Översiktsplan - Finspångs kommun

Översiktsplan 

1990 

Antagen av Kommunfullmäktige i Finspångs Kommun 1990-08-30, § 122 

Version som konverterats från äldre ordbehandlingsformat 

med reservation för fel i konvertering

Finspångs Kommun Översiktsplan 1990 

Innehåll 

Avd 1. Bakgrund till planförslaget..................4 

1.1. Naturresurslagen (NRL) ..............................4 

Övriga objekt som är av 

intresse för kulturminnesvården .... 22 

Broar ............................................. 54 

1.2. Plan- och bygglagen ...................................4 5.2. Naturvård och ekologi 2 kap 3 resp. 6 

§§ NRL Områden av riksintresse.............. 55 

1.3. Syfte med översiktsplanen ..........................4 Naturvård ...................................... 55 

Översiktsplanen utgör 

Värdefulla naturmiljöer .................. 61 

kommunens redovisning av de 

Myrar ............................................. 93 

allmänna intressena.........................5 

Statistik.......................................... 96 

Översiktsplanen tjänar till 

Grushållning mm 2 kap 7 § 

vägledning vid prövning av 

NRL ............................................... 96 

bygglov, täkttillstånd mm..................5 

Översiktsplanen pekar ut 

5.3. Områden för friluftsliv och 

sådana områden där särskilda 

idrottsanläggningar 2 kap 6 § NRL ........... 98 

åtgärder krävs för att 

Övriga områden som år av 

genomföra planen............................5 

intresse för friluftslivet.................... 98 

1.4. Översiktsplanens uppläggning ....................6 

1.5. Planarbetet..................................................7 

1.6. Samordning med annan kommunal 

planering .....................................................7 

Avd 2. Samrådsredogörelse............................8 

5.4. Tätortsnära områden för friluftsliv ............. 99 

Idrottsanläggningar........................ 99 

Aktuell lagstiftning ....................... 100 

Mål .............................................. 101 

Friluftsbad ................................... 101 

Skjutbanor ................................... 101 

Prövning enligt 

Avd 3. Kommunledningens direktiv och 

mål..........................................................9 

miljöskyddslagen och plan- och 

bygglagen.................................... 102 

Mål .............................................. 103 

3.1. Befolkningsplan för Finspångs 

Kommun 1990-1995 och näringsliv.............9 

5.5. Jord- och skogsbruk 2 kap 4 § NRL ....... 103 

5.5.1. Jordbruk 2 kap 4 § NRL .............. 103 

3.2. Miljö och hälsa ..........................................10 

3.3. Naturvård, ekologi och landskapsbild........11 

3.4. Fritid friluftsliv, motion och idrott................12 

Antal företag................................ 103 

Areal åker hektar......................... 104 

Medelareal hektar åker per 

företag ......................................... 104 

ANTAL FÖRETAG ...................... 104 

3.5. Kulturmiljövård ..........................................12 

3.6. Sociala mål ...............................................13 

3.7. Skolan 14 

3.8. Kommunalekonomi och byggande............14 

Antal företagare fördelade efter 

ålder ............................................ 105 

Areal ägoslag hektar ................... 105 

Areal vall hektar........................... 105 

Antal husdjur ............................... 106 

Antal företag 1976 och 1981 

3.9. Bostadsbyggande .....................................14 

Fritidsbostäder ...............................16 

3.10. Trafik och kommunikationer ......................16 

3.11. Energi 17 

3.12. Handel.......................................................17 

3.13. Industri och hantverk.................................18 

Avd 4. Fördjupning av översiktsplanen 

och omformning av gamla planer.....18 

Avd 5. Allmänna intressen enligt 

naturresurslagen ................................19 

5.1. Kulturminnesvård - kulturmiljövård 2 

kap 6 § NRL ..............................................20 

Områden av riksintresse................20 

Byggnadsminnen ...........................20 

Kyrkor och kyrkogårdar..................22 

fördelade efter storleksgrupp 

skogsmarksareal *)...................... 106 

Antal företag den 12 juni 1989 

fördelade efter storleksgrupp 

åkerareal ..................................... 107 

Areal ägoslag hektar den 12 

juni 1989 - åkermark.................... 107 

Antal husdjur den 12 juni 1989 - 

kor ............................................... 108 

Mål .............................................. 108 

5.5.2. Skogsbruk 2 KAP 4 § NRL .......... 108 

Skogsbruket en kortfattad 

lägesbeskrivning.......................... 109 

Skogsbruket inom kommunen..... 111 

Distriktsbeskrivning ..................... 111 

Kommentarer till åtgärdsbehov 

på Finspångsdistrikt .................... 115 

5.6. Yrkesfiske och vattenbruk 2kap 5 § 

NRL 118 

Övriga vatten av intresse för 

yrkesfiske eller vattenbruk........... 119 

I


5.7. Energidistribution 2 kap 8 § NRL ............119 

5.7.1. Energidistribution .........................119 

Elproduktion.................................119 


naturresurslagen..........................119 

Koncessionsärenden ...................120 

Mål...............................................120 

5.8. Kommunikationer 2 kap 8 § NRL ............120 

5.8.1. Vägar 120 

Allmänt om vägnätet ....................120 

Vägar och transporter. .................121 

Vägintressen................................124 

NRL skall tillämpas enligt (2 

kap 2 § PBL ) ...............................124 

Rekommendationer i 

översiktsplanen............................125 

Vägverkets långsiktiga 

planering......................................125 

5.8.2. Järnväg........................................126 

6.3. Områdesanknutna rekommendationer ... 137 

Öpb-bebyggelseområde där 

fördjupning av översiktsplanen 

kommer att ske............................ 137 

S k samlad bebyggelse ............... 137 

Randzon kring Finspångs 

centralort med Lotorp, Torstorp, 

Falla och Butbro - Näs området .. 137 

Tätortsnära områden för 

friluftsliv ....................................... 138 

Sammanhållen bebyggelse där 

avloppsförhållandena kan 

behöva förbättras ........................ 139 

6.4. Objektsanknutna rekommendationer...... 140 

Skyddszoner kring större vägar... 140 

Skyddszon kring flygplats............ 140 

Bullerzon kring skjutbana ............ 140 

Bullerzon kring planerat 

skyttecentrum.............................. 140 


naturresurslagen..........................126 

Mål...............................................126 

5.8.3. Flygfält .........................................126 

Mål...............................................126 

5.8.4. Telekommunikationer ..................126 

5.9. Vattenförsörjning - 2 kap 8 § NRL...........127 

5.10. Avfallshantering - 2 kap 8 § NRL ............127 

5.11. Totalförsvaret - 2 kap 9 § NRL ................127 

5.12. Större av exploateringsföretag 

obetydligt påverkade områden 2 kap 2 

§ NRL 127 

Avd 6. Rekommendationer för 

planläggning, lovprövning mm .......128 

6.1. Gällande bestämmelser (1989-04-01).....129 

Antagna detaljplaner....................129 

Strandskyddsområden.................129 

Bestämmelsernas tillämpning ......129 

Tomtmark.....................................130 

Bostadsbebyggelse .....................131 

Uthus och sjöbodar......................131 

Bryggor ........................................132 

Fastställda 

vattenskyddsområden enligt 

vattenlagen ..................................133 

Bullerzon kring 

motorsportanläggning.................. 141 

Skyddszon kring 

avloppsreningsverk ..................... 141 

Riskområde för markradon.......... 141 

Befintliga impregneringsverk (r 

20) ............................................... 142 

Nedlagda impregneringsverk (r 

21) ............................................... 142 

Nedlagda 

doppningsanläggningar (r 22) ..... 142 

Nedlagda soptippar ..................... 142 

Naturvårdsåtgärder i 

odlingslandskapet (nolaprojekt) 

........................................ 142 

Myrar ........................................... 143 

Skyddszon kring kraftledning 

på 400 kv..................................... 143 

Skyddszon kring soptipp ............. 143 

Skyddszon kring skjutfält............. 143 

6.5. Rekommendationer för skydd av 

allmänna vattenintressen........................ 144 

Älgsjön ........................................ 144 

Bönern......................................... 144 

Gron ............................................ 144 

Stora Skiren ................................ 144 

Skuten ......................................... 144 

Förordnande enligt vattenlagen... 144 

Byggförbud kring allmänna 

vägar enligt väglagen...................133 

Byggförbud kring kraftledningar 

enligt ellagen................................133 

Avd 7. Program för 

genomförandeåtgärder.................... 145 

7.1. Planläggning enligt pbl fördjupning av 

6.2. Generella rekommendationer..................134 

Jordbruk.......................................134 

Skogsbruk....................................134 

Fasta fornlämningar.....................135 

Fritidsbebyggelse.........................135 

Järnvägar.....................................135 

Totalförsvar..................................136 

Radon ..........................................136 

Områden av riksintresse för 

kulturminnesvården .....................136 

del av översiktsplanen eller revidering 

av sådan................................................. 145 

Områdesbestämmelser - 

fritidsbebyggelseområden ........... 145 

Revidering av detaljplaner - 

kulturhistorisk bebyggelse ........... 146 

Områdesbestämmelser - 

kulturhistorisk bebyggelse ........... 146 

Områdesbestämmelser - övriga 

objekt........................................... 147 

Byggnader av högt 

kulturhistoriskt värde (3 KAP 12 

5 PBL)..........................................137 

7.2. Förordnanden enligt annan lag............... 147 

7 § VL (Naturreservat)................. 147 

II


21 § SVL (Särskild 

naturvårdshänsyn) .......................147 

21 § Skogsvårdsförordningen ......148 

22 § Skogsvårdsförordningen 

(Naturvårdsinriktade 

skogsbruksplaner) .......................148 

7.3. Övriga åtgärder .......................................148 

Revidering av trafikledsplan.........148 

Energifrågor .................................148 

Naturvård och ekologi..................149 

Hälsa och säkerhet ......................149 

7.4. Program för skydd av allmänna 

vattenintressen........................................149 

Förordnande enligt 

vattenlagen ................................150 

Avd 8. Riksintressen ....................................151 

8.1. Säkerställande av riksintressen ..............151 

Grundskydd .................................151 

Andra skyddsåtgärder..................152 

8.2. Kulturminnesvården och 

kulturmiljövården (2 kap 6 §)...................152 

SÄKERSTÄLLANDE....................152 

Beskrivning av områdena ............153 

8.3. Naturvården ............................................157 

8.4. Kommunikationer, energidistribution (2 

kap 8 § NRL)...........................................159 

Vägar ...........................................159 

JÄRNVÄG....................................159 

Elledningar mm............................159 

Yrkesfisket ...................................159 

Avd 9. Vattenplan för Finspångs 

kommun.............................................159 

Inledning ......................................159 

Uppläggning.................................160 

Indelning i avrinningsområden .....160 

Sjöarna ........................................161 

Användning..................................162 

Översiktsplanering .......................162 

Miljö- och 

hälsoskyddsnämndens arbete .....163 

Avd 10. Planeringsunderlag.....................164 

Tidigare översiktlig planering .......164 

Källor mm.....................................164 

III


Avd 1. Bakgrund till planförslaget 

1.1. Naturresurslagen (NRL) 

Lagen om hushållning med naturresurser mm (NRL) innehåller hushåll 

ningsbestämmelser som syftar till att bevara en god natur- och kulturmiljö, 

trygga landets försörjning med naturresurser på lång sikt och främja ett ändamålsenligt 

samhällsbyggande. NRL är alltså inriktad mot skydd av långsiktiga 

och för landet väsentliga värden. 

Redan i NRL: s första paragraf slås också följande fast: "Marken, vattnet 

och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social 

och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.” 

De allmänna intressen och värden som tas upp i NRL skall så långt möjligt 

skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I vissa fall kan det röra 

sig om värden som är av riksintresse. Dessa skall skyddas mot sådana åtgärder. 

NRL verkar genom andra lagar. Detta uttrycks så att NRL: s hushållningsbestämmelser 

skall tillämpas vid prövning av mål och ärenden enligt plan- 

och bygglagen (PBL), vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen, torvlagen, 

väglagen, ellagen, rörledningslagen och luftfartslagen. Hushållningsbestämmelserna 

skall också tillämpas vid regeringsprövning av vissa industrianläggningar. 

1.2. Plan- och bygglagen 

Plan- och bygglagen (PBL) innehåller bestämmelser om planläggning av 

mark och vatten och om byggande. 

"Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans 

frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden 

för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.” 

(1 kap 1 § PBL) 

"Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och 

vatten.” (1 kap 2 § PBL) 

"Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. 

Översiktsplanen skall i stort ange hur mark- och vattenområden är 

avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Översiktsplanen 

är inte bindande för myndigheter och enskilda". (1 kap 3 § PBL). 

1.3. Syfte med översiktsplanen 

Syftet med översiktsplanen är att redovisa de allmänna intressen som bör 

beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden såväl vad 

4


gäller beslut enligt PBL som beslut enligt övriga lagar som är kopplade till 

NRL. 

Därav följer att översiktsplanen blir den sammanfattande handling där 

kommunen i ett och samma dokument dels redovisar de allmänna intressena 

enligt NRL som finns inom kommunen och vilka av dem som är riksintressen, 

dels redovisar hur de bör skyddas, dels också visar hur de allmänna 

intressena enligt 2 kap PBL skall beaktas vid planläggning och lokalisering 

av bebyggelse. Översiktsplanen blir ett uttryck för kommunfullmäktiges 

vilja och målsättning i frågor om mark, vatten, byggande och hushållning 

med naturresurser. PBL föreskriver att det av översiktsplanen ska framgå 

grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden 

samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse 

hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt NRL. 

Översiktsplanen utgör kommunens redovisning av de allmänna 

intressena. 

Denna översiktsplan utgör Finspångs kommuns ställningstagande till vilka 

allmänna intressen som bör beaktas vid planläggning eller prövning av lov 

enligt PBL eller som bör vägas in vid andra beslut som avser användningen 

av mark- och vattenområden. Översiktsplanen omfattar hela kommunen. Det 

är av vikt att planen hålles aktuell. Kommunen avgör själv när planen inte 

längre är aktuell. 

Översiktsplanen tjänar till vägledning vid prövning av bygglov, 

täkttillstånd mm. 

Översiktsplanen anger inte hur enskilda intressen ska beaktas. Detta sker 

istället vid detaljplanläggning eller vid enskilda tillståndsbeslut. Då bedöms 

om det enskilda intresset t ex att få bygga ett nytt hus på en viss plats är förenligt 

med det allmänna intresset t ex att bevara området obebyggt med hänsyn 

till friluftslivet. I detta fall är det byggnadsnämnden som fattar beslutet. 

Om t ex ett täktärende ska avgöras, är det länsstyrelsen som fattar beslut och 

väger det enskilda intresset mot det allmänna intresset som det formulerats i 

denna översiktsplan. Samma förhållande gäller ärenden där vattendomstolen 

eller koncessionsnämnden för miljöskydd beslutar. Översiktsplanen är alltså 

inte bindande för efterkommande beslut. 

Den påverkar däremot dessa beslut med olika kraft, beroende på hur tydlig 

och välmotiverad planen är i det aktuella fallet. 

Översiktsplanen pekar ut sådana områden där särskilda åtgärder 

krävs för att genomföra planen. 

Denna översiktsplan anger var 

en fördjupning bör ske i det fortsatta översiktsplanearbetet 

områdesbestämmelser bör upprättas, detaljplaner bör upprättas eller 

ändras 

förordnanden enligt naturvårdslagen bör genomföras 

5


andra typer av åtgärder är motiverade 

Åtgärdsförslag anges i rekommendationerna för respektive område i översiktsplanens 

beslutshandlingar. 

1.4. Översiktsplanens uppläggning 

Förslaget till översiktsplan består av denna beskrivning, fyra kartor över 

hela kommunen i skala 1:50 000, tre kartor över Finspångs centralort i skala 

1:10 000 och en karta över Finspångs centrum i skala 1:5 000. Förminskning 

av kartorna har skett före distribution. 

Beskrivningen är uppdelad i avdelningar. 

Avd 1 Beskriver översiktsplanen i förhållande till naturresurslagen 

och plan- och bygglagen, planens syfte och uppläggning. 

Avd 2 Redogörelse för det samråd, som skett innan planförslaget 

fått sin nuvarande utformning. 

Avd 3 Redovisar kommunledningens direktiv. 

Avd 4 Fördjupning av översiktsplanen och omformning av gamla 

planer. 

Avd 5 Redovisar de allmänna intressen enl. NRL, som finns 

inom kommunen enligt kommunens bedömning och som så långt möjligt 

skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada dessa intressen. När det 

gäller riksintressen, påtalade av länsstyrelsen, skall dessa skyddas mot sådana 

åtgärder. 

Avd 5 är av betydelse som underlag för beslut som ska fattas med stöd av de 

lagar som är knutna till NRL. 

Avd 6 Behandlar rekommendationer för planläggning, lovprövning 

mm. Den innehåller också en redovisning av en del gällande bestämmelser 

såsom antagna planer mm. Rekommendationerna är dels generella, 

gällande hela kommunen, dels rekommendationer knutna till geografiska 

områden eller objekt, som kan vara omgivningspåverkande. Dessutom finns 

allmänna rekommendationer. På rekommendationskartan redovisas Rområdena. 

Avd 7 Program för åtgärder som kommunen avser att göra för att 

genomföra översiktsplanens målsättning. Det kan röra sig om planläggning 

enligt PBL eller beslut enligt annan lag. I de fall kommunen inte själv kan 

fatta sådana beslut, kommer kommunen att ta initiativ till lämpliga åtgärder. 

I denna avdelning beskrivs också andra åtgärder i form av utredningar och 

sektorsprogram som kommunen avser att göra. Till programmet hör kartan 

Program. 

Avd 8 Sammanfattning av riksintressena och deras behandling i 

översiktsplanen. Här redovisas deras förekomst (från avdelning 5) och even- 

6


1.5. Planarbetet 

tuella hot mot de riksintressanta värdena samt hur kommunen tar hänsyn till 

dem antingen genom rekommendationer för planläggning och lovprövning 

eller genom kommande åtgärder. Riksintressena finns samlade på kartor. 

Avd 9 Vattenplan för Finspångs kommun 

Avd 10 Förteckning över sådant planeringsunderlag som åberopas 

eller har betydelse för planens innehåll och utformning 

Arbetet med översiktsplanen har bedrivits sedan januari 1988. 

Planförslaget har arbetats fram med hjälp av följande projektorganisation: 

Ledningsgrupp: Kommunstyrelsens arbetsutskott 

Projektgrupp har bestått av representanter från kommunstyrelsekontoret, 

tekniska kontoret, socialkontoret och miljö- och hälsoskyddskontoret. 

Arbetsgruppen för översiktsplan för kommunen har bestått av: 

Karl-Axel Ekman 

Uno Sandberg, projektsamordnare 

Rolf Grenestam 

Gudrun Andersson har svarat för kartredigering och Berit Strömberg för 

textredigering. 

Referensgrupp: Förvaltningschefer 

1.6. Samordning med annan kommunal planering 

För att kunna bedöma om utvecklingen är lämplig från allmän synpunkt 

fordras en helhetssyn på användningen av mark och vatten och på bebyggelsefrågorna 

i kommunen där sambanden mellan utvecklingen i kommunens 

olika delar, i tätorter och på landsbygd, beaktas. Kommunen skall lägga 

övergripande sociala, ekologiska och samhällsekonomiska aspekter till 

grund för planens utformning och väga dessa mot varandra på ett sätt som 

främjar en långsiktigt god hushållning. Både bevarandeintressen och förändringsintressen 

skall beaktas. Översiktsplanen måste därför grundas på kunskaper 

om samhällsbyggnad och naturresursfrågor och samordnas med 

andra övergripande program och planer. De viktigaste är: 

Gemensamma planeringsförutsättningar GPF 

Kommunalt bostadsförsörjningsprogram KBP 

Ekonomisk flerårsplan 

Program för utbildning, miljövård, kulturell verksamhet, barntillsyn, 

äldreomsorg och social omvårdnad. 

7


Det är också viktigt att de kommunala ambitionerna när det gäller markförsörjning, 

energiförsörjning, varuförsörjning och trafikförsörjning får genomslagskraft 

i den fysiska översiktsplanen. 

Näringslivets behov bör särskilt beaktas. 

Avd 2. Samrådsredogörelse 

Samrådet om detta planförslag har pågått sedan början av år 1989. 

Samrådsprocessen 

Samråd är en lång process som kan indelas i tre faser 

förberedelsefas 

aktiv samrådsfas 

bearbetningsfas 

Förberedelsefas 

I denna fas skedde insamling av material, samråd med företrädare för olika 

sektorsintressen, programdiskussioner med kommunpolitikerna, sammanställning 

av samrådsmaterialet och utställningsförberedelser. 

I förberedelsefasen har även överläggningar skett med representanter för 

länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse. 

Samråd har förts med skytteföreningar i kommunen 1989-05-10. 

Samtal om jord- och skogsbruksfrågor har förts med LRF skogsägarföreningen 

1989-04-25. 

Aktiv samrådsfas 

Samrådet syftar enligt plan- och bygglagen till ett utbyte av information och 

synpunkter. 

Finspångs kommun har haft samrådsutställning under tiden 1989-11-27– 

1990-01-15. 

Allmänheten har genom annonser i dagspressen och affischering på anslagstavlor 

och i butiker inbjudits att ta del av utställningen. Offentliga informationsmöten 

har hållits i Rejmyre, Hällestad och Finspång. Vidare har samrådsmöten 

hållits med kommunala nämnder och företag samt organisationer. 

Planförslaget har fått uppmärksamhet i massmedia. 

Förslaget har under samrådstiden varit remitterat till länsstyrelsen, en rad 

andra statliga verk och myndigheter, angränsande kommuner, en rad organisationer 

och föreningar, kommunens egna förvaltningar och nämnder m.fl. 

Samrådsförslaget med tillhörande kartor utsändes i 250 exemplar. Kommunens 

bedömning är att samrådet har fått ett för en översiktlig plan brett genomslag. 

8


De synpunkter, som inkommit spänner över ett vitt fält. Samrådets syfte, att 

få till stånd ett utbyte av information och synpunkter bedöms vara väl uppfyllt. 

De inkomna synpunkterna och bemötandena har sammanställts i Kskontorets 

rapport 90-1. 

Bearbetningsfas 

Förslaget har bearbetats med hänsyn till de synpunkter som inkommit under 

samrådstiden. 

Ledningsgruppen har 1990-03-19, Au § 64 beslutat om utställning av förslaget 

med de angivna redaktionella ändringarna. 

Förslaget har varit utställt för granskning på kommunstyrelsekontoret och 

biblioteket i Finspång under tiden 1990-04-17 -1990-06-18. 

Förslaget har under utställningstiden även varit remitterat till Länsstyrelsen, 

nämnder, styrelser, partiorganisationer, statliga organ, grannkommuner, 

föreningar och vissa större markägare. 

Under utställningstiden har yttranden inkommit. 

De framförda synpunkterna och kommunens bemötande har sammanställts i 

ett utlåtande; Ks-kontorets rapport 90-2. 

Planförslaget har sedan bearbetats enligt utlåtandet, varefter kommunfullmäktige 

har att besluta om antagande av det slutliga förslaget. 

Avd 3. Kommunledningens direktiv och mål 

Arbetet med översiktsplanen inleddes i februari 1988 då projektgruppen för 

översiktlig planering framlade program för arbetet. 

Programmet antogs av kommunfullmäktige 1988-03-24, § 34. 

Kommunledningens direktiv i programmet anger bl.a. att Finspångs kommun 

skall genom sin översiktsplan planera för en balanserad framtid. Med 

detta menas att det skall skapas balans mellan utbud och efterfrågan på 

mark, bostäder kommunalteknisk försörjning etc. För att kunna skapa denna 

balans måste utvecklingen noga följas inom näringslivet och bostadsmarknaden. 

Kommunens befolkningsutveckling kommer att vara beroende av att 

det finns tillgång till såväl arbete som bostäder på den lokala marknaden. 

3.1. Befolkningsplan för Finspångs Kommun 1990-1995 

och näringsliv 

Planeringsavdelningen har efter studier av åldersstruktur, länsstyrelsens arbetsmarknadsbedömning 

och planerat bostadsbyggande kommit fram till en 

9


befolkningsplan som åren 1990–1995 innebär en genomsnittlig folkökning 

med 75 personer per år. 

Under planeringsperioden kommer barnafödandet att öka. Nollårskullarna 

prognostiseras till 285 personer per årskull. Antalet nya pensionärer (65-69 

åringar) minskar medan de äldre pensionärerna ökar kraftigt. 

Kommunfullmäktige har 1989-10-26 beslutat att fastställa befolkningsplanen 

som är baserad på en ökning med 75 personer per år samt att all planering 

i Finspångs kommun, där det finns behov av folkmängdsuppgifter, skall 

ske med utgång från denna befolkningsplan. 

Kommunens mål är att bredda näringslivet och öka den ekonomiska aktiviteten 

samt genom planering, markreservationer och andra åtgärder stimulera 

näringsliv och förbättra samhällsservice för att åstadkomma en gynnsammare 

befolkningsutveckling. 

Kommunen vill verka för ett differentierat näringsliv. 

Kommunen vill också verka för att stärka sambanden med Norrköping och 

Linköping för att ge förutsättningar för en gemensam arbetsmarknad och ett 

förstärkt underlag för högre undervisning inom regionen. Lokalisering av ny 

storflygplats till regionen bör utredas. 

Kommunikationerna bör förbättras för att stärka arbetsmarknaden samt skapa 

möjligheter för människor att välja goda bostadsområden i en bra miljö 

där fritid och friluftsliv skall kunna utvecklas efter varje individs behov. 

Kommunen planerar nya områden för produktion av varor och tjänster med 

bra kommunikationer. 

Kommunen skall verka för att företagen har goda möjligheter att marknadsföra 

sina varor och tjänster. 

Kommunen vill genom den nyligen påbörjade utvecklingen av Finspångs 

centrum slå vakt om centrumkärnan i fråga om handel, arbetsplatser, bostäder, 

service, kulturutbud, illgänglighet och miljö för att skapa ett alternativ 

till extern handel. 

För övriga tätorter och landsbygdens behov är målsättningen att befintlig 

försörjning med varor och tjänster bibehålles. Lantbrukets och skogsbrukets 

behov skall beaktas. 

3.2. Miljö och hälsa 

Miljön är en av de viktigaste framtidsfrågorna. Alla människor har rätt till 

en god livsmiljö. Vid beslutsfattande ska hänsyn tas till hälsa, trygghet, säkerhet, 

sociala och ekologiska konsekvenser. Miljö- och hälsoproblem måste 

lösas utifrån en helhetssyn och arbetet med dessa frågor bör bedrivas sektorövergripande. 

Miljö- och hälsofrågor bör integreras i arbetet med utvecklingsplaner 

av olika slag. 

10


Kommunen har som mål att i sin planering verka för en inriktning mot att en 

ansvarsfull hushållning med miljö- och naturresurserna tillämpas i alla samhällssektorer. 

I den fysiska planeringen bör således eftersträvas att övergripande 

beskrivningar av miljökonsekvenser och resursanvändning kommer 

till stånd. 

Trafikpolitiken bör inriktas på att genom både kort- och långsiktiga åtgärder 

kraftigt minska trafikens negativa inverkan på hälsa och miljö. Planeringen 

bör ske så att energiförbrukningen inom transportsektorn minskar. 

Kommunen bör genom information medverka till att jordbruket på både 

egen och övrig åkermark i ökad utsträckning övergår till att använda mer 

miljövänliga odlingsmetoder. 

För skogsbrukets del bör kommunen i sin planering och i övrigt agera för att 

detta bedrivs med hänsyn till skogens betydelse som livsmiljö för växter och 

djur, inverkan på vattenbalansen och möjligheterna att utnyttja skogsmarken 

för friluftsliv och rekreation. 

Kommunen bör sträva att bygga samhällets energiförsörjning på ett system 

som är grundat på varaktiga, helst förnybara energikällor. Stränga krav skall 

ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning av all energiteknik. 

Kommunen bör som utgångspunkt för sin översiktliga planering ställa upp 

mål för mark-, vatten- och luftkvalitet. Miljö- och hälsoskyddsnämnden 

skall utveckla dessa frågor i ett program för miljö och hälsa. Arbetet med att 

utforma ett underlag för ett kommande miljövårdsprogram är till vissa delar 

redan påbörjat. 

De undersökningar som är genomförda är följande: 

Luftundersökning utförd inom tätorten Finspång år 1980-81. 

Inventering av försurade sjöar och vattendrag pågår kontinuerligt. 

Inventering av försurade vattentäkter inom de mest försurningskänsliga delarna 

av kommunen utfördes åren 1985-86. 

Undersökning av husmossa inom hela länet har utförts år 1985 för att ta reda 

på nedfallet av olika tungmetaller. 

Halten kvicksilver i fisk i ett antal sjöar inom kommunen startades år 1989. 

Arbetet med att ta fram ett kommunalt miljövårdsprogram har startats år 

1989. 

3.3. Naturvård, ekologi och landskapsbild 

Dagens samhällsutveckling med ökande anspråk på råvaror, råmark och 

energi utgör ett hot mot naturvärden, ekologi och kulturlandskap. Konjunktursvängningar, 

ändrad teknik och politik för jord- och skogsbruket etc. kan 

11


innebära stora förändringar i landskapet. Förutsättningar för många växt- 

och djurarters fortlevnad hotas. Den ökande fritiden gör att allt fler människor 

söker sig ut i naturen för att uppleva den ur olika aspekter. Detta innebär 

samtidigt ett ökat slitage på naturområdena. Naturresurslagen har kommit 

till för att uppmärksamma de allmänna intressena, de hotade naturvärdena 

och resurserna, behovet av att skydda dessa och hushålla med dem 

samt nödvändigheten av att prioritera mellan dem. 

Kommunens mål är att inventera, beskriva och slå vakt om naturvärden och 

ekologiskt känsliga miljöer och värdefulla öppna landskapsbilder genom 

direkta åtgärder, förslag till andra myndigheter samt information, samråd 

och rekommendationer till markägare och andra berörda parter. 

3.4. Fritid friluftsliv, motion och idrott 

Samhällsutvecklingen med inriktning mot bl.a. kortare arbetstid och ökad 

effektivitet gör att planeringen för friluftsliv, motion och idrott i kombination 

med kulturella aktiviteter framstår som viktiga inslag i kommunens 

planering för framtiden. Dessa aktiviteter är grundvalen för medborgarnas 

trivsel, hälsa och sociala kontakter. 

Kommunens mål är att mot bakgrund av denna utveckling skapa möjligheter 

för stora befolkningsgrupper att själva aktivera sig på fritiden. 

I första hand bör sådana aktiviteter stödjas, som kräver relativt små insatser i 

anläggningar och organisation för att därmed låta så stor del som möjligt av 

kommunens invånare få del av resurser som står till buds. Det innebär att 

insatser för friluftsområden, strövområden, motionsspår, odlingslotter, kolonistugeområden, 

fiskevårdsvatten etc. prioriteras. 

Vid all planering är det viktigt att det rörliga friluftslivets behov beaktas. 

Speciellt måste tillgängligheten till sjöar och andra vattendrag säkras. Särskilt 

viktigt är det att för framtiden garantera att det finns bra och lättillgängliga 

fiskemöjligheter för fritidsfisket, som är en av de större fritidsaktiviteterna 

fördelat på ålder och kön. 

För den organiserade idrotts- och motionsverksamheten är målsättningen att 

värna om befintliga mindre anläggningar i bostadsområdena samt i planeringen 

bevaka möjligheter till utbyggnad av närverksamhet och större centrala 

anläggningar. 

3.5. Kulturmiljövård 

Målet för kulturmiljövården i vårt snabbt föränderliga samhälle är att på 

bästa sätt ta till vara de kulturhistoriska värdena i vår byggda och odlade 

miljö. 

Fornlämningar, byggnader och andra anläggningar, bebyggelse av olika 

former och odlingslandskap av skiftande utseende kan var för sig eller tillsammans 

ha ett kulturhistoriskt värde. Objekt och miljöer, som är represen- 

12


3.6. Sociala mål 

tativa eller unika för en plats, en tid eller det samhälle som skapat dem, har 

stort värde och utgör en betydelsefull del av vårt kulturarv. 

Kommunens mål är att genom kulturmiljövård bevara och levandegöra kulturarvet 

och bidra till en kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön med 

utgångspunkt från våra historiska lämningar. Det gäller att stärka den lokala 

kulturtillhörigheten genom att bevara det för bygden karaktäristiska, främst 

byggnader, men även annat, som påminner om dess historia, traditioner och 

kulturella arv. Vidare gäller det att möta hotet mot kulturmiljön och hävda 

kulturmiljövårdens intresse i samband med nyexploatering, förändring inom 

jord- och skogsbruket etc. samt bidra till att öka medvetenheten om estetiska 

värden och historiskt sammanhang. 

Målet innebär också att kulturmiljövården ska förankras hos allmänheten. 

En bevarandeplan för området utmed Vallonvägen avses utarbetas. 

En inventering av kulturhistoriskt intressanta objekt och miljöer har utförts 

till översiktsplanen av kulturförvaltningen, okt. 1988. Denna inventering 

skall ligga till grund för framtagandet av ett kulturmiljöprogram. Detta arbete 

bör påbörjas under år 1990. 

Den fysiska planeringen är av stor betydelse för hur människor ska finna sig 

tillrätta och komma i kontakt med varandra i ett bostadsområde. Dessa faktorer 

har i sin tur stort inflytande på människors allmänna välbefinnande och 

hälsa. De sociala synpunkterna ska därför väga tungt i planeringen och i 

beslut om våra naturresursers utnyttjande. Detta uttrycks klart i lagstiftningen. 

I såväl Socialtjänstlagen som PBL finns fastlagt vilka delmål som ska gälla 

vid nybyggnad och ombyggnad av gamla områden. Dessa delmål eftersträvas 

i vissa fall på boplatsnivå, i andra fall bildar kretsen eller kommundelen 

ett lämpligt geografiskt underlag. 

Kommunens mål är att verka för att dessa delmål uppfylls i anslutning till 

projektarbetet för varje objekt eller område. De återges nedan. 

Delmål vid ny- och ombyggnad 

En allsidigt sammansatt social struktur 

En planering av närmiljön som främjar kultur- och fritidsaktiviter för 

alla 

Ett tillräckligt och väl lokaliserat utbud av social service 

En lokalisering av lämpliga arbetsplatser och andra verksamheter, som 

bidrag till att ge bostadsområdena ett mångsidigt socialt liv 

Väl utbyggda kollektiva resmöjligheter, som tillgodoser även de handikappades 

behov 

Ett bostadsutbud, som tillgodoser också speciella sociala behov i icke 

segregerade former 

13


3.7. Skolan 

Offentliga platser och byggnader utformade så att de blir tillgängliga 

för alla 

Eftersom praktiskt taget alla människor kommer i kontakt med skolan på ett 

tidigt stadium i livet är det viktigt att planera så att skolan integreras i närsamhället. 

Speciellt viktigt är det att skollokaler för de lägre årskurserna 

lokaliseras i nära kontakt med bostäderna. 

Eftersom befolkningsstrukturen i bostadsområdena successivt förändras bör 

kommunens lokaler lokaliseras och utformas så att de kan användas så flexibelt 

som möjligt beroende på det aktuella behovet. 

Mål för skolverksamheten på grund- och gymnasienivå finns i läroplanerna 

för grund- och gymnasieskolan. 

För musikskolan finns av skolstyrelsen antagna mål för verksamheten. 

3.8. Kommunalekonomi och byggande 

Bebyggelsen skall lokaliseras till mark som är lämplig för ändamålet bl.a. 

med hänsyn till möjligheter att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp och 

annan samhällsservice. Kommunen har enligt olika lagar ett betydande serviceansvar 

gentemot sina medborgare. Kommunen måste vid planläggning 

och lovprövning ta ställning till möjligheterna att bereda service i olika delar 

av kommunen. I vissa fall kan nytillkommande bebyggelse få sin service 

tillgodosedd genom redan gjorda investeringar eller insatser. Ibland kan ett 

visst tillskott av bostadsbebyggelse stärka ett sviktande serviceunderlag. I 

andra fall kan redan ett enstaka tillskott av bostadsbebyggelse ställa sådana 

krav på utbyggnad av servicenivån, att det påverkar den kommunala ekonomin 

på ett oacceptabelt sätt. Det kan t ex röra sig om vatten/avloppsanläggning 

eller teknisk service, barnomsorg, skolskjuts, äldreomsorg, 

hemtjänst, färdtjänst eller liknande serviceåtaganden. 

Kommunens målsättning är att planeringen inriktas så att förutsättningar 

finns att genom samordning och effektivt resursutnyttjande i framtiden hålla 

nere kommunens kostnader för teknisk försörjning, kommunikationer, skolor, 

omsorg och annan service. Gjorda investeringar, befintliga anläggningar 

och reservkapacitet av olika slag bör i största möjliga omfattning utnyttjas. 

Oplanerad bebyggelse som kräver stora kommunala insatser bör prövas 

med stor restriktivitet. 

3.9. Bostadsbyggande 

Bostadsbyggnadsbehovet anpassas till den aktuella situationen. Kommunfullmäktige 

antar årligen ett rullande bostadsförsörjningsprogram. 

Programmet är uppdelat på dels ett kortsiktigt program, dels ett långsiktigt 

program som sträcker sig över en 10-årsperiod vilket ligger till grund för 

större exploateringsområden. 

14


Konfliktområden. 

Inom den långsiktiga delen av bostadsförsörjningsprogrammet kan det bli 

fråga om konflikter inom några områden vad gäller kulturmiljövårdens intressen. 

Detta gäller bl.a. den planerade byggnationen i direkt anslutning till 

Torstorps by, då delar av de respektive intressenas zoner överlappar varandra. 

Frågan får avgöras i en fördjupning av översiktsplanen. 

Befintliga storindustriers centrala läge bör beaktas vid förtätning av speciellt 

Högby- och Norrmalmsområdet. Industrins karaktär medför viss (ofrånkomlig) 

bullerstörning från materialhantering (råvarugöthantering) och trafik. 

Bostadsförsörjningsprogrammet syftar till att uppnå följande mål: 

Alla ska ha rätt till en bostad med 

• modern utrustning 

• gott underhållsskick 

• god tillgänglighet 

Förbättringar i bostadsbeståndet skall genomföras så att de främjar 

• ett jämlikt och integrerat boende och 

• ett varsamt omhändertagande av befintliga kvaliteter 

Energihushållningen skall vidareutvecklas och samordnas med andra 

förbättringsåtgärder 

Kapaciteten inom byggsektorn skall utnyttjas bättre 

 

Ett viktigt delmål för bostadsförbättringen är vidare att underlätta för 

gamla och handikappade att bo kvar i sina bostäder. 

Senast antagna program redovisas nedan. 

15


Utbyggnadsprogram 1989-1998 (långsiktig bedömning) 

Utbyggnads 

Områden 

Ant 

lgh 

Tot i 

område 

Påbörj 

tom 

88 

Utbyggnadsperiod 

89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 

S:a 

89-91 

(KBP) 

S:a 

92-98 

S:a 

89-98 

(UP) 

Centrum 75 150 41 191 

Folkets Park 30 30 

Torstorp 

Östra 

30 30 

Hårstorp 30 340 370 

Tegelbruket 25 25 50 

Högby 20 20 

Styckehus 

Summa lgh i 

15 35 50 

centralorten 

270 471 741 

Tänkbar 

utbyggnad 

efter1998 

Rejmyre 6 23 29 Inkl flerbost 

Lotorp 19 7 26 Inkl bosträtt 

Sonstorp 

Ljusfalls 

20 2 22 Inkl radhus 

hammar 

2 7 9 

Hällestad 3 6 9 

Igelfors 3 7 10 

Grytgöl 3 2 5 

Borggård 2 1 3 

Hävla 1 4 5 

Byle 

Styckehus i 

2 2 

Glesbygd 

12 28 40 

Summa lgh i 

ytterområdet 71 89 160 

Ant lgh år o 

Tot i kommun 

69 

106 

166 

341 560 901 

Fritidsbostäder 

Vad beträffar fritidsbostäder är det angeläget att slå vakt om fritidsbebyggelsens 

särart. Oplanerad utökning av helårsboende i fritidsbebyggelseområden 

kan också ge negativa kommunalekonomiska effekter. Kommunen 

bör därför ta tillvara de möjligheter, som lagen bjuder i form av detaljplan 

eller områdesbestämmelser, för att bestämma om och när det är lämpligt att 

ett fritidsbebyggelseområde kan omvandlas till område för åretruntboende. 

3.10. Trafik och kommunikationer 

Kommunens mål är att trafiksystem utformas så att det skapas tillgänglighet 

till arbete, service och fritidsaktiviteter mm för alla människor. Tillgänglighet 

till varor, tjänster och liknande skall också skapas för industri, handel 

och andra verksamhetsgrenar. 

Miljöfaktorerna skall väga tungt i trafikplanering. 

Kommunen har vidare som målsättning att områden för bostäder, arbetsplatser 

och andra verksamheter skall utformas så att 

nuvarande trafiksystem utnyttjas optimalt 

16


3.11. Energi 

3.12. Handel 

miljö och trafiksäkerhet samt en handikappanpassad trafikmiljö sätts i 

förgrunden. 

Kommunen kommer att verka för att 

riksväg 51 mot Örebro förbättras och förbifart Finspång snarast slutförs 

ny förbifart för Svärtinge byggs 

trafiken genom Falla förs över på ny förbifart 

järnvägen skall bibehållas och om möjligt utvecklas även för persontransporter 

ny länsflygplats mellan Norrköping och Linköping med tillhörande 

pendeltågstrafik utreds ur ett trafik- och miljömässigt perspektiv 

Kommunen har byggt ut ett fjärrvärmenät för centrumområdet. Kommunens 

målsättning är att ytterligare effektivisera nätet genom ytterligare anslutningar. 

Planeringen av centrumområdet skapar förutsättning för ytterligare 

anslutning till nätet. 

Möjligheter att utnyttja lokala energikällor bör tas till vara. 

Vid planering av nya bostadsområden bör hänsyn tas till lokalklimatfaktorer. 

Miljöhänsyn och oljereduktion skall väga tungt. 

Kommunen utreder möjlighet till samordning av energiproduktion. El- och 

värmeproduktion i ett kraftvärmeverk övervägs. 

Kommunen deltar aktivt i pågående diskussioner om hur naturgasnätet skall 

introduceras. Förtida inkoppling med gasol övervägs. 

Energiskogsodling skall stimuleras för produktion av inhemskt bränsle. 

I Finspångs centrum planeras bostäder, lokaler för handel och kontor. Vissa 

delar av centrum har under en 10-årsperiod varit parkeringsplatser utan 

sammanhållen bebyggelse. 

Kommunen har i samarbete med dagligvaruhandel och fackhandel som mål 

att planera och bygga ett väl fungerade centrum. 

Ökad inflyttning till centrum ger bredare köpkraftsunderlag för centrumhandel. 

Bostäder i centrum skall även skapa förutsättningar för ett ökat kulturellt 

utbud. 

Finspångs externa varuhusetablering vid Viberga ges möjligheter att expandera. 

17


Kommunens övergripande mål är att trygga dagligvaruservicen för samtliga 

invånare i kommunen. 

Varuförsörjningen till äldre personer på landsbygden torde bli problem under 

planperioden. Särskilda åtgärder måste vidtagas som stöd för varudistribution 

till landsbygden. 

3.13. Industri och hantverk 

Kommunens mål är vad avser den fysiska planeringen att medverka till nya 

industrietableringar och stödja befintlig industri och hantverk i expansionsskeden. 

För storindustrins expansion har områden reserverats i anslutning till befintliga 

lokaliseringar. På Norrmalmsområdet kan nyetablering ske av företag 

som kräver anslutning till järnväg. 

Befintliga storindustrier har ett centralt läge intill Finspångs centrum med 

handel och offentlig service. Ur kommunikationssynpunkt är detta en betydande 

fördel för de anställda, som i samband med arbetsresan har nära tillgång 

till handel och offentlig service. 

För småindustrin ges i Finspång möjligheter att etablera ny verksamhet söder 

om nuvarande småindustriområde. 

Kommunen medverkar även till att företag gemensamt skall kunna etablera 

kontor och utställningslokaler öster om Lugnetområdet. 

Norr om riksväg 51 på Östra Hårstorp skall kontors- och serviceverksamheter 

kunna etableras. 

Avd 4. Fördjupning av översiktsplanen och 

omformning av gamla planer 

Enligt plan- och bygglagen skall det endast finnas en översiktsplan i en 

kommun. Den skall vara kommuntäckande och aktuell. Så snart kommunen 

bedömer att den inte är aktuell, skall den revideras antingen i sin helhet eller 

successivt. Delområden där förutsättningar ändras eller där förändringar 

väntas kan alltså bli föremål för separata revideringar och antaganden i 

kommunfullmäktige. Vissa delar kan således fördjupas. Planarbetet drivs då 

mer detaljerat och ambitionsnivån läggs högre både vad avser utredningar 

och redovisning. Detta kan bli aktuellt främst när det rör sig om expansiva 

områden som tätorter eller andra utvecklingsområden eller där akuta problem 

påkallar en fördjupad studie. 

1. Fördjupning av översiktsplan har utförts för Finspångs centrum vilken 

antagits enl. PBL av kommunfullmäktige 1988-04-28. 

2. Fördjupning av översiktsplan för Östra Hårstorp pågår och beräknas 

avslutad under år 1990. 

18


3. Förslag till generalplan för Vingåkersverken har antagits av kommunfullmäktige 

1986-12-22 och mottogs av länsstyrelsen 1987-02-06. Länsstyrelsen 

hade ej fastställt planen före PBL:s ikraftträdande och övergångsbestämmelser 

saknades i PBL för ärendet. 

Planen bör omformas till områdesbestämmelser av FFV, som tidigare 

var planförfattare. 

