla människors lika värde – alla människors lika rätt” är en grundläggande 

samhällsnorm som vi ska leva efter. 

För oss, som är fackligt aktiva, är detta tankar som inte bara utgör värderingar och beskriver 

en människosyn utan som också är grundläggande i det fackliga arbetet för att tillförsäkra 

alla medlemmar drägliga arbetsvillkor. 

Det innebär inte att vi som fackföreningsmedlemmar alltid lever upp till dessa värderingar. 

Fördomar och trångsynthet är minst lika vanliga bland oss som i övriga samhället. 

När vi låter dessa fördomar ta överhanden så motarbetar vi inte bara den vi diskriminerar, 

vi motarbetar i själva verket vårt grundläggande fackliga arbete, att uppnå goda villkor 

för medlemmarna. 

Ovanstående är taget från inledningen i programmet ”Lika rätt ett Sverige för alla” och 

beskriver vår syn på rätten till likabehandling. 

Homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT) är grupper som oftast behandlas på 

ett fördomsfullt sätt. I lagen om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning 

ges ett skydd i situationer som har att göra med förhållandet arbetstagare–arbetsgivare. 

När det gäller förhållandet arbetskamrater emellan så är det istället värderingar och 

respekt för varandra som styr. 

Vi behöver lära oss en större öppenhet i frågor som har med HBT att göra. Vi behöver 

också lära oss att bemöta HBT grupperna på ett sätt som visar respekt och inte kränker 

deras värdighet. 


att SEKO genom utbildning och information ger kunskap om HBT bland våra medlemmar. 

att SEKO i arbetet med att bidra till ett samhälle med lika rätt för alla också involverar 

begreppet HBT i alla tillämpliga delar. 


som sin egen. 

6 kongress 2006



Yrkande: 

att SEKO genom utbildning och information ger kunskap om HBT bland våra medlemmar. 

att SEKO i arbetet med att bidra till ett samhälle med lika rätt för alla också involverar 

begreppet HBT i alla tillämpliga delar. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning om att trots vår fackliga värdegrund ”allas 

lika värde – alla människors lika rätt” behandlas homosexuella, bisexuella och transpersoner 

oftast på ett fördomsfullt sätt i arbetslivet. 

Det har påbörjats ett arbete i förbundet för att ändra på detta. Bland annat genom deltagande 

i projektet ”NTG Fritt Fram” och vi har i våra förtroendevaldautbildningar inslag 

som tar upp frågan om HBT. I GFU hanteras frågan när man diskuterar allas lika rätt och 

värde samt betydelsen av begreppet mångfald i våra stadgars målsättningsparagraf. I Arbetsrätt 

Grund hanteras frågan när man går igenom diskrimineringslagstiftningen. 

Det påbörjade arbetet måste dock utvecklas för att tillförsäkra medlemmar inom dessa 

grupper medlemskapets lika värde samt ett respektfullt bemötande i arbetslivet och samhället 

i övrigt. 


att bifalla motion C 3. 

kongress 2006 6

Avsnitt C 


66 kongress 2006


Avsnitt D 

Lönepolitik – 

Förhandlingar 

Motioner D 1–D 8 


kongress 2006 6

Avsnitt D 

D 1 


Motion inlämnad av: Marie Lander, klubb SEKO Tele Gävleborg, avdelning SEKO Gävleborg. 

Individuella löner 

Det system vi har i dag med individuella löner har gjort det svårt för dom lokala löneförhandlarna 

att hålla ihop kollektivet på en rimlig nivå. 

Arbetsgivaren lönesätter till lägsta lön i kollektivavtalet vilket medför att det blir ett 

stort glapp till dom som varit anställda länge i företaget. Det glappet blir en omöjlighet 

att lappa ihop. Det kan röra sig om flera tusen i månaden för våra medlemmar i skillnader 

på lönen för att utföra lika arbetsuppgifter. 

I dag har vi inget som reglerar våra lönenivåer som tillexempel. Anställningsår, ålder, 

erfarenhet med mera. 

Vi som löneförhandlar lokalt måste hela tiden försöka att hjälpa dom medlemmar som 

blivit anställd på lägsta lön att komma upp till en acceptabel månadslön. 

Detta medför i sin tur att man stoppar löneutvecklingen uppåt. 

Dom som i dag har varit anställda länge och fått en dräglig lön går i pension och försvinner 

ut ur företaget. Helt plösligt har vi fått en försämrad situation till nästa avtalsrörelse 

eftersom dom inte finns kvar längre och genererar pengar till lönepotten. Detta eftersom 

vi inte räknar kronor utan i procent. 

Detta kan tyckas vara en avtalsfråga men jag vill ändå att hela SEKOs förbund ställer 

sig bakom min motion. Vi kommer att behöva alla krafter för att vi ska kunna få tillbaka 

en rättvis lönepolitik där det finns regler för hur man ska lönesätta. 

Därför föreslår jag: 

att inför nästa avtalsrörelse ska hela förbundet verkar för att det blir en reglerig i form av 

en lönetrappa som garanterar våra medlemmar en trygg och bra löneutveckling. 


2006. 

6 kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt D 

Utlåtande nr 23 över motion D 1 

Yrkande: 

att Inför nästa avtalsrörelse ska hela förbundet verka för att det blir en reglering i form 

av en lönetrappa som garanterar våra medlemmar en trygg och bra löneutveckling. 

Utlåtande: 

Motionen tar upp ett problem som gäller eller har gällt inom enskilda företag eller avtalsområden. 

De nyanställda kommer in på mycket lägre lönenivåer än de som varit anställda 

länge i företagen och man har inte verktyg för att höja de nyanställdas löner utan att det 

inkräktar på de sedan länge anställdas löneutrymme. 

Någon enkel och generell lösning på problemet anser förbundsstyrelsen inte finns. Olika 

sätt att komma till rätta med det har i några fall varit att inrätta lönetrappor, i andra att 

ha särskilda lönerevisioner för att få en rimlig löneändring med hänsyn till erfarenhet och 

kompetens och i ytterligare andra ha lönesystem med kriterier. 

Varierande historia, arbetsmarknadsläge, facklig styrka och möjlighet att lokalt kunna 

påverka lönerna är faktorer som gör att det inom olika avtalsområden och företag har 

valts skilda sätt att tackla eller förebygga de problem som tas upp i motionen. Inom en del 

områden finns dock problemet kvar. 

I ”Starka kollektivavtal, rätt lön och god arbetsmiljö” redovisas ett antal åtgärder som 

krävs för att komma till rätta med de problem som finns inom ett antal områden. En viktig 

aspekt är dock enligt förbundsstyrelsens uppfattning att val av lönesystem bäst löses 

inom respektive avtalsområde med beaktande av varje områdes förutsättningar och förhållanden. 


att anse motion D 1 besvarad. 

kongress 2006 6

Avsnitt D 

D 2 


Motion inlämnad av: Klubbstyrelsen SEKO Tele Gävleborg, avdelning SEKO Gävleborg. 

Motion angående Rättvis Lön 

SEKO har ett program som heter rättvis lön där det beskrivs hur SEKO ser på den nuvarande 

lönesättningen och hur vi som organisation ska jobba för mer rättvisa löner. Det är 

bra, men var finns det något program för hur vi ska få en rättvis fördelning av det gemensamma 

löneutrymmet. Som det nu är blir klyftan större och större mellan de lågavlönande 

och övriga grupper. (företrädesvis kvinnoyrken och call center-företagen såsom kundtjänster 

och nummerupplysningstjänster). 

Ett litet räkneexempel för att påvisa skillnaderna. 

Om 30 stycken där alla tjänar 16 000 kronor i månaden och får en löneökning med 2,5 

procent får de på 5 år en pott på 63 060 kronor i månaden att fördela. 

Om 30 stycken där alla tjänar 19 000 kronor i månaden och får en löneökning med 2,5 

procent får de på 5 år en pott på 74 910 kronor i månaden att fördela. 

Detta påvisar att en löneförhandling med ett procentligt påslag bara ökar klyftorna. 

För att kunna bedriva en lönepolitik där löneklyftorna inte ökar förslå jag: 

att Förbundsstyrelsen ska i riktlinjer till avtalsrörelsen slå fast att alla löneavtal ska vara 

procentlösa. 

att En utvärdering ska ske efter att avtalsrörelsen är genomförd. 


2006. 

0 kongress 2006


D 3 

Motion inlämnad av: Marie Lander, avdelning SEKO Gävleborg. 

Motion angående Rättvis Lön 

SEKO har ett program som heter rättvis lön där det beskrivs hur SEKO ser på den nuvarande 

lönesättningen och hur vi som organisation ska jobba för mer rättvisa löner. Det är 

bra, men var finns det något program för hur vi ska få en rättvis fördelning av det gemensamma 

löneutrymmet. Som det nu är blir klyftan större och större mellan de lågavlönade 

och övriga grupper (företrädesvis kvinnoyrken och callcenterföretagen såsom kundtjänster 

och nummerupplysningstjänster). 

Ett litet räkneexempel för att påvisa skillnaderna. 

n Om 30 stycken där alla tjänar 16 000 kronor i månaden och får en löneökning med 2,5 

procent får de på 5 år en pott på 63 060 kronor att fördela. 

n Om 30 stycken där alla tjänar 19 000 kronor i månaden och får en löneökning med 2,5 

procent får de på 5 år en pott på 74 910 kronor att fördela. 

Detta påvisar att en löneförhandling med ett procentpåslag bara ökar klyftorna. 

För att kunna bedriva en lönepolitik där löneklyftorna inte ökar förslår jag: 

att förbundsstyrelsen ska i riktlinjer till avtalsrörelsen slå fast att alla löneavtal ska vara 

procentlösa. 

att en utvärdering ska ske efter att avtalsrörelsen är genomförd. 


2006. 

kongress 2006 1

Avsnitt D 

D 4 



Angående löneutvecklingen i samhället 

Kombinationen av individuella löner och procentpåslag i centrala avtal medför ständigt 

ökande löneskillnader i samhället. Skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän ökar kontinuerligt, 

men även mellan olika arbetargrupper. De lågavlönade drar hela tiden det kortaste 

strået. 

Vi kan inte acceptera denna ökande löneorättvisa. 


att SEKO aktivt arbetar för att de allt större löneklyftorna i samhället minskas. 

att SEKO arbetar för att för att de lågavlönade LO-grupperna prioriteras i samordningen 

med LO och i kommande löneförhandlingar. 

att SEKO under kommande kongressperiod och framledes arbetar för ett väsentligt högre 

procentpåslag och/eller kronpåslag för de LO-grupper som halkat efter i löneutveckling 

de senaste åren. 


Utlåtande nr 24 över motionerna D 2, D 3 och D 4 

Yrkande: 

Motion D 2, D 3 

att förbundsstyrelsen ska i riktlinjer till avtalsrörelsen slå fast att alla löneavtal ska vara 

procentlösa. 

att en utvärdering ska ske efter att avtalsrörelsen är genomförd. 

Motion D 4 

att SEKO aktivt arbetar för att de allt större löneklyftorna i samhället minskas. 

att SEKO arbetar för att de lågavlönade LO-grupperna prioriteras i samordningen med 

LO och i kommande löneförhandlingar. 

att SEKO under kommande kongressperiod och framledes arbetar för ett väsentligt högre 

procentpåslag och/eller kronpåslag för de LO-grupper som halkat efter i löneutveckling 

de senaste åren. 

Utlåtande: 

I två motioner argumenteras för att löneavtalen ska vara ”procentlösa” för att löneklyftorna 

i samhället inte ska öka. 

Inom många av förbundets avtalsområden finns anställda med varierande lönenivåer. De 

avtal som sluts innehåller konstruktioner som ska vara acceptabla för alla större grupper 

av anställda, varför både krontals- och procentpåslag är vanligt förekommande. Eftersom 

de totala löneökningarna förutom av de centrala löneavtalen, även bestäms av utfallen i 

de lokala förhandlingarna och av de löneförändringar som successivt sker under åren med 

anledning av avgångar, nyanställningar, befordringar och förändring av arbetsuppgifterna 

kan de totala löneökningarna gå i en annan riktning än de gör i de centrala avtalen. 

Under senare år har skillnaden i genomsnittligt löneläge mellan lägre avlönade och hö- 

2 kongress 2006


gre avlönade ökat. Orsakerna till detta kan vara flera; bättre arbetsmarknadsmässiga förutsättningar 

för vissa grupper, fler redan högre avlönade inom de branscher som haft extra 

utrymme för löneökningar, flexiblare lönesystem för en del tjänstemän. 

Det är bland LO-förbundens medlemmar de lågavlönade i huvudsak finns och förbundet 

ser det som en viktig förutsättning för att kunna driva en lönepolitik som minskar löneklyftorna 

att det sker en samordning i första mellan LO-förbunden inför kommande 

avtalsförhandlingar. 

För att minska löneskillnaderna krävs ett antal åtgärder. I ”Starka kollektivavtal, rätt lön 

och god arbetsmiljö” redovisas ett antal inriktningar under den kommande kongressperioden 

– bland annat krav på ett lägsta löneökningsutrymme, höjda ingångslöner och krav på 

tydliga system vid individuell lönesättning – som kan bidra till minskade löneskillnader. 

Förbundet kommer som nämnts att verka för avtalskonstruktioner som minskar löneklyftorna 

men anser att det är upp till parterna inom de olika avtalsområden att utforma 

den generella lönehöjningens konstruktion; krontal, procent eller en kombination. 

Bland grupper som halkat efter i löneutveckling de senaste åren kan finnas grupper 

med vitt skilda lönenivåer och där orsakerna till en mindre god löneutveckling även de 

kan vara mycket olika. 

I vilken mån krav på kompensation för en eftersläpning ska ställas bör enligt förbundsstyrelsens 

uppfattning avgöras inom respektive avtalsområde där kännedomen om orsakerna 

till löneutvecklingen och konsekvenserna av kompensationskrav bäst kan avgöras. 

Efter varje avtalsrörelse sker utvärderingar, hur förhandlingarna varit, resultat och diskussion 

om nödvändiga eller önskvärda förändringar. Detta kommer även att ske efter 

kommande avtalsrörelse. 


att bifalla motion D 4 första och andra att-satserna. 

att anse motionerna D 2 första och andra att-satserna, D 3 första och andra att-satserna 

samt D 4 tredje att-satsen besvarade. 

kongress 2006

Avsnitt D 

D 5 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Västerbotten. 


Offentliga löner – för solidaritetens skull 

Med individuell lön följer ett stort ansvar i det fackliga arbetet. Ett ansvar att verka för 

en solidarisk lönesättning för samtliga våra medlemmar, i tidevarv av girighet och trångsynthet. 

Och nog gör vi ett gott jobb – för det mesta. Men ett problem kvarstår: Hur vet 

våra medlemmar detta? 

I dagsläget har det blivit legio att lönerna är hemliga, endast inom ett fåtal områden finns 

de offentliga lönerna kvar. Detta måste ändras. På arbetsplatser med mer än en anställd 

måste lönerna offentliggöras i samband med löneförhandlingarna. Allt för att öka insyn, 

påverkansmöjlighet och framför allt vitalisera lönesamtalen på en arbetsplats. 

Argumentet att en majoritet av våra medlemmar inte vill ha offentliga löner håller inte 

i sammanhanget. Ett fackförbund måste ibland få ta obekväma beslut, om man anser att 

dessa beslut gynnar medlemmen i ett större perspektiv. Att verka för öppna löner må vara 

obekvämt – men är i högsta grad nödvändigt sett till ett demokratiskt perspektiv. 

Motionären yrkar med anledning av ovanstående: 

att SEKO verkar för att det inom alla områden man organiserar ska bli ett krav på offentliga 

löner vid löneförhandlingar. 

Avdelning SEKO Västerbotten har antagit motionen som sin egen på representantskapets 

årssammanträde den 24 mars 2006. 

kongress 2006



Yrkande: 

att SEKO verkar för att det inom alla områden man organiserar ska bli ett krav på offentliga 

löner vid löneförhandlingar. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärens åsikt om att i de fall lönerna på en arbetsplats är 

öppna för alla så ökar det insynen och påverkansmöjligheten för våra medlemmar. SEKOs 

ambition är att medlemmarna ska uppleva sin lön som rättvis. Otydliga kriterier och slutna 

bedömningar tillsammans med ”hemliga löner” gör att föreställningar om orättvisa gärna 

frodas. Därför är det viktigt med rätt kunskap om lönenivåerna för olika yrken och branscher 

för att jämförelser ska bli rättvisande. På statens område finns offentlighetsprincipen 

vilket tillförsäkrar även oss som facklig organisation en möjlighet att ta del av samtliga 

anställdas löner vid begäran, så är dock inte fallet på den privata sidan. Samtidigt lever 

vi i en verklighet där SEKO på många avtalsområden organiserar de anställda på samma 

villkor som konkurrerande fackförbund. Även här kan vi konstatera att lagstiftningen inte 

ger utrymme för öppna eller offentliga löner. 

En möjlighet att öka öppenheten kring lönerna på ett avtalsområde är till exempel att 

teckna så kallade statistikavtal. En partsgemensam lönestatistik skulle utgöra ett bra instrument 

för lönejämförelser och på den privata sidan en bättre metod än att kräva öppna 

lönelistor vilket tillsammans med rådande lagstiftning är komplicerat. Statistikavtalen ger 

oss fortfarande inte möjlighet att få ut information om enskilda individers löner men kan 

öka kunskapen och förståelsen samt vitalisera lönesamtalen på arbetsplatsen i den riktning 

motionären beskriver. 



kongress 2006

Avsnitt D 

D 6 



Angående övertidskrav/övertidstak 

På många arbetsplatser ökar pressen att arbeta övertid. Tvång istället för frivillighet blir 

regel. 

Genom att sänka kravet till 100 timmar per år, men bibehålla möjligheten att jobba 200 

timmar per år skulle vi kunna minska pressen för den enskilde men bibehålla möjlighet för 

både den enskilde och företaget till ett större övertidsuttag än 100 timmar. 


att SEKO i kommande avtalsförhandlingar arbetar för att minska övertidskravet från 200 

timmar per år till 100 timmar per år. Maximitaket kan ligga kvar på 200 timmar per 

år. Därigenom uppnår vi en underlättning för de som inte orkar jobba så mycket övertid 

samtidigt som möjligheten för de som vill jobba mer än 100 timmar övertid per år 

kan göra så, och i och med det en större frivillighet för individen. 



Yrkande: 

att SEKO i kommande avtalsförhandlingar arbetar för att minska övertidskravet från 200 

timmar per år till 100 timmar per år. Maximitaket kan ligga kvar på 200 timmar per 

år. Därigenom uppnår vi en underlättning för de som inte orkar jobba så mycket övertid 

samtidigt som möjligheten för de som vill jobba mer än 100 timmar övertid per år 

kan göra så, och i och med det en större frivillighet för individen. 

Utlåtande: 

I dag finns det ett stort antal sätt och många olika modeller för att hantera övertidsfrågan 

i våra kollektivavtal. Det är dock inte en självklarhet att just motionärens förslag passar 

för alla förbundets yrken och branscher. Förbundsstyrelsen har därför uppfattningen det 

är viktigt att frågan om övertid tas upp men att specifika förslag till lösningar måste hanteras 

som yrkanden på respektive avtalsområde. 



6 kongress 2006


D 7 

Motion inlämnad av: Mikael Lind, avdelning SEKO Stockholm. 

Motion till SEKO Klubb 120:s årsmöte 

Starka protester har uppstått i facket bland dess medlemmar över fackets tandlöshet mot 

arbetsgivaren lokala avtalsförhandlingar. Detta på grund av att klubbarna inte har några 

vapen att försvara sina positioner med och därmed blir överkörda av arbetsgivarna. Därför 

måste vi kräva av förbundet att ge oss möjligheten att använda alla stridsåtgärder på 

klubbnivå. 

Jag yrkar: 

att årsmötet beslutar att uppmana förbundet att ge de klubbar som vill, möjligheten att 

förhandla med tillgång till stridsåtgärder även på lokal nivå så att arbetsgivarna inte 

kan ha som vana att göra över facket utan att det händer något. 

Arbetsutskottets förslag till beslut: 

att årsmötet antar motionen. 


Motionen sänds vidare som enskild motion på motionärens begäran. 


Yrkande: 

att årsmötet beslutar uppmana förbundet att ge de klubbar som vill, möjligheten att förhandla 

med tillgång till alla stridsåtgärder även på lokal nivå så att arbetsgivarna inte 

kan ha som vana att köra över facket utan att det händer något. 

Utlåtande: 

Genom åren har ett flertal motioner om lokal konflikträtt behandlats på våra förbundsmöten/kongresser. 

I detta utlåtande vill förbundsstyrelsen belysa några av de utgångspunkter 

som tidigare behandlats. 

SEKOs stadgar slår fast att vi ska samverka med övriga förbund inom LO, och beträffande 

konflikter såsom strejker och blockader finns det vissa gemensamma regler för beslutsfattande. 

Ett utav dessa är att för att kunna vara medlem i LO ska det av medlemsförbundets 

stadgar följa att det är förbundsstyrelsen som slutligt avgör frågor om vidtagande 

av stridsåtgärder. En förutsättning för ett medlemskap i LO innebär därför att vi måste ha 

kvar förbundsstyrelsens oavhängighet i denna fråga. 

Men även en begränsad lokal konfliktåtgärd kan komma att få efterverkningar långt 

utanför den lokala sfären. Med den konflikträtt som gäller i Sverige har till exempel arbetsgivaren 

möjlighet att svara på en strejk genom att lockouta förbundets medlemmar. 

Även en begränsad lokal konfliktåtgärd kan sålunda komma att medföra kostnader även 

för andra grupper inom förbundet än vad som först avsetts eller till och med kostnader 

för andra förbund. Om någon annan än förbundsstyrelsen skulle få besluta om rätten att 

strejka uppstår samtidigt frågan om vem som står för de möjligen ansenliga summor som 

kan stå på spel i en sådan situation. 

Förbundsstyrelsen menar att det finns både tekniska, ekonomiska och taktiska skäl som 

talar emot att öppna upp möjligheterna till lokal strejk eller lokala stridsåtgärder. Någon 

kongress 2006

Avsnitt D 


förändring i förbundsstyrelsens syn på möjligheterna att ge den lokala organisationen rätt 

att utlysa konfliktåtgärder har inte skett. 


att avslå motion D 7. 

kongress 2006


D 8 

Motion inlämnad av: Sixto Iturra, César Orellana, Manuela Lundqvist, Robert Johansson och 

Ove Kjellin, avdelning SEKO Stockholm. 

Motion angående Förhandlingsavdelning 

”I SEKO ska medlemmen stå i centrum. SEKOs verksamhet växer fram ur samtalen på 

arbetsplatserna. När frågorna om medlemmens arbete, arbetsmiljö, lön och arbetsvillkor 

kommer upp på arbetsplatserna ska SEKO vara en part. När frågorna om medlemmens 

möjligheter på arbetsmarknaden kommer upp ska SEKO vara en part. När samtalen kommer 

in på pensioner, skatter och sjukvård ska SEKO vara en part. När samtalen kommer in 

på avregleringarna av infrastrukturen och annan samhällsservice ska SEKO vara en part. 

Det medlemsnära facket ska finnas där det vardagliga samtalet pågår. Det är medlemmarnas 

behov och prioriteringar som ska bestämma förbundets verksamhet. 

Det innebär att medlemmarnas krav på sitt fack klart ska komma till uttryck i det vi gör. 

Behov och önskemål som processas i hela förbundet ska fastställas som gemensamma mål. 

Hela förbundets verksamhet går sedan ut på att uppfylla dessa mål. 

SEKOs mål och verksamhet bygger på de fem program, motioner och utlåtanden samt 

övriga frågor som förbundsmötet ska behandla. Dessa innehåller i sin tur både mål och 

krav som ska omsättas i praktiken under den kommande treårsperioden. 

Med SEKOs mål och verksamhet kraftsamlar vi oss i hela förbundet för att uppnå de 

mål vi gemensamt fastställt. Då kan vi tydliggöra för medlemmarna vad vi åstadkommit, 

och få en dialog om hur vi ska gå vidare. Helt enkelt vara ett medlemsnära förbund.” 

Ovanstående är inledningen till verksamhetsplanen som beslutades på förbundsårsmötet 

2003. 

Det är ambitiösa mål som kräver kraftsamling från hela förbundet. 

