2007:04 Hantering av förpackat livsmedelsavfall - Avfall Sverige

Hantering av förpackat livsmedelsavfall 

Reviderad okt 2009 

RAPPORT 2007:04 

ISSN 1103-4092

Förord 

Två miljömål ställer stora krav på den kommande hanteringen av matavfall. Det första målet innebär 

att senast år 2010 ska minst 35% av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas 

genom biologisk behandling. För det andra ska senast år 2010 matavfall och därmed jämförligt 

avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. 

Under ledning av Annika Ekvall, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, har en studie genomförts åt 

Avfall Sverige med syfte att hitta lösningar för omhändertagande av livsmedelshandelns förpackade 

matavfall. Bland annat har undersökts hur mycket förpackat livsmedelsavfall som årligen genereras i 

Sverige samt vilka möjligheter det finns idag att ta omhand detta avfall. En internationell utblick har 

också gjorts inom projektet. 

Malmö mars 2007 

Håkan Rylander Weine Wiqvist 

Ordf. Avfall Sverige Utveckling VD Avfall Sverige

Abstract 

Handling of packaged food waste 

In order to take care of nutrients and energy in packaged food waste, a separation between product 

and packaging is necessary. This project is an effort to investigate how much packaged food waste is 

generated yearly in Sweden, and what possibilities are presently available for taking care of this type of 

waste. Waste production from industry to retail trade has been investigated. A small survey of the international 

experiences was also made. 

The results show that it is very difficult to quantify the waste amounts, partly due to lack of data. Several 

equipments for separation of food from its packaging are functioning well in Sweden today. However, 

an estimate of the waste production indicates that there is more, about twice as much, waste generated 

today than is actually subject to some kind of separation treatment. The kind of package and the 

character of the food both influence the emptying process. Items such as milk cartons and plastic 

wrappings are comparatively easy to handle, whereas handling of glass jars and metal tins is difficult 

and could benefit from technology improvements. 

Many manufacturers of equipment, such as sieves, mills etc are found in Germany, but apart from 

that, not much is done in this area in the rest of Europe, or elsewhere. In short, we are very much on 

our own and the hope is faint to find ready-made solutions for import. 

Key words: packaging, food waste, biological treatment, separation

Innehållsförteckning 

Abstract I 

Handling of packaged food waste I 

Innehållsförteckning II 

Författarnas förord IV 

Sammanfattning V 

1 Inledning 1 

1.1 Förpackat livsmedelsavfall – ett problem 1 

1.2 Projektets syfte 1 

1.3 Projektorganisation 2 

2 Lagstiftning och miljömål 3 

2.1 Riksdagens miljömål om återvinning 3 

2.2 Hygieniska krav påverkar återvinningsförfarandet 3 

2.3 Det kommunala renhållningsansvaret 6 

3 Förpackat livsmedelsavfall – hur stort är problemet och vad görs med det 

idag? 7 

3.1 Tidigare arbeten 7 

3.2 Pågående arbete 8 

3.3 Arbetsmetodik 9 

3.4 Butiker och grossister 9 

3.5 Exempel från olika regioner 10 

3.6 Livsmedelsindustrierna 12 

3.7 Övriga producenter av avfall 14 

3.8 Förpackningsinsamlingen 14 

3.9 Mängder som uppstår 14 

4 Principer och modeller för behandling av förpackat livsmedelsavfall 16 

4.1 Anläggningarna erbjuder olika tjänster 16 

4.2 Utvärderingsmodell för anläggningarna 18 

5 Behandlingsmöjligheter i Sverige idag 19 

5.1 Björnhyttan i Ludvika 19 

5.2 Tekniska Verken, Linköping 22 

5.3 Filbornaanläggningen, NSR i Helsingborg 26 

5.4 Merab i Eslöv 29 

5.5 Borås – Mucho Monster och Malin! 30 

5.6 Safe Recycling i Östersund 33 

5.7 Stora Vika – tidigt ute, men nerlagt 35 

5.8 Eskilstuna – Århus flyttar till Sörmland 36 

5.9 Sammanfattning av anläggningarna i Sverige 37 

6 En utblick ut i Europa 40 

6.1 Arbetsmetod 40 

6.2 Företagen och deras tekniklösningar 41 

6.3 Sammanfattning av den internationella utblicken 43 

7 Slutsatser 45 

7.1 Hur stor del av avfallet är omhändertaget idag? 45 

7.2 Slutsatser av internationella erfarenheter 47 

7.3 Hur fungerar dagens anläggningar för olika avfallstyper? 48 

7.4 Praktiska/administrativa problem för avfallsproducenterna 48 

7.5 Praktiska/administrativa problem för avfallsbehandlarna 50 

II

7.6 Driftsproblematik 50 

7.7 Utvecklingsbehov 51 

7.8 Insamling av avfallsdata 52 

7.9 Oklara riktlinjer 53 

8 Vidare arbete 55 

9 Referenser 56 

9.1 Rapporter mm 56 

9.2 Personlig kommunikation 56 

III

Författarnas förord 

I dagens läge (2006) har förbudet mot att deponera organiskt avfall just trätt i kraft [1]. Detta innebär 

att den del av det förpackade livsmedelsavfallet som förut deponerades nu måste omhändertas på ett 

annat sätt. Denna rapport syftar till att öka kunskapen om hur det förpackade livsmedelsavfallet ser ut 

och vilka mängder som finns, och sedan matcha det mot de befintliga behandlingsmöjligheterna för att 

på så sätt identifiera vilka behov av utveckling och utbyggnad som krävs för att samhällets miljömål 

skall uppfyllas. 

Detta projekt har initierats inom ramen för United Competence, ett samarbetsorgan för åtta institut i 

Sverige vars kompetens kompletterar varandra. Läs mer på www.unitedcompetence.se. 

Projektet har följts av en referensgrupp med representanter för bl a renhållningsbranschen och handeln. 

Anders Assarsson och Tisse Jarlsvik (Borås Gatukontor), Per Baummann (COOP), Tony Borg och 

Stellan Jacobsson (Tekniska Verken), Kenneth Norin (Projekt Mat i Burk, Dalarna) och Åsa Stenmarck 

(IVL) tackas härmed allihopa för en mycket engagerad och värdefull insats. 

Projektets medarbetare har också besökt några anläggningar, ringt ett otal telefonsamtal och skickat 

ett minst lika stort antal mejl. Vi vill härmed tacka alla de som lagt ner tid och kraft på att svara på 

våra frågor och som i vissa fall ansträngt sig en hel del för att få fram uppgifter. De anläggningar som 

vi besökt har också varit mycket tillmötesgående och har öppnat sina anläggningar för besök och fotografering 

samt delat med sig av sin kunskap på ett sätt som gjort arbetet både smidigt och roligt. Tack 

också till Gunnel Klingberg på Avfall Sverige för synpunkter på kap 2. 

Vi har i detta projekt fått ta del av en hel del uppgifter som vi av affärsmässiga skäl inte kan publicera. 

Dessa uppgifter ligger till grund för de mer generella siffror och slutsatser som redovisas i rapporten. 

Vi ber om förståelse för att vissa resonemang kanske inte är helt transparenta av denna anledning. 

Projektet har finansierats huvudsakligen av Renhållningsverksföreningen (RVF), som sedan 2007 heter 

Avfall Sverige. Delfinansiering har också kommit från fyra företag inom dagligvaruhandeln, nämligen 

COOP, ICA, Axfood och Bergendahls, för vilket vi är mycket glada. 

Borås januari 2007 

Annika Ekvall, projektledare 

IV

Sammanfattning 

För att nyttiggöra näringsämnen och energi i förpackat livsmedelsavfall måste förpackning och innehåll 

separeras. Detta projekt syftar till att undersöka hur mycket förpackat livsmedelsavfall som genereras 

årligen i Sverige och vilka möjligheter det finns idag för att omhänderta detta avfall. Både livsmedelsindustrin 

och handeln har undersökts. Dessutom gjordes en utblick i omvärlden med avseende 

på tekniker som finns för att kunna separera förpackningen från det organiska materialet. 

Resultaten visar att det är svårt att kvantifiera avfallsmängderna, delvis p g a bristande statistik. Det 

finns idag flera fungerande anläggningar för att omhänderta förpackat livsmedelsavfall. En uppskattning 

av avfallsproduktionen ger dock vid handen att det finns betydligt mer avfall, i storleksordningen 

dubbla mängden, jämfört med det som omhändertas separat idag. Både förpackningstypen och livsmedlets 

karaktär påverkar möjligheten att separera förpackning och innehåll. Kartong och plast är relativt 

enkla att omhänderta, särskilt om innehållet är flytande, medan t ex glas och plåt är betydligt 

svårare. Här finns plats för teknikutveckling. 

I Tyskland finns flertalet tillverkare av utrustning såsom kvarnar och siktar, men förutom detta finns 

det få erfarenheter att hämta utomlands. Sverige ligger i framkant och möjligheterna att importera 

färdiga lösningar förefaller små. 

Nyckelord: förpackning, livsmedel, biologisk behandling, separering. 

V

1 Inledning 

1.1 Förpackat livsmedelsavfall – ett problem 

En stor del av det livsmedelsavfall som uppkommer hos bl.a. butiker, grossister och livsmedelsindustri 

består av förpackade livsmedel. Andelen förpackat avfall från butik varierar, men i Renhållningsverksföreningens 

undersökning ”Beskrivning av biologiskt avfall. Vägledning vid val av behandlingsmetod” 

[2] anges att 57 % av ett plockanalyserat butiksavfall var förpackat. Av denna fraktion utgjorde själva 

förpackningen bara 1 % av vikten, vilket innebär att betydande mängder biologiskt behandlingsbart 

material återfinns i förpackad form i butikernas avfallsströmmar. 

Renhållningsverksföreningen har kartlagt insamlingssystem [3] för lättnedbrytbart biologiskt avfall 

från restauranger, storkök och butiker, där för- och nackdelar samt utvecklingsbehov för olika system 

beskrevs. Rapporten behandlar inte några lösningar för förpackat livsmedelsavfall utan konstaterar 

bara att detta utgör en svårbehandlad fraktion. 

För att nå målen om återvinning via biologisk behandling krävs först och främst att avfallet kan fås ut 

ur sin förpackning. Det finns några olika anläggningar som angriper detta problem, men läget i Sverige 

idag är att: 

• Det finns otillräcklig kapacitet för att omhänderta allt förpackat organiskt avfall. 

• Tekniken klarar olika förpackningstyper olika väl. Enklast är t ex vätskekartong medan glas 

och plåt är svårare. 

• Produktionen av detta avfallsslag är till stor del okänd både vad gäller kvantitet och kvalitet, 

vilket hämmar viljan att investera i anläggningar, där entreprenörer skulle kunna erbjuda 

tjänster för att omhänderta dessa flöden. 

Som alltid finns också en rad mindre problem att lösa som gäller t ex kvaliteten på produkten, hanterbarhet 

av tömda förpackningar, effektivitet, driftstörningar mm. Det finns alltså potential för att både 

bygga ut tekniken och för att förbättra den. Potentialens storlek är dock okänd. 

1.2 Projektets syfte 

Projektets syfte är att lägga en grund för vidare arbete i syfte att det förpackade livsmedelsavfallet skall 

kunna behandlas enligt intentionerna i riksdagens miljömål. Det innebär att undersöka om det finns 

ändamålsenlig teknik som kan förbehandla det förpackade livsmedelsavfallet så att det kan gå in i ordinarie 

biologisk behandling, t ex tillverkning av biogas eller kompost, och som också kan effektivisera 

avfallshanteringen för dagligvaruhandeln. 

Konkret betyder det följande: 

• Kartläggning av produktionen av förpackat livsmedelsavfall. Vilka typer av avfall bildas och 

hur mycket? 

1

• Nulägesbeskrivning av behandlingsmöjligheterna i Sverige. Vilka anläggningar finns, hur ser 

de ut och vad kan de ta emot för avfallsslag? 

• Identifiering av glappet mellan behov och behandlingsmöjligheter, både vad gäller mängder 

och typer av avfall. 

• En utblick i Europa för att hämta idéer till utveckling av området 

• Förslag till vidare arbete 

1.3 Projektorganisation 

Föreliggande projekt kom till inom ramen för samarbetet mellan en rad institut under paraplynamnet 

United Competence, UC. De institut som deltager i projektet ingår i UC. 

Projektet genomförs av SP - Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, SIK – Institutet för Livsmedel 

och Bioteknik samt JTI – Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. Följande personer ingår i projektgruppen: 

Annika Ekvall, SP 

Katarina Lorentzon, SIK 

Britta Florén, SIK 

Åke Nordberg, JTI 

Nils Hannerz, JTI 

Anders Ringmar, JTI. 

Kartläggningen av avfallsströmmar har utförts av SIK. Inventering av situationen i utlandet har utförts 

av JTI. SP och JTI utför tillsammans beskrivningen av de svenska behandlingsmöjligheterna och SP 

står också för projektledningen. 

Till projektet har knutits en referensgrupp som från början haft följande sammansättning: 

Stellan Jacobsson, chef Avfall och Återvinning, Tekniska Verken, Linköping 

Anders Assarsson, överingenjör, Gatukontoret, Borås kommun 

Per Baummann, COOP 

Åsa Stenmarck, IVL Svenska Miljöinstitutet 

Under resans gång har följande förändringar skett: 

Stellan Jacobsson har ersatts av Tony Borg, också Tekniska Verken, Linköping 

Anders Assarsson har ersatts av sin medarbetare Tisse Jarlsvik. 

Kenneth Norin från projekt ”Mat i Burk” i Dalarna har tillkommit. 

2

2 Lagstiftning och miljömål 

Det finns flera olika regelverk som berör området förpackat livsmedelsavfall. Detta kapitel innehåller 

en mycket kort översikt över de mest väsentliga regelverken. Detta område utvecklas mycket för närvarande 

så alla ingående beskrivningar kan snabbt bli inaktuella. Läsaren rekommenderas därför att 

själv kontrollera vad som gäller, t ex genom att gå in på aktuella hemsidor. 

2.1 Riksdagens miljömål om återvinning 

Förpackat livsmedelsavfall räknas som organiskt avfall. Den 1 januari 2005 trädde förbudet mot att 

deponera organiskt avfall i kraft enligt förordning (2001:512) om deponering av avfall. Detta innebär 

att det förpackade livsmedelsavfallet inte får deponeras, men fortfarande så finns det viss undantagsmöjlighet 

från detta förbud enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om hantering av brännbart avfall och 

organiskt avfall, NFS 2004:4. 

En av ambitionerna med deponiförbudet är att uppfylla miljömålet God bebyggd miljö. Där står följande: 

• Senast år 2010 skall minst 35 procent av matavfall från hushåll, restauranger, storkök och butiker 

återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering 

som central behandling. 

• Senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. 

återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att 

vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling 

återföra till växtodling. 

Kontentan av dessa miljömål är att så mycket som möjligt av näringsämnena i det organiska avfallet 

skall återvinnas, helst på produktiv mark. 

2.2 Hygieniska krav påverkar återvinningsförfarandet 

Samtidigt som ambitiösa mål för återvinning satts upp av samhället finns andra regler att ta hänsyn 

till. Dessa är väl motiverade ur annan synpunkt, t ex smittskydd och arbetsmiljö. Det kan dock innebära 

att den lösning som ur praktisk synpunkt kan verka mest lämplig, inte kan appliceras på allt avfall. 

Det är alltså väsentligt att ta hänsyn till dessa regelverk när man beslutar sig för vilken teknik som 

skall användas. Exempel på dessa regelverk är EG-förordningen om animaliska biprodukter (Europaparlamentets 

och rådets (EG) förordning nr 1774/2002) om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter 

som inte är avsedda att användas som livsmedel med efterföljande tillägg (härefter kallad ABPförordningen) 

samt EG-förordningar om hygien för olika slags livsmedel, bland annat nr 852/2004 

och 853/2004 (se vidare avsnitt 2.2.3). Nedan följer en kort, men inte på något sätt fullständig, orientering 

om innehållet i dessa. 

3

2.2.1 ABP-förordningen 

ABP-förordningen [5] från EG reglerar allt som innehåller animaliskt material som inte faller under 

begreppet livsmedel. Sådana delar av slaktdjur som inte blir livsmedel av någon anledning, såsom 

sjukdom, förorening eller smittfara, hör dit. Gödsel samt biprodukter från t ex mejerier och kläckerier 

räknas också dit. 

De animaliska biprodukterna klassificeras i tre olika kategorier, 1, 2 och 3. Av dessa innefattar kategori 

1 det mest riskabla materialet och kategori 3 utgörs av det minst riskabla materialet. 

I detta projekt är det som kallas ”före detta livsmedel” intressant. Denna produktgrupp omfattar livsmedel 

av animaliskt ursprung eller som innehåller produkter av animaliskt ursprung, med undantag 

av matavfall, som inte längre är avsedda att användas som livsmedel av kommersiella skäl eller på 

grund av andra defekter som inte innebär någon risk för människor eller djur. Enkelt uttryckt avser 

det animaliska livsmedel som inte längre ska konsumeras men som inte kommer från ett kök och därför 

inte är ett matavfall. Det klassificeras generellt som kategori 3 material. 

Kategori 3 material skall omhändertas på endera av en rad sätt av vilka de intressantaste för detta projekt 

anges i ABP-förordningen, artikel 6.2. De intressantaste är punkterna f och g: 

f) omvandlas i en biogas- eller komposteringsanläggning som godkänts i enlighet med 

artikel 15. 

g) när det gäller matavfall enligt punkt 1 l, omvandlas i en biogasanläggning eller komposteras 

i enlighet med bestämmelser som har fastställts enligt förfarandet i artikel 33.2, 

eller i väntan på att sådana bestämmelser skall antas, i enlighet med nationell lagstiftning. 

Punkt f innebär i korthet att de före detta livsmedlen skall undergå hygienisering på ett sätt så att: 

• hela materialet upphettas till 70° C 

• i minst 60 minuter i sträck, och att 

• partikelstorleken får vara högst 12 mm. 

Andra metoder kan komma att tillåtas enligt ändringar i ABP-direktivet. 

Matavfall enligt ABP-förordningen är tydligt definierat och det skall inte sammanblandas med begreppet 

”före detta livsmedel”. Följande definition finns i bilaga 1, särskilda definitioner, punkt 15: 

Matavfall: alla typer av matavfall från restauranger, storkök och kök, inbegripet centralkök 

och hushållskök. 