4. Finspångs kommun hade före 1987-07-01 en antagen kommunöversikt. 

Denna som alltså gäller med stöd av övergångsbestämmelserna i kap 17 

PBL kommer att ersättas av översiktsplanen och därmed upphöra att gälla. 

5. Områdesplan för Lotorp är antagen av kommunfullmäktige 1981-01-10. 

6. Förslag till kommundelsplan för Finspångs centralort är antagen av 

kommunfullmäktige 1979-03-11. 

Avd 5. Allmänna intressen enligt naturresurslagen 

Hushållningsbestämmelserna i NRL:s andra kapitel handlar om allmänna 

intressen och värden som så långt som möjligt skall skyddas från påtaglig 

skada. När det rör sig om riksintressen skall dessa skyddas. 

Ett av syftena med översiktsplanen är att redovisa de allmänna intressen 

som bör eller skall beaktas vid beslut enligt andra lagar (se avd 1). 

När det gäller riksintressen så har staten genom länsstyrelsen redovisat dessa. 

Staten behåller sedan kontrollen över riksintressena. 

När det gäller övriga allmänna intressen som NRL handlar om så är det 

kommunens ansvar att identifiera, värdera och beskriva dessa. Länsstyrelsen 

hjälper kommunen med kunskapsunderlag. Sedan är det kommunen som i 

princip själv beslutar om vilka allmänna intressen som skall beaktas. 

Kommunerna har ett huvudansvar för den fysiska miljön och dess minnesmärken. 

I första hand bör man därför rådfråga sin egen kulturnämnd eller 

byggnadsnämnd. Ofta finns det också en hembygdsförening eller ett museum 

som har sakkunskap. 

Länsstyrelsen handlägger den regionala, statliga kulturminnesvården. Denna 

myndighet skall tillse att länets kulturhistoriska miljöer skyddas och vårdas i 

enlighet med gällande lagar och förordningar. Länsstyrelsen beslutar således 

bl.a. i frågor rörande fornlämningar och byggnadsminnen och har det regionala 

ansvaret för beredskapsarbeten samt yttrar sig över lån och bidrag inom 

kulturminnesvården. Däremot disponerar länsstyrelsen inga egna medel för 

sin verksamhet. Närmast ansvarig handläggare är inom planeringsavdelningen 

länsantikvarien. Han samarbetar bl.a. med länsmuseet, som på länsstyrelsens 

uppdrag utför besiktningar, inventeringar och antikvarisk kontroll. 

På central nivå är riksantikvarieämbetet beslutande myndighet. Här avgörs 

frågor rörande kyrkobyggnader och statliga byggnadsminnen. Riksantikvarieämbetet 

fördelar också de statliga bidragsmedel som finns. 

19


För kulturminnesvården gäller lag om kulturminnen mm. Lagens 2 kap 

Fornminnen skyddar landets ca en halv miljon kända fornlämningar, därav 

finns i Östergötland ca 55 000 registrerade. 

Lagen som har mycket gamla anor ger absolut skydd för alla fornlämningar 

och visst område däromkring utan rätt till intrångsersättning. Tillstånd till 

fornlämningens borttagande kan dock lämnas av länsstyrelsen om särskilda 

skäl föreligger . 

Som regel krävs då en arkeologisk undersökning som skall bekostas av exploatören. 

Nedan redovisas de allmänna intressen enl. NRL i Finspång som 

bedöms vara av sådant värde att de bör ingå i översiktsplanen. 

5.1. Kulturminnesvård - kulturmiljövård 2 kap 6 § NRL 

Områden av riksintresse 

Följande områden har så stort allmänt intresse att de betecknas som riksintressanta 

för kulturminnesvården. 

K 43 (K 3) Risinge gamla kyrka Össby 

K 44 (K 4) Finspång slottet med park och omgivande byggnader samt 

Lugnet är byggnadsminne 

K 45 (K 21) Hävla övre bruk 

K 85 Skedevi kyrkomiljö 

K 86 Sonstorp 

De inom parentes angivna beteckningarna ansluter till angivelsen i boken 

Natur Kultur, Länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. 

Beskrivning av objekten finns i avd 8, Riksintressen. 

Länsstyrelsen har föreslagit områdenas omfattning. Kommunen har ingen 

avvikande mening. 

Byggnadsminnen 

Märkligare byggnader kan skyddas enligt lag om kulturminnen mm, 3:e kap 

Byggnadsminnen. Länsstyrelsen kan utfärda skyddsföreskrifter med förbud 

om rivning eller annan förändring av en byggnad och dess närmaste omgivning. 

Inom kommunen är följande objekt byggnadsminnesförklarade: 

20


K 3 Prästgården vid Risinge gamla kyrka, 1977 

Skyddsföreskrifter: 

Skyddet omfattar byggnadernas exteriör samt den omgivande trädgården. 

K 4 Slottet med flyglar, orangeriet och Auroras tempel i Finspång, 

1965 


Slottet med flyglar, orangeriet och "Auroras tempel" får inte till sitt yttre 

förändras. Dessutom har slottet och orangeriet ett inre skydd. Gårdsplanen 

och parken får inte ytterligare bebyggas eller väsentligt förändras. 

K 4 Lusthuset, Lugnet, 1965 


Lusthuset får vare sig till det yttre eller inre förändras, medan skyddet för 

bostadshuset endast gäller exteriören. Den omgivande tomten får inte ytterligare 

bebyggas eller förändras vad gäller planteringar mm. 

K12 Selesjö herrgård, 1983 


Byggnaderna på tomten får inte till sitt yttre förändras. Huvudbyggnadens 

undervåning har också ett inre skydd för rumsindelning, snickerier, eldstäder 

mm. Tomten får inte ytterligare bebyggas eller planeras om. 

K38 Sonstorps herrgård, 1977 


Huvudbyggnad, flyglar och vagnslider har yttre skydd. Huvudbyggnaden 

får dessutom inte vad gäller rumsindelning och äldre fast inredning förändras. 

Omgivande park får inte ytterligare bebyggas eller väsentligt förändras. 

K30 Vita huset i Regna kyrkby 


Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till det yttre byggas om eller på annat 

sätt förändras. I byggnaden får ingrepp i eller förändring av planlösning och 

äldre fast inredning såsom snickerier, dörrar och trappa inte ske. 

Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller. Underhållsåtgärder 

skall utföras i samråd med länsstyrelsen och på ett sådant sätt att det kulturhistoriska 

värdet inte minskar. 

Den till huset hörande tomten får ej ytterligare bebyggas eller på annat sätt 

väsentligen förändras. 

21


Kyrkor och kyrkogårdar 

Kyrkor tillhörande svenska statskyrkan är skyddade enligt särskild förordning 

och står under riksantikvarieämbetets överinseende medan länsstyrelsen 

enligt den s.k. begravningskungörelsen beslutar om förändringar av kyrkogårdar 

och anläggande av nya. 

Övriga objekt som är av intresse för kulturminnesvården 

Följande objekt är enligt kommunens bedömning av sådant allmänt intresse 

att de enligt 2 kap 6 § NRL skall skyddas så långt det är möjligt mot åtgärder 

som påtagligt kan skada natur- och kulturmiljön. 

Urvalet av objekt grundar sig dels på uppgifter från länsstyrelsen om riks- 

och länsintressen för kulturminnesvården, dels på lokal kunskap. 

Objekten har beskrivits av kulturförvaltningen enligt nedan. 

I många fall består kulturminnesvårdsintressena av större områden med ett 

antal enskilda objekt. 

En stor del av byggnaderna och bebyggelsemiljöerna är av så högt kulturhistoriskt 

värde att de bör omfattas av 3 kap 12 och 13 §§ PBL. Detta har särskilt 

markerats i kartan och beskrivningen. 

När det gäller utformningen av rekommendationerna har vi utgått från två, 

av Östergötlands Länsmuseum, använda typrekommendationer. Dessa har vi 

sedan till viss del områdespreciserat. 

Dessa typrekommendationer är formulerade och betecknade på följande vis: 

1 A. Byggnad som är en framträdande representant för viss tids 

byggnadsskick och som har välbevarad exteriör. I vissa fall kan detta även 

innefatta en genuin interiör. 

Den arkitektoniska utformningen eller lokal- och personhistoriska aspekter 

kan vara av betydelse. 

Miljösammanhanget kan i förekommande fall endast förstärka objektets 

kulturhistoriska värde. 

Byggnaden är av sådan karaktär att en byggnadsminnesförklaring enligt Lag 

om kulturminnen, kap 3, kan komma att aktualiseras. 

Underhållsarbeten och andra åtgärder bör ske i samråd med Östergötlands 

Länsmuseum. Vid upprustning bör ursprunglig fasad takmaterial användas. 

Dekorelement såsom lister och omfattningar bör bibehållas. Äldre fönster 

och dörrar samt andra snickerier bör bevaras eller vid behov ersättas av nya 

med samma mått och utformning. 

1 B. Byggnad som väl representerar viss tids byggnadsskick 

och har väl bevarad exteriör. Miljöaspekten ges vid urvalet viss betydelse. 

22


Åtgärder som medför förändring av byggnaden bör ske i samråd med antikvarisk 

sakkunskap inom kommunen. Det är av stor betydelse att byggnadens 

ursprunglighet och karaktär bibehålles. 

I samband med presentationen av områdena finns också en 

hänvisning till vilken typrekommendation som fått fungera som utgångspunkt 

för områdesrekommendationen. 

Uttrycket "byggnadsminnesförklaring kan aktualiseras" 

betyder att objektet/miljön skall behandlas som om det vore byggnadsminne. 

1. Säterhyddan 

Gruvmiljö med arbetarbostäder på ömse sidor om landsvägen. Brytning har 

skett av marmor och sulfidmalm. Bostäderna är sex faluröda flerfamiljshus 

uppförda omkring 1917 efter typritning i 1 1/2 plan under brutet tak. I anslutning 

till bostäderna finns uthus och hemlighus bevarade. Torpet Stenslund, 

en enkelstuga från 1870-talet, ingår i miljön. Här har också funnits 

färgfabrik. 

Rekommendation 1B 

Byggnaderna som väl representerar sin tids byggnadsskick har en väl bevarad 

exteriör. Byggnadernas utseende och karaktär bör ej förändras. 

Eventuell nybebyggelse bör utformas så att den anknyter till befintlig bebyggelse 

t ex beträffande inplacering, takvinkel, proportioner, fasadutformning, 

material och färgsättning. Åtgärder som medför förändring bör ske i 

samråd med antikvarisk sakkunskap. 

2. Åsunda enskilt objekt 

Ålderdomligt torp med panelbeklädd ryggåsstuga och två bodar, varav den 

ena är en loftbod. Samtliga byggnader är knuttimrade och faluröda. 


Se 1. 

3. Frängsäter 

Säteriet ligger invid sjön Hunn i skogslandskap som i säteriets omgivning 

uppodlats. På mangården finns gamla huvudbyggnaden bevarad som flygel 

till den nuvarande. Det är en envånig timmerbyggnad med sexdelad plan, 

säteritak och sedan omkring 1800 är byggnaden reverterad. Nuvarande huvudbyggnaden 

är en tvåvånig, reverterad byggnad under brutet och valmat 

tak. Denna liksom östra flygeln stammar exteriört huvudsakligast från 1700talets 

senare hälft. Mangården omges av trädgård och allé. Till gården hör 

också ekonomibyggnader och de utmed vägen liggande arbetarbostäderna. 

23


Rekommendation 1A 

Säteribyggnaden med de två flyglarna har en välbevarad exteriör och en 

arkitektonisk framtoning av stort värde. Underhåll och andra åtgärder bör 

ske i samråd med antikvarisk myndighet. Byggnaderna är av sådan art att en 

byggnadsminnesförklaring kan komma att aktualiseras. 

4. Kvarnfallet, Skedevi 


5. Stjärnvik 

Herrgårdens huvudbyggnad fick sitt nuvarande utseende vid en grundlig 

ombyggnad under åren 1910-13. Byggnaden har nu en ganska stram barockinspirerad 

utformning. Till gården hör också arbetarbostäder, en kvarn samt 

enhetliga ekonomibyggnader med gulmålade fasader. 

Underhållsarbeten och andra åtgärder som medför förändring av byggnadernas 

exteriör bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. Fyra utav arbetarbostäderna 

och tre utav ekonomibyggnaderna har en välbevarad exteriör 

som väl representerar tidens byggnadsskick. Dess utseende och karaktär bör 

ej förändras. Åtgärder som medför förändring bör ske i samråd med antikvarisk 

myndighet. 

6. Ysunda 

Huvudbyggnaden, en tvåvånings putsad byggnad med åtta fönsteraxlar och 

frontespis, är från den tid då järnbruk drevs på gården. Sin nuvarande karaktär 

fick byggnaden vid en ombyggnad av exteriören 1845. Arkitekt var Hawerman, 

samma man som gjorde ritningarna till Risinge nya kyrka och 

sockenstuga. Flygeln uppfördes 1890. Till gården hör arbetarbostäder, faluröda 

ekonomibyggnader samt en kvarn. 


Mangårdsbyggnaden och flygeln har en välbevarad exteriör och en arkitektonisk 

framtoning av stor betydelse. Byggnaderna är av sådan art att en 

byggnadsminnesförklaring kan aktualiseras. Underhållsarbeten och andra 

åtgärder bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. 

Bland övrig bebyggelse inom området av kulturhistoriskt intresse finns två f 

d arbetarbostäder, fyra ekonomibyggnader, såg och kvarn. Dessa har en välbevarad 

exteriör och representerar tidens byggnadsskick väl. Dess utseende 

och karaktär bör ej förändras. Åtgärder som medför förändring bör ske i 

samråd med antikvarisk myndighet. Området som helhet bör ej ytterligare 

bebyggas om det ej är nödvändigt för gårdens verksamhet. 

7. Häradstorp 

Mangård med knuttimrad, panelad och faluröd parstuga i två våningar, troligen 

från 1800-talets första hälft samt en knuttimrad flygel med friliggande 

24


timmer. Mangården var tidigare reverterad. Till gården hör också ett stort 

timrat magasin och en mycket vacker ladugård, allt i falurött. 


Se 1. 

8. Torstorp 

By med radbykaraktär belägen på en ungefärlig nordsydlig åssträckning. 

Bebyggelsen utgörs av traditionella timrade och faluröda 1800-tals hus. Den 

nordligaste gården har dock med sitt månghussystem bevarat sin prägel från 

tiden före laga skiftet 1862. 


Se 1. 

9. Ekön 

Hela Ekön är utlagt som kulturhistoriskt intressant område. Som helhet utgör 

Ekön ett mycket attraktivt och intressant kulturlandskap med sina olika 

typer av ek- och björkhagar. På ön finns ett knuttimrat bostadshus och en 

knuttimrad bod. Bostadshuset är mycket ovanligt till sin arkitektur, byggt i 

mitten på 1800-talet i s.k. schweizerstil. Boden är troligen äldre än bostadshuset. 

Den är knuttimrad med bibehållna knutskallar och har ett s.k. brutet 

tak med avvalmad gavelspets. På ön finns också spår kvar från den tid då 

här fanns en säteribildning. 


Bostadshuset och boden har en mycket välbevarad exteriör och en arkitektonisk 

framtoning av stor betydelse. Byggnaderna är av sådan art att en 

byggnadsminnesförklaring kan komma att aktualiseras. Underhållsarbeten 

och andra åtgärder som medför förändring av byggnadernas exteriör bör ske 

i samråd med antikvarisk myndighet. Området som helhet bör ej ytterligare 

bebyggas. 

10. Börgöl 

På ett utlagt område omfattande båda sidorna om Börgölsån finns idag två f 

d arbetarbostäder från omkring år 1800 och mangård från 1880-talet. Här 

har tidigare funnits ett järnbruk vilket lades ner 1871. Samtliga byggnader 

är faluröda. 


Se 1. 

25


11. Gomma 

By med väl sammanhållen bybildning av klungbykaraktär belägen på en 

bergknalle. Bebyggelsen består av traditionella timrade hus av 1800-tals 

karaktär i huvudsak falurödfärgade. 

Ett hus bör särskilt framhållas, en timrad tvåvånings enkelstuga med friliggande 

timmer från 1700-talets mitt. 


Se 1. 

12. Flasbjörke 

By av radbykaraktär belägen utmed vägen till Igelfors. Byn består av fyra 

väl sammanhållna gårdsbildningar bestående av mangårdar, magasin, bodar 

och ladugårdar. 

Samtliga byggnader är från 1800-talet, timrade och faluröda. Omnämnas bör 

en välbevarad loftbod som finns på den östliga gården. Inom området finns 

även spår av den bergshantering som förekom här under 1600-talet, i form 

av flera gruvschakt. 


Se 1. 

13. Tvartorp 

Ett kulturhistoriskt mycket intressant område är utlagt söder och väster om 

sjön Hemtvaren. Inom området ligger huvudbyggnaden, en reverterad träbyggnad, 

gulputsad, från 1927 i herrgårdsstil. Norr därom ligger två timmerhus, 

faluröda, från 1700-1800-talet (Knektstugan och Motorpet). Söder 

om huvudbyggnaden ligger ett stort timmerhus, falurött, byggt under 1600talets 

senare hälft. Huset är den gamla huvudgården. Intill denna byggnad 

leder en liten stensatt väg ut till Gåsholmen. Vägen flankeras av två kvadratiska 

bodar, timrade och faluröda med s.k. tälttak som enligt ett smidesarbete 

på en av bodarnas tak är byggda 1792. Runt omkring dessa byggnader 

finns flera lämningar efter nu försvunnen bebyggelse. Ute på Gåsholmen 

finns en stor panelad, faluröd timmerbyggnad byggd på sent 1700-tal. 

Byggnaden har fungerat som bostad åt gårdens tjänstefolk. I vinkel till detta 

hus har den stora mangården legat. Detta hus finns idag vid Skvallertorget i 

Norrköping, den s.k. Bergslagsgården. Förutom dessa byggnader finns en 

ladugård som tidigare varit kringbyggd från tidigt 1800-tal, falurött och timrat, 

Kvarnstugan, en faluröd timmerbyggnad av enkelstugetyp från sent 

1700-tal och en f d såg. 


Byggnadsmiljön vid huvudbyggnaden och den ute på och i anslutning till 

Gåsholmen har en välbevarad exteriör och en arkitektonisk framtoning av 

26


mycket stort värde. Dessa byggnader är av sådan art att en byggnadsminnesförklaring 

kan aktualiseras. 

Underhållsarbeten och andra åtgärder som medför förändring av byggnadernas 

exteriör bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. De övriga byggnaderna 

som omtalats har en välbevarad exteriör och bör ej förändras. Åtgärder 

som medför förändring bör även här göras i samråd med antikvarisk 

myndighet. Området som helhet bör ej ytterligare bebyggas. 

14. Mo Gård enskilt objekt 

Byggnaden är uppförd 1905 i gammal herrgårdsstil efter ritningar av Agi 

Lindgren. Brukspatron Axel Ekman lät uppföra huset. Byggnaden är av trä 

och reverterad, vitputsad. Sedan 1946 finns här ett rehabiliteringshem för 

syn- och hörselskadade. 


Byggnaden som väl representerar tidens byggnadsskick har en förhållandevis 

välbevarad exteriör. Byggnadens utseende och karaktär bör ej förändras. 

15. Vistinge 

Bybildningen består av panelade faluröda träbyggnader av 1800talskaraktär. 

Bland byggnaderna kan nämnas f d skolan och lärarbostaden, f 

d spinnerilokal. Områdets betoning ligger i den väl sammanhållna bymiljön. 


Se 1. 

16. Ramstorp 

Ramstorps herrgård är en reverterad, vitputsad, timmer byggnad från omkring 

år 1800. Förutom huvudbyggnaden finns två flygelbyggnader i trä från 

början av 1800-talet. Strax s.o. om huvudbyggnaden finns en liten timrad, 

faluröd, byggnad. 


Se 1. 

17. Per Hörbergsstugan, Olstorp enskilt objekt 

Huset är av kulturhistoriskt intresse ur personhistorisk aspekt. Huset uppfördes 

under slutet av 1700-talet som bostad åt bondemålaren Per Hörberg. 

Stugan ombyggdes och påbyggdes med tre timmervarv 1880. Rekommendation 

1B Byggnadens utseende eller karaktär bör ej förändras. Betoningen 

ligger på den personhistoriska anknytningen. 

27


18. Stettin 

Stettin består av en stuga och en loftbod i mycket välbevarat skick. Stugan 

är i två våningar och av enkelstugetyp. Det är ett timmerhus, panelat och 

falurött. 


Se 1. 

19. Ysunda villa enskilt objekt 

Byggnaden är uppförd 1894-95 i trä och reverterad. 


Se 1. 

20. Kolstads säteri 

Huvudbyggnaden är uppförd omkring 1795 av Israel Trolle. Byggnaden är 

av timmerstomme och med vitreverterad fasad, i två våningar med brutet 

tak. Den bågformade frontespisen tillkom vid en restaurering 1919. I området 

finns flera fornlämningar från järnåldern. 


Se 1. 

21. Getbron 

Miljön består av två stugor av kroppåsstugetyp. Båda är timrade och faluröda, 

varav den ena med friliggande timmer och den andra panelad. Den senare 

har knutskallarna kvar. Båda stugorna är i välvårdat skick. Den ena har 

en orörd interiör. 


Se 1. 

22. Bottorp 

Loftbod av mycket ålderdomligt utseende. Boden är troligen uppförd i slutet 

av 1700-talet. Den är byggd av smala, ej så hårt skrädda stockar och har 

knutskallar och åsstock. 


Se 1. 

23. Selesjö 

Herrgårdsbyggnad uppförd 1782 av timmer med gulmålad panel i en våning, 

brutet tak och frontespis. De två flyglarna är yngre, från 1814 respek- 

28


tive 1817, men i samma färg som huvudbyggnaden. I ekhagmarkerna vid 

sjön finns ett par bodar. 


Byggnadsminne 1983. 

24. Högby 

Områdets avgränsning är Jonas Wenströms väg, Vallonvägen, Högbyvägen, 

Per Hörbergs väg och Hyttvägen. Området domineras av en- och flerfamiljshus 

från 1750-talet fram till 1920-talet. Här finns även Högbyskolan 

med f d lärarbostäder från 1911. Utmed Vallonvägen finns också Klockstapeln 

från 1870-talet. 

Rekommendation 1AB 

Klockstapeln har en mycket välbevarad exteriör och arkitektonisk framtoning 

att den kan komma att aktualiseras som byggnadsminne. Underhållsarbeten 

och andra åtgärder bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. 

Se 1: 

Vallonvägen 12-20, 19, 23-27, 31 

Högbyvägen 2 och 10 

Hyttvägen 12 

25. Auroravägen 

Auroravägen 1-5 består av fem f d arbetarbostäder upp förda omkring 1917 

för anställda inom ASEA. Varje hus hade åtta lägenheter om ett rum och 

kök samt två spisrum på vinden. Byggnaderna är i två våningar med vindsvåning. 

Fasaden har, det för många av Finspångs numera försvunna byggnader, 

de typiska rusticerade hörnkedjorna. 


Se 1. 

26. Loregården, Lotorp 

Huset byggdes 1912 som bostad åt dir John Fröberg d y på AB John Fröberg 

i Lotorp. Byggnaden är i trä med reverterad fasad i rosa puts, om två 

våningar med vindsvåning med frontespis. Taket är brutet sadeltak. Fasaden 

har tidigare varit i gråvit puts. I övrigt är huset oförändrat till exteriören från 

byggnadstiden. 


Se 1. 

29


27. Östermalmsvägen 6 

Huset är byggt 1919 och är av samma typ som den rivna teaterbyggnaden. 

Byggnaden en tre vånings tegelbyggnad med grå/gul fasadputs. Den är uppförd 

i brytningen mellan jugend och tjugotalsklassicismen. Fasaden är försedd 

med rusticerade hörnkedjor. Taket är brutet med takkupor och burspråk. 

Byggnaden har en mycket ursprunglig och välbevarad exteriör. 


Se 1. 

28. Äldre centrumbebyggelse 

De byggnader som åsyftas är: Kalkugnsvägen 4, Bergslagsvägen 6, 8, 21, 

Jonas Wenströms väg 2, Trädgårdsvägen 2, Post- och telegrafhusen. Husen 

är byggda under 1900-talets första hälft. De representerar väl den tidiga 

centrumbyggnationen i Finspång. Byggnaderna har en välbevarad och ursprunglig 

exteriör. Post- och telegrafhusen är uppförda efter ritningar av 

professor Lallerstedt och är hus av s.k. Finspångstyp. 


Se 1. 

29. Södermalmsvillorna 

Området begränsas av Slottsvägen, Gröna vägen, Kapellvägen och Södermalmsvägen. 

Omkring 1917-18 lät ASEA uppföra 16 förmansbostäder. 

Området ger ett enhetligt och mycket väl sammanhållet intryck. Villorna har 

under årens gång renoverats med olika bra resultat. Flera av villorna har en 

välbevarad och ursprunglig exteriör. 


Byggnaderna som väl representerar tidens byggnadsskick har en förhållandevis 

välbevarad exteriör. Byggnadernas utseende och karaktär bör ej förändras. 

30. Sanduddens skola 

Byggnaden är belägen i ett skogsområde vid sjön Ormlången. Skolbyggnaden 

är en vinkelbyggd träbyggnad om en våning och vindsvåning byggd 

1903. Två uthusbyggnader i faluröd träkonstruktion finns också. Skolbyggnaden 

har timmerstomme och fasaden består av liggande fasspontpanel, 

röstet har stående fasspontpanel, falurött. 


Se 1. 

30


31. Ramstorps skola och lärarbostad 

Skolan är belägen i åkerlandskap söder om Bysjön. Det är en träbyggnad om 

en våning och vindsvåning byggd 1920. Två uthusbyggnader i falurött finns. 

Byggnaden är av timmerstomme och har faluröd locklistpanel. Taket är 

brutet med avvalmade gavelspetsar. Lärarbostaden är byggd 1850 och är en 

träbyggnad om en våning med vindsvåning och frontespis med snickarglädje. 

Den har timmerstomme med faluröd locklist och fasspontpanel. 


Se 1. 

32. Torstorps nya skola 

Skolbyggnaden är byggd 1910 och består av en träbyggnad om en våning 

och vindsvåning med dominerande frontespis och veranda. Två uthus i träkonstruktion 

och en f d gymnastiksal finns. Skolbyggnaden har timmerstomme 

med faluröd locklistpanel. 


Se 1. 

33. Eliantorps skola 

Skolan är byggd 1877 och består av en träbyggnad om en våning och vindsvåning 

med frontespiser och farstubyggnad. Ett uthus i faluröd träkonstruktion 

finns. Skolbyggnaden har timmerstomme och faluröd fasspontpanel. 


Se 1. 

34. Villa Björnkullen, Lotorp 

Huset byggdes 1904 som matservering och hotell. AB John Fröberg lät uppföra 

huset. Matserverings- och hotellverksamheten upphörde på 1950-talet. 

Byggnaden är i trä med gul liggande, stående och tvärstående fasspontpanel. 

Byggnaden har en rik och dekorativ snickarglädje runt fönster, under takutfall 

mm. Till sin exteriör är huset oförändrat sedan byggnadstiden. 


Se 1. 

35. Flasbjörke kapell 

Kapellet ligger i byn Sanduddens utkant. Huset är byggt 1924 i träkonstruktion 

med rödfärgad locklistpanel. Kapellet är i 1 1/2 plan med en f d bostadsdel 

i söder. 

31


Byggnaden har ett brutet sadeltak och är i övrigt mycket välbevarat och ursprungligt. 


Se 1. 

36. Doverstorps missionshus 

Byggnaden består av ett stort missionshus med bostadsdel i vinkel mot söder 

från 1908. Missionshuset är byggt i träkonstruktion med gulmålade eternitplattor 

som fasad och har ett sadeltak med avvalmade gavelspetsar. Huset 

är i gott skick men ej ursprungligt. 


Se 1. 

37. Rejmyre 

Orten Rejmyre har bildats kring glasbruket som fick sina privilegier år 

1810. Bostadshusen lades i anslutning till bruket utmed en bruksgata. 

Bruksherrgården med sina två flyglar samt ett par arbetarbostäder, flerfamiljshus 

i 2 1/2 plan under sadeltak, finns bevarade från brukets tillkomsttid. 

En tidig byggnad är också kyrkan som började byggas 1837. I den övriga 

bebyggelsen, bl.a. med skola (1898), affär och restaurang, finns många 

hus från 1800-talets andra hälft. Från tiden innan glasbruket härrör "Grindstugan", 

en 1700-tals enkelstuga. Trots att ny- och ombyggnader har skett 

bland den omgivande bebyggelsen har en prägel av bruksmiljö bevarats, 

vars historiska framväxt det är möjligt att följa. 


Följande byggnader inom centrala Rejmyre, i huvudsak utmed Bruksgatan, 

är framträdande representanter för sin tids byggnadskick och har en välbevarad 

exteriör. Även den arkitektoniska framtoningen är av betydelse. Underhållsarbeten 

och andra åtgärder som medför förändring av exteriören och i 

vissa fall interiören bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. 

Byggnaderna är av sådan art att en byggnadsminnesförklaring kan aktualiseras: 

Kyrkan med bårhus från 1837 

Bruksgården och disponentbostaden från 1811 

Se 1: 

Församlingshemmet från 1874, Mellanskuttet från 1815, Ståthöga från 

1888, Bomarsund från 1830, Röda slottet från 1877, gamla mejeriet från 

1855, Humlegården från 1900, magasin på Tvartorpsvägen från sent 1800tal, 

Rejmyre gamla skola från 1898, Rejmyre Folkets hus från tidigt 1900-tal 

och slutligen de enda bevarade byggnaderna från tiden före glasbruket, 

Grindstugan och Kränska huset. 

32


Inom glasbruksområdet: Sliperi och lager från 1900, f d flaskhyttan från 

1900, f d sliperi/lagerlokal från 1900, kontoret och bankhuset från 1905, f d 

pottkammaren och lagerlokalen mittemot från tidigt 1800-tal. 

38. Åndenäs 

Byn ligger på ett näs vid sjön Hunn i moränmarker. Utmed bygatan ligger 

fyra gårdar med faluröd traditionell bebyggelse från 1800-talet. Bland gårdarna 

kan nämnas en bebyggd i götisk form. Den har en knuttimrad enkelstuga 

från 1800-talets början med friliggande timmer, knuttimrade flyglar 

och ekonomibyggnader samt en undantagsstuga. Ett par fritidshus finns. 


Se 1. 

39. Arvstorp 

Torp med enkelstuga i två våningar, panelad och faluröd, troligen från sent 

1700-tal. En knuttimrad överkragande loftbod står som flygel. 


Se 1. 

40. Ekeby 

Säterimiljö med två gulputsade envåniga flyglar från tidigt 1800-tal, magasin 

(1795) m fl timrade ekonomibyggnader, arbetarbostäder varav ett par 

äldre och allé upp till gården. 

Själva miljön ligger på en udde vid sjön Tisnaren och omges omväxlande av 

åker och hagmarker. Gårdens tidigare namn var Johannislund. 


Se 1. 

41. Ruda 

Byn ligger i en östsluttning omgiven av åker och hagmarker vid sjön Tisnaren. 

Norr om byn finns två gravfält. Med sina tre gårdar utmed bygatan har 

byn en 1800-tals prägel. Bl.a. kan nämnas en större manbyggnad i 2 1/2 

plan under sadeltak och reverterad med vit puts. I söder ligger den nu övergivna 

Ruda Haggruva där brytningen började 1887. 


Se 1. 

33


42. Björnhult 

Exteriört välbevarad tvåvånings parstuga med liggande faluröd panel och 

veranda med snickarglädje. Byggnaden är från sent 1700-tal. 


Se 1. 

K 43. Risinge gamla kyrka - Lundby - Össby, Risinge kyrkomiljö 

RIKSINTRESSE 

Lerfylld dalgång med bebyggelsen förlagd till moränkullar i åkermarken. 

Centralt ligger den medeltida kyrkan, som tillsammans med prästgården 

utgjort sockens administrativa centrum. (Riksintresse i FRP; prästgården är 

byggnadsminnesförklarad). Traditionell jordbruksbebyggelse finns dels vid 

kyrkan och dels vid Össby och Lundby. Össby är en koncentrerad bybildning 

i vilken bl.a. kan nämnas en enhetlig och representativ mangård från 

1900-talets början. Norr om kyrkan och vid Lundby finns gravfält som antyder 

en tidig kolonisation och ger en kontinuitet via medeltiden till 1800talets 

omvandling av landsbygden. 

På höjden i direkt anslutning till Risinge gamla kyrka ligger Risinge hembygdsgård. 

Den invigdes den 14 september 1930. Byggnaden är uppförd 

efter ritningar av arkitekten Erik Lundberg från Stockholm. Här finns också 

en bod från Mässelköp och en smedja från Torstorp uppförda vid hembygdsgården. 

Risinge nya kyrka uppfördes under åren 1845-49 i nygotisk stil efter ritningar 

av arkitekt Hawerman. Samma arkitekt har också gjort ritningarna till 

den intilliggande sockenstugan. I övrigt finns här en del villabebyggelse av 

varierande ålder. 


Kyrkan och prästgårdsmiljön är skyddade i lag. Össby bybebyggelse 1. Det 

vackra kulturlandskapet bör bevaras. Åtgärder som påtagligt förändrar landskapet 

är därför olämpligt. 

Sockenstugan är en framträdande representant för tidens byggnadsskick och 

som har en välbevarad exteriör. Byggnaden har en arkitektonisk utformning 

av betydelse. Byggnaden är av sådan art att en byggnadsminnesförklaring 

kan aktualiseras. 

Underhållsarbeten och andra åtgärder bör ske i samråd med antikvarisk 

myndighet. 

K 44. Finspång (industrierna, slottet och Bruksgatan ) 

RIKSINTRESSE 

Industriell miljö vid Finspångsån med traditioner från åtminstone 1500-talet. 

Orten speglar på många sätt ett tvärsnitt genom svensk metallindustrihistoria 

med tidig industriell tillverkning av järn och kanoner via kombinerad järn- 

34


och skogsindustri vid mitten av 1800-talet och den s.k. uppfinningsindustrin 

omkring sekelskiftet 1900 fram till en modern industriort. Slottet härrör 

från brukets blomstringsperiod på 1600-talet. Omkring slottet och utmed 

Skutbosjön är parker anlagda. Här hittas Auroras tempel (1791), i vars uppförande 

JT Sergel medverkat, orangeri (1830). Vid Bruksgatan finns bruksbebyggelse 

från 1700-talet och vid slottet på Slottsvägen är industribyggnaderna 

karaktäristiska inslag i miljön. (Riksintresse i FRP, slottet med park 

och omgivande byggnader.) 

Lusthuset Lugnet uppfördes 1820 i stram klassicistisk stil efter ritningar av 

LJ von Röök. Byggnaden är av putsat tegel under koppartak. Lusthuset är 

byggnadsminne. 

Ekmanska skolan uppfördes 1875 efter ritningar av Anders Berg. 

Huset är en tvåvånings stenbyggnad med framträdande frontespis samt två 

flygelbyggnader och en f d gymnastiksal. 

Rekommendationer 1A 

Slottet med flyglar, orangeriet och Auroras tempel är byggnadsminne. Följande 

byggnader inom område 44 är framträdande representanter för sin tids 

byggnadsskick och har en mycket välbevarad exteriör. Även den arkitektoniska 

framtoningen är av stor betydelse. Underhållsarbeten och andra åtgärder 

som medför förändring bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. 

Byggnaderna är av sådan art att en byggnadsminnesförklaring kan komma 

att aktualiseras: 

Bruksgatan 5-25 m a o från fritidskontorets hus till och med Bruksmuseet. 

Utmed Slottsvägen: Skrotförrådet (gamla apoteket) från 1755, Yrkesskolan 

från 1700-talet, 1700-tals hus innehållande bl.a. kontor, f d kvarnen från 

1773. 

Följande byggnader som väl representerar sin tids byggnadsskick och har en 

väl bevarad exteriör. Åtgärder som medför förändring av byggnaderna bör 

ske i samråd med antikvarisk myndighet: Inom Gränges industriomr: klubblokal 

från 1930, kontor från 1705, (entré till Gränges), skrotförråd/centrifugalgjuteri 

från 1923, myntverkstad med del av smältverket från 

1869, pumphus f d borrtorn, garage/smedjebyggnad utmed Slottsvägen från 

1923, kraftstationen utmed Kanalgatan och Ekmanska skolan. 

K 45. Hävla Hammarsmedja, Hävla kvarn 

RIKSINTRESSE 

Samlad bruksmiljö med arbetarbostäder, smedja, ekonomibyggnader med 

anläggningar bevarade. Bruket fick sina privilegier 1682 och nedlades 1924. 

Smedja med interiör och vattenhjul är intakt. Här finns bland annat landets 

enda s.k. tyskhärd bevarad. 

35


Bostadshusen för arbetare och tjänstemän är vitputsade och uppförda under 

1700och 1800-talen. Utmed fallet, mitt emot smedjan finns också en såg. En 

ur industrihistorisk synpunkt unik miljö. 

Kvarnen är belägen vid sjön Vagnarens avflöde åt ost. En trevåningsbyggnad 

i regelverk med fasad av faluröd locklistpanel. Kvarnen är byggd på 

1890-talet och flyttades till sin nuvarande plats 1900-01 från Hävla Bruk. 

Tillsammans med två reverterade timmerbostadshus, ett uthus och en sexkantig 

murad drängstuga utgör anläggningen en mycket samlad och väl bevarad 

anläggning. 


Bruks- och kvarnmiljön är unik, väl sammanhållen och välbevarad miljö 

med en exteriör och interiör och arkitektonisk framtoning av mycket stort 

värde. 

Underhåll och andra åtgärder bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. 

Byggnadsmiljön är av sådan art att frågan om byggnadsminnesförklaring 

har aktualiserats. 

(Endast bruksmiljön). 

46. Hävla 

Samlad industrimiljö kring Svarttorpsån med arbetar- och tjänstemannabostäder 

samt disponentvilla. Bruket anlades 1829 under namnet Skärforsa 

kvarn för tillverkning av bl.a. spik och hästskor. Idag är bruket en modern 

industri. Utmed ån ligger de äldsta industribyggnaderna byggda i rött tegel 

samt faluröda förråd. De tidigare arbetarbostäderna är från omkring 1820 

medan tjänstemannabostäderna är yngre, ingenjörsvillan (1924) och disponentbostaden 

(1901). På Borgarberget finns rester av en fornborg. 


Följande byggnader inom centrala Hävla är framträdande representanter för 

sin tids byggnadsskick och har en välbevarade exteriör och i viss mån interiör 

från byggnadstiden. Underhållsarbeten och andra åtgärder som medför 

förändring av exteriören bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. 

Byggnaderna är av sådan art att en byggnadsminnesförklaring kan komma 

att aktualiseras: 

Orestbyggnaden från 1820 

Antonssonsbyggnaden från 1820 

Följande byggnader enligt se 1: 

Finntorpet och Tallbacken är två timrade enkelstugor från medio 1700-talet 

med en timrad bod till resp. hus. Byggnaderna ligger utmed Guldsmedsviken. 

Distriktssköterskemottagningen är från 1820, Valsmästarbostaden från 

1898, Brenäsvägen 6 från 1916 (tjänstemannabostad). Inom bruksområdet: 

36


f d bult- och mutterfabrik från 1900 och magasinsbyggnad utmed Brenäsvägen 

från sent 1800-tal. 

47. Österby 2:2 Hällestad 


48. Bremyra 

Ett område är utlagt på norra sidan av Simonstorpsvägen, på båda sidor om 

Magnehultsån. Inom området finns tre välvårdade och välbevarade bostadshus 

i timmer varav två med falurött friliggande timmer och ett reverterat och 

vitputsat. Här har tidigare funnits traktens äldsta kraftstation uppförd i 

slaggsten. Den revs omkring 1973. Till bostadshusen hör också några bodar 

och mindre ekonomibyggnader. I den västra delen av området ligger Bremyra 

skola med lärarbostad. Skolbyggnaden är byggd 1922 och är en reverterad 

träbyggnad om en våning och vindsvåning med fronter på långsidorna. 

Det är en timmerbyggnad med vitgul slätputs. 

Brutet konkavt och valmat sadeltak. Lärarbostaden är byggd samtidigt med 

skolan och är en näst intill identisk byggnad. 


Se 1. 

49. Tisenhult 

Gården ligger intill sjön Tisnaren i hagmarker med allé upp till gårdsplanen. 

Mangården består av huvudbyggnad med två rektangulära och två kvadratiska 

flyglar. Anläggningen, vars tillkomstår anges till 1767, är ett gott exempel 

på en medelstor herrgård från övergångstiden mellan rokokon och 

den gustavianska stilen. De faluröda ekonomibyggnaderna och de två arbetarbostäderna 

ingår i miljön. 


Se 43. 

50. Sandstugan, Brenäs 

En förhållandevis välbevarad timrad enkelstuga som delvis har falurött friliggande 

timmer. I vinkel till stugan ligger en timrad bod med stensatt källare. 

Stugan är från 1870-talet. 


Se 1. 

37


51. Kännstorp enskilt objekt 

En stor knuttimrad loftbod med delvis friliggande timmer, faluröd. Trappan 

till loftet är borttagen. 


Se 1. 

52. Finntorp 

Torpanläggningen ligger mycket vackert i en sluttning ner mot sjön Stora 

Mögsjön. Anläggningen består av två stugor om ett rum och kök, den ena 

mindre och av undantagsstugekaraktär. Husen är timrade, faluröda friliggande. 

Det större huset består av en våning och en vindsvåning. Vindsvåningen 

ger en mycket ålderdomlig prägel med ett s.k. tredingstak och profilerade 

taksparrar. 

I vinkel till den större stugan finns en mycket ålderdomlig och ovanlig loftbod 

i falurött friliggande timmer. En bod i falurött friliggande timmer med 

knutskallar tillhör anläggningen också. Finntorp ger ett mycket ålderdomligt 

intryck. Byggnaderna är mycket välbevarade och välskötta. Torpanläggning 

kan vara den äldsta bevarade profana byggnadsmiljön i kommunen och kan 

ha sin tillkomst i den finninvandring som skedde i området under sent 1500tal. 


Anläggningen bör noga dokumenteras och åldersbestämmas. Torpanläggningen 

har en mycket välbevarad exteriör och interiör och en arkitektonisk 

framtoning av mycket stort värde. Underhåll och andra åtgärder bör ske i 

samråd med antikvarisk myndighet. Byggnaderna är av sådan art att en 

byggnadsminnesförklaring kan komma att aktualiseras. 

53. Byle 

I centrala Byle finns idag sex gårdsanläggningar samlade i form av en radbykaraktär. 

Tre av anläggningarna ligger utmed Vingåkersvägen och de 

övriga utmed Högsjövägen. Mangårdsbyggnader, flygelbyggnader, bodar 

och övriga småstugor är timrade, några med bevarade knutskallar. Flertalet 

av husen är panelade varav några är faluröda andra är vitmålade och ett av 

husen har eternitplattor. Byggnaderna är 1800-tals hus. Några av anläggningarna 

ger ett från byggnadstiden orört intryck. Utmed Högsjövägen ligger 

några av gårdarnas ladugårdar och logbyggnader. Utav dessa är det särskilt 

en som är ovanligt, ursprunglig och mycket vacker. De är en 3/4 kringbyggd 

anläggning med små takhuvar och snickeridetaljer, allt i falurött. Ett 

av boningshusen skiljer sig arkitektoniskt från de övriga på så vis att det 

bl.a. har en tornförsedd frontespis och utbyggnader av flygelkaraktär. Strax 

norr om dessa anläggningar ligger Byle f d kurortsanstalt med anor från 

1870-talet. Huset är i timmer med tillbyggnader från 1920talet i regelverk. 

38


Byggnaden är vitpanelad och fick sitt nuvarande utseende i samband med att 

byggnaden blev barnkoloni 1922. Strax intill, på ett berg ligger den gamla 

kurortskällan. 


Se 1. 

54. Kindstorp 

Knuttimrad bod med vällingklocka. Boden har falurött, friliggande timmer, 

bevarade knutskallar. Bodens dörrar är försedda med konstnärligt utförda 

gångjärnsbeslag. 


Se 1. 

55. Perstorp 

Det gamla f d militärbostället Perstorp ligger mycket vackert i en sluttning 

ner mot sjön Regnaren. Huvudbyggnaden är en timrad byggnad av parstugetyp 

i 1 1/2 våning. Byggnaden är panelad och faluröd och troligen byggd 

under 1700-talets senare hälft. Byggnaden har under 1900-talet genomgått 

förändringar som på ett negativt sätt påverkat husets exteriör. De två flygelbyggnaderna 

är ditflyttade i senare tid. En mindre bod finns på gårdstomten 

vilken tidigare varit flygelbyggnad till mangården. Det som gör den här anläggningen 

kulturhistoriskt intressant är den landskapsbild som omgärdar 

anläggningen. Landskapsbilden med små, gärdesgårdsomgärdade betesmarker 

ger ett mycket ålderdomligt intryck, ett så ålderdomligt intryck att 

det direkt går att känna igen de olika betesmarksindelningarna som de ser ut 

idag, på en skattläggningskarta från 1680-talet. 


Betoningen ur kulturhistorisk synvinkel läggs på anläggningen som helhet 

och en tyngdpunkt på den mycket ålderdomliga landskapsbilden. Det är 

mycket angeläget att denna landskapsbild bibehålls i framtiden och att ingen 

ytterligare byggnation tillåts som kan störa landskapsbilden. 

56. Annelund, Perstorp 

Utmed vägen mellan Hävla och Regna ligger denna mycket väl bevarade 

stuga uppförd 1902. Huset är av timmer, med gulmålade fasspontpanel, stående, 

liggande och diagonalt med den tidstypiska sekelskiftssnickarglädjen 

på veranda och fönsteromfattning. Exteriört ger byggnaden intryck av att 

vara från byggnadstiden orört med undantag för att den tidigare kan ha varit 

reverterad. 


Se 1. 