Om någon del av organisationen inte klarar att gå i takt med övriga delar i organisationen 

så riskerar vi att inte ”Uppnå de mål vi gemensamt framställt”. 

Det är enligt stadgarna förbundsstyrelsens uppgift att ”leda förbundets verksamhet i 

enlighet med stadgar och beslut av kongressen” 

Vi anser att Förbundsstyrelsen har misslyckats med att leda förhandlingsavdelningen i 

försvaret av kollektivavtalen och att bidra till de gemensamt fattade besluten. 

Vi hävdar att det finns anmärkningsvärda brister när det gäller kommunikation och 

samspel mellan förhandlingsavdelningen och de lokala företrädarna. 

När ett ärende i dag tas över av förhandlingsavdelningen för att föras till central förhandling 

så kopplas den lokala organisationen bort och ofta tar man väldigt lite intryck 

av de argument som man från klubben vill få framfört. 

Vi får liten eller ingen information om hur man från förhandlingsavdelningen tänker 

lägga upp förhandlingen strategiskt och med vilka argument. 

Detsamma gäller återkopplingen under och efter förhandlingarna där redovisning av läget 

alternativt en ordentlig rapport av förhandlingsresultatet sällan eller aldrig föreligger. 

Vi saknar också en meningsfull dialog när det gäller vilka tvister som går att driva rättsligt. 

Många gånger får vi svaret att ”det går inte” utan att någon närmare motivering ges. 

Att som lokal företrädare försöka att förklara för medlemmarna av man helt enkelt har 

blivit avspisad i en fråga som är viktig för klubben känns som ett stort nederlag. Och det 

bidrar knappast till att öka förtroendet bland medlemmarna för förbundets förmåga att 

värna våra kollektivavtal. 

Ett annat bekymmer som vi ser det är förhandlingsavdelningens svaghet när det gäller 

att svara på brev och att dokumentera det som har hänt i förhandlingar. 

kongress 2006

Avsnitt D 


Som lokala företrädare har vi enligt stadgarna en skyldighet att hålla våra medlemmar 

informerade om vad som händer och sker. Det är ett omöjligt uppdrag när vi själva inte 

får den information som vi har rätt att kräva. Vi undrar varför det är så svårt att information 

från förhandlingsavdelningen. Är den underbemannad eller är den bara dåligt organiserad? 

Förhandlingsavdelningens sätt att arbeta sätter till stor del sin prägel på hur medlemmar 

och lokala företrädare bedömer SEKO som förbund och företrädare för oss i arbetsrättsliga 

sammanhang. Det är där försvaret för kollektivavtal och lagstadgade rättigheter ska 

hanteras och det är dit vi ska kunna vända oss för att få hjälp och stöd. 

Den känslan har vi inte i dag. 

Vi yrkar därför att Förbundsstyrelsen får i uppdrag: 

att stärka förhandlingsavdelningens roll som kompetensbank och vårdare av de kollektiva 

rättigheter som förbundet och de lokala klubbarna har åstadkommit för medlemmarna. 

att utarbeta regler och arbetsordningar för hantering av ärenden tillsammans med lokala 

organisationerna inklusive rutiner för information, dokumentation samt återrapportering. 

att utarbeta rutiner för handläggning av centrala förhandlingar som rör lokala kollektivavtal. 

att klargöra vikten av samarbete med de lokala facken, och att respektera synpunkter och 

åsikter när det gäller de lokala företrädarnas bedömningar av värdet i de lokala avtalen. 

SEKO Stockholms representantskap har vid sitt årsmöte den 22 mars 2006 bifallit motionens 

att-satser. 

0 kongress 2006



Yrkande: 

att stärka förhandlingsavdelningen roll som kompetensbank och vårdare av de kollektiva 

rättigheter som förbundet och de lokala klubbarna har åstadkommit för medlemmarna. 

att utarbeta regler och arbetsordningar för hantering av ärenden tillsammans med lokala 

organisationen inklusive rutiner för information, dokumentation samt återrapportering. 

att utarbeta rutiner för handläggning av centrala förhandlingar som rör lokala kollektivavtal. 

att klargöra vikten av samarbete med de lokala facken, och att respektera synpunkter och 

åsikter när det gäller de lokala företrädarns bedömningar av värdet i de lokala avtalen. 

Utlåtande: 

Det är självklart betydelsefullt att förhandlingsavdelningen fungerar som förbundets kompetensbank 

i exempelvis förhandlingsfrågor för att SEKO ska kunna uppfylla sina uppställda 

mål. Samtidigt bör man även ta hänsyn till den förskjutning som skett i resursfördelningen 

de senaste åren. Förhandlingsavdelningen eller rättare sagt andelen ombudsmän 

med ansvar för bransch- och förhandlingsfrågor har de senaste 8–10 åren minskat med 

cirka en fjärdedel. En sådan kraftig nedskärning går av naturliga skäl inte spårlöst förbi 

en enhet med ett sådant ansvar som förhandlingsavdelningen förfogar över. En översyn 

kommer att genomföras av bland annat förbundskontorets organisation. 

Detta betyder inte att grundförutsättningarna för handläggning och gemensamma rutiner 

kan, eller får, åsidosättas. Däremot kan handläggning av ärendena givetvis hanteras på 

olika sätt inom olika områden då det är förutsättningarna inom de olika branscherna och 

avtalsområdena som bör styra i praktiken. Hänsyn måste tas till exempelvis antal klubbar, 

företags-, myndighets och koncernorganisationer, inblandade avtal och mycket, mycket 

mer. Dessa rutiner har utvecklats under en lång tid och har enligt vår mening alltid präglats 

av anpassningsbarhet utifrån dialog och samförstånd med den lokala organisationen 

men med perspektivet att det ska fungera över hela branschområdet. 

Ett gott samarbete mellan förbundskontor, klubbar, avdelningar, företags-, myndighets 

och koncernorganisationer är självklart något vi alltid arbetar för. Men ett gott samarbete 

innebär inte alltid att alla delar av organisationen måste dela samma uppfattning eller 

att vi alltid måste vara överens. Tvärtom, ett givande och tagande i samtal med varandra 

måste vara naturliga delar i samspelet för att verksamheten på alla nivåer ska kunna fungera. 

Där har vi alla ett ansvar, som vi för medlemmarnas och organisationens bästa måste 

utveckla, kontinuerligt och i dialog med varandra. 



kongress 2006 1

Avsnitt D 


2 kongress 2006


Avsnitt E 

Allmänna 

anställningsvillkor 

Motion E 1 

Utlåtande nr 29 

kongress 2006

Avsnitt E 

E 1 



Säkra personalens trygghet vid upphandlingar 

Det har under årens lopp skett en hel del upphandlingar inom både SEKOs organisationsområde 

och inom övriga LO. Vid anbudsförfarandet, i förfrågningsunderlagen, finns inte 

inskrivet att upphandlarna ska säkra anställd personals trygghet vad gäller eventuell anställning 

i det nya företaget. Detta borde vara en självklarhet, då det ofta sker upphandlingar 

med korta mellanrum. Som det ser ut nu riskerar LAS 6 b att sättas ur spel. 


att verka för att det i förfrågningsunderlagen ska finnas med att upphandlaren ska säkra 

anställd personals anställningstrygghet genom att iaktta sociala hänsyn. 

att i förfrågningsunderlagen inskrives att gällande villkor och avtal ska följas som villkor 

för att kunna lämna anbud. 


kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt E 

Utlåtande nr 29 över motion E 1 

Yrkande: 

att verka för att det i förfrågningsunderlagen ska finnas med att upphandlaren ska säkra 

anställd personals anställningstrygghet genom att iaktta sociala hänsyn. 

att i förfrågningsunderlagen inskrives att gällande villkor och avtal ska följas som villkor 

för att kunna lämna anbud. 

Utlåtande: 

I de förändringsprocesser som vi sett över hela arbetsmarknaden på senare år har upphandling 

blivit ett mycket vanligt sätt för olika verksamhetsansvariga att försöka nå effektiviseringar 

och kostnadsminskningar. Detta får naturligtvis inte ske på bekostnad av 

våra medlemmars anställningstrygghet. 

Förbundet har tillsammans med LO under en längre tid aktivt verkat för att uppnå 

förbättringar i regelsystemen runt upphandlingar. Som tidigare utlovats från regeringens 

sida gavs ett tilläggsuppdrag till utredningen om anpassning av den svenska lagstiftningen 

av EUs direktiv på upphandlingsområdet. Utredaren har lagt sin slutrapport och frågan 

kommer tidigast att behandlas under hösten. Även Sveriges riksdag har uttalat en vilja att 

Sverige ska ratificera ILO-konvention 94 om sociala villkor vid upphandlingar. Värt att 

notera är att även om Sverige skulle ratificera konventionen så gäller det enbart offentliga 

upphandlingar. En stor del av våra medlemmar är föremål för upphandlingar inom den 

privata sektorn. 

Därför är det viktigt att vi i alla upphandlingar, offentliga eller privata, för en dialog 

med de företag/myndigheter vi i dag har avtal med och som står i begrepp att upphandla 

verksamhet. Det är där vi primärt ska verka för att säkra våra nuvarande och blivande 

medlemmars anställningstrygghet och villkor. 


att bifalla motion E 1 första att-satsen. 

att anse motion E 1 andra att-satsen besvarad. 

kongress 2006

Avsnitt E 


6 kongress 2006


Avsnitt F 

Arbetsrätt – Övrig 

lagstiftning 

Motioner F 1–F 8 


kongress 2006

Avsnitt F 

F 1 

Motion inlämnad av: Ola Brossberg, avdelning SEKO Dalarna 


Motion om rättsskydd 

Sedan lång tid tillbaka har det funnits möjlighet att erhålla rättshjälp i rättsliga angelägenheter. 

Staten har stått för kostnaden för att anlita advokat eller jurist. Den lagstiftning 

som varit aktuell är rättshjälpslagen. 

Möjligheten att beviljas rättshjälp har dock inskränkts mer och mer. Senast stora ändringen 

kom 1997. Man beslutade då i första hand skulle rättskyddet användas. Rättshjälp 

kan endast beviljas om man inte hart någon rättskyddsförsäkring eller inte möjlighet att 

teckna någon sådan. 

Rättsskydd ingår ibland annat hemförsäkring, trafikförsäkring, företagsförsäkring med 

mera. 

För privatpersoner uppgår i regel försäkringsbeloppet till 3 basbelopp, det vill säga cirka 

120 000 kronor. Självrisken är 20 eller 25 procent av beloppet. För att rättsskydd ska 

kunna nyttjas krävs att det är en tvist som kan prövas i allmän domstol. 

Rättsskyddet kan nyttjas för både egna rättegångskostnader och motpartens. 

Rättshjälp kan ej beviljas när rättsskyddsbeloppet tagit slut. 

Den statliga rättshjälpen kan nyttjas i väldigt få antal ärenden. I regel rör det sig om familjerättsliga 

ärenden där angelägenheten inte omfattas av rättsskyddsmomentet. 

Fram till och 1998 kunde man beviljas rättshjälp i skadeståndsrättsliga frågor. Bland 

annat personskador till följd av trafik. Den möjligheten upphörde som sagt var 1988. I 

förarbetena till lagändringen i rättshjälpslagen sägs att lagstiftaren utgick ifrån att försäkringsbolagen 

själva skulle svar för ombudskostnaderna i denna typ av ärenden. Detta 

har inskränkts mer och mer. Framför allt Länsförsäkringar och Trygg Hansa är mycket 

restriktiva när det gäller att ersätta ombudskostnader i personskaderegleringar. De övriga 

två stora försäkringsbolagen på området är If och Folksam. De ersätter alltjämt alltid ombudskostnader 

i personskadereglering. Det kan konstateras att 40 000–60 000 personer 

skadas i trafiken varje år. Se bifogat utdrag ur förarbetena. 

Dessutom skadas ett stort antal personer i vården varje år. Personer skadas också när 

de halkar på trottoarer med mera. Vad gäller personer som skadas i vården ersätts ej ombudskostnader 

av de försäkringsbolag som är inblandade. De kan således ej erhålla ersättning 

för sina ombudskostnader under själva skaderegleringen. 

Vid så kallade ansvarsskador det vill säga när någon har en ansvarsförsäkring som ska 

ersätta svarar försäkringsbolagen till och från för ombudskostnaderna. 

En personskadereglering är oerhört komplicerad. En mängd olika lagstiftningar tilllämpas. 

Utan hjälp av ett ombud som är väl insatt i lagstiftningen har den skadade ingen möjlighet 

att ta till vara sin rätt på ett bra sätt. 

Stämmer den skadade ett försäkringsbolag har den endast rättsskydd att tillgå. Ofta blir 

processerna i personskademål väldigt omfattande med hänsyn till att det är mycket bevisningsomkommer 

in i bilden. Bland annat hörs ofta läkare som kräver stora ersättningar 

för att ställa upp i ett mål. Det är mer regel än undantag att rättegångskostnaderna redan 

i första instans uppgår till flera hundra tusen kronor. Rättsskyddet räcker bara således 

bara halvvägs i första instans. Det innebär att väldigt skadade över huvud taget inte har 

en möjlighet att få sin sak prövad i domstol. 

Enligt vårt förmenande måste något göras för att även privatpersoner ska kunna ha en 

möjlighet att få sin sak prövad på ett riktigt sätt i domstolarna. Vi anser ar att många är 

rättslösa i det system som finns i dag. 

kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt F 


att en översyn görs av rättshjälps systemet. 

att en fristående nämnd inrättas och dess utlåtande ska vara avgörande för om prövning 

i tingsrätt ska medges utan kostnad för den enskilde. 

att försäkringsbolagen får avsätta ytterligare pengar för dyrare rättshjälp, som sedan fördelas 

av staten i uppkommen situation. 

att motionen tillställs LO-kongressen. 

Motionen antagen i sin helhet av representantskapet den 23 mars 2006 i Borlänge. 

Utlåtande nr 30 över motion F 1 

Yrkande: 

att en översyn görs av rättshjälpssystemet. 

att en fristående nämnd inrättas och dess utlåtande ska vara avgörande för om prövning 

i tingsrätt ska medges utan kostand för den enskilde. 

att försäkringsbolagen får avsätta ytterligare pengar för dyrare rättshjälp, som sedan fördelas 

av staten i uppkommen situation. 


Utlåtande: 

Motionären tar upp en för samhällsmedborgarna viktig fråga om den allmänna rättshjälpen 

och medborgarnas möjlighet att få sin sak prövad. Förbundsstyrelsen delar motionens 

andemening att även privatpersoner ska kunna få sin sak prövad på ett riktigt sätt i de 

svenska domstolarna, men menar att frågan bör diskuteras och lösas i andra sammanhang 

med parter som förfogar över frågan. 


att anse motion F 1 första, andra och tredje att-satserna besvarade. 

att avslå motion F 1 fjärde att-satsen. 

kongress 2006

Avsnitt F 

F 2 

Motion inlämnad av: SEKO Dalarna. 


Slå vakt om öppenheten på våra arbetsplatser 

Benny Karlsson, Pappers ordförande på Lessebo bruk varslades och avstängdes från sin 

arbetsplats med omedelbar verkan. Inget i det ärendet är att betrakta som skälig grund. 

Det är Klippankoncernen som bedriver personlig vendetta mot det lokala facket. Handels 

medlemmen Magnus Eriksson, förtroendevald på en CD butik i Stockholm. Avskedades 

för att han berättade i tidningen Metro, att bolaget vägrade teckna kollektivavtal. Nu senast 

är det storbolaget Connex, som varslat SEKOs klubb ordförande på SL Per Johansson 

om avsked för att han skött sitt fackliga arbete på ett korrekt sätt Listan kan göras 

mycket längre. Klarar man inte av att avskeda budbärarna med Arbetsdomstolens hjälp, 

så slår man ihjäl Yttrandefriheten på arbetsplatsen igenom att köpa ut dem till en allt för 

billig penning. 

Vi ser allt oftare arbetsgivare som vill få det att bli helt tyst på landets arbetsplatser. Ingen 

ska våga uttala kritik. Ingen ska ifrågasätta beslut, eller yppa sina tvivel. Men framför 

allt ska du som anställd vara så rädd om brödfödan att du håller tyst. Allt lösligare anställningsformer 

och fler korttidsvikariat, understödjer den utvecklingen, eftersom du alltid 

lydigt måste be om att få behålla jobbet. 

De fackligt förtroendevalda som vågar stå upp i försvaret av det som är rätt och rimligt 

pekas numera allt oftare ut som illojala och bråkiga. Och ”passar” därför inte in i 

medarbetar kåren på jobbet. Det yttersta syftet med det färdriktningsbytet, är att bryta 

sönder vår arbetsmarknads tradition och bereda väg för en arbetsmarknads modell med 

Amerikanska förtecken. Nämligen en ordning, där de anställda tvingas hanka sig fram på 

2–3 anställningar. Tysta, avtalslösa och utan rättigheter ska jobbarna i framtiden klara sin 

försörjning. Med den fria konkurrensen som överreligion ska näringslivet få tillgång till 

fackförenings fria zoner. Den nya arbetsgivare taktiken genomförs nu som ett 2 fronts krig 

mot facket. Dels ett massivt angrepp på Kollektivavtalet, som kom till uttryck i Waxholmskonflikten, 

men även igenom att sätta skräck i fackliga företrädare, med hot och avsked. 

Är det så vi vill ha det? Tysta, rädda och övervakade anställda? I stället för välmotiverade 

medarbetare som vinnlägger sig om att göra ett bra jobb oavsett i vilken de nivå befinner 

sig på i företaget. 

Yttrandefriheten är en mänsklig rättighet, den friheten är en av grundvalarna för vårt 

demokratiska samhälle. Yttrandefriheten är själva grundpelaren som bär upp försvaret av 

de fackliga rättigheterna. Om människor är rädda för att säga vad de tycker så är det ett 

hot mot demokratin. Rätten att fritt framföra sin åsikt skiljer Sverige från andra länder 

där det i värsta fall kan vara förenat med livsfara att debattera, demonstrera eller delta i 

manifestationer. 

Vi hävdar att dagens lagstiftning inte fullt ut klarar att värna om yttrandefriheten och 

meddelar friheten på våra arbetsplatser. Ett steg för att skydda yttrandefriheten på arbetsplatserna 

vore att genom förtydligande av medbestämmandelagen klargöra att det inte går 

för en arbetsgivare att ”köpa ut” en facklig förtroendeman som i strid med lagen fått sparken 

på grund av sitt fackliga uppdrag. Ett starkare skydd i LAS måste även till för dem med 

korttidsanställning och de som uppbär fackliga förtroendeuppdrag på arbetsplatsen. 

0 kongress 2006


Vi hemställer därför: 

att förbundet verkar för en översyn av arbetsrättslagstiftningen i syfte att stärka yttrandefriheten 

på arbetsplatserna. 

att förbundet verkar för att stärka och utvidga meddelarfriheten. 

att SEKO antar motionen som sin egen. 




Yrkande: 

att förbundet verkar för en översyn av arbetsrättslagstiftningen i syfte att stärka yttrandefriheten 

på arbetsplatserna. 

att förbundet verkar för att stärka och utvidga meddelarfriheten. 

att SEKO antar motionen som sin egen. 


Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar förstås motionärens åsikt att yttrandefriheten är själva grundpelaren 

som bär upp försvaret av de fackliga rättigheterna och att det är ett hot mot demokratin 

om människor är rädda för att uttrycka sina åsikter. 

I en artikel i Svenska Dagbladet i november 2005 beskrev Janne Rudén och LOs avtalssekretare 

Erland Olausson bland annat problemen med allt lösligare anställningsformer, 

yttrandefriheten och skyddet för de förtroendevalda. I maj beslutade riksdagen om 

nya regler om visstidsanställning och förstärkt skydd för föräldralediga och på socialdemokraternas 

partikongress markerades tydligt rätten till heltid och möjligheten till deltid 

men hur detta kommer att utvecklas återstår att se. 

SEKO måste fortsätta arbeta för att svensk arbetsrättslagstiftning stärker våra medlemmars 

rätt till yttrandefrihet på arbetsplatserna oavsett om man arbetar inom privat eller 

offentlig verksamhet. 


att bifalla motion F 2 första och andra att-satserna. 

att avslå motion F 2 tredje och fjärde att-satserna. 

kongress 2006 1

Avsnitt F 

F 3 

Motion inlämnad av: Peter Wahlmann, avdelning SEKO Dalarna. 


Motion om friårs regler 

Sedan möjlighet med friår kom har det varit många av våra medlemmar som utnyttjat 

detta. Men med nuvarande regelverk för att få friår ställs medlem mot medlem om det föreligger 

ett LAS företräde. När arbetsförmedlingarna anvisar en långtidsarbetslös person 

uppstår det tolknings bekymmer då de olika regelverken griper in i varandra. Om deltids 

anställd som med all rätta vill hävda sin rätt till heltid, då faller möjligheten för att någon 

ska få friår med dagens regler. I första hand är vår ambition att alla som vill, ska ha 

rätt till heltid. 


att regelverket ändras så att deltidare som begärt mera tid kommer ifråga för heltid när 

ett friårs vikariat uppstår. Sedan erbjuds vikariat för deltidsvakansen. 

att sänder motionen till LO-kongressen. 


2 kongress 2006



Yrkande: 

att regelverket ändras så att deltidare som begärt mer tid kommer ifråga för heltid när ett 

friårs vikariat uppstår. Sedan erbjuds vikariat för deltidsvakansen. 

att sänder motionen till LO-kongressen. 

Utlåtande: 

Utgångspunkten i nuvarande regelverk är att LAS § 25a det vill säga rätten att gå upp i 

heltid går före beviljandet av friår, men att detta förhållande kan förändras genom kollektivavtal. 

Förbundsstyrelsen menar därför att det inte i första hand är regelverket som bör 

ändras utan att det är inställningen till frågan som sådan som bör diskuteras. Förbundsstyrelsen 

kan samtidigt notera att möjligheten till friår inte alltid är okomplicerad. 

Endast den som varit anställd minst två år hos sin arbetsgivare kan komma ifråga för 

friår. Arbetsgivaren måste vara med på det och den vikarie som tas in i stället för den friårslediga 

ska vara långtidsarbetslös och anvisad av arbetsförmedlingen. Ersättningen är 85 

procent av a-kassan. Den är skattepliktig och pensionsgrundande men inte semester- eller 

sjukpenninggrundande. Blir man sjuk under friåret, får man varken sjuklön eller sjukpenning 

utan behåller sin friårsersättning. För avtalsförsäkringarna innebär det tex. att man 

inte kan få någon ersättning från exempelvis AGS under friåret. AGS-dagsersättningen är 

ju så konstruerad att den betalas ut samtidigt med sjukpenning. Om ingen sjukpenning 

betalas, blir det ingen AGS-ersättning heller. Aktivitetsstöd under friår är visserligen pensionsgrundande 

i det allmänna pensionssystemet, men 85 procent av a-kasseersättningen 

är ju inte lika mycket som full lön i anställningen vilket påverkar den framtida pensionen 

för de flesta eftersom det numera är hela livets inkomster som räknas. 

Det är också viktigt att vi bevakar att friåret inte används som en lösning på arbetsmiljöproblem. 

Om en medlem tar friår ska det vara för att hon/han under en begränsad tid 

vill göra något annat än sitt vanliga arbete och bedömer att ekonomin håller för det. Inte 

för att medlemmen känner att hon/han måste fly från en dålig arbetsmiljö och inte ser någon 

annan utväg än att själv betala det med lägre inkomster, lägre pension och svagare 

försäkringsskydd. 


att avslå motion F 3. 

kongress 2006

Avsnitt F 

F 4 

Motion inlämnad av: Reidar Eriksson, avdelning SEKO Göteborg 


Motion om arbetsgivares rätt till undantag från turordning vid uppsägning på grund 

av arbetsbrist 

Genom en ändring av LAS 22 § från 1 januari 2001 gäller att arbetsgivare med högst 10 

anställda får undanta två personer innan turordning efter anställningstid fastställs vid uppsägning 

på grund av arbetsbrist. Denna ändring av turordningsregler blev politiskt möjlig 

att genomföra efter förslag från Miljöpartiet. 

Syftet med undantagsregeln är att arbetsgivare med färre än 10 anställda ska kunna 

undanta särskilt betydelsefulla nyckelpersoner. Arbetsgivaren är i princip suverän att själv 

bestämma vilka två personer han/hon vill undanta. 

