2007:04 Hantering av förpackat livsmedelsavfall - Avfall Sverige

Vad gäller statistik kan nämnas att EU har antagit en avfallsstatistikförordning som Naturvårdsverket
är skyldiga att uppfylla. SMED, ett konsortium mellan SCB, SMHI och IVL) har ett 9-årigt avtal på att
sköta den rapporteringen. Eurostat vill ha in uppgifter om allt uppkommet avfall inom alla olika näringsbranscher
(SNI) i respektive land. Butiker hör dessvärre till den bransch där det har beviljats uppskov
för att lämna information om uppkommet avfall. Dock måste siffrorna för 2006 tas fram senast
2008. Det återstår att se på vilken detaljnivå som handeln rapporterar detta.
7.9 Oklara riktlinjer
Ett av de problem som verkar mest onödigt är problemet med de oklara riktlinjerna och den bristande
samsynen hos myndigheter vars ansvarsområden överlappar.
Klarare direktiv för hur miljömålen för återvinning av näringsämnen skall uppnås skulle underlätta
arbetet betydligt. I dagsläget verkar detta vara helt upp till kommunerna.
Alla är dessutom inte överens om mål, metoder och definitioner. Jordbruksverket är t ex inte helt
överens med Naturvårdsverket om definitionen på matavfall. Jordbruksverket anser också att butiksavfall
är verksamhetsavfall, men Naturvårdsverket håller inte med. När det gäller matavfall från hushåll,
storkök och restauranger faller det utsorterade avfallet under ABP-förordningen, men blandat
avfall faller under miljölagstiftningen. Det innebär att det gärna upplevs som om det inte lönar sig att
sortera, utan bara blir krångligt. Om man vill återvinna näring borde det tvärtom tas fram incitament
för att sortera.
En annan intressant fråga är att butiksavfall inte omfattas av undantaget från ABP-förordningen på
samma sätt som restaurangavfall, hushållsavfall och avfall från storkök. Vissa butiker har restaurang
eller kafé-verksamhet och får då två typer av avfall som faller under två olika regelverk – butiksavfall
som faller under ABP-förordningen och restaurangavfall som faller under miljölagstiftningen.
Inom livsmedelsindustrin finns en förståelse för att t ex obehandlat kött måste hanteras på ett hygieniskt
säkert sätt. Däremot är det svårare att förstå att t ex färdiga köttbullar, som är ordentligt genomstekta,
inte kan likställas med storköks- och restaurangavfall bara för att de kommer från en industri.
Tillsynen av både butiker, livsmedelsindustri och avfallshantering är starkt decentraliserad. Det finns
goda belägg för att denna tillsyn har en kvalitet och en kvantitet som varierar betydligt mellan olika
landsändar [10]. Särskilt där kommunerna är små borde ökat regionalt samarbete vara av godo.
Det är inte bara mellan myndigheter som oklarheter finns. REPA-registret har som uppgift att tillhandahålla
återvinningsmöjligheter för förpackningar. Här finns statistik över hur mycket förpackningar
som återvinns. Man kan anta att någon på REPA jämför antalet försålda förpackningar med antalet
återvunna, annars är det svårt att räkna ut återvinningsgraden. Däremot har de ingen kontroll över
vad som händer med de förpackningar som inte återvinns, och ansvaret för dessa förpackningar ligger
inte hos REPA.
En ökad samsyn och en genomgång av regelverken utifrån produktionskedjan efterlyses av många inblandade
aktörer. Ett första steg skulle kunna vara att ha gemensamma seminarier där t ex Jordbruks-
53