39


57. Kalbo 1:9 

Mitt i Kalbo, granne med den f d affären, ligger en gårdsanläggning bestående 

av mangård och flygelbyggnad. De är från 1890-talet, byggt i timmer 

och reverterat endast manbyggnaden -. Huset har det för tiden mycket sirliga 

och eleganta snickarglädjen på veranda, fönsteromfattningar och vindskivor. 

Över den stora verandan finns en liten frontespis. Gårdsanläggningen har en 

välbevarad exteriör, orörd. 


Se 1. 

58. Frängsäters skola 

Skolbyggnaden är en träbyggnad i en våning och vindsvåning med en tillbyggnad 

i väster. En flygelbyggnad i falurött timmer med pulpettak finns 

också. Skolbyggnaden är från 1872 och byggd i timmer med faluröd liggande 

pärlspontpanel. 


Se 1. 

59. Brenäs skola 

Skolan ligger naturskönt vid en sluttning till sjön Tisnaren. Byggnaden är en 

träbyggnad i en våning och vindsvåning med farstuutbyggnad. Den har 

timmerstomme med faluröd locklistpanel. Skolan byggdes 1922. Dess interiör 

är orörd. 


Se 1. 

60. Åndenäs IOGT lokal 

Byggnaden, av okänd ålder, är en rektangulär faluröd timmerstomme med 

timret friliggande. Byggnaden har en intressant exteriör. Den är numera, 

interiört, ombyggd till sommarstuga. 


Se 1. 

61. Hävla kapell 

Mittemot det mycket välbevarade kapellet från 1884-85 ligger det en gård 

med knuttimrad loftbod. Denna är en faluröd timmerbyggnad med timret 

friliggande. 


Se 1. 

40


62. Ekesjö kapell 

Kapellet ligger i Ekesjö by omgivet av äldre bostadshus. Byggnaden är från 

1877 byggd i träkonstruktion, reverterat och med vit spritputs med slätputsade 

knutar och fönsteromfattningar. Byggnaden innehåller ett stort kapell 

med utbyggnad åt NV med en liten samlingssal. Byggnaden är i mycket gott 

och ursprungligt skick. 


Kapellet har en välbevarad exteriör och interiör från byggnadstiden. Den 

arkitektoniska framtoningen är av stort värde. Underhållsarbeten och andra 

åtgärder bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. Byggnaden är av sådan 

art att en byggnadsminnesförklaring kan komma att aktualiseras. 

63. Regnaholm 

Sätermiljö med mangård placerad på en udde i sjön Regnaren. På fastlandet, 

där även mangården låg till 1600talets mitt, finns ekonomibyggnaderna och 

arbetarbostäderna placerade invid de omgivande åker- och hagmarkerna. 

Huvudbyggnaden, uppförd på 1760-talet i två våningar under brutet valmat 

tak, är en typisk representant för rokokons herrgårdsarkitektur, medan flyglarna 

visar en del äldre stildrag. 


Se 43. 

64. Ulen 

Välbevarad enkelstuga från 1800-talets mitt i två våningar, panelad och faluröd, 

samt ekonomibyggnader. 


Se 1. 

65. Sågartorp enskilt objekt 

Mindre gård med knuttimrad faluröd loftbod. 


Se 1. 

66. Falla, Regna sn 

Mindre gård med enkelstuga i två våningar, faluröd och panelad, från 1800talets 

mitt samt ålderdomlig knuttimrad ladugård på hög stenfot. 


Se 1. 

41


67. Göntorp 

By om tre gårdar med omgivande hag- och åkermark. Manbyggnaderna 

utgörs av mycket ursprunglig parstuga i två våningar från sent 1700-tal, 

falurött friliggande timmer med bl.a. ett blyspröjsat fönster på ena gaveln, 

ytterligare två timrade stugor varav en är reverterad och mycket välbevarad. 

Bland ekonomibyggnaderna finns en del knuttimrade bodar. 


Se 1. 

68. Tyresfall 

Ålderdomlig gårdsanläggning på moränkulle i lerfylld och uppodlad sänka 

vid Ålsjön. Manbyggnaden och de två flyglarna är knuttimrade, panelade 

och faluröda, uppförda i en våning, troligen under 1700-talets första hälft. 

På mangården finns vidare en karolinsk flygel med kvadratisk plan under 

topptak, panelad och faluröd. Väster om gården märks en fägata samt en 

fornlämning i form av en treudd. 


Se 43. 

69. Södertull 

Knuttimrad parstuga i 1 1/2 våning, faluröd och panelad under tegeltäckt 

sadeltak. Två bodar. 


Se 1. 

70. Regna kyrkomiljö 

Kyrkbyn ligger i kanten av en lerfylld och uppodlad sänka vid sjön Regnaren. 

Kyrkan uppfördes 1785-87 efter ritningar av länsbyggmästare MO Beurling. 

Efter en brand 1913 fick kyrkan sin jugendinteriör och sin karaktäristiska 

lökkupol. I byn som är Regna sockens administrativa centrum, märks 

vidare det s.k. Vita Huset från 1824 innehållande skola och sockenstuga, 

ålderdomshem samt öster om kyrkan prästgården och f d kyrkskolan, numera 

bygdegård. Väster om kyrkan ligger utmed bygatan kyrkbyns manbyggnader 

samlade i en rumsligt sluten miljö. Bebyggelsen består av traditionella 

1800-talshus, panelade och faluröda under tegeltak. Den f d gästgivaregården 

finns bevarad. (Vita Huset är byggnadsminne.) 

Regna hembygdsgård ligger strax söder om Regna kyrka. 

När Regna församling 1938 byggde nytt arrendatorboställe skänkte man till 

hembygdsföreningen området med det gamla lönebostället/klockargården 

till hembygdsföreningen. På platsen låg då ett gammalt bostadshus från 

1700-talet och den stora loftboden, byggd 1744. Dessa båda byggnader kom 

42


att utgöra stommen till den nuvarande hembygdsgården. Övriga byggnader 

är ditflyttade eller nyuppförda. 


Vita Huset är byggnadsminnesförklarat. Det f d ålderdomshemmet har ett 

för kyrkomiljön betydande miljövärde och är mycket känsligt för exteriörförändring. 

Byggnaden är från 1869 och har en mycket ursprunglig och 

välbevarad exteriör. Underhållsarbeten och andra åtgärder bör ske i samråd 

med antikvarisk myndighet. Byggnaden är av sådan art att en byggnadsminnesförklaring 

kan aktualiseras. Byggnadsmiljöer i kyrkbyn där i övrigt 

av kulturhistoriskt värde där rekommendation Se 1. bör gälla är: 

f d gästgiveriet från tidigt 1800-tal med två bostadshus f d handelsbod 

och magasin 

gården Bratteberg 1:3 

f d skomakeriet Fredriksdal från 1874 

prästgården från 1919 

bygdegården Ekebo från 1900 

Karlsro, Regna 1:2 

Lenestad, f d prästgård från 1803 

Mauritzberg från 1850 

Regna hembygdsgård 

Kyrkbyn är av stort betydande intresse för kulturminnesvården med en väl 

sammanhållen miljö. Den är av länsintresse. 

71. Börstorp 

Byn ligger på en grusbildning i öppen odlingsmark. Bebyggelsen utgör en 

samlad bybildning med manbyggnaderna, huvudsakligen i ljusa färger från 

1800-talets slut och 1900-talets början, i välexponerade lägen. Bakom ligger 

ekonomibyggnaderna, trä, faluröda ungefär av samma ålder. Vid laga skiftet 

1853 försköts byns mitt åt väster genom att de sydligaste liggande gårdarna 

utflyttades. 

Värdet i miljön ligger mer på helheten än i de enskilda byggnadernas kulturhistoriska 

kvalitéer. 


Se 1. 

72. Kolvetorp 

Mindre by i mosandfylld sänka vid sjön Västjuten. Vid laga skiftet bestod 

byn av fem brukningsenheter på sammanlagt 1/4 mantal frälse. Av dessa 

ligger fyra kvar, varav tre i själva bykärnan. De tre gårdarna i bykärnan består 

av en samlad och enhetlig 1800-talsbebyggelse med enkelstugor och 

flera knuttimrade ekonomibyggnader. 

43



Se 1. 

73. Ingesgärde 

Byn ligger direkt norr om Kyrkbyn på sluttningen till sjön Regnaren. Det är 

en samlad bymiljö om två mangårdar med ekonomibyggnader i falurött av 

sen 1800-tals karaktär. Bland byggnaderna kan nämnas f d manbyggnaden 

och magasinet på 2:1 och manbyggnaden med två flyglar på 4:1. 


Se 1. 

74. Björke gamla och nya skola med lärarbostad 

Skolbyggnaderna och lärarbostaden ligger samlade centralt i Igelfors. Nya 

skolan och lärarbostaden är byggda 1920 och är timmerbyggnader med faluröd 

locklistpanel om en våning med vindsvåning. Gamla skolan är byggd 

1895 och är en träbyggnad om en våning och vindsvåning med frontespisar 

samt två verandor med snickarglädje. 

Huset är en timmerbyggnad med faluröd locklistpanel. Dess interiör är i 

stort sett ursprunglig. 


Se 1. 

75. Bottens skola med lärarbostad 

Skolan ligger i ett skogsområde intill vägen mellan Regna och Breven. Lärarbostaden 

ligger mittemot på andra sidan vägen. Skolan är byggd 1911 

och består av en timrad, faluröd med liggande fasspontpanelad byggnad i en 

våning med vindsvåning och veranda. Interiören är ursprunglig och oförändrad. 

Lärarbostaden är byggd 1875 och består av en timrad faluröd, med liggande 

fasspontpanelad byggnad om en våning med vindsvåning. 


Se 1. 

76. Klövs kapell 

Kapellet ligger på en bergknalle ca 400 m norr om gården Klöv. Byggnaden 

är från 1896 och i mycket gott och ursprungligt skick exteriört. Det är en 

med friliggande timmer i falurött kapell med en utbyggnad åt väster. 


Se 1. 

44


77. Folkström 

Samlad bruksmiljö vid Emmån. Här har funnits stångjärnsbruk och järnmanufaktur. 

Fallen har även utnyttjats för kvarn och sågrörelse. Driften lades 

ner omkring 1880. Av bruksherrgården finns endast de två flyglarna uppförda 

vid 1800-talets början kvar. Huvudbyggnaden har flyttats till Ljusfallshammar. 

Arbetarbostäderna är antingen reverterade och ljust putsade eller 

panelade och faluröda. Ett äldre, nyligen restaurerat magasin samt kapellet, 

en f d skola, med Sveriges äldsta tramporgel bevarad, kompletterar miljön. 


Kapellet, se 62 

Herrgårdens flygelbyggnader, f d bostad och kontor från 1800-talets första 

hälft. Järnboden, magasin från tidigt 1800-tal. F d spannmålsmagasin från 

tidigt 1700tal. F d mjölnarbostaden från tidigt 1800-tal. Kvarnen från 1800talets 

första hälft. 

Två f d smedarbetarbostäder, en faluröd den andra reverterad från tidigt 

1800-tal. Se 1. 

78. Grytgöl 

Grytgöl tillhör Hällestads norra bergslag och 1630 startades stångjärnsbruk i 

samband med att gruvor upptogs. Den gamla bruksmiljön ligger vid Emmåns 

fall och innehåller fördämningsanläggningar, såg, bruksherrgård 

(1820-tal), brukskontor, arbetarbostäder samt en mängd ekonomibyggnader. 

Till de äldre byggnaderna hör en stångjärnsbod, lusthus från 1700-talet och 

brukskontoret från omkring 1750. Arbetarbostäderna är i regel faluröda 

flerfamiljshus byggda i två våningar under 1800-talets andra hälft eller 

1900-talets början. Den ålderdomliga prägeln har kunnat behållas tack vare 

att den nya industrianläggningen, oberoende av direkt vattenkraft, lokaliserats 

en bit från den gamla bruksmiljön. 

Rekommendation 1 AB 

Den mycket ålderdomliga järnboden i gråsten och falurött friliggande timmer 

liggandes utmed bruksgatan har en från sin byggnadstid orörd och välbevarad 

exteriör med arkitektonisk framtoning av stort värde. Underhåll och 

andra arbeten bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. Byggnaden är av 

sådan art att en byggnadsminnesförklaring kan komma att aktualiseras. 

Se 1. följande byggnader: 

F d stall från 1800-talet 

Lusthus från 1700-talet utmed Rommetorpsvägen 

Hemgården med entrépartier i klassisk stil från 1949 

Markörstugan från 1739 

Två f d arbetarbostäderna Över och Nedre Bruket från 1873 och 

drängstugan från 1878 

Grytgöls herrgård från 1820 

Brukskontoret från 1906 

45


F d inspektorsbostaden Lilla herrgården från 1790-ta-let 

Området som helhet med den gamla bruksanläggningen har ett stort miljömässigt 

kulturhistoriskt värde. 

79. Simonstorp 

Byn ligger utmed landsvägen och är placerad på grus och moränbildningar 

norr om odlingsmarken. Vid laga skiftet 1853 omfattade byn fem gårdar 

varav en utflyttades. Kvar fick bl.a. gästgivaregården ligga NO om bycentrum 

med sina från 1800-talets första hälft bevarade bostadshus av paroch 

enkelstugetyp. I själva bykärnan ligger tre manbyggnader kvar från tiden 

innan laga skiftet, samtliga av trä och faluröda och troligen samtida med 

gästgiveriets byggnader. SV om byn finns en kvadratisk stensättning. 


Se 1. 

80. Djuckerö enskilt objekt 

Herrgård uppförd 1920-22 i s.k. 20-talsklassicism. Huvudbyggnaden är av 

trä, reverterad och vitputsad i två våningar under valmat brutet tak. De faluröda 

ekonomibyggnaderna är ungefär samtida. 


Se 1. 

81. Hällestads kyrkomiljö 

Kyrkomiljön ligger centralt på den uppodlade lerslätten, den s.k. Hällestadsslätten. 

Till socknens administrativa centrum hör kyrkan uppförd 1895 i 

nygotisk stil efter ritningar av Hjalmar Kumlin och prästgården med undervåning 

från 1730 och ovanvåningen från 1801. Vid det f d marknadstorget 

framför kyrkan, där förut tinget haft säte, finns nu skola med lärarbostad, 

båda faluröda från 1926 och väl bevarade representanter för den tidens skolbyggnadsstil. 

I miljön ingår också hembygdsgården som är inrymt i "Madam 

Bruns stuga" från 1880-talet. Denna tillsammans med det s.k. "Badhuset", 

från 1889, är områdets två ursprungliga byggnader. De övriga byggnaderna 

är ditflyttade från olika delar av Hällestads socken. Bebyggelsen omkring 

kyrkomiljön utgörs av villabebyggelse. 


Se 1. 

82. Emmetorp 

Enhetlig gårdsanläggning på Hällestadslätten. Manbyggnaden är uppförd i 1 

1/2 plan med frontespis, veranda med snickarglädje samt ljust målade fasader 

och sadeltak. De två flyglarna är målade i samma färg och den faluröda 

46


tvålängade ekonomibyggnaden är uppförd ungefär samtidigt som manbyggnaden 

omkring 1860-talet. 


Se 1. 

83. Valstorp 2:2 

Ryggåsstuga i en våning med faluröd locklistpanel. På vissa partier sitter 

skär puts. På putsen har spikats lister för att åstadkomma locklistimmitation. 


Se 1. 

84. Valstorp 1:4 

Två gårdar med manbyggnader från 1800-tal, en enkel respektive parstuga. 

Anmärkningsvärda är de triangelformade fönsteröverstyckena som är en 

vanlig byggnadsdetalj i trakten. Till gårdarna hör ekonomibyggnader, bl.a. 

ett par timrade bodar. 


Se 1. 

K 85. Skedevi kyrkomiljö RIKSINTRESSE 

På en uppodlad mindre lerslätt sluttande mot sjön Tisnaren ligger socknens 

administrativa centrum med byarna Hagby och Husby. Två gravfält finns, 

dels vid Husby och dels på Hagbys marker norr om kyrkan. Kyrkan är medeltida 

men har fått sin gustavianska karaktär i och med tornets (1777) samt 

korets och tvärskeppets (1807) tillkomst. Vid kyrkan finns ålderdomshem, 

skola och församlingshem. Norr därom ligger prästgården, med sin ålderdomliga 

manbyggnad. Efter laga skifte är bebyggelsen relativt spridd. Övervägande 

delen är traditionell 1800-tals bebyggelse med manbyggnaderna i 

omväxlande falurött och ljusa färger, flera med snickarglädje. Områdets 

centrala karaktär i bygden illustreras av kontinuiteten från förhistorisk tid 

via medeltid till 1800-talets jordbruksreformer. 

Rekommendationer 1AB 

Kyrkan och prästgården se 3. Övrig bebyggelse se 1. 

K 86. Sonstorp RIKSINTRESSE 

Bruks- och säterimiljö kring Hällestadån. Säteriet grundade sin ekonomi 

främst på bruket, vilket anlades 1580. Under 1800-talet kom jord och 

skogsbruket att bli allt betydelsefullare och 1910 nedlades bruket. Bevarat 

från brukstiden finns bl.a. en putsad f d arbetarlänga, bruksgården med flyglar 

och en del faluröda timrade bodar. En gammal hyttruin, överhyttan, lig- 

47


ger intill fallet (nedlagd under 1700-talet). Vid fallet finns en kvarn, ett litet 

kraftverk, faluröda ekonomibyggnader och arbetarbostäder. Utmed landsvägen 

har en liten samhällsbildning uppstått med små enfamiljshus, konsumaffär, 

skola och missionshus. Själva herrgårdsanläggningen söder om bruket 

innefattar huvudbyggnad (1792), flyglar (1806), stall, allé, park och trelängad 

ekonomibyggnad vid vägen. 

Huvudbyggnaden hör till det sena 1700-talets märkligaste profana byggnader 

i Östergötland. I området finns ett flertal faluröda arbetarbostäder från 

1900-talet. 

Anmärkningsvärd är Stråkvads bro (1921). Miljön illustrerar flera viktiga 

historiska skeden och innehåller många kulturhistoriskt intressanta byggnader. 

(Sonstorps herrgård är byggnadsminne, hyttruinen är skyddad enligt 

fornminneslagen.) 


Hela området inom bruks- och säterimiljön. Se 1. Sonstorps herrgård är 

byggnadsminne. Ett magasin från sent 1700-tal vid Bruksgården är av sådan 

art att underhåll och andra åtgärder som medför förändring bör ske i samråd 

med antikvarisk myndighet. En byggnadsminnesförklaring kan komma att 

aktualiseras. 

87. Gruvbacken 

Gruvmiljö med det s.k. Storgruvefältet innehållande sju gruvhål och en 

skärpning, alla upptagna mellan 1600-talet och 1800-talets början. Störst är 

Storgruvan som upptäcktes 1646 och definitivt lämnades 1739. Bland bebyggelsen 

märks ett gruvtorp, en knuttimrad enkelstuga med härbre. Ett par 

villor ingår i miljön. 


Se 1. 

88. Skogalund 

Liten ryggåsstuga med friliggande omålat timmer uppförd på allmänningsmark, 

nu belägen på villatomt. 


Se 1. 

89. Åsebro 

Knuttimrad parstuga med friliggande timmer, faluröd och bl.a. triangelformade 

fönsteröverstycken. 

48



Se 1. 

90. Bakarebo 

Knuttimrad tvillingstuga, faluröd under grästak. Som flygel ligger en tillbyggd 

parstuga i två våningar, 

panelad och faluröd. Bland ekonomibyggnaderna märks en knuttimrad bod. 


Se 1. 

91. Hällestads tingshusmiljö 

Området innefattar Hällestads f d tingshus från 1879 och flygelbyggnaderna, 

varav den ena är f d vaktmästarbostad från 1883 och den andra är arrestlokalen. 

F d tingshuset är en stor träbyggnad med inbyggd veranda och frontespis 

med liggande fasspontpanel målade i gult med bruna snickerier. Detsamma 

gäller för f d vaktmästarbostaden. Till området hör också bostadshuset 

som ligger på andra sidan järnvägen, mitt emot tingshuset. Byggnaden är 

en tvåvånings träbyggnad från 1880-talet med frontespis och veranda med 

snickarglädje. Huset är målat i ljusgrönt med mörkgröna snickerier. F d 

tingshuset används idag som barnomsorgslokal. 


Se 1. 

92. Borggård 

1651 uppfördes en hammare i Borggård. Denna arbetade ända fram till 1887 

då den lades ner. Bruket hade då sedan 1867 varit i Oscar Trägårdhs ägor. 

Denne inledde 1887 brukets produktion som den är idag. 

Den för inventeringen aktuella delen av Borggårds bruk ligger väster om 

Sätraån och grupperad kring Borggårdsån. Söder om Borggårdsån finns ett 

område med arbetarbostäder och ett par tjänstemannavillor. Intill ån är f d 

mjölnarbostaden belägen med kvarnen på andra sidan vägen. Fabriksområdet 

ligger på platsen för hyttan och hammaren i Borggårdsån. Där finns nu 

lagerlokal och värmecentral i den äldsta byggnaden från 1906, nedlagd såg 

och spånhus, snickeri med virkestork och virkesförråd, slagmaskinsverkstad 

och pressverkstad, de flesta byggnaderna från 1940-60. 

Nordväst om ån ligger ett område med arbetarbostäder, tjänstemannavillor 

samt bostäder och ekonomibyggnader till lantbruket. Här finns också stationsområdet 

nedanför herrgården. Persontrafiken på järnvägen lades ned på 

1960-talet. 

På en höjd, mellan järnvägen och Borggårdsån, ligger herrgården. Den består 

av en huvudbyggnad med två flyglar kring en grusad plan, orangeri, 

49


uthus i parken och lekstuga. Flyglarna är uppförda på 1720-talet respektive 

1700-talets slut och huvudbyggnaden 1825. Den norra flygeln används som 

kontor och den södra som tillfällig bostad. Även huvudbyggnaden är för 

närvarande bebodd. 

På den öppna gräsplanen mot ån växer enstaka träd. Kring ån är en riklig 

vegetation. Ett hus invid åkanten är byggt av mörk slaggsten. 

De flesta hus på bruket är nu målade i gräddgult med gröna snickerier, liksom 

herrgården. Tidigare var de flesta faluröda med vita knutar. Flera av 

husen är nu helt eller delvis tomma. Området får sin karaktär av den kuperade 

terrängen och rikliga grönskan. I norr tar den öppna marken med hagar 

och åkrar vid. AB Borggårds Bruk består totalt av ca 1 100 ha. 

Rekommendation1AB 

Bruksherrgården från 1825, kontoret från sent 1700-tal, gäststugan från 

1720 och orangeribyggnaden av okänd ålder är framträdande representanter 

för sin tids byggnadsskick och har en välbevarad exteriör. Även arkitektoniska 

framtoningen är av stor betydelse. Underhållsarbeten och andra åtgärder 

som medför stor förändring bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. 

Byggnaderna är av sådan art att en byggnadsminnesförklaring kan 

komma att aktualiseras. 

Se 1. följande: 

Skidbacksvägen "Villan", f d arbetarbostad från 1931 om 2 1/2 våning 

i träkonstruktion med valmat sadeltak. 

Rosenstråles väg 3, f d tjänstemannabostäder med två uthus, varav det 

ena med källare. Byggnaderna är från 1912-15 och är i träkonstruktion 

med regelverk och liggande fasspontpanel i gräddgult. 

Borggårdsvägen 2, f d mjölnarbostaden och f d dagsverksstuga byggda 

omkring 1880. Husen är byggda i träkonstruktion och har faluröd 

fasspontpanel och locklistpanel. 

Observatorievägen 2, f d verkmästarbostaden från 1876. Huset är i 

träkonstruktion om 1 1/2 våning med gräddgul spritputsfasad. 

Oscar Trägårdhs väg 7, 9, 11, bostadshus från 1874, f d kuskbostad 

från 1894 och f d trädgårdsmästarbostaden från 1874. Husen är byggda 

i träkonstruktion med liggande faluröd fasspontpanel. 

Uthus i slaggsten om 1 1/2 våning med sadeltak, badhus i träkonstruktion, 

liggande panel med spåntak och ledstuga i träkonstruktion. Samtliga 

tillhörande herrgårdsmiljön. 

Ladugård/loge tillhörande bruket. Byggd ca 1850 i träkonstruktion, 

gråsten och tegel, falurött. Ekonomibyggnad i timmer, faluröd. Under 

husets västra del finns en källare. 

Industriområdet: lagerlokal/värmecentral byggd 1906 i stenstomme 

och gråvit spritputsad panel. Slagmaskin- och pressverkstad från 

1940-talet i stenstomme med vitputsad fasad. Kvarnen, okänd ålder, 

byggd i timmer faluröd om 1 1/2 våning. Nedlades 1964. 

50


F d Observatoriet, en ljusreverterad träbyggnad uppförd 1948 innehållande 

rum för bl.a. observatorieverksamhet. Överingenjör Oscar 

Wiberg lät uppföra observatoriet. 

93. Lafallet 

Liten torpmiljö bestående av stuga, bod, ladugård och loge. Stugan är av 

ryggåstyp i timmer med faluröd locklistpanel från tidigt 1800-tal. Boden är 

faluröd med ovanliga fönster, höga och smala. Huset är av den typ som kan 

ha inrymt en mindre hantverksrörelse. Logen är av rundtimmer med bibehållna 

knutskallar. 


Se 1. 

94. Ljusfallshammar 

Hyttan i Ljusfall, Djuckeröhyttan, nämns i handlingar från 1625. Den var i 

bruk till 1808 för att sedan ligga öde fram till 1820 då den blåstes en kortare 

tid. 

På 1800-talet var bebyggelsen gles. Det äldsta huset lär vara det närmast 

öster om Hillö, Ljusfall Mellangård 2:11, 1838. I samband med expansionen 

vid 1900talets början uppfördes en del arbetarbostäder och tjänstemannavillor. 

Omkring 1915 bildades en Konsumförening som först disponerade ett 

litet hus vid nuvarande Selgubbevägen och sedan fick flytta in i nuvarande 

butiken 1917. Ett egnahemsområde nordväst om Konsum inköptes från 

Ljusfallshammars Fabriks Aktiebolag och bebyggdes. 

Ljusfallshammar är nu ett långsträckt samhälle med bebyggelsen koncentrerad 

kring Örebrovägen och centrala kortare avtagsvägar. Inventeringsområdet 

har begränsats till det mest tättbebyggda området mellan Grytgölsvägen 

i öster och korsningen Järnvägen/Örebrovägen i väster. I norr begränsas 

samhället av skogen och i söder av en dalgång med åkrar och hagar samt 

sjön LillNälern. Det är ett mjukt böljande landskap där samhället ligger på 

branten från dalgången mot skogen. Detta gör att flera tomter är kuperade. 

Väster om Hyttsjön är nu industrierna koncentrerade. Till den mekaniska 

verkstaden hör ett äldre kontorshus vid Örebrovägen. Det är sammanbyggt i 

norr med själva verkstadsdelen som består av några sammanbyggda längor. 

Även det gamla gjuteriet, som lär vara ortens äldsta industribyggnad finns 

kvar. Också Hillöfabriken består till större delen av äldre bebyggelse. Den 

östra delen av själva snickerifabriken är uppförd innan 1920-talet och den 

västra delen ett par årtionden senare. 

Den sydöstra delen av inventeringsområdet är den med mest homogen bebyggelse. 

Närmast Örebrovägen ligger mestadels villorna från 1930-talet 

och innanför dem de från 1940-talet och senare. I övrigt är det en blandning, 

med övervägande bebyggelse från 1905-1940. 

51


Bebyggelsen söder om järnvägen är sparsam. Längst i nordost ligger Högamon, 

ett modernt bostadsområde med små radhus och villor, de flesta med 

tegelfasader. 

Trots kraftiga ombyggnader av en del äldre hus kan man iaktta en del äldre 

detaljer som är gemensamma: den dekorativa avslutningen på taksparrarna, 

det kantställda teglet som bildar en fris på skorstenarna, den solfjädersformade 

dekorationen i gavelröstena mm. Även många uthus liknar varandra 

med t ex extra slåar på utsidan av dörrarna. 

Rekommendation1AB 

F d disponentbostaden, Wallenius väg 2 "Högvalla" (Lf ögd 3:84), från 

1904, byggd i träkonstruktion med liggande och stående fasspontpanel. Huset 

är i två våningar med valmat sadeltak och mycket omfattande dekorativt 

utformade snickerier är en mycket framträdande representant för sin tids 

byggnadsskick och har en väl bevarad exteriör. Den arkitektoniska framtoningen 

är av mycket stor betydelse. Underhållsarbeten och andra åtgärder 

som medför stor förändring bör ske i samråd med antikvarisk myndighet. 

Byggnaden är av sådan art att en byggnadsminnesförklaring kan komma att 

aktualiseras. 

Se 1. följande: 

Örebrovägen 472 (Lf mellangd 2:5). Bostadshus, uthus och f d undantagsstuga 

från 1870-talet. Bostadshuset i träkonstruktion, faluröd locklistpanel, 

uthusen är i falurött timmer. 

Ljusfalls skola och lärarbostad. Byggnaden är i timmer med faluröd 

fasspontpanel. Taket är brutet och valmat sadeltak. År från 1907. Lärarbostaden 

är i timmer med faluröd locklistpanel från 1949. 

Örebrovägen 432 (Lf mellangd 2:11). Bostadshus och lusthus. Det tidigare 

är i timmer med gul liggande fasspontpanel på förvandring från 

1838. Lusthuset är i regelverk. 

Gjutmästarvägen 8 (Lf ögd 3:33). Bostadshus i 1 1/2 våning med friliggande 

falurött timmer. Ålder okänt. 

Ljusfalls gamla skola (Lf ögd 3:37). Byggnaden är i timmer med faluröd 

liggande panel i förvandring. Ålder okänd. 

Stenbergs Maskin AB. Kontoret, verkstaden, f d gjuteriet. Byggnaderna 

är i sten med vit spritputsfasad, gjuteriets gavelröste är i röd fasspontpanel. 

Byggnaderna är från tiden 1907-1917. 

Wallenius väg 5 och 7, "Högalund" (Lf Östergd 3:102,103). Två f d 

arbetarbostäder från 1900-1910. Husen har stenstomme med vit spritputsfasad 

om 2 1/2 våning. 

Selgubbevägen 2, "Adolfsberg" (Lf östergd 3:113). Lusthus från omkring 

1915. 

Örebrovägen 420, "Granliden" (Djuckerö mellangd 1:12). Bostadshus 

i träkonstruktion med gul liggande fasspontpanel från 1933. 

Högamonvägen 7, "Bredablick 3" (Djuckerö mellangd 1:19). F d arbetarbostad 

från 1907. Huset är i 2 1/2 våning med valmat sadeltak, 

byggt i träkonstruktion med röd liggande och stående fasspontpanel. 

52


Örebrovägen 428 (Djuckerö 6:1). Lusthus från ca 1904 har tidigare 

tillhört f d disponentbostaden (Wallenius väg 2). 

95. Borggårds skola (Skräddartorp 1:6) 

Skolbyggnaden är från 1910 och är en träbyggnad om 1 våning och vindsvåning 

byggd i timmer med faluröd liggande och stående fasspontpanel. 

Taket är ett brutet och valmat sadeltak. 


Se 1. 

96. Simonstorps fd skola (Simonstorp 1:11) 

Skolan ligger 2 km söder om Grytgöl. Byggnaden är från 1860 och är i trä 

om 1 våning med vindsvåning byggd i timmer med faluröd panel på förvandring. 

Till huset hör tre uthus i falurött. 


Se 1. 

97. Prästköps fritidsgård (IOGT) 

Byggnaden är från 1907 och har friliggande timmerstomme i falurött. 

Byggnaden är orörd exteriört och interiört från byggnadstiden. 


Se 1. 

98. Klintorps fd missionshus 

Byggnaden är från 1889 och har friliggande faluröd timmerstomme. 


Se 1. 

99. Prästköps fd missionshus (Bårstorp 5:1) 

Byggnaden är från 1892 och är i friliggande faluröd timmerstomme. Huset 

innehåller även en bostadsdel. 


Se 1. 

100. Kolstads villa 

F d arrendatorsbostaden till Kolstads säteri. Byggnaden ligger utmed Norrköpingsvägen, 

på en liten höjd vid Ysundaviken. Huset är troligen uppfört 

under sent 1800tal i trä med sadeltak och avvalmade gavelspetsar. 

53



Se 1. 

Broar 

101. Hällestadsbron 

Bro över å i Finspång. Bron uppfördes år 1776 av Mattias Uhr i tre valv av 

naturlig huggen sten i kallmur. Upp- och nedströms finns två små pelarnoser. 

Övre skiften har pålagts senare och består av slaggsten som pågjutits 

med betong. Bron tillhör den äldsta bevarade generationen av stenvalv. Den 

är av monumental karaktär och ett fint exempel för sin tids brobyggnadsteknik 

i sten. Ytterliggare förstärkningsarbete gjordes på bron under 1980-talets 

mitt. 

Bron ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. 

Rekommendation: 1A 

102. Stjärnviksbron 

Bro över Grons utlopp vid Stjärnviks säteri. Karaktäristiskt för bron är de 

välbyggda och i förhållande till valvet ovanligt långa anslutningsmurarna. 

Byggnadsåret är 1857. Översta skiktet har pågjutits med betong. P g a en 

nedströms fördämning är stora delar av valvet under vatten. Bron ingår som 

ett organiskt och väsentligt element i det omgivande feodalt präglade landskapet. 

Bron ligger inom 1A område. 


103. Ståkvads bro 

Bro över Hällestadsån söder om Sonstorps herrgård. Bron byggdes 1929 i 

ett stort spann i samband med en vattenreglering. Karaktäristiskt för bron är 

de ca 2 m höga och ornamenterade ståndarna av huggen sten, som markerar 

början respektive slutet av bron. Stråkvads bro är ett utmärkt exempel på hur 

tidig betongbyggnadsteknik kombineras med en mer traditionell brobyggnadsteknik, 

bl.a. för att skapa en monumental och estetisk attraktiv bro. 

Bron ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. 


104. Doversundsbron 

Bro över Doversund mellan Dovern och Glan. Konstruktionen är parabelfackverk 

med stående reglar lagda på stenlandsfästen. Bron är välbevarad 

som tillhör de första typerna landsvägsbroar av stål, som allmänt började 

byggas på 1800-talet. Bron är troligen från sekelskiftet. 

54



105. Borggårds järnvägsbro 

Bro över Borggårdsån i Borggård. Bron är byggd av Bergsunds Mekaniska 

Verkstad 1866. Men på denna plats har bron endast legat sedan 1923, då den 

blev flyttad hit från Jösse älv i Värmland, Det är den äldsta inventerade i en 

karaktäristisk representant för typgruppen stålbalksbroar. 

Belägen på sträckan Pålsboda - Norrköping Ö. Bron ingår i ett 1A område. 


106. Käxelvik, Skedevi hembygdsgård 

Hembygdsgården ligger mellan Hävla och Skedevi vid den innersta delen av 

Björnhultafjärden. Gården heter Käxelvik och är troligen byggd i slutet av 

1700-talet som kapplansboställe och fungerade under 1900-talet som komministerboställe. 

Hembygdsgården ägs av Skedevi församling men sedan 

1959, då hembygdsföreningen bildades, utlånas den till hembygdsföreningen. 

Loftboden flyttades till Käxelvik 1984 från Hävla gård. 


5.2. Naturvård och ekologi 2 kap 3 resp. 6 §§ NRL 

Områden av riksintresse 

Följande områden har så stort allmänt intresse att de betecknas som riksintressanta 

för naturvården. De skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt 

skada naturmiljön. 

N 55 (N 21) Vångaförkastningen inklusive Glanförkastningen 

N 53 (N 51) Emmaån 

N 54 (N 76) Regnaholm 

De inom parentes angivna beteckningarna ansluter till angivelsen i boken 

Natur Kultur, Länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. 

Beskrivning av objekten finns i avd 8, Riksintressen. 

Länsstyrelsen har föreslagit områdenas omfattning. 

Kommunen har ingen avvikande mening. 

Naturvård 

Länsstyrelsens styrelse i Östergötlands län har antagit naturvårdsplan, som 

ett handlingsprogram för naturvårdsarbetet i länet. 

Länsstyrelsens planeringsavdelning har i boken NATUR, KULTUR, Miljöer 

i Östergötland 1983 publicerat naturmiljöer i Finspångs kommun. 

55


Med utgångspunkt från materialet har följande sammanställning gjorts för 

kommunen. 

Hot, skydd och vård 

Hot 

Människan har alltsedan hon invandrade i landet påverkat naturen. Idag 

finns inga områden som är opåverkade av mänsklig verksamhet. Den påverkan 

som sker idag skiljer sig dock avsevärt från tidigare genom de möjligheter 

som skapats genom den tekniska, ekonomiska och kemiska utvecklingen 

och genom befolkningsökningen och den ökade fritiden. 

Det allvarligaste hotet i dag mot naturen, kulturlandskapet och dess minnesmärken 

är den snabba strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket. 

Jordbruket koncentreras till de bästa jordarna. Gårdar slås ihop till större 

brukningsenheter. 

Bete i hagmarker och andra mer eller mindre naturliga betesmarker för 

mjölkkor eller köttdjur med krav på snabb tillväxt är ofta inte längre lönsamt. 

När hagmarkerna inte längre betas, är marken normalt att betrakta som 

skogsmark enligt skogsvårdslagen, och skall planteras med skog. Det rör sig 

då i regel om granskog, eftersom det är fråga om för skogsbruk bördiga 

marker. I en ur skogsbrukssynpunkt lyckad granplantering finns efter ett par 

årtionden nästan inget kvar av de växter och djur som fanns i hagen. 

Om särskilda naturvårds- och kulturmiljöintressen påtagligt skulle skadas av 

skogsbruksåtgärder, skall inte marken betraktas som skogsmark (SVL § 2). 

Reproduktionsplikten gäller alltså ej på sådan mark. Exempel på sådana 

marker kan vara flora- och faunalokaler med hög artrikedom eller raritet, 

ljunghedar och nedlagda betes- och slåttermarker. 

Nedläggning av jordbruksmark äger rum i skogs- och mellanbygderna. I de 

gamla hag- och ängsmarkerna finns ofta gravfält och andra fornlämningar 

som är starkt hotade av skogsplantering. Även de fåtaliga återstående våtmarkerna 

i jordbrukslandskapet såsom strandängar och kalkkärr hotas av 

torrläggning och uppodling. Den äldre, kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen 

har inom den renodlade jordbruksbygden i huvudsak försvunnit. 

Resultatet av den pågående utvecklingen blir ett alltmer tvåskiktat landskap 

med åker och barrskog som möts i skarpa gränser. Värdefulla natur- och 

kulturområden kan också hotas vid byggande av vägar, kraftledningar, bostadsområden 

etc. 

Störningar eller slitage i samband med friluftsliv kan i vissa fall innebära ett 

hot mot naturvärdena inom ett område. Det kan t ex vara frågan om förekomst 

av djurarter som behöver ostördhet under fortplantningstiden. 

Försurningen är ett mindre synligt hot men effekterna på bl.a. djurlivet i 

sjöarna är högst påtaglig. 

56


Skydd 

Vad gäller då för de många områden, som av länsstyrelsen utpekats som 

särskilt skyddsvärda? Gällande lagar skall naturligtvis i förekommande fall 

beaktas. Men för många av dessa områden, eller delar därav, gäller inte speciallagarnas 

skydd. Naturvårdsplanens och kulturminnesprogrammets områdesbeskrivningar 

får då uppfattas som en information var i kommunen, 

som de värdefulla och skyddsvärda miljöerna finns. 

Länsstyrelsen förutsätter att markägare, kommun och andra berörda parter (t 

ex lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse) tar sitt ansvar och samråder med 

naturvårdsenheten och länsantikvarien vid eventuella förändringar i miljön. 

Här skall ges en kortfattad och översiktlig redovisning av de mera betydelsefulla 

möjligheter som finns att skydda värdefulla natur- och kulturmiljöer. 

De största möjligheterna att tillgodose naturvårdsintressen ges naturligt nog 

i n a t u r v å r d s l a g e n och naturvårdsförordningen. Av lagens första 

paragraf framgår vilken grundsyn som skall prägla allas vårt handlande i 

frågor som rör naturen. 

Lagtexten lyder: "Naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och 

vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. Envar skall visa 

hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Kan vid arbetsföretag 

eller eljest skada å naturen ej undvikas, skola de åtgärder vidtagas som behövs 

för att begränsa eller motverka skadan." 

En del av naturvårdslagens paragrafer gäller generellt i hela landet t ex bestämmelserna 

om täktverksamhet och förbudet mot nedskräpning. Andra 

gäller för avgränsade områden. Naturminne är en skyddsform som tidigare 

ofta användes för att bevara "naturföremål" t ex stora eller märkvärdiga träd, 

grottor och dylikt. Skyddsformen är i många avseenden jämställd med naturreservat 

men avser alltså punktobjekt. 

Följande naturminnen finns inom kommunen: 

Rr 4 Tre ekar, Finspångs säteri 

Beslutsdatum 1914-05-13, objektnummer 0504002 


Envar förbjudes att utan vederbörligt tillstånd beträda det 

område som inhägnats omkring de med n:ris 2, 3 och 4 betecknade ekar 

eller att i övrigt vidtaga någon åtgärd, som kan vara av beskaffenhet att skada 

träden, allt vid påföljd av ansvar, som gällande lag stadgar. 

Rr 40 Ö i sjön Tisnaren 



57


området. 

Förbud för envar att utan medgivande av ägaren beträda 

Rr 76 Ett äppelträd, Regnaholm 1:5 


träd. 


Det är förbjudet att fälla eller skada ifrågavarande äppel- 

Rr 82 En ek, Kattala 2:3 



Förbjudet att fälla eller skada ifrågavarande ek. 

Rr 83 En tall, Kattala 1:1 



Förbjudet att fälla eller skada ifrågavarande tall. 

Rr 110 En ek, Frängsätter 1:1 



Eken och dess rötter får ej borttagas eller skadas. 

Naturvårdsområde ersatte vid en lagändring 1974 det tidigare skydd för 

landskapsbilden. Naturvårdsområde liknar i många avseenden naturreservat 

men restriktionerna i markanvändningen får inte vara så långtgående att 

"pågående markanvändning avsevärt försvåras". Vidare kan rätten att ge 

dispenser från bestämmelserna överlåtas till kommunen. Om tillräckligt 

skydd kan uppnås med naturvårdsområde får länsstyrelsen ej besluta om 

naturreservat. 

Strandskydd gäller sedan 1975 generellt inom 100 meter från strandlinjen av 

sjöar och vattendrag. Inom strandskyddsområde gäller med vissa undantag 

förbud att utan tillstånd bygga hus eller uppföra andra anordningar eller anläggningar 

som inskränker allemansrätten inom strandområdet. 

Samrådsskyldighet med länsstyrelsen gäller för arbetsföretag som kan 

komma att "väsentligt ändra naturmiljön". Exempel på sådana åtgärder kan 

vara utförande av större anläggning, schaktning och tippning. 

58


För arbetsföretag inom de områden som upptagits i naturvårdsplanen och 

som innebär att naturvärdena förstörs eller minskas påtagligt bör samråd 

alltid ske. 

Länsstyrelsen kan också besluta att samråd alltid skall gälla för vissa slag av 

arbetsföretag. Syftet med reglerna om samråd är att länsstyrelsen skall ha 

möjlighet att påverka utförandet så att skadorna på naturen blir så små som 

möjligt. Bestämmelserna om samrådsskyldighet i naturvårdslagen är kopplade 

till skyldigheten att anmäla slutavverkning av skog till skogsvårdsstyrelsen. 

Den som gjort sådan anmälan har fullgjort sin skyldighet även vad 

gäller att söka samråd enligt naturvårdslagen. 

Dikning (markavvattning) är tillståndspliktig verksamhet. 

För skydd av djurlivet inom visst område kan länsstyrelsen meddela föreskrifter 

som inskränker rätten till jakt eller allmänhetens eller markägarens 

rätt att uppehålla sig inom området. Oftast brukar sådant skydd avse fågellivet 

och områdena brukar då benämnas fågelskyddsområden. 

Enligt s.k. o g s v å r d s l a g e n s inledande paragraf skall bl.a. hänsyn tas 

till naturvårdens och det allmännas intresse vid skogsskötseln. I en särskild 

paragraf (p 21) liksom i den till lagen knutna skogsvårdsförordningen med 

föreskrifter, preciseras vilka hänsyn som skall eller bör tas. Hänsynen gäller 

såväl vid slutavverkning, beståndsanläggning och beståndsvård, avverknings- 

och transportarbeten, skogsdikning som vid skogsvägbyggnad. 

Skogsvårdsstyrelsen skall också samråda med kommun i frågor av särskild 

vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. 

Om de föreskrifter, anvisningar och allmänna råd om hänsyn till naturvårdens 

och andra allmänna intressen som tillämpningsbestämmelserna innehåller 

följs fullt ut av skogsbruket, försvinner mycket av de från naturvårdssynpunkt 

negativa följderna av det moderna skogsbruket. 

Särskilda hänsynsregler för jordbruket är antagna på likartat sätt som gäller 

för skogsbruket. Naturvårdslagens regler gäller givetvis även jordbruksmark 

liksom all annan markanvändning. 

Enligt PBL (Plan- och bygglag) skall vid planläggning och i ärenden om 

bygglov och förhandsbesked lagen om hushållning med naturresurser mm 

tillämpas. Enligt naturresurslagen gäller följande för områden med natureller 

kulturvärden: 

"6 § Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på 

grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till 

friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt 

skada natureller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i närheten 

av tätorter skall särskilt beaktas. 

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller 

friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket." 

59


Vård 

Nästan all natur är mer eller mindre påverkad av människan och förändras 

om hävden upphör. Om man vill bibehålla ett visst önskvärt tillstånd eller 

påverka utvecklingen i viss riktning behövs därför oftast aktiva insatser. Det 

kan gälla bevarande av odlingslandskapet genom bete eller slåtter men också 

kanalisering av allmänhetens verksamhet för att begränsa slitage av attraktiva 

miljöer. 