Nu har det gått mer än fem år sedan denna lagändring. Det har under dessa år visat 

sig att det inte alltid är nyckelpersoner som undantas. Flera exempel finns där undantagsmöjligheten 

har inneburit att ”obekväma” anställda, föräldralediga (oftast kvinnor) och 

tjänstlediga på grund av havandeskap har blivit tvungna att lämna sina anställningar, vilket 

inte resultatet hade blivit om lagstiftningen inte hade ändrats. 

Kvinnor som väntar barn har faktiskt ett sämre anställningsskydd än år 1939. Just detta år 

fick vi en särskild lag som förbjöd arbetsgivaren att säga upp på grund av havandeskap. 

Undantagsregeln i LAS är i sig inte nödvändig att lagstifta kring. Parterna kan vid uppsägning 

på grund arbetsbrist gemensamt konstatera att vissa personer med särskild kompetens 

kan vara avgörande för ett företags överlevnad. Arbetstagarorganisationerna prövar 

då om man ska sluta avtal om avtalsturordning. Det måste vara så att det är arbetsmarknadens 

parter som äger frågan helt och fullt, och inte en arbetsgivare som efter eget godtycke 

kan påverka turordningen i en uppsägningssituation vid arbetsbrist. 

Undertecknad förutsätter att förbundet bevakar denna fråga och genom facklig-politiska 

kanaler tar initiativ till att undantagsreglerna i LAS § 22 undanröjs när det finns politisk 

majoritet för en förändring. 

Med stöd av ovanstående hemställer jag att kongressen ska besluta: 

att förbundet bevakar frågan om undantag från turordning (LAS 22 §). 

att förbundet genom facklig-politiska kanaler ska verka för att undantagsreglerna i LAS 

22 § undanröjs när det i Sveriges Riksdag finns politikisk majoritet för en förändring. 

Avdelning SEKO Göteborg har tillstyrkt motionen vid årsmöte den 16 mars 2006. 

kongress 2006



Yrkande: 

att förbundet bevakar frågan om undantag från turordning (LAS 22 §). 

att förbundet genom facklig-politiska kanaler ska verka för att undantagsreglerna i LAS 

22 § undanröjs när det i Sveriges Riksdag finns politisk majoritet för en förändring. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att undantaget i lagen varken är nödvändig 

eller rättfärdig och därför bör undanröjas. Det är därför av största betydelse att de 

enskilda arbetsgivarnas tillämpning av undantagsbestämmelserna övervakas lokalt samt 

att information om missbruk förs vidare till förbundet centralt för bevakning. I övrigt noteras 

att socialdemokraterna i sitt partiprogram, antaget på kongressen 2005, skriver att 

undantagen i turordningsreglerna i LAS måste tas bort. 


att bifalla motion F 4. 

kongress 2006

Avsnitt F 

F 5 



Rättshjälpsärende gällande arbetsskador 

I ett antal arbetsskadeärenden som avdelningen skickat upp till förbundet med ansökan 

om rättshjälp har förbundet begärt att avdelningen ska komplettera ärendet med utlåtande 

från specialister. 

I några fall har avdelningen fått bekosta utlåtande från specialister för att kunna få 

framgång i ärendet. Kostnaden för ett utlåtande uppgår till mellan tre och femtusen kronor 

och i vissa fall betydligt mer. 

Jag anser att det är orimligt att förbundet i sin nya policy ska lasta över dessa kostnader 

på avdelningen. Den enskilda avdelningen eller klubbens ekonomiska resurser ska inte 

vara avgörande för möjligheten att få rättshjälp eller ej. 

Förslag: 

att förbundet ändrar policyn så att kostnaderna för ytterligare specialistutlåtande åter 

hamnar på förbundets försäkringsenhet. 


motionen. 


Yrkande: 

att förbundet ändrar policyn så att kostnaderna för ytterligare specialistutlåtande åter 

hamnar på förbundets försäkringsenhet. 

Utlåtande: 

Naturligtvis är det inte så som motionären beskriver det att den enskilda avdelningens eller 

klubbens ekonomiska resurser ska vara avgörande för möjligheten att få rättshjälp. 

Ett genomsnittligt specialistutlåtande kostar enligt vår uppskattning cirka 5 000 kronor 

och antalet ärenden där specialistutlåtanden överhuvudtaget kostar pengar är relativt 

sett få. 

Vi menar att kostnaderna torde kunna bäras utav avdelningarna om inte annat med stöd 

av det förbundsbidrag som redan i dag utgår. 

Det faktum att förbundet i sitt förbundsmeddelande nr 1/2004 noterade att avdelningarna 

i normalfallet svarar för kostnaderna för specialistutlåtanden innan beslut om rättshjälp 

beviljats ändrar i sak inte situationen. Avdelningarna hade även före denna skrivelses 

tillkomst stått för dessa kostnader, oavsett om detta varit känt eller okänt för avdelningsstyrelserna. 

Skrivelsen ändrade inte i sak frågan om vem som huvudsakligen ska stå 

för kostnaderna. 



6 kongress 2006


F 6 


Avskaffa LAS 39 §! 

”Om en arbetsgivare vägrar att rätta sig efter en dom, varigenom en domstol har ogiltigförklarat 

en uppsägning eller ett avskedande …/… skall anställningsförfarandet anses som 

upplöst. Arbetsgivaren skall för sin vägran betala skadestånd…”. Detta skadestånd anges 

till mellan 16 och 32 månadslöner, beroende på anställningstiden. (LAS 39 §) 

Ska en privatperson dömd till 12 månaders fängelse för grov misshandel kunna köpa sig 

fri? Ska ett indraget körkort för rattfylleri kunna återlämnas om den rattfulle direktören 

bara betalar lite mer från sin djupa ficka? 

Naturligtvis inte. I ett fungerande rättssamhälle ska ingen kunna köpa sig fri från ett 

domstolsavgörande, oavsett om man är låg- eller höginkomsttagare, studerande eller långtidssjukskriven. 

Likhet inför lagen innebär också likhet inför domen. Men som citatet ovan 

visar gäller detta inte för arbetsgivare som – helt godtyckligt – avskedat en anställd. 

Enligt motionärerna måste detta hål i arbetsrätten täppas till. Arbetsdomstolens utslag 

ska vara slutgiltigt. Därför bör LAS 39 § strykas i sin helhet. Detta förhindrar naturligtvis 

inte att arbetsgivare och arbetstagare likväl tecknar en uppgörelse om att upplösa anställningsförfarandet 

utifrån en av båda parter överenskommen ersättning. 

Motionärerna yrkar med anledning av ovanstående: 

att SEKO aktivt arbetar för att avskaffa LAS 39 §. 

Avdelning SEKO Västerbotten har antagit motionen som sin egen vid representantskapets 



Yrkande: 

att SEKO aktivt arbetar för att avskaffa LAS 39 § 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen konstaterar att huvudregeln i svensk lagstiftning naturligtvis bör vara 

att domar ska följas, även om ingenting i dagsläget hindrar att så inte sker. I arbetsrättslagstiftningen 

finns dock som motionären pekar på, en möjlighet för arbetsgivaren att efter 

en för dem ofördelaktig dom köpa sig fri från en anställd. Att ta bort LAS § 39 enligt 

motionärens yrkande är förmodligen mycket svårt och kanske bör man också fundera över 

om det är helt och hållet önskvärt. Jämförelsen med övrig lagstiftning såsom motionären 

antyder kan också vara svår att göra, samarbetsproblemen i ett företag kan ju vara av den 

omfattningen att verksamheten och därmed övriga medlemmars anställningar äventyras om 

inte anställningen kan upplösas. Kanske bör det samtidigt noteras att anställningsskyddet 

när det gäller uppsägning av personliga skäl är relativt sett stark. Kraven på saklig grund 

för att en uppsägning eller ett avskedande ska vara tillåtet samt möjligheten till ogiltigförklaring 

när så inte är fallet torde normalt vara tillräcklig för att förhindra avskedanden 

och uppsägningar på alltför lösa grunder. Därför kan och bör utnyttjandet av § 39 endast 

vara en yttersta och sista utväg. Svensk arbetsrättslagstiftning är i högsta grad föränderlig 

kongress 2006

Avsnitt F 


så det är naturligtvis viktigt att vi följer utvecklingen omsorgsfullt. Skulle ett missbruk av 

denna regel bli uppenbar bör förbundet agera i frågan. 


att anse motion F 6 besvarad. 

F 7 


Angående facklig förtroendemans ställning på arbetsplatserna 

Vi ser i dag allt fler exempel på en hårdnande attityd gentemot de som ska företräda medlemmarna 

ute på arbetsplatserna. Det mest tydliga exemplet på senare tid är Connex avskedande 

av Per Johansson, ordförande för SEKO klubb 119, tunneltågförarna, men det 

finns en mängd andra exempel inom både SEKO och i andra fackförbund. SEKO måste 

med kraft bekämpa denna utveckling både genom kamp mot dessa attacker och genom 

krav på stärkt lagstiftning. Det ska inte vara möjligt för arbetsgivarna att köpa sig fria 

från obekväma förtroendevalda! 


att SEKO aktivt arbetar för att förändra LAS i syfte att stärka skyddet för fackligt förtroendevalda. 

Särskilda skrivningar måste till för att omöjliggöra för arbetsgivarna att 

köpa ut obekväma förtroendevalda. 

att SEKO driver ett kraftfullt opinionsarbete i dessa frågor, och inte tvekar att ta strid för 

de förtroendevalda som drabbas. 


kongress 2006



Yrkande: 

att SEKO aktivt arbetar för att förändra LAS i syfte att stärka skyddet för fackligt förtroendevalda. 

Särskilda skrivningar måste till för att omöjliggöra för arbetsgivarna att 

köpa ut obekväma förtroendevalda. 

att SEKO driver ett kraftfullt opinionsarbete i dessa frågor, och inte tvekar att ta strid för 

de förtroendevalda som drabbas. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen menar att skyddet i LAS för fackligt förtroendevalda är tämligen väl 

tillgodosett. Till exempel menar vi att § 39, det vill säga möjligheten att köpa ut anställda 

vid förlust i AD inte är tillämplig om arbetsgivaren fälls för föreningsrättskränkning. Skulle 

detta motsägas av en dom i Arbetsdomstolen bör frågan naturligtvis aktualiseras igen. 

Därutöver finns i dag ett beslut om att LO ska verka för en uppvaktning av regeringen 

med ett samlat förslag om ett stärkt lagskydd för fackliga förtroendevalda vilket i sin tur 

innebär att förbunden tillsammans bör ta fram en strategi för att se över och stärka skyddet 

av våra förtroendevalda. 

I övrigt tvekar vi naturligtvis inte att ta strid för de förtroendevalda som drabbas. ”Vi 

vägrar hålla tyst!” var namnet på den landsomfattande kampanj som SEKO drog igång i 

oktober 2005. Budskapet syntes på skyltar och på stortavlor – i tunnelbanan, på pendeltågsperronger 

och vid busstationer i hela landet under en veckas tid. Kampanjen understöddes 

av aktiviteter på vår hemsida, flygbladsutdelning och truppsamlingar av medlemmar 

och förtroendevalda. Med bland annat denna kampanj ville vi visa att SEKO inte accepterar 

att företag kränker medarbetares och förtroendevaldas rätt att kritisera orättvisor 

eller brister på arbetsplatserna. 

Med tanke på hur viktig denna fråga är för förbundet kommer kongressens tema att 

vara just ”Vi vägrar hålla tyst”. Detta innebär i sin tur att frågan kommer att vara högt 

prioriterad under kongressperioden 2007–2009. 


att anse motion F 7 första att-satsen besvarad. 

att bifalla motion F 7 andra att-satsen. 

kongress 2006

Avsnitt F 

F 8 


Motion inlämnad som enskild motion: Sixto Iturra, Robert Johansson, César Orellana, Ove 

Kjellin, Manuela Lundqvist och Henrik Hundersmarck, avdelning SEKO Stockholm. 

Förstärka den fackliga förtroendevalda ställning på arbetsplats 

Inledning 

Under de senaste åren har vi kunnat konstatera ett hårdare klimat från arbetsgivarens sida 

angående hur de vill bestämma över den fackliga organisationens agerande som part. Detta 

sker bland annat genom olika åtgärder som syftar till en eliminering av valda fackliga 

representanter som klassas som besvärliga. 

Metoderna varierar. Från förtal för att skada de fackliga representanters integritet till 

avsked. Det senaste fallet med avskedande av Per Johansson bekräftar detta, nämligen att 

arbetsgivaren vill använda sig av alla kryphål och svagheter som finns i lagen för att försvaga 

den lokala fackliga organisationens ställning på arbetsplats. 

Under alla omständigheter, det framtida utfallet av Arbetsdomstolen agerande kan inte 

garantera att en förändring av nuvarande utveckling av attacker mot de fackliga organisationer 

och dess fackliga företrädare hävs. 

Ett positiv utfall av Arbetsdomstolen agerande beträffande ett avslående av Connex avsked 

av Per Johansson kan ändå resultera i att anställningsförhållande anses upplöst genom 

att Connex kan dra nytta av innehållet av § 39 i LAS genom att i stället för att följa 

arbetsdomstolens dom och ta tillbaka den avskedade ordförande och betala ett antal månadslöner, 

angivet i lagen. 

Detta innebär att arbetsgivaren generellt sätt får en starkare position beträffande bestämmande 

av föreningsrätt och kan fortsätta att agera ännu hårdare med att försöka bli 

av med fackliga företrädare som betraktas som illojala mot sina intressen. 

Det krävs en juridisk förändring 

LAS gäller arbetstagare i allmän eller privat tjänst. Detta innebär att lagen reglerar anställningsformen 

som finns specificerad i det individuella anställningsavtalet. Att en arbetsgivare 

kan eller har kunnat tillämpa § 39 för att bli av med oönskade fackliga företrädare 

under förevändning av personliga skäl anknutna till det anställningsskyldighet innebär en 

grov urholkning av FML och § 8 MBL. 

De fackliga företrädare är anställda i företaget som arbetstagare men deras ställning 

som facklig förtroendeman är ingen anställningsform i lagens mening. 

Däremot anger FML två viktigare principer om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, 

nämligen att: 

1. Facklig förtroendeman är företrädare för den lokala fackliga organisationen, bärare av 

kollektivavtal. 

2. En arbetsgivare får inte hindra en facklig förtroendeman att fullgöra sitt uppdrag. 

MBL fastställer enligt § 8 att ”föreningsrätten ska lämnas okränkt. Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation 

är icke skyldig att tåla sådan kränkning av föreningsrätten som innebär 

intrång i dess verksamhet”. 

Arbetsgivaren gör sig skyldig till intrång i den fackliga organisations verksamhet genom 

att vidta konkreta åtgärder mot facklig förtroendeman med syftet att skapa en fördelaktig 

inriktning i organisationens agerande omkring sina medlemmars intresse. 

Dessa grundläggande principer som ska skydda den fackliga verksamheten urholkas 

genom tillämpning av § 39 LAS. 

100 kongress 2006


Därför yrkar vi: 

att SEKO ska agera skyndsamt gentemot regeringen för ändring av innehållet av följande 

lag och paragraf 39 § LAS och § 41 av MBL. 

Första yrkande avser att paragrafen 39 i LAS stryk i sin helhet och andra yrkande avser 

ändring av paragrafen enligt nedanstående: 

39 § LAS 

”En arbetsgivare kan inte vägra att rätta sig efter en dom, varigenom en domstol har ogiltigförklarat 

en uppsägning eller ett avskedande eller har förklarat att en tidsbegränsad anställning 

ska gälla tills vidare. Anställningsförhållande ska anses bestå. Parterna kan överenskomma 

upplösning av anställningsförhållande dock under förutsättning att lagens bestämmelser 

om ekonomiskt skadestånd utgör dess lägsta nivåer. 

41 § MBL 

Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får inte vidta eller delta 

i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig 

stridsåtgärd, om avtalet har ingått av en organisation och denna organisation inte i behörig 

ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt 

i kollektivavtal eller om åtgärder har till ändamål. 

1. att utöva påtryckning i en tvist om ett kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd 

eller i en tvist huruvida ett visst förfarande strider mot avtalet eller mot denna 

lag, 

2. att åstadkomma ändring i avtalet, 

3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avtalet upphört att gälla, 

eller 

4. att stödja någon annan, när denne inte själv får vidta stridsåtgärd. 

Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första stycket betecknas som olovliga. 

Första stycket hindrar inte arbetstagare att delta i en blockad som har beslutats av en 

arbetstagarorganisation i behörig ordning och som har till ändamål att utverka betalning 

av klar och förfallen fordran på lön eller på någon annan ersättning för utfört arbete (indrivningsblockad). 

En sådan stridsåtgärd är inte olovlig. Fredsplikt ska råda endast i frågor, 

som uttryckligen reglerats i kollektivavtal. 


Motionen sänds vidare som enskild motion på motionärens begäran. 


Yrkande: 

att SEKO ska agera skyndsamt gentemot regeringen för ändring av innehållet av följande 

lag och paragraf 39 § LAS och § 41 av MBL. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen menar att motionärens förslag om att LAS § 39 ska skrivas om för att 

stärka de förtroendevaldas ställning på arbetsplatsen inte behövs i detta läge. Vi menar 

att paragrafen inte går att tillämpa i de fall arbetsgivaren dömts för föreningsrättskränkning. 

Skulle detta motsägas av en dom i Arbetsdomstolen bör frågan dock aktualiseras 

kongress 2006 101

Avsnitt F 


igen. Motionärens förslag om att fredsplikt ska råda endast i frågor som uttryckligen reglerats 

i kollektivavtal är enligt förbundsstyrelsen orealistiskt då sannolikt ingen arbetsgivare 

skulle vara beredd att teckna ett sådant avtal överhuvudtaget. Dessutom skulle ett 

sådant förslag skjuta en av den fackliga organisationens bärande tankar i sank, nämligen 

den att vi primärt säljer arbetsfred under en avtalsperiod mot att arbetsgivaren säljer ett 

kollektivavtal med tillfredställande villkor. 



102 kongress 2006


Avsnitt G 

Försäkringar Enligt lag och 

avtal – Pensioner 

Motioner G 1–G 5 


kongress 2006 10

Avsnitt G 

G 1 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Dalarna. 


Höj sjukpenningen till 100 procent 

De sjuka har igenom åren fått se sin penning sjunka från tidigare nästan 100 procent till 

bottennivåer för att efter starka fackliga påtryckningar så sakta stega sig uppåt igen. Nu 

när det hög tid att sjukförsäkringen i takt med samhällsekonomin återförs till rimligare 

nivåer minst 90 procent. För att inom en 4 års period återställas till 100 procent. Det finns 

flera skäl till detta, dels rent humanistiska och dels nationalekonomiska skäl. Men även 

rent fackliga motiv. 

I grunden handlar det om synen på människan. Är det rimligt att bibehålla ett förlegat 

synsätt. Att den sjuke ska skylla sig själv om hon blir sjuk, får Cancer eller ALS. Eller att 

lokväxlaren som slitit ut sina anklar och knän under mångårigt hoppande från växlingssätt 

själv rår för att han eller hon har ständig värk och kanske tvingas stanna i sängen på 

grund av detta. 

Den som får en livslång sjukdom kan få förtidspension eller sjukersättning och får på så 

vis en liten men ändock en försörjning, om än knaper. Men den som exempelvis fått cancer 

kan aldrig få det, då han eller hon antingen tillfrisknar eller hinner avlida innan det är 

dags för ett beslut om förtidspension/sjukersättning av försäkringskassan. Den sjuke måste 

köpa medicin och hjälpmedel för att kunna bli frisk eller leva med sin sjukdom. 

Det kan inte vara rimligt att de sjuka ska tvingas till socialkontoret för att få sin försörjning 

ordnad! Det vore mest humant att låta de sjuka få behålla så mycket som möjligt av 

sin inkomst så de mitt uppe i sin kamp mot sin sjukdom slipper ändra livsföring på grund 

av sin låga sjukpenning. 

Det nationalekonomiska skälet är att dessa personer troligen använder pengarna för 

konsumtion i stor utsträckning. Sverige behöver en ökning av konsumtionen snarare än 

en minskning. För snurrar de ekonomiska hjulen så sätts folket i arbete. Och det är arbete 

som är grunden för välståndet. Ett bra och solidariskt sätt att sätta fart på konsumtionen 

är att låta de som har det kanske sämsta konsumtions möjligheterna få öka sin konsumtion. 

Det är lönsamt för nationen att satsa på dessa grupper. 

Att satsa pengar på att göra det lite bättre för de sjuka finns det flera skäl till än dessa. 

Men man möter tyvärr allt för ofta människor. Även inom fackföreningsrörelsen som argumenterar 

på ett sådant sätt att det tyder på en syn på människan som en obotlig fuskare. 

Som måste drivas framåt av både piskan och moroten. Att lägre ersättnings nivåer ökar 

viljan att jobba. Att allt fler karensdagar förbättrar sjukskrivningstalen. När det i verkligheten 

är tvärt om. Det är en människosyn som manglas ut från de Borgerligt styrda media, 

som vi bör värja oss från. Jag tror med bestämdhet att trygga arbetare producerar bäst. 

Det bevisas inte minst av det faktum att i länder utan karensdagar så kan man inte påvisa 

högre sjukskrivningsfrekvens. 


att förbundet verkar för att återställa ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen till 100 procent. 

att förbundet verkar för att slopa karensdagen. 

att förbundet vidare befordrar motionen till LO-kongressen. 

Motionen antagen i sin helhet på representantskapsmötet den 23 mars 2006 i Borlänge. 

10 kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt G 

G 2 


Dags för en rejäl återställare i ersättningsnivåerna för de sjuk och arbetsskadade 

Både sjuk och arbetsskadeförsäkringen går med stora överskott. Trots det höga antalet 

sjukskrivna och utslagna till följd av dålig arbetsmiljö. Gjorde försäkringen en vinst på 11 

miljarder förra året enligt LO-Tidningen. Och arbetsskadeförsäkringens samlade överskott 

motsvarar nu 2,5 års utbetalningar. 

Som ett brev på posten så vill nu de avundsjuka Höger direktörerna inom svenskt näringsliv 

att avgiften till LO-gruppernas försäkringarna ska sänkas, de får inte oväntat stöd 

av en all mer borgerligt tjänstemanna styrd försäkringskassa. 

Själva, behöver inte Direktörerna bry sig om karensdagar, och med företagsfinansierade 

privata kompletteringsförsäkringar gör de heller inga inkomst förluster. I snitt har de 46 

ggr en vanlig arbetares lön oavsett om det går bra eller dåligt för företagen. Medan vi får 

sparken, blir sjuka och arbetsskadade av det allt mer uppskruvade arbetstempot. 

Det enda rättvisa och rimliga är att vi vanliga arbetare får förbättringar i försäkringarna 

och en rejäl nivåhöjning av ersättningarna. 

Vi kräver därför: 

att förbundet verkar för en förbättring av arbetskade- och sjukförsäkringen. 

att förbundet verkar för att återsälla nivån i sjukförsäkringen till 100 procent på sikt. 

att förbundet verkar för ett borttagande av karensdagen. 

att förbundet vidarebefordrar motionen till LO-kongressen. 


kongress 2006 10

Avsnitt G 

Utlåtande nr 38 över motionerna G 1, G 2 


Yrkande: 

Motion G 1 

att förbundet verkar för att återställa ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen till 100 procent. 

att förbundet verkar för att slopa karensdagen. 

att förbundet vidare befordrar motionen till LO-kongressen. 

Motion G 2 

att förbundet verkar för en förbättring av arbetskade och sjukförsäkringen. 

att förbundet verkar för att återsälla nivån i sjukförsäkringen till 100 procent på sikt. 

att förbundet verkar för ett borttagande av karensdagen. 


Utlåtande: 

Motion G 1 och G 2 behandlar i stora stycken samma tema. Förbundsstyrelsen delar motionärernas 

uppfattning. Både arbetsskade- och sjukförsäkringen går med överskott. Samhällsekonomin 

tillåter dessutom ett större utrymme än tidigare. 

Inom fackföreningsrörelsen har man också länge stött inkomstbortfallsprincipen vilket 

gör det till ett självklart krav att ändra sjukförsäkringen. 

Steg har dessutom tagits i riksdagen i den riktning som motionären kräver. Man har beslutat 

att höja sjukpenningstaket så att fler får inkomstbortfallet täckt. 

Slopandet av karensdagen och höjning av sjukpenningen är därför angelägna frågor som 

både SEKO och LO arbetar för. 