4

Det finns i punkt g till artikel 6.2 ovan, ett undantag för matavfall som hänvisar till nationella bestämmelser. 

I Sverige finns sådana nationella regler formulerade i Naturvårdsverkets Handbok med allmänna 

råd om metoder för lagring, rötning och kompostering av avfall, NFS 2003:4 (se nedan). 

Avsikten med ovanstående avsnitt är inte att ge en uttömmande bild av APB-förordningen, utan bara 

att uppmärksamma att denna förordning finns och är av stor vikt för hanteringen av förpackat livsmedelsavfall. 

ABP-förordningen är omfattande och det finns en rad tillägg till denna som gör det viktigt 

att hela tiden hålla sig uppdaterad. Förordningen i sin helhet tillsammans med alla tilläggen finns att 

läsa bl a på Jordbruksverkets hemsida, www.sjv.se. Det är också Jordbruksverket som tolkar regelverket 

i händelse av oklarheter. 

2.2.2 Naturvårdsverkets handbok med råd om kompostering och rötning 

av avfall 

Naturvårdsverket har givit ut en handbok med råd för vissa typer av avfall, bland annat matavfall som 

inte kommer från internationella transporter. Det bör påpekas att matavfall har något olika betydelser 

hos Naturvårdsverket och Jordbruksverket , vilket förklaras i följande text: 

Naturvårdsverkets handbok anger följande definition: 

Med källsorterat matavfall avses i denna handbok avfall som motsvarar avfallskod 20 

01 08 i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063). Med livsmedelsrelaterat verksamhetsavfall 

avses avfallskoderna som anges under rubrikerna 02 02 till och med 02 07 i 

avfallsförordningen. 

Dessa avfallskoder innefattar så vitt skilda saker som vävnadsdelar från djur till jord från tvättning av 

betor och täcker det mesta man kan tänka sig har med livsmedel att göra. Listan återfinns i bilaga 2 till 

Avfallsförordningen (SFS 2001:1063). 

Animaliska livsmedel som förekommer i t ex avfall från hushåll, restauranger eller liknande kan alltså 

behandlas enligt Naturvårdsverkets handbok, men den omfattar alltså inte animaliskt förpackat livsmedelsavfall 

vilket skall hanteras enligt ABP-förordningen. För förpackat livsmedelsavfall som är rent 

vegetabiliskt, det vill säga inte berörs av ABP-förordningen, gäller Naturvårdsverkets regler vid kompostering 

och rötning. 

I Naturvårdsverkets handbok finns specificerat hur man skall kompostera sådant avfall som omfattas 

av handboken. Det finns bland annat krav på att vissa temperaturer skall uppnås under vissa tidsintervall. 

Hela massan skall uppnå rätt temperatur, antingen på en gång eller genom att materialet vänds 

minst två gånger. 

Om man uppfyller dessa krav kan man kompostera förpackat livsmedelsavfall av vegetabiliskt ursprung. 

All kompostering av animaliskt livsmedelsavfall kräver att ABP-förordningens krav på hygienisering 

uppfylls, vilket i praktiken är mycket svårt för sådant som t ex rå köttfärs, men där övergångs- 

5

estämmelser och efterföljande ändringar gör det lättare för exempelvis bröd, pasta, smördeg och liknande 

produkter. 

Sammanfattningsvis kan man säga att det går att kompostera vissa typer av före detta livsmedel om 

ABP-förordningen uppfylls. Den som vill kompostera exempelvis förpackade livsmedelsavfall råds att 

noga kontrollera vilka bestämmelser som gäller. 

2.2.3 Livsmedelslagstiftningen 

Numera kommer nästan all lagstiftning om livsmedel direkt eller indirekt från EU-nivå via EGförordningar 

eller EG-direktiv. Bland annat så upphävde Livsmedelsverket 32 stycken nationella föreskrifter 

vid årsskiftet 2005/2006 som ersattes med bestämmelser på europanivå. De två viktigaste förordningarna 

(som gäller direkt i Sverige utan omskrivning i form av nationella regler) är: 

• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien, 

och 

• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande 

av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung. 

Ovanstående förordningar handlar om livsmedel innan det blir avfall och speciellt hur man skall undvika 

att livsmedel på något sätt kontamineras i hanteringen. En viktig skillnad gentemot tidigare är att 

nu fokuserar man på vad det är för verksamhet som skall bedrivas i en viss lokal och ställer därefter 

krav på lokalen för just den verksamheten, och inte tvärtom som tidigare. 

Det som är väsentligt i denna lagstiftning är framför allt att man vid hanteringen av avfallet i butik eller 

liknande, måste se till att hygienen för de fräscha livsmedlen inte äventyras. 

2.3 Det kommunala renhållningsansvaret 

Kommunerna har lagstadgat ansvar att bortforsla hushållsavfall, vilket omfattar avfall från hushåll och 

därmed jämförligt avfall från andra verksamheter, 15 kap 2 och 8 §§ miljöbalken. Ansvaret gäller för 

kommunens geografiska område. Om kommunerna inte själva har kapacitet att samla in och behandla 

avfallet så sluter de avtal med andra aktörer för att göra detta. 

Det har varit mycket oklart i branschen vad som avses med begreppet ”därmed jämförligt avfall”. Miljööverdomstolen 

har bidragit med domar och under våren 2007 kommer det att komma ut en vägledning 

från Naturvårdsverket om hur begreppet ”därmed jämförligt avfall” skall tolkas [I]. 

6

3 Förpackat livsmedelsavfall – hur stort är problemet 

och vad görs med det idag? 

3.1 Tidigare arbeten 

I en rapport från Packforsk [4] uppskattas hur stor andel spill1 och kassationer2 som uppstår i livsmedelsbutiker 

av elva utvalda livsmedel. Livsmedlen tillhör olika produktgrupper som packas i olika typer 

av förpackningar: mjölk, yoghurt, bordsmargarin, juice, kaffe, lingonsylt, mjukt bröd, köttbullar, 

ketchup, tomater och isbergssallad. Målet för projektet var att få fram trender för hur kombinationen 

produkt - förpackningstyp påverkar andelen spill och kassationer. Fyra livsmedelsbutiker studerades 

under fyra veckor. Dessutom gjordes intervjuer med butiksansvariga i dessa fyra och ytterligare nio 

butiker. Bland annat undersöktes vilka livsmedelsprodukter som ansågs ha bristfälliga förpackningar. 

I rapporten konstateras att det har varit svårt att hitta tidigare studier om spill och kassationer i livsmedelsbutiker. 

Den totala andelen spill och kassationer, definierat som värdet på spill och kassationer delat med värdet 

på hanterad mängd, av de elva produktgrupperna uppgick till 1,27 % (exklusive färskvaror endast 

0,27 %). De produkter som hade högst andel kassationer var yoghurt i 500 g bägare, en typ av bröd i 

plastpåse, tomater och isbergssallad. De produkter som anses ha bristfälliga förpackningar var kaffe, 

pasta i påsar, mjöl och socker. 

I Tabell 1 (se nästa sida) återfinns en sammanställning av andelen spill och kassationer, definierat som 

kg spill genom kg hanterad mängd, respektive kg kassation genom kg hanterad mängd, enligt resultaten 

från Packforsk [4]. 

1 Spill uppstår om en vara går sönder. 

2 Kassationer uppstår då produktens bäst-före-datum passerats. 

7

Tabell 1. Spill och kassationer i livsmedelsbutiker, Packforsk [4] 

Typ av produkt Omfattning Typ av förpackning 

Mejeriprodukter och juice 

Mjölk, 1 l Mini-, lätt-, mellan och 

standardmjölk 

Yoghurt, 500 g Alla tillgängliga smaker Plastbägare med al-sigill och 

plastlock 

8 

Spill och kassationer 

(%) 

Brick-förpackning 0,10 

Yoghurt, 1 l Alla tillgängliga smaker Takåsförpackning 0,33 

Bordsmargarin, 300 g Normal och extra saltad Plasttråg i kartong med plast- 

0,5 

Bregott 

lock 

Bordsmargarin,6 00 g Normal och extra saltad Plasttråg i kartong med plast- 

0 

Bregott 

lock 

Juice, kylvara,1 l Godmorgon, alla tillgängliga 

smaker 

Takåsförpackning 0,22 

Juice, rumstemp, 1 l 

Kaffe 

Del Monte, alla tillgängliga 

smaker 

Brick-förpackning 0,09 

Mellanrost Gevalia, 500 g Monobag 0,79 

Mellanrost 

Lingonsylt 

Löfbergs Lila, 500 g Bag-in-bag 0,27 

Bob, 790 g Glasburk 0 

Mjukt bröd 

Bob, 750 g Refillförpackning 0 

GottGräddatGrovt Pååls, 730 g Plastpåse 11,76 

Minibaguetter 

Köttbullar 

Pågens Plastkapsel med modifierad 

atm. 

0 

Djupfrysta små Scan, 500 g Plastbehandlad kartongkapsel 0 

Kylda Mamma Scan 

Ketchup 

Scan, 350 g Plasttråg med modifierad atm. 0 

Felix, 500 g Plastflaska 0,39 

Tomater 

Felix, 1 kg/1,25 kg Plastflaska 0 

Alla oförpackade ”vanliga” 

tomater, oavsett 

ursprung 

Oförpackade 3,44 

3.2 Pågående arbete 

I ett projekt som genomförs av Carl Bro och som finansieras av RVF (numera Avfall Sverige) undersöks 

mängden organiskt avfall från storhushåll, restauranger och handel i tiotalet kommuner, där 

hämtning av sådant avfall erbjuds. Målet är att om möjligt ta fram nyckeltal som beskriver sambandet 

mellan mängd organiskt avfall i en viss typ av verksamhet och omsättning, antal anställda eller liknande. 

Syftet är att få ett verktyg för uppföljningen av det nationella målet för organiskt avfall och för dimensionering 

av nya behandlingsanläggningar. Undersökningen genomförs huvudsakligen via enkäter 

och intervjuer, utförda av kommunerna. Projektet, som pågår till årsskiftet 05/06, studerar emellertid 

inte organiskt avfall som återfinns i andra fraktioner, exempelvis förpackat livsmedelsavfall i den 

brännbara fraktionen (Leander [II]). Rapporten kan beställas från Avfall Sverige och har nr 2006:07 

[6]. 

4,01

3.3 Arbetsmetodik 

För att kunna uppskatta mängder förpackat livsmedelsavfall i samhället kontaktades representanter 

för: 

• butiker 

• livsmedelsindustri 

• entreprenörer i renhållningsbranschen 

Med tanke på att livsmedel i vissa fall blir föremål för omhändertagande, saluförbud och försäkringsärenden 

kontaktades även representanter för miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna, Tullverket och 

Försäkringsförbundet. 

De flesta kontakter har fått frågor ställda per e-post, vilket ofta föregåtts av ett telefonsamtal. Frågorna 

har syftat till att ta reda på hur mycket förpackat avfall av olika förpackningstyper som uppkommer 

per år, andelen organiskt material och andelen förpackningsmaterial, eventuella säsongsvariationer 

och hanteringen av detta avfall idag. För att kunna relatera uppgifterna till något har också uppgifter 

om produktionsvolym och omsättning efterfrågats. 

3.4 Butiker och grossister 

Det finns ingen statistik i butiks- och grossistledet över mängden förpackat livsmedelsavfall som genereras 

i detta led. Ett stickprov bland svenska kommuner (Falkenberg, Halmstad, Skövde och Ängelholm), 

som i stor utsträckning omhändertar butiksavfall, visar att inte heller dessa för sådan statistik; 

det förpackade livsmedelsavfallet i butik slängs tillsammans med övrigt brännbart. Uppgifter om förpackat 

livsmedelsavfall finns bara hos de entreprenörer som tar emot förpackat livsmedelsavfall, vilka 

av naturliga skäl håller reda på hur mycket de behandlar. Vissa entreprenörer har leverantörer som 

genomför deras avfallstransporter från många källor, vilket gör det svårare att länka källa och mängd 

avfall. I det följande redovisas projektets resultat från inventering av mängder från butiksledet. 

I den rapport om spill och kassationer av livsmedel i butik som Packforsk tagit fram [4] återfinns 

mängder förpackat avfall från ett tiotal produktgrupper i fyra butiker under en period av fyra veckor. 

Resultaten visar på att värdet hos spill och kassationer uppgår till 1,27 % av det hanterade värdet hos 

dessa produkter. Rapporten beskrivs mer utförligt under avsnitt 3.1. 

Förpackat livsmedelsavfall lämnar butiksledet på flera sätt. Vid ett besök hos en butikschef för en ICA 

Maxi-butik i Göteborg gjordes följande iakttagelser. 

• En stor del förpackat livsmedelsavfall som uppstår i butik går tillbaka till leverantören eller, 

för de produkter som levereras denna väg, till grossisten. Exempel på detta är mejeriföretagen 

och större leverantörer av bröd. Eftersom handeln får ersättning från leverantör/grossist för 

de produkter som inte sålts i butik, vare sig det gäller spill eller kassationer, registreras returer 

av detta slag via avläsning av EAN-koder eller genom att mängderna noteras på annat sätt. 

9

Dessa listor innehåller in- och utpriser och har därför inte kunnat göras tillgängliga för projek- 

tet. 3 

• Vissa leverantörer av exempelvis bröd noterar returerna men tar därefter inte fysiskt hand om 

sina returer. Detta gäller även frukt och grönt samt kolonialvaror där butiken förefaller sköta 

noteringarna. Hanteringen av detta avfall beror av de lösningar som erbjuds lokalt, oavsett om 

det är kommunen eller någon entreprenör som hämtar avfallet. Om det saknas möjlighet att 

källsortera organiskt hushållsavfall i kommunen går det förpackade avfallet tillsammans med 

annat organiskt avfall i fraktionen för brännbart. Även då det erbjuds möjlighet att källsortera 

organiskt hushållsavfall förefaller det förpackade livsmedelsavfallet gå i fraktionen för brännbart; 

intrycket vid samtal med representanter för butiksledet är att det är alltför arbetskrävande 

att separera förpackningen från sitt innehåll. 

3.5 Exempel från olika regioner 

3.5.1 Halmstad 

En butikschef för en ICA Kvantum-butik i Falkenberg nämnde att Halmstad kommun, där han tidigare 

haft butik, erbjudit en tjänst för viss källsortering av butiksavfallet vilket han varit mycket nöjd med. 

Huruvida denna omfattade förpackat livsmedelsavfall framgick inte vid samtalet. 

NSR uppger att man tar emot ett mindre flöde förpackat avfall från en butik i Halmstad vilket är för 

dåligt sorterat för att pressas. Det deponerades på dispens till och med augusti 2005 (Cedervall [III]). 

3.5.2 Dalarna 

Företaget Stena Scanpaper i Borlänge samlar in avfall från ett fåtal butiker och skickar s k ”orent organiskt 

avfall” till kommunens anläggning för hantering av förpackat avfall i Björnhyttan (se kapitel 5.1). 

Denna fullservicetjänst erbjuder Stena Scanpaper efter en överenskommelse med kommunen: kommunen 

tar hand om det organiska från butiker som en del av det kommunala ansvaret för hushållsliknade 

avfall, men andra fraktioner omhändertar Stena i sina egna anläggningar. 

Två nyckeltal företaget använder i sina kalkyler är 240 kg rent organiskt avfall/MSEK omsättning i 

butik och 80 kg förpackat organiskt avfall/MSEK omsättning i butik, uppgifter som kommer från en 

utrustningsleverantör. Ett problem med orent organiskt avfall är att endast visst avfall, i huvudsak 

livsmedel i mjukplast, kan skickas till Björnhyttan och att väldigt mycket måste avpaketeras på plats i 

butiken vilket är resurskrävande. Metallförpackningar får fortfarande gå på deponi i Borlänge, men 

denna dispens upphör vid årsskiftet 05/06. 

Under 2005 kommer Stena Scanpaper att samla in ca 4,4 ton orent organiskt avfall från en butik i Borlänge 

kommun för vidare befordran till Björnhyttan. Ytterligare ca 110 ton organiskt avfall, varav en 

del alltså utgör avpaketerat livsmedel, kommer att samlas in och ca 790 kg metallförpackningar kommer 

att deponeras under 2005. Denna butik har en väldigt väl fungerande sortering, tack vare motiverad 

butikspersonal och omfattande information och utbildning. Detta gäller emellertid inte alla; omhändertagandet 

av orent organiskt avfall kostar mer per ton än organiskt avfall och kommunen ”lar- 

3 ICA AB har inte kunnat ta fram dessa uppgifter centralt. 

10

mar” Stena Scanpaper då och då när sorteringen i vissa butiker är otillfredsställande. Falun och Borlänge 

erbjuder hämtning av orent organiskt avfall, men kommuner längre söderut i Dalarna (t ex Säter, 

Hedemora och Avesta) skickar allt till förbränning (Eriksson [IV]). Detta står beskrivet närmare i 

kap 5.1 

3.5.3 Borås 

Enligt Borås kommun finns ett mycket stort mörkertal när det gäller förpackningar från butik. Totalt 

hanterar kommunens anläggning ca 1000 ton biologiskt avfall från verksamheter per år, varav en del 

är avfall som fortfarande har förpackningen kvar. En uppskattning är att om förpackat livsmedelsavfall 

som idag går till förbränning skulle inkluderas skulle siffran öka till kanske 3000 ton/år (Jarlsvik [V]). 

3.5.4 Ibland svårt att kvantifiera 

Tekniska Verken tar emot förpackat avfall, troligen också från handeln, men man lämnar inte ut uppgifter 

om kunders avfallsmängder utan kundernas medgivande (Borg [VI]). 

SYSAV skickar förpackat avfall till MERAB som har skruvpressutrustning som klarar papper, plast, 

vissa metaller men ej glas (Living [VII]). Eftersom SYSAV tar emot avfall från många olika leverantörer 

är det emellertid en näst intill omöjlig uppgift att ta fram mängden förpackat avfall från en viss källa 

och dessutom få kundens medgivande till att lämna ut uppgifter (Nyström [VIII]). 