De statliga insatserna för vård av natur- och kulturområden utgörs till stor 

del av skötsel av naturreservat och andra särskilt avsatta naturvårdsobjekt 

och av naturvårdande och fornminnesvårdande beredskapsarbeten. 

För alla avsatta naturvårdsobjekt utses en naturvårds förvaltare. Det är 

skogsvårdsstyrelsen eller kommunen. För objekten skall normalt finnas en 

skötselplan som bl.a. redovisar hur de skall skötas för att syftet skall uppnås. 

Arbetet med skötselplaner släpar tyvärr efter. För vårdinsatser inom de avsatta 

naturvårdsobjekten söker länsstyrelsen varje år medel från naturvårdsverket 

som kan fördela de av riksdagen anvisade medlen för vård och förvaltning 

av naturvårdsobjekten. 

Medlen räcker dock inte till för en önskad omfattning av vårdinsatser varför 

en prioritering måste göras. 

De naturvårdande beredskapsarbetena kan användas såväl inom som utom 

naturvårdsobjekten. Arbetena planeras i regel av länsstyrelsen medan utförandet 

sker i skogsvårdsstyrelsens regi. Även kommunerna bedriver en omfattande 

beredskapsverksamhet främst inom tätorternas närområden. De 

resurser som står till naturvårdens förfogande genom beredskapsarbeten är 

större än ordinarie skötselanslag för naturvårdsobjekt. 

De statliga naturvårdande beredskapsarbetena är i stor utsträckning inriktade 

på öppethållande av landskapet främst genom röjning och stängsling av värdefulla 

betesmarker. Vård av ädellövskogspartier är ett annat exempel. En 

viktig uppgift är också iordningställande av vandringsleder. 

Även kanotledsarbete förekommer inom kommunen. 

En annan typ av arbete som utförs är stängsling av gruvhål för att hindra 

olyckor med människor och vilt. Utsiktsröjningar som tidigare var en omfattande 

del av de landskapsvårdande beredskapsarbetena utgör numera en 

liten del. 

På fornminnesvårdens områden sker skogsavverkning, röjning och slåtter på 

flera platser i länet med hjälp av statliga beredskapsarbeten. Resurserna är 

begränsade och vården kan därför inte effektivt motverka den pågående 

igenväxningen. 

Övriga områden av intresse för naturvården enligt 2 kap 6 § NRL 

Följande områden är enligt kommunens bedömning av sådant allmänt intresse 

att de skall skyddas så långt det är möjligt mot åtgärder som påtagligt 

kan skada naturmiljön. 

60


Urvalet av objekt grundar sig dels på uppgifter från länsstyrelsen dels på 

lokal kunskap. 

Beskrivning av värdefulla naturmiljöer 

Läsanvisning till beskrivningarna: 

Varje område har åsatts ett nummer, vilket också återfinns på plankartan. 

Numreringen har gjorts från söder till norr. 

Rubriken till beskrivningen av naturområdena omfattar förutom nummer, 

också namn, naturvärdesklass, skyddsmotiv och kartkod. 

Områdesnamnen har i de flesta fall hämtats från topografiska kartan. I de 

fall inget namn funnits inom området har ett närliggande valts. Namnvalet 

har skett utan hänsyn till fastighetsgränser. 

Naturvärdesklassen anger hur värdefullt området är: 

I Högsta naturvärde. Rött på kartan. 

II Mycket högt naturvärde. Gult på kartan. 

III Högt naturvärde. Grönt på kartan. 

Skyddsmotiven anger vad som är värdefullt inom området: 

G geologi 

B botanik 

Z zoologi 

K kultur- och odlingslandskap 

H hydrologi, vattenkvalité' 

L landskapsbild 

F friluftsliv 

Bokstävernas ordningsföljd, i rubrikhuvudet, är ett försök till gradering av 

skyddsmotiven. 

Kartkoden som står under namnet, anger vilken topografisk (7F NV) och 

ekonomisk (7F NV/5e) karta som området ligger inom. För mycket stora 

områden anges endast topografiska kartan. 

Värdefulla naturmiljöer 

N1 Korsmossen III 

8F NO/9h BZ 

61


Korsmossen som har flikig form ligger på gränsen mellan Finspångs och 

Linköpings kommuner. Myren karaktäriseras av öppna, blöta starrkärr ställvis 

med inslag av mossetuvor. Några kärrpartier är björkbevuxna och i vikarnas 

yttersta delar påträffas små tallrismossar. Större dikad tallrismosse i 

nordväst. 

Korsmossen som är en obetydligt påverkad myr med värdefull fågelfauna 

utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer att 

bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning, 

täkt; avverkning på fastmarksholmar. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N2 Stormossen III 

8F NO/9g 9h BZ 

Stormossen är belägen på gränsen mellan Finspångs och Linköpings kommuner. 

Den är en långsmal något flikig myr dominerad av ett öppet, blött 

starrkärr med de typiska arterna vattenklöver, tranbär, ängs- och tuvull, silkeshår, 

sjöfräken samt olika starrarter. 

Kärrytan bryts av tre små beskogade fastmarksholmar samt mindre tallrismossar 

i några vikar. Myrens nordvästligaste del utgörs av ett lövkärr med 

inslag av tall. I kärrkanten växer den fridlysta orkidén fläckigt nyckelblomster. 

Stormossen som är en opåverkad och blöt myr med värdefull fågelfauna 

utgör en mycket värdefull och skyddsvärd naturmiljö. 

Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex 

dikning, gödsling, täkt; avverkning på fastmarksholmar. Brynet kring myren 

bör ej avverkas. 

N3 Stormossen-Mellangölen III 

9F SO/Og BZ 

Området som omfattar två myrar är beläget i sydvästligaste hörnet av kommunen. 

Stormossen som är en långsträckt och flikig myr domineras i norr av 

tallrismossar med åtskiljande laggkärr. Nordligaste viken dikad. Mellersta 

och södra delen är en ganska öppen öblandmyr med insprängda fastmarksholmar 

samt göl. I vikarna utbreder sig tallrismossar och den sydöstligaste 

viken intas av ett starrkärr. Vid Älggölen finns en orrspelplats. 

Mellangölen domineras av ett starrkärr med inslag av öblandmyr med 

björkbuskbeväxta mossetuvor. I norr ligger en göl omgiven av tallrismosse 

och i söder ytterligare en göl (Mellangölen) omgiven av tallrismosse och 

lövkärr. Gölarna kantas av gungflyn. 

Stormossen och Mellangölen är två obetydligt påverkade, mångformiga 

myrar som uppvisar en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Värdefull fågelfauna. 

62



dikning, gödsling, avverkning och täkt. Brynet kring myrarna bör ej avverkas. 

N4 Åsebro III 

9F SO/1g B 

Kring den lilla bäcken mellan Åsebrosjön och Valsjön växer en frodig buskflora 

av hassel, hägg, try, brakved mm. I fältskiktet påträffas lungört, tibast, 

gullviva och kraftiga bestånd av blåsippa. 

Området som hyser en i förhållande till trakten i övrigt tämligen rik flora 

utgör en intressant och värdefull naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå 

om området undantas från ingrepp som t ex bebyggelse. 

N5 Malmstorp III 

9F SO/1h BK 

Malmstorp är beläget 5 km söder om Borggård. Området som utgörs av betesmarker 

och skogsmark är påverkat av den gruvbrytning som tidigare har 

ägt rum här. Kring Malmstorp och Gruvbacken påträffas ett tjugotal gruvhål 

av varierande storlek och djup. Varphögar finns runt de flesta av dessa. 

I betesmarkerna som ofta har ett glest trädskikt av ek, ask och lind påträffas 

bland annat spåtistel, slåtterblomma, vildlin, jungfrulin, gullviva, fältgentiana, 

småborre, gulmåra mm. Skogsmarken som domineras av gran har inslag 

av björk, ek och ask. Bland växterna i busk- och fältskiktet märks främst 

tibast, trolldruva, blåsippa, tvåblad, skogstry och brakved. Väster om Malmslätt 

växer ett iögonfallande askbestånd. Fältskiktet utgörs här av ekbräken, 

ekorrbär, tibast, trolldruva, liljekonvalj och harsyra. 

Malmstorpsområdet som hyser en, i jämförelse med trakten i övrigt, rik flora 


bestå om betesmarkerna även i framtiden hävdas och om området undantas 

från ingrepp som t ex ädellövträdsavverkning, barrträdsplantering av betesmark, 

bebyggelse (i allt väsentligt). 

N6 Sätraån III 

9F SO/1 h 2 h BZ 

Sätraån, som nedströms övergår i Hällestadån, omges på en ca 3 km lång 

sträcka av öppna kärr - huvudsakligen porsstarrkärr. Norr om ån, vid 

Strömmen, gränsar kärrmarken direkt till en hävdad torräng. I övrigt omges 

kärret av skog och åker. Till fågelfaunan hör skogssnäppa, storspov, enkelbeckasin 

mm. 

Området utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 

kommer att bestå om den öppna marken även i framtiden hävdas och om 

området undantas från ingrepp som t ex dikning, täkt, utfyllnad, avverkning 

63


på fastmarksholmar, dämning och barrträdsplantering av öppen mark. Brynet 

kring myren bör ej avverkas. 

N7 Korsån II 

9F SO/2h G 

Korsån är namnet på den 1 km långa delen av Emmaån mellan Sonstorps 

kraftstation och utloppet i Hällestadån. På denna sträcka rinner ån fram genom 

lätteroderade sediment, vilket resulterat i att vattnet skurit sig ned genom 

dessa och en ravin bildats. 

Sedimenten har en mäktighet på upp till 7 m. Ån har ett kraftigt meandrande 

lopp. I den norra delen kan flera äldre erosionsplan iakttas. Fram till år 1925 

var erosionen måttlig. Det året sänktes Hällestadån och till följd av detta 

tilltog erosionen, vilken än i dag är högst påtaglig och iögonfallande speciellt 

under vårar med rikligt vårflöde. 

Korsån omges av sandiga sediment främst på östra siden. Ytan är svagt 

böljande av alla gamla meanderbågar som påträffats här. Området betas. 

Korsån är ett mycket fint geologiskt objekt med ravinbildning, meanderlopp 

med övergivna bågar och plan, pågående erosion. Området har få om ens 

någon motsvarighet i Östergötland. Naturvärdena kommer att bestå om betesmarken 

även i framtiden hävdas och om området undantas från ingrepp 

som t ex täkt, schaktning, bebyggelse, uppodling, barrträdsplantering, avverkning 

utmed åloppet, utfyllnad, vattenreglering och strandskoning. 

N8 Sonstorp III 

9F SO/2h G 

Mellan Sonstorps samhälle och kraftstation uppvisar Sonstorpsåsen en markerad 

ryggform. På rullstensåsen har väg och bebyggelse anlagts. 

Rullstensåsen utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex täkt. 

N9 Torekulla kyrka II 

9F SO/2i GF 

Torekulla kyrka är namnet på en grotta belägen invid Finspångsån, knappt 1 

km nordväst Rämninge gård. Den är en s.k. blockgrotta, vilket innebär att 

hålrummen bildats genom att stora block staplats på varandra. Platsen är 

välbesökt. 

Grottbildningar är mycket sparsamt förekommande i hela Östergötland och 

speciellt i den norra länsdelen. Torekulla kyrka är ett mycket fint exempel 

på blockgrotta. Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från 

ingrepp av alla slag. 

64


N10 Rämninge III 

9F SO/2i G 

Väster om Rämninge, norr om vägen till Torekulla kyrka ligger en serie 

jättegrytor i en rundhäll. Fem av grytorna är välutbildade. 

Jättegrytor, även mindre, är ovanliga inom Finspångs kommun. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp av alla slag. 

N11 Jägersberg III 

9F SO/2j G 

Jägersberg ligger vid södra änden av Bleklången. I den lilla dalgången har 

en ravin utbildats i de sandigamoiga sedimenten. Den är ca 250 m lång och 

upp till 7 m djup. I överdelen av ravinen finns upprinnor. Området är skogbevuxet. 

Ravinen som är väl utbildad och förhållandevis mäktig utgör en mycket 

värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå om 

området undantas från ingrepp som t ex täkt, schaktning, utfyllnad och bebyggelse. 

N12 Mäselnområdet III 

9F SO/1i 1j KLF 

Området mellan bebyggelsen i Svälthagen -Viggestorp och sjön Mäseln 

utgörs av betesmarker och åker. Öster om Viggestorp ligger två moränhöjder 

bevuxna med stora ekar, björkar, lindar och hasselbuskar. Markfloran är 

rik. Delar av området hästbetas. Mellan höjderna ligger ett björkkärr. Landskapet 

kring Översätters gård utgörs av betesmarker med ek, åker samt lövskogspartier 

med bland annat ek. 

Vid södra änden av Mäseln har en allmän badplats med sandstrand iordningställts. 

Promenadstigar och elbelyst motionsspår finns i Viggestorp. 

Området är allmänt frekventerat av befolkningen i tätortens västra stadsdelar. 

Mäselnområdet med sitt omväxlande lövrika kulturlandskap utnyttjas 

som ströv- och rekreationsområde av Finspångsborna. Området utgör en 

mycket värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå 

om landskapet även i framtiden hålls öppet och om området undantas 

från ingrepp som t ex täkt och ädellövsträdsavverkning. 

N13 Torstorpeberg III 

9F SO/1j GF 

Torstorpeberg (86 m ö h) ligger strax väster om Finspångs samhälle. Från 

krönet har man en milsvidd utsikt och vid klart väder är såväl Godegårdshöjderna 

som Kolmården och Veteklint synliga. Utsiktsplatsen är endast 

tillgänglig från söder. 

65


Goda naturliga utsiktspunkter är mindre vanliga inom Finspångs kommun. 

Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp som kan 

försvåra tillgängligheten. 

N14 Torstorp III 

9F SO/1j KLF 

Söder om Viggestorpsbebyggelsen ligger ett ängsområde med insprängda 

hagmarkspartier. Dessa domineras av resliga björkar och rikligt med enbuskar. 

Floran är tämligen rik. Området används som rekreationsområde av 

befolkningen i Viggestorp, Rörstorp och Torstorp. 

Området är ett mycket vackert exempel på ängs- och hagmark. Genom sitt 

läge intill Finspångs tätort har området stor betydelse som rekreationsområde. 

Naturvärdena kommer att bestå om betesmarken även i framtiden hävdas 

och om området undantas från ingrepp som t ex bebyggelse och barrträdsplantering. 

N15 Viggesberg II 

9F SO/1j G 

Invid Viggestorpsskolan, mitt inne bland bebyggelsen, ligger en läsidesmorän. 

Den är 200 m lång och bergskärnan är ca 5 m hög. Läsidesmoränen som 

är mycket väl utbildad saknar motstycke inom Finspångs kommun. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex 

schaktning och anläggningar. 

N16 Näset III 

9F SO/2j Z 

Näset som är en halvö i sjön Bleken är bevuxen med en blandskog av gran, 

tall, björk, asp samt inslag av ek och lind. Några igenväxande inägor ligger 

insprängda i skogen. 

Sedan 1971 ingår området i det av Lunds Universitet bedrivna projektet 

Svensk häckfågeltaxering. Avsikten med detta är att genom årliga inventeringar 

av de häckande arterna få en bild av hur fågelfaunan fluktuerar. Sammanlagt 

genomfördes 1979 taxering inom 54 områden i landet. 

Näset är det enda område i Östergötland där häckfågeltaxering pågår. Det är 

därför angeläget att inga dramatiska förändringar i miljön sker. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex bebyggelse 

och stora kalhyggen. 

N17 Bårsjöskogen II 

9F SO/2j B 

66


Väster om Lotorp och strax väster om Bårsjön växer ett urskogsliknande 

skogsområde om ca 7 ha i en svag nordsluttning. Beståndet som domineras 

av gran med inslag av grov tall har hög slutenhet och hög till medelgod bonitet. 

Fältskiktet är av frisk ristyp. Lågor och torrakor men också sågade stubbar 

förekommer. Föryngringen domineras av gran. 

Urskogar och urskogsliknande bestånd av barrträd är sällsynta i länet. Bårsjöbeståndet 

som tillhör de största i Östergötland utgör en utomordentligt 


området undantas från ingrepp av alla slag. 

N18 Lotorp III 

9G SV/2a GLB 

Lotorpsån som rinner fram genom en nord-sydlig sprickdal utgörs numera 

av två dammar. Dalgången har sitt smalaste och mest markanta parti från 

den nedre dammen och 500 m norrut. Den västra dalsidan reser sig här brant 

(40 m) över ån medan östsidan är både lägre och mindre brant. Dalbottnen 

utgörs av isälvssediment och grovmo. 400 m söder om Ålängsgården har en 

liten bäck skurit ut en 15 m djup ravin i grovmo. Vid Lotorpsåns utlopp i 

Gron har genom sedimentavsättning ett delta byggts upp. 

Vid Yxvikens västra sida finns två mindre kalkbrott med stor förekomst av 

purpurknipprot. Forssträckan nedanför den övre dammen omges av storvuxna 

almar, lönnar och klibbalar. Söder om Ålängsgården ligger en betesmark 

med ek och en omgiven av åker. Nedströms dammen vid Butbro följer en ca 

100 m lång skval med flera förgreningar och öar med yppig lövvegetation. 

Årligen ses här övervintrande strömstarar. Mellan ån och vägen växer ett 

tiotal grova tallar. Kring åmynningen växer en tät och snårig kärrvegetation 

med al, björk och vide. 

Vid Käringfisket ligger en allmän badplats med naturlig sandstrand. 

Lotorpsåns dalgång med sin omväxlande landskapsbild utgör en värdefull 

och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå om betesmarkerna 

även i framtiden hävdas och om området undantas från ingrepp som t 

ex täkt, omfattande bebyggelse, barrträdsplantering av betesmarker, schaktning 

och utfyllnad av raviner och deltaytor, ädellövträdsavverkning, ingrepp 

i vattenföringen. 

N19 Ölstadsjön II 

9G SV/1a ZB 

I utkanten av Finspångs tätort ligger den näringsrika Ölstadsjön. Den nuvarande 

miljön har bildats genom sjösänkning. Av sjön blev det ett omfattande 

vassbälte med bredkaveldun, jättegröe och bladvass samt ett lite större och 

några mindre klarvattenytor. Bland sjöns häckfåglar kan nämnas svarthakedopping 

(3 par), knölsvan, skedand, sothöna, vattenrall, gräsand och rörhö- 

67


na. En skrattmåskoloni har etablerats 1979. Smådopping och småfläckig 

sumphöna har iakttagits liksom flera arter småvadare under vårsträcket. 

Ölstadsjön utgör genom sin rika fågelfauna och sitt läge intill tätorten en 


om området undantas från ingrepp som t ex dikning, utfyllnad och vägbyggnation. 

N20 Sundet III 

9F SO/1j GF 

På västra stranden av sjön Dovern, 500 m norr om Sundet, påträffas två jättegrytor. 

Den ena ligger invid stranden. Diametern är 1,8 m och den är öppen 

till 1/3 av omkretsen. Den andra som är hel, ligger 10 m högre upp i 

berget och har ett djup på 1,5 m. Den högst belägna jättegrytan är den största 

och bäst utbildade inom Finspångs kommun. Naturvärdena kommer att 

bestå om området undantas från ingrepp av alla slag. 

N21 Glanförkastningen I RIKSINTRESSE 

9F SO/Oj 1j, 9GSV/Oa G 

Den raka nord-sydliga förkastning som bildar väststranden till sjöarna Glan, 

Dovern och Skuten utgör en del av den s.k. Vångaförkastningen, vilken ingår 

i den stora förkastningslinje som sträcker sig tvärs över Östergötland 

från Vättern i väster till Bråviken i öster. Vånga- och Bråvikenförkastningarna 

är de mest framträdande partierna i denna linje. 

Vångaförkastningen inklusive Glanförkastningen är mycket framträdande 

landskapsformer. Förkastningsområdet är av utomordentligt stort pedagogiskt 

värde och är dessutom ett klassiskt område inom svensk geovetenskap. 

I den fysiska riksplaneringen har Vångaförkastningen utpekats som ett riksintressant 

naturområde. 

N22 L Gruvängen III 

9F SO/Oj B 

Inom området som ligger vid södra kommungränsen påträffas ett tiotal 

gruvschakt av varierande storlek och djup. I anslutning till dessa utbreder 

sig upp till 20 m höga varphögar. Floran är på flera ställen kalkpåverkad, 

speciellt på varphögarna där purpurknipperoten växer i mångfald. På ängsmarken 

finner man tvåblad, purpurknipprot samt blåsippa, nattviol och 

jungfrulin. I skogspartierna påträffas trolldruva, näsrot, tibast, sårläka och 

rikligt med blåsippa. Små stigar genomkorsar gruvområdet. 

Området, vars flora innefattar flera för norra skogsbygden ovanliga arter, 


bestå om ängsmarkerna även i framtiden hävdas och om området undantas 

från ingrepp som t ex bebyggelse, täkt, avverkning på varphögarna och i 

anslutning till gruvhålen. 

68


N23 Mogård III 

9G SV/Oa G 

Sydväst om Mogård vid stranden av Glan ligger en komplex geologisk formation. 

Den är uppbyggd av isälvsmaterial, morän och svallsediment. Moränen 

underlagrar svallmaterialet och delvis isälvsmaterialet. Mäktigheten 

hos formationen är ca 15 m vid branten mot sjön. Ovanför branten utbreder 

sig ett skogbevuxet plan. 

I östligaste delen av länet finns ytterst få spår av den mellansvenska israndzonen. 

Formationen vid Mogård är troligen en randbildning. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex täkt och bebyggelse. 

N24 Eliantorp III 

9G SV/Oa H 

Nedanför byn, i sluttningen mot Dovern, ligger några upprinnor inom ett 

begränsat område. Kärrdragen har samlats till en rännil som eroderat fram 

en mindre ravin. Trädskiktet utgörs till större delen av ask. Örtfloran är sparsam 

på grund av den täta övervegetationen. 

Källor liksom askbestånd är sällsynta inom Finspångs kommun. Området är 

med andra ord en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer 

att bestå om området undantas från ingrepp som t ex bebyggelse, 

schaktning och omföring av lövskog till barrskog. 

N25 Ekön - Killingön III 

9G SV/Oa KBL 

Öarna som ligger i sjön Dovern är starkt kulturpräglade. Ekön som är den 

största upptas av olika typer av betesmarker (ek- och björkhage), åker och 

mindre skogspartier. Vegetationen är mycket omväxlande med bland annat 

torräng, klibbalbevuxet kärr. Kring huset växer stora ekar, askar, lindar, 

lönnar och almar. Killingön har tidigare betats men är i dag igenvuxen. Gulsippa 

och strandskata förekommer på ön. 

Ekön utgör ett mycket attraktivt och tilltalande kulturlandskap som det är 

värdefullt att bevara. Både gulsippa och strandskata är sällsynta i denna del 

av länet. Naturvärdena kommer att bestå om kulturlandskapet även i framtiden 

hävdas och om området undantas från ingrepp som t ex bebyggelse, 

ädellövträdsavverkning och barrträdsplantering. 

N26 Risinge III 

9G SV/1a L 

Öster om Risinge gamla kyrka reser sig en långsträckt höjd bevuxen med ek 

och enbuskar. Betestrycket är kraftigt. 

69


Betesmarken utgör ett värdefullt inslag i miljön kring S:t Maria kyrka. Naturvärdena 

kommer att bestå om betesmarken även i framtiden hävdas och 

om området undantas från ingrepp som t ex bebyggelse, barrträdsplantering 

och avverkning. 

N27 Sörviken III 

9G SV/Ob GB 

Vid Sörviken på norra stranden av Glan mynnar en sprickdal. En mindre 

bäck har skurit ut en 3-4 m djup ravin som hyser en rik flora. På det nästan 

sedimentfria bergspartiet mot Glan växer inom ett större område en krattskog 

av ek med inblandning av enbuskar. 

Sörvikenområdet uppvisar en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex avverkning 

i ravinen och på hällmarken, bebyggelse och schaktning. 

N28 Ängenäs III 

9G SV/Ob 1b B 

Ängenäs är beläget på Risingehalvöns sydöstra del vid sjön Glan. Den markanta 

förkastningsbrant som bildar sjöns norra strand gör vid Ängenäs en 

inbuktning, varigenom en hylla bildats mellan branten och sjön. 

I branten växer ek, lind, lönn, rönn, hassel och en. Öster om vägen växer ett 

kompakt hasselbestånd med enstaka ekar och granar av stort format. I markfloran 

ingår bland annat stinksyska, tulkört och getrams. Ängenäsområdet 

hyser förutom brantvegetationen också flera andra vegetationstyper. Ovanför 

branten växer en hällmarksbarrskog och på några ställen påträffas hällmarker 

med krattek och en. Nedanför branten påträffas både torra och våta 

ängsmarker, parkvegetation kring den tidigare bebyggelsen, björkhage söder 

om gården och vassområde i norra viken. Odlingsmarken har i sen tid barrplanterats. 

Ängenäsområdet, främst branten med dess vegetation, utgör en mycket värdefull 

och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå om området 

undantas från ingrepp som t ex avverkning av lövträd i och närmast nedanför 

branten, bebyggelse, barrträdsplantering av ängsmark. 

N29 Skirängen III 

9G SV/1a 1b KB 

Väster om Ysunda gård invid sjön Skiren ligger en småkuperad hagmark 

med uppstickande berghällar. Den domineras helt av ek med inslag av lind. 

Rikligt med enbuskar förekommer. Markfloran är rik med bland annat 

korskovall. Längst i väster ligger en öppen ängsmark. Betestrycket är mycket 

svagt och inträngande gran och tall är vanligt förkommande. 

70


I den branta nordsluttningen mellan Skirängen och sjön Åmlången växer ett 

ca 2 ha stort urskogsliknande granbestånd. Kronslutenheten är stor och det 

finns rikligt med både torrgranar, lågor och brutna stubbar. De dominerande 

träden i beståndet är kring 80 år men några av granarna är betydligt äldre. 

Föryngringen består huvudsakligen av gran. Rönn finns som ett sparsamt 

buskskikt och fältskiktet är artfattigt. Beståndet är förmodligen orört sedan 

sekelskiftet. 

Skirängen med sin rika vegetation samt det urskogslika granbeståndet utgör 

en mycket värdefull och skyddsvärd naturmiljö med ett fåtal motsvarigheter 

inom Finspångs kommun. 

Naturvärdena kommer att bestå om hagmarken även i framtiden hävdas och 

om området undantas från ingrepp som t ex avverkning av ek och lind, barrträdsplantering, 

skogliga åtgärder inom urskogsbeståndet, bebyggelse. 

Detta område bör särskilt beaktas och undersökas så att man på bästa sätt 

kan bevara det. Fältbiologerna har nyligen startat en florainventering, som 

visar att området är mycket skyddsvärt. 

N30 St mossen III 

9G SV/1b BZ 

Myren domineras av en tallrismosse som delvis omges av väl utbildade 

laggkärr. I mossens sydöstra del ligger en göl omgiven av gungfly med 

bland annat vitag och dystarr. Enkelbeckasin häckar. 

St mossen är en opåverkad myr med flera välutbildade myrelement som 

tallrismosse, göl och gungfly. Värdefull fågelfauna. Myren utgör en värdefull 


undantas från ingrepp som t ex bebyggelse. Vid avverkning bör största hänsyn 

tas till markvegetationen inom kalkstråket. 

N31 Stenkullen III 

9G SV/2B G 

Nordväst om sjön Käxten ligger en rullstensås som vid Stenkullen är getryggsformad. 

Bebyggelse och åker intar åsen. 

Åsen med sin getryggsform är ett fint exempel på denna inom kommunen 

sparsamt förekommande typ av grusbildning. Naturvärdena kommer att 

bestå om området undantas från ingrepp som t ex täkt och bebyggelse. 

N32 Storön III 

9G SV/2a BG 

På Storön i Näfssjön sträcker sig utmed hela västsidan ett smalt stråk av 

urkalksten. Kalken har givit upphov till en flora med bland annat purpurknipprot, 

vildlin, blåsippa och nattviol. Ön är bevuxen med en blandskog av 

71


gran, tall, ek, asp, björk och al. Floran utanför kalkzonen domineras av 

skogskovall, liljekonvalj och stenbär. Kalken liksom leptiten som den ligger 

i uppvisar många intressanta veckstrukturer. 

Områden med tydligt kalkpåverkad flora är fåtaliga och nästan alltid små i 

norra Östergötland. Dessa bryter på ett iögonfallande sätt av mot den triviala 

flora som i övrigt dominerar skogsmarken i denna del av länet. Inom 

Finspångs kommun är kalkfloran på Storön en av de tre värdefullaste lokalerna. 

Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp 

som t ex bebyggelse. 

Vid avverkning bör största hänsyn tas till markvegetationen inom kalkstråket. 

N33 Gölmossen III 

9G SV/2B 3b BZ 

Gölmossen utgörs av en blandning av öppna, blöta starrkärr, små tallrismossar 

och en gungflyomgiven göl. I myrens längdriktning rinner ett dråg genom 

starrkärret. 

Gölmossen är en opåverkad myr med inslag av flera olika myrelement som 

starrkärr, tallrismosse, göl och gungfly. Värdefull fågelfauna. Myren utgör 

en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. 

Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t.ex. 

dikning, gödsling, täkt och avverkning. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N34 Orrmossen III 

9G SV/2B BF 

Orrmossen är belägen intill vägen Finspång - Rejmyre. Den domineras av 

en tallrismosse som är tämligen öppen i sin södra del. Myren i övrigt upptas 

av en mindre öblandmyr och i nordvästra hörnet av ett helt öppet och blött 

starrkärr. Orre förekommer inom området. 

Orrmossen är en opåverkad, blöt och till stor del öppen myr. Den är lättillgänglig. 

Myren utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, 

täkt och avverkning. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N35 Kyrkfallsmyren III 

9G SV/2b BZ 

Myren som ligger intill vägen Finspång - Rejmyre utgörs av en mosaik av 

tallrismossar med mellanliggande laggkärr av skiftande storlek. I sydöstra 

grenen finns mellan tallrismossen och kärret längst i söder en övergångszon 

med öblandmyr. Kärren är öppna, blöta starrkärr som sommaren 1977 var 

växtplats för ca 500 ex av den fridlysta orkidén Jungfru Marie nycklar. Föl- 

72


jande fågelarter har iakttagits: orre, ängspiplärka och skogssnäppa. Den senare 

häckar troligen. 

Kyrkfallsmyren är en måttligt påverkad och mångformigt utbildad myr med 

värdefull fågelfauna. Den utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. 


dikning, gödsling, täkt och avverkning. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N36 Uttringsgölen III 

9G SV/2C B 

Norr om sjön Uttringen ligger Uttringsgölen omgiven av en smal myrmark. 

På västsidan av gölen växer ett bestånd av dvärgbjörk. 

Dvärgbjörken som är mycket sällsynt i Östergötland är känd endast från 10 

lokaler i länet. Fyra av dessa ligger i norra länsdelen. Inom Finspångs kommun 

finns dvärgbjörk endast vid Uttringsgölen. Naturvärdena kommer att 

bestå om området undantas från ingrepp av alla slag. 

N37 Långmossen III 

9G SV/3c B 

Långmossen som är belägen mellan sjön Holpen och kommungränsen är en 

långsmal myr så gott som helt utbildad som öblandmyr. Dess södra del är 

nästan helt öppen medan det norra partiet är tallbevuxet. Längst i norr finns 

en mindre tallrismosse och ett kärr. 

Den obetydligt påverkade Långmossen är ett fint exempel på en väl utbildad 

öblandmyr. Myren utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, 

gödsling, täkt och avverkning. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N38 Häradstorp III 

9G SV/3b G 

På västra sidan av Rejmyrevägen ligger en liten rullstensås med väl markerad 

ryggform. Åsen som är drygt 5 m hög och 200 m lång är bevuxen med 

björk och en. 

Välutbildade åsryggar, även små, är mindre vanliga inom denna på isälvsavlagringar 

fattiga kommun. Naturvärdena kommer att bestå om området undantas 

från ingrepp som t ex täkt och schaktning. 

N39 Svartgölen - St Kärret III 

9G SV/3c BZ 

Norr om Häradstorp ligger de av kärr dominerade myrarna St Kärret och 

Svartgölen. Kring gölen och dråget söder ut är kärret utbildat som ett hög- 

73


starrkärr. I östra delen finns ett par mindre tallrismossar och en fastmarksholme. 

St Kärret är ett så gott som helt öppet starrkärr. Till myrens häckfåglar 

hör enkelbeckasin och orre. Skogssnäppa har iakttagits. 

Svartgölen och St Kärret som är två opåverkade, blöta myrar med öppna 

kärr, göl, dråg och värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 


avverkning, täkt, avverkning på fastmarksholmar. Brynet kring myren 


N40 Fågelhult III 

9G SV/4c G 

Strax norr om Fågelhult ligger ett område med klappersten. Området ligger i 

en sydsluttning nedanför ett större bergsparti och är ca 100 m x 50 m stort. I 

klappret, som består av kantiga och kantrundade småblock, finns tre mindre 

terrasser utbildade. 

Lite större och framträdande klapperstensfält är sällsynta inom Finspångs 

kommun. Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp 

som t ex täkt och schaktning. 

N41 Magnehult III 

9G SV/4c B 

På sydsidan av Magnehultsån växer en tre ha stor lövskog av asp, lind, björk 

och lönn. Beståndet har troligen uppstått ur en hagmark. Moss-, lav- och 

örtfloran är rik. På asp växer den epifytiska bladmossan aspfjädermossa 

(Neckera pennata). Domänreservat. Lövskogsbeståndet som bland annat 

hyser den sällsynta bladmossan aspfjädermossa utgör en värdefull och 

skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå om området undantas 

från ingrepp som t ex avverkning av lövträd, bebyggelse. 

N42 Stormossen III 

9G SV/4c B 

Stormossen är belägen invid vägen mellan Rejmyre och Simonstorp. Den är 

uppbyggd av i huvudsak tre mossar med mellanliggande stora kärr av drågkaraktär. 

Två av mossarna kan beskrivas som kalmossar medan den tredje närmast är 

en tallrismosse med ett litet öppet parti. Mossarna omges flerstädes med 

blöta, öppna starrkärr. Under den kraftledning som övertvärar myren finns 

en spång. 

Stormossen är en obetydligt påverkad, mångformig och blöt myr som genom 

sitt läge är lättillgänglig. Myrkomplexet utgör en värdefull och skyddsvärd 

naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från 

74


ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning och täkt. Brynet kring myren 


N43 Västerängen II 

9G SV/4b BZ 

2 km öster om Rejmyre samhälle växer ett ca hundraårigt, rakstammigt 

lindbestånd. I träd- och buskskiktet förekommer dessutom al, asp, ek, ask 

samt hassel och try. Markfloran är rik med bland annat tibast. 

Jordarten inom det ca 2 ha stora området är en blockrik morän. Inom detta 

begränsade lundområde har påträffats en mycket artrik landsnäckfauna med 

alla de mera fordringsfulla lundarterna representerade. Totalt har 28 arter 

landsnäckor påvisats. Däribland en art Succinea oblonga som i övrigt endast 

finns på östgötaslätten och Omberg. 

Västerängen med sin mycket rika flora och fauna utgör en utomordentligt 

värdefull och skyddsvärd naturmiljö med få motsvarigheter i Östergötland. 

Domänreservat. Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från 

ingrepp av alla slag med undantag av utgallring av barrträd och triviala lövträd. 

N44 St. Mossen III 

9G SV/3b BZ 

St. Mossen ligger på en halvö i sjön Östjuten. Den långsmala myren som 

tidvis är översvämmad domineras av ett öppet och blött starrkärr. Utmed 

sydsidan finns en öblandmyr med spridda martallar. Tuvigheten är god. 

Längst i öster ligger en fastmarkspåverkad tallrismosse. Till myrens häckfåglar 

hör tofsvipa och troligen enkelbeckasin, ängspiplärka och buskskvätta. 

Orre och skogssnäppa har iakttagits. 

St. Mossen är en opåverkad myr med både öppet kärr, öblandmyr och tallrismosse. 

Ornitologiskt värdefull. Myren utgör en värdefull och skyddsvärd 

naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp 

som t ex dikning, gödsling, täkt och avverkning. Brynet kring myren 


N45 Tjuttorp II 

9G SV/3a BZ 

Vegetationen kring Tjutensjöarna är mager och ihållande barrskog. Markant 

avvikande är lundområdet strax söder om Tjuttorp. Trädskiktet domineras 

av lind med inslag av asp, ek och en del större granar. Hassel förekommer 

sparsamt. I fältskiktet märks främst blåsippa, vårärt, lungört och underviol. 

Området hyser en artrik landsnäckfauna med utpräglade skogsarter. Hävden 

sker genom utgallring av inträngande gran. 

75


Bestånd av ädellövträd speciellt lind är mycket sparsamt förekommande i 

Östergötland. Totalt är endast fyra lite större lindområden (1 ha eller större) 

kända i länet. Området utgör en mycket värdefull och skyddsvärd naturmiljö. 

Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t 

ex ädellövträdsavverkning, barrträdsplantering och bebyggelse. 

N46 Kulmossen III 

9G SV/3a BZ 

Kulmossen är belägen vid sydspetsen av Västjuten. Den uppvisar en intressant 

zonering. Närmast sjön ligger ett öppet starrporskärr med vasspartier 

och små fastmarksholmar. Söder om den övertvärande vägen fortsätter myren 

som ett lövkärr med björk, vilket i sin tur övergår i öblandmyr. Inslaget 

av mossetuvor i denna ökar mot söder. I sydligaste myrdelen ligger en martallbevuxen 

mosse. Följande fågelarter har iakttagits: orre (tillfälligtvis 50- 

60 tuppar), tofsvipa, enkelbeckasin, skogssnäppa och ängspiplärka. 

Kulmossen är en obetydligt påverkad myr med en intressant och pedagogisk 

zonering. Ornitologiskt värdefull. Myren är en värdefull och skyddsvärd 


som t ex dikning, gödsling, avverkning, täkt, avverkning på fastmarksholmar. 

Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N47 Orrspelsmossen – Gölmossarna III 

9G SV/3a BZ 

Myrkomplexet som är beläget mellan sjöarna Västjuten och Ormlången är 

uppbyggt av i huvudsak två mindre kalmossar med mellanliggande kärr. I 

dessa öppna kärrytor förekommer ett flertal tallrismossar. I östra delen ligger 

en göl omgiven av högstarrvasspartier. Den avvattnas västerut genom ett 

dråg. Vid gölen finns en spelplats för orre. Till häckfåglarna kan troligen 

ängspiplärka räknas. 

Orrspelsmossen - Gölmossarna är en obetydligt påverkad, mångformig myr 

med bland annat kalmossar och rikligt inslag av blöta kärr. Ornitologiskt 

värdefull. Myren med dess fågelfauna bildar en mycket värdefull och 


från ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning, täkt, avverkning på 

fastmarksholmar. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N48 Långkärret III 

9F SO/3j BZ 

Långkärret, mellan sjöarna Västjuten och Flaten, upptas i sydväst av en tallrismosse 

med låga träd. Laggkärren i väster är i huvudsak smala. Myrens 

nordostparti utgörs av ett öppet starrkärr med måttlig tuvighet. Några fastmarksholmar 

avskiljer mossen från kärret. Följande fågelarter har iakttagits: 

buskskvätta, ängspiplärka, tjäder, enkelbeckasin och skogssnäppa. De två 

senare häckar troligen. Orrspel förekommer. 

76


Långkärret som är en opåverkad myr med rik fågelfauna utgör en värdefull 


undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning, täkt, avverkning 

på små fastmarksholmar. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N49 St. Runkan II 

9F SO/3i BZ 

Stora Runkan ligger i skogen mellan samhällena Sonstorp och Igelfors. Myren 

som domineras av två kalmossar och några större tallrismossar har ett 

tämligen stort inslag av fastmarksholmar. På den norra kalmossen växer 

rikligt med lavar och ljung. I nordöstra delen förekommer strukturer. Kantskogen 

kring mosseplanet är bäst utbildad i väster. Norr om mossen mestadels 

öppna starrkärr med inslag av tallrismossar och göl Svangölen. Den 

västra myrviken som upptas av en långsträckt tallrismosse, avslutad med en 

mindre tjärn kallad Klostertjärn. Söder om den övertvärande vägen utbreder 

sig en öppen mosse med strukturer i södra delen. Kalmossen begränsas i 

söder av sjön St. Hornspillern samt en tallrismosse med en gammal torvtäkt. 

Ljungpipare häckar och orrspel förekommer. 

St. Runkan är en stor och obetydligt påverkad myr med kalmosse, tallrismosse, 

starrkärr och göl. Ornitologiskt värdefull. Myrkomplexet utgör en 

utomordentligt värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer 

att bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning, 

täkt, avverkning på mindre fastmarksholmar. 


N50 Stigstorp III 

9F SO/3h G 

Från Emmaåns utflöde i Stigstorpegölen och ca 500 m norrut sträcker sig en 

åsrygg. Åspartiet är väl utbildat och har en höjd på 20-25 m. Åsen är delvis 

bebyggd. 

Stigstorp som är av de högsta och mest markanta delarna av Sonstorpsåsen 

är en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå 

om området undantas från ingrepp som t ex täkt och bebyggelse. 

N51 Emmaån II RIKSINTRESSE 

9F SO/3h GB 

På sträckan mellan Grytgöl och Stigstorpegölen uppvisar Emmaån ett 5 km 

långt, naturligt slingrande ålopp. I övre delen finns en avskuren meanderbåge. 

Emmaån omges, utmed större delen av sitt lopp, av öppna mader. Al, 

björk och vide förekommer i ett område norr om Bäcken samt kring åavsnittet 

vid Stigstorp. Bete förekommer på några ställen. Åmaderna översvämmas 

om vårarna. Enkelbeckasin, storspov, skogssnäppa, buskskvätta och 

knipa uppträder utmed ån. 

77


Emmaån har tillsammans med Godegårdsån de längsta och bäst utbildade 

meanderloppen i länet utanför slättbygden. De omfattande mader som kantar 

ån bildar tillsammans med meanderloppet en mycket värdefull och skyddsvärd 

naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå om betesmarkerna även i 

framtiden hävdas och om området undantas från ingrepp som t ex uträtning 

av åloppet, dikning, utfyllnad och barrträdsplantering. 

N52 Finskartorp II 

9F SO/2h G 

I skydd av den förkastningsbrant som bildar norra gränsen för Hällestadsslätten 

påträffas invid Finskartorpet en grå kambrisk sandsten i fast klyft. 

Platsen används som exkursionslokal av Finspångs skolor. 

Utanför östgötaslätten finns mycket få spår efter kambrosilurernas bergarter. 

På några få platser i anslutning till förkastningar har emellertid kambrisk 

sandsten bevaras till våra dagar. Naturvärdena kommer att bestå om området 

undantas från ingrepp som t ex täkt och bebyggelse. 

N53 Hasselbacken III 

9F SO/3g B 

Kring en liten bäck, norr om Prästköp, växer ett bestånd av ask och alm underväxt 

av mycket hassel. Vårfloran är rik på framför allt blåsippa. 

Lundvegetationen med sin rika vårflora utgör en värdefull och skyddsvärd 


som t ex ädellövträdsavverkning och bebyggelse. 

N54 Högamon III 

9F SO/3g GB 

Mellan sjöarna Lien och St. Nälern ligger en läsidesmorän. Bergkärnan i 

norr som reser sig ca 40 m över omgivningen övergår åt söder i en välmarkerad, 

sluttande moränsvans. På bergsplatån är vegetationen mager med 

krattek, martallar, ljung och lavar. Blockmarken i anslutning till kärnan hyser 

en vegetation med lind, ek, fågelbär, try, mårbär och en del mer krävande 

örter. Moränsvansen har tidigare betats men är i dag barrskogsplanterad. 

Högamon, som är en välformad läsidesmorän med bitvis intressant vegetation, 

bildar en mycket värdefull och skyddsvärd naturmiljö med endast ett 

fåtal motsvarigheter inom norra delen av Östergötland. Naturvärdena kommer 

att bestå om området undantas från ingrepp som t ex ädellövträdsavverkning 

och bebyggelse. 

N55 L Nälern II 

9F SO/3g Z 

78


L Nälern som ligger intill Ljusfallshammar är en sjö av eutrof typ. Näringsrikedomen 

beror till en del på de avlopp som tidigare gick ut i sjön. Vassbältena 

som omger sjön har sin största utbredning i nordväst där dock en fotbollsplan 

och ett motionsspår inskränkt vassarealen. L Nälern med omgivningar 

hyser ett flertal häckande fågelarter: småfläckig sumphöna, vattenrall, 

årta, enkelbeckasin, rörhöna, sothöna, skäggdopping, gräsand, rörsångare 

och sävsångare. Vår och höst utgör sjön rastlokal för bland annat blå och 

brun kärrhök, skedand, vigg och knipa. Någon jakt har inte bedrivits kring 

sjön på 30 år genom en överenskommelse mellan markägarna. 

L Nälern med sin för norra länsdelen ovanligt rika fågelfauna utgör en 


om området undantas från ingrepp som t ex utfyllnad. 

N56 Storön III 

9F SO/3f BZ 

Storön som ligger i Annsjön har en omväxlande berggrund med bland annat 

diorit och leptit i norr och väster. I dessa delar växer lövskog med kraftigt 

inslag av lind. Bland örterna kan nämnas trolldruva och tandrot. Markfloran 

i granskogen är också av rikare slag. På sydöstra delen av ön växer en barrblandskog 

med typisk barrskogsflora. En endagsinventering av fågelfaunan 

har givit 59 arter till resultat. Häger häckar i en koloni, som sommaren 1974 

omfattade 9 bon. 