Beträffande arbetsskadeförsäkringen är det svårt att få arbetsskador godkända i dag, 

därför vore en ytterligare uppmjukning av bevisreglerna eftersträvansvärt. Vad gäller godkänd 

arbetsskada utgår dock full ersättning för förlorad lön. 


att bifalla motionerna G 1 första och andra att-satserna och G 2 första, andra och tredje 

att-satserna. 

att avslå motionerna G 1 tredje att-satsen och G 2 fjärde att-satsen. 

106 kongress 2006


G 3 


Försäkringskassans striktare tillämpning 

De senaste årens höga sjuk- och arbetslöshetssiffror har resulterat i att de berörda myndigheterna, 

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, vässat klorna. Strävan efter att minska 

kostnaderna i de båda försäkringarna har resulterat i att många medlemmar kommit i 

kläm såväl i som mellan myndigheterna. 

Det handlar exempelvis om medlemmar som haft sjukpenning under en tid, med mycket 

kort varsel och utan förvarning, får reda på att Försäkringskassan omprövat rätten till 

sjukpenning och att den kommer att upphöra så gott som omgående. 

Ett ytterligare exempel är medlemmar som av Försäkringskassan bedömts ha en arbetsförmåga 

men av Arbetsförmedlingen får beskedet att de anses för sjuka för att stå till arbetsmarknadens 

förfogande. 

Med anledning härav är det av största vikt att såväl Försäkringskassans som Arbetsförmedlingens 

regelverk ses över så att människor inte kommer i kläm mellan de olika 

regelverken. 

Förslag: 

att förbundet kraftfullt verkar för att få till stånd en ändring av aktuellt regelverk. 


motionen. 

kongress 2006 10

Avsnitt G 

Utlåtande nr 39 över motion G 3 


Yrkande: 

att förbundet kraftfullt verkar för att få till stånd en ändring av aktuellt regelverk. 

Utlåtande: 

Motionen tar upp en aktuell fråga. Det handlar om en situation där personer hamnar mellan 

två stolar eller ingen myndighet tar sitt ansvar. Det sociala skyddsnätet har visat sig 

ha stora maskor. Många människor hamnar i en situation där de får vända sig till socialtjänsten 

för att få sin försörjning. Allt detta stämmer inte bra med den inkomstbortfallsprincip 

som hittills gällt i Sverige. Förbundsstyrelsen delar motionärens oro för den uppkomna 

situationen. 

Förbundsstyrelsen anser att det är nödvändigt att frågan ses över så att ingen kan hamna 

mellan Försäkringskassans och Arbetsmarknadsverkets olika tolkning och tillämpning 

av regelverken. 

LO och SEKO och andra förbund driver i dag frågan kraftfullt mot minister, departement 

och andra viktiga samhällsinstanser. I Socialförsäkringsutskottets betänkande 1996/97: 

SfU6 säger utskottet: ”Avsikten med renodlingen av socialförsäkringen ska i första hand 

vara att de som av Försäkringskassan bedöms vara arbetsföra i ett på arbetsmarknaden 

normalt förekommande arbete också ska anses arbetsföra av arbetsmarknadsmyndigheterna. 

Det är därför viktigt att en samsyn finns mellan Riksförsäkringsverket och Försäkringskassorna 

å ena sidan, samt arbetsmarknadsmyndigheterna, å andra sidan”. Det är vår 

och LOs uppfattning att det finns stora brister i samarbetet mellan myndigheterna i dag. 

Det är naturligt att SEKO fortsätter att bevaka frågan tillsammans med LO. 


att anse motion G 3 besvarad. 

10 kongress 2006


G 4 

Motion inlämnad av: Christer Eriksson, avdelning SEKO Dalarna. 

Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar 

Många människor skadas så svårt i sitt arbete, eller drabbas av sjukdomar, att de inte kan 

återgå till sitt ordinarie arbete. Då alltfler arbetsgivare har slimmat sina organisationer 

mycket hårt, saknas ofta så kallade ”reträttplatser” för dessa människor. I dag avskedas 

de ofta; slängs ut i ren arbetslöshet med den sociala, mentala och ekonomiska katastrof 

detta innebär. 

Jag hemställer därför: 

att SEKO, via avtal, fastlägger arbetsgivares skyldighet till rehabilitering och återanpassning 

till ordinarie arbetsuppgifter på respektive verksamhetsort. 

att SEKO verkar för att lagstiftningen skärps i dessa frågor. 

att Motionen skickas till LO-kongressen. 

Motionen antagen i sin helhet av SEKO Dalarnas representantskap den 23 mars 2006 i 

Borlänge. 


Yrkande: 

att SEKO, via avtal, fastlägger arbetsgivares skyldighet till rehabilitering och återanpassning 

till ordinarie arbetsuppgifter på respektive verksamhetsort. 

att SEKO verkar för att lagstiftningen skärps i dessa frågor. 

att Motionen skickas till LO-kongressen. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärens synsätt. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar har varit 

föremål för utredningar sedan sin tillkomst 1992. Problemet med lagstiftningen är att 

den ger individen rättigheter men inga skyldigheter för arbetsgivaren respektive Försäkringskassan. 

Lagstiftningen innehåller inga straffsanktioner på individnivå vilket gör det 

svårt att framgångsrikt driva enskilda ärenden. För närvarande pågår en översyn av rehabiliteringsansvaret 

i en statlig utredning. Förbundsstyrelsen önskar avvakta utredningens 

resultat och det kommande remissarbetet. Förbundet är remissinstans och kommer då att 

ge sin syn på de problem som finns. Dessutom pågår en utredning om arbetsmiljölagen där 

frågan om rehabilitering ingår. Inom fler branscher finns avtal om rehabilitering och inom 

andra pågår redan diskussioner om avtal. I den senaste avtalsrörelsen 2004 drev LO och 

SEKO frågan om avtal vad gäller arbetsmiljö, företagshälsovård och rehabilitering utan 

någon större framgång. 


att anse motion G 4 första och andra att-satserna besvarade. 

att avslå motion G 4 tredje att-satsen. 

kongress 2006 10

Avsnitt G 

G 5 

Motion inlämnad av: Avdelning SEKO Östra. 


Semesterersättning ingående i SGI 

Ett flertal av våra långtidssjukskrivna medlemmar har gjort oss uppmärksamma på att 

semesterersättningen inte tas med när försäkringskassan fastställer den sjukpenninggrundande 

inkomsten (SGI). Ett tveksamt förfaringssätt då semesterersättningen är en del av 

den faktiska lönen. 


att förbundet verkar för att även semesterersättning ska ingå i den sjukpenninggrundande 

inkomsten (SGI). 

Motionen är behandlad med bifall på SEKO Östras representantskap den 21 mars 2006. 


Yrkande: 

att förbundet verkar för att även semesterersättning ska ingå i den sjukpenninggrundande 

inkomsten (SGI). 

Utlåtande: 

Motionen gäller frågan om semesterersättning ska tas med i den sjukpenninggrundande 

inkomsten (SGI). Enligt Försäkringskassans information ska inte ersättningar tas med i 

SGI om de inte är att betrakta som arbetsinkomst. Av det skälet räknas inte pension, akasseersättning, 

kapitalinkomst, sjukpenning eller föräldrapenning heller med i SGI. I Allmänna 

Försäkringslagen AFL kap 3 § 2, tredje stycket sägs följande: ”Semesterlön får inte 

inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha 

utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla 

semesterersättning.” Utgångspunkten för det resonemanget är naturligtvis att ingen ska få 

högre ersättning när man är sjuk än när man skulle ha arbetat. Det är i många kollektivavtal 

så att semesterlön/semesterersättningen överstiger lön för arbetet och den överskjutande 

delen i ersättningen räknas således inte in i SGI. 


att anse motion G 5 besvarad. 

110 kongress 2006


Avsnitt H 

Miljö – Arbetsmiljö 

Motioner H 1–H 2 


kongress 2006 111

Avsnitt H 

H 1 

Motion inlämnad av: Eva Johansson, avdelning SEKO Dalarna. 


Förbjud ensamarbete där det förekommer penninghantering i större skala 

Med tanke på hur många som utsätts för hot och våld i samhället bör det aldrig förkomma 

ensamarbete där det förekommer penninghantering i större skala. Jag har själv erfarenhet 

ifrån svensk kassa service där arbetsgivaren spar in på personal och kräver ensamarbete. 

Man går till jobbet med en gnagande oro om vad som kan hända. Från Dalarna har vi 

också tråkiga erfarenheter från rån, lyckligtvis var de inte själva när det hände och det har 

framgått att just den saken har gjort att man klarade saken bättre. 

Därför kräver jag: 

att allt ensamarbete där det förekommer penninghantering i större skala förbjuds. 

att förbundet skickar motionen till LO-kongressen. 


112 kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt H 

Utlåtande nr 42 över motion H 1 

Yrkande: 

att allt ensamarbete där det förekommer penninghantering i större skala förbjuds. 

att förbundet skickar motionen till LO-kongressen. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning om att ensamarbete där det förekommer 

penninghantering eller där säkerheten riskeras inte är att föredra. Risken att utsättas 

för hot och våld ökar väsentligt vid allt arbete där penninghantering förekommer. Trenden 

i samhället är att antalet rån och hot ökar. Framförallt ökar rånen inom de branscherna 

där säkerheten är låg. Det kan beskrivas så att rånen förflyttar sig från banker och värdetransporter 

där säkerheten är relativt hög, till de områden där ensamarbete förekommer 

och säkerhetsrutinerna är få. 

Dock är det svårt att helt förbjuda ensamarbete med penninghantering då det finns vissa 

verksamheter i samhället där pengar hanteras och det är svårt att arbeta fler personer 

än en. 

Samtidigt har det blivit allt vanligare att rån riktas mot verksamheter där penninghantering 

överhuvudtaget förekommer. Många rån genomförs av människor som av olika skäl 

desperat försöker komma åt kontanter stora eller små. 

Förbundsstyrelsen vill samtidigt påpeka att det finns viktiga verktyg att tillgå. Med stöd 

av Arbetsmiljölagen (AML) finns utfärdat två föreskrifter som heter Systematiskt Arbetsmiljöarbete, 

AFS 2001:1 och Våld och Hot i Arbetsmiljön, AFS 1993:21. 

Föreskriften Systematiskt Arbetsmiljöarbete föreskriver att arbetsgivaren, enligt § 8, ska 

göra en risk och konsekvensanalys av verksamheten. Föreskriften våld och hot i arbetsmiljön 

föreskriver riskförebyggande åtgärder. Enligt § 8 ”Innebär en arbetsuppgift påtaglig 

risk för våld eller hot om våld får den inte utföras som ensamarbete”. Enligt § 9 i samma 

föreskrift ”Värdetransporter skall organiseras och utföras så att arbetstagarna har betryggande 

säkerhet”. Arbetar man efter föreskrifterna borde det vara möjligt att lösa de flesta 

problem. 

Kommer man inte överens med arbetsgivaren bör den lokala organisationen vända sig 

till Arbetsmiljöverket. 

Förbundet bedriver dessutom en kampanj mot hot och våld i arbetet för att påverka 

beslutsfattarna att förbättra säkerheten eller att minska penninghanteringen. Ett exempel 

på detta är kassahanteringen på Connex tunnelbana där spärrexpeditörerna inte längre 

behöver transportera pengar mellan stationerna. 


att anse motion H 1 första att-satsen besvarad. 

att avslå motion H 1 andra att-satsen. 

kongress 2006 11

Avsnitt H 

H 2 



Motion till SEKO kongressen 06 

Motverka den nya typen av ohälsa på jobbet. Nämligen stressen. 

Under de senaste åren har arbetsmiljön i vissa stycken förbättrats i positiv riktning. Till 

exempel har exponeringen för tobaksrök, tunga lyft flyttning av bördor, risken för kläm 

och fallskador har minskat. Däremot har osäkerheten i arbetslivet ökat. De ökade arbetskraven 

och de stora omställningarna på arbetsplatserna utgör en ny typ av hot mot människors 

hälsa. Det är oroväckande att exempelvis sjukfrånvaron är så pass hög som den är 

och att psykiska störningar, särskilt depressioner, allt oftare är orsaken till sjukfrånvaro 

och arbetsoförmåga. 

En slutsats vi fackligt aktiva måste dra av detta, är att det blivit allt viktigare att förebygga 

skadlig arbetsstress. Vi måste därför aktivt föra upp dessa frågor på fackets agenda 

för att hänga med. Arbetslivet har ju dramatiskt förändrats igenom åren. Men ibland 

känns det som vi hänger oss kvar och diskuterar brutna tummar när vi istället borde prata 

om stress och utslagning. För det är ju ändå så att vi har gått ifrån den gamla arbetsorganisation, 

med rötter i militära kommandostrukturer. Till en situation där LO-medlemmarna 

själva ska inhämta information och söka lösningar på komplicerade problem utan 

reellt stöd. Antagligen är det Företagens oförmåga att svara upp med back up och stödfunktioner, 

kompetensutveckling och handledning i svåra situationer som nu visar sig i 

sjukstatistiken. 

Samhället bör därför aktivt vinnlägga sig om att satsa på forskning och på så vis skaffa 

sig fördjupad kunskap och ta fram nya metoder som medverkar till att minska belastningen 

i ett alltmer kunskapsintensivt arbetsliv. Samhället bör också ha ett starkt intresse 

att förmå företagen att satsa på kompetenshöjande åtgärder, inte minst utifrån samhällsekonomiska 

skäl. 

Stressande situationer kan också ha samband med stora omställningar på arbetsplatsen, 

otrygga anställningsformer, och osäker försörjningssituation (daglönarsituation). 

Vi vet enligt forskning, att stress kan ha ödesdigra följder. Många studier visar att stora 

personalnedskärningar ökar dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar ökar. Även bland 

dem som blir kvar på arbetsplatsen. Enligt en vetenskaplig större studie i ett grannland 

visade det sig. Att efter massiva personalneddragningar löpte de som blev kvar dubbelt 

så stor risk att dö i hjärt- och kärlsjukdomar jämfört med anställda på arbetsplatser där 

inga nedskärningar gjordes. Risken att dö var störst genast under de första åren efter nedskärningarna. 

Det är därför oerhört viktigt för oss i fackföreningsrörelsen att driva frågor som främjar 

hälsan på arbetsplatsen. Det handlar om förbättrade utbildningsmöjligheter, bättre 

företagshälsovård, kortare handläggningstider hos försäkringskassan, högre lön, trygga 

arbeten, mindre stress, bättre arbetsmiljö, och mera flexibla arbetstider på de anställdas 

villkor. Men också, att finna utvägar för att människor i olika livssituationer ska kunna 

delta i arbetslivet på sätt som bäst lämpar sig för dem, behoven hos den enskilde förändras 

ju över tiden. 

Den ojämlika fördelningen av hälsovården bör även den bekymra oss Fackligt aktiva. 

En del stora företag kan tillhandahålla heltäckande hälso- och sjukvård för sina anställda, 

medan många småföretag endast erbjuder det minimimått av tjänster som lagen föreskriver. 

De arbetslösa har antagligen det allra sämst ställt, eftersom de står helt utanför systematiska 

hälsoundersökningar. En ordning som vi inte får acceptera. 

11 kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt H 


att förbundet verkar för ökad arbetsmedicinsk forskning kring de ”nya” hälsoproblemen 

i arbetet. 

att förbundet verkar för en jämlikare fördelning av företagshälsovården. 

att förbundet verkar för full inkomst förlust vid arbetsskada. 

att förbundet verkar för en ordning där hälsofrågorna aktivt vävs in som en del vid större 

omställningar. 

att förbundet verkar för att även de arbetslösa får tillgång till kontinuerliga hälsoundersökningar. 



Utlåtande nr 43 över motionen H 2 

Yrkande: 

att förbundet verkar för ökad arbetsmedicinsk forskning kring de ”nya” hälsoproblemen 

i arbetet. 

att förbundet verkar för en jämlikare fördelning av företagshälsovården. 

att förbundet verkar för full inkomst förlust vid arbetsskada. 

att förbundet verkar för en ordning där hälsofrågorna aktivt vävs in som en del vid större 

omställningar. 

att förbundet verkar för att även de arbetslösa får tillgång till kontinuerliga hälsoundersökningar. 


Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar i huvudsak motionens innehåll. Det är nödvändigt att utveckla 

forskning om effekterna av det nya arbetslivet. Forskningen bör koncentreras kring de problem 

som allmänt brukar kallas stress eller utmattningsdepression. Kraven på denna typ av 

forskning driver vi genom LO. I det europeiska ramavtalet om arbetsrelaterad stress som 

parterna i Sverige har undertecknat uppmärksammas behovet av särskilda gemensamma 

insatser beträffande dessa nya hälsoproblem med stress i arbetslivet. Parterna ska implementera 

överenskommelsen i avtal. Avsikten är att avtal ska ha träffats 8 oktober, 2007. 

Beträffande frågan om att verka för full inkomstförlust vid arbetsskada så gäller det redan 

i svensk lagstiftning när arbetsskadan godkänts. 

Enligt Arbetsmiljölagen (AML) ska arbetsgivaren ska tillhandahålla den företagshälsovård 

som arbetsförhållandena kräver. Där uppstår ojämlikheten. Sverige skulle kunna få 

bort ojämlikheten genom att ratificera ILO-konvention 161. Det kravet driver vi tillsammans 

med LO. 

Vid större omställningar av verksamheterna/företagen har skyddsorganisation en viktig 

roll med stöd av Arbetsmiljölagen AML. Här är det viktigt att man lokalt ställer de krav 

som det finns möjlighet att göra via lag och föreskrifter. 

Beträffande hälsoundersökningar för arbetslösa menar förbundsstyrelsen att ansvaret 

för det ligger på det allmänna sjukvårdssystemet. Det är inte ens alla med anställning förunnat 

att få hälsoundersökningar. 


att bifalla motion H 2 första att-satsen. 

kongress 2006 11

Avsnitt H 

att anse motion H 2 andra, tredje, fjärde och femte att-satserna besvarade. 

att avslå motion H 2 sjätte att-satsen. 


116 kongress 2006


Avsnitt I 

Näringspolitik 

Motioner I 1–I 8 och J 1 femte att-satsen 


kongress 2006 11

Avsnitt I 

I 1 



Det behövs ökad kunskap om trafikreglerna på svensk arbetsmarknad för nyföretagare 

Viljan och förmågan att starta upp nya företag, är en förutsättning för en god och hållbar 

samhällsutveckling. Att stat, kommuner, landsting med flera aktörer aktivt stöttar upp 

och hjälper fram ny företagandet i Sverige ser vi som en självklarhet och nödvändighet för 

att långsiktigt klara välfärdsystemen. Och visst har utvecklingen gått framåt. I dag finns 

många goda exempel på ett aktivt samhällsengagemang i till stöd och hjälp för nyetableringar. 

Näringslivsenheter finns väl i varje kommun. På länsplan finns olika former för att 

smidiggöra nystartande av företag. 

Även på högskolor och universitet välkomnas ambitiösa elever med ett aktivt mentorskap 

och nätverksbyggen med det lokala näringslivet. Även riskkapitalförsörjning kan i 

dag ordnas med samhällsstöd. 

Den här utvecklingen är bra, och många gånger nödvändigt för att man ska våga språnget 

att dra igång ett eget företag. Det är onekligen en satsning som måste göras. Förutom 

affärs iden och de ekonomiska riskerna som måste tas. Är det flera saker som den ambitiöse 

ny företagaren bör klara av. Företagsformen, affärsplan, bokföring, budget för att 

nämna några. 

Antalet nystartade företag i landet uppgick under 04 till 41 608 stycken. En tredjedel 

eller 13 641 av de nya företagen 2004 startades i Stockholms län, som även hade den högsta 

andelen inom tjänstenäringarna, 86 procent. Den geografiska tyngdpunkten i nyföretagandet 

hamnar i Västra Götaland och Skåne regionen och Stockholm. 

I Dalarna ökade vi från 812 stycken nystarter år 2003 till 995 för år 2004. För Dalarnas 

del 776 stycken företag inom tjänstesektorn. Det samlade antalet sysselsatta för vår del 

beräknas till 1 500 personer. Välbehövliga arbetstillfällen till gagn för en vidare utveckling 

av länet om än blygsam i jämförelse med storstadsregionernas cirka 30 000 nya jobb. 

Det är värt att notera att de flesta nystartade företag är fåmansbolag och startar inom 

tjänstesektorn med relativt liten kapital insats. Man kan därför på goda grunder anta att 

de företag som överlever och utvecklas kommer att ha små ekonomiska muskler men vara 

relativt personalintensiva. Vilket innebär oerhört sårbara och marknadskänsliga. 

Här kan vi finna orsakerna till några av de problem som allt oftare dyker upp på våra 

fackföreningsexpeditioner. Nämligen företagsledares/chefers uppenbara okunskaper om 

arbetsrättslagstiftningen och de regelverk som kringgärdar arbetsmarknaden. 

Man får hjälp att starta, men vet inget hur man bromsar 

Förvisso möter vi exempel på kloka företagare som är mån om att ha bra relationer med 

facket, när problemen kommer (för det gör det) hittar vi i regel lösningar de problem som 

kan uppstå, allt ifrån individärenden till överlevnadsfrågor för företaget. Däremot träffar 

vi allt för många chefer som lever i en föreställning om att § 32 fortfarande är den bärande 

arbetsmarknads regeln och agerar utifrån detta. Då blir anspänningen genast hög. 

Det händer allt för ofta att den enskilde ställs i en situation helt/delvis utan försörjning på 

grund av dessa tillkortakommanden i kunskapen. 

Okunskap måste mötas med kunskap 

Men vad värre är, att det inträffa att personal far så illa av oskickligt beteende att de ställs 

helt utan reell möjlighet att komma tillbaka till den öppna arbetsmarknaden. Vilket är ett 

slöseri med resurser som ej kan tillåtas få fortsätta. En traditionell Arbetarrörelse lösning 

11 kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt I 

är att – Okunskap måste mötas med kunskap. Därför anser vi i SEKO Dalarna att: Lika 

rimligt som det är för de samhället hjälpa till med att starta upp nyföretagande. Lika rimligt 

bör det vara att bistå med företagen med kunskaper i drift frågor på de områden som 

vi i motionen pekar på. Den väg vi nu vandrar är farlig. När vi i facken försvarar vad som 

anses som god sed på svensk Arbetsmarknad så möts vi allt oftare med påståenden från 

näringslivet att det är regelverken det är fel på. Och det är dem som är orsaken till personal, 

leverantörer och företag far illa. Denna vilseledande argumentation spys ut ifrån 

svenskt näringsliv och de Borgerliga partierna och andra populistiska exploatörer inte är 

sena att plocka upp dem. Syftet är naturligtvis att bryta sönder vår goda arbetsmarknads 

tradition. En tradition som givit Sveriges ett av världens starkaste varumärken och som 

dagligen inspirerar sociala krafter runt om i värden. 


att SEKO tar initiativ till att starta upp en dialog med berörda samhällsintressen syfte att 

undanröja orsakerna till de kunskapsbrister vi ovan beskrivit. 

att förbundet aktivt verkar för att finna former och metoder för denna kunskapsöverföring 

som säkerställer en rimlig kvalitetsnivå hos nyföretagare som har att hantera anställd 

personal. 

att Med en fortsatt aktivt fackligt politiskt samarbete med SAP verka för en samhälls finansiering 

av utbildningsinsatserna. 

att förbundet antar motionen som sin egen och verkar i dess anda i de organ man är representerade 

i. 


Motionen antagen i sin helhet på representantskapsmötet Borlänge den 23 mars 2006. 

Utlåtande nr 44 över motion I 1 

Yrkande: 

att SEKO tar initiativ till att starta upp en dialog med berörda samhällsintressen i syfte 

att undanröja orsakerna till de kunskapsbrister vi ovan beskrivit. 

att förbundet aktivt verkar för att finna former och metoder för denna kunskapsöverföring 

som säkerställer en rimlig kvalitetsnivå hos nyföretagare som har att hantera anställd 

personal. 

att med ett fortsatt fackligt politiskt samarbete med SAP verkar för en samhällsfinansiering 

av utbildningsinsatserna. 

att förbundet antar motionen som sin egen och verkar i dess anda i de organ man är representerad 

i. 


Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar till viss del motionärens uppfattning om att det i dagsläget råder 

en brist hos näringslivet inom det arbetsrättsliga området. Förbundsstyrelsen menar 

dock att denna brist inte enbart finns hos nyetablerade företagare utan är en generell brist 

i samhället. 

Frågan är om motionärens önskan att som facklig organisation starta upp en dialog med 

berörda samhällsintressen ligger inom ramen för det fackliga uppdraget. 

Generellt sett är den fackliga verksamheten gynnad av att öka den fackliga och arbetsrättsliga 

kunskapen i samhället. Att höja kunskapsnivån inom de arbetsrättsliga områdena 

kongress 2006 11

Avsnitt I 


redan inom grundskolans värld är ett självklart önskemål från fackligt håll. Men att som 

enskilt medlemsförbund driva den frågan tenderar att ligga långt ut i det fackliga uppdragets 

periferi. 

Både organisatoriskt och ekonomiskt är det som fackförbund svårt att mäkta med motionärens 

önskan om att ”finna former och metoder för en kunskapsöverföring till nyföretagare”. 

Förbundsstyrelsen anser inte heller att det föreslagna uppdraget ska anses vara 

ett prioriterat fackligt område. 

I tredje att-satsen hemställer motionären att förbundet ska verka för att samhället ska 

finansiera dessa utbildningssatsningar för nyföretagare. Tanken är behjärtansvärd, men 

frågan är mer komplex än så. Risken med ett sådant förfarande är att det öppnar upp för 

samhälleliga krav på statsmakten att finansiera inte bara företagares kunskaper i arbetsrätt 

utan även de fackliga organisationernas studieverksamhet. Med anledning av det föreslår 

förbundsstyrelsen avslag på motionen I 1 tredje och fjärde att-satsen. 

Motionärens uppfattning om att motionen ska skickas vidare till LO-kongressen delas 

inte av förbundsstyrelsen, som därför yrkar avslag på femte att-satsen. 


att anse motion I 1 första och andra att-satserna besvarade. 

att avslå motion I 1 tredje, fjärde och femte att-satserna. 

I 2 


Avregleringarna – ett hot mot den svenska modellen 

Har de senaste 10–15 årens avregleringar av den svenska samhällsservicen varit framgångsrika? 

Eller har liberalisering och konkurrens blivit ett självändamål? Från vem kommer 

egentligen kraven på avregleringar? Tanken med avregleringen påstods vara att skapa 

konkurrens och därmed pressa priserna. Men så har alltså inte skett. Det vi fått uppleva 

är, att de tidigare så robusta samhällsystem får kramp och kollapsar vid minsta anspänning. 

Orsaken kan sökas i bolagens kortsiktiga vinstmaximerings hybris, Där medvetna 

brister i underhållet kombineras med ökade priser, försämrad service och en allt mer pressad 

personal. Anställda förväntas bygga sagoslott, allt medan verktygen tas ifrån dem och 

arbetsvillkoren försämras. 

Marknads ivrarnas försvar, är att hushållens valfrihet som ex. har ökat på elmarknaden. 

Men de flesta skulle gärna byta ut den ”valfriheten” mot lägre priser och tryggare 

leveranser! 

Många är exemplen på det dårfinkeri som nu bubblar fram i bakvattnet på avregleringen. 

Struligare 

Med förståndet i behåll kan man knappast tycka att Postens service förbättrats med nedlagda 

postkontor över hela Sverige? Ett ärende som tidigare kunde göra på ett postkontor, 

kan man i dag tvingas besöka 3 olika ställen för. Tågtidtabeller som inte samordnas, som 

är svåra att hitta, obegripliga och ogenomskinliga biljett system där 100 lappar kan skilja 

mellan din och din medresenärs biljett för samma resa. Tåg som kör ifrån varandra och 

ingen att fråga råds vid förseningar eller att få hjälp av i fall du är handikappad eller är 

svag. Det som förenar de nya marknads aktörerna är oviljan att ta ett eget ansvar när det 

går snett. Förmågan att skylla ifrån sig har blivit en allt viktigare färdighet än att klara av 

120 kongress 2006


produktionen. Vinsten är viktigare än nödvändiga framtidsinvesteringar Detta blir extremt 

tydligt när det gäller kommunikationer, el, post och så vidare. Där krävs ett långsiktigt tänkande 

med ett tidsperspektiv för olika investeringar som sträcker sig över årtionden. 

Dyrare 

Inte har det blivit billigare heller. Priserna på järnvägsresor har ökat med 125 procent sedan 

avregleringen 1988, Priset på elenergi har ökat med 86 procent sedan 1996. Posttjänsterna 

har blivit 80 procent dyrare sedan avregleringen 1993. 

Men att avregleringarna i Sverige misslyckats beror inte heller på olyckliga omständigheter. 

Istället är avregleringarna ett skolexempel på marknadens oförmåga att tillgodose 

grundläggande mänskliga behov. 

Prishöjningar efter avregleringen 

Ändring i procent Prishöjning efter 

avregleringen procent 

Konsumentprisindex 

efter avregleringen 

Post (1993) + 80 (utan skatt + 44) + 14 

Taxi (1990) + 72 (utan skatt + 62) + 34 

Järnväg (1988) + 125 (utan skatt + 112) + 57 

El (1996) + 86 (utan skatt + 71) + 9 

Inrikesflyg (1992) + 63 (utan skatt + 82) + 20 

Tele (1993) – 13 (utan skatt – 13) + 14 

Vad vi måste förstå är att konkurrens inte är någon sorts trollformel som gör allt billigare 

och effektivare. Privata företag är inte nödvändigtvis bättre än statliga. Dessutom säger 

det sig självt att när flera företag verkar på samma marknad så ökar byråkratin. Som LOmedlemmar 

är vi smärtsamt medveten om hur tung den ryggsäcken kan bli. 

SEKO Dalarna hemställer därför: 

att kongressen antar motionen som sin egen. 

att förbundet verkar för att staten igenom att vara ägare till företag inom branscher som 

bedriver nödvändig samhällsservice, ska sätta normer för kvalitet och tillgänglighet. 

att förbundet verkar för att samhället sätter upp tydliga mål för samhällsservicen. Mål 

som är möjliga att utvärdera. 

att förbundet verkar för att trygga en långsiktig finansiering för de verksamheter som 

innefattas av de definierade målen. 

att förbundet verkar för att privatiserad samhällsservice som inte fungerar på en konkurrensutsatt 

marknad ska återföras till samhället. 

att förbundet verkar för att staten ska bedriva strategiska säkerhetsverksamheter i egen 

regi såsom säkerhetskontroller på flygplatser med mera. Trafikledning på flygplatser 

och järnväg etc. etc. 

att förbundet står upp i kravet att kriminalvård och häkten ska kvarstå i statlig regi. 

att motionen skickas vidare till LO-kongressen. 

Motionen antagen i sin helhet på representantskapsmötet den 23 mars 2006. 

kongress 2006 121

Avsnitt I 

I 3 



Angående kampen mot avregleringens negativa konsekvenser 

SEKO har under senaste kongressperioden på ett allt tydligare sätt tagit upp frågan om 

de negativa konsekvenser som avregleringen av våra verksamheter inneburit i form av 

konkurrensutsättning, anbudsupphandlingar, privatiseringar. En samsyn råder om att det 

för våra medlemmar, och även allmänheten, i de allra flesta fall, har inneburit stora försämringar 

i forma av otryggare anställningar, minskad reallöneutveckling, större ovisshet 

inför framtiden, sämre service till allmänheten. Vi kan se detta i de flesta av SEKOs verksamhetsområden, 

framför allt inom spårområdet, men även till exempel postmarknaden 

och elmarknaden. 


att SEKO intensifierar sitt arbete med att ifrågasätta, kritiskt granska och motarbeta avregleringen 

och dess negativa konsekvenser och verka för en utveckling åt motsatt 

håll; att verka för att demokratisera arbetslivet och en återgång till offentlig regi för 

de verksamheter som i dag inte fungerar tillfredsställande. 

att SEKO fortsätter att bygga allianser i dessa frågor med andra fackförbund och andra 

folkrörelser, exempelvis genom nätverket; ”Rättvisa och gemensam välfärd” 


Utlåtande nr 45 över motionerna I 2, I 3 samt J 1 femte att-satsen 

Yrkande: 

Motion I 2 

att kongressen antar motionen som sin egen. 

att förbundet verkar för att staten genom att vara ägare till företag inom branscher som 

bedriver nödvändig samhällsservice, ska sätta normer för kvalitet och tillgänglighet. 

att förbundet verkar för att samhället sätter upp tydliga mål för samhällsservicen. Mål 

som är möjliga att utvärdera. 

att förbundet verkar för att trygga en långsiktig finansiering för de verksamheter som 

innefattas av de definierade målen. 

att förbundet verkar för att privatiserad samhällsservice som inte fungerar på en konkurrensutsatt 

marknad ska återföras till samhället. 

att förbundet verkar för att staten ska bedriva strategiska säkerhetsverksamheter i egen 

regi såsom säkerhetskontroller på flygplatser med mera. Trafikledning på flygplatser 

och järnväg etc. 

att förbundet står upp i kravet att kriminalvård och häkten ska kvarstå i statlig regi. 

att motionen skickas vidare till LO-kongressen. 

Motion I 3 

att SEKO intensifierar sitt arbete med att ifrågasätta, kritiskt granska och motarbeta avregleringen 

och dess negativa konsekvenser och verka för en utveckling åt motsatt 

håll; att verka för att demokratisera arbetslivet och en återgång till offentlig regi för 

de verksamheter som i dag inte fungerar tillfredsställande. 

122 kongress 2006


att SEKO fortsätter att bygga allianser i dessa frågor med andra fackförbund och andra 

folkrörelser, exempelvis genom nätverket ”Rättvisa och gemensam välfärd”. 

Motion J 1 femte att-satsen 

att statligt ägda bolag agerar som goda föredömen. 

Utlåtande: 

Motionerna tar upp genomförda avregleringar inom samhällsservicebranscher där SEKOs 

medlemmar arbetar, och negativa effekter av dessa för verksamheten och medborgarna 

liksom för medlemmarna. Förbundet har sedan ett antal år uppmärksammat och aktivt 

arbetat med dessa frågor. I det av 2003 års förbundsmöte antagna programmet ”Reglera 

avregleringen” konstateras liksom i motionerna olika negativa effekter som följt i spåren 

av ogenomtänkta avregleringsåtgärder. En rad krav på samhället läggs också fast i detta 

program. 

I förslaget till 2006 års kongressprogram med namnet ”Människans behov – inte marknadens” 

behandlas bland annat de här aktuella frågorna utifrån dels en sammanfattande 

historik men också ur ett dagsaktuellt perspektiv. SEKOs grundläggande krav gentemot 

samhället när det gäller utvecklingen inom samhällsservicebranscherna står dock fast i 

detta program. Kraven i motion I 2 andra till femte att-satserna menar förbundsstyrelsen 

täcks väl in i detta program. 

Sjätte och sjunde att-satserna i samma motion innebär att förbundet ska försvara att 

staten fortsatt bedriver strategiska säkerhetsverksamheter liksom kriminalvård och häkten 

i statlig regi. Dessa mer specifika krav behandlas inte särskilt i det nämnda programmet, 

men förbundsstyrelsen finner det naturligt att bifalla att-satserna i detta sammanhang. 

När det gäller motion I 3 första att-satsen delar förbundsstyrelsen i stort inriktningen i 

denna, men menar att den också innehåller olyckliga sammankopplingar av olika frågor. 

Vi kan exempelvis inte bifalla tanken att i varje läge verka för ”en utveckling åt motsatt 

håll”. Att-satsen kan också uttolkas som att en demokratisering av arbetslivet per definition 

skulle kräva en återgång i offentlig regi, vilket förbundsstyrelsen inte heller kan ställa 

sig bakom. 

Den andra att-satsen i motionen ser förbundsstyrelsen positivt på utan att för den skull 

vilja göra bindningar till vilka medel och vilka allianser som kan bli aktuella framöver. 

Motion J 1 femte att-satsen innebär att statligt ägda bolag bör agera som goda föredömen. 

Förbundsstyrelsen menar att förbundet såväl i Sverige som i det europeiska sammanhanget 

strävar efter en sådan utveckling som efterlyses i att-satsen. Krav om en tydlig 

ägarstyrning av statliga bolag är också ett krav i det föreslagna kongressprogrammet 

”Människans behov – inte marknadens”. 

Motion I 2 första och åttonde att-satsen innebär att kongressen nu skulle anta motionen 

som sin egen och när senare en LO-kongress blir aktuell vidarebefordra motionen 

som SEKOs. Förbundsstyrelsen vill ha friheten att när en LO-kongress blir aktuell då ta 

ställning till vilka förbundsmotioner som ska tillställas LO-kongressen, och yrkar avslag 

på dessa båda att-satser. 


att bifalla motion I 2 sjätte och sjunde att-satserna. 

att anse motionerna I 2 andra, tredje, fjärde och femte att-satserna, I 3 samt motion J 1 

femte att-satsen besvarade. 

att avslå motion I 2 första och åttonde att-satsen. 

kongress 2006 12

Avsnitt I 

I 4 



Det krävs en balanserad energipolitik sprunget ur facklig kunskap för jobbens skull 

Det långsiktiga målet för energisektorn måste vara att ställa om till förnyelsebara energikällor. 

Omställningen får samtidigt inte hålla tillbaka möjligheten för svenska företag 

att verka och utvecklas med bibehållen konkurrenskraft. En viktig del i detta arbete är 

att använda och fördela energin smartare. Det kan handla om att öka tillgången på fjärrvärme. 

Så industrin kan nyttja elen istället för att hushållen gör det för sin uppvärmning. 

Andra sätt kan vara att kraftfullt satsa på förnyelsebara energikällor. Som vindkraftverk 

men också på den spännande nyutveckling som sker på vågkraftsområdet. Något som utvecklas 

på Teknis i Stockholm. Men att det kommer att ta tid innan dessa kommer att ha 

någon avgörande betydelse i landets energiproduktion. 

Företrädarna från den elintensiva industrin betonar i dag allt högre vikten av en långsiktig 

och tydlig energipolitik. De har naturligtvis förträngt att det var en Höger regeringen 

lett av Carl Bild som avreglerade elmarknaden ivrigt påhejade dem själva. Nu syns 

avarterna i deras balansräkningar. Då prisgaloppen stegrats uppåt i takt med den ökade 

ägarkoncentrationen. I dag är det 4 Kraftproducenter står för 90 procent av all elproduktion 

i Sverige. 

Med 2 så stora elintensiva företag som SSAB och Stora Enso inpå knutarna oroas vi i 

SEKO Dalarna naturligtvis inför framtiden. Den stigande prisutvecklingen, De osäkra leveranserna 

och det bristande underhållet på ledningsnätet gör sitt till. Men Sveriges höga 

ambitioner om att vara ”bäst i klassen” Så menar vi att ytterligare steg från en redan hög 

nivå skulle riskerar att hämma våra bolags konkurrenskraft och förutsättningar att verka 

i Sverige i framtiden. Vi ställer oss frågan. – Hur ”BÄST” ska vi vara i det Europeiska 

klassrummet? 

Riskerna är ju uppenbara, att Svensk basindustri hotas att på sikt att slås ut av de orimligt 

höga elpriserna. Ett exempel på det är det faktumet att den elintensiva industrin nu startat 

ett eget kraftbolag ”BASEL” för att klara konkurrensen. I ambitionen att rädda jobben 

kvar i Sverige riskerar vi nu en ohämmad import av smutsig kolkraft och osäker kärnkraft 

ifrån de forna öststaterna. Å andra sidan har vi som nation de bästa förutsättningarna i 

världen, att var ett föredöme i energiomställningen. Och med den nyvunna kunskapen kan 

vi skaffat oss ett tekniskt försprång som kan ge oss framtida vinster. Med en klok balans 

mellan ytterligheterna bör vi kunna förena de efterstävans värda målen. Nämligen klara 

jobben i förening med omställning till förnyelsebar energiproduktion. 


att förbundet verkar för en energipolitik utan tvära kast. 

att energipolitiken ska stödja tillväxt, sysselsättning och välfärd. 

att förbundet tar initiativ, att tillsammans med övriga LO-förbund skapa en gemensam 

syn och krav på den gemensamma energipolitiken. 

att förbundet verkar för en satsning på inhemsk etanolproduktion. 


Motionen antagen i sin helhet på SEKO Dalarnas representantskap den 23 mars 2006. 

12 kongress 2006



Yrkande: 

att förbundet verkar för en energipolitik utan tvära kast. 

att energipolitiken ska stödja tillväxt, sysselsättning och välfärd. 

att förbundet tar initiativ att, tillsammans med andra LO-förbund skapa en gemensam 

syn och krav på den gemensamma energipolitiken. 

att förbundet verkar för satsning på inhemsk etanolproduktion. 


Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar grundsynen i motionens text om att värna konkurrenskraften genom 

lägre energipriser, och att också arbeta för en långsiktig omställning till förnyelsebara 

energikällor. Vi vill framhålla att de krav som ställs i de tre första att-satserna är något 

som förbundet redan har som riktmärke i dessa frågor. Energipolitiken är till sin karaktär 

långsiktig och bör normalt inte utsättas för tvära kast även om dess inriktning i dag är 

sådan att det kan behövas kraftfulla förändringar av inriktningen. Det är likaledes givna 

utgångspunkter att energipolitiken ska stödja tillväxt, sysselsättning och välfärd. Förbundet 

framför sin syn på de energipolitiska frågorna i många sammanhang, varav ett viktigt 

sådant givetvis är inom ramen för LO-familjen. Ett policydokument har framtagits inom 

LOs energiutskott med en gemensam syn på energipolitiken. 

I fjärde att-satsen framförs att förbundet ska verka för en satsning på inhemsk etanolproduktion. 

Förbundsstyrelsen anser inte att kongressen bör besluta om en så specifik inriktning 

av förbundets arbete i dessa frågor, och yrkar därför avslag på denna att-sats. 

I femte att-satsen framförs kravet att motionen ska tillställas LO-kongressen. Förbundsstyrelsen 

yrkar avslag med hänvisning till att förbundet måste ha frihet att fastställa krav 

på en framtida LO-kongress vid den tidpunkt den äger rum. 


att anse motion I 4 första att-satsen, andra att-satsen och tredje att-satsen besvarade. 

att avslå motion I 4 fjärde och femte att-satserna. 

kongress 2006 12

Avsnitt I 

I 5 

Motion inlämnad av: Karl-Gunnar Augustsson, avdelning SEKO Göteborg. 


Kräv kollektivavtal vid offentlig upphandling 

I dagsläget, när EU angriper allt vad arbetsrätt heter, är frågan om kollektivavtalet väldigt 

viktigt. Politiskt stärkta nyliberala borgare vill skrota den svenska arbetsrätten. I det läget 

måste stat, landsting och kommun vara föredöme och kräva kollektivavtal vid offentlig 

upphandling. Skattebetalarnas pengar ska inte användas till lönedumpning och för att slå 

sönder den svenska kollektivavtalsmodellen. 

Föreslår: 

att SEKO verkar gentemot stat, kommun och landstingsfullmäktige för att kollektivavtal 

ska krävas vid offentlig upphandling. 

Avdelning SEKO Göteborg har tillstyrkt motionen vid årsmötet den 16 mars 2006. 


Yrkande: 

att SEKO verkar gentemot stat, kommun och landstingsfullmäktige för att kollektivavtal 

ska krävas vid offentlig upphandling. 

Utlåtande: 

Förbundet delar motionärens uppfattning att krav om att anbudsgivare tecknar kollektivavtal 

måste ingå i underlaget vid upphandling. Vi har också i olika sammanhang, såväl i 

Sverige som inom det EU-fackliga arbetet verkat för att denna princip ska gälla och bli en 

självklar del i upphandlingssystemet. Förbundet avser att även fortsättningsvis kraftfullt 

försvara kollektivavtalet och den svenska kollektivavtalsmodellen med alla de medel som 

står oss till buds, bland annat just avseende upphandlingssituationer. 

Ett för Sverige naturligt steg i denna fråga är att ratificera ILO-konvention nr 94 ”angående 

arbetsklausuler i kontrakt, däri offentlig myndighet är part”. Denna konvention lägger 

en fast grund för krav om lön och arbetsvillkor enligt kollektivavtal i Sverige för den som 

utför arbete i Sverige oavsett arbetsgivarens hemland. Den socialdemokratiska regeringen 

har uttalat avsikten att lägga förslag till riksdagen om en ratificering av konventionen. 


att bifalla motion I 5. 

I 6 


Den borgerliga kriminalvårdspolitiken förskräcker 

Och den bygger på ett falsarium om att brotten ökar ohämmat. Att nu är det minsann 

dags att ta i med hårdhandskarna. När det i verkligheten är precis tvärt om enligt tillgånglig 

statistik. 

Den Borgerliga pakten, slår tidigt fast i inledningen på sina program. Att man är ute 

126 kongress 2006


efter att byta fokus i kriminalpolitiken: För att komma till rätta med problemet, ska man 

allt mer inrikta sig på det kriminella beteendet. Förslagen syftar alltså till fokusering på 

straffet och inte till förebyggande åtgärder. Det viktigaste är istället att man vill flytta fokus 

från det allmännas ansvar till individens ansvar. Nu ska individen klämmas åt. Men 

när det gäller konkreta förslag föreslår man faktiskt inte speciellt mycket. 

I sin rapport Tidigare, tuffare och tydligare, är det tydligen socialdemokraternas fel att 

det ser ut som det gör. Till exempel är det i första hand föräldrarna som ska ta ansvar när 

riktigt unga människor begär brott. Mammor och pappor som inte klarar av att ge detta 

stöd “måste få hjälp för att kunna fungera som de föräldrar de allra flesta drömmer om 

att vara”. Vilket stöd de ska få, presenteras inte. Däremot föreslår man att det ska bli vitesbelagt 

att som förälder inte närvara vid sina barns rättegång. Man vill också att polisen 

i större utsträckning ska utföra förhör med unga brottslingar i hemmet, och skärpa föräldrarnas 

skadeståndsansvar. Som lök på laxen vill man även fängsla barn. De konkreta 

förslagen handlar om att polisen alltid ska utreda brott som begås av unga (i dag gör socialen 

det) och att ansvaret för påföljder ska i större utsträckning föras över från socialen 

till kriminalvården. Sammanfattningsvis syftar dessa krav till att ökat ansvar läggs på individen, 

på den enskilde brottslingen och hans/hennes familj. Skolan, polisen, socialen och 

samhället ska ställa krav och administrera påföljden. Det talas om att ungdomsgäng i förorten 

är ett stort problem. Men man föreslår inte mer resurser projekt som syftar till att 

häva segregationen, eller mer pengar till skolor i utsatta områden, eller pengar till projekt 

som jobbar med ungdomar, eller ser till att det finns vuxna på stan under kvällarna. Nej, 

sådant fixar sig självt. Det är bara att lyfta sig själv i håret. En borgerlig kriminalvårds politik 

tycks bygga på att skydda samhället mot brottslingarna, inte att bekämpa orsakerna 

till kriminalitet. 

Brottsligheten är naturligtvis ett viktigt problem, och varje ansats för att minska den är 

naturligtvis viktig. Men det är en känd konservativ/nyliberal taktik för att kunna bedriva 

en politik där det uppfattas som att man genom att “ställa krav” tar itu med ett allvarligt 

problem – gärna orsakat av ett för stort välfärdssystem. Strategin är en individualisering 

av brottsligheten, där det viktigaste är att individen straffas, inte att se på brott i ett samhälleligt 

perspektiv och bekämpa dess orsaker. Men det måste grundas på en rejäl analys 

över orsakerna till brottsligheten. Att det ofta handlar är en klassfråga, och att orsaker 

kan sökas i fattigdom och utanförskap men framförallt bottnar i en orättvis föredelning 

av samhällets resurser. Det är hög tid att vi bemöter de krafter som vill splittra sammanhållningen 

i landet. 


att förbundet tar en aktivare roll i kriminalvårdsdebatten och lyfter fram kriminalvårdsfrågorna 

på tydligare på den fackligt/politiska agendan. 

att förbundet tar fram en lättare informations skrift som bygger på fakta och kunskap och 

som vi kan använda såväl i det interna som i det externa facklig/politiska arbetet. 

att förbundet tydligt tar tydlig ställning i vårdfrågorna utifrån en hållning som bygger på 

arbetarrörelsens värdegrund om allas lika värde. 