3.5.5 Ekmaco ReAgro 

Ekmaco ReAgro omhändertar avfall från näringsidkare i olika områden och återför det till de lokala 

jordbruken. Företaget utgår ifrån att butiken källsorterar sitt avfall. Om butiken vill slippa att sortera 

vissa fraktioner så går det att ordna, men man försöker hålla det materialet för sig. Det är framför allt 

vakuumpackade produkter som är besvärliga att separera, exempelvis gurka, paprika, färdigsallat samt 

småförpackningar med skinka, lax och liknande. 

ReAgro har noterat att svinnet minskar om personalen måste ta hand om överbliven, plastad vara. 

Trenden det senaste året har emellertid varit att stora mängder slängs - det förefaller som om butikerna 

får leverans av mer varor än de har beställt eller som om butikerna blivit tilldelade en viss kvantitet. 

Från några av Ekmaco ReAgros kunder har mängden avfall som har förpackningen kvar ökat kraftigt 

under det senaste året, eftersom dessa anser att den personal som krävs för sorteringen i butik blir för 

kostsam. 

Enligt Ekmaco ReAgros kalkyl skulle avfallskostnaderna vid en stormarknad emellertid öka med 

200 000 kr/år vid en återgång till enbart ”blött brännbart", dvs en fraktion där brännbart och organiskt 

blandas. Man har inte gjort någon exakt plockanalys på hur stor mängd som är förpackade livsmedel, 

men andelen förpackade livsmedel som idag hamnar i kärlen för hushållsavfall, där också butikskross 

slängs, varierar mellan 2 och 10 % (Gustavsson [IX]). 

11

3.6 Livsmedelsindustrierna 

3.6.1 Olika typer av förpackat livsmedelsavfall 

I livsmedelsindustrin uppstår förpackat livsmedelsavfall till följd av produktionsfel (för lite produkt i 

förpackningen, skadad förpackning), överproduktion (produkt som inte kunnat säljas) och returer 

(från butiksledet p g a kassationer eller reklamationer). En del förpackningar går i retur internt, töms 

och går genom (delar av) processen och förpackas igen. Detta förekommer troligen i mer eller mindre 

all livsmedelsindustri. Dessa mängder ingår inte i inventeringen i detta projekt. Det kvarstår dock en 

del som behöver omhändertas, exempelvis produktionsfel, överproduktion och returer som inte kan 

köras om av kvalitetsskäl (satser som blir stående efter produktionsdagens slut, för hög salthalt, felaktigheter 

i en ingrediens mm) eller av marknadsskäl (legoprodukter som upphör och som skall destrueras 

på kundens begäran, fel etikettering mm). 

Dessa kvantiteter finns dokumenterade hos dem som har externa lösningar som är specifika för det 

förpackade avfallet och som alltså betalar för den uppkomna mängden, men också hos några företag 

som har egen specifik utrustning eller bara vill ”ha koll på läget”. Flera uppger emellertid att man inte 

känner till mängderna förpackat avfall, som ofta slängs med brännbart, eller att mängderna är marginella. 

I Bilaga 1 återfinns en sammanställning av resultaten från inventeringen vid ett antal av livsmedelstillverkare, 

med de ofullständigheter som nämnts. I urvalet finns de flesta av branschens SNIkoder 

representerade. I tabellen nedan sammanfattas resultaten m a p förpackningstyp och hantering. 

Tabell 2. Förpackningstyper och behandlingsmodeller för förpackat avfall vid några livsmedelsindustrier 

SNI-kod Produktion Avfall vikt 

Förpackningstyp Separering 

Organiskt går till 

Kartong, vätskekartong, papper 

Glas 

beskrivning ton/år 

15.11, 15.13 kreatursslakterier, köttstyckerier charkuterier och annan Plastfilm, plasttråg, (konservbu 0 x x (x) x x x 

15.12 fjäderfäslakterier Plastpåse 0 x 

15.13 charkuterier och annan industri för köttvaror Plastfilm, plasttråg, (konservbu 0 x x (x) 

15.13 charkuterier och annan industri för köttvaror Plastfilm, plasttråg ? x x x x x 

15.20 fiskberedningsindustri Metall, glas och plast 58 x x x x x x x 

15.20 fiskberedningsindustri Kartongtråg i kartong, glas 2 x x x x x 

15.31 potatisindustri Glasburkar 124 x x x x 

15.31 potatisindustri Övriga, huvdsakligen plast 169 x x x x 

15.32 juice- och saftindustri Plastflaskor 467 x x x x 

15.32 juice- och saftindustri Plastflaskor? 60 x x x x 

15.33 annan frukt-, bär- och grönsaksindustri Glasburkar ? x x x x 

15.33 annan frukt-, bär- och grönsaksindustri Plastpåse 0 x 

15.41, 15.43 ind för råa oljor och fetter, för raff. veg. o anim. oljor och feKartong och plastburkar 1 051 x x x x x x? x? 

15.51 mejerier Vätskekartong, mindre mängd 750 x (x) x x x x x x? x? x 

15.51 mejerier Vätskekartong, mindre mängd 310 x x x x x x x x? x? x 

15.52 glassindustri Kartong och plastburkar 61 x x x x x 

15.52 glassindustri Kartong och plastburkar ? x x x x x x x 

15.61 kvarnproduktindustri Papper 0 x 

15.61 kvarnproduktindustri Papperspåsar, karton ? x x x x 

15.71, 15.72 industri för beredda fodermedel samt för mat till sällskapkonserv, mindre mängd karton 220 (x) x x x x? x? 

15.81 bagerier Plastpåse 720 x x x x? 

15.81 bagerier Plastpåse ? x x x x? 

15.81 bagerier Plastpåse 3 500 x x x x? 

15.81 bagerier Plastpåse ? x x x x? 

15.82 knäckebröds- och kexindustri Papper, plastfilm, kartong ? x x x x x 

15.82 knäckebröds- och kexindustri Papper 0 x x x x 

15.83 sockerindustri samt choklad- och konfektindustri 0 x x x x 

15.86 kaffe- och teindustri Plastfilm 0 x 

15.87 industri för senap, ketchup, kryddor och andra smaksättnGlasburkar 22 x x? x x x 

15.89 annan livsmedelsindustri samt tobaksindustri Kartongtråg i kartong ? x x x x 

15.89 annan livsmedelsindustri samt tobaksindustri Kartongkapsel 0 x 

15.89? annan livsmedelsindustri samt tobaksindustri Övriga, huvdsakligen plast? 427 x x x x x 

15.89 dryckesvaruindustri Glasflaskor ? x x x x? 

Plastburk/-bägare/-flaska 

12 

Plastfilm, -påse, -tråg 

Plåt/metall 

Ingen 

Egen manuell 

Egen maskinell 

Extern, manuell eller maskinell 

Foder 

Biogas/kompost 

Förbränning 

Deponi 

Avlopp 

Förpacknings-m aterialet 

går till 

Återamvändning 

Kompost 

Mtrl-åv 

Förbränning 

Deponi

Kompletterat med muntlig information i samband med datainsamlingen kan följande utläsas ur tabellen: 

• Bland tillverkare utan separering återfinns alla olika förpackningsmaterial. Mestadels går det 

förpackade f d livsmedlet till förbränning, men även deponering förekommer (glas, hårdplast). 

• Bland tillverkare med egen manuell separering återfinns glas, hårdplast och mjukplast. Den 

organiska fraktionen går till foder, kompostering/rötning, men i ett fall även till deponi och i 

ett fall till avlopp. Förpackningsmaterialet går mestadels till förbränning, men även något fall 

till materialåtervinning (glas). 

• Bland tillverkare med egen maskinell separering återfinns kartong och hårdplast. Den organiska 

fraktionen går till biogas/kompost och/eller foder. Förpackningsmaterialet går till förbränning 

eller materialåtervinning (i vissa fall inte säkerställt vilket). 

• Bland tillverkare med extern separering (manuell eller maskinell) återfinns alla olika förpackningsmaterial 

utom glas. Den organiska fraktionen går till biogas/kompost och/eller foder. 

Förpackningsmaterialet går till förbränning eller materialåtervinning (i vissa fall inte säkerställt 

vilket). 

3.6.2 Olika sätt att omhänderta avfallet 

Gemensamt för svaren från inventeringen är att produkter förpackade i glas som inte töms manuellt är 

mycket besvärliga att hitta lösningar till, varför dessa till stor del fortfarande deponeras. Om glasförpackningen 

töms eller inte beror bl.a. på vilka avfallstjänster som erbjuds lokalt och hur man bedömer 

hanteringsalternativen ekonomiskt. Metallförpackningar har inte nämnts i någon större utsträckning, 

så problemet förefaller inte vara av samma omfattning som glasförpackningar. För kartong- och plastförpackningar 

finns tekniska lösningar, även om de inte förekommer internt annat än vid några av de 

större produktionsanläggningarna. 

Till stor del är mjölk och mejeriprodukter svenskproducerade och det finns system för att ta emot returer 

från butik. Mejeriföretagen säljer emellertid på en svensk marknad som blir allt mer gemensam, 

och ett aktuellt problem som nämns av ett mejeriföretag är att man har fått börja ta hand om andra 

mejeriers returer. När butiker i Sverige dessutom börjar sälja mjölk som köpts upp i exempelvis Tyskland 

fungerar systemet med returer inte alls. 

När det gäller tekniker och modeller för att separera innehåll och förpackning förefaller det bli mer och 

mer sofistikerade förpackningar som kommer att behöva hanteras. En typ som nämnts är plastflaskor 

för drickyoghurt med skruvkork och aluminiumsigill samt plastaskar med aluminiumsigill och plastlock. 

3.6.3 Intressanta lokala lösningar 

Det finns några industrier som har tagit tag i avfallsfrågan på egen hand, exempelvis Gunnar Dafgård 

AB. Företaget har ansökt om tillstånd att bygga en komposteringsanläggning för omhändertagande av 

det organiska avfallet som ett rent kategori 3 material. Företaget vill göra det möjligt att med hög kvalitet 

på produkten återta näring och organiskt material till kontrakterade kålodlare i närheten. Komposteringsförsök 

har fallit väl ut och initiativet har bemötts positivt av närboende, kommun och läns- 

13

styrelse. För närvarande (dec 2005) och med dagens regler kan Jordbruksverket inte godkänna denna 

process, eftersom hygieniseringskraven för kategori 3-avfall enligt ABP inte uppnås i komposteringsanläggningen. 

Företaget inväntar de eventuella nya regler som kan komma att införas för processat, 

animaliskt kategori 3-avfall. 

Safe Recycling är ett företag i Östersund, som Milko anlitar för att tömma sina tuber, askar och andra 

förpackningar. Se kap 5. 

3.7 Övriga producenter av avfall 

Förpackat livsmedelsavfall faller vid ett antal andra verksamheter: 

• Miljö- och hälsoskyddsförvaltningar kontaktades via ett nätverk inom Yrkesföreningen Miljö 

och hälsa. Förvaltningarna får ibland små kvantiteter via omhändertagande, saluförbud och 

brottsutredningar. De destrueras under förvaltningens överinseende (exempel: förbränning eller 

bonde får använda mjölk som jordförbättringsmedel) 

• Försäkringsbolag borde få en del vid olika skadefall, återfunnet stöldgods etc. Försäkringsförbundet 

har dock inte svarat på vår förfrågan. 

• Tullverket hänvisar till SCB om statistik kring beslag av livsmedel [X]. Dessa uppgifter har 

emellertid inte gått att hitta. Beslag av alkohol för åren 1996 till 2002 varierade mellan 340 

000 liter och 600 000 liter per år. För 2003 minskade siffran till 130 000 liter/år 

[7].Omräknat till flaskor à 0,75 l motsvarar 130 000 liter ca 75 ton glas (antagit 1 kg/l alkoholhaltig 

dryck). Den sprit som Tullverket omhändertar destrueras normalt sett vid ett destruktionsföretag 

i Falkenberg. 

3.8 Förpackningsinsamlingen 

Svensk Kartongåtervinning och Metallkretsen gör plockanalyser på det material som samlas in via förpackningsinsamlingen, 

men har inte undersökt ”vägen ut ur systemet” för de förpackningar som inte 

återvinns bland alla förpackningar som släpps ut på marknaden. Detsamma gäller för Plastkretsen 

[XI]. 

3.9 Mängder som uppstår 

3.9.1 Butiksledet 

Det finns ingen statistik i butiks- och grossistledet över mängden förpackat livsmedelsavfall som genereras 

i detta led. Ett stickprov bland svenska kommuner visar att inte heller dessa för sådan statistik; 

det förpackade livsmedelsavfallet i butik slängs tillsammans med övrigt brännbart och specifika data 

för det förpackade avfallet saknas. Uppgifter om förpackat livsmedelsavfall från butik finns bara hos de 

entreprenörer som tar emot förpackat livsmedelsavfall, vilka av naturliga skäl håller reda på hur mycket 

de behandlar. Vissa entreprenörer har leverantörer som genomför deras avfallstransporter från 

många källor, vilket gör det svårare att länka källa och mängd avfall. En del av det förpackade livsmedelsavfall 

som uppstår i butik går tillbaka till leverantören eller, för de produkter som levereras denna 

väg, till grossisten. Registreringen av returer via EAN-koderna, men fritt från information om in- och 

utpriser, hade varit ett enkelt sätt att framöver kunna få statistik över dessa flöden. Dessvärre finns det 

14

inte möjlighet att få samhörande uppgifter på förpackningsslag och förpackningens innehåll för närvarande. 

Om det saknas möjlighet att källsortera organiskt hushållsavfall i kommunen går det förpackade avfallet 

från butik tillsammans med annat organiskt avfall i fraktionen för brännbart. Även då det erbjuds 

möjlighet att källsortera organiskt hushållsavfall förefaller det förpackade livsmedelsavfallet gå i fraktionen 

för brännbart; intrycket vid samtal med representanter för butiksledet är att det är alltför arbetskrävande 

att separera förpackningen från sitt innehåll. Möjligen kan tillgången på kylrum vara 

begränsande: det krävs kylrum för förvaring av avemballerat organiskt material, medan det kanske är 

lättare att klara lukt- och hygienproblem när materialet är emballerat i den brännbara fraktionen. 

För vissa produktgrupper (exempelvis mejerivaror och bröd), som har system för returer, finns problem 

genom att många butiker nu skall hantera returer från flera leverantörer av samma typ av vara. 

Mejeriföretag nämner att de får ta emot andra mejeriers returer. 

Baserat på nyckeltalet 80 kg förpackat organiskt avfall/Mkr omsättning som nämnts ovan och på livsmedelskedjornas 

omsättning år 2004 på 171 miljarder kan mängden förpackat organiskt avfall från 

handelsledet i Sverige uppskattas till ca 14 000 ton/år. 

3.9.2 Livsmedelsindustrierna 

Kvantiteterna av förpackat livsmedelsavfall i livsmedelsindustrins finns dokumenterade hos dem som 

har externa lösningar som är specifika för det förpackade avfallet och som alltså betalar för den uppkomna 

mängden, men också hos några företag som har egen specifik utrustning eller bara vill känna 

till omfattningen av dessa flöden. Den organiska fraktionen går efter separering till foder eller biogasproduktion, 

förpackningsfraktionen till förbränning eller materialåtervinning. Flera uppger emellertid 

att man inte känner till mängderna förpackat avfall, som ofta slängs med brännbart, eller att mängderna 

är marginella. 

Produkter förpackade i glas som inte töms manuellt är mycket besvärliga att hitta lösningar till, varför 

dessa till stor del fortfarande deponeras. Om glasförpackningen töms eller inte beror bl a på vilka avfallstjänster 

som erbjuds lokalt och hur man bedömer hanteringsalternativen ekonomiskt. Metallförpackningar 

har inte nämnts i någon större utsträckning, så problemet förefaller inte vara av samma 

omfattning som glasförpackningar. För kartong- och plastförpackningar finns tekniska lösningar, även 

om de inte förekommer internt annat än vid några av de större produktionsanläggningarna. 

Produktutvecklingen inom livsmedelsområdet medför att också nya förpackningstyper förs ut på 

marknaden. Tekniker och modeller för att separera innehåll och förpackning måste kunna hantera 

även framtida förpackningar, sammansatta av flera material och av olika komponenter. 

Mängden förpackat avfall från livsmedelsindustrin uppskattas överslagsmässigt till ca 50 000 ton/år 

(se Bilaga 1). 

15

4 Principer och modeller för behandling av förpackat 

livsmedelsavfall 

Det finns ett flertal principer som skiljer olika anläggningar. Några av dem listas här: 

• Anläggningar som tar emot alla typer av förpackat avfall och anläggningar som bara klarar vissa 

typer 

• Anläggningar som separerar den tömda förpackningen från det organiska materialet och anläggningar 

som skickar vidare den tömda förpackningen tillsammans med den organiska fraktionen 

• Anläggningar som syftar till kompostering respektive rötning av det organiska materialet. 

Dessutom finns tjänster som tar hand om hela eller delar av hanteringskedjan. 

4.1 Anläggningarna erbjuder olika tjänster 

Anläggningarna kan karaktäriseras på ett flertal olika sätt. Gemensamt för alla de aktörer inom behandling 

som har studerats är att de alla drivs med syftet att separera förpackningar och förpackningarnas 

innehåll. 

4.1.1 Efter avfallstyp 

Ofta är avfallets typ det som avgör hur en anläggning byggs upp. Anläggningar som finns i anslutning 

till livsmedelsindustriera har ofta väldefinierat avfall av liknande typ, varför anläggningen kan specialkonstrueras 

för just det avfallet. Andra anläggningar byggs för att kunna ta hand om flera olika typer 

av förpackat avfall, vilket gör konstruktionsarbetet mer komplicerat. 

Tabell 3. Karaktärisering av anläggning baserat på förpackningens homogenitet 

Typ av avfall 

Exempel 

Anläggningstyp 

Specifik Generell 

Samma typ av förpackningar och Flera olika typer av förpackningar 

avfall 

Anläggning i anslutning till livsmedels- Kommunal anläggning såsom de i ex 

industri såsom t ex bryggeri Linköping och Helsingborg, Safe Recycling 

Från avfallet uppkommer tills det är slutbehandlat sker behandlingen i flera steg. Processen börjar 

med att avfallet uppkommer och därefter samlas in. Efter insamling sker någon typ av punktering och 

förpackning och avfall separeras. De separerade fraktionerna omhändertas därefter på olika sätt. 