Storön uppvisar en mångformig natur med bland annat en av de fåtaliga 

hägerkolonierna i norra länsdelen samt en tydligt kalkpåverkad flora. Öns 

naturmiljö är med andra ord mycket värdefull och skyddsvärd. Naturvärdena 

kommer att bestå om de öppna markerna även i framtiden hävdas och om 

området undantas från ingrepp som t ex ädellövträdsavverkning, bebyggelse 

och barrträdsplantering av öppen mark. 

N57 Tornbergen III 

9F SO/4g GF 

Tornbergen, norr om Ljusfallshammar, är med sin höjd 128 m ö h en av 

kommunens högsta punkter. Utsikten är milsvid och ger en god bild av de 

stora dragen i norra Östergötlands topografi. Utsiktsplatsen, som utgörs av 

en ca 5 ha stor hällmark, är välbesökt. 

Goda utsiktspunkter är mindre vanliga inom Finspångs kommun. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som kan försvåra 

tillgängligheten. 

N58 Bokamossen II 

9F SO/4h BZ 

Vid sjön Grytens öststrand ligger myrkomplexet Bokamossen. Den östra 

delen är en kalmosse med ett ljungdominerat mosseplan. Mossen är kon- 

79


centriskt välvd och kring mosseplanets centrum ligger nästan cirkelrunda, 

martallbevuxna strängar. Mellan dessa upphöjda ryggar ligger likaledes nästan 

cirkelrunda höljor. Strukturerna kan lättast iakttas i mossens centrum. 

Mosseplanet omges av en tämligen grov kantskog av tall. Utmed sydvästkanten 

är laggkärren bäst utbildade. 

Västdelen av komplexet domineras av ett vidsträckt, öppet porsblåtåtelkärr 

som i det mossenära partiet har ett stort inslag av vass. I kärret finns två 

mindre och en större tallrismosse. Den senare har ett ganska tätt trädskikt av 

klen tall. 

Kring denna tallmosse ligger en zon av öblandmyr som övergår i det ovan 

beskrivna pors-blåtåtelkärret. 

Följande fågelarter har iakttagits: tofsvipa, enkelbeckasin, ängspiplärka, 

storspov (häckar). Spelplats för orre. 

Bokamossen är en obetydligt påverkad, mångformig myr med framför allt 

kalmosse med strukturer samt stort öppet kärr. Ornitologiskt värdefull. 

Myrkomplexet utgör en utomordentligt värdefull och skyddsvärd naturmiljö. 

Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t 

ex dikning, gödsling, täkt och avverkning. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N59 Brännkärret III 

9F SO/4g BZ 

Brännkärret är beläget invid sjön Grytens östra strand. Norra delen är ett 

mycket blött, öppet starrporskärr med blåtåtel i delen närmast sjön. Södra 

delen är också ett starr-porskärr men genom viss dikning numera torrare och 

ängsliknande. I myren finns flera skogklädda fastmarksholmar. Följande 

fågelarter har iakttagits: orre, enkelbeckasin, skogssnäppa, grönbena. 

Brännkärret, som är en stor öppen kärrmark med en intressant fågelfauna, 

utgör en mycket värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer 

att bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, 

täkt, utfyllnad, avverkning på fastmarksholmar. Brynet kring myren bör ej 

avverkas. 

N60 Kallmossen III 

9F SO/4g B 

Kallmossen är belägen invid sjön Lyrens östra strand. Den består i huvudsak 

av två öppna mosseplan åtskiljda och till största delen omgivna av kantskog 

med tall, skvattram och odon. Mossarna begränsas i väster av Lyren 

och åt öster av välutvecklade, öppna blöta laggkärr. Den långsmala östra 

viken intas av ett kärr med tät blandskog. Skogssnäppa och kricka har iakttagits. 

80


Den obetydligt påverkade myren med sina kalmossar, laggkärr och beskogade 

kärr bildar en mycket värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, 

gödsling, täkt och avverkning. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N61 Kluvne åer III 

9F NO/5f 5g, 9F SO/4g GK 

Kluvne åer kallas den övre delen av Emmaåns sträckning mellan sjön Lyren 

och Hovslagaretorp. 

Ån som först rinner åt öster ändrar vid Långängarna riktning mot söder. Den 

har ett slingrande lopp och på några ställen finns små forssträckor Hällströmmen 

och Kvarnströmmen. Vid Kluvne åer delas ån i tre grenar åtskiljda 

av bergryggar. På en av dessa växer en tall med brösthöjdsomkretsen 3,4 

m. Åloppet omges bitvis av mader. Störst utbredning av dessa har Långängarna. 

Här växer hampflockel och kärrviol. En välbevarad ängslada, väster 

om Kluvne åer, vittnar om att slåtter har förekommit i relativt sen tid (1940talet). 

Kluvne åer med sina i relativt sen tid hävdade mader utgör en värdefull och 


från ingrepp som t ex dikning, schaktning och bebyggelse. Brynet kring 

området bör ej avverkas. 

N62 Lyrsboholmsmossen Kastebergsmossen III 

9F NO/5g B 

Myrkomplexet är beläget väster om Älgsjön och upptas i huvudsak av tre 

kalmossar. Kastbergsmossen i öster omfattar två av dessa samt kringliggande 

laggkärr. Kantskogen är smal och mosseplanen domineras av ljung och 

småtall. På västra mosseplanet förekommer strukturer orienterade vinkelrätt 

mot mossens östliga lutningsriktning. Dike i västra och norra myrkanten. 

Lyrsboholmsmossen omfattas av en kalmosse med smal kantskog och ljung 

och småtall dominerat mosseplan. Kring kalmossen finns öppna laggkärr i 

norr och söder. I sydost ligger en göl, L Tärnen, och i anslutning till den en 

öblandmyr och några tallrismossar. Myren delvis påverkad av väg, mindre 

torvtäkt och dikning. 

Lyrsboholmsmossen och Kastbergsmossen är en mångformig myr med kalmossar 

(av vilken en har strukturer), kärr, tallrismossar, öblandmyr och göl. 

Trots omfattande dikning är myrkomplexet en värdefull och skyddsvärd 


som t ex dikning, gödsling, täkt och avverkning. Brynet kring myren 


N63 Stolpön III 

9F SO/4h G 

81


Isälvsstråket från Sonstorp och norr ut bildar i sjön Gulten en åsö. Den är 

cirka 80 m bred och 250 m lång och har en väl utbildad åsform. Krönet ligger 

omkring 10 m över vattenytan. Ön är skogbevuxen. Nordväst om Stolpön 

fortsätter isälvsstråket i form av en åsrygg upp till Gulltorp. 

Rullstensåsen som bildar Stolpön och dess nordliga fortsättning utgör en 


om området undantas från ingrepp som t ex täkt, bebyggelse och anläggningar. 

N64 Stora mossen I 

9F NO/5h, 9F SO/4h 4i BZ 

Myrkomplexet Stora mossen är beläget i skogsområdet mellan Igelfors och 

Grytgöls bruk. Myren domineras av ett vidsträckt fattigkärr som mot kanterna 

successivt övergår i öblandmyr. Kärret är bitvis mycket blött och öppet. 

En mindre göl Karpe tjärn påträffas i sydöstra delen av myren. I norr 

och sydost finns lövkärr. Öblandmyrens träd- och buskskikt är mycket varierande. 

I sydöstligaste delen är den bitvis bevuxen med tät blandskog. 

Inslaget av mossar är mycket begränsat. Utpräglade tallrismossar påträffas 

på fyra platser utmed nordostkanten och på tre ställen i södra delen av Stora 

mossen. 

Tre större fastmarksöar samt drygt tjugo mindre holmar ligger jämt fördelade 

över myrytan. 

Bland myrens växter kan nämnas tuvsäv, kallgräs, myggblomster, tagg- och 

nålstarr. Till myrens häckfåglar kan troligen räknas ljungpipare, enkelbeckasin 

och ängspiplärka. Tofsvipa, skogssnäppa, buskskvätta, tornfalk och tjäder 

har också iakttagits. Orrspel förekommer. 

Stora mossen tillhör genom sin storlek, orördhet, mångformighet, öppenhet 

och rika myrfågelfauna ett av de absolut förnämsta och mest skyddsvärda 

myrområdena i Östergötland. Naturvärdena kommer att bestå om området 

undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning, täkt, utfyllnad, 

avverkning på mindre fastmarksholmar. Brynet kring myren skall undantas 

från avverkning. 

N65 Grönås III 

9F NO/5h GF 

Östra delen av Älgsjön övertväras av en rullstensås Grönås. Den är en kilometer 

lång men endast 50 m bred. Åsen som är välformad höjer sig endast 

2-3 m över sjöns yta. Trots den ringa mäktigheten är rullstensåsen mycket 

framträdande genom att den på båda sidor begränsas av vatten. Åsen är 

klädd med tallskog och markfloran är den typiska för grusmarker med bland 

annat kråkris och mjölon. 

82


Söder om åsen utgörs sjöns östra strand helt av sand, vilket gjort den till en 

välfrekventerad badstrand. Längs en 600 m lång sträcka av stranden löper 

en sandvall, 1 - 1,5m hög och uppbyggd av finsand. 

Området med den välformade och framträdande rullstensåsen med sin typiska 

vegetation bildar tillsammans med sandstranden och den intressanta 

sandvallen en mycket värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex täkt, bebyggelse, 

schaktning och slutavverkning. 

N66 Näsetärn - Stora mossen III 

9F NO/5g 5h BZ 

Myren är belägen i ett flackt grus- och moränområde norr om Älgsjön. Den 

södra delen med Näsetärn är en vidsträckt, ganska torr tallrismosse med tät 

och grov tall. Mossen begränsas i öster av en rullstensås och i väster av en 

väl utbildad kärrlagg. Norra myrdelen Stora mossen domineras av en kalmosse 

med stort öppet mosseplan. 

Kantskogen är väl utbildad i söder och öster medan den i väster och norr är 

mycket smal. Mossen omges nästan helt av breda, öppna laggkärr. Orrspel 

förekommer. 

Näsetärn Stora mossen utgör en till stora delar opåverkad, blöt myr med 

flera myrtyper som kalmosse, tallrismosse och öppna, välutbildade laggkärr. 

Ornitologiskt intressant. Myrkomplexet utgör en mycket värdefull och 


från ingrepp som t ex dikning, gödsling, täkt, sänkning av Älgsjön. Brynet 


N67 Fisklösemossen III 

9F NO/5h BZ 

Fiskelösemossen, belägen sydost om sjön Avern, består i huvudsak av flikiga 

tallrismossar omgivna av öppna, väl utbildade kärr främst i myrens södra 

och östra kanter. Två mindre öppningar påträffas på tallrismossarna öster 

och söder om gölen St. Fisklösen. 

Myren som är mångformig och endast måttligt påverkad utgör en värdefull 

och skyddsvärd naturmiljö. Värdefull fågelfauna. Naturvärdena kommer att 

bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning, 

täkt, avverkning på fastmarksholmar. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N68 Kråken III 

9F NO/5i ZB 

83


Kråken, sydväst om Regna kyrka, är en sänkt sjö som i dag är ett stort kärr 

dominerat av vass, kaveldun och fräken. Klarvatten finns endast vid högvatten 

under våren. 

Kärret är på våren rastplats för ibland upp till ett 20-tal sångsvanar. Även 

vadare och änder uppträder under flyttningstid. Till häckningsfåglarna kan 

räknas enkelbeckasin, tofsvipa, fiskmås, stjärtmes, buskskvätta, ängspiplärka, 

sothöna, vattenrall, skogssnäppa, säv- och rörsångare. Kricka och storspov 

häckar troligen. Grönbena, storskrak, fiskgjuse och lärkfalk har iakttagits 

vid Kråken. 

Kråken, som uppvisar en intressant fågelfauna, utgör en mycket värdefull 


undantas från ingrepp som t ex dikning, utfyllnad, avverkning på fastmarksholmar, 

sänkning av sjön, dämning. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N69 Rullebacka III 

9F NO/5h K 

Rullebacka ligger strax sydost om sjön Avern. Invid gården ligger en hagmark 

med ett tämligen tätt trädskikt av björk med inslag av lind och al. Intressant 

busk- och örtflora. En del av området betas. 

Björkhagen utgör ett värdefullt och skyddsvärt inslag i naturmiljön. Naturvärdena 

kommer att bestå om hagen även i framtiden hävdas och om området 

undantas från ingrepp som t ex bebyggelse och barrträdsplantering. 

N70 Lindenäs II 

9F NO/5h B 

Öster om Lindenäs, på båda sidor av vägen Kattala - Regna, utbreder sig en 

betesmark med ett stort antal (ca 300 st) höga, pyramidvuxna enar. Området 

är välhävdat. 

Enbuskmarken med dess många och välväxta enar utgör en mycket värdefull 

och skyddsvärd naturmiljö. Området har få motsvarigheter i Östergötland. 

Naturvärdena kommer att bestå om enbuskmarken även i framtiden 

betas och om området undantas från ingrepp som t ex avverkning av en, 

bebyggelse och barrträdsplantering. 

N71 Djursla Stormosse Björnmossen III 

9F NO/6h 6i B 

Myren som är belägen väster om Ålsjön, domineras i norr av öppna, blöta 

starrkärr med insprängda fastmarksholmar och små tallrismossar i ytterkanterna. 

Södra myrdelen Björnmossen - är en tallrismosse med grov tall. 

Laggkärren är välutbildade speciellt i östkanten. 

84


Avskilt belägen och opåverkad myr med bland annat öppna, blöta kärr. Området 

utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer 

att bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning, 

täkt, avverkning på fastmarksholmar. Brynet kring myren bör ej 

avverkas. 

N72 Knektmossen III 

9F NO/7h BZ 

Knektmossen invid länsgränsen är en långsmal myr med flera, ganska torra 

tallrismossar. Mossarna åtskiljs och omges av starrkärr med björkinslag. 

Mitt på myren ligger en göl omgiven av breda gungflyn. 

Myren, som är avskilt belägen och opåverkad, utgör en värdefull och 




N73 Botten III 

9F NO/7i GB 

Söder om Uvberget och ned till Botten utbreder sig ett deltaplan. De sandiga 

sedimenten har måttligt djup. Planet liksom sluttningen ned mot sjön Vreden 

är bevuxet med tallhedvegetation. Under tallarna växer ett fältskikt dominerat 

av lingon, blåbär och ljung. Dessutom förekommer kruståtel, kråkbär 

och vårfryle. 

Mossor bildar tillsammans med den fläckvis förekommande renlaven ett 

slutet bottenskikt. Deltat ligger mellan två allmänna vägar. Från den västra 

ser man sjön Vreden tack vare tallskogens goda genomsikt. 

Deltaplanet med sin karaktäristiska och välutbildade tallhedvegetation saknar 

motsvarighet inom Finspångs kommun. Naturvärdena kommer att bestå 

om området undantas från ingrepp som t ex täkt, bebyggelse, stora hyggen, 

vägbyggnation. 

N74 Göntorpsån III 

9F NO/6i 7i G 

Göntorpsån som rinner ut i Ålsjön har på en sträcka av 2,5 km ett naturligt, 

slingrande lopp. Meanderloppet är utbildat i mosand. På några ställen påträffas 

övergivna meanderbågar. Området närmast kring ån är bevuxet med 

klibbal och björk. 

Göntorpsån som uppvisar ett väl utbildat meanderlopp med bland annat avsnörda 

meanderslingor har få motsvarigheter i norra länsdelen. Området 


att bestå om området undantas från ingrepp som t ex uträtning av åloppet, 

dikning, utfyllnad och schaktning. 

85


N75 Myren III 

9F NO/6i Z 

I den blockiga förkastningsbranten längs Ålsjöns västsida växer en blandskog 

av asp, björk, med inslag av sälg och ek. Rikligt med try. I markfloran 

ingår bland annat blåsippa och trolldruva. Landsnäckfaunan omfattar 19 

arter, däribland den sällsynta snäckan Vitrea contracta. Arealen är mindre än 

1 ha. 

Inom detta mycket begränsade skogsparti återfinns en artrik landsnäckfauna 

med nästan alla norra Östergötlands skogsarter representerade. 

Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp av alla 

slag. 

N76 Regnaholm III 

9F NO/6i 6j LK 

Regnaholms slott ligger på norra stranden av sjön Regnaren. Slottets omgivningar 

utgörs av åker, löv- och barrskogspartier samt hagmarker. I sluttningen 

mellan vägen och sjön ligger en fårbetad ekhagmark med inslag av 

björk, asp och hassel. Rik förekomst av blåsippor. 

Vägarna från slottet och åt nordväst omges av alléer av bok och andra ädla 

lövträd. 

Regnaholms slott med dess lövrika och omväxlande omgivningar utgör en 


området undantas från ingrepp som t ex ädellövträdsavverkning, barrtädsplantering 

av betesmarker, bebyggelse i ängs- och hagmarker. 

a Regnaholms lövskog II RIKSINTRESSE 

B 

Nordväst om slottet utbreder sig ett av lövträd dominerat område. Till trädskiktet 

hör ek, al, asp, lind, björk, rönn, lönn, ask, bok och avenbok. Buskskiktet 

är tätt och domineras av hassel och try. I det hedartade fältskiktet 

finner man bl.a. liljekonvalj, ekorrbär och örnbräken. Ett bokbestånd som 

omfattar ca 4 ha och 400 individer växer kring den södra vägen. Terrängen 

är bitvis blockig och på några ställen finns fuktiga partier. 

Det omfattande lövskogsområdet med sin stora andel ädla lövträd och rika 

trädslagsblandning saknar motstycke i norra Östergötland. Beståndet utgör 

en mycket värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer att 

bestå om området undantas från ingrepp som t ex slutavverkning av lövträd, 

bebyggelse. 

N77 Lenestad III 

9F NO/5i 6i BLZ 

86


Lenestad gård på södra stranden av sjön Regnaren omges av ett lövdominerat 

landskap. Utmed vägen ligger hagmarker med ek och hassel och skogen 

söder om vägen har stort inslag av ek och andra lövträd. Lövskogspartier 

med ek och lind påträffas kring bebyggelsen och utmed stranden. Markfloran 

är rik. Öster om Lenestad växer den flikbladiga formen av hassel. 

Öster om Regna kyrka och söder om vägen ligger ett cirka 1 ha stort lundartat 

område dominerat av asp och björk med inslag av ek, hassel, lönn och 

olvon. Rik örtflora med bland annat blåsippor. Inom området finns huvudparten 

av de landsnäckarter som är karaktäristiska för lundartade skogar. 

De lövträdsdominerande omgivningarna till Lenestad utgör en mycket värdefull 

och skyddsvärd naturmiljö med ett fåtal motsvarigheter inom 

Finspångs kommun. Naturvärdena kommer att bestå om betesmarken även i 

framtiden hålls öppna och om området undantas från ingrepp som t ex ädellövträdsavverkning, 

omföring av lövskog till barrskog, barrträdsplantering 

av betesmark, bebyggelse. 

N78 Fjärdingstorp III 

9F NO/5j LBZ 

Kring gården Fjärdingstorp utbreder sig ett landskap med stort lövinslag och 

tämligen rik flora. I västra delen växer ett kompakt bestånd av hassel och på 

några åkerholmar påträffas täta lindbestånd. Längst i öster ligger en enbuskmark. 

Mellanliggande partier är hävdade betesmarker som dock till en 

del är ganska igenväxta. 

I områdets östra del ligger ett ca 1 ha stort lundområde med lind, ek, asp, 

hassel och en. Markvegetationen av torrare typ med liljekonvalj, blåsippa 

och vårärt. Landsnäckfaunan är rik och omfattar 20 arter, däribland den i N 

Östergötland sällsynta Euomphalia strigella. 

Odlingslandskapet med det stora lövinslaget, bitvis rika floran och faunan, 


bestå om betesmarkerna även i framtiden hålls öppna och om området undantas 

från ingrepp som t ex barrtädsplantering av betesmarker, ädellövträdsavverkning 

och bebyggelse. 

N79 Marke Vener III 

9F NO/5j BZ 

Marke Vener som är beläget vid nordvästspetsen av sjön Långtvaren utgörs 

av ett långsmalt blött starrkärr. Det är helt fritt från buskar och tuvor och har 

en god starrförekomst. Kärret utnyttjades förr för myrslåtter. Enkelbeckasin 

häckar. 

Marke Vener som är en obetydligt påverkad myr med intressant fågelfauna 


att bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, 

täkt och dämning. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

87


N80 Lövfallsmossen III 

9F SO/4j BZ 

Lövfallsmossen norr om Västjuten domineras i södra delen av en tallrismosse. 

Norr om mossen utbreder sig ett starrkärr bevuxet med björk, al och tall. 

Längre norrut är kärret öppet. Enkelbeckasin och ängspiplärka häckar. 

Lövfallsmossen som är en blöt och obetydligt påverkad myr utgör en värdefull 


undantas från ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning och täkt. 


N81 Gäddån III 

9G NV/5a G 

Gäddån som rinner mellan sjöarna Långtvaren och Regnaren har närmast 

Långtvaren utbildat en ravin. Jordarten är mosand och ravinen är upp till 5 

m djup. Trädskiktet bildas av främst lönn och al men med inslag av ek och 

björk. Hassel förekommer längst i söder. Åloppet är bitvis påverkat genom 

grävningar. 

Ravinen med sitt lövträdsbestånd är tämligen väl utbildad och utgör en värdefull 


undantas från ingrepp som t ex täkt, schaktning, utfyllnad och ädellövträdsavverkning. 

N82 Storängen III 

9G NV/5a BZ 

Kring Gäddåns lopp ned till sjön Regnaren utbreder sig kärrmarker med 

varierande beskogningsgrad. I väster ligger en tät beskogad tallrismosse. 

Enkelbeckasin häckar på myren och skogssnäppa, stjärtmes, buskskvätta, 

ängspiplärka och orre har iakttagits. 

Storängen är en obetydligt påverkad myr med öppna och beskogade kärr, 

tallrismosse och rikt fågelliv. Myren utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. 

Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från ingrepp 

som t ex dikning, gödsling, avverkning och täkt. Brynet kring myren bör ej 

avverkas. 

N83 Önsjöarna III 

9G NV/5a ZB 

Området som är beläget väster om sjön Hunn kan beskrivas som ett av bladvass 

dominerat kärr i nordväst och en igenväxande sjö St. Önsjön i sydost. I 

kärret finns partier av lövkärr. Fågelfaunan omfattar följande häckfåglar: 

enkelbeckasin och storskrak. Skogssnäppa, stjärtmes och kricka tillhör troligen 

också häckfåglarna. Bland iakttagna arter kan nämnas: vattenrall, rördrom, 

buskskvätta och mindre hackspett. 

88


Önsjöarna som hyser en rik fågelfauna utgör en värdefull och skyddsvärd 


som t ex dikning, utfyllnad, sänkning av Stora Önsjön, dämning. Brynet 


N84 Svanviken III 

9G NV/5b B 

Området som ligger på östra stranden av sjön Hunn utgörs av ett hällmarksområde 

med gles, tämligen mogen och undertryckt tallskog i viss utsträckning 

av martalltyp. I fält- och bottenskiktet växer mjölon och andra bärris 

samt lavar. I Svanviken finns en kort strandsträcka med sandstrand. 

Vid Svanviken finns ett för Finspång förhållandevis stort hällmarksområde, 

en i kommunen vanlig men oftast till ytan mycket begränsad naturtyp. 


bebyggelse och slutavverkning. 

N85 Ålingskärren Körmossen III 

9G NV/5b B 

Vid östra stranden av sjön Hunn ligger myrkomplexet Ålingskärren Körmossen. 

Det består i västra och norra delen av kärr med olika grader av beskogning. 

Tallrismossar finns både väster och öster om Bjursjön. Fastmarksholmar 

påträffas på flera ställen. 

Myren som är opåverkad och tämligen mångformig utgör en värdefull och 


från ingrepp som t ex dikning, gödsling, avverkning och täkt. Brynet 


N86 F d Lillsjön III 

9G NV/5b BZ 

Genom sänkning av sjön har ett kärr, dominerat av bladvass och kaveldun, 

utbildats. Träd och buskar saknas helt. Skogssnäppa häckar årligen. 

F d Lillsjön är en stor öppen kärrmark med värdefullt fågelliv. Myrtypen är 

sparsamt förekommande inom Finspångs kommun. Området är en mycket 


området undantas från ingrepp som t ex dämning, dikning och utfyllnad. 


N87 Pipmossen III 

9G SV/4c, 9G NV/5c B 

89


Pipmossen är belägen öster om sjön Hunn. Myrens södra del domineras av 

några öppna mossar, glest bevuxna med låga tallar och omgivna av kärr. 

Den norra myrviken liksom partiet öster om fastmarksholmarna utgöres av 

en öppen öblandmyr. Till myrens häckfåglar hör enkelbeckasinen. Södra 

myrdelen är sedan 1946 domänreservat. 

Pipmossen som är en opåverkad myr med inslag av flera olika myrelement 

(mosse, öblandmyr, starrkärr och tallrismosse), utgör en värdefull och 




N88 Kavelbromossen III 

9G NV/5c B 

Kavelbromossen vid sydoständen av Hemsjön utgörs av två tallrismossar 

omgivna och åtskiljda av laggkärr. Mossarna är bevuxna med klen tall. 

Genomsikten är god. 

Kavelbromossen som är en opåverkad myr med väl utbildade tallrismossar 

och laggkärr utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 


avverkning, täkt, sänkning av Hemsjön. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N89 Tisenhult III 

9G NV/6c GK 

Öster om gården sticker en halvö, kallad Djurhagen, ut i sjön Tisnaren. 

Halvön utgörs av en läsidesmorän, vars bergkärna höjer sig cirka 15 m över 

omgivningen. Moränsvansen söder om kärnan är cirka 400 m lång. Södra 

delen av området består av en ekhage med glest växande träd. 

Läsidesmoränen är väl utbildad och området utgör en värdefull och skyddsvärd 

naturmiljö. Naturvärdena kommer att bestå om betesmarken även i 

framtiden hålls öppen och om området undantas från ingrepp som t ex bebyggelse, 

ekavverkning, barrträdsplantering av öppen mark. 

N90 Storgran III 

9G NV/6b BZ 

Storgran, belägen strax söder om sjön Tisnaren, är en för ca 65 år sedan 

sänkt sjö. Idag är den ett högstarrkärr med god tuvbildning. 

Den östra tredjedelen är i huvudsak öppen medan resten av kärret är tätt 

bevuxet med bladvass och bredkaveldun. Spridda alar och björkar växer i 

denna del av kärret. Under våren bildas några mindre vattenspeglar. Mitt 

för Åketorp ligger en blandskogsbevuxen fastmarksholme. Myren omges av 

90


ett lövbryn av björk och al. Till Storgrans karaktärsfåglar hör rör- och sävsångare 

samt sävsparv. 

Omfattande högstarrkärr är sällsynt i norra Östergötland. Myren med dess 

fågelliv utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena kommer 

att bestå om området undantas från ingrepp som t ex dikning, utfyllnad, 

avverkning på fastmarksholmar, dämning. Brynet kring myren bör ej avverkas. 

N91 Ekeby III 

9G NV/6b B 

Utmed de inre delarna av Sörviken domineras träd- och buskskiktet av ek 

och hassel. Strax väster om Ekeby gamla skola ligger ett relativt stort alkärr 

som ingår i en betesmark. Kring vägen upp mot Ekeby gård växer en allé 

med huvudsakligen lind men andra ädellövträd ingår. 

Området med sitt relativt stora alkärr utgör en värdefull och skyddsvärd 


som t ex bebyggelse, avverkning av klibbal och ek, barrträdsplantering 

och dikning. 

N92 Prästängsudden II 

9G NV/7b B 

Prästudden ligger vid sjön Tisnaren 1 km nordost Skedevi kyrka. Det ca 5 

ha stora och svagt kuperade området är bevuxet med höga och rakstammiga 

ekar. Buskskiktet utgörs av relativt ung hassel samt ungträd. 

Vitsippor och blåsippor förekommer rikligt. Tibast och vätteros finns enligt 

uppgift också. I några fuktiga, om vårarna översvämmade sänkor invid 

stranden växel klibbal. 

Ekbeståndet är det största och värdefullaste i norra Östergötland. Läget på 

en udde i den välbesökta sjön Tisnaren höjer naturvärdet. Prästängsudden är 

med andra ord en utomordentligt värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex 

bebyggelse, omföring till barrskog, omfattande ekavverkning. 

N93 Kalehäll III 

9G NV/7a GF 

Vid sydväststranden av Kalefjärden reser sig ett brant bergsparti drygt 40 m 

över vattenytan. Från det martallbevuxna krönet har men en vid utsikt över 

Kalefjärden och omkringliggande jordbruksbygd. Platsen är välbesökt. 

Goda utsiktspunkter är mindre vanliga inom Finspångs kommun. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som kan försvåra 

tillgängligheten. 

91


N94 Ö Vitten II 

9F NO/8i 8j H 

Ö Vitten som till största delen ligger i Vingåkers kommun i Södermanlands 

län är en källsjö med hög vattenkvalitet. I sjön råder motorbåtsförbud. 

Ö Vitten är en mycket ren sjö med få motsvarigheter i regionen. Naturvärdena 

kommer att bestå om området undantas från ingrepp som t ex föroreningsutsläpp 

i sjön. 

N95 Syltkärret III 

9F NO/0j ZB 

På gränsen mot Norrköpings kommun ligger ett långsmalt kärr i en sprickdalgång. 

Kärret är öppet och mosaikartat med flera grunda småvatten i den 

nordvästra halvan. I vattnet finns rikligt med vit näckros och gäddnate som 

avbryts av kolvassbälten. Övriga delar domineras av tråd- och flaskstarr 

samt pors. 

I vattnen förekommer dammruda och kärret är en viktig näringslokal för 

häger. 

Över västra delen av kärret löper en bred kraftledning. Den omgivande 

skogen har kring östra delen avverkats ända ner till kärrkanten. 

Syltkärret utgör genom sin våta och mosaikartade karaktär en värdefull våtmark 

med högt skyddsvärde. 

Naturvärdet kommer att bestå om området undantas från ingrepp som dikning, 

utfyllnad eller anläggningar och om en skogszon från kärrkanten på 

minst 30 m helt lämnas vid framtida avverkningar i omgivningen. 

N 96 Erstorp 

9F SO/Oj B 

Tvenne flikbladiga björkar av glasbjörkstyp, 8 st storväxta välformade enar, 

den största med en stamomkrets på 1,7 m i brösthöjd, samt en ormgran inom 

begränsat område i odlingslandskap. Uppslaget av plantor, ett 100-tal, med 

samma flikbladighet visar att björkarna i viss grad är fröäkta. 

Ormgranen mäter c:a 56 cm i diameter i brösthöjd vilket torde vara ovanligt 

storvuxet för denna granform. 

N 97 Tall vid Åsebrosjöns NO strand. 

N 98 Hjälmstorpenäs 

Reservat omfattande 37 ha. 

92


Reservatets ändamål: Att bevara en del av f.d. hagen tillhörande det nedlagda 

arrendestället Hjälmstorpenäs. Lövinslaget är stort och gynnar förekomsten 

av ett rikt och artrikt djurliv. 

Beståndets uppkomst: Gammal hagmark, som med största sannolikhet är 

självsådd. 

Anteckningar: Artrikt växt- och djurliv. Bland trädslagen kan nämnas att 

välväxta lindar förekomma, hasselsnår på anmärkningsvärt stort område, 

grova aspar förkomma. Betr. djurliv iakttogs spår under inventeringen av 

älg, rådjur, hare, räv, grävling och tjäder. (Utdrag ur beskrivning upprättad 

av Fiskeby Fabriks AB 1957-09-02 o 03). 

Myrar 

Myr är ett samlingsnamn för mossar och kärr. 

Inventering 

Länets samtliga myrar större än 10 ha har inventerats i syfte att klargöra 

deras naturvårdsvärde och ge underlag för planmässig prövning av ärenden 

som rör myrar, t ex dikning, dämning, torvtäkt samt skogs- och energiskogodling. 

Inventeringen har utförts av länsstyrelsen i Östergötland. En projektgrupp 

med representanter för länsstyrelsen, domänverket, lantbruksnämnden och 

skogsvårdsstyrelsen har lett inventeringen. 

Inventeringen bedrevs huvudsakligen i två etapper (förarbete och fältarbete) 

med en successiv reducering av det stora ursprungsmaterialet. 

Beskrivning 

Inventeringsresultaten avsågs ligga till grund för en klassificering från 

främst naturvårdssynpunkt. 

Faktorer, som särskilt beaktades vid inventering/beskrivningen, var myrtyp, 

orördhet, öppenhet, mångformighet, förekomst av gölar, dråg och andra 

vattensamlingar. 

Bedömning 

Med stöd av beskrivningen av myren bedömdes dess värde från främst naturvårdssynpunkt 

med avseende på orördhet, mångformighet, storlek, raritet, 

säregenhet och representativitet. Även myrens förutsättningar för naturupplevelser 

och friluftsverksamhet beaktades. Bedömningar och jämförelser 

mellan myrar gjordes i ett länsperspektiv. 

Klassificering 

Beroende på antalet samverkande faktorer och naturvårdsvärde inordnades 

myrarna i följande skyddsklasser: 

93


Klass I Myrar som från naturvårdssynpunkt bedöms som mycket värdefulla 

och som bör bevaras. 

Klass II Myrar som från naturvårdssynpunkt bedöms som värdefulla och 

som har stora lokala bevarandeintressen. 

Klass III Myrar med naturvårdsvärden av lokalt intresse samt sådana utan 

speciella naturvårdsvärden. 

Myrar särskilt av skyddsklass I och II är ofta ornitologiskt mycket värdefulla. 

I Finspångs kommun finns 34 st myrar i skyddsklass I, 40 st av klass II och 

22 st av klass III. 

Rekommendationer 

För att säkerställa skyddet av myrarna krävs rekommendationer i kommunens 

översiktsplan, vilka återfinnes i kap 6.4. 

Ängs- och hagmarker 

Naturliga gräsmarker i form av ängar och hagar är en av de artrikaste naturmiljöerna 

i vårt land. Ett annat samlingsnamn för dessa är naturliga fodermarker. 

Med naturliga menas här att de inte gödslats eller utsatts för någon 

form av markbearbetning. Ängen och hagen är dock i högsta grad en 

kulturprodukt, grunden i det gamla odlingslandskapet, och helt beroende av 

människan och hennes husdjur för att bestå. Hagen, betesmarken, födde 

kreaturen under sommarhalvåret medan man slog hö på ängen för vinterfoderbehovet. 

Människan har hållit husdjur sedan bondestenåldern och slåtterängarnas 

historia sträcker sig bakåt till järnåldern. Den kontinuerliga hävden under 

lång tid genom bete och slåtter har, förutom att föda kreaturen, gett ett varierat 

och artrikt kulturlandskap. 

Från att ha dominerat landskapet i hundratals år har den naturliga fodermarkens 

utbredning idag krympt till bråkdelen av vad den varit. Slåtterängar har 

ingen plats i modernt lantbruk. Många ängar har plöjts upp till åker, andra 

har planterats med skog, vilket också har skett med mycket betesmark. Av 

den ängs- och hagmark, som betas idag, är den största delen gödslad. Gödsling 

med kväve kan snabbt ge en halvering av antalet växtarter. De ursprungliga 

ängsväxterna ersätts då av kvävegynnade arter som hundkex, 

brännässla och högvuxna gräs. 

De naturliga gräsmarkernas kraftiga tillbakagång har lett till att många av 

dess växt- och djurarter är hotade. Ängs- och hagmarker är alltså mycket 

värdefulla miljöer med ett stort bevarandevärde. Jordbruksnedläggningen 

fortgår och hotet mot ängs- och hagmarkerna är både stort och akut. 

Förutom de biologiska värdena, som här framhållits, har det gamla odlingslandskapet 

bland annat mycket stora kulturhistoriska värden. 

94


Länsstyrelsens inventering av ängs- och hagmarker 

Länsstyrelsen har under sommaren 1989 genomfört en inventering av ängs- 

och hagmarker inom kommunen. 

Inventeringen har avslutats av länsstyrelsen men finns endast i koncept på 

länsstyrelsen i avvaktan utskrift. 

Inventeringen har resulterat i en förteckning och beskrivning av den ur naturvårdssynpunkt 

värdefullaste naturliga fodermarken i kommunen. Denna 

utgörs av drygt 600 hektar fördelade på 162 objekt, vilka är klassade mellan 

1 och 4 efter naturvärde. Bedömningen grundar sig främst på florans sammansättning 

i grässvålen. 

De områden som sökts har en artrik flora med många slåtter- och betesgynnade 

arter, vilket hänger samman med lång kontinuitet, som hävdad gräsmark. 

Metodiken innebär att områden med andra värdefulla naturkvalitéer, 

som till exempel gamla grova ekar, kan hamna utanför om grässvålen utgörs 

av gammal åker eller kraftigt gödslad mark. 

Några ängar som slås tycks inte finnas i kommunen med undantag av 

Skogstorp vid Häradstorp. Återupptagande av slåtter på några gamla ängsmarker 

är därför önskvärt. Idag är det uteslutande hagmarker det rör sig om, 

men många av dessa har ett förflutet som slåtterängar. Hagmarkerna är 

spridda över hela kommunen, men fördelningen är ojämn. 

Vid Tisnaren, kring Regna och i ett stråk mellan Risinge och Hällestad finns 

förhållandevis mycket hagmarker, medan stora skogsområden i kommunen 

är så gott som utan. 

Talrika husgrunder vittnar om att här funnits en ganska omfattande bebyggelse. 

Jordbruket lades tidigt ned pga. dålig jordmån, men den speciella 

ägostrukturen kan också ha spelat in. 

Jordarna inom kommunen är ofta magra och sura. Vegetationen i de naturliga 

betesmarkerna är därför oftast hedartad med typiska arter som rödven, 

stagg, knägräs, kattfot, jungfrulin, gökärt och ängsvädd. På ett par ställen, 

vid Malmstorp och vid Gruvängen finns något kalkhaltig jord vilket ger en 

avvikande flora. 

Enen är den vanligaste busken, men kan också som vid Lindenäs bli trädstor. 

Nypon och brakved är andra vanliga buskarter. I trädskiktet ingår ofta 

björk och asp samt barrträd. Ek ingår ofta men ekdominerade hagar är inte 

så vanliga. Övriga ädla lövträd förekommer oftast sparsamt. 

Variationen hagmarkerna emellan är stor. Vattentillgången är av stor betydelse 

och hagarna rymmer allt från torrbackar, där man med lite tur kan finna 

spåtistel och solvända, till starrdominerade fuktängar, kärr och sjöstränder. 

Några arter, som är starkt knutna till naturliga fodermarker, ska speciellt 

nämnas. Det är granspira, som är mycket ovanlig i Östergötland. Denna växt 

hittades på två ställen. Slåttergubbe, som är tämligen vanlig i södra skogs- 

95


bygdens hagmarker hittades endast på nio lokaler. Fältgentianan, som är en 

hotad art med stora krav, noterades på 13 lokaler (varav två är granplanterade). 

Ett botaniskt intressant fynd är stenmåra, som växer vid Bakarebo i den 

sydligaste kommunfliken. Det är en art med sydvästlig utbredning i landet, 

och den är endast noterad en gång tidigare i Östergötland. De högintressanta 

hagmarkerna vid Bakarebo är dessvärre nyligen igenplanterade och därmed 

förlorade för all framtid om ingenting görs. 

Slutligen en kommentar om hävdens tillstånd. Bland de i inventeringsrapporten 

ingående objekten finns både välbetade öppna hagar och ganska 

igenvuxna hagar, samt allt däremellan. Någon uppskattning av fördelningen 

har inte gjorts men det är idag vanligt att röjningen släpar efter, vilket på 

sikt hotar den ljusälskande hagmarksfloran. Vidare är betestrycket ofta för 

svagt för att trygga de mest krävande av de hävdgynnade arternas fortlevnad. 

I för svagt betade hagar tar ofta örnbräken och piprör över och kväver 

lägre och konkurrenssvaga arter. 

Statistik 

Totalsummering Areal (ha) 

Klass 

Socken 

I II III IV 

Regna 34,5 35,9 67,9 37,2 

Skedevi 11,5 4,9 32,3 33,3 

Hällestad 0 36,1 97,2 * 33,8 

Risinge 10,2 18,0 139,6 ** 29,8 

Hela kommunen 56,2 94,9 337,0 134,1 

Totalareal: 622,2 

* Utan objekt nr 84 Emmaån och nr 102 Starsjögölen. Dessa mader är 

visserligen gamla fodermarker men idag till största delen ohävdade. De 

ger en missvisande stor areal. 

** Utan objekt nr 136 Ölstadsjön. Sjön är en viktig fågelsjö med intressanta 

potentiella strandängar som dock inte betas idag. 

Grushållning mm 2 kap 7 § NRL 

Inventering av naturgrus, grov morän och berg har utförts inom Finspångs 

kommun av Scandiaconsult AB och länsstyrelsen i samarbete med kommunen. 

Inventeringen presenterades av länsstyrelsen 1988-08-15. Inventeringsresultatet 

skall ligga till grund för kommunens och länsstyrelsens behandling 

av ansökningsärenden och upprättande av grushushållningsplan. 

96


Sammanfattning från inventeringen: 

Inom Finspångs kommun karaktäriseras topografin av höjdområden sönderskurna 

av sprickdalar i huvudsakligen nordväst-sydostlig sträckning. Berggrunden 

består av urberg. Gnejserna är vanligen leptitgnejser och sedimentgnejser. 

Graniterna är av varierande sammansättning och utseende. Ofta har 

förskiffringen givit en gnejsig struktur varvid bergarten benämnes gnejsgranit. 

Förekomsterna av naturgrus utgörs till övervägande del av mer eller mindre 

sammanhängande stråk av åsar och kullar. En omfattande exploatering har 

skett och pågår i vissa åsstråk, t ex Sonstorpsåsen och Lämmetorpsåsen. På 

grund av att större delen av kommunens areal är belägen under högsta kustlinjer 

förekommer svallgrus oftast beläget i anslutning till isälvsavlagringar. 

Morän med grov sammansättning har påträffats i området kring Ändebol. 

Moränen har inga betydande volymer men kan användas för lokalt behov. 

Uppskattade volymer naturgrus: 

Total volym 61 

Milj fm3 

Teoretisk uttagbar volym 37 (61 %) 

Fördelning i materialklasser: 

Grovkornigt material 7 (19 %) 

Material med växlande sammansättning 14 (38 %) 

Finkornigt material 16 (43 %) 

Summa 37 

Länsstyrelsens naturvårdsenhet har även utfört naturvårdsklassificering av 

de inventerade objekten. 

Naturvårdsklassificeringen har erhållits genom en samlad bedömning av 

faktorer som geologi, landskapsbild, biologi, hydrologi och friluftsliv. Vid 

klassificeringen har hänsyn också tagits till förekomsten av bebyggelse, vägar, 

kulturminnen och kommunala vattentäkter. 

Enligt Statens Naturvårdsverk indelas det samlade naturvärdet i följande 

klasser: 

Naturvårdsklass I Område som från naturvårdssynpunkt har särskilt stort 

värde och inte kan upplåtas för täkt. 

Naturvårdsklass II Områden med så stort värde för naturvården att särskild 

uppmärksamhet erfordras vid prövning av ansökningar 

om täkt. 

I naturvårdslagens 18: e paragraf anges bl.a.: 

97


"Länsstyrelsen får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att 

ansökningen avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av täkten 

samt en täktplan av erforderlig omfattning." 

I naturresurslagen ställs krav på hushållning med naturresurser. I 2 kap 7: e 

paragrafen anges att: 

"Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material 

skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen 

av dessa. 

Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse 

skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket." 

Beviljade och pågående täkter redovisas i underlagsmaterial. 

Mål 

Att hushålla med naturgrus genom att dels tillgodose olika materialbehov 

med alternativa material exempelvis genom bergtäkt, dels att begränsa ingreppen 

i naturen så långt som möjligt. 

5.3. Områden för friluftsliv och idrottsanläggningar 2 kap 6 

§ NRL 

Områden av riksintresse saknas. 

Övriga områden som år av intresse för friluftslivet 

Allmänt 

Vi vet från olika undersökningar att svensken i genomsnitt tillbringar hälften 

av sina semesterdagar på sin bostadssort. Semestern utgör endast en 

mindre del av vår totala ledighet. Den större delen är ledigheten under vardagar 

och helger. Med fem veckors semester blir det 35 lediga dagar medan 

de övriga veckorna innebär drygt 90 lördagar och söndagar. Därtill kommer 

helger som jul, nyår, påsk etc. Dessutom tillkommer ledigheten efter arbetets 

slut under vardagarna. Vi vet också att de som inte förvärvsarbetar 

(barn, ungdomar, arbetslösa, pensionärer) tillbringar nästan all sin fritid i 

eller i anslutning till bostaden. 

Diskussionen om 6 timmars arbetsdag eller en 6: e semestervecka gör att vi 

kan anta att vår fritid kommer att öka i framtiden, både tidsmässigt och värdemässigt. 

En stor del av fritiden tillbringas alltså i hemmet och flera undersökningar 

om våra fritidsvanor visar att den vanligaste fritidssysselsättningen i hemmet 

är att titta på TV och att läsa böcker och tidningar. 

Utomhus är det de enkla aktiviteterna som dominerar, som strövande i skog 

och mark samt nöjes- och motionspromenader. 

98


Det är viktigt att så många som möjligt, helst alla, har tillgång till ett spektrum 

av rekreationsmöjligheter. Något förenklat kan följande fyra spektra 

urskiljas: park, tätortsnära områden, produktionslandskapet och längst ut 

från tätorten vildmark. 

Alla typer är viktiga, inget område kan ersätta det andra. Områdena är i 

olika grad "påverkade" av människan från parken med vägar, gångar och 

gräsmattor till vildmarken som är så gott som opåverkad. Parken nås från 

bostaden inom 15 min och vildmarken inom några dagar. 