Motionen antagen i sin helhet på representantskapsmöte den 23 mars 2006. 

kongress 2006 12

Avsnitt I 



Yrkande: 

att förbundet tar en aktivare roll i kriminalvårdsdebatten och lyfter fram kriminalvårdsfrågorna 

tydligare på den fackligt/politiska agendan. 

att förbundet tar fram en lättare informationsskrift som bygger på fakta och kunskap och 

som vi kan använda såväl i det interna som i det externa facklig/politiska arbetet. 

att förbundet tar tydlig ställning i vårdfrågorna utifrån en hållning som bygger på arbetarrörelsens 

värdegrund om allas lika värde. 


Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar i stora drag kritiken mot ensidiga krav på så kallade hårdare tag 

inom kriminalvården. Det finns givetvis ett behov av fungerande säkerhetsåtgärder, och 

vid vissa tidpunkter har också behov av säkerhetshöjande åtgärder uppstått. Behandlingstanken 

inom kriminalvården är emellertid en central utgångspunkt såväl för statsmakterna 

som för SEKO. Förbundet har starkt framhållit att ett förhindrande av återfall i brott är 

den största vinsten både för samhället och för berörda individer. Detta kräver aktiva behandlingsprogram 

med deltagande av alla kategorier vårdpersonal, inklusive vårdargruppen 

inom SEKO i sin helhet. 

Förbundsstyrelsen hävdar att förbundet redan i dag intar en aktiv roll i bevakningen av 

kriminalvårdsfrågorna i samhället, och att detta arbete också utgår från arbetarrörelsens 

grundläggande värderingar. 

När det gäller önskemålet om en informationsskrift vill förbundsstyrelsen hänvisa till 

”Att arbeta inom kriminalvården” – ett handlingsprogram för SEKO. I detta program behandlas 

såväl principiella frågor rörande kriminalvården och en lång rad för våra medlemmar 

viktiga frågor rörande delaktighet i vårdarbetet, inflytande, yrkesfrågor och övriga 

fackliga intressefrågor. 

Förbundsstyrelsen vill inte nu binda sig för hur SEKO bör agera när en kommande LOkongress 

är aktuell, och yrkar följaktligen avslag på fjärde att-satsen. 


att anse motion I 6 första, andra och tredje att-satserna besvarade. 

att avslå motion I 6 fjärde att-satsen. 

12 kongress 2006


I 7 


Vi måste öka antalet kvinnliga företagare för tillväxtens skull 

Kvinnor startar ofta i mindre skala än män, väntar tills barnen blivit större, tar mindre lån 

än män och företagen har en hög överlevnadsgrad. De har dock svårare att få start- och 

riskkapital och ses ofta som mindre solida av banker och långivare då de ofta har lägre 

inkomster och mindre förmögenheter än män. 

Var tredje företagare i Dalarna är kvinna, det är bättre än genomsnittet. Men långt kvar 

till vad vi anser som rimligt ur jämlikhets perspektiv. Man kan anta att orsaken till detta 

har både historiska och kulturella orsaker. Med all säkerhet sprunget ur kvinnans historiskt 

underordnade roll i samhället. Där hon skött hemmet medan mannen stått för inkomsterna, 

och därmed makten. 

Utan egna ekonomiska resurser i en manligt dominerad företagarvärld gavs kvinnan 

små om inte omöjliga förutsättningar att starta upp ett ny företagande. Att hon dessutom 

genom att starta företag skulle rubba den rådande maktordningen underlättade säkert inte 

för kvinnor med företagsambitioner. I Rotary göre sig ingen kvinna besvär. 

I takt med ett allt jämställdare Sverige så bör naturligtvis antalet kvinnliga företagare 

ökas. Men det går för sakta det finns i dag för få kvinnliga förebilder i Bolagsstyrelser och 

som kan visas upp som framgångsrika ny företagare. Mediebilden och reklamen visar allt 

för ofta en vältrimmad kille, gärna med nyvaxat hår, iförd svart Armanikostymskopia på 

språng mot nya häftiga affärer. Kvinnorna återfinns ofta i nakna skuggspel bakom dusch 

draperier, ivrigt putsande inför ”hjältens” återkomst. 

Dessa bilder bör bytas ut för de unga tjejernas men även för de unga pojkarnas skull. 

Men framförallt för nationens ekonomiska utveckling. Tillväxten i Sverige skulle må mycket 

bättre av att kvinnorna på bred front fick stöd och hjälp till att förverkliga sina affärsidéer. 

Vi anser att samhället i sin helhet, men även vi inom fackföreningsrörelsen bör ta ett ansvar 

för att stimulera tjejer att våga ta språnget att starta företag. Vi måste därför skapa bättre 

förutsättningar kvinnor att starta företag. Stötta befintliga kvinnliga företagare, med speciellt 

fokus på kvinnor med utomnordisk bakgrund. Vi måste även ha fokus på att finna 

lösningar på finansieringsfrågor som rör kvinnors företagande. 


att förbundet i sin verksamhet verkar för att stötta kvinnligt nyföretagande. 

att förbundet verkar för att förbättra finansieringsfrågorna för kvinnligt företagande. 

att förbundet stöder och stimulerar nätverksbyggande i syfte att underlätta kvinnligt nyföretagande. 

att förbundet i det sammanhanget har en speciell fokus på kvinnor med utomnordisk bakgrund. 

att förbundet för motionen vidare till LO-kongressen. 


kongress 2006 12

Avsnitt I 



Yrkande: 

att förbundet i sin verksamhet verkar för att stötta kvinnligt företagande. 

att förbundet verkar för att förbättra finansieringsfrågorna för kvinnligt företagande. 

att förbundet stöder och stimulerar nätverksbyggande i syfte att underlätta kvinnligt nyföretagande. 

att förbundet i det sammanhanget har en speciell fokus på kvinnor med utomnordisk bakgrund. 

att förbundet för motionen vidare till LO-kongressen. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen har full sympati för intentionerna i motionen om att öka antalet kvinnliga 

företagare. Vi delar uppfattningen att de svårigheter och begränsningar för kvinnligt 

företagande som finns i samhället bör undanröjas, både ur jämställdhets- och tillväxtperspektiv. 

Förbundsstyrelsen menar dock att uppgiften att ta sig an denna problematik inte i första 

hand är en primär facklig uppgift, i vart fall inte för ett enskilt fackförbund. Förbundet 

bör i de sammanhang frågan aktualiseras redovisa en positiv grundinställning, men 

har inte resurser och möjlighet att ta på sig en aktiv roll i denna fråga på det sätt som motionärerna 

önskar. 

Av det sagda följer också att förbundsstyrelsen inte vill föra motionen till LO-kongressen. 


att avslå motion I 7. 

1 0 kongress 2006


I 8 

Motion inlämnad av: Reidar Eriksson, avdelning SEKO Göteborg. 

Motion om fristående tillsynsfunktion för statliga myndigheter 

Inom vissa statliga myndigheter utövas tillsyn av den egna verksamheten genom en egen 

intern enhet, det vill säga att anställda inom myndigheten kontrollerar och utövar tillsyn 

av hur andra anställda inom samma myndighet fullgör de verksamhetsmål och krav som 

definierats i regleringsbrev, verksamhetsplaner, policies med mera. 

Även om det inte alltid kan sägas att anställningen i den myndighet som i vars delar 

man har skyldighet att granska kan påverka resultatet av tillsynen, vore en fri och oberoende 

tillsynsfunktion att föredra. För allmänheten borde det definitivt vara en fördel vad 

gäller såväl rättsäkerhets- som kvalitetsaspekter. För medborgarna som man företräder är 

det viktigt att alla potentiella möjligheter till all påverkan av granskningsresultat undanröjs. 

En extern och tillsynsfunktion för alla statliga myndigheter ger en större legitimitet 

för objektiv kontroll av verksamheten. 

Med stöd av ovanstående föreslår jag därför kongressen besluta: 

att förbundet ska verka för att en extern och oberoende tillsynsfunktion för alla statliga 

myndigheter ska tillskapas. 

Avdelning SEKO Göteborg har tillstyrkt motionen vid årsmötet den 16 mars 2006. 


Yrkande: 

att förbundet ska verka för att en extern och oberoende tillsynsfunktion för alla statliga 

myndigheter ska tillskapas. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen vill framhålla att en extern och oberoende tillsynsfunktion för statliga 

myndigheter finns redan i dag i form av Riksrevisionen, som är en myndighet under riksdagen 

som bildades genom sammanslagning av Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket. 

Dess uppgift är just att bedriva en oberoende granskning, och uppdraget omfattar 

alla statliga myndigheter. 

Förbundsstyrelsen inser samtidigt att former av internrevision kan förekomma som snarare 

borde utföras som externrevision, men menar att sådana förändringar kan göras inom 

ramen för det system som redan finns. 


att avslå motion I 8. 

kongress 2006 1 1

Avsnitt I 


1 2 kongress 2006


Avsnitt J 

Europa – Internationellt 

Motioner J 1–J 4 


kongress 2006 1

Avsnitt J 

J 1 



Stärk upp det Europafackliga samarbetet 

I den nya ekonomin, som ibland benämns i termer som den ”Globala”. Har hastigheten 

ökat mellan världsdelarna. Det är inte bara prylar och pengar som skickas med stor hastighet. 

Utan även människor flyttas med lätthet runt för att utför arbete. Det är bra. 

Olika kompetenser tas tillvara och människor och kulturer möts i bästa fall på jämbördiga 

grunder. Förutsättningen är ju att arbets och löne villkoren är ordnat och rimligt och 

rättvist sätt. Men frestelsen har alltid varit stor att sko sig på andra människors arbete. 

Och är så fortfarande. 

Allt för ofta upplever vi att runtflyttandet av människor görs på ett sådant vis att de 

undergräver de sociala och fackliga rättigheter som vi inom arbetarrörelserna tillkämpat 

oss igenom åren. En social och politisk rörelse som facket måste vara delaktig i kampen 

för att dessa rättigheter finns kvar, sprids och utvecklas. Det är framför allt 2 principer 

som måste värnas. 

Dels rätten att fritt arbeta och organisera sig fackligt, och rätten för fackföreningar att 

samarbeta och uttrycka sin lojalitet över företags- och nationsgränser. 

Samt principen att lön och arbetsvillkor ska vara tillräckliga för att leva och verka i det 

land/det område där den intjänas. Fackliga organisationers rätt att driva konflikt mot och 

sluta avtal med sina arbetsgivare eller andra motparter förutsätter möjligheten att konfliktområdet 

inte avgränsas av nations- eller företagsgränser. Reella möjligheten till solidaritetsaktioner 

och andra former av samarbeten är också helt avgörande i försvaret av den 

fackliga och sociala dimensionen för medlemmen. 

Vi har olika traditioner. I länder utanför Norden är av historiska skäl viktiga delar av 

arbetsrätten reglerad i lag istället för i avtal. Medan vi har valt den ofta så smidiga kollektivavtalsmodellen. 

Igenom EU inträdet så ska dessa olika former sammanlänkas vilket 

inte är helt lätt. I dag äger vi inte alltid själva frågan. EUs institutioner påverkar numera 

arbetsrätten på viktiga områden. Ibland till gagn för oss, men ibland riskerar allt att ställas 

på huvudet. Men över tid kan vi anta att den europafackliga regelsystemet kommer att 

sammanmälta. Men vis av erfarenheten så är det en ständig kamp för att försvara arbetarnas 

rättigheter mot en allt mer internationaliserad arbetsgivarpart. Våra statliga nationella 

bolag gör på vissa områden en ohämmad expansion på de nya europeiska marknaderna 

utan att på något sätt bidra med att överföra sin erfarenhet vad som ansets som god sed 

på den Svenska arbetsmarknaden. Vi anser det rimligt att överföra det som fungerar väl i 

vårt förhandlings arbete med våra ”egna” bolag. I syfte att utveckla företagsdemokratin på 

de utomsvenska marknaderna. Vi anser även att det koncern fackliga arbetet måste stärkas 

över nationsgränserna. Såväl i informations utbytet som möjligheter till stridsåtgärder. 


att förbundet agerar i motionens syfte och verkar för att stärka det internationella fackliga 

arbetet. 

att förbundet för upp en samtal med koncern/företagsfacken i syfte att öka och det Företagsdemokratiska 

arbetet över nationsgränserna. 

att förbundet även fortsättningsvis engagerar sig starkt i det internationella fackliga utvecklingsarbetet. 

att förbundet verkar för att få in dem i ägardirektiven via fackligt/politiskt samarbete. 

att Statligt ägda bolag agerar som goda föredömen. 

Motionen antagen i sin helhet på representantskapsmötet den 23 mars 2006 SEKO Dalarna. 

1 kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt J 

Utlåtande nr 51 över motion J 1, första, andra, tredje, fjärde, och sjätte att-satsen 

Yrkande: 

att förbundet agerar i motionens syfte och verkar för att stärka det internationella fackliga 

arbetet. 

att förbundet för upp ett samtal med koncern/företagsfacken i syfte att öka det företagsdemokratiska 

arbetet över nationsgränserna. 

att förbundet även fortsättningsvis engagerar sig starkt i det internationella fackliga utvecklingsarbetet. 

att förbundet verkar för att få in dem i ägardirektiven via fackligt/politiskt arbete. 


Utlåtande: 

Motionären anser att det europafackliga samarbetet bör stärkas och intensifieras. 

Förbundet har sedan ett antal år uppmärksammat och aktivt arbetat med dessa frågor. 

Genom internationalerna men även genom ett ökat politiskt engagemang arbetar förbundet 

för att stärka den fackliga positionen. Det nationella arbetssättet att påverka politiken 

utökas i allt större utsträckning till att omfatta den europeiska spelplanen. 

Som facklig organisation arbetar vi för en globalisering som bygger på demokrati och 

mänskliga rättigheter, inte på ökade klyftor mellan människor och länder. 

Fortfarande mister människor sina liv och friheter när de organiserar sig för sina rättigheter. 

SEKO har därför valt att i första hand inrikta sitt internationella arbete att på 

stärka de fackliga rättigheterna i omvärlden. Strategin har de senaste åren varit att samla 

kraften och energin på ett antal utvalda regioner och områden. Många liv fördärvas när 

fackliga rättigheter inte respekteras. De flesta av dem, speciellt i länder med bristfälliga eller 

inga sociala skyddsnät, döms till ett liv i fattigdom och otrygghet. Det kan röra sig om 

krav om anständiga löner och arbetstider samt om arbetarskydd. 

Därför har arbetet inom förbundets internationaler i första hand genom biståndsprojekt 

prioriterat kampen för de fackliga rättigheterna. 

Genom den sociala dialogen och politiska påtryckningar har de fackliga organisationerna 

i Europa bland annat arbetat med att stärka rätten till arbetstagarrepresentation vid företagssammanslagningar 

eller gränsöverskridande fusioner. De antagna regelverken när det 

gäller arbetstagarnas medverkan stadgar att det är den nationella lagstiftning som gäller för 

det nybildade bolaget som avgör vilka regler som gäller för arbetstagarnas medverkan. 

Förbundets intention är att fortsätta arbetet med att intensifiera det fackliga arbetet, vilket 

också tydliggörs i förslaget till 2006 års kongressprogram med namnet ”Människans behov 

– inte marknadens”. Där behandlas bland annat de här aktuella frågorna utifrån ett dagsaktuellt 

perspektiv. Därmed avser förbundsstyrelsen att bifalla första och tredje att-satsen. 

Förbundsstyrelsen har svårigheter att utläsa och tolka vad motionären avser i fjärde attsatsen 

och med anledning av det föreslås avslag på den att-satsen. Den femte att-satsen 

behandlas i utlåtande 45 tillsammans med motionerna I 2 och I 3. 

Motionärens uppfattning om att motionen ska tillställas LO-kongressen delas inte av 

förbundsstyrelsen. Förbundsstyrelsen vill ha friheten att när en LO-kongress är aktuell ta 

ställning till vilka förbundsmotioner som då ska tillställas LO-kongressen, och yrkar därför 

avslag på sjätte att-satsen. 


att bifalla motion J 1 första och tredje att-satserna. 

att anse motion J 1 andra att-satsen besvarad. 

att avslå motion J 1 fjärde och sjätte att-satserna. 

kongress 2006 1

Avsnitt J 

J 2 



Angående det allt större hotet mot kollektivavtalen, konkurrensutsättningen och den 

ständiga risken för att EU-direktiv ska slå sönder de uppnådda fackliga rättigheterna 

Vi ser det som oerhört viktigt att fackföreningsrörelsen i vår omvärld stärks för att vi tillsammans 

ska kunna förhindra lönedumpning och angrepp på fackliga rättigheter. För att 

vi på sikt ska kunna bibehålla kollektivavtal med verkligt värde krävs att den arbetande 

befolkningen i andra länder lyckas i arbetet med att nå framgång i byggandet av starka 

fackföreningar som kan slåss för bättre villkor för sina medlemmar. SEKO som det starka 

fackförbund det är, har här ett särskilt ansvar. 


att SEKO intensifierar sitt arbete med utveckla fackliga kontakter internationellt och att 

medverka i att bygga upp och stärka fackföreningar i vår omvärld, både på Europanivå 

och i övrigt världen, med det dubbla syftet att motverka lönedumpning och stärka 

försvaret av våra egna fackliga rättigheter, samtidigt som vi utvecklar solidaritet med 

arbetare i andra länder. Ett sätt kan vara att verka för gemensamma kampanjer och 

gränsöverskridande kollektivavtal. 


1 6 kongress 2006


Utlåtande nr 52 över motion J 2 

Yrkande: 

att SEKO intensifierar sitt arbete med att utveckla fackliga kontakter internationellt och 

att medverka i att bygga upp och stärka fackföreningar i vår omvärld, både på Europanivå 

och i övriga världen, med det dubbla syftet att motverka lönedumpning och 

stärka försvaret av våra egna fackliga rättigheter, samtidigt som vi utvecklar solidaritet 

med arbetare i andra länder. Ett sätt kan vara att verka för gemensamma kampanjer 

och gränsöverskridande kollektivavtal. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att det är viktigt att stärka de fackliga 

rättigheterna i vår omvärld. Förbundet arbetar i dag dels genom yrkesfederationerna, internationalerna 

och dels genom politiska påtryckningar, för att sätta fokus på de fackliga 

frågorna. Kampen är att bevara och stärka de grundläggande fackliga rättigheterna samt 

att motverka social dumping oavsett var den tar sitt uttryck. 

Under de senaste åren har den fackliga organisationsgraden inte bara i Sverige utan i 

hela Europa haft en negativ utveckling, där allt färre ansluter sig till facket. För att bromsa 

detta och för att lyfta fram vikten av starka fackföreningar organiserar Europafacket en 

kampanj i syfte att öka antalet fackligt organiserade. Genom sitt internationella åtagande 

är SEKO en del i detta arbete. Förbundet deltar också aktivt i en kampanj via Internationella 

Transportarbetarefederationen. 

För att motverka negativ utveckling av kollektivavtalen och en urholkning av dessa har 

förbundet aktivt arbetat med att delta i utformningen av de nya direktivförslagen som EUs 

institutioner presenterar. Vi följer löpande lagstiftningsarbetet på EU-nivå för att inom berörda 

områden vara en del i utformningen av lagstiftningen. 

En del i det internationella uppdraget bygger på att utveckla fackliga kontakter och att 

medverka och stärka fackföreningar i vår omvärld. Det är ett uppdrag som förbundet arbetar 

med i dag och en uppgift som vi som facklig organisation fortsatt kommer att ta på 

största allvar. Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att det internationella arbetet 

måste intensifieras. I förslaget till 2006 års kongressprogram med namnet ”Människans 

behov – inte marknadens” behandlas bland annat de här aktuella frågorna utifrån 

ett dagsaktuellt perspektiv. 


att bifalla motion J 2. 

kongress 2006 1

Avsnitt J 

J 3 



Angående USAs blockad mot Kuba 

Under mer än 45 år har Kuba levt under USAs ekonomiska blockad. 

Detta trots att en överväldigande majoritet i FN varit mot den. 

Trots blockaden har Kuba lyckats, inte bara överleva, utan även utveckla en skol- och 

hälsovård på hög nivå i bjärt kontrast till övriga fattiga länder i regionen. 

Man har också utvecklat ett omfattande solidaritetsarbete med underutvecklade länder. 

Det senaste året har en kampanj mot Kuba och de nya folkliga regeringarna i Venezuela 

och Bolivia lanserats av USA. 

USAs argument sägs vara dessa länders bristande demokrati och respekt för mänskliga 

rättigheter. 

Argument som skorrar oerhört falskt när man tänker på de oändligt många fall där 

USA brister i demokrati och respekt för mänskliga rättigheter som till exempel USAs behandling 

av de fångar på Guantanamo som hålls där totalt rättsstridigt. 

Motivet är snarare att Kuba, Venezuela och Bolivia är ett hot mot USAs ”intressen” i 

form av de exempel de utgör på att det är möjligt att organisera samhället och fördela landets 

rikedomar på ett annat sätt. 

Blockaden mot Kuba är helt rättsvidrig enligt alla internationella lagar. 

De enda som har rätten att förändra och utveckla Kuba är det kubanska folket själva. 


att SEKO uttalar sitt stöd för att det kubanska folket själva ska avgöra sitt lands framtid. 

att SEKO kraftfullt protesterar mot USAs blockad av Kuba. 

att SEKO aktivt arbetar för att USAs blockad mot Kuba upphör. 

att SEKO driver ett opinionsarbete till stöd för Kubas rätt till självbestämmande. 


1 kongress 2006



Yrkande: 

att SEKO uttalar sitt stöd för att det kubanska folket själva ska få avgöra sitt lands framtid. 

att SEKO kraftfullt protesterar mot USAs blockad av Kuba. 

att SEKO aktivt arbetar för att USAs blockad mot Kuba upphör. 

att SEKO driver ett opinionsarbete till stöd för Kubas rätt till självbestämmande. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att det kubanska folket själva ska avgöra 

sitt lands framtid och delar motionärens uppfattning om USAs pågående blockad 

av Kuba. Förbundsstyrelsen ställer sig därför bakom första att-satsen, och föreslår att redaktionsutskottet 

får i uppdrag att ta fram ett uttalande, som underställs kongressen för 

godkännande. 

På UNIs, Union Network Internationals andra världskongress i Chicago 2005, där SEKO 

är en av medlemsorganisationerna, godkändes en motion angående Kuba. UNI och medlemsförbunden 

enades om fyra punkter: 

a. att pressa regeringarna att kräva att USAs handelsembargo mot Kuba ska lyftas. 

b. att öka medvetenheten om USAs handelsembargo mot Kuba. 

c. att stödja internationella kampanjer för att stoppa embargot. 

d. att driva kampanjer i försvar av mänskliga och fackliga rättigheter. 

Genom uttalandet på världskongressen har förbundet, tillsammans med övriga medlemsförbund 

inom UNI, förbundit sig att agera i Kubafrågan. 

Förbundsstyrelsen avser dock inte att utöver uttalandet själva bedriva någon enskild 

SEKO-kampanj i Kuba-frågan, utifrån uppfattningen att frågor av den här karaktären bäst 

drivs gemensamt via internationalerna, för att få större tyngd. 


att bifalla motion J 3 första att-satsen. 

att anse motion J 3 andra, tredje och fjärde att-satserna besvarade. 

kongress 2006 1

Avsnitt J 

J 4 



Stopp av vapenhandeln, upphäv av associationsavtalet och bojkotta Israel viktiga 

steg mot fred 

Alla folks frihet, hela världens fred. Så brukar vi säga inom arbetarrörelsen. Det palestinska 

folkets frihet menar vi således är ett kriterium för att en sann och rättvis fred mellan 

palestinier och israeler ska kunna äga rum. 

Ockupationen är det som skapar och genererar dagens konflikt mellan det palestinska 

folket och Israel. Därför måste ockupationen upphöra. I praktiken innebär den israeliska 

militärockupationen en daglig förnedring av människorna som lever under den. Det palestinska 

folket blir ständigt påminda om sitt degraderade människovärde på grund av den 

israeliska militären, som kontrollerar alltifrån ekonomin i de ockuperade områdena till 

sjukvård, kommunikation och förnödenheter. Det är ockupationen som även stärker och 

ger extremismen på bägge sidor näring. Men i och med ockupationens upphörande kan 

extremismen i största möjliga mån förebyggas och även extrema grupperingar och större 

extremistiska organisationer med tiden förlora sitt stöd hos massorna. Inte bara på de palestinska 

ockuperade områdena utan även i Israel. 