16

Tabell 4. Behandlingsprocessen från avfallets uppkomst till slutbehandling 

Steg Beskrivning Exempel 

Insamling Avfallet transporteras till anläggning Entreprenör eller avfallsanläggning 

Punktering Förpackningen öppnas Skärmaskin eller pressmaskin 

Separation Separation av förpackning och innehåll. Sikt, sil 

Behandling av förpackning 

Behandling av förpackning 

Förbränning, försäljning till förpackningsinsamling 

Behandling av organisk 

fraktion 

Behandling av organisk fraktion Rötning eller kompostering 

Behandlingsprocessen kan hanteras av flera aktörer och anläggningar. Anläggningarna kan karaktäriseras 

utifrån denna process. 

4.1.2 Efter typ av tjänst till kunden 

Slutligen har utredningen visat att ett tredje sätt även behövs för att karaktärisera anläggningar. Detta 

avser de teknikförsäljande företagens erbjudande. Vissa företag erbjuder en teknisk dellösning, andra 

säljer färdiga system för omhändertagande. Slutligen har även en fullserviceaktör identifieras vars 

teknik inte är till försäljning, utan endast funktionen försäljs. Därmed tar företaget hand om hela behandlingsprocessen 

från insamling till slutbehandling. Denna variant innebär att företaget är mer av 

en tjänsteleverantör än ett teknikbolag. Eftersom det kan finnas situationer när deras teknik är intressant 

och inte minst deras erbjudande har de medtagits i rapporten. 

Tabell 5. Karaktärisering av teknikleverantör utifrån deras erbjudande 

Erbjudandets omfattning Exempel 

Delsystem Leverantörer av skärmaskiner, kvarnar, siktar etc 

Hela system Leverantörer av hela anläggningar med alla sina delsystem 

Hela tjänsten Leverantörer av hela tjänsten behandling 

Denna rapport har avgränsats så att leverantörer av separata delsystem inte har tagits med. Orsaken är 

att uppdraget har tolkats så att det är system för behandling och omhändertagande som är av intresse 

för Avfall Sveriges medlemmar och dagligvaruhandeln. 

För aktörer som idag behandlar organiskt avfall är det troligen mer intressant med leverantörer av 

hela system än av en aktör som erbjuder hela tjänsten. Därmed kan utrustning inhandlas så att det 

fungerar med den övriga anläggningen. Exempel på detta kan vara kommunala komposterings- eller 

rötningsanläggningar. 

För aktörer som bara har intresse av att problemet tas om hand kan det vara intressant med leverantörer 

av hela tjänsten. Därmed behöver inte kompetens byggas upp om omhändertagandet eftersom 

ansvaret för driften faller på någon annan. Exempel på aktörer som detta kan vara intressant för är 

kommuner utan behandlingsanläggningar eller dagligvaruhandeln. 

17

4.2 Utvärderingsmodell för anläggningarna 

En mall utarbetades för att i möjligaste mån likställa arbetet och frågeställningarna vid anläggningsbesöken. 

Mallen innehåller punkter som systembeskrivning, matning drift och tömning av maskinen, 

slutprodukter samt frågor till ägare och driftspersonal gällande driftserfarenheter. Mallen återfinns 

som Bilaga 2. 

18

5 Behandlingsmöjligheter i Sverige idag 

Det finns ett antal exempel på hur förpackat livsmedelsavfall tas omhand idag. Det vanligaste är än så 

länge att avfallet går på deponi, till förbränning eller bara åker med i vanliga anläggningar för avfallshantering 

som inte är särskilt avpassade för just förpackat organiskt avfall. På några håll har man dock 

gjort mer eller mindre genomförda försök med denna avfallsfraktion. 

Det finns två varianter för separation av förpackning och livsmedel: 

1. Krossning eller pressning: Detta fungerar för de mjuka förpackningarna som t ex papper och 

plast, men krossar man de hårda förpackningarna, t ex glas, så blir slutprodukten av en sämre 

kvalitet. 

2. Öppning och därefter behandling. Detta fungerar bra i små butiker, men är svårare i stora butiker 

eller varuhus. 

Nedanstående lista innefattar mestadels anläggningar som arbetar enligt den första principen, nämligen 

krossning/pressning, med undantaget Safe Recycling (kap 5.6). Listan gör inte anspråk på att vara 

komplett, men kan vara det. Projektgruppen har genom sina kontakter inventerat Sverige och det är 

vår förhoppning att de väsentligaste exemplen har kommit med. 

Ekmaco ReAgro, som nämns i kapitel 3, tar emot en hel del avfall som har förpackningen kvar, men 

skickar bara dessa vidare och har alltså ingen process för att ta hand om detta. 

5.1 Björnhyttan i Ludvika 

Björnhyttan är en större avfallsanläggning utanför Ludvika som drivs av kommunens tekniska kontor. 

Tillverkare är DUARD AB och FNK försäljnings AB Nordiska Keller und Knapisch Augsburg. 

• Vid Björnhyttans avfallsanläggning bedrivs följande verksamheter: 

• mottagning, sortering och mellanlagring av återvinningsbart avfall 

• mottagning, sortering och mellanlagring av farligt avfall 

• behandling av hushållsavfall och hushållsliknande verksamhetsavfall i en sorterings- och 

komposteringsanläggning (homogeniseringsanläggning) 

• biologisk behandling av förorenade jordar och slam 

• tillverkning av anläggningsjord av avloppsslam 

• deponering 

5.1.1 Avfall 

Till denna komposteringsanläggning förs en hel del förpackat livsmedelsavfall, i och med att butiksavfall 

och hushållsavfall hämtas tillsammans. Flera mindre butiker lämnar sitt avfall till Björnhyttan. 

Dessutom lämnas förpackat livsmedelsavfall från stora grossister i Borlänge. 

Avfallet lagras utomhus i högst ett dygn (undantagsvis 2 dygn) innan behandling. 

19

5.1.2 Process 

Sorterat hushållsavfall behandlas i en sorterings- och komposteringsanläggning. Avfallet tippas i en 

ficka och matas in i två homogeniseringstrummor. I trummorna sönderdelas avfallet så att påsar och 

större föremål går sönder. Om enbart livsmedelsavfall lastas in kan materialet bli för blött. Då tillsätts 

torv eller slam för att ge materialet en bra sammansättning. Processen fungerar för både papper, plast 

och glas. Glasburkarna går sönder och skärvorna separeras ut i ett senare steg, medan plåtburkar i regel 

förblir hela och separeras bort, med innehåll och allt, i magnetseparatorn. Skären är fjädrande och 

orkar inte perforera metallburkar. 

Efter trumman sorteras metallföremål bort med hjälp av ett magnetband. Plåten återvinns och kan 

säljas till ett bra pris. Komposten passerar olika typer av siktar för att avskilja plast, glas och annat 

oönskat material. Sedan bilden nedan ritades har ännu en sikt kopplats in i processen. Det är en ballistisk 

skaksikt och är tillverkad av Stadler Anlagenbau, Altshausen, Tyskland. 

Figur 1. Processchema för Björnhyttans avfallsanläggning 

20

5.1.3 Slutprodukt 

Råkomposten som kommer ut från anläggningen läggs antingen upp för efterkompostering utomhus, 

eller används vid behandling av förorenade jordar. År 2004 producerades 8500 ton kompost. Varje 

ton drar 34 kWh vid lågbelastning, vilket sjunker till 29 vid hög belastning. 

5.1.4 Erfarenheter 

Maskinen fungerar bra och det är få driftstopp. Inkommande material kan vara fruset på vintern, vilket 

resulterar i högre rejektmängder då stelfrusna livsmedel kastas ut i homogeniseringen. Man har 

haft igensättningar i sista sikten, som får blåsas rent med tryckluft, men installation av ny teknik har 

löst denna fråga. 

Trots att komposten blir av god kvalitet (se tabell 6 nedan) är det svårt att få avsättning för komposten 

till annat bruk än för inblandning i förorenad jord. Mängderna förorenad jord minskar, varför andra 

avsättningar måste finnas. Det finns planer på utveckling av jord utefter kundernas önskemål. 

Tabell 6. Renhet hos Björnhyttankompost jämfört med certifieringsreglerna för kompost SPCR 152 

Ämne, 

mg/kg TS 

Björnhyttankompost 2003 SPCR 152 

Cd 0.23 1 

Cu 67 600 

Cr 17 100 

Hg 0,039 1 

Ni 8,3 50 

Pb 12 100 

Zn 170 800 

5.1.5 Mat i Burk – ett initiativ i Dalarna 

DalaAvfall är ett samverkansorgan inom den kommunala avfallshanteringen. Medlemmarna är Borlänge 

Energi, Falu Energi & Vatten, Gagnefs Kommun, Leksand Vatten, Ludvika kommun, Malungs 

kommun, Mora kommun, Orsa kommun, Rättviks Teknik, Smedjebacken Energi & Vatten, Vansbro 

kommun och Älvdalens kommun. Målet med utvidgningen är att säkerställa god utveckling gällande 

kvalitet, kostnadseffektivitet, kundservice och miljöanpassning till förmån för regionens ca 225 000 

invånare. 

I DalaAvfall har det en längre tid pågått ett projekt som ska leda till ett säkert, enkelt och ett billigt sätt 

för kunderna att bli av med det förpackade livsmedelsavfallet. Uppskattat antal ton som är förpackat 

livsmedelsavfall bland DalaAvfalls medlemmar är 1500-1600 ton/år. I dagsläget kastar de flesta butikerna 

det förpackade avfallet på deponi eller i brännbart kärl. Det brännbara avfallet går till Bäckelund, 

en fastbränslepanna ägd av Borlänge Energi som eldar avfall från september till maj, och till Utmeverket 

i Mora. Detta fungerar till viss del i förbränningsanläggningen i Mora, men inte i Bäckelund, 

så därför söks andra lösningar. 

Efter att Ludvika/Björnhyttan tagit fram en kvarn som krossar alla slags förpackningar kan DalaAvfall 

erbjuda livsmedelsbranschen ett enkelt sätt att bli av med förpackat livsmedelsavfall. 

21

Ett förslag som testas inom kort i Falun och Rättvik är en engångspall av wellpapp med krage med insatssäck. 

Mer information om detta finns på www.lattpallen.se. Kunderna lägger förpackat avfall i pallen 

som sedan transporteras till Björnhyttan för destruktion. I Björnhyttan kommer avfallet först att 

bearbetas i kvarnen som grovkrossar papper, plast, plåt och glasförpackningarna och därefter körs det 

krossade materialet till ordinarie behandling för avfall som beskrivs ovan. 

Ett alternativ till engångspallen är returpall eller kärl, men i dagsläget ser man fler fördelar med engångspall. 

Falun och Rättvik kommer att göra dessa mindre försök med att prova engångspallen och se 

om den fungerar i alla led. I projektet ingår bl.a. att försöka få fram en genomsnittsvikt för att kunna 

sätta ett fast pris på pallen. Försöket kommer att utvärderas under våren 2006. 

5.2 Tekniska Verken, Linköping 

Med Linköping som bas är Tekniska Verken ett regionalt företag med energi och miljö som hörnpelare. 

De arbetar inom områdena el, fjärrvärme, vatten, avfallshantering, bredband, fordonsbränsle och parkering. 

Strax utanför centrum finns en stor avfallsanläggning där bl.a. biogasanläggningen, avloppsreningsverket 

och laboratoriet är belägna. Här finns också utrustningen för pressning av förpackat livsmedelsavfall. 

5.2.1 Mottagna avfallstyper 

Det förpackade livsmedelsavfallet kommer i huvudsak från Procordia, Arla och viss mängd tas även 

emot ifrån SRV Återvinning AB i Huddinge, Stockholm. Avfallet består till största del av paketerat 

flytande material i form av yoghurt, fil, keso, mjölk, gröt och juice. Förpackningarna är av typen pappförpackningar 

(Tetrapack), plasthinkar, plastflaskor och plastpåsar och transporteras till anläggningen 

på de pallar som de förpackats på vid livsmedelsindustrin. Vissa förpackningar är i sin tur förpackade i 

större kartonger. Ingen avskiljning görs av dessa, utan även de tippas direkt på tippbordet. En del avfall 

kommer även i så kallade Big Box (större vätsketäta kärl i plast). Vissa partier avfall som kommer i 

Big Box har varit dåligt sorterat och ställt till problem i anläggningen. Avfallet lagras efter avlastning 

med truck i samma lokal som anläggningen är belägen. För att kartongerna skall stå kvar på pallarna 

under transporten snurras det på ett lager sträckplast runt materialet på pallen. Denna plast måste tas 

bort manuellt innan avfallet tippas på tippbordet. 

5.2.2 Process 

Anläggningen är levererad av Coriarius (www.coriarius.se) och av märket Tetra Pak. Avfallet tippas 

med hjälp av en truck utrustad med lådvändare på ett tippbord, se Figur 2. 

22

Figur 2. Truck utrustad med lådvändare tippar ned avfallet på tippbordet 

Tippbordet rymmer cirka en pall förpackningar åt gången. Tippbordet tippas sedan med hjälp av hydraulcylindrar 

varvid avfallet tippas ned i en centrumlös skruv. Vid fallet ned på tippbordet spricker en 

del förpackningar sönder. En del kläms även sönder i skruven och en del vätska rinner ut. Denna vätska 

samlas upp i ett kärl placerat under skruven och pumpas därifrån till uppsamlingskärlet under 

skruvpressen, se Figur 3. 

Figur 3. Den centrumlösa skruven finns innanför plåtarna. Uppsamlingskärlet syns nederst på bilden. 

23

Efter att avfallet passerat genom skruven faller det ner i skruvens inmatningstratt. I denna tratt sitter 

en hydraulisk arm som hjälper till att pressa ned avfallet så att skruvspindeln lättare skall ”få tag” i 

materialet. I botten av tratten sitter det en skruv som skruvar avfallet framåt och genom en trumma 

med perforerade väggar, se Figur 4. 

Figur 4. Under kåpan på bilden finns skruvpressen som skruvar avfallet framåt i den koniska trumman. 

Trumman är konisk och avslutas med ett hydraulisk ställbart mothåll. En del förpackningar kläms 

sönder i skruvpressens inmatningstratt och vätskan rinner ut genom hål i bottenplåten under skruven 

och samlas upp i uppsamlingskärlet under skruvpressen. Efter att förpackningarna har tömts och passerat 

genom skruvpressen faller de ner i en skruv som transporterar dem vidare till en mindre container, 

se Figur 5. 

24

Figur 5. Tranport av tomma förpackningar från skruvpressen till en uppsamlingscontainer 

Denna container flyttas och tippas i en komprimator ståendes utomhus med hjälp av en truck. Förpackningarna 

går sedan vidare till förbränning vid Tekniska Verkens förbränningsanläggning. 

Vätska rinner alltså ut under i stort sett hela processen: vid ilastningen, i skruven och vid pressningen. 

Allt samlas upp och vätskan pumpas vidare från uppsamlingskärlet under skruvpressen till en mellanlagringstank 

rymmande 30 m3. Vätskan hämtas sedan med slamsugningsbil för vidare transport till 

Tekniska Verkens biogasanläggning. 

Anläggningen har kapacitet att ta emot ca 4000 ton/år. En person jobbar vid anläggningen, och han 

hyrs in per timme beroende av behov. Arbetet består i att lasta av avfall som kommer dit, tippa avfallet 

på tippbordet, övervaka anläggningen under drift samt tippa containern med tomförpackningar i 

komprimatorn. Man har tidigare provat att inte ha personal på heltid i anläggningen men det har visat 

sig fungera bättre med en person på plats. Det händer t ex att saker fastnar i maskineriet, och det behövs 

en del rengöring för att hålla arbetsmiljön acceptabel. Det skulle dock gå att öka verksamheten 

utan att mer personal krävs. 


Anläggningen är anpassad och framtagen för mejerier, vilket gör att den fungerar bäst på pappersförpackningar 

(typ Tetrapack) innehållande mjölk, juice eller saft. Det är då möjligt att nå en kapacitet på 

cirka 4 ton/timme. Vid körning med material typ vaniljkräm sjunker kapaciteten till cirka 1,5 – 2 

ton/timme. Det beror både på att det tar längre tid att pressa ur samma mängd samt att pumpen som 

pumpar vätskan till lagertanken inte klarar så trögflytande material. Man planerar därför ett byte av 

denna pump. Den som sköter anläggningen får, för att anläggningen skall gå så bra som möjligt, styra 

25

kapaciteten genom att varva blötare material (juice och liknande) med tjockare material (kräm, gröt 

etc). 

Prover med pressning av plastade gurkor, äpplen, morötter i plastpåsar och liknande avfall har skett. 

Dessa material har dock en för hög torrsubstanshalt för denna typ av press. Det leder till att det mesta 

av avfallet passerar rakt igenom anläggningen samma väg som förpackningarna går. Endast en liten 

mängd vätska kan pressas ut, vilket gör processen meningslös. 

Glasförpackningar har ej provats. Det skvätter en hel del vätska när pressen klämmer sönder avfallet, 

och risken för att glassplitter skulle spridas på samma sätt är uppenbar. Dessutom skulle det söndersmulade 

glaset förorena den organiska fraktionen. 

Pappersförpackningarna, typ Tetrapack, känns rena och torra efter pressningen och kan eventuellt 

vara möjliga att återvinna, men dessa kladdas ner av annat avfall såsom plastpåsar med vaniljkräm 

som inte töms så bra i maskinen. 

5.3 Filbornaanläggningen, NSR i Helsingborg 

NSR (Nordvästra Skånes Renhållnings AB) är ett avfalls- och återvinningsföretag ägt av de sex nordvästskånska 

kommunerna Bjuv, Båstad, Helsingborg, Höganäs, Åstorp och Ängelholm. Tillsammans 

har kommunerna ca 225 000 invånare. NSR arbetar med återvinning och behandling av avfall samt 

försäljning av varor och tjänster för återbruk och återvinning. I respektive ägarkommun finns en återvinningsgård 

för hushåll och mindre företag. 

Filborna avfalls- och återvinningsanläggning i Helsingborg är huvudanläggning, där merparten av avfallet 

från regionen tas omhand. I regionen finns ytterligare tre avfalls- och återvinningsanläggningar. 

Dessutom driver NSR anläggningar för returpapper, returplast, biogasproduktion samt hantering av 

farligt avfall. 