I parken vistas vi en halvtimma upp till några timmar, i tätortsnära områden 

någon timma upp till en halv dag och i vildmarksområdet flera dagar. 

Inom kommunen återfinns ingen vildmark, medan det finns god tillgång av 

parker och produktionslandskap. 

I vår översiktsplan redovisas fem tätortsnära områden för friluftsliv samt 

tjugo idrottsanläggningar. 

5.4. Tätortsnära områden för friluftsliv 

Stora Hagen Inom området finns: Grosvads idrottsplats, pistolskyttebana, 

gevärsskyttebana, elljusspår 7,6 km med klubbstuga, 

elljusspår 2,3 km med motionscentral och spårsystem för 

motion. 

Mäselnområdet Inom området finns: Elljusspår 3,1 km, motionscentral, 

badplats, ridhus, jaktskyttebana och spårsystem för motion. 

Viberga Inom området finns: Golfbana med klubbhus, draghundsbana 

med klubbstuga och fågelsjöområde. 

Rejmyre Inom området finns: Campingplats, grusplan, isbana och 

elljusspår 2,5 km. 

Kolvetorp Rastplats vid kanotled, markägarens eget rekreationsområde. 

Idrottsanläggningar 

Borggårds Idrottsklubb Fotbollsplan, gräs 

Grytgöls Idrottsklubb Fotbollsplan, gräs, grus 

Hävla Sportklubb Fotbollsplan, gräs 

Igelfors Idrottsförening Fotbollsplan, gräs 

Ljusfallshammars Sportklubb Fotbollsplan, gräs 

Isbana med sarg 

Elljusspår 3,0 km 

Lotorps Idrottsförening Fotbollsplan, gräs, två st 

99


Marsjö - Byle GoIF Fotbollsplan, gräs 

Rejmyre Idrottsförening Fotbollsplan, gräs 

Sonstorps Idrottsklubb Fotbollsplan, gräs, två st 

Tisnarbro Idrottsförening Fotbollsplan, gräs 

Torstorps Idrottsförening Fotbollsplan, gräs 

Sonstorp (kommunal) Elljusspår 2,7 km 

Hävla Sportklubb Fotbollsplan, grus 

Isbana 

Elljusspår 

Finspångs Golfklubb Golfbana 

Ryttarkamraterna i Finspång Ridhus 

Finspångs Motorsällskap Motocrossbana 

Finspångs AIK Slalombacke 

Finspångs Flygklubb Sportflygfält 

Borggårds Idrottsklubb Motionsspår med raststuga 

Igelfors Idrottsförening Elljusspår 2,4 km 

Aktuell lagstiftning 

Inom friluftsområden aktuell lagstiftning är: 

Plan och bygglagen (PBL) ger regler för planläggning och bygglovgivning. 

Naturresurslagen (NRL) anger i sitt andra kapitel vad som är grundläggande 

hushållsbestämmelser. § 2 ger skydd för stora opåverkade 

områden medan § 3 skyddar ekologiskt känsliga. Friluftslivets intressen 

tillvaratas i § 6. 

Naturvårdslagen (NVL) ger möjlighet att avsätta naturreservat, naturvårdsområden 

och samrådsområden. Den föreskriver också strandskydd. 

Skogsvårdslagen (SVL). Lagens huvudsyfte är att skogsmark varaktigt 

ska ge hög och värdefull virkesavkastning men i SVL 1 § anges också 

att hänsyn till andra intressen ska tas. Hänsynen preciseras närmare i 

21 §. 

Skogsvårdsförordningen fastlägger att skogsvårdsstyrelsen ska samråda 

med kommunen i fråga av särskild vikt med hänsyn till de lokala 

förhållandena. 

Lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark ger kommunen 

möjlighet att förhindra skogsvårdsstyrelsens dispenser från det 

generella förbudet. 

Jordabalken reglerar köp, servitut samt nyttjande, skötsel och arrendeavtal. 

100


Mål 

Kommunens innevånare i alla åldrar skall beredas möjlighet till att bedriva 

idrott, motion, rekreation och annan fritidsverksamhet för att befrämja och 

utveckla det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet. Utbudet av fritidsaktiviteter 

skall ske med lämplig geografisk spridning. 

Friluftsbad 

Allmänt 

Med friluftsbad menas ett utomhusbad där: 

allmänheten har tillträde 

kommunen underhåller och ansvarar för säkerheten 

lokala ordningsstadgan gäller 

Inom kommunen finns 18 friluftsbad enligt nedan: 

Borggård, Tron 

Brenäs, Tisnaren 

Bränntorp, Gryten (föreningsdrift) 

Butbro, Gron, Rävudden 

Byle, Tisnaren 

Finspång, Bönern inkl Bommarna 

Finspång, Gron 

Grytgöl, Dammen 

Hävla, Tisnaren 

Igelfors, Björken, Gäddviken 

Ljusfallshammar, Annsjön 

Lotorp, Käringfisket 

Regna, Ålsjön 

Rejmyre, Hunn, Bastfallet 

Skedevi, Tisnaren 

Skiren 

Torstorp, Mäseln 

Älgsjön 

Mål 

Kommunens avsikt är att behålla ett oförändrat antal friluftsbad. 

Skjutbanor 

Bakgrund 

Skyttesporten intar enligt tillgänglig statistik en framskjuten plats bland 

världens idrotter. Med 50 miljoner utövare distanseras skyttet endast av tre 

lagsporter, d v s volleyboll, basketboll och fotboll, innebärande att skyttesporten 

är en av världens främsta individuella sportgrenar. 

Det civila skyttet i Sverige är uppdelat på fem huvudorganisationer varav 

två är inriktade på enbart jaktskytte. 

101


1. Svenska Sportskytteförbundet, 150 000 medlemmar 

2. Svenska Jägarförbundet, 150 000 medlemmar 

3. Jägarnas Riksförbund Landsbygdens Jägare (JRF LJ) 

4. Frivilliga Skytterörelsen, 200 000 medlemmar 

5. Svenska Pistolskytteförbundet, 19 000 medlemmar 

Den svenska jägarkåren omfattar ca 320 000 personer, vilka är aktiva jägare 

som årligen löser det statliga jaktkortet. 

Jägarkåren behöver årligen möjligheter till träningsskjutning inför jakten. 

Inom Finspångs kommun löstes 1 230 st statliga jaktkort för år 1988. Fördelningen 

på postnummerområden 610- och 612- var 791 resp. 439 st jaktkort. 

Kraven på en god boende- och fritidsmiljö har ökat och det har ibland uppstått 

konfliktsituationer i anslutning till skytteverksamheter. 

Inom kommunen finns 11 st inventerade skjutbanor enligt separat förteckning. 

Inomhushall för skytte med klenkalibriga vapen finns i Grosvadsskolan. 

Föreningar Beteckn på karta 

Borggård Grytgöls Skyttegille Sb 1, Sb 2 

Finspångs Pistolklubb Sb 3 

Finspongs Skyttegille Sb 4 

Finspångsortens Lokala Jaktvårdsförening Sb 5 

Hävla Skyttegille Sb 6 

JRF-LJ avd 05-03 Finspångs Sportskyttar Sb 7 

JRF-LJ avd 05-13 Rejmyre Sb 8 

JRF-LJ avd 05-14 Regna Jaktskytteklubb Sb 9 

JRF-LJ avd 05-15 Kalbo Jaktskytteklubb Sb 10 

Regna Skyttegille Sb 11 

Inomhushall, Grosvadsskolan 

Prövning enligt miljöskyddslagen och plan- och bygglagen 

Skjutbanor är anmälningspliktiga enligt miljöskyddslagen vid nyetablering 

och ändringar av skjutbanor. Länsstyrelsen är tillståndsmyndighet vid frivillig 

tillståndsprövning. I övrigt anmäles till miljö- och hälsoskyddskontoret. 

Skjutbanor är bygglovpliktiga enligt PBL. 

102


Naturvårdsverkets riktlinjer (kl. 7-22) 

1. Nya banor dBAI 

Bostäder 65-70 

Vårdlokaler 60-65 

Undervisning 60-65 

Fritidsbebyggelse 60-65 

Friluftsområde 60-65 

2. Befintliga banor dBAI 

Bostäder 65-80 

Vårdlokaler 60-75 

Undervisning 60-75 

Fritidsbebyggelse 60-75 

Friluftsområde 60-75 

Mål 

En lämplig lokalisering av nya skjutbanor och viss ljuddämpning av äldre 

skjutbanor skall minska intressekonflikterna mellan skyttet och boendet. 

Nya skjutbanor planeras vid Stettin norr om Rv 51, öster om Stjärnvik. 

I avvaktan på mer ingående bullerutredningar bör rekommendationen gälla. 

Rekommendationen står under rekommendationskapitlet. 

5.5. Jord- och skogsbruk 2 kap 4 § NRL 

I naturresurslagens 2 kap, som behandlar de grundläggande hushållningsbestämmelserna, 

har i 4 § följande bestämmelse fastlagts: 

"Jord- och skogsbruk är näringar med nationell betydelse...Skogsmark som 

har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder 

som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk." 

5.5.1. Jordbruk 2 kap 4 § NRL 

Lantbruksnämnden i Östergötlands län har utfört en inventering av befintligt 

jordbruk i Finspångs kommun 1974-1989, som avser företag med mer än 2 

hektar, där ej annat angivits. 

Inventeringen redovisas nedan med av oss tillförda kommentarer. 

Antal företag 

A n t a l P r o c e n t 

År Kommunen Hela länet Kommunen Hela länet 

1974 339 5 673 6 100 

1989 247 4 324 6 100 

103


Förändring 

1974-1989 

-92 -1 349 -27 -24 

Antalet företag inom kommunen har reducerats med 27 %, vilket är 3 % mer 

än för länet totalt. 

Areal åker hektar 

H e k t a r P r o c e n t 

År Kommunen Hela länet Kommunen Hela länet 

1974 9 346 223 488 4 100 

1989 8 542 216 353 4 100 

Förändring 

1974-1989 

-804 -7 095 -9 -3 

Åkerarealen inom kommunen har reducerats 6 % mer än i hela länet. 

Medelareal hektar åker per företag 

År Kommunen Hela länet 

1974 28 39 

1989 35 50 

Förändring 

1974-1989 

+7 +11 

Medelarealen av åkermark per företag är avsevärt mindre inom kommunen 

än i länet totalt. 

ANTAL FÖRETAG 

Uppgifter för olika stoleksgrupper efter åkerarealen 

Areal 

ha 

kommunen hela länet 

Förändring i procent 

1974-1989 

1974 1989 1974 1989 kommunen 

hela länet 

2,1 - 5,0 30 20 457 317 -33 -31 

5,1 - 10,0 47 32 663 423 -12 -36 

10,1 - 20,0 88 47 1190 663 -47 -44 

20,1 - 30,0 61 37 854 540 -40 -37 

30,1 - 50,0 66 51 1110 832 -23 -25 

50,1 - 100,0 39 51 1018 1058 +31 +3,9 

100,1 - 8 9 381 491 +13 +29 

Summa 339 247 5673 4324 -27 -24 

Utvecklingen mot större arealer per företag fortsätter. 

104


Antal företagare fördelade efter ålder 

Högst tre företagare redovisas per företag 

Ålder 

År 



1974-1989 

1974 1989 1974 1989 kommunen hela länet 

-29 14 17 419 332 +21 -21 

30-39 46 58 970 1161 +26 +20 

40-49 107 75 1363 1356 -30 1 

50-54 57 27 902 584 -53 -35 

55-59 58 38 940 551 -34 -41 

60-64 57 36 1026 561 -37 -45 

65-74 27 35 432 564 +30 +31 

Uppgift 

saknas 

75- 7 13 102 130 +85 +27 

1 1 19 28 

Summa 374 300 6173 5267 -20 -15 

Generationsväxlingen är större inom kommunen än för hela länet. Antalet 

företagare har minskat kraftigt. 

Areal ägoslag hektar 

Område 

1981*) 

Åkermark 

summa total 

ägd 

total 

arren- 

derad 

Betes 

Mark 

Skogs- 

Mark 

Annan 

mark 

Summa 

Kommunen 9066 3277 5789 1772 14657 3104 28599 

Hela länet 220682 107890 112792 39340 166684 28556 455262 

1989 

Kommunen 8542 3221 5321 1582 13918 2657 26699 

Hela länet 216353 107792 108561 36996 169040 27630 450019 

Förändring i procent 1981-1989 

Kommunen -6 -1 -8 -11 -5 -24 -4 

Hela länet -2 0 -4 -6 +1 -3 -1 

*) Ny ägoslagsindelning infördes 1981. Tidigare statistik är inte direkt jämförbar. 

Betydande arealer har förvärvats av de större skogsbolagen. 

Areal vall hektar 

Vall 

kommunen hela länet Förändring i procent 

1974-1989 


105


Slåttervall*) 2 692 2 920 38 463 38 225 +8 -1 

Frövall 48 3 1 834 1 305 -94 -29 

Betesvall*) 687 781 7 009 6 962 +14 -1 

Summa vall 3 427 3 704 47 306 46 492 +8 -2 

*) Uppgifterna avser slåtter- och betesvall utnyttjad resp. år. 

Vallarealen har ökat inom kommunen men minskat i länet. 

Antal husdjur 

Uppgifter med * anger antal företag med djur av resp. slag 

Denna uppgift saknas för år 1974 

Djurslag 

kommunen hela länet Förändring i procent 

1974-1989 


Mjölkkor 3 366 2 979 41 231 35 245 -11 -14 

* 115 * 1 317 

Får och lamm 795 1 490 23 324 31 112 +87 +33 

* 21 * 415 

Svin 1 137 730 72 967 97 764 -36 +34 

* 15 * 432 

Antalet mjölkkor har minskat med 11 % medan fårantalet nästan fördubblats. 

Antal företag 1976 och 1981 fördelade efter storleksgrupp 

skogsmarksareal *) 

Samtliga företag (inkl företag utan åkermark) 

Storleksgrupp 

Ha skogsmark 



1976-1981 


0 122 119 2 594 2 802 -2 +8 

0,1 - 5,0 26 27 943 1 046 +4 +11 

5,1 - 25,0 146 143 2 587 2 556 -2 -1 

25,1 - 50,0 110 113 1 455 1 405 +3 -3 

50,1 - 100,0 106 101 1 053 1 067 -5 +1 

100,1 - 400,0 65 68 759 778 +5 +3 

400,1 4 5 73 74 +25 +1 

Summa 579 576 9 464 9 728 -1 +3 

*) Källa: Lantbruksräkningarna 1976 och 1981 (senast gjorda) 

De arealmässigt stora företagen ökar. 

106


Antal företag den 12 juni 1989 fördelade efter storleksgrupp 

åkerareal 

OMRÅDE 

Storleksgrupp, hektar åker 

2,1- 

5,0 

5,1- 

10,0 

10,1- 

20,0 

20,1- 

30,0 

30,1- 

50,0 

50,1- 

100,0 

100,1 SUMMA 

Hällestad 4 10 21 17 22 17 5 96 

Regna 1 6 8 3 8 5 31 

Risinge 4 8 9 10 15 17 3 66 

Skedevi 11 8 9 7 6 12 1 54 

summa för 

kommunen 

20 32 47 37 51 51 9 247 

De största jordbruksföretagen finns på Risinge- och Hällestadslätten. 

Areal ägoslag hektar den 12 juni 1989 - åkermark 

OMRÅDE 

total 

ägd 

Total 

arren 

derad 

SUM- 

MA 

BETES 

MARK 

SKOGS 

MARK 

ANNAN 

MARK 

SUM- 

MA 

Hällestad 1 381 2 097 3 478 480 3 444 423 7 825 

Regna 320 656 976 223 4 943 1 392 7 534 

Risinge 915 1 622 2 537 524 2 497 396 5 952 

Skedevi 605 946 1 551 355 3 034 448 5 388 

summa för 


3 221 5 321 8 542 1 582 13 918 2 657 26 699 

Kombinerat jord- och skogsbruk finns främst inom Regna och Skedevi församlingar. 

107


Antal husdjur den 12 juni 1989 - kor 

Område 

Kor för Övriga Summa 

Mjölkprod 

uppfödn 

av kalv 

nötkreaturNötkreatur 

Får Svin höns o 

Kyckling 

Hällestad 1 260 33 1 946 3 239 157 381 513 

Regna 432 560 992 466 210 

Risinge 776 29 1 120 1 925 189 262 53 192 

Skedevi 511 54 756 1 321 678 87 117 

Summa för 


2 979 116 4 382 7 477 

1 

490 

730 54 032 

Antal företag 115 24 313 167 21 15 41 

Animalieproduktionen domineras av mjölk- och köttproduktion i kommunen. 

Fåruppfödning är stor i Skedevi församling. Höns- och kycklinguppfödning 

är störst i Risinge församling. 

Av redovisningen framgår att jordbruket inom kommunen har varit och är 

utsatt för en omfattande strukturomvandling. 

Jordbruksmark förvandlas till skogsmark på omfattande arealer. Då statsbidrag 

beviljas för skogsplantering på åkermark kan utvecklingen förväntas 

fortsätta allt snabbare. 

Kommunen bör vara mycket observant på den strukturomvandling som 

sker. Sammanläggning av enheter och skogsplantering av betydande arealer 

åkermark kommer på sikt att innebära att arbetstillfällena minskar med 

vikande befolkningstal som följd. Betydande problem kan uppstå att hålla 

acceptabel servicenivå för handel och samfärdsel. 

Mål 

Kombination av jord- och skogsbruk bör stimuleras. 

Alternativa sysselsättningsobjekt bör tillskapas. 

5.5.2. Skogsbruk 2 KAP 4 § NRL 

"Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse. ........ Skogsmark 

som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder 

som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk." (2 kap 4 § NRL) 

Naturresurslagen lägger således stor vikt vid skogsnäringen som sådan. 

108


Skogsbruket en kortfattad lägesbeskrivning 

Skogstillståndet och skogsvården 

De årliga rapporterna från riksskogstaxeringen visar att både virkesförrådet 

och tillväxten i Sveriges skogar uppnår en allt högre nivå. Virkesförrådet 

ökar för närvarande med 25-30 Milj m3 sk per år och det totala virkesförrådet 

överstiger nu 2,7 miljarder m3 sk. De senast tillväxtuppgifterna visar att 

den totala tillväxten är ca 98 Milj m3 sk varav ca 94 Milj m3 sk på skogsmark. 

De angivna siffrorna avser bruttotillväxten. Efter reducering för träd 

som dör och ruttnar bort kan på skogsmark nettotillväxten uppskattas till i 

runda tal 90 Milj m3 sk per år. Sedan 1970 har tillväxten ökat med ca 1,4 

Milj m3 sk per år. Orsakerna till tillväxtökningen är flera. De viktigaste torde 

vara höjningen av det totala virkesförrådet och att stora arealer ungskog 

nu har kommit in i en tillväxtfas som ger stor volymtillväxt. Vidare kan det 

antas att det ökade kvävenedfallet har bidragit till en högre tillväxt. Det kan 

också noteras att skogsgödslingen innebär att den årliga tillväxten är ca 2 

Milj m3 sk högre än den skulle vara utan gödsling. 

Trots stigande tillväxt- och förrådsnivå är markens produktionsförmåga fortfarande 

långt ifrån fullt utnyttjad. De senaste taxeringsuppgifterna visar att 

sammanlagt mellan en fjärdedel och en femtedel av skogsmarken (ca 4,9 

Milj ha) exkl. kalmark är mindre väl eller dåligt utnyttjad. 

Avverkningsmöjligheterna och avverkningen (AVB 85) 

En genomförd utredning "Avverkningsberäkningar 1985" visar att det är 

möjligt med en både uthållig och betydande höjning av avverkningsnivån. 

Höjningen förutsätter dock bl.a. att vissa eftersläpningar i skogsvården hämtas 

in under 1980-talet. Sammanfattningsvis visar beräkningarna att det är 

möjligt att inom loppet av några år höja avverkningarna till åtminstone 70- 

75 Milj skogskubikmeter per år. 

Den angivna nivån förutsätter en fortsatt kraftig satsning på skogsvård men 

innebär samtidigt att det har avsatts en extra marginal för den osäkerhet som 

råder beträffande reduktion för naturvårdshänsyn mm. Under 1987 beräknas 

ca 66,5 mil m3 sk ha avverkats. 

Av den möjliga årliga avverkningsökningen faller huvuddelen på småskogsbruket. 

Denna ökning kan ske främst i form av slutavverkning och 

gallring medan storskogsbrukets begränsade ökningspotential i första hand 

gäller gallring. En stor del av den möjliga avverkningsökningen finns i södra 

och mellersta Sverige. Vidare är den outnyttjade avverkningspotentialen 

avsevärt större på små fastigheter än på stora fastigheter. 

Trots flera år av högkonjunktur med god efterfrågan och goda priser har den 

inhemska avverkningen i allt mindre utsträckning kunnat täcka förbrukningen. 

Den har visserligen ökat något under 1980-talet, men samtidigt har virkesbehovet 

stigit i än snabbare takt. Detta har lett till en kraftigt höjd nettoimport 

av virke från ca 4 Milj m3 sk per år i början av 1980-talet till ca 9 

Milj m3 sk per år 1987. 

109


Strukturförhållanden 

Det finns i landet ca 250 000 jordbruksföretag med skog fördelade på ca 350 

000 ägare. De flesta fastigheterna är små, mer än hälften av dem har mindre 

än 20 ha skog. 

Det enskilda skogsbrukets strukturförhållanden utgör i många fall ett hinder 

i strävan att uppnå de skogspolitiska målen. Flera utredningar under senare 

år har behandlat de strukturella förhållandena i skogsbruket och jordbruket 

mycket ingående. Utredningarna konstaterar att dålig ägo- och ägarstruktur 

motverkar ett rationellt skogsbruk och sänker intensiteten i skogsbruket. 

Endast en mindre del eller 5-10 % av skogsägarna är huvudsakligen sysselsatta 

i skogsbruket. Omkring en tredjedel av ägarna till rena skogsföretag 

arbetar inte alls i sin skog. Vidare är omkring en tredjedel av ägarna till rena 

skogsföretag över 65 år. Ca 30 % av samtliga skogsägare är heltidssysselsatta 

utanför brukningsenheten. 

Mångbruk av skogsmark 

Skogen är en naturresurs med mångsidig användning. Riksdagen har vid 

flera tillfällen, senast vid beslut om den nya marklagstiftningen uttalat sig 

för mångbruksinriktningen. Därför är mångbruk på en stor del av landets 

skogsmark ett viktigt mål. 

Detta innebär att olika intressen som naturvård, kulturmiljövård, turism, 

friluftsliv och virkesproduktion skall kunna samsas på samma mark. Med 

hänsyn till mångbruksaspekten är det viktigt att skogsbruket bedrivs så att 

skogen även framgent kan erbjuda en mångsidig användning. 

Nya och ökade krav 

Skogsnäringens betydelse för att uppnå några av de mest centrala samhällsmålen 

har ökat under senare år. Detta har lett till att skogspolitiken numera 

ofta står i centrum för debatten. Det förväntas att skogsbruket i oförändrad 

och helst ökande utsträckning skall bidra till bl.a. ekonomisk tillväxt, full 

sysselsättning och regional utveckling. God efterfrågan på skogsindustriprodukter, 

högt kapacitetsnyttjande i skogsindustrin och låga avverkningar 

har dock lett till problem med virkesförsörjningen. Samtidigt har oron när 

det gäller hoten mot vår natur och ökade krav på skogen som fritidsmiljö lett 

till en livlig debatt om skogsbrukets inverkan på naturmiljön. I områden där 

skogsbruk bedrivs och där andra intressen är starka har det allt oftare uppstått 

markanvändningskonflikter. Särskilt i sumpskogarna och i det gamla 

odlingslandskapet innebär olika anspråk på skogsmarken grannlaga avvägningar 

mellan skogsbruk och andra intressen. 

Utvecklingen har inneburit att kraven på skogsbrukets bidrag till de övergripande 

samhällsmålen har ökat. Vissa samhällskrav inrymmer i sig spänningar 

som inte är lätta att lösa. Exempelvis kräver samhället både ökad 

naturvård och ökad avverkning samtidigt. Motsättningarna mellan olika 

allmänna intressen i skogen har i sin tur lett till att det har ansetts motiverat 

att öka samhällets inflytande i skogsbruket. 

110


Skogsbruket inom kommunen 

Finspångs kommun är länets näst största skogskommun, endast Kinda 

kommun har större skogsareal. 

Genom den stora andelen bolagsskog så avviker Finspångs kommun kraftigt 

från länsgenomsnittet. Nästan 65 % av all skogsmark inom kommunen är 

storskogsbruk med MoDo som dominerande ägare. 

En av länets största privata skogsegendomar är Sonstorps Bruk. I övrigt är 

den privata skogsmarken fördelad på ca 450 olika ägare. 

Om man undantar vissa större privata ägare så har den privata medelskogsägaren 

ca 35 ha skog. 

Skogsnäringen inom kommunen sysselsätter 664 personer, varav 237 st 

inom skogsindustrin och 87 inom enbart skogsbruket, övriga i kombinerat 

jord- och skogsbruk. Källa Årsys 86. 

Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland har framställt följande distriktsbeskrivning 

med kommentarer av Erland Öberg. 

Distriktsbeskrivning 

Distrikt 3 

Distriktets gränser sammanfaller med kommunens. Inom kommunen finns 4 

socknar. 

Areal produktiv skogsmark är 73 034 ha fördelat på 506 brukningsenheter, 

varav 460 st 30 814 ha är privatägda. 

Landarealens fördelning på ägoslag 

Källa: Allm fast.taxeringen 1981 

Församling Areal 

ha % 

Skogsmark 

Skogsimp 

Inägomark 

Övrigt Totalt 

Risinge Ha 18 830 4 676 3 377 1 198 28 081 

% 67 17 12 4 100 

Hällestad Ha 20 767 3 195 4 180 1 331 29 473 

% 70 11 14 5 100 

Regna Ha 11 998 2 883 1 417 377 16 675 

% 72 17 9 2 100 

Skedevi Ha 19 740 3 170 2 413 554 25 877 

% 76 12 10 2 100 

Distrikt och ha 71 335 13 924 11 387 3 460 100 106 

Kommun tot % 71 14 11 4 100 

Kommunens landareal består till övervägande del av produktiv skogsmark 

(ca 70%). Högst andel i skog i förhållande till annat ägoslag finns i norra 

kommundelen, Skedevi och Regna socken. Areal och andel inägomark är 

störst inom Hällestad och Risinge socken. 

111


Skogsmarkens fördelning på ägarkategorier 

Källa: Lantbruksräkningen 1981 

Kategorier Ha % 

Enskild person 22 224 30 

Enkelt bolag 7 694 10 

Dödsbo 1 578 2 

Aktiebolag 30 511 42 

Staten 6 948 10 

Kommun 609 1 

Kyrka 890 1 

Övriga 2 580 4 

Summa samtliga 73 034 100 

En förhållandevis stor andel ca 60 % av skogsmarken ägs av aktiebolag, 

staten m fl. De enskildas ägarandel (med enkelt bolag och dödsbo) uppgår 

till ca 40 %. 

Skogsbrukets struktur 

Ägarkategori 

Antal/ha 

1-5 6-25 26-50 51- 

100 

101- 

200 

201- 

400 

>400 Summa 

Fysisk person 

Antal tax enh 9 141 108 107 42 16 4 427 

Ha skogsmark 45 2 218 4 006 7 287 5 675 4 340 5 781 29 352 

Dödsbo 

Antal tax enh 1 15 9 5 2 1 33 

Ha skogsmark 5 175 349 397 258 278 1 462 

Staten 

Antal 11 1 3 6 

Ha 10 86 263 6 599 6 958 

Kyrkan 

Antal 1 4 4 9 

Ha 9 282 599 890 

Aktiebolag 

Antal 1 1 2 9 13 

Ha 14 27 240 29 168 29 499 

Övriga ägare 

Antal 2 2 5 4 1 1 3 18 

Ha 10 25 178 304 125 358 2 154 3 154 

Samtliga 

Antal 12 161 123 121 51 19 19 506 

Ha 60 2 451 4 560 8 356 6 897 5 239 43 702 71 265 

Av 460 taxeringsenheter som ägs av enskilda personer, så har ett mycket 

stort antal fastigheter en skogsmarksareal som understiger 50 ha. Aktiebolag 

m fl (storskogsbruket) äger till större del stora sammanhängande enheter där 

arealen skogsmark är betydande. 

112


Större skogsinnehav 

Socken Fastighetsnamn ha Ägare 

Hällestad Allmänningen 19:1 6 502 MoDo 

Djuckerö 1:7 776 Grytgöls Bruk AB 

Djuckerö 4:12 282 Staten Domänverket 

Sonstorps Bruk 5 861 Mörner, Carl-Gustaf 

Borggårds Bruk 780 Borggårds Bruk AB 

Simonstorp 1:14 466 Brorsson, Lars-Ove 

Regna Algustorp 1:11, Backa 1 042 Hansa Ömsesidig Sakförs 

Gölstorp 1:3 512 Staten Domänverket 

Tyresfall, Botten m fl 3 110 Brevens Bruk AB 

Risinge Muggebo 1:1 1 030 MoDo 

Näfstorp 3:1 15 726 MoDo 

Skedevi Perstorp 1:15 278 Staten Domänverket 

Selesjö 1:5 1 045 Skogssällskapet 

Skyttetorp 2:1 753 MoDo 

Torp 1:1 485 Sven Olof o Berit Eriksson 

Torpa 1:10 513 Journath, Jan-Olof 

Frängsätter 1:1 m fl 1 302 Bergström, Erik 

Bränntorp 744 Trygg Hansa 

Tvartorp 991 Sievert, Rolf 

Hävla, Regnaholm m.fl. 2 110 Häfla Bruks AB 

Kommunens störste skogsägare är MoDo som med sina enheter äger ca 40 

% av all skogsmark. Staten "Domänverket" äger ca 10 %. Häfla Bruks AB 

och Brevens Bruk AB äger även stor andel skogsmark belägen i den norra 

kommundelen. 

Sonstorps Bruk i Hällestad socken är kommunens största enskilda skogsägare. 

113


Virkes förråd/ha och genomsnittlig grovskogsprocent för olika 

ägarkategorier 1981 

Källa: Allmän fastighetstaxering 1981 

Barrskog 

m3sk/ha 

Grovskogs 

procent 

% 

Ordinär 

lövskog 

m3sk/ha 

Summa 

m3sk/ha 

Fysisk person 106 44 13 119 

Juridisk person 

Staten 93 49 4 98 

Kommun 131 46 14 144 

Kyrkan 98 51 16 114 

Dödsbo 110 48 16 125 

Aktiebolag 104 50 12 116 

*Övriga ägare 117 52 17 135 

Summa 104 48 12 117 

* Övriga ägare = kommuner och samfälligheter 

Skogsmarken inom kommunen har ett gott virkesförråd med en allmänt 

lämplig fördelning mellan barr- och lövskog, som troligen kommer att bestå. 

Klart ökad skoglig aktivitet har med stor säkerhet givit som svar att virkesförrådet/ha 

idag är högre än angivet + (5-10) %. 

Virkesförråd och genomsnittlig grovskogsprocent för fysisk person 

(1) samt för alla ägarkategorier (2) sockenvis 

Källa: Allmän fastighetstaxering 1981 

Socken Ägar 

kategori 

Barr 

m3sk/ha 

Grov 

skog % 

Löv 

m3sk/ha 

Summa 

m3sk/ha 

Risinge 1 113 49 12 126 

2 108 49 11 119 

Hällestad 1 104 40 10 114 

2 108 44 10 118 

Regna 1 108 48 15 122 

2 98 47 13 111 

Skedevi 1 102 45 18 120 

2 101 49 15 116 

Bonitet och idealproduktion 

Medelboniteten för Finspångs distrikt är enligt framtaget ÖSI-material 6,0 

m3 sk/ha och år, vilket är något lägre än länets medeltal. 

Teoretiskt ger detta en idealproduktion om 438 000 m3sk/år för hela distriktet 

att jämföra med faktisk tillväxt, som är 331 600 m3 sk/år. 

114


Med andra ord kan sägas att produktionspotentialen utnyttjas till 76 %. Genom 

god skogsvård och ökad skoglig aktivitet bör denna siffra vara möjlig 

att öka. 

Årlig tillväxt 

Tillväxt enl 

ÖSI 

m3sk/ha 

* Distrikt 

m3sk/år 

Kalmark ö.f samt skog upp till 29 års ålder 3,0 58 600 

30 – 79 år 5,5 193 000 

80 + 4,4 77 000 

Lågprod 2,6 3 000 

SUMMA 4,5 331 600 

* ÖSI-områden betraktas som stickprov av distriktet och räknas upp till distriktets 

skogsmarksareal och virkesförråd. 

Kommentarer till åtgärdsbehov på Finspångsdistrikt 

Hyggesrensning 

Hyggesrensning utföres vid behov antingen före eller efter slutavverkning 

beroende av avverkningsteknik. Åtgärder bör i högre grad utföras så att 

tillämplig naturvårdshänsyn iakttages. 

Markberedning 

Markberedningen utföres maskinellt till största delen. 

På mindre ytor, vid svåra terrängförhållanden mm förekommer manuell 

markberedning. Genom utveckling av nya maskiner har möjligheten ökat att 

ståndortsanpassa åtgärden (grad av ingrepp). I privatskogsbruket är verksamheten 

till stor del samordnad. Storskogsbruket markbereder i egen regi. 

Plantering 

Mest använd planttyp är barrot ca 90 %. Täckrotsplantornas andel förväntas 

öka. Ungefär hälften av plantorna behandlas kemiskt mot snytbagge. Tekniska 

plantskydd förväntas öka i omfattning. 

Hjälpplantering 

Behovet varierar årligen med mellan 10 20 000 plantor. Klimatvariationer 

påverkar skadenivån. 

Naturlig föryngring 

Kan och bör användas som föryngringsmetod, där förutsättningar härför 

finns. 

115


Röjning 

En kraftig ökning av den årligt röjda arealen skedde i början av 80-talet. Nu 

är det i stort sett balans mellan inväxande behov och årligen röjd areal. En 

viss eftersläpning finns inom privatskogsbruket. 

Gräsrensning 

På bördiga marker är detta en nödvändig åtgärd för att erhålla ett gott återväxtresultat. 

Behovet är stort och aktiviteten bör öka. 

Lövbekämpning 

Behovet är att hjälpa barrplantorna från hämmande lövsly är årligen mycket 

stort. Upprepad röjning med något års intervall är vanligt förekommande. 

Röjning utföres mekaniskt. 

Gallring 

Gallringsbehovet är stort, mest markerat i yngre bestånd. En avsevärd höjning 

av den årliga gallringsarealen är önskvärd. 

Slutavverkning 

Årlig slutavverkningsareal stämmer väl överens med lämplig nivå. En högre 

grad av naturvårdshänsyn än hittills bör tas vid åtgärdens utförande. 

Lågproducerande bestånd 

Finns i mindre omfattning. Objekten avverkas efter hand enligt gällande 

regler i skogsvårdslag och bidragsbestämmelser. 

Dikning 

Gamla diken är ofta eftersatta i underhåll. En förbättring är i många fall 

nödvändig. Nydikning sker i mindre omfattning. 

Vägar 

En ökad grad av underhåll och förbättring av äldre skogsbilvägar bör ske. 

Visst nybyggnadsbehov föreligger. 

Skyddsdikning 

Utförs i den mån att behov föreligger. Viktigt att skilja på begreppen 

skyddsdikning (icke tillståndspliktig åtgärd) och tillståndspliktig markavvattning. 

Naturvårdshänsyn i skogsbruket 

I § 21 skogsvårdslagen finns regler om naturvårdshänsyn i skogsbruket. 

Naturvårdshänsyn innebär att man i det vardagliga skogsbruket (avverkning 

och skogsvård) vidtar åtgärder som gagnar naturvården. Här berörs normalt 

116


inte naturvård som avser naturvårdslagen (naturreservat, naturvårdsområden, 

fridlysning mm). Normalt gäller det åtgärder som inte påverkar effektiviteten 

och lönsamheten i skogsbruket, men som har stor betydelse för växter, 

djur och människor. Det som är viktigt är att skogsbruket inte bedrivs 

schablonartat utan att man tar vara på de variationer som naturen ger. Det 

gäller således att förena ett rationellt skogsbruk med lämplig naturvårdshänsyn. 

Naturvårdshänsyn som skall tas på all skogsmark innebär i korthet en begränsning 

av hyggenas storlek, slutavverkning på berg och myrar undviks, 

små värdefulla miljöer för växter och djur lämnas (surdrag, alkärr, kantzoner 

mm), torrträd, högstubbar lämnas vid avverkning, allmänt utnyttjade stigar 

rensas efter avverkning mm. I närheten av tätare bebyggelse, utmed trafikerade 

vägar, längs vissa sjöar, intill odlad mark och äldre kultur miljöer skall 

särskild hänsyn enligt 21 § skogsvårdslagen gälla. På dessa marker ställs 

bland annat större krav på begränsning av hyggesstorleken och hyggesformen. 

Krav kan även ställas på att vissa träd och trädsamlingar lämnas vid 

avverkning inom dessa områden. 

I särskilt känsliga skogsområden är det lämpligt att upprätta så kallade naturvårdsinriktade 

skogsbruksplaner (NISP). 

För skogsområdena runt Finspång och Rejmyre avser kommunen att tillsammans 

med skogsägarna upprätta naturvårdsinriktade skogsbruksplaner 

(NISP-planer). Ytterligare områden kan bli aktuella. 

Normalt kan naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen 

förenas med ett rationellt skogsbruk under ömsesidigt hänsynstagande. 

Inom områden där naturvårds- och kulturmimiljövårdsintressen kräver särskilt 

starkt skydd måste naturvårdslagen tillämpas. 

Naturvårdshänsynen i kommunen fungerar relativt bra. Med ökad rådgivning 

till skogsägare och skogsentreprenörer i kommunen bör vi få en ännu 

bättre naturvårdshänsyn hos alla skogsägare och på all skogsmark. 

Skogsskador 

Den fortgående försurningen av mark och vatten är ett mycket allvarligt 

miljöproblem. I första hand drabbar försurningen sjöar och vattendrag men 

under de senaste åren har även skogen och skogsmarken påverkats. De föroreningar 

som främst skadar träden är svaveloxid och kväveoxider. 

Förutom luftföroreningar utsätts skogen för en rad andra skador av mer eller 

mindre allvarlig art. Dit hör bland annat olika slags skadesvampar och skadeinsekter. 

Vidare har vi trädens ålder (gran blir normalt inte äldre än 120- 

150 år) och framförallt olika väderleksbetingelser. Till det sistnämnda hör t 

ex perioder med långvarig torka under vegetationsperioden eller snabba 

växlingar mellan höga och låga temperaturer vintertid. Hit hör också perioder 

med kraftig blåst. Sammantaget leder dessa klimatbetingelser till störd 

fotosyntes och vattenomsättning hos träden som får allmänt nedsatt vitalitet. 

117


I många, kanske de flesta fall, samverkar flera av dessa faktorer till att sätta 

ned trädens kondition. 

Hur är då skogsskadesituationen i Finspångs kommun? 

Inom kommunen finns sedan 1984 en fast utlagd "skogsskadeyta" vid Flasbjörke, 

som revideras vår och höst varje år. Lokalt registreras där enskilda 

träds utveckling under en 10-års period. Liksom inom andra läns- och 

landsdelar kan viss "vitalitetsstörning" påvisas. En ej normal barrförlust och 

kronutglesning förekommer. 

Skador av denna art på träd och skogsbestånd kan vara mycket svåra att 

direkt orsaksbestämma. 

Luftföroreningar och "surt" nedfall enskilt ev. i samverkan med torka, vind 

och hög ålder kan som tidigare nämnts ge svåra följder för skogens utveckling. 

Förutom att minska utsläppen av luftföroreningar som skadar miljön är det 

viktigt att sköta skogen så att den är så frisk och vital som möjligt. 

Bebyggelse i skogsmarken 

Beträffande tillkommande bebyggelse i skogsmarken på landsbygden är det 

viktigt att skogsbrukets förutsättningar beaktas. Inom större sammanhängande 

skogsområden bör bedömningen av eventuell tillkommande bebyggelse 

vara restriktiv eftersom även enstaka hus kan innebära restriktioner för 

skogsbruket. Även inom mindre skogsområden bör vid eventuell bebyggelse 

största möjliga hänsyn tas till skogsbrukets förutsättningar. 

Vid ianspråktagande av skogsmark på landsbygden bör följande regler gälla: 

Sammanhängande skogsområden bör inte splittras. 

Lokalisera eventuell bebyggelse till mindre skogsområden eller kanten 

av större. 

Koncentrera bebyggelsen. 

Utnyttja i första hand sämre marker ur produktionssynpunkt eller 

marker mellan jord och skog. 

Vid tätortsutbyggnad är det viktigt vad beträffar skogsmarken att den nya 

bebyggelsen läggs i anslutning till den tidigare bebyggelsen. Vidare bör man 

även där om möjligt välja den ur produktionssynpunkt sämre skogsmarken 

eller skogsmarken mellan jord och skog. Dessa regler gäller även för övrig 

markexploatering (vägar, ledningar mm). 

5.6. Yrkesfiske och vattenbruk 2kap 5 § NRL 

Fisket i sjön Glan är av riksintresse. 

118


Övriga vatten av intresse för yrkesfiske eller vattenbruk 

Fiskodling bedrivs i mindre omfattning i sjön Tisnaren. 

Ett antal fiskevårdsområden är under utredning. 

5.7. Energidistribution 2 kap 8 § NRL 

5.7.1. Energidistribution 

Elproduktion 

Elenergi produceras av Vattenfall, enskilda och kommunala kraftföretag 

samt industriföretag. 

Omfattande samkörning förekommer i syfte att producera elkraft till så låg 

kostnad som möjligt. Härigenom kan bl.a. tillfälliga skillnader i vattentillgång 

utjämnas och behovet av reservkapacitet vid haverier och översyn av 

kraftstationer och kärnkraftverk minska. 

Betydande samkörning med Danmark, Norge och Finland förekommer. 

Stamnätet 

Alla elproduktionsanläggningar av betydelse är anslutna till det riksomfattande 

stamnätet, som består av ledningar och transformatorstationer för 220 

kV och 400 kV. Överföringen av elenergi på större avstånd sker på stamnätet 

mellan produktionsanläggningar och konsumtionsområden samt mellan 

samkörande företag. 

Regionnät 

Den regionala kraftöverföringen från kraftverk och från uttagspunkter på 

stamnätet till storkonsumenter och distributörer ombesörjs av Vattenfall 

som kommunala och privata kraftföretag. För regionnäten används spänningar 

inom området 130 -20 kV. Den regionala förvaltningen är Vattenfall 

Östsverige med kontor i Motala. 

Distributionsnät 

Distributionsnätet inom kommunen omfattar högspänningsledningar för 

20,10 och 6 kV och lågspänningsledningar för 380/220 volt. 

Prövning enligt naturresurslagen 

I 2 kap 8 § föreskrivs att " Mark- och vattenområden som är särskilt lämpade 

för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, 

kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så 

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten 

eller utnyttjandet av sådana anläggningar. 

119


Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket 

skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet 

av anläggningarna." 

Stamnätet får anses vara av riksintresse. 

Koncessionsärenden 

Ellagen förutsätter att framdragande av starkströmsledning ska föregås av 

koncessionsprövning. Avsikten med koncessionsplikten är att staten ska 

tillvarata det allmännas intressen och utöva kontroll över kraftföretagen. 

Av ellagen följer, att för att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning 

erfordras tillstånd, som meddelas av regeringen eller av statens energiverk. 

Tillstånd meddelas antingen som linjekoncession eller som områdeskoncession. 

Linjekoncession avser ledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Områdeskoncession 

avser ledningar för närdistribution inom visst begränsat 

område. För närvarande finns tre områdeskoncessioner för starkströmsledningar 

högst 20 kV inom Finspångs kommun. Koncessionshavare är AB 

Finspångs Elverk, Vingåkers Elverk AB och Hällestads Elförening Ekonomisk 

förening. 

För distribution och underhåll av ledningar inom de olika distributionsområdena 

svarar respektive koncessionshavare. Karta över koncessioner finns i 

underlagsmaterialet. 

Mål 

Befintliga ledningar skall skyddas. Nya ledningar skall planeras i samråd 

med kommunen. Samråd bör ske så tidigt som möjligt. 

5.8. Kommunikationer 2 kap 8 § NRL 

5.8.1. Vägar 

Allmänt om vägnätet 

Väghållaransvar 

Allmänna vägar 

Ansvaret för planering, byggande och drift av gator och vägar delas mellan 

staten, kommunerna och enskilda. De vägar som behövs för den allmänna 

samfärdseln kallas allmänna vägar (enligt väglagen). Staten är väghållare för 

huvuddelen av dessa vägar s.k. statsvägar. Drygt 100 kommuner är väghållare 

för allmänna vägar samt gator Statskommunvägar som behövs för den 

120


allmänna samfärdseln, s.k. statskommunvägar, inom avgränsade områden 

som vanligen omfattar centralorten. 

Enskilda vägar 

Både på landsbygden och i tätorter finns dessutom enskilda vägar. Väghållare 

för dessa kan vara kommun, vägförening/samfällighetsförening eller fastighetsägare. 

Statsbidrag 

Staten ger bidrag till byggande och drift av statskommunvägar samt till vissa 

kollektivtrafikanläggningar. 

Vidare ges statsbidrag till viktigare enskilda vägar samt till cykelleder och 

åtgärder som främjar viss busstrafik i kommuner som saknar statskommunvägar. 

En översyn av väghållningsansvarets fördelning har genomförts i 1986 års 

väghållningsutredning vilken avlämnat sitt slutbetänkande i juli 1987. 

Om väghållningsutredningens förslag genomförs kommer förändringar att 

ske beträffande väghållaransvar för i första hand väghållningen i Finspångs 

tätort. 

Mål 

Kommunen eller vägföreningar skall ha huvudmannaskap för vägar inom 

detaljplanelagda områden i samma omfattning som tidigare. 