Men när ockupanten inte har något intresse i att erkänna den ockuperades rättigheter 

och dess rättmätiga rätt till frihet, måste diverse former av solidariska påtryckningar från 

omvärlden tas till bruk. För att bidra till att ockupationen av Palestina ska upphöra bör 

därför arbetarrörelsen utföra tre åtgärder: dels kräva att Sverige tar sitt ansvar och stoppar 

sin vapenhandel med Israel, dels kräva att EU upphäver associationsavtalet med Israel 

samt deltaga och mana till en internationell bojkott av Israeliska produkter. 

Vissa menar att en inskränkning i handeln med Israel av det här slaget skulle drabba palestinierna 

själva. Men faktum är att en förkrossande majoritet av demokratiska organisationer 

och rörelser i Palestina ber omvärlden om folkliga bojkotter. Och för övrigt skulle ett upphävande 

av associationsavtalet med Israel inte åsamka palestinierna någon skada alls i jämförelse 

med vad ockupationen gör mot dem. Palestinska städer och byar har genom tiderna 

plundrats, åkermarker och olivlundar plöjts upp och förstörts. Man har fördrivit hundratusentals 

människor från sina hem, massakrerat civilbefolkning och utfört kollektiva bestraffningar 

i form av massarresteringar och sprängningar och raseringar av hus och byggnader. 

Detta har varit och är fortfarande en naturlig del av den israeliska militärockupationen. 

Det som tydligast bevisar att Israel inte kommer att lämna de palestinska ockuperade 

områdena självmant är den israeliska bosättningspolitiken. Bosättningarna som israel bygger 

sedan man ockuperade de palestinska områdena 1967 strider mot folkrätten och mot 

en rad FN-resolutioner, men eftersom Israel sett sig ha rätten till de palestinska områdena 

har internationell lag genom tiderna ignorerats och FNs resolutioner försummats. Enligt 

många i det israeliska parlamentet, Knesset, rör det hela sig inte ens om någon ockupation. 

Därför menar man att det ju inte finns något att återlämna, utan snarare att erövra. 

Sedan en tid tillbaka har visserligen Sharon, efter kraftfulla stridigheter inom sitt eget 

parti Likud, beslutat att man ska evakuera bosättningarna i Gaza i sommar. Men samtidigt 

som Likud säger detta, har man sedan en tid tillbaka offentliggjort planer på att man 

vill flytta ännu fler bosättare till Västbanken. En sådan här utveckling kommer knappast 

att leda till fred utan istället generera fortsatt konflikt. 

Ockupationen måste upphöra och samtliga bosättningar avvecklas, i enlighet med internationell 

lag och FNs resolutioner. Men en viktig bakgrund till varför Israel kunnat fortsätta 

ockupera det palestinska folket är att många länder under längre tid bidragit till att 

på olika sätt finansiera den israeliska militärockupationen. Sverige och EU bidrar till att 

1 0 kongress 2006


ockupationen kan fortsätta då man finansierar den genom bland annat vapenimport och 

annan handel med Israel. 

Till exempel genomfördes sommaren 2002 tester av ett obemannat flygplan i Kirunaområdet 

för den svenska Försvarsmaktens räkning. Flygplanet är utvecklat av företaget Israel 

Aircraft Industries. Sverige har import av till exempel pansarbrytande ammunition till den 

svenska Försvarsmakten från det israeliska företaget Israel Military Industries (IMI). IMI 

skriver själva på sin hemsida att de har arbetat hand i hand med den israeliska militären i 

över femtio år och att över 60 procent av företagets produktion sker på världsmarknaden. 

IMI skriver vidare att: ”IMI är den största leverantören till den israeliska militären [IDF]. 

Ända sedan dess grundande har IMI varit verksam inom ramen av försvarsdepartementet. 

1990 blev IMI ett statligt bolag.” (Källa: www.imi-israel.com) 

Genom Sveriges köp stöder vi därför den israeliska ockupationsmakten och den israeliska 

krigsindustrin. Vi stöder dem när de genomför utomrättsliga avrättningar av palestinska 

ledare och förnekar det palestinska folkets fri- och rättigheter. Därför ska Sveriges 

vapenhandel med Israel avbrytas. Den svenska regeringen kan inte på något sätt hävda att 

den ställer sig neutral, än mindre mena att den stödjer den förtryckte parten, när Sverige 

samtidigt stöder den israeliska militären genom att köpa deras produkter. 

När det gäller svensk vapenexport säger vi att det inte ska ske med Israel. Detta för att 

Israel bryter mot FN-stadgan, ockuperar Gaza och Västbanken, annekterar östra Jerusalem 

och på många andra sätt kränker de mänskliga rättigheterna. Därför exporterar vi 

inte vapen. Men då vi importerar vapen bör ju samma regler gälla. Eller kan någon peka 

på vilken principiell skillnad det är mellan vapenimport och vapenexport? 

Det så kallade associationsavtalet från 1995 mellan EU och Israel innebär i sin tur en 

rad ekonomiska förmåner och nya samarbetsområden i allt från forskning till handel. I 

detta avtal står det att mänskliga rättigheter ska efterlevas och att FNs stadga ska respekteras. 

Om detta inte efterlevs, ska avtalet upphävas. Men trots att Israel bryter mot såväl 

de mänskliga rättigheterna som folkrätten och hundratals FN-resolutioner, fortsätter EU att 

bedriva frihandel med Israel. EU bryter alltså mot de regler som EU själva satt upp! Detta 

kan inte accepteras, då kan EU likaväl strunta i att ha några lagar alls. Varför ha lagar när 

de inte efterlevs? Det är omoraliskt och omänskligt att sätta handeln framför människoliv 

och mänskliga rättigheter. Det strider inte minst mot arbetarrörelsens mest fundamentala 

principer och kan inte accepteras. 

Så länge Israel har USAs stöd kommer man att fortsätta motsätta sig världssamfundets 

fördömanden, om man inte också får betala priset för sin ockupationspolitik. ”Det räcker 

inte med att EU sätter verbal press på Ariel Sharon. EU måste också använda sin ekonomiska 

makt”, sa en gång SSUs föregående ordförande Mikael Damberg. EU är Israels största 

handelspartner, cirka 38 procent av Israels handel sker med EU-länderna. Detta innebär 

att ett upphävande av associationsavtalet de facto skulle ha en väldigt märkbar effekt på 

den israeliska ockupationspolitikens ekonomi. Men även en folklig internationell bojkott 

av Israeliska produkter krävs för att kunna sätta press på Israel. Därför bör SEKO Stockholm 

även fundera på att till exempel gå med nätverket bojkotta Israel. Nätverket startades 

för ett par år sedan av Palestinagrupperna i Sverige och har medlemsorganisationer så 

som SSU, Ung vänster och till exempel en del kristna organisationer. 

Att ständigt fördöma och upprepa att vi är mot ockupationen och muren som byggs på 

Västbanken samtidigt som vi fortsätter köpa varor från Israel är helt enkelt inte trovärdigt. 

Historien har visat att det knappast ger något resultat, och att fortsätta tro att enbart verbala 

kritik ska förändra den israeliska ockupationspolitiken är som att förneka att historien 

överhuvudtaget har skett. Att varje land sätter handling bakom orden skulle däremot 

kunna tvinga fram ett stopp av murbygget, och ockupationen. På så vis banar vi väg för 

en sann och hållbar fred mellan palestinier och israeler. 

kongress 2006 1 1

Avsnitt J 


Därför yrkar vi: 

att SEKO gör ett uttalande och i det kräver att regeringen omedelbart stoppar alla former 

av vapenhandel med Israel till dess att ockupationen av Västbanken och Gaza upphör. 

att SEKO gör ett uttalande i vilket man kräver att Sverige, i EU, kräver att EU säger upp 

associationsavtalet med Israel till dess att ockupationen av Västbanken och Gaza upphör. 

att SEKO verkar för att våra medlemmar inom försvarsmakten inte ska deltaga i tester av 

israeliskt militärmateriel samt användning av materiel som den svenska försvarsmakten 

köpt från IMI. 

att SEKO uppmanar till bojkott av Israeliska produkter. 

att SEKO motionen som sin egen och tillsänder den LOs kongress alternativt LOs representantskap. 



Yrkande: 

att SEKO gör ett uttalande och i det kräver att regeringen omedelbart stoppar alla former 

av vapenhandel med Israel till dess att ockupationen av Västbanken och Gaza upphör. 

att SEKO gör ett uttalande i vilket man kräver att Sverige, I EU, kräver att EU säger upp 

associationsavtalen med Israel till dess att ockupationen av Västbanken och Gaza upphör. 

att SEKO verkar för att våra medlemmar inom försvarsmakten inte ska deltaga i tester av 

israeliskt militärmaterial samt användning av materiel som den svenska försvarsmakten 

köpt från IMI. 

att SEKO uppmanar till bojkott av israeliska produkter. 

att SEKO antar motionen som sin egen och tillsänder den LOs kongress alternativt LOs 

representantskap. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen anser att den oroliga situation som just nu råder i Mellanöstern bidrar 

till en ökad våldsspiral både i Mellanöstern och i hela världen. Det bidrar också till ökad 

intolerans, ökad islamofobi och ökad antisemitism. Det är en komplex situation som är 

mångfacetterad. Förbundsstyrelsen fördömer de övergrepp som sker på civilbefolkningen, 

mot de mänskliga rättigheterna och fackliga rättigheterna. 

Motionären vill i första att-satsen ha ett uttalande från kongressen, som av regeringen 

kräver att alla former av vapenhandel med Israel stoppas, tills ockupationen av Västbanken 

och Gaza har upphört. 

Export av krigsmateriel till Israel är inte förenlig med de svenska riktlinjerna för vapenexport, 

och har inte medgivits sedan 1950-talets början. Sverige exporterar alltså inte 

vapen till Israel. 

Däremot har Sverige valt att inte ha en reglering av import av försvarsmateriel, men 

Sverige importerar dock inte material från länder utsatta för internationella sanktioner. 

Förbundsstyrelsen delar denna grunduppfattning, och då Israel inte för närvarande är föremål 

för internationella sanktioner, så kan inte förbundsstyrelsen ställa sig bakom första 

1 2 kongress 2006


att-satsen i sin helhet. 

Däremot anser förbundsstyrelsen att kongressen kan anta ett uttalande om konflikten 

i Mellanöstern, som pekar på de kränkningar av mänskliga och fackliga rättigheter som 

konflikten har fört med sig, de brott mot folkrätten som begås, och den svåra situationen 

för speciellt den palestinska befolkningen som det rådande läget har fört med sig. 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning om att staten Israel inte uppfyller väsentliga 

delar i det så kallade associationsavtalet. Israel har flerfaldiga gånger brutit mot 

avtalets paragraf om mänskliga rättigheter, när det gäller avtalets paragraf om export av 

produkter från bosättningar i de ockuperade områdena samt mot vad som stadgas i avtalet 

om samarbete med tullmyndigheterna. Förbundsstyrelsen är dock av uppfattningen att 

åtgärden att säga upp associationsavtalet snarast kan komma att motverka sitt syfte. 

Motionären vill i tredje att-satsen att förbundet ska verka för att våra medlemmar inom 

försvarsmakten inte ska delta i tester av israeliskt militärmaterial köpt från IMI. 

Då förbundsstyrelsen i utlåtandet på första att-satsen accepterar regeringens inställning 

att vapenexport till Israel är förbjudet, men att vapen import av vapen, ammunition och 

materiel är accepterat kan inte förbundsstyrelsen bejaka tredje att-satsen. 

Dessutom kan förbundsstyrelsen inte verka för att anställda medlemmar inom försvarsmakten 

inte skulle få utföra vissa delar av sina arbetsuppgifter, som tester av vapen, ammunition 

och materiel. 

I fjärde att-satsen föreslår motionären att SEKO ska uppmana till bojkott av israeliska 

produkter. Förbundsstyrelsen anser att det inte är SEKOs sak som enskilt fackförbund att 

uppmana till politisk bojkott av israeliska produkter, och är heller inte övertygad om att 

denna åtgärd får avsedd effekt, det vill säga åstadkomma en politisk kursändring i Israel. 

I sista att-satsen framförs kravet att motionen ska tillställas LO-kongressen. Förbundsstyrelsen 

yrkar avslag med hänvisning till svaren på att-satserna 1–4. 


att anse motion J 4 första, andra, tredje och fjärde att-satserna besvarade. 

att avslå motion J 4 femte att-satsen. 

kongress 2006 1

Avsnitt J 


1 kongress 2006


Avsnitt K 

Övrigt 

Motioner K 1–K 6 


kongress 2006 1

Avsnitt K 

K 1 



Feghet får inte hindra oss att skapa rimliga villkor för ett politiskt engagemang 

En av grundpelarna i Arbetarrörelsens syn på svensk demokrati är att politiker ska representera 

ett genomsnittligt urval av Sveriges befolkning och i konsekvens av detta bör de 

därför ges rimliga förutsättningar för att utöva sina uppdrag. Vilket innebär att vi måste 

se till att villkoren och ersättningsnivåerna sätts på en ett sådant sätt att det inte utesluter 

vare sig fattig eller rik från ett engagemang. En gammal princip värd att försvara. 

Föråldrade regelverk hindrar småfolket från att engagera sig 

Arbetsmarknaden förändras ständigt, och föråldrade regelverk kan få motsatt effekt på vad 

som ursprungligen syftet var. Därför måste vi fortlöpande utvärdera konstruktionerna i de 

lagar avtal och regelverk som reglerar möjligheterna till ett politiskt engagemang. 

Vi får inte heller vackla i försvaret av ersättningsnivåerna, för då inträffar fenomenet 

att de grupper med de ekonomiskt bästa förutsättningarna blir de som sätter den framtida 

politiska agendan. Makt balansen kantrar och det sammanhållande kittet i de breda 

befolknings lagren bryts sönder. Den Borgerliga pressen gör ju som bekant allt för skapa 

en hysterisk media tribunal för politikerförakt där man ensidigt lyfter upp utmanande exempel 

i syfte att reta väljare och skapar en felaktig tro på att politisk aktivitet innebär att 

alla med politiska uppdrag berikar sig långt ut över det rimlighetens ram. När vi vet att i 

de flesta fall är det precis tvärt om. 

Allt för många fritidspolitiker förlorar orimligt mycket på sitt samhälls engagemang. Vi 

måste nu våga stoppa denna utveckling eftersom även de unga behövs på den politiska 

arenan tillsammans med medelålders och pensionärer. 

Du riskerar hamna i en rättsäkerhetsmässig gråzon i kravet en rimlig ersättning 

Vi lever nu i en tid med alltmer lösliga anställningsformer. Allt fler människor tvingas hanka 

sig fram i en kombination mellan tillfälliga påhugg, deltidsarbeten eller projektjobb. Framväxten 

av allt flexiblare kollektivavtalslösningar med tim banker, oreglerade och ibland 

konjunkturanpassade veckoarbetstider. Skapar en löslig mix där man kan hamna i en gråzon 

om vad och när inträffar inkomstförlust som bör kompenseras. Därutöver inrättar allt 

fler företag vinstdelningssystem som fritidspolitikern hamnar, helt eller delvis på sidan av. 

Det är inte rimligt att en fritidspolitiker på ett rättssäkert sätt inte kan garanteras ekonomisk 

kompensation för sitt engagemang. Framförallt riskerar LO-grupperna att i en framtid 

stängas ute ifrån denna möjlighet eftersom dagens ersättningssystem i huvudsak bygger på 

en gammal tjänstemanna konstruktion med fast heltidsanställning mellan 8–16 vardagar, 

och med möjlighet att återgå till det ordinarie arbetet i direkt efter mötets slut. 

Bli för guds skull inte arbetslös som fritidspolitiker. Uppdraget räknas inte som ett 

jobb. 

Ett annat bekymmer är att ifall en fritidspolitiker som har ett deltidsarvoderat uppdrag 

skulle gå och bli arbetslös under perioden så får han inte full dagersättning från a-kassan. 

Låt oss ta ett exempel. En politiker jobbar 20 procent på sitt ordinarie jobb 40 procent avsätts 

till facklig verksamhet (utan anställningsförfarande) och 40 procent politiskt. Skulle 

det företag han jobbar åt ev. upphöra, jobbet försvinna eller av annan orsak dras in. Så 

riskerar personen ifråga att i det närmaste stå helt utan försörjning. Eftersom han endast 

får ”stämpla” på 20 procent det vill säga sin anställning. Det enda rimliga är att all bortavaro 

tid från anställningen räknas in i det faktiska anställningsmåttet. 

Är du redan arbetslös så missgynnas du också. 

1 6 kongress 2006

Motioner och utlåtanden Avsnitt K 

Vi har i SEKO Dalarna upplevt flera exempel på arbetsförmedlingarnas spretiga tolkningar 

gör att den enskilde hamnar mellan stolarna. 

Ifall en arbetslös går på ett 2 timmars sammanträde riskerar denne att hamnar i ett brydsamt 

läge. Den arbetslöse måste meddela förhindrad hela dagen på kassakortet och får 

alltså ett helt avdrag på dags ersättningen. Att få denna ersättning kompenserad av Kommunen 

eller Landstinget är ingen självklarhet, eftersom det finns olika regler och principer 

mellan kommuner om vad som ska kompenseras. Samma fenomen inträffar för flera 

yrkesgrupper ofta i bemanningsföretag. 

En Chaufför, Konduktör, men även personer med liknande arbetsorganisation får ofta 

ett orimligt inkomstbortfall. Eftersom Då tåget bokstavligen har ”gått” så kan man inte 

kliva på och fortsätta jobbet efter sammanträdets slut. Utan man får finna sig i ett avdrag 

för hela arbetspasset som kan var upp till 14 timmar. Det enda rätta är att hela inkomstbortfallet 

måste kompenseras. 

En fritidspolitiker riskerar sämre pension än sina jobbarkompisar. 

Att en politiker ska ha en trygghet i sin försörjning på äldre dagar ser vi som en självklarhet. 

Men faktum är att pensionsvillkoren ofta blir sämre för dem som jobbar politiskt. 

En fritidspolitiker kan riskera att få en väsentlig lägre pension på grund av sitt engagemang 

eftersom olika former av pensions kompensation används. Ibland finns det inget 

överhuvudtaget. 

När drevet gått, bilan fallit, så har du i bästa fall den sociala katastrofen kvar att hantera. 

En fritidspolitikers tillvaro tycks bli allt tuffare, politikerns familj och vänner dras lätt in 

i vad som kan bli både en social och ekonomisk katastrof för den enskilde politikern ifall 

ett misstag skulle vara ett faktum. En mänsklig försumlighet eller ett vardagligt missgrepp 

som vem som helst skulle kunna hamna i kan bli förödande för en politiker oavsett nivå. 

Konsekvenserna står sällan i rimlig proportion till det så kallade misstaget. 

Samhället måste också garantera ett starkare rättsligt skydd för dem som ställer upp 

och jobbar politiskt. Vi har de senaste åren fått ta del av exempel på hot trakasserier och 

handgripligt våld mot politiker. Vi tänker inte bara mot det fasansfulla dådet mot Anna 

Lindh utan på stenkastningar mot landstingspolitiker i Västra Götaland, misshandel och 

glaskrossningar hemma hos kommunpolitiker. Som fritidspolitiker är tillvaron redan tuff, 

påpassad man är när man tvingas ta svåra men nödvändiga fördelnings beslut med ett allt 

knappare samhällsekonomiskt utrymme till förfogande. Vi anser att lagstiftningen bör ses 

över i syfte att stärka skyddet för dem som jobbar politiskt. 

Med hänvisning till ovanstående hemställer SEKO Dalarna: 

att förbundet i de sammanhang de är representerade i verkar för ett undanröjande av de 

begränsningar som i dag utgör hinder för ett aktivt politiskt engagemang. 

att förbundet tar initiativ till en bred debatt inom LO i syfte att förstärka möjligheterna 

till ett politiskt engagemang hos samtliga LO-medlemmar. 

att förbundet verkar för att det tillskapas rimliga ersättningsnivåer och villkor för att stimulera 

ett politiskt engagemang hos våra medlemmar. 

att i den mån a-kasseregler innebär begränsningar ska de ses över för att nå samma syfte. 

att verka för att arbetsrättslagstiftningen och kollektivavtalen på tillämpliga områden anpassas 

och moderniseras i syfte att undanröja ovan beskrivna hindren. 

att motionen vidarebefordras till LO-kongressen. 

Motionen antagen i sin helhet på SEKO Dalarnas Representantskapsmöte den 17 mars 

2005. 

kongress 2006 1

Avsnitt K 

Utlåtande nr 55 över motion K 1 


Yrkande: 

att förbundet i de sammanhang de är representerade i verkar för ett undanröjande av de 

begränsningar som i dag utgör hinder för ett aktivt politiskt engagemang. 

att förbundet tar initiativ till en bred debatt inom LO i syfte att förstärka möjligheterna 

till ett politiskt engagemang hos samtliga LO-medlemmar. 

att förbundet verkar för att det skapas rimliga ersättningsnivåer och villkor för att stimulera 

ett politiskt engagemang hos våra medlemmar. 

att i den mån a-kasseregler innebär begränsningar ska de ses över för att nå samma syfte. 

att verka för att arbetsrättslagstiftningen och kollektivavtalen på tillämpliga områden anpassas 

och moderniseras i syfte att undanröja ovan beskrivna hinder. 

att motionen vidarebefordras till LO-kongressen. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar givetvis motionärens uppfattning att den som tar på sig ett politiskt 

uppdrag ska ges rimliga förutsättningar för att kunna utöva detta uppdrag. Vi hävdar 

dock att det i första hand är en uppgift för det politiska systemet och ytterst riksdagen att 

tillse att sådana förutsättningar skapas och vidmakthålls. 

I den mån avtalskonstruktioner bidrar till att försvåra möjligheterna att ta på sig politiska 

uppdrag får detta tas upp i samband med avtalsförhandlingar. Ersättningsnivåer för 

fritidspolitiker kan givetvis inte tas upp i sådana sammanhang. Lagstiftningsregler ligger 

under riksdagens bestämmande, och i dessa fall menar vi att gemensamma insatser från 

fackföreningsrörelsen måste vara den rätta vägen att angripa problemen. Detta gäller exempelvis 

arbetsrättsliga regelverk, och också regler rörande a-kassan. 

Förbundet ser inte de i motionen beskrivna problemen som en facklig förstahandsuppgift, 

men avser att i den mån vi som facklig organisation rår över frågor som kan lösa problemen 

för politiskt förtroendevalda också agera på ett positivt sätt. Vi ser också möjligheten 

att via gemensamma fackliga insatser söka påverka nödvändiga politiska beslut för 

att åstadkomma så bra förutsättningar som möjligt för politiskt förtroendevalda. 

Förbundsstyrelsen vill förbehålla sig rätten att i anslutning till en LO-kongress vid den 

tidpunkten besluta om vad som ska tillställas denna. 


att anse motion K 1 första, andra, tredje, fjärde och femte att-satsen besvarade. 

att avslå motion K 1 sjätte att-satsen. 

1 kongress 2006


K 2 


Allt mer välutvecklade överkroppar i kombination med slankare vader riskerar instabilitet 

Lastberget har igenom åren utvecklats till en oöverträffad oas för oss SEKO medlemmar. 

Med denna källas hjälp, har förbundet igenom åren stärkts upp med många nya fackliga 

primörer. Ivriga att ta upp kampen mot orättvisor och förtryck. På sikt är ett gott tillflöde 

av vältränade frontsoldater, en förutsättning för att vi ska orka hålla barrikaderna. I synnerhet 

när de antifackliga eldstormarna svänger runt i opinionsvindarna. 

Lastberget har också i någon mån utvecklat en sorts sanatorium funktion, för stabsfunktionärer, 

som stridit sig trötta ifrån förbundets ledningscentraler runt om i landet. Vi 

anser att det är fullt rimligt, att även de krigströtta måste ha denna rekreationsplats kvar, 

där de kan rekonditioneras upp till ”full” styrka inför kommande bataljer. 

En kunskap som finns djupt förankrad i arbetarrörelsen, är att alla behövs i kampen 

för rättvisa och frihet. Det är därför viktigt att kombinera erfarenhet, med ungdom och 

offervilja. På Lastberget finns de flesta fysiska förutsättningarna för att så ska ske. God 

förplägnad, ypperlig mat, mustigt öl och ett fantastiskt vin, allt detta till rimliga kostnader, 

sådant bidrar naturligtvis till att det höga stämningsläget på Lastberget. 