5.3.1 Avfall, process och slutprodukt 

En del förpackat livsmedelsavfall tas emot på NSRs anläggning på Filborna. Utrustningen är från 

Doppstadt (se avsnitt 6.2.1). Det som tas emot är framför allt mjölkförpackningar från en enstaka leverantör. 

Man har provat andra leverantörer, men avbrutit på grund av för dålig kvalitet på sorteringen. 

Förpackningarna lagras och maskinen körs satsvis. När man sätter igång tar man med hjullastare en 

skopa i taget och lastar in. Vid besöket fanns där en blå tratt, men denna är nu borttagen. 

26

Figur 6. Frammatingsskruv 

Därefter skruvas materialet framåt med en skruv som roterar inuti en trumma, se Figur 6 och Figur 7, 

med perforerade väggar. Förpackningen skruvas mot en kon som sitter tryckt mot skruven med en fjäder. 

Figur 7. Perforerade trumväggar 

27

Förpackningarna går sönder och innehållet rinner ner genom en perforerad plåt. 

Förpackningen stannar inuti trumman och skruvas framåt för att samlas mot konen. När trycket på 

konen överstiger fjäderbelastningen trycks fjädern ihop, konen flyttas en bit ut ur trumman och de 

ihoppressade förpackningarna faller ner emellan skruv och kon till en container för vidare befordran 

till förbränningsanläggning. 

Figur 8. Den utpressade vätskan samlas upp i en brunn och pumpas sedan till en silo 

Vätskan pumpas till en brunn, se Figur 8 och sedan via en ledning till en silo. Silon töms varje dag som 

maskinen är i drift och innehållet kördes förut med tankbil till Karpalunds biogasanläggning i Kristianstad 

för rötning, men går nuförtiden till den egna biogasanläggningen. 

I dagsläget (2005) pressas ca 1000 ton förpackat och 2000 ton organiskt avfall. Målet är 15 000 

ton/år. 


Renheten på ingående material är väsentlig. Papper och plast går bra. Glasburkar skulle krossas i 

skruven och förorena den organiska fraktionen med glassplitter. Risken för skador av flygande glassplitter 

finns också. NSR har inte provat plåtburkar, men tror inte att det skulle fungera. Det är inmatningen 

som kan ge problem. Själva pressen är mycket driftsäker. Skulle något fastna kan man backa 

skruven och problemet är löst. Både glas och plåt skulle troligen också orsaka ett betydligt högre slitage 

på anläggningens rörliga delar. 

Pressen fungerar bra för oelastiskt material, t ex vätskekartong. Man pressar även hushållsavfall. Material 

som sviktar tillbaka vid press fungerar sämre. Exempel på sådant är plastade gurkor och apelsiner 

i nät. 

28

5.4 Merab i Eslöv 

MERAB ansvarar för avfallshanteringen i Eslöv, Höör & Hörbys kommuner i mellersta Skåne. Dessutom 

tar man förpackat livsmedelsavfall från en större krets som inkluderar SYSAVs område (Burlöv, 

Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Simrishamn, Sjöbo, Skurup, Staffanstorp, Svedala, Tomelilla, Trelleborg, 

Vellinge och Ystad med tillsammans cirka 620 000 invånare). SYSAV skickar dock bara det förpackade 

livsmedelsavfallet, hushållsavfallet mm tas omhand i deras egna anläggningar. 

5.4.1 Avfallstyper 

MERABs anläggning tar emot alla typer av förpackningar utom glas och plåt. Det kommer in en del 

sådana förpackningar, t ex inlagda rödbetor i glasburk, men dessa sorteras ut separat och man är noga 

med att inget kommer med till skruvpressen. Det förpackade livsmedelsavfallet kommer till stor del 

från livsmedelsindustrin, t ex från Findus i Bjuv och Skånemejerier. Dessutom tas en del avfall emot 

från Gröna Konsum, mestadels grönsaker. 

Det finns också en förbehandling för källsorterade hushållssopor som river upp påsarna och siktar av 

dem. Detta avfall går in i samma utrustning och blandas med de förpackade livsmedlen. Totalt sett tar 

man emot ca 6000 ton/år, men detta inkluderar alltså hushållsavfallet. 

5.4.2 Process 

MERAB har en skruvpress av märket Doppstadt (se kap 6). Avfallet kommer pallvis och lastas in direkt 

i en kompostblandare, med krympfilm och allt kvar. Blandaren har tre omrörare med vingar som skär 

sönder materialet. Materialet skruvas sedan ut i botten till en skruvpress som omslutes av ett galler. 

Materialet skruvas framåt och vätska pressas ut genom gallret och samlas upp. Denna vätska går sedan 

till KRAB, Kristianstad renhållnings AB, som rötar materialet i sin biogasanläggning i Karpalund. 

Skruven transporterar sedan de urpressade förpackningarna framåt mot ett mothåll som trycker emot 

med hydraulik som ger ett ställbart mottryck. När förpackningarna samlas vid mothållet blir trycket 

från skruven till slut så högt att mothållet ger med sig och förpackningarna ramlar ner i en container 

för brännbart avfall som SYSAV tar hand om. 

5.4.3 Driftserfarenheter 

Materialets viskositet, organiska halt och torrsubstanshalt varierar mycket, från relativt torrt såsom 

färdigmat till helt flytande drycker. För hög vattenhalt belastar biogasreaktorn i onödan med stora volymer 

vatten, och för låg vattenhalt ger problem med att pumpa upp materialet till transportfordonet. 

För att få rätt konsistens finns därför tre tankar med olika material i så att personalen kan blanda till 

en lämplig kombination av lätt- respektive trögflytande material. Man tar också emot en del jäst, vilket 

kan ge upphov till jäsning i tankarna, vilket man också löser genom lämplig tömning och fyllning i de 

olika tankarna. 

Processen sköts av en man. Det är totalt fem personer som arbetar på platsen, men eftersom det krävs 

en del erfarenhet och fingertoppskänsla för att ställa in hydraulik, skruvhastigheter och för att mata in 

rätt blandning i lagom takt, försöker man låta samma person sköta det mesta. 

29

Man upplever på MERAB inte några problem med några förpackningsmaterial. Glas och plåt sorteras 

bort, och allt annat går bra. Förlusterna är små och man kan inte med blotta ögat se något annat än 

förpackningsmaterial i den brännbara fraktionen. 

Det främsta problemet är ett hårt slitage på de rörliga delarna. Yttersta spetsen på vingarna på skruvpressen 

får inte slitas ned för mycket, eftersom avståndet till gallret blir för stort, trycket minskar och 

därmed avskiljningsgraden. Man svetsar på extra material på dessa vingar med jämna mellanrum. 

Man kör utrustningen alla vardagar och inte så sällan även på annan tid, både kvällar och lördagar. 

Hittills har man inte tackat nej till material, men upplever ett högt tryck och önskar sig en hög och stabil 

driftsäkerhet. Därför finns också två skruvar till skruvpressen. Den som för närvarande (dec 2005) 

sitter i är nyligen renoverad och den andra skall skickas till Tyskland för renovering för en kostnad 

som uppskattas till 70 kkr. År 2004 uppgick underhållskostnaderna till 88 kkr för reservdelar och 93 

kkr för reparationsarbete för de sista nio månaderna på året. 

Man har också haft ett lite udda problem: en stor sats, 400 pallar, av samma vara kom in under en kort 

period. Under samma period förekom en del inbrottsförsök. Det visade sig att denna vara är förpackad 

i en returförpackning som ger en krona i pant om man lämnar in den i en butik! Botemedlet blev en 

mycket skyndsam tömning av dessa förpackningar. 

5.5 Borås – Mucho Monster och Malin! 

Borås kommun har en avfallsanläggning på Sobacken en bit söder om staden. På denna anläggning 

finns en deponi, centralsortering av blandat avfall, beredning av bränsle, mellanlager för farligt avfall 

samt förpackningar av glas, plast och metall, och behandling av förorenade jordar. Dessutom finns en 

biogas- och komposteringsanläggning och optisk sortering av hushållsavfallspåsar (svarta för organiskt 

material, vita för resten). Påsarna öppnas sedan och innehållet går till biogasanläggningen. 

I biogasanläggningen tas även emot pumpbart avfall från t ex slakterier och fodertillverkning och biologiskt 

verksamhetsavfall från butiker och restauranger. Både hushållsavfallet och det fasta verksamhetsavfallet 

förbehandlas i en separationsanläggning som har levererats av Läckeby Water AB. Anläggningen 

är under intrimning och utvärdering och har undergått en hel del modifieringar. 

5.5.1 Avfallstyper 

Flera aktörer har kommit med förfrågningar om att få lämna förpackat livsmedelsavfall på Sobacken. 

Man har därför byggt upp en anläggning som kan ta emot olika typer av förpackat livsmedelsavfall. Det 

finns två parallella linjer för separation som ser i stort sett likadana ut. Den ena tar emot förpackat 

livsmedelsavfall, men även annat som faller under ABP-förordningen [5]. De förpackningar som tas 

emot är papper, plast och metallförpackningar. Här tas också annat emot, t ex verksamhetsavfall och 

lite udda avfall som t ex djurfoder. 

Den andra linjen är främst avsedd för hushållsavfall, men man skulle kunna använda även denna för 

förpackat livsmedelsavfall under förutsättning att det bara är vegetabiliska livsmedelstyper i förpackningarna. 

Skillnaden mellan de två linjerna är framför allt att ledningen för den flytande fraktionen 

30

från den ena linjen utmynnar före hygieniseringssteget i biogasprocessen, medan den andra ledningen 

mynnar efter hygieniseringen. Dock går båda in till biogasanläggningen. 

Det händer att andra material kommer in, t ex glas. Det vill man dock helst inte, eftersom glas riskerar 

att följa med vidare i behandlingsprocessen och kan sedimentera i tankar eller förorena rötresten som 

används till jordförbättring. 

5.5.2 Process 

Avfallet till linjen för verksamhetsavfall kommer in med lastbil och lastas av i en grovmixer. Denna 

består av en ficka med skruvar i botten och möjlighet till spädning med vatten, se Figur 9. Ett billass i 

taget lastas av och processas. När man sätter igång behandlingssekvensen börjar skruvarna rotera och 

avfallet blandas och transporteras med en skruv till kvarnsteget. 

Figur 9. Första behandlingssteget, en grovmixer bestående av en ficka med fyra skruvar i botten, 

med möjlighet till spädning med vatten 

Den kvarn som hittills använts heter Mucho Monster 40 000 (Zander & Ingeström) och fungerar så att 

två valsar med knivar roterar mot varandra. Resultatet av kvarnens arbete är ett strimlat material med 

tvärsnitt under 12 x 12 mm. Från och med kvarnen är resten av processen kontinuerlig. 

31

Figur 10. Här syns de små hål som vätskan rinner ut genom. 

Efter kvarnen faller materialet ned i en bioseparator. Denna består av två fickor avskilda av en vägg 

och en rotomat. Bioseparatorn är fylld med vätska (vatten plus avfall) och fylls kontinuerligt på med 

spädvatten. Det finns en omrörare i form av ett öppet pumphjul i botten som slår isär materialet. Dessutom 

finns en cirkulationspump som ytterligare bidrar till en separation av förpackningsmaterial från 

det biologiska materialet. Cirkulationspumpen ser också till att materialet förflyttas över rotomaten 

genom att det blir en nivåskillnad mellan de två facken. 

Rotomaten består av en cylinder med renskammar som roterar mot 15 mm spalter. Vätska passerar 

genom spalterna och renskammarna rensas i sin tur av avstrykare varvid rensmaterialet faller ned mot 

en skruv. Skruven transporterar rensmaterialet och pressar det mot en öppen cylinder som skruven 

roterar i. Denna halva cylinder har hål, och igenom dessa hål strömmar ytterligare vätska som rinner/pressas 

från skruven ut tillsammans med en del mindre och tyngre partiklar som t ex sand och 

små glasbitar. I skruven i rotomaten hamnar plast, papper samt en hel del organiskt material. Det fasta 

materialet i rotomaten skruvas uppåt till en dräneringszon, där det trycks mot en sil med hål varifrån 

pressvattnet dräneras tillbaka till sedimentationstanken (figur 10). Det fasta materialet faller ned 

i en container för att sedan gå till deponi eller förbränning. 

Vätskan samlas upp i en sedimentationstank varifrån vätskefasen rinner under en skiva till en pumpsump 

för vidare överpumpning till biogasanläggningen. Bottensatsen samt flytfasen från sedimentationstanken 

skruvas ut till en container för att sedan gå till deponi eller förbränning. 

5.5.3 Driftserfarenheter 

Borås har haft problem med Mucho Monster. Det främsta problemet är att materialet helt enkelt inte 

passerar kvarnen för att det är för mjukt. Det blir liggandes ovanpå, s k valvbildning, och dras inte ned 

32

mellan valsarna. Så småningom fylls hela utrymmet ovanför kvarnen och en nivåvakt stoppar inmatningen. 

Man kan prova att trycka ner materialet, men det är svårt och inget realistiskt alternativ för 

kontinuerlig drift. Särskilt svårt har kvarnen att klara av ojämnt inflöde, något som ibland förekommer 

i linjen för hushållsavfall. Att materialet blir strimlat snarare än malet ställer också till en del bekymmer. 

Långa strimlor har en tendens att fastna och är betydligt svårare att hantera än rundare former. 

Ett annat problem är att det blir stora förluster av organiskt material. Detta sker i flera led i anläggningen: 

Först den optiska sorteringen, där en del svarta påsar (organiskt material) direkt går med de 

vita (brännbart), sedan i trumsållet, där stora fraktioner eller sådant som inte tömts ur påsarna går 

bort och slutligen i bioseparatorn. Mycket organiskt material som inte är direkt vätskeformigt fastnar i 

rotomaten och transporteras ut med förpackningsfraktionen. Detta ger naturligtvis minskad biogasproduktion, 

men ger också upphov till problem med den fasta fraktionen som blir mindre lagringstålig. 

Dessutom blir det svårare att få lov att bereda fraktionen till ett bränsle. 

Det flytande materialet i sedimentationstanken luftas också ganska ordentligt i syfte att transporteras 

mot pumpsumpen. Denna luftning riskerar att driva av organiska ämnen i form av gas och aerosoler, 

och sätter också igång en aerob nedbrytning som minskar utbytet av biogas. Huruvida denna förlust är 

märkbar eller inte återstår att se. Den förlust av fast organiskt material som görs i rotomaten är dock 

Sammanfattningsvis kan man konstatera att för hushållsavfallet har Borås ett stort bortfall av organiskt 

material i flera led i anläggningen. Det är bara ca 65 % av det organiska materialet som går in i 

bioseparatorn som går vidare till biogasproduktion, dvs en tredjedel försvinner i processen. Tillsammans 

med bortfallet i föregående steg blir det totalt 50 % av det organiska som försvinner på vägen. 

Det finns andra problem, som t ex att vissa material är svåra att väta och bara flyter upp i mottagningstanken, 

men dessa bekymmer är inte relaterade främst till det förpackade materialet. Det är dock något 

man måste ta hänsyn till då ny teknik diskuteras. 

Utformningen av linjen för verksamhetsavfall är ännu inte klar. Ett alternativ är att behålla Mucho 

Monster, men att installera grövre knivar. Läckeby, som har installerat anläggningen, har också provat 

med ytterligare en kvarn, Malin, och kommer att gå vidare med nya försök och förbättringar av tekniken. 

Det svåra är att behålla en finmalning, men få upp kapaciteten. Även linjen för hushållsavfall 

kommer kontinuerligt att utvärderas och förbättras. 

5.6 Safe Recycling i Östersund 

Safe Recyckling i Östersund är en anläggning som tar hand om alla typer av förpackat avfall och bygger 

på en lokal innovation för separationen. Separationen ska ske genom att förändra de fysikaliska egenskaperna 

hos avfallet. Resultatet blir en separation som är så fullständig att förpackningarna kan säljas 

till förpackningsinsamlingen, se Figur 11och Figur 12. 

Avfallet som samlas in är dels mejeriprodukter och dels förpackat avfall från dagligvaruhandeln och 

andra livsmedelsföretag. Från Milko tas returer hand om samt kassationer som Milko bedömer är för 

krångliga att hantera. För dagligvaruhandeln ombesörjs insamlingen på plats, vilket sker genom att 

33

Safe Recycling installerar sitt insamlingssystem i butiken. Efter insamling sker punktering och separation 

vid Safe Recycklings anläggning. Alla typer av förpackningar behandlas. Anläggningen befinner 

sig i ett uppbyggnadsskede och separationen sker huvudsakligen manuellt. 

Figur 11. Separation av organiskt material och förpackning. 

Figur 12. Voilà! - separationen klar. 

Efter separationen sker kompostering av trögflytande organiskt material. Lättflytande material tillförs 

kommunens rötkammare. Tömda förpackningar säljs till förpackningsinsamlingen. Planer finns för att 

bygga upp kompostering och jordtillverkning i egen regi, så sker dock inte idag. 

34

Mängderna som omhändertas ligger idag på 200 ton/år. Kapaciteten hos anläggningen ligger på 600- 

700 ton/år. Vad som utmärker Safe Recycling speciellt är metoden att omhänderta mycket kladdiga 

material, såsom grädde, mjukost och messmör. Vidare är Safe Recycling en fullvärdig tjänsteleverantör 

vilket innebär att de omhändertar hela behandlingsprocessen. Deras tekniska system säljs inte separat. 

De letar idag efter fler lämpliga platser att starta upp anläggningar på. Se vidare figur 13. 

Översikt 

Fraktioner Insam- Sortering/ Separering Förädling av Distribution 

ling Förvaring man. mask. förpackn. innehåll 

Mejeri 

Grönsaker 

Kött 

Fisk 

Fågel 

Glasburk 

Konserv 

Mottagare 

Barbro Stenstrand 2005-10-10 

Kyl/frys 

Kyl 

Frys 

Kyl/frys 

Lager 

Lager 

nuläge 

Figur 13. Process-schema Safe Recycling 

imorgon Flytande Trögflytande Kvalitets- 

•’Jordbro’kvarnen 

•Klyven 

•Manuellt 

•Klyven 

•Klyven 

•Klyven 

Papper 

och plast 

balas 

Glaskross 

Metall 

35 

Hårdplast 

Energigas 

Energigas 

FörpackningsReningsinsamlingen (Ex Plastkretsen AB) 

verket 

5.7 Stora Vika – tidigt ute, men nerlagt 

Komposterad 

jord 

jord till ex 

•Handelsträdgårdar 

•Golfbanor 

•Foder 

En av de första aktörerna på den svenska marknaden att kompostera i industriell skala var företaget 

Bedminster, före detta Rondeco, som etablerade sig i Stora Vika utanför Nynäshamn i en gammal betongfabrik. 