Vägar och transporter. 

Trafikarbete 

Av det totala trafikarbetet utförs ca 70 % på statsvägnätet. Av persontransportarbetet, 

uttryckt i personkilometer, sker 89 % på gator och vägar, 9 % 

med järnväg och tunnelbana och drygt 2 % med flyg. 

Ca 45 % av godstransportarbetet, uttryckt i tonkilometer, utförs med lastbil, 

35 % med järnväg och ca 20 % med sjöfart. Uppgifterna avser 1985. 

Trafikutveckling 

Vägverkets prognos för trafikarbetet på statsvägnätet 1984 2000 anger en 

tillväxttakt på i medeltal 1 % per år. Godstransporterna kommer sannolikt 

att öka med 1.5 - 2 % per år. Vägverkets prognos förefaller väl låg med tanke 

på att tillväxten för de första åren av prognosen varit följande: 

1984 3.0% 

1985 3.0% 

121


1986 5.5% 

1987 4.4% 

1988 4.2% 

De viktigaste orsakerna för utvecklingen har enligt Transportrådet varit 

sjunkande oljepriser och ökade realinkomster. Som en följd av detta har 

kollektivtrafiken inte haft samma ökning som personbilstrafiken. Viss förändring 

kan nu förväntas pga. höjd skatt på drivmedel. Statliga transportrådet 

som har en samordnande funktion för att ta fram prognoser och underlag 

för planering och beslutsfattande spår att transportarbetet till år 2020 ökar 

med 50 %. 

Bilen kommer även i fortsättningen att vara en kombinerad nytta- och nöjespryl. 

Användningsområdena i dag är följande: 

55 % fritidsresor 

23 % arbetsresor 

11 % tjänsteresor 

11 % serviceresor 

Bilismen, som i dag svarar för omkring 75 % av transportarbetet, kommer 

att öka. Framför allt är det pensionärer och kvinnor, de grupper som i stor 

utsträckning saknar bil idag, som tillkommer. 

Ökningen av bilinnehavet kommer att ske i storstäderna, i glesbygden är 

innehavet redan nu högt. 

Trafiksäkerhet 

Då det gäller trafiksäkerheten kan konstateras att antalet olyckor på statsvägnätet 

under den senaste 10-års perioden har ökat nästan tre gånger så 

mycket som trafikarbetet. 

Antalet dödsolyckor minskade mellan åren 1976-81 och var konstant fram 

till år 1984 och ökade från 1984 till 1985 med 6 %. Mot denna bakgrund 

ställs det ökade krav på insatser för att förbättra trafiksäkerheten. Det är 

viktigt att kommunens trafiksäkerhetsarbete får tillräckliga resurser. För att 

öka trafiksäkerheten måste trafikanternas beteende påverkas. Det är inte 

möjligt att med enbart tekniska lösningar komma tillrätta med en minskad 

respekt för gällande trafikregler. 

Kollektivtrafik 

Nya bostads- och arbetsområden skall planeras så att de kan försörjas med 

lämpliga kollektiva transportmöjligheter. Hög turtäthet nås med stort trafikunderlag. 

122


Nya områden planeras så att de kollektivt försörjs med en förlängning av en 

linje. Korta gångtider till hållplats nås med: central busslinjedragning och 

koncentrerad bebyggelse 

Miljöstörningar 

Vägtrafiken medför miljöstörningar i form av buller, luftföroreningar och 

damm mm. Bilavgaser bidrar till skador på skog och grödor över stora områden. 

Genom den etapputbyggnad som skett av riksväg 51 söder om 

Finspångs centrum har miljöstörningarna betydligt reducerats i centrum. 

Ekonomiska konsekvenser för kommun 

Under den senaste 5-års perioden har biltrafiken ökat med ca 20 %. Detta 

innebär att slitaget på beläggningarna ökar i motsvarande grad. För staten 

innebär detta en inkomstökning i form av skatter och avgifter som kan 

komma den statliga väg- hållningen till godo. För kommunen gäller att det 

ökade slitaget skall täckas med kommunala skattemedel. Den kommunala 

väghållningen får ingen del i de ökade bilskatteintäkterna som den ökade 

bilismen ger. 

Mål Framtida utbyggnad 

En riksväg av hög klass bör tillskapas mellan Norrköping och Örebro. Riksvägstrafiken 

på Bergslagsvägen mellan Folkets Hus Mellangrind skall föras 

över på ny sträckning mellan Viggestorp och Torstorp. Projektering och 

planarbetet bör snarast slutföras för att möjliggöra ett ev. tidigareläggande 

av utförandet. 

Ny förbifart för Svärtinge bör byggas snarast. 

Trafiken genom Falla skall föras över på ny förbifart. 

Reservat för riksväg över Nyhem Småindustriområdet bör bibehållas. 

Mål Väghållning 

De mål som skall ligga till grund för väghållningens inriktning mot år 2000 

är: 

Vidmakthålla vägkapitalet 

Förbättra medborgarnas och näringslivets tillgänglighet till olika typer 

av aktiviteter och marknader. 

Minska trafikanternas transportuppoffringar i form av tid, kostnad och 

besvär. 

Minska antalet trafikolyckor och risker för trafikolyckor. 

Begränsa skadeverkningar på miljön. 

123


Vägintressen 

Vägnät där riksintressen kan förekomma 

Riksintressen kan förekomma på vägnät av nationellt och i vissa fall regionalt 

intresse. 

Riksintresse kan hävdas för såväl befintlig som planerad väg. 

Inom Finspångs kommun kan riksintresse komma att hävdas för riksväg 51 

(Norrköping-Örebro) och länsväg 215 (Norsholm - Finspång). 

I vissa fall kan riksintresse vara aktuellt även på andra vägar än riksvägar 

och primära länsvägar. 

Naturresurslagen 

Mark- och vattenområden för kommunikationer behandlas i 2 kap 8 § Naturresurslagen: 

"Mark och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell 

produktion, energiproduktion, kommunikationer, vattenförsörjning 

eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan 

påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar. 




Det skydd dessa områden skall ges gäller åtgärder som kan påtagligt försvåra 

tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. Detta betyder att skyddet 

kan avse såväl planerade som befintliga anläggningar. 

Plan - och bygglagen 

De allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och lokalisering 

av bebyggelse framgår av 2 kap PBL. Vad gäller vägfrågor kan bl.a. följande 

punkter noteras: 

planläggning skall ske så att den främjar en från allmän synpunkt 

lämplig utveckling och ger förutsättningar för en från social synpunkt 

god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö (2 kap 1 § PBL) 

NRL skall tillämpas enligt (2 kap 2 § PBL ) 

bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet 

med hänsyn till bl.a. boendes hälsa, möjligheterna att ordna trafik, 

möjligheterna att förebygga bullerstörningar (2 kap 3 § PBL ) 

sammanhållen bebyggelse skall utformas med hänsyn till bl.a. behovet 

av skydd mot trafikolyckor, trafikförsörjning och god trafikmiljö (2 

kap 4 § PBL). 

I 3 kap 2 § PBL sägs bl.a. "Byggnader skall placeras och utformas så att de 

eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten 

124


eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen 

…" I specialmotiveringen påpekas att denna lydelse bl.a. är avsedd att reglera 

i princip samma förhållande som reglerats i 47 § VägL. När PBL trädde i 

kraft upphörde ju 47 § VägL att gälla för bygglovpliktiga åtgärder. 

I 3 kap PBL ställs även krav på tomters och allmänna platsers utformning 

med hänsyn till trafiksäkerhet och risken för olägenheter i trafiken (15-18 § 

§). 

Rekommendationer i översiktsplanen 

Befintliga vägar 

Inom ett avstånd av 12 m från vägområde skall prövning av bygglov och 

förhandsbesked ske med särskild hänsyn till trafiksäkerheten. Om länsstyrelsen 

vid prövning av icke bygglovpliktig åtgärd enligt 47 § VägL utökat 

detta avstånd skall motsvarande avstånd gälla för denna rekommendation. 

Den gäller även för de s.k. frisiktstrianglarna på 75x75 m vid korsning mellan 

allmän väg och annan allmän väg, enskild väg som i större utsträckning 

används för allmän trafik, järnväg eller spårväg. 

Prövning av bygglov och förhandsbesked intill vägområde skall även ske 

med särskild hänsyn till miljöstörningar samt till vägens bestånd, drift eller 

brukande (motsv. 45 § väglagen). 

Prövning av bygglov och förhandsbesked görs efter samråd med vägförvaltningen. 

Riksväg 51 och länsväg 215 har utökad tillståndsplikt enl. § 47 väglagen, 

varvid 30 meters avstånd till vägområde gäller. Vägområdet betecknas R 2. 

Planerade vägar 

Ny bebyggelse eller andra åtgärder som kan påverka möjligheterna att bygga 

ut den planerade vägen på avsett vis kommer normalt inte att tillåtas. 

Prövning av bygglov och förhandsbesked görs efter samråd med vägförvaltningen. 

Vägreservat betecknas R 3. 

Vägverkets långsiktiga planering 

I länsstyrelsens transportvision för Östergötland, länstrafikanläggningar och 

riksvägar åren 1991-2000, länsstyrelsens beslut 1989-10-27, har inom 

Finspångs kommun upptagits följande objekt: 

Lv 1180, delen Brenäs-Lv 1175 5,5 Mkr 

Rv 51, Översätter-Falla 8,8 

Rv 51, ÖversätterLinköpingsvägen 

dvs. Förbifart Finspång, etapp 2 36,4 

Rv 51, Falla-Sonstorp-Hällestad 13,1 

Prisnivå 1990-01-01. 

125


5.8.2. Järnväg 

5.8.3. Flygfält 

Inom kommunen finns normalspårig järnväg från Finspång mot Kimstad. 

Järnvägen har mycket stor betydelse för industrierna inom kommunen. 

Persontransport på järnvägen saknas för närvarande men bör kunna utvecklas 

till Kimstad om pendeltågstrafik utbyggs mellan Norrköping Kimstad 

Linköping. 

Prövning enligt naturresurslagen 

I 2 kap 8 § föreskrivs att "Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga 

för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, 

kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så 

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten 

eller utnyttjandet av sådana anläggningar. 




Järnvägen har visst riksintresse ur beredskapssynpunkt med hänsyn till de 

materialtransporter som för närvarande sker. 

Mål 

Järnvägen skall bibehållas och om möjligt utvecklas även för persontransporter. 

Finspångs Flygklubb har etablerat ett sportflygfält mellan Sonstorp och Hällestad. 

Flygfältet är beläget på fastigheterna Ullstorp 4:2 och 5:1. 

Flygning sker med propellerplan och segelflygplan mestadels under sommarmånaderna. 

I omgivningen kan störningar från flygverksamheten förekomma. Där är det 

mindre lämpligt att ny bostadsbebyggelse kommer till. Med ett gränsvärde 

för flygbuller på max 80 dB (A) (genomsnittsvärde 55 dB (A)) har en ungefärlig 

skyddszon lagts ut innanför vilken ingen ny bostadsbebyggelse bör 

tillåtas. 

Mål 

Flygplatsen bör bibehållas och utvecklas. 

5.8.4. Telekommunikationer 

De anläggningar för telekommunikationer som finns inom kommunen är av 

sådant allmänt intresse som avses i NRL. Då översikter över sådana an- 

126


läggningar kan vara känsliga ur sekretessynpunkt har de inte markerats på 

översiktsplanens kartor. 

5.9. Vattenförsörjning - 2 kap 8 § NRL 

Anläggningar för kommunens vattenförsörjning är dåligt säkrade. Vattentäkterna 

saknar formellt skydd. Kommunen avser att tillskapa skyddsområden 

för dessa. Detta redovisas i avd 7, Program. 

5.10. Avfallshantering - 2 kap 8 § NRL 

Finspång transporterar sina sopor till Linköping för bränning. 

Viss deponi förekommer vid Sjömansängstippen. Området säkerställer visst 

expansionsutrymme för avfallshanteringen. Ett område för framtida deponi 

bör lokaliseras. Detta redovisas, i avd 7, Program. 

5.11. Totalförsvaret - 2 kap 9 § NRL 

"Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så 

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsvarets 

intressen" (2 kap 9 § NRL). 

Av förklarliga skäl är många av totalförsvarsintressena av konfidentiell natur. 

Länsstyrelsen bör kontaktas inför beslut enligt de lagar som är kopplade 

till NRL för att vederbörlig hänsyn skall kunna tas till de totalförsvarsintressen 

som finns inom kommunen. I samband med plan- och 

bygglovprövning har rutiner för detta utarbetats. 

5.12. Större av exploateringsföretag obetydligt påverkade 

områden 2 kap 2 § NRL 

"Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade 

av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt 

möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär." 

(2 kap 2 § NRL) 

Industrisamhällets utveckling har inneburit stora förändringar i fråga om 

markens och vattnets användning. 

Det är i första hand i tätortsmiljön som de största förändringarna sker men 

natur- och kulturlandskapet på landsbygden påverkas också av urbaniseringen 

och näringslivets förändrade inriktning. 

Det framstår nu som en viktig tillgång för samhället - nu och för framtiden - 

att det finns kvar större områden som är relativt opåverkade av exploateringsföretag 

eller andra ingrepp i miljön och som således inte skärs sönder 

av stora trafikleder eller kraftledningar eller är påverkade av buller och 

andra miljöstörningar. Att större, sammanhängande landsbygdsområden kan 

127


skyddas från mera betydande ingrepp och miljöförändringar är av värde bl.a. 

för jord- och skogsbruket och för de människor som är verksamma på 

landsbygden. Det medför också att jakt- och faunaintressena får ett välbehövligt 

skydd. 

Bestämmelserna bidrar till att behålla handlingsfriheten i det framtida resursutnyttjandet. 

Särskilt angeläget är det att i de mer tätbefolkade delarna 

av Sverige slå vakt om tillgången på stora sammanhängande strövområden 

som är lämpliga för naturupplevelser och friluftsaktiviteter. 

Regeln är främst avsedd att tillämpas på exploateringsföretag och andra ingrepp 

av betydande storlek. Denna typ av verksamhet bör alltid föregås av 

omsorgsfulla lokaliseringsöverväganden. För sådana företag där det finns 

alternativ till lokalisering bör om möjligt lokalisering ske till områden som 

redan är påverkade av exploateringsverksamhet - i anslutning till befintlig 

samlad bebyggelse, industriområden etc. eller inom korridorer i landskapet 

som redan tagits i anspråk för trafikleder eller ledningar. Härigenom kan 

större sammanhängande landsbygdsområden skyddas mot ekologiska påfrestningar, 

bullerstörningar och ingrepp i landskapsbilden. 

Också för verksamheter som är bundna till befintliga naturtillgångar som 

grus, torv etc. bör största möjliga hänsyn tas till de berörda skyddsintressena. 

Om realistiska alternativ finns för verksamheten i anslutning till tidigare 

exploaterade områden bör således dessa i första hand väljas. 

Det är inte avsikten att försvåra pågående verksamhet och normal bebyggelseutveckling 

inom de utpekade relativt opåverkade landsbygdsområdena. De 

typer av större exploateringsföretag som särskilt bör lokaliseringsprövas är 

av följande slag: 

nyetablering av industriell eller liknande verksamhet 

tätortsbebyggelse av större omfattning med tillhörande anläggningar 

fritidsbebyggelse av större omfattning med tillhörande anläggningar 

större trafikleder 

större ledningsföretag 

gruvor 

större täkter 

terminalanläggningar 

upplag 

tippar 

Avd 6. Rekommendationer för planläggning, 

lovprövning mm 

I rekommendationerna anges vilka allmänna intressen som särskilt bör beaktas 

vid planläggning eller prövning av lov enligt PBL eller som kommunen 

anser bör vägas in vid beslut enligt annan lagstiftning än PBL. Översiktplanens 

rekommendationer med redovisning av allmänna intressen i olika områden 

och kommunens syn på planläggning och tillståndsgivning vänder sig 

till beslutsfattande myndigheter inom och utom kommunen. 

128


Den ger också medborgare och sakägare upplysning om kommunens inställning. 

6.1. Gällande bestämmelser (1989-04-01) 

Antagna detaljplaner 

Redovisas på rekommendationskarta. 

Handlingar rörande samtliga vid varje tidpunkt gällande detaljplaner finns 

på tekniska kontoret. 

Strandskyddsområden 

Strandskydd (15 och 16 § 5 NVL) 

Syfte 

Att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv. 

Omfattning 

Strandområden vid insjöar och vattendrag intill 100 m från strandlinjen vid 

normalt medelvattenstånd. Inom kommunen ingår även Magnehultebäcken 

mellan Magnehultesjön och sjön Hunn i Skedevi socken. (Med vattendrag 

avses med två linjer betecknat vattenområde på den topografiska kartan över 

Sverige, skala 1:50 000) Strandskyddet är vanligtvis upphävt inom områden 

med detaljplan. 

Innebörd 

Inom strandskyddsområde får inte: 

1. Ny byggnad uppföras. 

2. Befintlig byggnad ianspråktas för väsentligen annat ändamål. 

3. Anläggningar mm utföras som hindrar allmänhetens tillträde till området. 

Undantag 

Åtgärder som behövs för jordbrukets, fiskets eller skogsbrukets behov och 

som inte tillgodoser bostadsändamål omfattas ej av bestämmelserna ovan. 

Bestämmelsernas tillämpning 

Allmänt 

Strandskyddsbestämmelserna i NVL innebär förbud mot vissa åtgärder. 

Förbudet gäller även efter ikraftträdandet av PBL. Undantag från förbudet 

får endast medges om särskilda skäl härtill finns. 

129


Följande exempel på "särskilda skäl" redovisas i naturvårdsverkets meddelande 

1976:4. 

"Byggnader och andra anläggningar i allmänhet 

Särskilda skäl för att medge bebyggelse, anläggning eller anordning inom 

strandskyddsområde bör kunna föreligga i följande fall. 

7. Då det allemansrättsliga utnyttjandet av ett strand skyddsområde inte 

inskränks av en tilltänkt byggnad. Detta kan inträffa vid komplettering 

av befintlig bebyggelse inom etablerad tomtplats. Det kan också inträffa 

vid uppförande av byggnader inom område som inte är allemansrättsligt 

tillgängligt av andra skäl (militära områden, industriområden etc.). 

8. Då platsen där byggnad eller anläggning avses placeras är väl avskild 

från strandmiljön och på grund härav saknar betydelse för bad och friluftsliv. 

Det kan bl.a. bero på att vissa avskiljande anläggningar har uppförts. 

Exempel på sådana anläggningar är järnvägar och större vägar. Det 

kan också vara befintlig bebyggelse som avskiljer den tilltänkta byggnadsplatsen 

från strandmiljön. 

9. Då anläggning skall uppföras för det rörliga friluftslivets behov. Det kan 

t ex vara fråga om en badanläggning, som allmänheten får fri tillgång 

till. 

10. Vissa anläggningar som allmänheten i och för sig inte har tillgång till 

och som ovillkorligen måste ligga vid vattnet, t ex småbåtshamnar och 

båtbryggor. Här måste undantag i vissa fall medges. Allmänhetens intressen 

bör beaktas t ex i form av passervägar. 

11. En genomförd avstyckning kan vara ett särskilt skäl för undantag om 

inte starka naturvårdsintressen, finns att tillvarata. 

12. Särskilda skäl för undantag föreligger i regel beträffande försvarsanläggning, 

som med hänsyn till sin funktion och avsedda användning 

måste ligga inom strandskyddsområde, exempelvis kustbefästning och 

anordning vid krigsförtöjningsplats." 

Som framgår av exemplen anses inte i något fall personliga önskemål eller 

förhållanden utgöra särskilda skäl för undantag från strandskyddsbestämmelserna. 

Vid vägrad dispens utgår inte ersättning eftersom någon rätt till åtgärder i 

strid mot bestämmelserna om strandskydd inte finns. 

NRL understryker vikten av att mark- och vattenområden används för det 

ändamål som de ur naturresurssynpunkt är mest lämpade för och att användningen 

innebär en långsiktigt god hushållning. 

Tomtmark 

Möjligheterna att ta i anspråk obebyggd mark inom strandskyddsområde ska 

tillämpas mycket restriktivt. 

130


Denna restriktivitet skärps ytterligare genom NRL: s bestämmelser, särskilt 

beträffande områden av riksintresse. Kommittédirektiven för översyn av 

naturvårdslagen pekar också i samma riktning. 

Lämplig tomt, med hänsyn till strandskyddet, skall alltid anges vid nybebyggelse 

av bostadshus. För uthus mm bör normalt fastigheten utgöra tomt. 

I undantagsfall kan tomten utgöras av den yta byggnaden upptar, exempelvis 

vid vissa gemensamma anläggningar. 

Vid tillskapande av ny tomt ska normalt passagemöjlighet utmed stranden 

beaktas. 

Bostadsbebyggelse 

Det vanligaste skälet att medge dispens är att byggnaden avses uppföras 

inom ett redan ianspråktaget tomtområde, antingen som komplettering till 

befintlig bebyggelse eller som ersättning för denna. Det är viktigt att vid 

dispensen se till att bebyggelsen inte får sådan omfattning att ytterligare 

mark måste tas i anspråk. 

Ett annat särskilt skäl kan vara att den tänkta bebyggelsen är avskärmad från 

stranden, exempelvis genom en större väg eller dylikt, så att allmänhetens 

utnyttjande av strandzonen inte förhindras eller störs. 

Andra fysiska förhållanden, som i vissa fall ansetts utgöra särskilda skäl, 

kan vara att strandområdet på grund av otillgänglighet eller långtgående 

uppgrundning saknar intresse ur allmän synpunkt. 

Ansökningar om utökningar av befintliga ej detaljplanelagda bebyggelsegrupper 

ska i första hand prövas genom planläggning. Vid planläggning 

gäller självfallet samma restriktivitet som vid lovprövning utanför detaljplan. 

Planläggning ska befästa gällande lagstiftning och får inte tas som motiv 

för åtgärder som strider mot lagstiftningens intentioner. Det är t ex inte 

självklart att en lucka mellan två befintliga strandtomter skall fyllas ut med 

nya tomter. 

Undantagsvis kan enstaka kompletteringar inom en befintlig bebyggelsegrupp 

tillåtas, även utan föregående planläggning. Motivet härtill kan vara 

att det då ges förutsättningar att förbättra VA-situationen eller rätta till missförhållanden 

av annat slag. Att marken uppenbart saknar allmänt intresse, 

har undantagsvis ansetts utgöra särskilt skäl. 

Det förutsätts i samtliga fall att en komplettering inte motverkar lämplig 

planläggning. 

Uthus och sjöbodar 

Naturvårdsverkets meddelande behandlar inte särskilt uthus och sjöbodar. 

Ofta utnyttjas uthus, sjöbodar mm på ett mycket mångsidigt sätt. Det är inte 

ovanligt att de i praktiken fungerar som en extra fritidsbostad. Det bör i detta 

sammanhang observeras att bygglov och strandskyddsdispens krävs för 

131


ändrad användning av exempelvis en ekonomibyggnad för bostadsändamål. 

Det kan också påpekas att strandskyddsdispens inte krävs för tillbyggnad, 

och att bygglov inte erfordras i vissa fall för mindre tillbyggnader utanför 

samlad bebyggelse. 

Vid nybyggnad bör följande principer tillämpas. 

Behov av att komplettera befintlig bostadsbebyggelse med erforderliga biutrymmen 

kan betraktas som "särskilda skäl". En strävan måste dock vara att 

hårt begränsa uthusens storlek och antal. Normalt bör endast ett uthus per 

tomtplats medges. Viktigt är också att uthus placeras i anslutning till bostadshuset. 

Lägen som uppenbart valts för att avhålla allmänheten från området 

ska inte medges. 

Sjöbodar eller uthus som placeras vid stranden eller i direkt anslutning till 

denna bör prövas mycket restriktivt. Skälet till detta är att byggnaderna i sig 

innebär att stranden privatiseras. Sjöbod bör endast medges inom etablerad 

tomtplats. 

I vissa fall har dispens lämnats för uthusutrymme utanför tomtmark i anslutning 

till stranden då flera tomtägare med fastigheter utanför strandskyddsområde 

samordnat sitt behov av låsbart förråd för båttillbehör mm. Platsen 

bör väljas i anslutning till redan ianspråktagen mark, exempelvis befintlig 

brygga, uthus etc. 

Bryggor 

Även bryggor kan hindra allmänhetens tillgång till platser för bad och friluftsliv. 

Grundregeln bör därför vara att ny brygga förlägges i direkt anslutning 

till bebyggelsen och om möjligt intill en befintlig. Samordnade lösningar 

bör alltid eftersträvas. Det är naturligt att bryggfrågan avgörs samtidigt 

som strandskyddsdispensen för byggnaden. Detta bör ske framför allt 

när ny byggnad förutsätter tillgång till brygga. På samma sätt som byggnadsdispensen 

och tomtavgränsningen blir vägledande för eventuell fastighetsbildning 

blir byggnadsdispensen vägledande för eventuellt bryggservitut. 

LANDSKAPSBILDSSKYDD (19 § NVL i dess lydelse före 1975-01-01, 

övergångsbestämmelser) 

Syfte 

Förhindra att arbetsföretag i väsentlig mån kommer att skada landskapsbilden. 

Omfattning 

Generellt förordnande - kopplat till strandskyddet. Avser samma områden 

och gäller inte fristående. 

132


Innebörd 

Arbetsföretag som omfattas av strandskydd ska prövas även med hänsyn till 

dess påverkan på landskapsbilden. 

Delegering av beslutanderätt 

Enligt 16 § NVL får länsstyrelsen medgiva undantag från strandskyddsbestämmelserna 

när särskilda skäl föreligger. Länsstyrelsen har delegerat beslutanderätten 

till byggnadsnämnden i kommunen. 

Fastställda vattenskyddsområden enligt vattenlagen 

Fastställda vattenskyddsområden finns vid landstingets vattentäkter vid 

Ingelstad 2:1 och 2:3 i Risinge socken 

Mogårdshemmet (fastigheterna Mo 2:1 och 1:4) 

Redovisas på rekommendationskarta. 

Byggförbud kring allmänna vägar enligt väglagen 

Generellt gäller byggnadsförbud 12 m från vägområdets gräns (ytterkant av 

diket). 

Genom beslut i länsstyrelsen gäller följande utvidgning av förbudet: 

Rv 51 30 meter vägområdet betecknat R2 

Lv 215 30 meter vägområdet 

Allmänna vägar framgår av karta över riks- och länsvägar i Vägkungörelse 

för Östergötlands län. 

Byggförbud kring kraftledningar enligt ellagen 

Kring kraftledningar gäller byggnadsförbud enligt bestämmelserna om 

byggnadsfria zoner i statens energiverks starkströmsföreskrifter inom ett 

visst avstånd från ledningsstråkets mitt. 

Följande ungefärliga avstånd gäller; för exakt avstånd se föreskrifterna. 

400 kV 19 m 

130 kV 14 m 

40 kV 8 m 

10 kV 7 m 

0,4 kV 2,5 m 

Kraftledningar med högre spänning redovisas på rekommendationskartan. 

133


6.2. Generella rekommendationer 

Allmänna intressen enligt NRL 2 kap samt 3 kap 2 

Kulturvärden redovisas på karta NRL 

Naturvärden och därmed sammanhörande ekologiska intressen redovisas 

på karta NRL 

Friluftslivsintressen redovisas på karta NRL 

Rörligt friluftsliv och turism redovisas på karta NRL, 

Jord- och skogsbruk samt yrkesfiske och vattenbruk 

Energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning samt stora 

obetydligt påverkade områden redovisas på karta NRL 

Dessa och övriga allmänna intressen enligt NRL finns beskrivna och kommenterade 

i avdelning 5. 

De inom kommunen förekommande riksintressena finns särskilt beskrivna 

och kommenterade i avdelning 8 - Riksintressen. 

Rekommendationer: 

De allmänna intressen enligt NRL, som framgår av karta NRL med beskrivningar 

i avdelning 5 och 8, skall enligt reglerna i NRL beaktas vid planläggning 

enl. PBL, förordnanden enligt annan lagstiftning, lovprövning, prövning 

av tillstånd enligt andra NRL-anknutna lagar än PBL, fastighetsbildning 

mm. 

Jordbruk 

Beträffande tillkommande bebyggelse på landsbygden är det väsentligt att 

jordbrukets förutsättningar beaktas. Inom det klart åkerdominerade landskapet 

av slättbygdskaraktär bör bedömningen av eventuell tillkommande bebyggelse 

vara restriktiv eftersom även enstaka hus kan innebära besvärliga 

restriktioner för jordbruksdriften. 


Restriktivitet mot ny bebyggelse bör tillämpas på eller i anslutning till brukningsvärd 

jordbruksmark inom dominerande åkerområden och där jordbruket 

spelar en framträdande roll. 

2 kap 4 § NRL åberopas. 

Skogsbruk 

Beträffande tillkommande bebyggelse i skogsmarken på landsbygden är det 

viktigt att skogsbrukets förutsättningar beaktas. Inom större sammanhängande 

skogsområden bör bedömningen av eventuell tillkommande bebyggelse 

vara restriktiv eftersom även enstaka hus kan innebära besvärliga restriktioner 

för skogsbruket. Även inom mindre skogsområden bör vid eventuell 

bebyggelse största möjliga hänsyn tas till skogsbrukets förutsättningar. 

134



Ny bebyggelse på skogsmark inom områden, som har betydelse för skogsnäringen, 

bör helst undvikas. Generellt bör gälla att tillkommande bebyggelse 

på skogsmark bör lokaliseras till mindre skogsområden eller i kanten av 

större skogsområden. 

Fasta fornlämningar 

Fasta fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen, KML. Till fast 

fornlämning hör så stort område på marken som behövs för att bevara fornlämningen 

och bereda med hänsyn till dess art och betydelse tillräckligt utrymme 

däromkring. Karta över fornlämningar finns tillgänglig i underlagsmaterialet. 


Vid prövning av nybyggnads- eller avstyckningsobjekt i anslutning tillfast 

fornlämning skall samråd ske med antikvarisk myndighet. 

Fritidsbebyggelse 

I syfte att av kommunalekonomiska, sociala och energihushållningsskäl (2 

kap 1 och 3 § § PBL) bevara fritidsbebyggelse som sådan bör bruksarean 

begränsas. Denna åtgärd syftar till att minska benägenheten att bosätta sig 

året runt i fritidshus. Kommunen kan därför komma att införa områdesbestämmelser 

varvid en generell normalbruksarea kommer att anges. Beroende 

på rådande förhållanden kan annan bruksareabegränsning föreskrivas. 

I avdelning 7 - Program - anges de områden, där kommunen närmast kommer 

att införa områdesbestämmelser. Därutöver kan områdesbestämmelser 

komma att införas vid behov, påkallat av byggnadsnämnden. 


Nybyggnad samt till- och ombyggnad av fritidshus bör generellt maximeras 

med utgångspunkt i 70 m2 bruksarea för huvudbyggnad och 30 m2 bruksarea 

för uthus. 2 kap 1 

PBL åberopas. 

Vid upprättande av områdesbestämmelser bör anges att mindre gäststugor 

och uthus kan tillkomma utan bygglov inom ramen för angiven bruksarea. 

Järnvägar 

Järnvägen Finspång - Kimstad 

Risk för buller- och vibrationsstörningar kan föreligga. 

Banverket har som målsättning att på sikt befria järnvägsnätet från plankorsningar 

med annan trafik. 

135



Område som betecknats R7. 

Vid lokalisering av ny bebyggelse skall särskild hänsyn tas till buller och 

vibration från järnväg. Samråd med Banverket bör ske i tveksamma fall. 

Totalförsvar 


"Utöver den redovisning som skett i översiktsplanen för skjutfält finns intresseområden 

för totalförsvaret som av sekretesskäl inte kan redovisas i 

kartmaterialet. 

Försvarsintresset är i sådana områden främst inriktat mot att följa olika 

markanvändningsförändringar. I de fall försvarets intressen berörs i plan- 

eller lovärenden sker en särskild prövning av byggnadsnämnden. Om byggnadsnämnden 

fattar beslut som inte är i överensstämmelse med försvarets 

intressen kan beslutet komma att överprövas av länsstyrelsen. 

I vissa fall kan försvarets intressen leda till att lovplikt måste införas med 

särskilda områdesbestämmelser. 

Kännedom om berörda områdens belägenhet och omfattning finns hos 

kommunen och länsstyrelsen." 

Radon 


Vid nybyggnad av bostäder skall radonprov tas för att säkerställa grundens 

konstruktion. 

Områden av riksintresse för kulturminnesvården 

På NRL-kartorna redovisas de områden som är av riksintresse. Kulturmiljön 

och landskapsbilden inom dessa områden är mycket skyddsvärd. Stor vikt 

bör därför läggas vid nya byggnaders placering liksom att nytillkommande 

bebyggelse och ändringar av befintlig bebyggelse anpassas till bygdens tradition. 


Inom områden av riksintresse för kulturminnesvården bör byggnadsnämnden 

vid sin prövning av ny-, om- och tillbyggnader med stöd av 3 kap 1 och 

10 § § PBL ställa speciella krav på byggnaders placering och utformning så 

att särskilda hänsyn tas till de höga natur- och kulturvärdena inom området. 

Byggnadernas utseende bör i största möjliga utsträckning anpassas till den 

lokala traditionen i fråga om proportioner, takform, material, färg och fönsterform. 

136


Förändringar enligt ovan skall ske i samråd med antikvarisk myndighet. 

Byggnader av högt kulturhistoriskt värde (3 KAP 12 5 PBL) 

En del byggnader och bebyggelsemiljöer har bedömts vara särskilt värdefulla 

ur kulturminnesvårdssynpunkt. De bör därför skyddas från att förvanskas. 

Dessa objekt finns beskrivna i avdelning 5.1 och ä– markerade på NRL-kartorna. 


De på NRL-kartorna särskilt markerade 3:12-objekten bör anses vara sådana 

särskilt värdefulla byggnader som avses i 3 kap 12 och 13 55 PBL. 

Förändringar inom området skall ske i samråd med Östergötlands länsmuseum. 

6.3. Områdesanknutna rekommendationer 

Öpb-bebyggelseområde där fördjupning av översiktsplanen 

kommer att ske 

Avser områden där kommunen planerar att fördjupa översiktsplanen. 


Innan fördjupning av översiktsplanen har skett bör tillkomsten av ny bebyggelse 

prövas endast i samband med detaljplan eller områdesbestämmelser. 

S k samlad bebyggelse 

Grupper med 10-20 hus eller flera (bostadshus, butiks-, industribyggnader 

mm) utgör s.k. samlad bebyggelse. 

Byggnadsnämnden har låtit inventera samlad bebyggelse och redovisat områdena, 

som nämnden funnit utgöra samlad bebyggelse, på karta. Kartan 

finns tillgänglig på tekniska kontoret. 

Inom samlad bebyggelse måste man begära bygglov för kompletteringsåtgärder, 

medan man utanför detaljplaneområden och områden med samlad 

bebyggelse kan utföra vissa åtgärder utan bygglov. Tekniska kontoret lämnar 

upplysningar. 

Randzon kring Finspångs centralort med Lotorp, Torstorp, 

Falla och Butbro - Näs området 

Randzonen har avgränsats 0.2 - 1.2 km utanför befintlig och nu planerad 

bebyggelse längs naturliga gränser där det varit möjligt. De från rekreationssynpunkt 

viktigaste delarna utgörs av Grosvadsområdet, Vibergaområdet 

och Torstorp-Viggestorp området. Störst bebyggelsetryck finns i Fallaområdet. 

Ny bebyggelse i randzonen kan försvåra orternas utbyggnad på lång sikt 

137


samt vara till hinder för tätortsnära rekreation. Den kan även leda till krav på 

utbyggnad av kommunal vatten- och avloppsanläggning, gator mm. 

Rekommendation: 

I randzonsområdet, som betecknats med R 12, ges tätortsintressena hög prioritet. 

Det är därför olämpligt att vidta åtgärder som begränsar möjligheterna 

till närrekreation eller framtida tätortsutbyggnad. 

Lämplighetsprövning av ny bebyggelse bör normalt ske genom detaljplan 

(PBL 5:1). 

Särskild hänsyn till naturvårdens intresse bör tas vid skötsel av skogs- och 

jordbruksmark (med stöd av skötsellagarna). 

Tätortsnära områden för friluftsliv 

I vår översiktsplan redovisas tätortsnära områden för friluftsliv. 


Nybyggnationer inom de markerade tätortsnära friluftsområdena, R9, skall 

inte medges vare sig för fritids- eller permanentboende. Komplementbyggnader 

till befintlig bebyggelse kan medges. Anläggningar för det allmänna 

friluftslivet/fritidsverksamheten får uppföras. 

Friluftsbad 

Inom kommunen finns många friluftsbad som bör säkerställas. 


För områden som betecknats med friluftsbad, R8, skall områdesbestämmelser 

eller detaljplan upprättas och antas där annat anspråk på området eller 

dess närhet uppkommer. Kommunen skall yttra sig över avverkningsplaner 

för områden i anslutning till friluftsbaden. 

G-område, glesbygdsområde 

G-områden är glesbygdsområden där bebyggelsetrycket är ringa och folkmängden 

liten. Det är fråga om jord- och skogsbruksområden med utspridd 

bebyggelse och verksamheter. Önskvärt är att nuvarande sysselsättnings- 

och servicenivå kan upprätthållas. Det är viktigt att ett aktivt jord- och 

skogsbruk kan bedrivas. 


Med G betecknat område 

Önskvärt är att ny bebyggelse förläggs inom redan bebyggda delar med hänsyn 

till kommunens möjligheter att upprätthålla en god service och med 

hänsyn till kommunalekonomiska konsekvenser. 

138


Krav på planläggning kan ställas, om lämpligheten av en åtgärd behöver ses 

i et-- större sammanhang eller för att klara grannerättsliga frågor. 

Ny bebyggelse prövas mot kraven i 2 kap PBL. 

Kommunalekonomiska, sociala och energihushållningsskäl kan åberopas. 

Reservat för ny väg 

Planerade nya sträckningar för Rv 51 och Lv 215 säkerställes. 


Vägreservat betecknat R3 

Ny bebyggelse eller andra åtgärder som kan påverka möjligheterna att bygga 

ut den planerade vägen på avsett vis kommer normalt inte att tillåtas. 

Prövning av bygglov och förhandsbesked görs efter samråd med Vägförvaltningen. 

Grusförekomster och värdefulla bergförekomster 

Inom kommunen finns värdefulla grus- och bergförekomster, som skall 

skyddas eller där särskild hänsyn behöver tas. 


Rg 1 Område, som skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada 

naturmiljön, sådant område bör ej upplåtas för täkt. 

Rg 2 Område, där särskild hänsyn skall tas till landskapsbild, geologi, 

bebyggelse, rekreation och vägar. Åtgärder som påtagligt kan försvåra 

framtida materialutvinning bör undvikas. 

Rb 1 Område, där åtgärder inte får vidtagas som påtagligt kan försvåra 

framtida materialutvinning. Ny bebyggelse bör ej tillåtas. 

Sammanhållen bebyggelse där avloppsförhållandena kan behöva 

förbättras 

Övriga områden 

Inom följande områden kan behov finnas att förbättra avloppsförhållandena 

innan ny bebyggelse kan tillkomma. 

Sundet, Hageby, Prästköp, Regna by och Byle - Ekesjö 


Område som betecknats med R 16 

Vid prövning av ny bebyggelse bör möjligheten att genom exploateringssamverkan 

eller på annat sätt åstadkomma gemensam vat- 

139


ten/avloppsanläggning utredas. Dock kan enstaka bygglov beviljas om detta 

ej försämrar befintlig avloppssituation. 

6.4. Objektsanknutna rekommendationer 

Hänsyn till de omgivningspåverkande faktorer som beskrivs nedan har tagits 

eller kommer att tas i samband med fördjupning av översiktsplan eller detaljplanering. 

Skyddszoner kring större vägar 

Risk för bullerstörningar och olägenheter från avgasutsläpp från motorfordon 

vid de större vägarna gör det mindre lämpligt att bygga nya bostadshus i 

den närmaste zonen kring vägarna. 


Vid lokalisering av ny bostadsbebyggelse utmed Rv 51, Lv 215 och Lv 

1173 bör bullerutredning utföras. 

Skyddszon kring flygplats 

I omgivningen kring flygfältet vid Sonstorp kan störningar från flygverksamheten 

förekomma. Där är det mindre lämpligt att ny bostadsbebyggelse 

kommer till. Med ett gränsvärde för flygbuller på 80 dB (A) har en ungefärlig 

skyddszon lagts ut. 



Vid lokalisering av ny bostadsbebyggelse skall särskild hänsyn tas till flygbuller. 

Samråd med luftfartsverket bör ske i tveksamma fall. 

Bullerzon kring skjutbana 

Det finns ett tiotal skjutbanor inom kommunen. I avvaktan på mer ingående 

bullerutredningar bör följande rekommendation gälla. 


Område som betecknats med R 1 bör ej bebyggas med nya bostads- eller 

fritidshus innan bullerutredning utförts. 

Bullerzon kring planerat skyttecentrum 

Nya skjutbanor planeras för att på sikt flytta vissa miljöstörande skjutbanor. 


Områden som betecknats med R 18 bör ej bebyggas med bostads- eller fritidshus. 

140


Bullerzon kring motorsportanläggning 

Motorsportbana finns anlagd vid Eliantorp söder om Falla utmed länsväg 

215. Med statens naturvårdsverks normer som grund har en maximal 60 dB 

(A)-gräns beräknats och markerats som gräns för bullerzon. 


Område som betecknats R 14 

Inom markerat område bör nytillkommande bostadsbebyggelse lokaliseras 

på sådant sätt att bullret inte överstiger vad som anges i naturvårdsverkets 

normer. 

SKYDDSZON KRING GÅRD MED STÖRRE DJURBESÄTTNING 

Kring gårdar med större djurbesättning (enligt uppgift från lantbruksnämnden) 

bör en skyddszon tillämpas så att inte ny bostadsbebyggelse som inte 

har anknytning till lantbruket uppföres i lägen som kan bli utsatta för besvärande 

lukt. Någon bredd på skyddszonen har inte angetts utan frågan får 

prövas från fall till fall. 


Kring markerad gård med större djurbesättning bör vid lokaliseringsprövning 

särskild hänsyn tas till risken för luktstörningar. 

Skyddszon kring avloppsreningsverk 

Det finns ett antal kommunala avloppsreningsverk kring vilka luktstörningar 

kan uppträda. 



Kring markerade avloppsreningsverk bör vid lokaliseringsprövning särskild 

hänsyn tas till risken för luktstörning. 

Riskområde för markradon 

Grusåsarna i kommunen är att betrakta som riskområde för markradon. Därutöver 

förekommer risk för markradon inom mindre områden med 

genomsläpplig mark även på andra områden. 

Mål 

Ytterligare utredningar beträffande radonförekomster bör utföras inom kommunen. 

141



Vid nybyggnad av bostäder skall radonprov tas för att säkerställa grundens 

konstruktion. 

Befintliga impregneringsverk (r 20) 

Nedlagda impregneringsverk (r 21) 

Nedlagda doppningsanläggningar (r 22) 

Inom kommunen finns två impregneringsverk med drifttillstånd. Båda är 

belägna på Småindustriområdet i Finspång. 


Avvakta Naturvårdsverkets nya anvisningar. 

Område som betecknats med R20, R21 och R22. 

Vid detaljplaneläggning och prövning av bygglov och marklov skall jordprov 

tagas för att kontrollera om giftiga ämnen finns kvar i marken. 

Nedlagda soptippar 

Det finns ett antal nedlagda soptippar inom kommunen enligt en kartering 

som miljö- och hälsoskyddskontoret gjort år 1989. Kunskapen om dessa 

tippar är inte fullständig, varför nybyggnation på eller i närheten av dem bör 

undvikas. 



Bebyggelse bör ej tillkomma på eller i omedelbar närhet av nedlagd soptipp. 

Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (nola-projekt) 

Projektets syfte är att bevara värdefulla ängs- och hagmarker för framtiden. 

Metoden för bevarandet är att sluta 5-åriga avtal med lantbrukare, som har 

marker som uppfyller vissa urvalskriterier. 

Avtalen innebär att stat och kommun ger bidrag till bl.a. stängsel och lantbrukaren 

förbinder sig att låta beta marken under avtalsperioden. 

För närvarande finns 18 st avtal omfattande 130 ha slutna. 


Område som markerats med R 15 bör undantas från bebyggelse. 

142


Myrar 

I Finspångs kommun finns 34 st myrar i skyddsklass I, 40 st i klass II och 22 

st i klass III. 


Områden som betecknats med R 5 eller R 6 bedöms som värdefulla respektive 

mycket värdefulla och bör undantagas från täkt, dikning, gödsling, vägbyggnation 

eller annat nyttjande som kan minska naturvärdet. 

Skyddszon kring kraftledning på 400 kv 

Det finns en allmän oro att bo invid högspänningsledningar. Det pågår för 

närvarande centralt utredningar om elektriska och magnetiska fälts eventuella 

negativa inverkan på människors hälsa. Det kan därför finnas anledning 

att tillsvidare undvika att lokalisera ny bostadsbebyggelse i den närmsta 

zonen kring elledningar med höga spänningar. 


Områden som betecknats med R 4. 

Vid prövning av bygglov och förhandsbesked för anläggningar och andra 

byggnader än bostäder tillämpas gällande starkströmsföreskrifter. 

Kommunens rekommendation för ny bostadsbebyggelse: 

Ny bostadsbebyggelse bör placeras minst 50-100 m från 400 kV-ledning för 

att därmed ta hänsyn till omgivningspåverkan i vidare mening än vad säkerhetsbestämmelserna 

säger. 

Skyddszon kring soptipp 

Sjömansängstippen, Finspång 


Område som betecknats med R 17 är avsett att säkerställa expansionsutrymme 

för avfallshantering. 