Många broar mellan kursdeltagare har igenom åren på så vis byggts på detta intima och 

naturliga sätt. Och det har i regel skett med bibehållen god kamratskap i truppen ända 

fram till taptot. Det gynnar oss alla men det har ett pris. Nämligen oönskad tillväxt på 

vissa kroppsdelar. 

Vi har på de senaste åren skådat en märklig utveckling, framförallt hos de lite äldre kämparna, 

och i synnerhet på ombudsmännen. Nämligen att de i allt större utsträckning, begåvas 

med en allt mer välutvecklad överkropp, ofta i kombination med allt slankare vader. 

Ur jämställdhets synpunkt verkar dock fenomenet vara tämligen rättvist fördelat. Det 

oroar. Vi bekymras dock över, att ifall denna utveckling tillåts fortsätta. Så riskerar stora 

delar av förbundet att få stabilitetsproblem. 

Naturligtvis anser vi, att det är bra med tyngd i förbundet, men vi tycker att det bör vara 

en fördel om denna tyngt kan kombineras med lite muskler och smidighet. 

Vi vill därför att förbundet tar sig en titt på möjligheterna att öka de fysiska aktiviteterna 

på Lastberget. Själva så dristar vi oss att föreslå att vårt Gym på Lastberget uppgraderas. 

Det har nämligen under åren, blivit både slitet och kantstött. En och annan komplettering 

bör även till för att det ska bli fullödigt. Gärna med inriktning på mage, stjärt och 

lår. Vaderna får man på köpet. 

Däremot är minst 200 kg i fria vikter ett måste. 


att förbundet ställer sig bakom motionen. 

att förbundet tar initiativ i syfte att uppgradera gymmet på Lastberget. 

att förbundet igenom olika insatser uppmuntrar till fysisk aktivitet på Lastberget. 


kongress 2006 1

Avsnitt K 



Yrkande: 

att förbundet ställer sig bakom motionen. 

att förbundet tar initiativ i syfte att uppgradera gymmet på Lastberget. 

att förbundet genom olika insatser uppmuntrar till fysisk aktivitet på Lastberget. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen menar att de krav som tas upp i motionen inte är en kongressfråga, och 

att önskemålen får tas upp i annat sammanhang. 


att avslå motion K 2. 

K 3 


Hotet mot Glesbygden kommer från Moderaterna 

Vi bor i en vacker del av Sverige, med fog kanske vi kan säga att vi bor i det allra vackraste 

landskapet. Blånande berg bildar mäktig fond mot djupgröna skogar som i sin tur speglas 

i mängder av vackra sjöar. Med Dalälven som en pulsåder bildas ett blodomlopp som gett 

oss masar och kullor förutsättningarna för att kunna föra ett gott liv med familj, arbete 

och fritid i god samklang med naturen. Våra naturtillgångar, som malmen, skogen, stålet, 

papperet och vatten kraften har gett oss förutsättningar för att skapa en framgångsrik 

basindustri som igenom historien har gett Sverige goda exportinkomster. Men som också, 

i denna skrivande stund skapar resurser och förmögenheter som stadigt kommer hela 

landet till del. Dessa har varit en förutsättning för att bygga landet med alla dess storstäder. 

Det går bra för Sverige, tillväxten ser ut att bli över 3,5 procent i år. Nyföretagandet 

ökar och antalet konkurser minskar och därmed kommer jobben. Det än positiv utveckling 

som vi måste understödja. Men vi måste även se till att den kommer hela landet till 

del. Det är därför välkommet att den Socialdemokratiska regeringen satsar 1 miljard på 

att utveckla nyckel branscher. Som tex. skog, trä, metallurgi och bioteknik. Ett annat exempel 

är att man ytterligare vill bygga ut de regionala högskolorna med styvt 17 500 platser. 

För Dalarnas del ger det 400 platser i år och ger en möjlighet att förse vårt näringsliv 

med god kompetens. 

(M) vill att flyttlassen ska åter rulla mot storstäderna 

Vad föreslår en högerpakt ledd av moderaterna förutom att försöka prata fram jobb? Jo 

förslag som kommer att leda till ett förödande slag mot oss som bor i glesbygden. Och mot 

alla dem som önskar att hela landet ska få leva. Högerns program verkar mest att handla 

om att ta resurser från glesbyggd och ge till storstaden. 

Moderaterna har från första stund och sedan konsekvent motsatt sig utbyggnaden av 

högskolorna i landet. Och säger därför nej till nya utbildningsplatser. Och nej till (s) förslaget 

om 20 000 nödvändiga plusjobb varav cirka 700 skulle hamna i Dalarna. De ogillar 

även regionalpolitik så pass mycket att de vill skära 500 miljoner på regionalpolitiken. 

Och säger därmed nej till nyföretagande och tillväxt i glesbygdslän län som vårat. De vill 

även lägga ned glesbygdsverket och minska omfördelningen mellan landets regioner. De 

vill förändra skatteutjämningssystemet så att omfördelningen minskar från de rika kom- 

1 0 kongress 2006


munerna till de fattiga. Nedskärningarna ska sedan kombineras med allt sämre villkor för 

de arbetslösa. Ända ned till 65 procent ersättning av en a-kassa som stadigt ska göras dyrare 

att vara medlem i. En ny flyttlasspolitik kommer på så vis att etableras i Högerpaktens 

Sverige. Som lök på laxen så ska de statliga bolagen säljas ut ett efter ett med början 

med SAS. Antagligen på ett sådant sätt att det berikar de redan välbesuttna. En gigantisk 

shopping verksamhet med kapital som istället bör satsas på investeringar och utveckling 

för att trygga de framtida jobben i Sverige. 

Vi anser att en klok politik för jobb och välfärd bygger på insikten att det måste till en 

jämn fördelning mellan regionerna och som ska finansieras solidariskt. Därför är det viktigt 

att föra en politik som fortsätter att stötta regioner att utvecklas och det efter sina 

egna förutsättningar. Eftersom de är vi själva som har de bästa kunskaperna om de lokala 

förutsättningarna för utveckling och tillväxtmöjligheter. 


att förbundet säger nej till en moderat politik för regional utarmning. 

att förbundet säger nej till ytterligare utförsäljning av statliga bolag. 

att förbundet aktivt bekämpar en ordning där flyttlasspolitiken återigen dras igång. 

att förbundet ställer sig bakom en politik för regional utjämning. 

att förbundet aktivt satsar på en utvecklad facklig/politisk samverkan med (s). 

Motionen antagen i sin helhet den 23 mars 2006 av representantskapet. 

Utlåtande nr 57 över motion K 3 samt K 6 första och femte att-satsen 

Yrkande: 

Motion K 3 

att förbundet säger nej till en moderat politik för regional utarmning. 

att förbundet säger nej till ytterligare utförsäljning av statliga bolag. 

att förbundet aktivt bekämpar en ordning där flyttlasspolitiken återigen dras igång. 

att förbundet ställer sig bakom en politik för regional utjämning. 

att förbundet aktivt satsar på en utvecklad facklig/politisk samverkan med (s). 


Motion K 6 första att-satsen 

att förbundet förstärker sina insatser i det fackligt/politiska samarbetet med (s). 

femte att-satsen 


Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning i motion K 3 första och fjärde att-satsen, 

att det behövs en klok politik för jobb och välfärd som finansieras solidariskt. En levande 

glesbygd är inte bara till godo för de enskilda individerna utan viktiga delar i samhällsutvecklingen. 

Förbundsstyrelsen tar aktivt avstånd från den moderata politiken oavsett var 

eller inom vilken fråga den ger sitt uttryck, vilket tydliggjorts i den gångna valrörelsen. 

Det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik som tar hänsyn till sambanden mellan en 

god tillväxt och ekonomisk utveckling och välfärd. Förbundsstyrelsen delar den socialdemokratiska 

devisen att all tillväxtpolitik måste handla om att skapa goda förutsättningar 

för människors arbete, kreativitet och företagande över hela landet. Tillväxt är det samlade 

resultatet av många insatser inom alla delar av arbetslivet inom alla regioner. 

kongress 2006 1 1

Avsnitt K 


Genom politiska kanaler och kontakter arbetar förbundet ständigt för att stärka de 

facklig-politiska värderingarna. Detta är en del i det fackliga uppdraget. Inte minst under 

detta valår har det facklig-politiska samarbetet blivit extra tydligt. Men att som ett enskilt 

förbund ta på sig en huvudroll att ta den politiska fajten mot moderaterna ligger ändå i 

gränslandet för det fackliga uppdraget. 

Motionärens önskan i motion K 3 andra att-satsen, om att uttryckligen ta avstånd från 

ytterligare utförsäljning av statliga bolag kräver ett nyanserat synsätt. Förbundsstyrelsen 

uttalar sig i första hand om de statliga bolag som ligger inom SEKOs branscher. Men det är 

självklart att för de statliga bolag där förbundet gjort bedömningen att de sköts och hanteras 

bäst i statlig regi och som finns inom förbundets avtalsområden, så kommer förbundet 

även fortsättningsvis att driva kravet att de ska ligga kvar under statens ansvar. 

I motion K 3 tredje att-satsen hemställer motionären att förbundet bekämpar en ordning 

där flyttlasspolitiken återigen dras igång. Förbundsstyrelsen är benägen att hålla med motionären 

att ytterligare urbanisering missgynnar glesbygden, men vill samtidigt framhålla 

att viss omflyttning och strukturomvandling på arbetsmarknaden både kan vara positivt, 

nödvändigt och bidra till en positiv samhällsutveckling. 

Förbundsstyrelsen vill ta sig friheten att själva bedöma hur de politiska ställningstagandena 

bäst får genomslagskraft. Oavsett om det sker via pressmeddelanden, debattartiklar 

eller i samarbete med någon allierad part anser förbundsstyrelsen sig själva vilja äga friheten 

att bedöma hur de politiska ”aktionerna” bäst lämpar sig. Förbundsstyrelsen vill 

inte förplikta sig och låsa fast sig i enkom ett arbetssätt, när det gäller att flytta fram de 

facklig-politiska positionerna. 

Förbundsstyrelsen vill också ha friheten att när en LO-kongress är aktuell då ta ställning 

till vilka förbundsmotioner som ska tillställas LO-kongressen och yrkar därmed avslag på 

motion K 3 sjätte att-satsen samt motion K 6 femte att-satsen. 


att anse motionerna K 3 första, andra, tredje, fjärde och femte att-satserna och K 6 första 

att-satsen besvarade. 

att avslå motionerna K 3 sjätte att-satsen och K 6 femte att-satsen. 

1 2 kongress 2006


K 4 


Vegetarisk kost – ett självklart alternativ 

Allt fler människor i vårt samhälle har valt att leva som vegetarianer, i de flesta fall av 

etiska skäl. För dessa är en total bojkott av köttindustrin det kanske viktigaste opinionsinstrumentet. 

Att vägra äta kött är en solidarisk fråga, men inom SEKO är denna solidaritet tyvärr 

inte mycket värd. Det tas för givet att skinka på frukostfrallan är helt okej. Det tas för givet 

att alla ska äta döda djur, som offrats för storkapitalets girighet. 

Så här kan det inte fortsätta. Köttätande är lika naturligt som att leva sitt liv i grottor 

med knölpåken som sin bäste vän. Vi är i dag civiliserade människor innanför resta väggar 

och med datorn eller tv:n som vår bäste vän. Då måste också vegetarianism få bli en 

naturlig del av vår moderna, upplysta livsstil. 

Lika lite som motionären vill förbjuda sina fackliga kamrater från att äta kött, lika lite 

önskar han själv påtvingas detta kött. 

Motionären yrkar med anledning av ovanstående: 

att vegetarisk kost alltid finns som ett alternativ vid samtliga sammankomster i SEKOs 

regi. 

Avdelning SEKO Västerbotten har antagit motionen som sin egen vid representantskapets 



Yrkande: 

att vegetarisk kost alltid finns som ett alternativ vid samtliga sammankomster i SEKOs 

regi. 

Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen stödjer motionärens krav om att det alltid bör finnas möjlighet att välja 

specialkost på fackliga sammankomster, där det bjuds på förtäring. Det finns många bevekelsegrunder 

för valet av specialkost, exempelvis medicinska, etiska, religiösa eller kulturella. 

På förbundets centrala arrangemang och på våra kursgårdar har detta varit en 

självklarhet i många år. 


att anse motion K 4 besvarad. 

kongress 2006 1

Avsnitt K 

K 5 



Centern är ett nytt högerparti som vill försämra för vanligt folk 

Centerns förslag om rättslöshet för ungdomar är upprörande, diskriminerande och bara 

ett ytterligare hot mot löntagarnas rättigheter. Ser vi inte upp så blir det inte bara ett steg 

utan en marsch där löntagarna helt blir förpassade till den förnedrande situationen att i 

framtiden stå med mössan i handen och hålla käften för att få jobbet och för att inte förlora 

det. 

När det visar sig att det är flera hundra ungdomar som söker de få jobben på till exempel 

Lidl, Rusta eller Jula i Borlänge så inte blir det bättre för att de blir rättslösa ifall de är 

under 26 utan det handlar det om att det finns för få ungdoms jobb. 

Centern hävdar att fackföreningar är kritiska mot förslag (med all rätt), och försöker 

ge sken av att fackföreningen är några enstaka personer. Fackföreningen är alla som valt 

att organisera sig och stå upp för löftet att inte under det här priset säljer vi oss för. Det 

är just det löftet centern och alliansen (pakten) försöker slå sönder genom liknande förslag 

som dessa. Sedan har mage att prata om a-kassa och andra trygghetssystem samtidigt 

som de ska försämra ersättningarna i just trygghetssystemen. Med centerns politik 

blir det inte tryggt utan otryggt i arbetslivet. Det kommer bland ungdomar att bli knäpp 

tyst, för vem vågar påtala fel och brister i arbetsmiljö och arbetsorganisation om centern 

får sin vilja fram. 

Man vill eftersträva vad man gjort i Frankrike, det resulterade i massdemonstrationer 

bland ungdomar som är rasande över just detta. 

Som en del i fackföreningen kommer jag att göra allt jag kan för att förhindra detta gigantiska 

systemskifte ”alla Amerika” centern i allra högsta grad är med och försöker genomföra. 

Vi aktiva inom fackföreningsrörelsen har andra ambitioner än höger ”pakten”. Vi vill att 

förbundet jobbar för: 

att heltid en rättighet och deltid en möjlighet. Arbetslinjen till skillnad från ”pakten” 

att höga nivåer i sjukförsäkringen, a-kassa, föräldrapenning. 

att medinflytande i arbetslivet, även för ungdomar. 

att bra skydd vid arbetsskador/sjukdom. 

att starka kollektivavtal. 

att en bra föräldrapenning där även männen tar större ansvar. 

att jämställdhet. Inget vårdnadsbidrag (Kristdemokraterna) ”för vuxna män”. 




1 kongress 2006


Utlåtande nr 59 motion K 5 

Yrkande: 

att heltid en rättighet och deltid en möjlighet. Arbetslinjen till skillnad från ”pakten”. 

att höga nivåer i sjukförsäkringen, a-kassa, föräldrapenning. 

att medinflytande i arbetslivet, även för ungdomar. 

att bra skydd vid arbetsskador/sjukdom. 

att starka kollektivavtal. 

att en bra föräldrapenning där även männen tar större ansvar. 

att jämställdhet. Inget vårdnadsbidrag (Kristdemokraterna) ”för vuxna män”. 



Utlåtande: 

Förbundsstyrelsen vill först konstatera att vi delar upprördheten över centerns förslag om 

att göra ungdomar rättslösa på arbetsmarknaden. När det gäller den av motionären uppräknade 

katalogen av olika delar av arbetstagarnas rättigheter i samband med anställning 

så kan vi inte finna något i dessa krav som vi inte kan ställa oss bakom. Sådana krav är 

också redan i dag naturliga inslag att bevaka i förbundets arbete. De krav som framställs 

under punkterna 1–7 ingår i vårt fackliga uppdrag på det ena eller andra sättet. Som förbund 

kan vi direkt påverka de delar som har en avtalsmässig anknytning. I de övriga fallen 

kan sägas att kraven ryms inom fackföreningsrörelsens allmänna uppdrag att försöka 

påverka de politiska beslut som krävs för att tillgodose kraven. 

Förbundsstyrelsen vill förbehålla sig rätten att i anslutning till kommande LO-kongress 

ta ställning till vilka motioner som då ska tillställas LO-kongressen som förbundsmotioner, 

och yrkar avslag på yrkandena 8–9. 


att anse motion K 5 första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte och sjunde att-satserna besvarade. 

att avslå motion K 5 åttonde och nionde att-satserna. 

kongress 2006 1

Avsnitt K 

K 6 



Högerpakten vill att det ska vara tillåtet att strejka, bara det inte stör produktionen 

Ett vanligt argument för tidsbegränsade anställningar är att det är ett sätt att få en fot på 

arbetsmarknaden. Mycket tyder på att människor med korta jobb riskerar att fastna i denna 

anställningsform under lång tid. Många tillfälligt anställda upplever också att de inte vågar 

påtala brister på arbetsplatsen som till exempel dålig arbetsmiljö, att de får ett svagare stöd 

från chefer, sämre tillång till anställningsförmåner och en nedbromsad löneutvekling. 

Högern paktens kamp mot det socialdemokratiska välfärdsamhället har därför alltid 

varit intimt sammanflätad med kampen mot fackföreningsrörelsen. Attackerna riktar sig 

framförallt mot a-kassesystemet, de lägsta lönerna och anställningstryggheten. 

Förvisso säger Högerpakten i olika tonarter – att det ska vara tillåtet att strejka. Med 

tillägget ”Bara det inte stör produktionen”. För det är vad de i praktiken menar med sina 

förslag, färdiga att läggas i riksdagen. Moderaterna är tydligast, deras vice ordförande, 

Kristina Axén Olins klargjorde i SVT Aktuellt 2005-03-11. Att målet med moderaternas 

politik är att etablera en lönenivå på 10 000–12 000 för en stor grupp löntagare. Inspirations 

källa är antagligen den Amerikanska arbetsmarknaden med många ”arbetande fattiga”. 

Där ensamstående mammor tvingas ha både 2 och 3 jobb för att klara sin försörjning. 

Där plånbokens storlek avgör vårdinsatsen för den sjuke. Inte behovet. 

Som fackligt aktiva måste konstatera: Bevare oss för Moderaternas kraftfulla lönesänkarpolitik. 

Eftersom den skulle bromsa köpkraften hos stora grupper arbetare och tjänstemän. 

Småföretagen skulle därmed få det svårare att sälja sina grejer. Konkurser och arbetslöshet 

skulle bli en realitet för många. Skatteintäkterna skulle minska. Och vi skulle med fog komma 

att tala i termer om att en hel del gamla behandlas illa. Nämligen de obemedlade, som i likhet 

med våra föräldrar som inte har haft en möjlighet att samla i ladorna för ålderns höst. 

Systemskiftet skulle rätt snart vara ett faktum. Med marknaden som överreligion vill de 

permanenta en laissez-fair samhälle där politiken inte ska blanda sig i rättvise och fördelningsfrågor. 

Utan den bärande principen blir. Går det åt helvete, så skyll dig själv. Samtidigt 

förenas Högerpakten i en människosyn som bygger på en ordning att den vanlige arbetaren 

i grunden är lat och måste piskas iväg mellan låglönepåhuggen och deltidsanställningarna. 

Skrapar man på deras retorik så utkristalliseras synen att: Hungriga Lejon jagar bäst. Högerns 

Utopia kräver ett systemskifte. Där ingår fackförenings fria Zoner, arbetarklassen i 

praktiken är avtalslösa och rättslösa. Där styrkeförhållandet mellan arbete och kapital har 

kantrat så att de som redan har ska ha mer. Med sänkta skatter, mest för de rika. Så ska 

arbetarklassen få hålla tillgodo med Kraftiga höjda egenavgiften för a-kassan. 

Slopad avdragsrätt till a-kassan. Slopad avdragsrätt för fackavgift. 

Sänk ersättningsnivån till a-kassan till 65 procent. Den arbetslöse ska tvingas ta jobb 

till 80, istället för 90 procent av dagpenningen. Bortre parentes i a-kassan till 300 dagar. 

Sänkt sjukpenning till 65 procent. 

Sänkt förtidspension till 60 procent. Fördubbla antalet karensdagar. 

Förbundet måste kraftfullt avvisa denna politik för otrygga låglönejobb igenom att ytterligare 

stärka det fackligt politiska samarbetet med Socialdemokraterna. Det är en överlevnadsfråga. 


att förbundet förstärker sina insatser i det fackligt/politiska samarbetet med (s). 

att förbundet tar på sig en aktiv roll i utbildningen av de förtroendevalda i politiska 

frågor. 

1 6 kongress 2006


att den facklig/politiska dimensionen lyfts fram tydligare i hela det fackliga utbildningssystemet. 

att det kongressbeslutet från 2003 om att tillskapa en fördjupad facklig/politisk utbildning 

i förbundets regi realiseras. 



Utlåtande nr 60 över motion K 6 andra–fjärde att-satsen 

Yrkande: 

att förbundet tar på sig en aktiv roll i utbildningen av de förtroendevalda i politiska frågor. 

att den facklig/politiska dimensionen lyfts fram tydligare i hela det fackliga utbildningssystemet. 

att det kongressbeslutet från 2003 om att tillskapa en fördjupad facklig/politisk utbildning 

i förbundets regi realiseras. 

Utlåtande: 

Det är ett skräckscenario som motionären beskriver i denna motion. Ett scenario som vi 

ska motarbeta på flera sätt. 

Hösten 2005 tog förbundsstyrelsen beslut om inriktningen och genomförande av den 

facklig-politiska verksamheten 2005/2006. Beslutet inbegrepp allt från facklig-politisk organisation 

till facklig-politisk utbildning, vilket utmynnade i regionala facklig-politiska 

utbildningar för förtroendevalda 2006. Vi vet också att flera avdelningar genomför facklig-politisk 

utbildning i egen regi eller tillsammans med andra förbund/ABF eller SAP på 

lokal nivå. I förbundets GFU finns det facklig-politiska med som en röd tråd genom hela 

utbildningen. I utbildningen diskuteras och bearbetas också förbundets program till exempel 

reglera avregleringen mycket aktivt, vilket naturligt resulterar i facklig-politisk insikt 

och förståelse. 

Vi kan också glädja oss åt att fler och fler förtroendevalda genomgår LOs utbildning IN- 

SIKTER. Även här genomsyras utbildningen av det facklig-politiska budskapet. För unga 

förtroendevalda och medlemmar finns också ett antal utbildningar inom LOs utbildningspaket 

FRAMTID med inriktning på ideologi och facklig-politisk samverkan. 

Motionären yrkar här i tredje att-satsen att den facklig-politiska dimensionen lyfts fram 

tydligare i hela det fackliga utbildningssystemet. Det vill vi hävda att vi redan gör bland annat 

i tidigare nämnd GFU utbildning, men även i övriga utbildningar. Förbundets utbildningssystem 

består i dagsläget av både centrala, regionala och lokala utbildningar. Vi genomför 

även ett antal utbildningar via LO. SEKOs utbildningssystem består också av mentorskap/ 

seminarie- och studiecirkelverksamhet där oftast den lokala organisationen ansvarar för 

genomförandet. Förbundet centralt ansvarar för de centrala och regionala utbildningarna. 

Därför anser vi att hela organisationen har ett gemensamt ansvar att lyfta fram den facklig-politiska 

dimensionen i all utbildning, på möten och i samtal med medlemmar. 

Den fjärde att-satsen hänvisar till ett redan fattat beslut på kongressen 2003. Det är 

riktigt att beslutet ännu inte är verkställt. Det beror dock inte på ovilja från förbundets 

sida, utan på att denna fråga diskuteras på flera håll bland annat inom LO. Vi deltar här i 

diskussioner med andra för att hitta den bästa lösning utifrån både ekonomiska och kvalitativa 

aspekter. 

kongress 2006 1

Avsnitt K 


att anse motion K 6 andra, tredje och fjärde att-satserna besvarade. 


1 kongress 2006

Box 1105, 111 81 Stockholm Besöksadress Barnhusgatan 6 

Telefon 08-791 41 00 Fax 08-21 89 53 

www.seko.se seko@seko.se

Motioner och utlåtanden - Seko

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?