Denna teknik kunde omhänderta även osorterat avfall tack vare en komplicerad process 

med många steg. Som mest behandlades ca 70 ton/dag. 

Grunden i processen var en mycket lång (50-talet meter), roterande trumma av järn. I denna lastades 

materialet efter en del inledande sortering med bl a en vanlig magnetseparator och en virvelströmsmagnet 

som tog andra metaller än de magnetiska exempelvis silver (bestick från restaurangavfallet). 

Trumman lutar lätt och är inuti försedd med bafflar som blandar materialet. Temperaturen går snabbt 

upp och efter bara ett par dygn får man ut en råkompost i nedre änden. Denna siktades och lades att 

efterkompostera 3-7 veckor, varefter den färdiga produkten pelleterades. 

Bedminster tog under större delen av sin driftstid emot källsorterat material från hushåll, restauranger 

och grönsaksavfall från butiker. Man gick dock från början ut med att man inte behövde källsortera,

det fungerade ändå. Av flera skäl ändrade man sig och krävde källsorterat material in. Metoden skall 

dock fungera även för förpackat material. 

På grund av problem med bl.a. störande lukt och buller kom man på kant med lokalsamhället. Många 

ifrågasatte också om det gick att göra kvalitetskompost utan föregående källsortering, en fråga som 

hängde kvar långt efter det att de börjat ta in källsorterat material. Man gick slutligen i konkurs och 

komposteringen upphörde. Bedminster fortsätter dock att sälja sitt koncept i utlandet, främst USA och 

Australien. Mer information finns på www.bedminster.com 

5.8 Eskilstuna – Århus flyttar till Sörmland 

Eskilstuna Energi & Miljö ägs av Eskilstuna kommun och levererar el, värme, vatten, bredband, avlopps- 

och avfallshantering till sina kunder i Eskilstuna kommun. 

Eskilstuna Energi och miljö har på sin avfallsstation, Lilla Nyby, börjat bygga en anläggning för att ta 

hand om utsorterat organiskt avfall från hushåll och verksamheter. Anläggningen ska byggas i flera 

steg där första steget är att ta emot organiskt utsorterat avfall från verksamheter och fastighetsnära 

hämtning. Första åren kommer en mindre mängd ca 3000 ton/år att behandlas. Fullt utbyggt med 

optisk sortering räknar Eskilstuna med att behandla ca 5000 ton/år organiskt avfall från hushållen 

och ca 10 000 ton/år från verksamheter. Första steget beräknas att vara klart för testkörningar till 

sommaren 2006. 

Utsorterat organiskt avfall från hushåll, restauranger mm transporteras med skruvar eller transportband 

mellan de olika behandlingarna. Behandlingsstegen beskrivs nedan. 

5.8.1 Processen 

Det utsorterade organiska avfallet från hushåll, restauranger mm förs till en påsöppnare där förpackningar 

och plastpåsar öppnas och materialet sönderdelas. Efter påsöppnaren går materialet in i en sikt 

som siktar bort material som inte är önskvärt i den biologiska behandlingen. Efter sikten transporteras 

materialet till en magnetavskiljare som sorterar bort magnetiskt material och en virvelströmsmagnet 

som sorterar bort icke magnetiskt metall. 

Vidare förs materialet till dewaster-anläggningen som skruvpressar ur det organiska materialet i två 

fraktioner, dels en flytande biomassa typ ”äppelmos” och dels en torr del som antingen komposteras 

eller förbränns. Denna anläggning har förut stått i Århus i Danmark och såldes nyligen till Eskilstuna. 

Dewaster-anläggningen består av fyra steg. Steg ett är en s k Desizer som sorterar bort större hårda 

bitar såsom t ex golfbollar. Detta sker genom två roterande, lätt lutande valsar som pressar materialet 

ned mellan sig. Det som inte går igenom rullar av åt sidan. Steg två är en Buffertsilo som buffrar upp 

och förser material i jämn ström till Feedern som är det första pressteget. I feedern förpressas materialet 

mot Dewastern (steg 4) och den lättpressade biomassan rinner ned i en samlingstank. Det något 

torrare rejektet skruvas med feedern mot dewastern. I dewastern, som är det andra pressteget, skruvpressas 

materialet ytterligare en gång, denna gång mot en kona vilket ger ett mycket högt tryck. Det 

organiska materialet rinner ut från dewastern via 1,5 mm breda spalter ner i samlingstanken. Rejektet, 

36

som nu är helt torrt, kan antingen komposteras eller förbrännas. Processchema återfinns under beskrivningen 

av Hese Umwelt, se Bilaga 3. 

Det skall byggas ytterligare en linje för förpackat verksamhetsavfall som efter krossning/ neddelning 

behandlas i en separat Dewaster anläggning som har anpassats för organiskt material som fortfarande 

ligger i sina förpackningar. 

Biomassan samlas i lagertankar för att transporteras med tankbil till Ekeby reningsverk där hygienisering 

och rötning planeras ske. På Ekeby finns idag utrustning för att röta avloppsslam och en uppgraderingsanläggning 

för rötgas till fordonsgas. Här finns också en gasledning till ett närliggande bussgarage 

och en publik tankstation. 

När anläggningen användes i Aalborg, Danmark, behandlades källsorterat organiskt avfall från hushåll 

för att sortera bort skräp. 60 % av tillfört avfall separerades ut som bioavfall och resten såsom rejekt. 

Energiåtgången var 30 kWh/ton tillfört avfall enligt Ramböll [8]. 

5.9 Sammanfattning av anläggningarna i Sverige 

Efter att ha gått igenom ovanstående anläggningar kan man dra följande slutsatser: 

5.9.1 Mottagna avfallstyper 

Det är helt klart enklast att ta hand om vätskekartong och plasttuber med flytande eller halvfast innehåll. 

Exempel är mjölk, juice, ärtsoppa, vaniljkräm mm. Detta klarar alla anläggningar utan problem. 

Möjligen kan kompostering av enbart flytande avfall vara ett problem, men ingen har försökt sig på 

detta. Har man stora mängder av t ex mjölk eller juice är det naturligt att röta hellre än att kompostera. 

Fastare avfall som t ex äpplen i nät eller morötter i påse är svårare att få ut ur sin förpackning. Torrsubstanshalten 

är för hög för att det skall gå att pressa ut en vätska med ett enstegsförfarande, så majoriteten 

av avfallet följer med förpackningen. Eventuellt kan den beskrivna processen som skall starta 

i Eskilstuna klara dessa avfallsslag, eftersom de har dubbla pressteg och beskrivs ha resulterat i ett 

mycket torrt rejekt när anläggningen var i drift i Danmark. Vid kompostering av t ex frukt i nät gäller 

det att driva processen så långt att materialet inte håller ihop i så stora bitar att de stannar inuti nätet 

eller påsen. Sker inte detta blir det svårt att skilja förpackning och innehåll. 

Vare sig förpackningarna pressas eller går med i processen för att senare skiljas av så verkar förpackningsfraktionen 

som består av papper och plast gå till förbränning. Detta fungerar väl. Eftersom papper 

och plast blandas är det svårt att återvinna materialen, något som också försvåras av att förpackningarna 

kan vara kladdiga och vara dåligt tömda. 

Inte någon metod klarar att återvinna glas, utan de processer som över huvud taget klarar av glas siktar 

bort de krossade glasförpackningarna i en ganska oren fraktion som går till deponi. Plåt som skiljs 

av i magnetavskiljare återvinns däremot. 

37

Anläggningen Safe Recycling i Östersund har dock lyckats få till stånd mycket rena förpackningar som 

avyttras till förpackningsinsamlingen. För närvarande är volymerna där små då verksamheten håller 

på att startas upp. 

De anläggningar som pressar avfall för biogastillverkning är beroende av att den fraktion som går till 

biogasanläggningen är pumpbar och i stort sett fri från glassplitter, plåtbitar och annat som förorenar 

materialet eller kan ställa till med mekaniska problem i form av slitage eller driftstopp. Komposteringsanläggningar 

är inte lika känsliga utan kan ta emot fler typer av avfall i fler typer av förpackningar. 

Här kan dock bli problem med avsättningen om komposten inte blir tillräckligt ren från föroreningar, 

såsom metaller, och synligt skräp som t ex plast. En viktig begränsning för komposten är regelverket 

i ABP-förordningen [5]. 

5.9.2 Provade tekniker 

Två tydliga teknikspår framträder. Den ena sortens anläggningar separerar förpackning och innehåll, 

främst flytande eller halvflytande sådant, först, för att sedan skicka innehållet till rötning och förpackningarna 

till förbränning eller eventuellt kompostering. Det andra huvudspåret är att förpackningarna 

sönderdelas och komposteras med förpackning och allt, varefter förpackningsresterna siktas bort ur 

den mer eller mindre färdiga komposten. 

Den bäst fungerande tekniken för de lätthanterade förpackningarna verkar vara den skruvpressteknik 

som NSR, Merab och Tekniska Verken använder sig av. Tekniken är robust, ger en relativt lätthanterlig 

brännbar fraktion och resulterar i en tillräckligt ren organisk fraktion för att den skall kunna användas 

i en biogasanläggning. Detta är en fördel eftersom biogasanläggningarna uppfyller kraven på hygieniseringssteg 

enligt ABP-förordningen [5]. 

Anläggningen som är under uppbyggnad i Eskilstuna är av liknande typ, men mer avancerad och med 

fler steg. Om denna visar sig fungera väl finns här en modell som klarar de flesta avfallstyper. Plåtburkar 

kan vara ett problem i denna anläggning. En magnetavskiljare före dewastern kan sortera bort 

plåtburkar så att de går direkt till rejekt, med innehåll och allt. Hela burkar kan också sorteras bort i 

desizern. För att ta hand om plåtburkar gäller det alltså att sätta magnetavskiljaren på rätt ställe och 

justera de inledande valsarna i desizern så att burkarna kan krossas och skiljas av efter krossning. Hur 

detta löses i praktiken återstår att se. Samma resonemang gäller för glasburkar, med den skillnaden att 

glassplittret inte går att återvinna på samma enkla sätt som metaller. Eventuellt kan glas och plåt behöva 

skiljas av före skruvpressen och tas omhand manuellt. Glas och plåtburkar tenderar dock att innehålla 

livsmedel med lång hållbarhet och utgör därför en relativt liten del av den totala avfallsmängden. 

Glas och plåt kan hanteras i en komposteringsprocess. 

Det pågår dock en del innovationsarbete runtom i landet. Det finns exempelvis en liten firma vid namn 

LIS, Linnarssons Industriservice, som utvecklar en utrustning för att separera latrin tunnor från sitt 

innehåll. Denna utrustning bygger på liknande komponenter, d.v.s. kvarn, skruvtransportör och komprimator 

för förpackningsfraktionen, som de ovan beskrivna. Arla i Jönköping tar hand om mjölk till 

grisfoder med denna utrustning, som tar hand om ca 6000 liter/år. 

38

5.9.3 Total kapacitet i Sverige 

Tabell 7. Sammanställning över mottagna mängder av förpackad livsmedelsavfall till avfallsanläggningar 

i Sverige. 

Anläggning 

Mottagen mängd förpackat 

livsmedelsavfall, ton/år 

Totalmängd mottagen i 

utrustningen, ton/år 

Total planerad kapacitet, 

ton/år 

Björnhyttan 8 500 * 

Tekniska verken 3 000 

NSR 1 000 3 000 15 000 

Merab 4 837** 

Borås - 

Safe Recycling 200 600 – 700 

Eskilstuna 15 000 

Summa Ca 13 000 Ca 8000 Ca 31 000 

* ) färdig produkt. 2004 Mängderna in är större, eftersom en del material siktas bort och volymen 

krymper i komposteringsprocessen 

** ) total mängd pressat material som transporterats till KRAB år 2005 

39

6 En utblick ut i Europa 

Syftet med att göra en utblick över Europa var tvåfaldigt: dels att hitta inspiration till lösningar som 

kan användas för svenskt bruk, och dels att få en uppfattning om hur långt man kommit i andra länder 

och vilka spår man följer. 

6.1 Arbetsmetod 

Någon möjlighet till heltäckande marknadsstudier har inte varit möjligt inom ramen för projektet. Målet 

har i stället varit att hitta så många intressanta exempel som möjligt som intresserade kommuner 

och företag kan kontakta vidare. 

Arbetet delades upp i två parallella steg. Dels kontaktades leverantörer av lämplig teknik och dels kontaktades 

experter på bioenergi och avfallsteknik. Inledningsvis genomfördes sökningar på Internet 

efter leverantörer och sällskap av experter. Resultatet av dessa sökningar blev: 

• Flera leverantörer ställde ut på IFAT –mässan i München 25-29 april 2005 

• Europeiska organisationen för bioenergi, www.ecop.ucl.ac.be/aebiom/ och Europeiska 

kompostnätverket, http://www.compostnetwork.info 

Dessa spår har därefter bearbetats var för sig. 

6.1.1 Screening av leverantörer: IFAT -mässan 

IFAT-mässan är specialiserad på avfallsbranschen och genomförs var tredje år. I år samlade mässan 

108 000 besökare från 166 länder. Drygt 2200 företag från 36 länder ställde ut sina produkter. Utifrån 

utställningskatalogen identifierades 107 utländska tillverkare av pressar och rivare. 

För att avgöra vilka företag som har lämplig teknik skickades ett fax ut till dessa. Fax-enkät bifogas 

såsom Bilaga 4. Fax-utskicket följde hypotesen att ett företag med lämplig teknik har intresse av att 

svara medan andra företag inte har det intresset. Enkätundersökningens utfall redovisas i Tabell 8 

under. 

Tabell 8. Utfall av enkätundersökning via fax 

Kategori Antal 

Företag i bruttolista 107 

Fax som ej kom fram p.g.a. fax-fel 21 

Svar (svarsfrekvens) 17 (19%) 

Svar med nekande om lämplig teknik 6 

Svar med jakande om lämplig teknik 13 

Enkäten har även givet en del indirekta kontakter genom att enkäten har sänds vidare av respondenter 

till andra företag. 

Av de svarande företagen har ett urval skett. Kriteriet har varit att företaget ska ha erfarenhet av att 

leverera utrustning för hela behandlingskedjan – från mottagande av förpackade livsmedel till att förpackning 

och innehåll är separerat. Flera företag levererar endast delsystem, som till exempel rivare 

40

eller siktar. Dessa företag har valts bort. Underlaget för urvalet har varit den information som företagen 

själva bistått med, vilket ibland är bristfällig information. Nedanstående urval är därför den bästa 

samling leverantörer som har kunna identifieras inom ramen för detta projekt. 

Vid upphandling av en anläggning kan leverantörer av delsystem vara väl så intressanta att kontakta. I 

slutet av denna rapport återfinns en lista på alla de företag som bistått med information (Bilaga 5). 

Man kan konstatera att Tyskland är klart dominerande inom området. Förutom tyska företag finns ett 

från Österrike. Flera av företagen är också verksamma i andra länder. Samtliga har hemsidor som kan 

läsas på engelska. Till viss del beror detta på att IFAT-mässan ligger i Tyskland, och till viss del på att 

avfallsfrågor varit viktiga där under lång tid. 

Ett par av företagen skickade frågan vidare till sina svenska återförsäljare. Dessa återförsäljare uppgav 

i sin tur att frågan om hantering av förpackat livsmedelsavfall är ny inom hela EU eftersom deponiförbudet 

nyligen trätt i kraft. Någon uppgav att Österrike skulle ligga ett par år före vad gäller deponiförbud, 

men det är inget som har kunnat bekräftas inom ramen för detta projekt. 

6.2 Företagen och deras tekniklösningar 

6.2.1 Doppstadt 

Doppstadt finns i Tyskland och är en företagsgrupp med flera dotterbolag. De tillverkar bl a utrustning 

för kompostering såsom rivare, såll, vindsiktar och transportlösningar, men även utrustning för liknande 

ändamål, t ex sortering av returträ. Tre anläggningar är levererade till Sverige, två till Helsingborg 

och en till Eslöv. Anläggningarna tar hand om plast- och kartongförpackat material. Eftersom 

anläggningarna finns i Sverige beskrivs dessa i avsnitt 5.3 och 5.4. 

Återförsäljare i Sverige är OP Maskiner, www.opmaskiner.se, kontaktperson Mats Olofsson. Företaget 

hemsida är www.doppstadt.com och den finns att läsa på engelska. 

6.2.2 Hese Umwelt 

Hese Umwelt är ett annat tyskt företag som specialiserat sig på att processa mineraliska och organiska 

avfallsströmmar. De har ett system som de kallar för DEWASTER® som sorterar organiskt avfall i en 

organisk fraktion och en restfraktion. Anläggningen kan omhänderta avfall med pappers- eller plastförpackningar 

och långa fibrer. Även metaller sorteras ut i en separat avfallsström. Anläggningar har 

levererats sedan 1999. Den första återfinns i Aalborg. Aalborg har därefter köpt en anläggning till som 

är specialiserad på Commercial Food Waste – CFW. CFW-anläggningen har en kapacitet på två ton per 

timme. Eskilstuna Energi och Miljö har sedan köpt utrustningen från Aalborg, se kap 5.8. Rapport om 

Dewaster bifogas som Bilaga 3. Adressen till Hese Umwelt är, www.hese-umwelt.de 

6.2.3 Huning 

Huning är ett annat tyskt företag som ligger söder om Bremen. De började som ett jordbruksföretag 

och sysslar nu mestadels med avloppsslam: förtjockning, avvattning, lagring, kompostering mm. Hemsidan 

har adress www.huning.de. 

41

Huning har informerat oss om att de har en anläggning som tar hand om plastförpackat bröd. Bilder 

återfinns i Bilaga 6. 

6.2.4 Komptech 

Komptech är ett företag som finns i flera länder, men huvudkontoret ligger i Österrike. De har specialiserat 

sig på avfallshantering och sysslar med både malning/rivning, siktning och kompostering. Adressen 

är www.komptech.com 

Komptech påpekar att detta är ett ganska nytt område i Europa. De har bland annat en anläggning i 

Nürnberg som tar hand om 500 ton förpackat material per år. Anläggningen tar också hand om 6 000 

ton övrig ”biowaste” som sedan rötas och komposteras. Andra anläggningar projekteras för tillfället. 