Skyddszon kring skjutfält 


R 19 

Ny bostadsbebyggelse bör inte lokaliseras inom angiven zon på grund av 

risk för buller och vibrationsstörningar av verksamheten. 

143


6.5. Rekommendationer för skydd av allmänna 

vattenintressen 

Älgsjön 


Älgsjöns betydelse för rekreation och naturupplevelser prioriteras. Markerat 

område bör därför undantas från dikning, skogsgödsling eller exploatering 

som kan medföra försämrad vattenkvalité. 

Bönern 


Bönern har ett allmänt rekreationsvärde och är också viktig som process/kylvattentäkt 

för industrin. Sjön bör därför undantas från exploatering 

som kan försämra vattenkvalitén eller minska kvantiteten. Inom markerat 

område vid sjöns norra strand bör tillståndsplikt för BDT-avlopp införas. 

Gron 


Gron har ett allmänt rekreationsintresse. Sjön bör därför undantas från exploatering 

som kan försämra vattenkvalitén. Inom markerat område bör fastigheterna 

anslutas till det kommunala avloppet. 

Stora Skiren 


Stora Skirens betydelse för rekreation prioriteras. Området kring sjön bör 

därför undantas från skogsgödsling eller exploatering som kan försämra 

vattenkvalitén. 

Skuten 


Skutens funktion som recipient prioriteras. 

Förordnande enligt vattenlagen 

Vattenskyddsområden bör planeras för kommunens vattentäkter. Ytvattentäkterna 

skall prioriteras. 

Bleken, Näfssjön, Hunn 

144



Bleken, Näfssjön, och Hunn är kommunala dricksvattentäkter och vattenkvalitén 

bör skyddas med skyddsområdesbestämmelser enligt vattenlagen. 

Avd 7. Program för genomförandeåtgärder 

I denna avdelning redovisas vilka åtgärder som kommunen har för avsikt att 

vidta för att följa upp översiktsplanens intentioner då det gäller tillkomst, 

ändring och bevarande av bebyggelse och för att tillgodose allmänna intressen 

enligt NRL och 2 kap PBL. Det kan röra sig om fördjupande av del, av 

översiktsplanen eller revidering av sådan del, antagande av områdesbestämmelser, 

beslut eller initiering av beslut enligt annan lagstiftning, som 

kommunen själv inte har möjligheter att utfärda bestämmelser efter. Det kan 

också röra sig om speciella utredningar och sektorsplaner eller program. 

7.1. Planläggning enligt pbl 

fördjupning av del av översiktsplanen eller revidering 

av sådan 

Objekten är ordnade efter angelägenhetsgrad och är markerade på karta P. 

Öpd 1. Fördjupning av översiktsplanen för Finspångs centrum vad gäller 

handel, samfärdsel, service, trafik- och parkeringsfrågor och kulturmiljöfrågor 

mm. 

Öpd 2. Fördjupning av översiktsplan för Sonstorp behövs för att lokalisera 

nya områden för bostäder, handel, industri och service. 

Öpd 3. Fördjupning av översiktsplan för Hällestad - Borggård behövs för 

att lokalisera nya områden för bostäder, handel, industri och service 

Öpd 4. Fördjupning av översiktsplan för Rejmyre behövs för att lokalisera 

nya områden för bostäder, handel, industri, service och fritid. 

Öpd 5. Fördjupning av översiktplan för Ljusfallshammar behövs för att 

lokalisera bostäder, handel, industri och service. 

Efter det att en fördjupning av översiktplan gjorts bör detaljplanen för samhället 

framtagas. Större delen av samhället har behov av detaljplanering. 

Områdesbestämmelser - fritidsbebyggelseområden 

Kommunens målsättning är att bevara fritidsbebyggelseområden som sådana. 

Obf 1 Sundaområdet 

Obf 2 Västra Hunn stranden 

Obf 3 Gärtorpområdet 

145


Obf 4 Brestorpområdet 

Obf 5 Sjöfallet - Gäddnäset - Horns udde 

Avsikten är att bibehålla fritidshuskaraktären i områdena. En översyn av 

vatten- och avloppssituationen bör ske. 

Med stöd av översiktsplanen har kommunen möjlighet att utfärda områdesbestämmelser 

för fritidsbebyggelseområden där sådant behov för närvarande 

inte är akut. Med stöd av översiktsplanen har kommunen sådana möjligheter 

när som helst. Kommunen kan därför finna det nödvändigt att bryta den 

prioritetsordning som angivits ovan. 

Revidering av detaljplaner - kulturhistorisk bebyggelse 

1. Dbk nr 24 Högby/Vallonvägen 

2. Dbk nr 28 Äldre centrumbebyggelse 

3. Dbk nr 29 Södermalmsvillorna 

4. Dbk nr 25 Auroravägen 

5. Dbk nr 44 Finspångs bruksmiljö (Riksintresse) 

6. Dbk nr 37 Rejmyre 

Områdesbestämmelser - kulturhistorisk bebyggelse 

Många kulturhistoriskt intressanta miljöer - byar eller gårdssamlingar, en 

del av riksintresse, andra av lokalt intresse - kan vara hotade av åtgärder 

som innebär förvanskning av värdena. För att skydda dessa kan det vara 

nödvändigt att utfärda områdesbestämmelser med utökat krav på bygglov, 

krav på rivningslov eller krav på lov för mark- och vegetationsarbeten. 

Följande objekt är de mest angelägna i kommunen. De är uppsatta i angelägenhetsordning. 

För beskrivning av områdena och värdena hänvisas till avdelning 

5, Allmänna intressen enligt NRL eller i vissa fall till avdelning 8, 

Riksintressen. 

1. Obk nr 78 Grytgöl 

2. Obk nr 70 Regna kyrkomiljö 

3. Obk nr 45 Hävla hammarsmedja, Hävla kvarn (Riksintresse) 

4. Obk nr 9 Ekön 

5. Obk nr 77 Folkström 

6. Obk nr 13 Tvartorp 

7. Obk nr 52 Finntorp 

146


8. Obk nr 6 Ysunda 

9. Obk nr 1 Säterhyddan 

10. Obk nr 86 Sonstorp (Riksintresse) 

11. Obk nr 43 Risinge gamla kyrka - Lundby - Össby, Risinge kyrkomiljö 

(Riksintresse) 

12. Obk nr 85 Skedevi kyrkomiljö (Riksintresse) 

Områdesbestämmelser - övriga objekt 

Det finns ett antal objekt som för närvarande inte kan läggas in i åtgärdsprogrammet 

på grund av resursbrist. Vid akuta situationer, då hot mot värdena 

föreligger exempelvis genom en bygglovansökan, kan kommunen när som 

helst med stöd av översiktsplanen besluta att utfärda områdesbestämmelser 

för att skydda de hotade värdena. Sådana ärenden kan komma att bryta ovan 

angivna prioriteringsordning. Exempelvis anordnande av område för avfallsdeponi. 

7.2. Förordnanden enligt annan lag 

Sådana beslut som fattas med stöd av andra lagar än PBL kan kommunen 

ofta inte själv ta. Emellertid avser kommunen att initiera sådana åtgärder för 

att skapa skydd åt hotade värden av olika slag. I vissa fall kan dock kommunen 

själv fatta beslut om en del av de förordnanden som bedömts lämpliga 

som skydd för hotade värden. 

7 § VL (Naturreservat) 

Naturreservat kan antingen beslutas av länsstyrelsen eller av kommunen 

efter delegationsbeslut. 

Kommunen avser att begära att länsstyrelsen beslutar om naturreservat förs 

N 54 (N 76) Regnaholm 

21 § SVL (Särskild naturvårdshänsyn) 

I 21 § Skogsvårdslagen föreskrivs följande: 

"Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter 

om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln 

av skog, såsom i fråga öm hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, 

kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning. 

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så 

ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras." 

I de föreskrifter och allmänna råd som därtill meddelats anges: "Intill bebyggelse 

och i områden som är av stor betydelse för vetenskaplig naturvård, 

147


friluftsliv, rekreation eller kulturminnesvård skall särskild hänsyn tas utöver 

den som skall iakttas på annan skogsmark." 

Kommunen kommer att begära att skogsvårdslagens föreskrifter om särskild 

hänsyn till naturvårdens intressen skall tillämpas på nedan redovisade objekt. 

Finspång, Sonstorp, Hällestad, Ljusfallshammar, Skedevi, Hävla, Rejmyre 

och Ekön. 

21 § Skogsvårdsförordningen 

I 21 § skogsvårdsförordningen finns föreskrift om samrådsskyldighet för 

skogsvårdsstyrelsen gentemot kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn 

till de lokala förhållandena. 

Följande områden anser kommunen vara sådana som skall omfattas av 

ovannämnda förordning om samrådsskyldighet och kommer att göra framställning 

om detta. 

Finspång, Sonstorp, Hällestad, Ljusfallshammar, Skedevi, Hävla, Rejmyre 

och Ekön. 

22 § Skogsvårdsförordningen (Naturvårdsinriktade skogsbruksplaner) 

Kommunen avser att i samråd med Skogsvårdsstyrelsen och markägare upprätta 

naturvårdsinriktade skogsbruksplaner (NISP=planer) för omgivningarna 

till Finspångs tätort, Lotorp och Rejmyre. Även andra orter kan på sikt 

komma ifråga: 

7.3. Övriga åtgärder 

Miljö- och hälsoskyddskontoret utarbetar ett kommunalt miljövårdsprogram, 

arbetet har påbörjats under år 1989. 

Revidering av trafikledsplan 

Den av kommunfullmäktige 1976 och 1977 godkända trafikledsplanen för 

Finspång är i behov av revidering efter utbyggnaden av nya riksvägen. Arbetet 

avses ske inom ramen för det fortsatta översiktsplanearbetet i samarbete 

med tekniska kontoret. 

Energifrågor 

Utredningar skall göras beträffande den framtida energiförsörjningen för i 

första hand Finspångs tätort. 

Mindre utredningar kan komma att aktualiseras även för andra orter. 

148


Naturvård och ekologi 

Kommunen kommer att medverka i översiktliga skogsutredningar i samarbete 

med skogsvårdsstyrelsen. 

Hälsa och säkerhet 

Räddningsnämnden avser att utföra en riskanalys enligt nedan redovisade 

objektslista: 

Viberga stora mängder människor på liten area, mycket 

brännbart material 

SJ-bangård gasolvagnar står uppställda 

Gränges gasolcisterner/överföring av gasol från järnvägsvagn 

(Gränges utarbetar f n en egen riskanalys) 

Gränges vanliga brandrisker Rejmyre Glasbruk - gasol 

Hävla Bruk syror 

Grytgöl syror 

Borggård syror och andra kemikalier 

ABB STAL 

Militära förråd 

Ytvattentäkter 

Trafik farligt gods 

Samråd skall ske med SJ och Banverket vid Räddningsnämndens riskanalys 

av gasolvagnar på SJ bangård 

7.4. Program för skydd av allmänna vattenintressen 

Älgsjön V 1 

Genomförandeåtgärder: 

Hänvisa till översiktsplanen i remissvar om dikning och grusutvinning till 

Länsstyrelsen vid tillståndsprövning enligt naturvårdslagen. 

Avråda skogsgödsling vid samråd enligt lagen om gödsling av skogsmark. 

Tillstånd för enskilda avlopp bör ges endast om ut släppen totalt ej 

ökar (ex. gemensamma lösningar, bra reningsutrustning som ersätter 

dålig m m). 

Inspektion/samråd med lantbruket öster och väster om Älgsjön. 

Hänvisa till översiktsplanen vid prövningar enligt speciallagstiftning t 

ex miljöskyddslagen, vattenlagen etc. 

Bönern V 2 


Införa tillståndsplikt för BDT-avlopp inom markerad samlad bebyggelse. 

Avloppsinventering i sjöns omgivningar samt eventuella åtgärder enligt 

hälsoskyddslagen eller miljöskyddslagen. 

149


Inspektion/samråd med lantbruk inom avrinningsområdet. Åtgärder 

mot näringsläckage enligt vattenplanen i angränsande avrinningsområden. 

Hävda allmänintresset vid remisser och/eller tillståndsgivning enligt 

speciallagstiftning t ex ML, VL etc. 

Gron V 3 


Fastigheter inom området bör anslutas till det kommunala avloppet. 

Förekomst av bräddning av spillvatten till dagvattennätet bör undersökas. 

Tomatodlingens näringsbidrag till Gron bör undersökas. 

Hävda allmänintresset vid remisser och/eller tillståndsgivning enligt 

speciallagstiftning t ex ML, VL etc. 

Skuten V 4 


Exploatering som kan komma att innebära krav på god vattenkvalité bör ske 

med försiktighet. 

Stora Skiren V 5 


Försurningutvecklingen ska följas och ytterligare kalkning initieras 

vid behov. 

Avråda skogsgödsling vid samråd enligt lagen om gödsling av skogsmark. 

Hävda allmänintresset vid prövningar enligt speciallagstiftning t ex 

ML, VL etc. 

Förordnande enligt vattenlagen 

Vattenskyddsområden bör planeras för kommunens vattentäkter. Ytvattentäkterna 

skall prioriteras. 

Bleken, Näfssjön och Hunn V 6 


Ansökan till länsstyrelsen om skyddsområde för vattentäkt bör göras för 

sjöarna och angränsande relevanta markområden. Ansökan bör innehålla: 

Motiv 

Teknisk utredning: vattenförbrukning, fastighetsägare, servitut, vattendomar, 

vattenkvalité, reningsprocedur. 

Förslag till skyddsföreskrifter. De förbud som avsevärt försvårar pågående 

markanvändning och som därför kan medföra ersättningsanspråk 

enligt vattenlagen 17 kap § 7 ska särskilt begäras av sökanden. 

150


Föroreningskällor ska anges. T ex bör avlopp och oljetankar inventeras. 

Potentiella föroreningskällor såsom bensinstationer, industrier, 

upplag, grustäkter, ladugårdar, gödsling mm ska anges och deras risk 

för dricksvattentäkten bedömas. 

Införandet av skyddsområde för en ytvattentäkt bör föregås av flera överväganden 

t ex: 

Relevansen d v s vilket skydd fås i praktiken? 

Vilka arbetsinsatser - kostnader krävs för att upprätta en ansökan? 

Hur stort markområde bör ingå i skyddsområdet? 

Försvåras markanvändningen avsevärt, d v s vilka ersättningsanspråk 

kan uppstå? 

Ett översiktligt program med kostnadsberäkningar bör tas fram som underlag 

för beslut om att införa skydd för Finspångs kommuns dricksvattentäkten. 

Avd 8. Riksintressen 

Hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kapitlen i lagen om hushållning med 

naturresurserna (NRL) anger allmänna intressen som ska beaktas vid planering 

och i beslut enligt de lagar som knutits till NRL. Vissa av de områden 

och intressen som berörs av bestämmelserna i 2 kapitlet i NRL kan vara av 

riksintresse. De områden som anges i NRL: s 3 kapitel är i sin helhet av 

riksintresse med hänsyn till natur- och kulturvärdena i områdena. Det är de 

centrala sektorsmyndigheterna som efter en samlad sektorsbedömning har 

utpekat riksintressena. Kommunen skall i översiktsplanen redovisa hur man 

avser att hävda och beakta riksintressena. 

Denna avdelning utgör en samlad redovisning av riksintressena i Finspångs 

kommun. 

De beskrivs till läge och omfattning, och i vissa fall beskrivs också deras 

värde och vad som eventuellt kan hota dem. Vidare redovisas hur kommunen 

har tänkt sig att riksintressena ska kunna skyddas från åtgärder som påtagligt 

kan skada dem. Riksintressena har redovisats på kartorna. 

Tillsammans med NRL: s övriga anspråk redovisas också riksintressen i 

sina respektive sektorssammanhang i Avd 5 - Allmänna intressen enligt "naturresurslagen". 

8.1. Säkerställande av riksintressen 

Grundskydd 

Gäller samtliga redovisade riksintressen. 

Genom att riksintressena redovisas och beskrivs i översiktsplanen, får de 

myndigheter som ska fatta beslut enligt någon av de lagar, som är särskilt 

151


knutna till NRL, möjlighet att på ett samlat sätt få kunskap om de riksintressen 

de är skyldiga att ta hänsyn till. I och med detta och de generella rekommendationer 

om att allmänna intressen/riksintressen enligt NRL 

bör/skall beaktas har riksintressena fått ett grundskydd. 

Andra skyddsåtgärder 

I "Avd 7 - Program avseende planläggning enligt PBL och förordnanden 

enligt annan lagstiftning samt.." finns förslag om åtgärder som också kommer 

att innebära skydd för riksintressen. 

Källmaterial från länsstyrelsen avseende riksintressen finns arkiverat på 

kommunstyrelsekontoret. 

8.2. Kulturminnesvården och kulturmiljövården (2 kap 6 §) 

Följande områden är av riksintresse för kulturminnesvården: 

K 43 Risinge gamla kyrka - Össby 

K 44 Finspång 

K 45 Hävla övre bruk 

K 85 Skedevi kyrkomiljö 

K 86 Sonstorp 

Områdena finns på kartor samt i nedanstående beskrivning. 

SÄKERSTÄLLANDE 

De åtgärder som kommunen anger i översiktplanen för att skydda kulturminnesvårdens 

riksintressen är följande: 

Generella rekommendationer för planläggning, lovprövning mm med speciella 

krav vid prövning enligt 3 kap 1 och 10 § § PBL. Gäller alla kulturminnesvårdens 

riksintresseområden. 

Rekommendationer att en del byggnader och bebyggelsemiljöer av högt 

kulturhistoriskt värde bör omfattas av 3 kap 12 och 13 § § PBL. Redovisas i 

nedanstående beskrivningar av objekten som "3:12-objekt". 

Avsikt att upprätta områdesbestämmelser för att tillvarata kulturminnesvårdens 

intressen. Redovisas i nedanstående beskrivningar. 

Avsikt att fördjupa del av översiktsplanen eller revidera redan antagen fördjupad 

del av översiktsplanen varvid kulturminnesvårdens intressen kommer 

att behandlas. 

152


Beskrivning av områdena 

NR K 43 Risinge gamla kyrka - Össby 

Områdets huvuddrag 

Området utgöres av en lerfylld dalgång med övervägande åkermark söndersplittrad 

av moränkullar och mindre impediment. I nordost ligger ett större 

skogsområde. 

Sedan 1500-talet har Risinge socken tillhört bergslagen och järnhanteringen 

spelade tidigt en mycket viktig roll genom bl.a. Finspångs bruk. Det var 

bergsbruket som gav medeltidens sockenbor de ekonomiska möjligheterna 

att bygga och förbättra sin kyrka samt bekosta den rika utsmyckningen. 

Det är okänt när kyrkan började byggas, men den utvidgades troligen redan 

under 1200-talet eller tidigt 1300-tal och ett nytt kor uppfördes något senare. 

Kring 1400 försågs kyrkan med kryssvalv i tegel och då tillkom även de 

välbevarade unika kalkmålningarna utförda av den s.k. Risingemästaren. 

Under 1600- och 1700-talen utvidgades kyrkan ytterligare för att kunna ta 

emot den växande församlingen. En tillbyggd korsarm var avsedd för smeder 

och andra arbetare i Finspång. Mot slutet av 1700-talet väcktes tanken 

på en ny kyrka och 1849 stod den färdig. Den ligger ca tre kilometer norr 

om den gamla kyrkan. 

Kyrkogården vid den gamla kyrkan omges på tre sidor av en medeltida murad 

spåntäckt mur. Det är en av landets bäst bevarade bogårdsmurar. 

Väster om kyrkan ligger den f d prästgården. Huvudbyggnaden är i 1 våning 

med sadeltak och har en putsad fasad. De två flyglarna är timrade och den 

ena försedd med panelad fasad. Samtliga byggnader är uppförda kring 1850. 

Intill ligger lönebostället med arrendatorsbostad och tillhörande uthus från 

1910-talet. 

Össby är en koncentrerad bybildning söder om kyrkan. Här finns bl.a. en 

enhetlig och representativ mangård från 1900-talets början. 

Nordost om kyrkan finns ett gravfält som antyder en tidig kolonisation. 

I norra delen av området ligger Risinge nya kyrka, uppförd 1845-49 i nygotisk 

stil efter ritningar av arkitekt Hawerman. I anslutning till kyrkan ligger 

sockenstugan uppförd efter ritningar av Abraham Nyström. 

Sammanfattande värdetext 

Risinge Gamla kyrka är främst känd för sina unika medeltida målningar. 

Kyrkan omges av en bygd som domineras av jordbruket. I övrigt har socknen 

präglats av järnhanteringen som en gång gav de ekonomiska möjligheterna 

att uppföra kyrkan och ge den dess rika utsmyckning. 

153


Säkerställande: 

Generella rekommendationer 3:12-objekt finns inom området. Områdesbestämmelser 

kommer att utarbetas. 

Nr K 44 FINSPÅNG 


Bergslagen är en organisation med medeltida ursprung. Från 1500-talets 

mitt tillhörde Risinge socken bergslagsområdet. Finspångs läge vid Finspångsån 

med dess vattenkraft och närhet till skog och natur utgjorde goda 

förutsättningar för brukshantering. Även ur transportsynpunkt blev Finspång 

medelpunkt för östra bergslagen. Från 1568 finns det anteckningar om en 

bruksrörelse i Finspång. 

Bruket ägdes av kronan och arrenderades från 1618 av Louis de Geer som 

1641 förvärvade bl.a. Finspångs bruk. Här byggde han upp en konkurrenskraftig 

bruksrörelse med hjälp av invandrad arbetskraft. Under trettioåriga 

kriget började bruket nå internationell ryktbarhet. Produktionen koncentrerades 

på kanontillverkning och från 1700-talet även på stångjärn. 1884 kom 

Carl Ekman till bruket och han införde det kolbesparande lancashiresmidet 

och Sverige fick sitt första valsverk. Det var också under hans tid som samhället 

Finspång alltmer utvecklades. Konkurrensen från de kontinentala vapentillverkarna 

framtvingade en total omläggning av verksamheten kring 

sekelskiftet 1900, och det godskomplex som i stort sett hållits intakt sedan 

Louis de Geer upplöstes. 1913 övertogs produktionen vid bruket av Svenska 

Turbin Aktiebolaget Ljungström - STAL, och Finspångs Metallverk AB. 

Kring ån väster om slottet grupperar sig bruks- och industribyggnader från 

tre sekel, 1700-tal, 1800-tal och 1900-talen. De enskilda byggnaderna kan 

vara svåra att urskilja då de blivit sammanbyggda i olika etapper. 

På en ö omfluten av två grenar av den å som gav vattenkraft åt bruket ligger 

Finspångs slott. Det nuvarande slottet började uppföras mot slutet av 1660talet 

och är ett av landet största 1600-talsslott. 

Planlösningen har holländska förebilder och saknar den stora sal som annars 

karakteriserar många stora huvudbyggnader från denna tid. Exteriört är 

slottet i allt väsentligt oförändrat sedan byggnadstiden. Omkring slottet och 

utmed Skutbosjön är stora parker anlagda. Här finns Auroras tempel från 

1791 i vars uppförande J T Sergel medverkat, ett orangeri från 1830 och 

Lugnet från 1821. Vid Bruksgatan ligger de putsade bostadshusen från 

1700-talet. I övrigt kan Ekmanska skolan från 1875 och gamla apoteket 

nämnas liksom Hällestadsbron från 1776. Bron tillhör den äldsta bevarade 

generationen av stenvalvsbroar. 


De äldre delarna av Finspång ger en samlad bild av en större bruksmiljö 

som utvecklats från 1600-talet fram till idag, och där många av de sentida 

154


industribyggnaderna kan ses som ett komplement till den äldre bruksbebyggelsen. 


Detaljplaner gäller för området. Byggnadsminnen finns inom området. Vissa 

detaljplaner kommer att revideras. 

Nr K 45 Hävla Övre Bruk 


Bruket är anlagt vid Häfla ström och Regnaren övergår i Vagnaren. Genom 

bruksområdet går vägen mellan Hävla gård och Ödestorp. 

1683 erhölls privilegier för två härdar och en hammare vid Hävla. 1829 inköptes 

"Skjerforsa Qvarn och Såg" knappt fem kilometer från bruket och 

där bedrivs fortfarande industriell verksamhet. 1924 lades den gamla smedjan 

vid Hävla övre bruk ned. Smedjan innehåller landets enda bevarade 

tyskhärd med stångjärnshammare troligen från 1799. Det finns även en 

smälthammare från omkring 1830, en s.k. mumblingshammare, och en lancashirehärd 

byggd 1883. I direkt anslutning till smedjan finns två rektangulära 

vitputsade byggnader som har fungerat som gnisterhus och klensmedja. 

Söder om strömmen ligger f d förvaltarbostaden från 1762 och gamla kontoret 

från 1888. Norr om vägen ligger arbetarbostäderna varav en är uppförd i 

gjutteknik. En liten slaggstensbyggnad har fungerat som bostad för brukets 

hyttpojkar. Bostadshusen kompletteras med uthus uppförda i slaggsten. 

På andra sidan sjön Vagnaren ligger Hävla kvarn, som lär ha flyttats hit från 

bruket i början av 1900-talet. Det är en större kvarnbyggnad i regelverk och 

ännu i drift med såväl vatten- som elkraft. Till kvarnmiljön hör även en timrad 

reveterad mjölnarbostad samt uthus. 


Den välbevarade smedjan vid Hävla övre bruk är av stort teknikhistoriskt 

intresse och bruksmiljön i stort är mycket välbevarad liksom den enhetliga 

miljön vid Hävla kvarn. 


Generella rekommendationer. 3:12-objekt finns inom området. Strandskydd 

gäller för delar av området. 

Områdesbestämmelser kommer att utarbetas. 

Förslag från Länsstyrelsen om byggnadsminnesförklaring föreligger 

Nr K 85 Skedevi Kyrkomiljö 

På en uppodlad mindre lerslätt sluttande mot sjön Tisnaren ligger socknens 

administrativa centrum med byarna Hagby och Husby. Två gravfält finns, 

155


dels vid Husby och dels på Hagbys marker norr om kyrkan. Kyrkan är medeltida 

men har fått sin gustavianska karaktär i och med tornets (1777) samt 

korets och tvärskeppets (1807) tillkomst. Vid kyrkan finns ålderdomshem, 

skola och församlingshem. Norr därom ligger prästgården, med sin ålderdomliga 

manbyggnad. Efter laga skiftet (Hagby 1859, Husby 1867) är bebyggelsen 

relativt spridd. Övervägande delen är traditionell 1800talsbebyggelse 

med manbyggnaderna i omväxlande falurött och ljusa oljefärger, 

flera med snickarglädje. 

Områdets centrala karaktär i bygden illustreras av kontinuiteten från förhistorisk 

tid via medeltid till 1800-talets jordbruksreformer. 


Generella rekommendationer. Strandskydd gäller för delar av området. 

3:12-objekt finns inom området. Områdesbestämmelser kommer att utarbetas. 

NR K 86 SONSTORP 

Bruks- och säterimiljö kring Hällestadån. Säteriet grundade sin ekonomi 

främst på bruket, vilket anlades 1580. 

Under 1800-talet kom jord- och skogsbruket att bli allt betydelsefullare och 

1910 nedlades bruket. Bevarat från brukstiden finns bl.a. en putsad f d arbetarlänga, 

bruksgården med flyglar och en del faluröda timrade bodar. En 

gammal hyttruin, Överhyttan, ligger intill fallet (nedlagd under 1700-talet). 

Vid fallet finns en kvarn (nedlagd), ett litet kraftverk, faluröda ekonomibyggnader 

och arbetarbostäder. 

Utmed landsvägen har en liten samhällsbildning uppstått med små enfamiljshus, 

f.d. konsumaffär, skola och missionshus. Själva herrgårdsanläggningen 

söder om bruket innefattar huvudbyggnad (1792), flyglar (1806), 

stall, allé, park och trelängad ekonomibyggnad vid vägen. Vid sidan av 

Ljungs slott hör huvudbyggnaden till det sena 1700-talets märkligaste profanbyggnader 

i Östergötland. I området finns ett flertal faluröda arbetarbostäder 

från 1900-tal. Anmärkningsvärd är även Stråkvads bro (1921). 

Miljön illustrerar flera viktiga historiska skeden och innehåller många kulturhistoriskt 

intressanta byggnader. (Sonstorps herrgård är byggnadsminne, 

hyttruinen är skyddad enligt fornminneslagen). 


Generella rekommendationer. Strandskydd gäller för delar av området. 

Byggnadsminnen finns inom området. Områdesbestämmelser kommer att 

utarbetas. 

PBL 3:12-objekt finns inom området. 

156


8.3. Naturvården 

Beskrivning av områdena 

NR N 53 (N 51) Emmaån 


På sträckan mellan Grytgöl och Stigstorpegölen uppvisar Emmaån ett 5 km 

långt, naturligt slingrande ålopp. I övre delen finns en avskuren meanderbåge. 

Emmaån omges, utmed större delen av sitt lopp, av öppna mader. Al, 

björk och vide förekommer i ett område norr om Bäcken samt kring åavsnittet 

vid Stigstorp. Bete förekommer på några ställen. Åmaderna översvämmas 

om vårarna. Enkelbeckasin, storspov, skogssnäppa, buskskvätta och 

knipa uppträder utmed ån. 

Areal: 185 ha 


Emmaån har tillsammans med Godegårdsån de längsta och bäst utbildade 

meanderloppen i länet utanför slättbygden. De omfattande mader som kantar 

ån bildar tillsammans med meanderloppet en mycket värdefull och skyddsvärd 

naturmiljö. 

Förutsättningar för att områdets naturvärden skall bibehållas: 

Naturvärdena kommer att bestå om betesmarkerna även i framtiden hävdas 

och om området undantas från ingrepp som t ex uträtning av åloppet, dikning, 

utfyllnad och barrträdsplantering. 


För området gäller strandskydd. 

Kommunen skall utreda förutsättningar för att återskapa områdets tidigare 

karaktär av öppna madmarker. 

NR N 54 (N 76) Regnaholm 


Nordväst om Regnaholms slott utbreder sig ett mycket stort och sammanhängande 

lövskogsområde. Skogen är en blandskog dominerad av asp och 

björk. Åldern är mellan 50-70 år. Grova aspar förekommer. Bland träden 

påträffas dessutom al, ek, lind, ask, bok, lönn och rönn. Buskskiktet är tätt 

och domineras av hassel och try. I det hedartade fältskiktet finner man bland 

annat liljekonvalj, ekorrbär och örnbräken. 

Ett bokbestånd som omfattar ca 4 ha växer kring den södra vägen. Terrängen 

är bitvis blockig och på några ställen finns fuktiga partier. 

Areal: 50 ha 

157



Den stora, sammanhängande lövskogen med sina många trädslag saknar 

troligen motsvarighet i Östergötland. 



bebyggelse, slutavverkning av lövträd. 


För området norr om sjön Regnaren gäller strandskydd. 

Bebyggelse som skadar de för området redovisade naturvärdena medges ej. 

Kommunen avser att begära att länsstyrelsen beslutar om naturreservat. 

NR N 55 (N 21) Vångaförkastningen inklusive Glanförkastningen 


Den sicksack-formade s.k. Vångaförkastningen ingår i den stora förkastningslinje 

som sträcker sig tvärs över Östergötland från Vättern i väster till 

Bråviken i öster. Vånga- och Bråvikenförkastningarna är de mest framträdande 

partierna i denna linje. Nedanför den öst-västliga förkastningsbranten 

ligger en zon med svallgrus. I den sydvända delen av förkastningen påträffas 

på sina ställen partier med ek, lind, hassel, try, måbär och en lundartad flora 

med sippor, trolldruva, lungört och lundgröe. Nedanför Veteklint liksom vid 

Gränstorp påträffas en artrik landsnäckfauna i den ovannämnda naturtypen. 

Vid Glans kalkbrott växer också en rikare flora med lind, alm, rikligt med 

hassel, try, trolldruva, tibast och blåsippa samt purpurknipprot, sårläka, 

långbladig spåtistel, lungröe, kungsmynta, bergjohannesört, akleja och 

blodnäva. Här påträffas en artrik landsnäcksfauna omfattande ett 30-tal arter. 

Areal: 1 000 ha inom Finspångs och Norrköpings kommuner. 


Vångaförkastningen är en mycket framträdande landskapsform. Förkastningsområdet 

är av utomordentligt stort pedagogiskt värde och är dessutom 

ett klassiskt område inom svensk geovetenskap. 



anläggningar, bebyggelse (i allt väsentligt), omföring av lövskog till barrskog 

samt täkt. 


För vissa delar av området gäller strandskydd. 

158


Bebyggelse som skadar de för området redovisade naturvärdena medges ej. 

8.4. Kommunikationer, energidistribution (2 kap 8 § NRL) 

Vägar 

I det underlagsmaterial som länsstyrelsen lämnat kommunen anges att riksintresse 

kan komma att hävdas för befintliga och planerade riks- och länsvägar. 

SÄKERSTÄLLANDE: 

I områdesanknutna rekommendationer för planläggning, lovprövning mm 

har reservationer mot nytillkommande bebyggelse i närheten av planerade 

vägar skrivits in. Befintliga vägar omfattas av väglagens byggförbud. 

JÄRNVÄG 

Den befintliga järnvägen mellan Finspång Kimstad 


I generella och områdesanknutna rekommendationer för planläggning, lovprövning 

mm har reservationer mot nytillkommande bebyggelse i närheten 

av befintlig järnväg skrivits in. 

Elledningar mm 

Befintliga och planerade större ledningar 


I generella och områdesanknutna rekommendationer för planläggning och 

lovprövning mm har reservationer mot nytillkommande bostadsbebyggelse 

gjorts utöver vad ellagen föreskriver. 

Yrkesfisket 

Sjön Glan är av riksintresse för yrkesfisket. 

Avd 9. Vattenplan för Finspångs kommun 

Inledning 

Finspång är en sjörik kommun. Här finns 378 namngivna sjöar varav 196 är 

större än 5 ha. Sjöar som naturligt har olika kvalitet och förutsättningar beroende 

på omgivande marker, sjöar som är olika påverkade av mänsklig 

aktivitet, sjöar som används till bad och rekreation, mottagare av avloppsvatten, 

bevattning, dricksvattentäkt, dagvattenrecipient, fiske, fiskodling, 

processvatten till industrin, fritidsbebyggelse mm. 

159


Vattenfrågorna kräver kontinuerligt kommunala ställningstaganden t ex vid 

lovgivning enligt PBL, tillstånd enligt miljöskyddslagen, beslut om åtgärder 

vid befintlig bebyggelse eller verksamhet samt vid den pågående översiktliga 

planeringen av framtida användning av Finspångs mark och vatten. 

En rad frågor uppkommer genast. Hur rinner vattnet? Var används det till 

vad? Finns det intressemotsättningar? Vilket nyttjande ska i sådana fall prioriteras? 

Vad har vattnet för kvalitet? Var finns föroreningskällorna och var 

ger de negativa effekter? Vilka är relevanta att åtgärda? Finns det extra 

känsligt och/eller skyddsvärt vatten mm? 

Den här sammanställningen är ett första försök att samla och redovisa befintlig 

kunskap om Finspångs kommuns vatten. Den är gjord för att underlätta 

planering och kommunala beslut i vattenfrågor. Den mynnar också i 

förslag till ställningstaganden i översiktsplanen och på hur Miljö- och hälsoskyddsnämndens 

arbete med vattenfrågor kan bedrivas i framtiden. 

Uppläggning 

Själva vattenplanen med kartmaterial redovisas i 4 A4-pärmar enligt ett 

visst system. Systemet bygger på en uppdelning i två olika detaljeringsgrader. 

En mer översiktlig som behandlar ett helt avrinningsområde och en med 

detaljuppgifter för varje sjö. 

Indelning i avrinningsområden 

I ett vidare perspektiv är Finspångs kommuns yta en bit av nederbördens 

väg till havet. En viktig kunskap är att upp till 90 % av vattentransporten 

sker som grundvatten. En sjö kan därför betraktas som "grundvatten i dagen". 

Det innebär att markens beskaffenhet och användning har en avgörande 

inverkan på vattnets kvalitet. 

Mark- och vattenfrågor kan därför sällan avhandlas separat. Vilken väg som 

grund- och ytvattnet tar bestäms av landskapets topografi. Ett bra sätt att 

kunna överblicka en så stor yta som Finspångs kommun är att dela upp den i 

avrinningsområden, d v s områden där allt regnvatten samlas i en punkt nedströms. 

Avrinningsområdena avgränsas av vattendelare (höjdryggar i terrängen) 

som "delar" nederbörden så att den rinner åt olika håll. I vattenplanen har 

Finspång delats upp i 34 avrinningsområden. Dessa behandlas separat under 

respektive flik i pärmarna och är grunden för uppläggningen. Varje avrinningsområde 

redovisas med en textdel och 3 kartbilagor. Ett exempel följer 

som bilagor till denna skrift. 

Textdel (se bilaga 1) 

Textdelen presenterar avrinningsområdet kortfattat. Här finns översiktliga 

uppgifter om befolkningstäthet och mark och markanvändning, sjöarnas 

namn, nyttjande t ex dricksvatten, rekreation, fiske, naturvård, fritidsområden, 

vattenkvalitet och föroreningskällor. 

160


De förslag på rekommendationer i översiktsplanen och/eller uppgifter för 

miljö- och hälsoskyddskontoret som berör avrinningsområdet redovisas 

också i textdelen. 

Kartbilaga 1 (se bilaga 2) 

Avrinningsområdets avgränsning är markerad med blå färg. Ytvattnet (sjöar, 

åar, bäckar) är grönfärgade. Pilar visar vilken väg vattnet rinner mellan sjöarna 

som är numrerade. 

Kartbilaga 1 skulle kunna kallas "positiva kartan" eftersom den förutom att 

visa vattnets väg inom området också redovisar olika typer av nyttjande och 

värden: 

V = vattentäkt 

R = rekreation 

N = naturvårdsintresse 

F = fiske 

Fb = fritidsbebyggelse 


Kartan visar försurningssituationen inom området. De sjöar som är kalkade 

är markerade med ett K. 


Kartbilaga 3 kallas för "föroreningskartan". Den visar hur näringspåverkade 

("gödda") sjöarna är. Åkermarken är markerad med röd färg och tätbebyggelse 

som saknar kommunalt avlopp med svart skraffering. Eventuella 

punktutsläpp från olika verksamheter inom området är markerade med P. 

(När det gäller punktkällorna måste påpekas att de är utvalda i relation till 

avrinningsområdet. En punktkälla i glesbygd får inte jämföras med en i 

Finspångs tätort. Dessutom finns det säkerligen många som inte är markerade 

och flera som inte har någon relevans. Det får fältundersökningar avgöra.) 

Sjöarna 

På kartbilaga 1 finns respektive avrinningsområdes sjöar numrerade. Efter 

kartbilagorna redovisas respektive sjö i nummerordning. Här finns uppgifter 

om sjöareal, kartkoordinater och i vissa fall djupkartor och volymberäkningar. 

Här finns också mera detaljerade uppgifter för de nyttjandemarkeringar 

som finns på kartbilaga 1: t.ex. 

V vattentäkt omfattning av dricksvattenanvändning 

R rekreation kanotled, badplats el dyl. 

161


N naturvårdsintresse utdrag ur naturvårdsinventering eller myrinventering 

F fiske vilka fiskar, omfattning, fiskekortsförsäljning mm 

Fb fritidsbebyggelse hur många fastigheter, vatten och avlopp 

Dessutom finns alla de vattenanalyser som gjorts i respektive sjö redovisade 

i kronologisk ordning. Utrymme finns för ajourhållning. 

Bilagorna 5 och 6 ger ett exempel på redovisningen av varje sjö. 

Användning 

Genom att studera 3 kartor kan användaren snabbt få en god överblick av 

situationen i ett avrinningsområde. 

Behövs detaljuppgifter finns dom tillgängliga i anslutning till kartorna. Förhoppningsvis 

kommer därför vattenplanen att kunna fungera både som informationskälla 

till allmänheten, som ofta vill ha besked om detaljer i en 

viss sjö samt som beslutsunderlag. De beslutssituationer som åsyftas är, förutom 

löpande ärenden (byggnadslov, tillstånd miljöskyddslagen mm), översiktlig 

planering och miljö- och hälsoskyddsnämndens arbete med åtgärder 

mot föroreningar. 

Översiktsplanering 

När det gäller vattenfrågor har översiktsplanen 3 viktiga funktioner: 

13. Skydda värdefulla vatten. Detta gäller både naturvärden och nyttjandevärden. 

14. I de fall där olika nyttjande finns och de på sikt är oförenliga bör prioriteringar 

göras. 

15. Peka ut lämpliga platser för exploatering t ex fritidsbebyggelse se, camping, 

fiskodling, energi mm. 

Översiktsplanens verktyg är rekommendationer för markerade områden som 

sedan styr detaljplanering men också har stor betydelse vid beslut enligt 

olika speciallagar t ex miljöskyddslagen, naturvårdslagen mm. 

I det pågående översiktsplanearbetet i Finspång har flera sjöar (med angränsande 

markområden) bedömts vara i behov av skyddande rekommendationer. 

Viktigast är de som ger oss dricksvatten: Hunn i Rejmyre, Bleken och 

Näfssjön (i viss mån Bleklången) i Finspång. 

Dricksvattentäkter skyddas ofta enligt vattenlagen. Detta sker genom att 

bilda skyddsområden med restriktioner för bl.a. enskilda avlopp "farmartankar", 

kemikalieanvändning (t ex i jord- och skogsbruk). Finspångs dricksvattensjöar 

saknar sådant skydd. 

162


För Motala ström Roxen Glan har en interkommunal ledningsgrupp och 

arbetsgrupp bildats för inventering och åtgärder för att förbättra kvalitén på 

vattnet för vattenförsörjning, fiske, bad och allmän rekreation. 

Andra sjöar med stort värde är Gron och Bönern som ligger nära tätorten 

och därför ger många människor möjlighet till bad och rekreation. Bönern är 

också viktig som process/kylvattentäkt för industrin. 

En sjö, som bör skyddas av flera skäl, är Älgsjön. Den har en mycket fin 

badplats och är mycket skyddsvärd ur naturskyddssynpunkt och har en extremt 

god vattenkvalitet. 

Skutens funktion som recipient för Finspångs tätorts avloppsvatten är inte 

avundsvärd men dock ovärderlig för samhället. Även detta nyttjande bör 

översiktsplanen prioritera. 

Ovanstående sjöar föreslås få skyddande och/eller prioriterande rekommendationer 

enligt de värden som redovisats. Detaljutformningen av rekommendationer 

behandlas i ett separat ärende. 

Miljö- och hälsoskyddsnämndens arbete 

Varje avrinningsområde har studerats och behoven av provtagning, undersökningar, 

inventeringar eller direkta åtgärder har noterats i texten för respektive 

område. En uppdelning har gjorts så att de insatser som bör prioriteras 

tidsmässigt har markerats med o och resten med O. 

Totalt har 44 prioriterade arbetsuppgifter noterats varav huvuddelen är relativt 

omfattande när det gäller tidsåtgång. Ytterligare kostnader är de prover 

som behöver tas i samband med flera av arbetsuppgifterna. En bedömning är 

att de flesta av uppgifterna kan klaras av under en 5-årsperiod med en insats 

av 50 000 kronor/år. 

Med stor säkerhet kommer listan med prioriterade insatser att vara lika lång 

om 5 år som nu eftersom nya problem gärna dyker upp inom miljövårdsområdet. 

Vattenplanen är därför inget slutgiltigt dokument utan blir förhoppningsvis 

en kontinuerlig process som följer utvecklingen och under tiden 

tjänar väl som underlag för kommunala beslut. 

På intäktssidan kommer gradvis ökade kunskaper att ge en högre effektivitet 

i miljöskyddsarbetet eftersom risken att "sila mygg och svälja kameler" 

minskar. Ett bra beslutsunderlag kommer också att öka möjligheten att effektivt 

bruka Finspångs kommuns vattentillgångar utan att förbruka dem för 

framtiden. 

163


Avd 10. Planeringsunderlag 

Tidigare översiktlig planering 

Kommunöversikt 

antagen av Kf 1977-03-31, § 87 

Kommundelsplan för Finspångs centralort, antagen av Kf 1979-03-01, § 34 

Områdesplan för Lotorp, antagen av Kf 1981-10-01 

Trafikledsplan för Finspångs Centrum, 

antagen av Kf 1976-12-16, §320 och 1977-06-30, 5 173 

Naturvårdsinventering 1974 

Fornlämningsregister för Finspångs kommun 1988 

Samlad bebyggelse, avgränsning av de bebyggelsegrupper som betecknas 

som "samlad bebyggelse" i den mening varom stadgas i 8 kap 4 och 5 § § 

PBL. Avgränsningen godkänd av byggnadsnämnden 1989-10-03. 

PM angående översiktlig inventering av lerområdens lutningsförhållanden 

inom vissa tätorter i Östergötlands län; Statens Geotekniska Institut 1979. 

Skjutbanor, inventering; KS-kontoret 1989. 

Källor mm 

Risinge gamla kyrka, S:ta Maria. Av Åke Nisbeth. Svenska kulturminnen 

39. Riksantikvarieämbetet 1986. 

NATUR KULTUR Miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och kulturminnesprogram. 

Länsstyrelsen 1983. 

Prästgårdsinventering i Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum 1978. 

Byggnadsinventering 1984, Östergötlands länsmuseum. 

Slott och herresäten i Sverige, Östergötland del 1, 1971. 

Från vadställe till betongbro. En kulturhistorisk inventering av broar i Östergötlands 

län 1978-79. Länsstyrelsen/statens vägverk/ länsmuseet. 

Kort historik över Häfla bruk, bilaga till Scandiafelts personaltidning "Inslaget" 

nr 3/82. 

Bebyggelseinventering i Östergötlands län, Skedevi socken, Östergötlands 

länsmuseum 1982. 

Kvarninventering i Östergötlands län, Skedevi socken, Östergötlands länsmuseum 

1978. 

164

Översiktsplan - Finspångs kommun

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?