Under varumärket BSFC marknadsför Komptech sina anläggningar. BSFC står för Biowaste Separation 

Fermentation Composting och är en kombination av olika utrustningar som tillsammans bildar en 

komplett lösning. Process-schema bifogas som Bilaga 7. 

6.2.5 Kufferath 

Adressen till Kufferath är www.kufferath.com. Det ligger i Tyskland, mellan Aachen och Köln och är 

ett företag som egentligen är specialister på industriella textilier, särskilt till pappers- och massaindustrin 

såsom viratextil. Även textilier med högre estetiska krav tillverkas för exempelvis väggbeklädnad. 

Kufferath har levererat flera anläggningar för förpackade livsmedel. Utrustningen består av en skruv 

som gör sönder förpackningen och matar ut den i ena änden av en trumma. Inuti trumman bygger 

skruven upp ett tryck som pressar vätske- eller grötformiga livsmedel ut genom den sil som utgör 

trummans väggar. Man kan välja storlek på hålen i silen efter behov, eller t o m ersätta hålen med spalter. 

Deras press kan hantera pappers-, plast- och metallförpackningar. Flera referenser finns, se Bilaga 

8. 

Tabell 9. Separationsförmåga hos Kufferaths press Acupress. Källa: Kufferath 

Filtrat (reusable Avvattnat material 

organics), % (residual refuse), % 

Mixed department store waste 70-80 20-30 

Vätska och mos i konservburk i burkar 90-95 5-10 

Tetra-Pack >95 95 95

Pühler har erfarenhet av att omhänderta förpackningar av papper, plast, kartong och plast. De levererar 

även glaskrossar. Bilder på anläggning för konservburkar och pet-flaskor bifogas som bilaga 9. 

6.2.7 Expertkontakter 

Utöver kontakter med teknikleverantörer så har erfarenheter från expertnätverk eftersökts. Generellt 

har ofta experter mindre intresse av en viss leverantör av teknik och kan därför ge information av mer 

övergripande karaktär. Tyvärr ligger det oftast inte i experternas arbetsuppgifter att vara alerta och 

serviceinställda på samma sätt som en säljare hos en leverantör. Det gör att det är svårare att få information 

från experter än från säljare, även om informationen från en expert kan vara mer intressant. 

Annorlunda beskrivet är behovet av personliga kontakter större vid kontakt med experter än med kontakt 

med säljare. 

I projektet har två nätverk kontaktats, dels Europeiska organisationen för bioenergi, 

www.ecop.ucl.ac.be/aebiom/ och dels Europeiska kompostnätverket, 

http://www.compostnetwork.info. E-post skickades till kontaktpersonerna i alla EU-länder och efterlysningar 

publicerades på Internet. 

Responsen har varit mycket mager trots påminnelse. Experter från Irland, Österrike och Belgien svarade 

att de inte kände till några anläggningar. En expert från Bulgarien svarade att det förbereddes en 

EU-ansökan om att bygga en större anläggning. 

Det magra resultatet kan bero på rätt kanal inte hittats, eller att frågan på många håll är så pass ny att 

få länder börjat arbeta med den. 

6.3 Sammanfattning av den internationella utblicken 

Det kan klart konstateras att Tyskland är helt dominerande på denna marknad efter denna översikt. 

Detta bekräftas också av att de flesta av de svenska anläggningarna har valt att köpa in tysk teknik. 

Frågan kring separation av förpackat livsmedelsavfall är ny i de flesta länderna i EU. Avfallet har deponerats 

tidigare. Det gör att mycket kan hända relativt snabbt. 

43

Figur 14. Tysk maskin för pressning 

44

7 Slutsatser 

Detta projekt har kommit fram till en hel del angående vilka problem som finns med förpackat livsmedelsavfall, 

vilka lösningar som finns idag och vilka idéer om utveckling som finns. Det kan dock konstateras 

att projektet tyvärr inte helt och hållet uppnådde ett av sina syften, nämligen att kvantifiera 

luckan mellan behov och lösning på problemet med omhändertagande av förpackat livsmedelsavfall. 

Det har gått att skaffa sig en bild av omhändertagandekapaciteten, i alla fall i stora drag, men att få 

fram siffror på hur stora mängder som egentligen finns av förpackat livsmedelsavfall är idag inte möjligt. 

För att detta skall kunna lösas krävs en helt annan insamling av data, något som inte är prioriterat 

hos handeln idag. Uppgifterna är också i viss mån känsliga, vilket leder till att de data som ändå finns 

inte alltid är allmänt tillgängliga utan stannar inom företaget. 

Förutom detta har dock en rad intressanta uppgifter framkommit och det är projektgruppens förhoppning 

att det skall finnas en hel del matnyttig information i denna rapport. 

I korthet har projektet kommit fram till följande: 

• En mycket grov uppskattning visar att ungefär hälften av det förpackade livsmedelsavfallet 

kan tas omhand inom ett par år. Idag är siffran snarare ca en femtedel. 

• Idag pågår både utbyggnad och test av olika tekniker 

• Sverige ligger långt fram 

• En rad detaljfrågor återstår att lösa, såsom glas och plåt, fasta livsmedel, kvalitet på slutprodukten, 

förluster av organiskt material och driftsäkerhet 

• ABP-förordningens krav begränsar vad man kan göra tekniskt och organisatoriskt/logistiskt. 

Denna studie visar att mycket utvecklingsarbete återstår inom området förpackat livsmedelsavfall. 

Behov och tekniska problem rekommenderas Avfall Sverige, kommuner 

och andra vidareförmedla till aktörer inom innovationssystemet så att teknikutvecklingen 

sätter fart. 

Slutsatskapitlet är uppbyggt så att huvudfrågan, dvs hur stor del av avfallet är omhändertaget idag, 

behandlas i kap 7.1, den internationella utblicken finns i kap 7.2 och i de följande delkapitlen behandlas 

en rad delfrågor mer i detalj. 

7.1 Hur stor del av avfallet är omhändertaget idag? 

För att utreda hur står del av avfallet som omhändertas idag måste man veta både hur mycket som genereras 

och hur mycket som omhändertas. 

7.1.1 Genererade mängder 

I kapitel 3 uppskattades mängden förpackat organiskt avfall från butiksledet till ca 14 000 ton/år. 

Mängden förpackat avfall från livsmedelsindustrin uppskattas överslagsmässigt till ca 50 000 ton/år 

(se Bilaga 1). 

45

Det finns ingen egentlig orsak att tro att dessa mängder kommer att minska. Det pågår en del utveckling 

på förpackningssidan gentemot mindre materialkrävande förpackningstyper, mer refillförpackningar 

etc. Detta påverkar dock inte innehållet – även om förpackningen blir tunnare och lättare 

är ju innehållet lika stort. I den mån utvecklingen av förpackningarna leder till längre hållbarhet 

och bättre skydd för stöt- och rivskador borde avfallsgenereringen minska, men ökad diversifiering av 

produkterna, mer ”just-in-time” och rena fel på varor och etiketter kommer nog även i framtiden att 

orsaka kassationer och spill. 

För tull, försäkringsbolag, miljöförvaltningar etc har det inte gått att få fram någon siffra. Det är dock 

inte någon djärv gissning att denna mängd är liten i sammanhanget. Vi bortser därför från denna 

mängd i rapporten. 

7.1.2 Omhändertagandekapacitet 

Det finns en del siffror för omhändertagandekapaciteten i Sverige. Dessa återfinns i Tabell 7. Sammanlagt 

togs 2004/2005 emot ca 13 000 ton förpackat livsmedelsavfall. Inom ett par år beräknas ytterligare 

ca 30 000 ton kunna tas emot, varav den nya anläggningen i Eskilstuna står för hälften och resterande 

del i stor utsträckning beror på kapacitetsökning på NSR. En gissning är att kanske 40 000 ton 

kan tas emot om 3-5 år. 

Dessa siffror är dock mycket osäkra. En del, t ex Björnhyttan och Merab, mäter hur mycket färdig produkt/biogasråvara 

de får ut, vilket är lika med det förpackade avfallet in minus förluster i processen 

och rejekt. Flera, t ex NSR och Merab, pressar också annat, som t ex hushållsavfall, och särredovisar 

inte just den förpackade fraktionen. Dessutom är flera anläggningar under uppbyggnad och intrimning 

och har inte nått full kapacitet, t ex i Borås och Safe recycling i Östersund. 

7.1.3 Produktion kontra omhändertagande 

Med utgångspunkt från siffrorna ovan kan konstateras att i runda tal hälften av det uppkomna förpackade 

livsmedelsavfallet skulle kunna tas omhand inom några år. Detta innebär alltså att det borde 

finnas potential för utbyggnad. 

Om man enbart tittar på butiksavfallet borde detta vara ganska väl relaterat till befolkningsmängden 

eller, särskilt i fall av intensiv gränshandel, omsättningen i butiken. I så fall kan man se en viss brist på 

omhändertagande i norra Sverige, i så måtto att det finns få anläggningar. I södra Sverige, särskilt i 

Skåne och sydost om Stockholm (Eskilstuna och Linköping) finns det anläggningar. Å andra sidan bor 

här en mycket stor del av befolkningen. Ett beslut om utbyggnad eller nyetablering av en separationsanläggning 

beror också på om det finns någon större livsmedelsindustri i närheten Det är alltså svårt 

att peka ut precis var man bör bygga ut, men en indikation kan finnas i denna rapport. 

Ett förslag är att man räknar på befolkningsunderlaget utifrån siffrorna från DalaAvfall och omsättning 

på butikerna i regionen, lägger till eventuell livsmedelsindustri och jämför detta med befintlig 

kapacitet. 

46

Det kan också finnas anledning att titta närmare på svårare avfallstyper, se fortsättningen på detta kapitel. 

7.2 Slutsatser av internationella erfarenheter 

7.2.1 Dagsläget 

Utblicken i övriga Europa bekräftar att tekniken inte är färdigutvecklad. Projektet har också konstaterat 

att det inte finns mycket att hämta i utlandet. Frågan kring separation av förpackat livsmedelsavfall 

är relativt ny inom hela EU, och arbetet är i sin linda. De flesta länder verkar knappt ha börjat tänka på 

frågan och Sverige ligger absolut i framkant. 

Det enda land som arbetar med frågan i stor skala verkar vara Tyskland, som ju en längre tid satsat 

mycket på biologisk behandling. Tyskland är också dominerande vad gäller tillverkning av utrustning. 

Det finns flera olika varianter att välja på. Tillverkarna av t ex silar och kvarnar tillverkar även liknande 

utrustning för andra ändamål, vilket betyder att de har erfarenhet av tekniken i sig och att det borde 

finnas kompetens och resurser för utveckling när marknaden för utrustningen ökar. 

Översikten över tillgänglig teknik kan på intet sätt beskrivas som fullständig, men visar ändå att de 

flesta av de tekniska leverantörerna är kända sedan tidigare i Sverige. Värdet av en mer fullödig översikt 

över teknik i övriga Europa kan bedömas vara begränsad i dagsläget eftersom området är relativt 

nytt. Risken är nämligen stor att en mer ordentlig översikt är inaktuell i samma ögonblick som den är 

färdig. Svenska anläggningar och kommuner som är intresserade av att köpa in teknik rekommenderas 

därför att med denna rapport som utgångspunkt leta själva i sina nätverk. Om tre till fyra år kan det 

dock vara intressant med en mer ordentlig internationell marknadsöversikt. 

7.2.2 Framtiden har potential 

Frågan om hantering av organiskt avfall är aktuell och diskuteras för närvarande intensivt inom EU, 

vilket troligen leder till att fler länder kommer att följa Sveriges exempel att införa deponiförbud för 

organiskt material. Detta förbud stöder sig ju på en EG-förordning, och om fler EU-länder inför liknande 

förbud kommer utvecklingen att ta hand om förpackat organiskt material förmodligen att sätta 

fart inom unionen. 

Från början var tanken att EU skulle utveckla det s k Biowaste-direktivet. Detta syftade till att öka 

återföringen av näringsämnen från biologiska avfall till åkermarken, med bevarande av kvalitet och 

hygienisk säkerhet. Detta direktiv ser inte ut att bli av för närvarande, utan lades i träda i juni 2005. 

Detta innebär dock inte att frågan är avförd från dagordningen. Tvärtom finns många aktörer som trycker 

på för att få till stånd direktivet, eller för att uppnå samma syften via andra vägar. Det ingår inte i 

detta projekt att göra någon sammanställning av hur frågan står idag. Dock kan konstateras att det 

händer saker på EU-nivå och att organiskt avfall anses vara en viktig framtidsfråga. 

Framtiden innebär både problem och möjligheter. Problemen ligger i att det inte finns så mycket 

draghjälp från utlandet, utan vi i Sverige får förmodligen göra det mesta jobbet själva. Möjligheten i 

detta ligger naturligtvis i den potential för export av såväl tekniska som systemmässiga lösningar som 

47

ligger öppen för den som är först på plan. Den som intar en ledande ställning har också störst möjligheter 

att påverka standarder, direktiv och andra styrande dokument som kan komma i framtiden. 

Sverige har en position som är viktig att värna om. Vi har ett försprång gentemot omvärlden och dessutom 

ett relativt gott kommunikationsklimat som gör det möjligt att utveckla ny teknik i nära samarbete. 

När andra länder, framför allt inom resten av EU, men på sikt hela världen, behöver ta tag i frågan 

om organiskt avfall, och förpackat avfall i synnerhet, finns goda möjligheter till export på en 

mycket stor, t o m global, marknad. 

7.3 Hur fungerar dagens anläggningar för olika avfallstyper? 

De anläggningar som finns idag ser olika ut och fungerar också lite olika. 

För enklare avfall, såsom lättflytande livsmedel i tunna förpackningar, verkar tillgänglig teknik fungera 

tillfredställande. Plast och pappersförpackningar är lättast att hantera. Dessa blir till en brännbar fraktion 

som är relativt lätt att förvara, transportera och förbränna. Är dessutom innehållet i förpackningarna 

flytande eller näst intill flytande, t ex mjölk, juice, ärtsoppa, vaniljsås etc är det inte så svårt att få 

ut innehållet ur förpackningen. 

För mer trögflytande avfall, vakuumförpackade varor, varor i nät och glasburkar har någon rationell 

och bra fungerande teknik inte hittats. Även om separation sker blir återstoden oren, förpackningarna 

kladdiga etc. Innovativa lösningar såsom SafeRecyclings sätt att separera kladdiga avfall visar att det 

långsiktigt inte finns någon anledning att nöja sig med låga separationsgrader och kladdiga förpackningar 

i slutändan. Mycket utvecklingsarbete återstår dock. 

Plåtförpackningar fungerar dåligt i all teknik utom komposteringen i Björnhyttan. Även där kan det 

hända att hela plåtburkar hamnar i rejektet. 

Glasförpackningar fungerar bara i komposteringen i Björnhyttan. Glaset skiljs av som glaskross med 

hjälp av en sikt. Återvinning av glasburkarna är omöjlig, och även återvinningen av glaset som material 

är svårt, eftersom även annat (keramik, porslin, småsten mm) kommer med i samma fraktion. Detta 

står i kontrast till returflaskhanteringen hos våra bryggerier som ju återanvänder flaskor i stor skala. 

Skillnaden beror dels på att returflaskor är standardiserade, dels på att innehållet är lätt att få ut ur 

flaskan och lämnar rester som är enkla att ta bort i en diskanläggning. Dock påstår sig Eskilstunaanläggningen 

kunna klara viss mängder glas och plåt när driften sätter igång. 

7.4 Praktiska/administrativa problem för avfallsproducenterna 

7.4.1 ABP -förordningen 

En väsentlig aspekt på avfallshanteringen är de ramar som ABP-förordningen sätter [5]. I praktiken 

blir det mycket svårt att kompostera animaliskt förpackat avfall av typen kött- och fiskprodukter, eftersom 

kraven på 12 mm storlek, 70°C i en timme måste uppfyllas i hela massan. Däremot kan bröd, 

pasta, smördeg och liknande komposteras enligt övergångsbestämmelserna i Kommissionens förordning 

nr 197/2006 [9] som gäller t o m 31 juli 2007. 

48

Rötningsanläggningar med hygieniseringssteg kan däremot ta emot detta avfall på ett smittsäkert sätt. 

Detta innebär att de som komposterar frukt- och gröntavfall måste se till att rester från köttdisken inte 

hamnar fel. En fullsortimentsbutik måste alltså i så fall sortera i minst två fraktioner. Detta kräver utrymmer 

och kunskap hos personalen. 

7.4.2 Avfallsinsamlingen inte anpassad för butiker 

En del av butikernas bekymmer beror säkerligen på att man har upprättat ett system avsett att fungera 

för hushåll som man sedan skalar upp till butiksnivå. Det är dock två helt olika verksamheter med 

skilda förutsättningar för privatpersoner, som har små mängder och eget intresse av att det fungerar, 

och butiker. Här kommer också krav gällande arbetsmiljö, livsmedelsverkets regler mm in och komplicerar 

frågan. 

Handeln anser också att avfallshanteringen i alltför stor utsträckning är en kommunal angelägenhet. 

Det resulterar i att olika kommuner genom sin taxesättning vill stimulera till helt olika beteenden. För 

dagligvaruhandelns del, som i Sverige huvudsakligen utgörs av rikstäckande kedjor, förvånas man över 

de olika budskap som detta sänder. Det är inte effektivt att låta varje enskild kommun bestämma över 

prissättningen av de tjänster som behövs. 

För butiken förefaller den allra billigaste hanteringen vara förbränning av en blandad fraktion, innehållande 

allt organiskt och av organiskt nedsmutsat material. Det skulle innebära att butiken alltså 

endast har en fraktion för avfall. Resten av materialet, dvs well, kartong och plast, går till återvinning. I 

ett sådant scenario finns det kanske andra problemförpackningar, men det torde väl även här vara glas 

och metall. 

Om det organiska materialet ska återvinnas genom kompostering eller rötning, måste avfallsentreprenören 

skaffa sig en sådan utrustning som kan tömma förpackningar i enlighet med rapporten. Det rimligaste, 

både ur hanterings-, behandlings- och miljösynpunkt, förefaller då vara att allt organiskt hanteras 

som om det vore animaliskt. 

Dagligvaruhandeln ser oftast inte på avfallshanteringen som en del av affärerna utan som en nödvändig 

verksamhet som skall fungera så smidigt som möjligt. Avfallsentreprenörerna skulle kunna vara en 

leverantör av en denna tjänst, och erbjuda denna på affärsmässiga grunder. Här finns utrymme för 

betydande förbättringar. För butiken och dess personal är arbetssituationen sådan att allt som förenklar 

hanteringen, t ex genom mindre arbete för personalen, mindre utrymmeskrav och färre fraktioner, 

ökar sannolikheten för att avfallet skall kunna omhändertas på ett korrekt sätt och nyttiggöras. 

7.4.3 Internationaliseringen inverkan 

Utvecklingen går mot mer internationella varuflöden och det är inte längre självklart att livsmedelsföretagens 

huvudkontor ligger i Sverige. Inställningen till miljöfrågor är olika och miljöaspekter får inte 

alltid utrymme i de ekonomiska kalkylerna. Fungerande system i Sverige får konkurrens av andra system 

med andra förpackningar och andra producenter utanför Sverige som inte är med i de inarbetade 

systemen för återtagning. Som exempel kan nämnas att Arla, när de tar tillbaka sina osålda mjölkför- 

49

packningar, även får in mjölk från andra producenter, vilket de inte vill. Ett annat tydligt exempel är 

det system för returflaskor som Systembolaget och deras leverantörer kommit överens om och som 

tidigare gällde majoriteten av Systembolagets produkter. Efter det att Systembolaget blivit skyldig att 

öppna upp för fler leverantörer ökade behovet av att marknadsföra sig via en lätt igenkännbar och specifik 

förpackning, och retursystemet lades ner. 

7.5 Praktiska/administrativa problem för avfallsbehandlarna 

ABP-förordningens regler innebär begränsningar att använda kompostering som en behandlingsteknik 

för förpackat organiskt avfall. Få komposter kommer upp till de föreskrivna hygieniseringskraven 

(temperaturerna) i hela massan. Alternativet är att hetta upp det förpackade avfallet till de föreskrivna 

70 graderna i en timme, nedmalt till 12 mm storlek. Förutom att detta är dyrt och krångligt så är det 

endast med svårighet som materialet sedan kan komposteras. Materialet riskerar att bli för fuktigt och 

finfördelat för att fungera bra i en kompost, som ju kräver att luften kommer åt överallt. Från och med 

2006 t o m 31 juli 2007 kan dock vissa fraktioner, såsom bröd, pasta och smördeg, undantas från dessa 

krav [9]. 

Vissa plast/pappersförpackningar är svåra att hantera i de anläggningar som bygger på att vätska pressas 

ut för vidare behandling i en biogasanläggning. Det är platta förpackningar med relativt fast innehåll. 

Typiska exempel är skivor av lax, skinka, salami etc som ligger på en pappskiva och täcks av en 

plastfilm. Dessa livsmedel kommer inte ut ur förpackningen med mindre än att man drar av hela plastfilmen 

från pappskivan. Att bara punktera emballaget hjälper inte. Alternativet är att strimla hela förpackningen 

och mekaniskt separera förpackning och innehåll. Detta kan tekniskt sett göras t ex genom 

kompostering i en roterande trumma med efterföljande siktning. Eftersom nästan alla livsmedel som 

är förpackade på detta sätt är animaliska kommer man dock tillbaka till problemet med hygienkraven i 

ABP-förordningen. 

Vissa tekniska system, t ex det som finns i Borås, ger upphov till stora förluster av organiskt avfall. 

Detta kan leda till dåligt uppfyllda miljömål och lägre intäkter pga mindre biogasproduktion. Mer akut 

är dock att restfraktionen fortfarande är organisk och inte kan deponeras, och att den i vissa fall t o m 

kan tänkas falla under ABP-förordningen. En teknik utan förluster av organiskt livsmedelsavfall riskerar 

dock att ge en oren bionedbrytbar fraktion, varför en avvägning måste göras. Några anläggningar 

rapporterar dock mycket god separation, t ex Merab. 

7.6 Driftsproblematik 

7.6.1 Kvalitet på den organiska fraktionen 

En anläggning som krossar glas- och plåtförpackningar kan ha svårt att bli av med alla fragment av 

förpackningsmaterial. Detta är ett mindre problem om man tillverkar kompost som sedan används t ex 

för att täcka deponier. Om man däremot vill använda komposten till t ex villaträdgårdar kan detta utgöra 

ett problem. I en biogasanläggnings vill man inte ha in glasbitar eller plåtstrimlor eftersom detta 

kan ställa till problem i processen. 

50

De anläggningar som främst ägnar sig åt att tömma papper och plastförpackningar på sitt flytande innehåll 

har dock små problem med förpackningsrester, eftersom förpackningen oftast hänger ihop i ett 

stycke även efter tömning. Det flytande materialet rinner dessutom igenom en sil, som med rätt storlek 

på hålen kan få materialet mycket rent från mekaniska föroreningar. 

7.6.2 Driftstörningar 

Glas och plåt kan ge upphov till driftstörningar, men detta kan ofta lösas, exempelvis med att man reverserar 

skruven i en skruvpress. Här verkar skruvpressarna vara hyfsat robusta och driftsäkra. Anläggningen 

i Borås är av en delvis annan typ och har haft stora problem med driftstörningar. Framför 

allt är det valvbildning ovanpå den inledande kvarnen som givit upphov till problem. Materialet kommer 

helt enkelt inte ner i kvarnen och hela flödet stannar upp. Material som sönderdelas i strimlor kan 

också ge mekaniska problem och fastna, linda sig runt delar etc. 

7.6.3 Förluster 

Förluster av organiskt material kan ske på många sätt. En stor förlust sker genom att mycket material 

går med förpackningen. Om man slammar upp avfallet så som man gör i Borås kommer en hel del av 

det organiska materialet att följa med förpackningsfraktionen ut, helt enkelt för att det häftar vid förpackningen. 

Samma problem kan man få i bl a skruvpressarna om man har råvaror som har fast konsistens 

eller omges av skal eller nätpåsar. Det är t ex mycket svårt att få ut allt organiskt material ur en 

nätkasse med apelsiner, både p g a nätet och för att skalet på citrusfrukter är mycket motståndskraftigt 

mot mekanisk påverkan. Även plastade gurkor och liknande kan bli problem. Gurkan pressas sönder, 

men det blir inte nödvändigtvis hål i plasten, och resultatet blir att allt går till förpackningsfraktionen. 

Finns det en förbehandling kan en del material också skickas ut som rejekt, t ex hela plåtburkar som 

skiljs av med magnet med innehåll och allt, eller hårdfrusna salladshuvuden som inte går sönder i 

kvarnar och krossar utan kastas ut ur processen. Båda exemplen är från komposteringsanläggningen i 

Björnhyttan. 

I Borås hanterar man materialet i en slurry som luftas. Det finns indikationer på att en del organiskt 

material försvinner i den okontrollerade biologiska process som luftningen sätter igång. 

7.7 Utvecklingsbehov 

Det är helt klarlagt att behovet av omhändertagande av förpackat livsmedelsavfall inte är täckt. Särskilt 

gäller detta om avfallet är: 

• Animaliskt 

• Fast 

• Förpackat i glas, plåt eller plastfilmstäckt kartongskiva 

Det utvecklas också nya förpackningstyper i rasande fart. Nya material, kombinationer av olika material 

och dubbla förpackningar betyder nya behov av lösningar. Det blir också allt vanligare med vidhängande 

extramaterial. Nyligen (okt 2005) såldes t ex en glass, förpackad i den vanliga pappersförpackningen 

och sedan lagd 20 i taget i en kartong, med en CD-skiva innehållande ett dataspel inuti 

51

kartongen. Ett enstaka exempel i små volymer, men ändå en illustration till vad som kan hamna i avfallet. 

Detta innebär att det finns utrymme för utveckling av tekniker som är robustare och klarar fler typer 

av förpackningar. 

Vad gäller utbyggnad av kapaciteten ger denna rapport vid handen att den skulle kunna ungefär fördubblas, 

men transportkostnaden är viktig i sammanhanget, så innan utbyggnad görs bör en utredning 

av lokala förhållanden, så som typ av råvara, typ av förpackning och mängder, göras. 

Även förpackningarna utvecklas ständigt. En förhoppning är att förpackningstillverkare tänker på frågan 

om tillvaratagande av både tom och fylld förpackning redan då den designas. Det finns här ett behov 

av tydligare återkoppling mellan avfallshantering och produktutveckling på förpackningsfronten. I 

den mån det finns en sådan återkoppling idag verkar den inte vara systematisk. Ett sätt att åstadkomma 

en sådan återkoppling är att tydliggöra de kostnader som uppträder till följd av hanteringen 

och/eller behandlingen av en särskilt besvärlig förpackning. Dessa särskilt besvärliga förpackningar 

kunde då belastas med de kostnader som avfallshanteringen av dem medför. 

Det finns olika sätt att komma tillrätta med en problemförpackning. 

• Leverantören byter till en mindre problemfylld förpackning. Exempel finns t ex på att man 

gått ifrån PVC 

• Leverantören själv ska ta tillbaka osålda produkter. Detta har varit regel inom t ex brödområdet, 

men är nu på väg att försvinna. 

• Avfallsentreprenören skaffar utrustning som kan hantera även dessa förpackningar. 

7.8 Insamling av avfallsdata 

Det stod redan tidigt i projektet klart att insamlingen av data från avfallsproducenterna skulle bli problematisk. 

Trots att man enligt avfallsförordningen är skyldig att bokföra avfallsmängderna finns ingen 

skyldighet att dela upp avfallet i de kategorier som skulle behövas för att få en samlad bild av behovet 

av omhändertagande av det förpackade livsmedelsavfallet. Avfallet upplevs, naturligt nog, som en 

bifråga av butiker, grossister och andra avfallsproducenter, och intresset för att ägna tid åt detta är 

svalt. 

Skulle man i framtiden vilja ha säkrare data finns det dock möjligheter att komma framåt. Det finns 

flera förslag som skulle ge fler och säkrare data: 

• Införande av en tydlig klassificering av det förpackade avfallet i ett antal väldefinierade kategorier 

(vätskekartong, glasburk etc) som skulle vara lika för alla och därmed ge jämförbara 

data. 

• Identifiering av olika förpackningstyper med hjälp av en kod på själva förpackningen som sedan 

kan läsas av vid kassationen. Alternativt kan befintliga EAN-koder användas, kombinerat 

med programvara som sorterar in alla varor i rätt kategori ur förpackningssynpunkt. 

• Noggrann plockanalys av ett antal utvalda avfallsströmmar, t ex butiker i olika storleksklasser. 

52

Vad gäller statistik kan nämnas att EU har antagit en avfallsstatistikförordning som Naturvårdsverket 

är skyldiga att uppfylla. SMED, ett konsortium mellan SCB, SMHI och IVL) har ett 9-årigt avtal på att 

sköta den rapporteringen. Eurostat vill ha in uppgifter om allt uppkommet avfall inom alla olika näringsbranscher 

(SNI) i respektive land. Butiker hör dessvärre till den bransch där det har beviljats uppskov 

för att lämna information om uppkommet avfall. Dock måste siffrorna för 2006 tas fram senast 

2008. Det återstår att se på vilken detaljnivå som handeln rapporterar detta. 

7.9 Oklara riktlinjer 

Ett av de problem som verkar mest onödigt är problemet med de oklara riktlinjerna och den bristande 

samsynen hos myndigheter vars ansvarsområden överlappar. 

Klarare direktiv för hur miljömålen för återvinning av näringsämnen skall uppnås skulle underlätta 

arbetet betydligt. I dagsläget verkar detta vara helt upp till kommunerna. 

Alla är dessutom inte överens om mål, metoder och definitioner. Jordbruksverket är t ex inte helt 

överens med Naturvårdsverket om definitionen på matavfall. Jordbruksverket anser också att butiksavfall 

är verksamhetsavfall, men Naturvårdsverket håller inte med. När det gäller matavfall från hushåll, 

storkök och restauranger faller det utsorterade avfallet under ABP-förordningen, men blandat 

avfall faller under miljölagstiftningen. Det innebär att det gärna upplevs som om det inte lönar sig att 

sortera, utan bara blir krångligt. Om man vill återvinna näring borde det tvärtom tas fram incitament 

för att sortera. 

En annan intressant fråga är att butiksavfall inte omfattas av undantaget från ABP-förordningen på 

samma sätt som restaurangavfall, hushållsavfall och avfall från storkök. Vissa butiker har restaurang 

eller kafé-verksamhet och får då två typer av avfall som faller under två olika regelverk – butiksavfall 

som faller under ABP-förordningen och restaurangavfall som faller under miljölagstiftningen. 

Inom livsmedelsindustrin finns en förståelse för att t ex obehandlat kött måste hanteras på ett hygieniskt 

säkert sätt. Däremot är det svårare att förstå att t ex färdiga köttbullar, som är ordentligt genomstekta, 

inte kan likställas med storköks- och restaurangavfall bara för att de kommer från en industri. 

Tillsynen av både butiker, livsmedelsindustri och avfallshantering är starkt decentraliserad. Det finns 

goda belägg för att denna tillsyn har en kvalitet och en kvantitet som varierar betydligt mellan olika 

landsändar [10]. Särskilt där kommunerna är små borde ökat regionalt samarbete vara av godo. 

Det är inte bara mellan myndigheter som oklarheter finns. REPA-registret har som uppgift att tillhandahålla 

återvinningsmöjligheter för förpackningar. Här finns statistik över hur mycket förpackningar 

som återvinns. Man kan anta att någon på REPA jämför antalet försålda förpackningar med antalet 

återvunna, annars är det svårt att räkna ut återvinningsgraden. Däremot har de ingen kontroll över 

vad som händer med de förpackningar som inte återvinns, och ansvaret för dessa förpackningar ligger 

inte hos REPA. 

En ökad samsyn och en genomgång av regelverken utifrån produktionskedjan efterlyses av många inblandade 

aktörer. Ett första steg skulle kunna vara att ha gemensamma seminarier där t ex Jordbruks- 

53

verket, Livsmedelsverket och Naturvårdsverket informerar om regelverken och att dessa seminarier 

skulle kunna vända sig till tillverkare, avfallshanterare, miljöinspektörer och beslutsfattare samtidigt 

54

8 Vidare arbete 

Det finns naturligtvis en hel del att göra vad gäller teknikutveckling. Innovativa modeller för att separera 

förpackning och innehåll utan att mosa alltihop skulle ge renare, och mer återvinningsbara, förpackningsfraktioner. 

Likaså teknik för att omhänderta glas och plåt på ett bättre sätt behöver utvecklas. 

Hur renheten på den organiska fraktionen påverkas av teknikval och förpackningstyp är inte heller 

känt. Även förlusterna är av vikt – teknik som tappar hälften av det bionedbrytbara materialet bör 

kunna förbättras. 

Det skulle också vara av intresse att utveckla en teknik för att kompostera animaliskt avfall som lyder 

under ABP-förordningen. Vissa av dessa avfallsslag är fasta till konsistensen och lämpar sig dåligt för 

skruvpressning för vidare befordran till biogas. 

I denna studie redovisas ju exempel på system för återvinning av förpackat livsmedel, där innehållet 

går till rötning eller kompostering och förpackningen (oftast) går till förbränning. Studien omfattar 

emellertid inte någon bedömning av om mer allmänt utbredda system skulle vara resurseffektiva, av 

storleken på miljövinsterna och av systemens påverkan på möjligheterna att nå andra miljömål än miljömålet 

för biologisk behandling. För en sådan bedömning fordras en jämförelse mellan de nyttigheter 

och belastningar som system för omhändertagande av förpackat avfall bidrar till och de nyttigheter 

och belastningar som uppstår i dag för att uppnå samma funktioner. Sådana systemanalyser kräver 

större kännedom än vad denna studie kunnat ge när det gäller genererade mängder, transportavstånd, 

logistik, lagringsmöjligheter, energiförbrukning, renhetsgrader och utbyten för olika separationstekniker, 

utflödenas värden för förbränning och gödsel osv. Ett exempel är data från plockanalyser av butiksavfall, 

som av kostnadsskäl inte kunnat genomföras inom ramen för projektet. 

För förpackningsindustrin är utmaningen att få fram nya förpackningar som kombinerar lång hållfasthet 

och ett bra mekaniskt skydd för produkten med en förbättrad tömningsbarhet. 

Tills vidare tror vi dock att en ökad information i alla led skulle vara till nytta. Seminarier om avfallshanteringen 

för butikspersonal- och ansvariga tillsammans med representanter för avfallshanteringsnäringen 

skulle säkerligen öka både omfattning, utbyte och renhet. Lika viktigt är att olika myndigheter 

kommer överens om hur denna hantering skall skötas och vem som har ansvaret för tillstånd och 

tillsyn. 

55

9 Referenser 

9.1 Rapporter mm 

[1] NFS 2004:4 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om hantering av brännbart 

avfall och organiskt avfall. Beslutade 14 april 2004. Utkom från trycket 14 maj 2004 

[2] Lindberg, A och Norin, E, Beskrivning av biologiskt avfall. Vägledning vid val av behandlingsmetod, 

RVF Rapport 1996:8, RVF, 1996 

[3] Jarlsvik, T, Kartläggning av insamlingssystem för lättnedbrytbart biologiskt avfall från restauranger, 

storkök och butiker, RVF Rapport 2002:2, RVF, 2002. 

[4] Packforsk 2000: Spill och kassationer – en studie över hur mycket livsmedel som förstörs 

i livsmedelsbutiker. Erika Ahlqvist, Daniel Palm, D-uppsats Uppsala Universitet, Packforsk 

rapport 193, mars 2000 

[5] EG nr 1774 / 2002, den 3 oktober 2002, om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter 

som inte är avsedda att användas som livsmedel. Finns att ladda ner på sjv.se, avd 

”djur och veterinär” 

[6] Leander, J, och Stålhandske, L, Matavfall från restauranger, storkök och butiker, RVFrapport 

2006:07, 2006. 

[7] En kriminalberättelsebaserad kartläggning av den alkoholrelaterade brottsligheten, Rikskriminalpolisen, 

RKP KUT Rapport 2004:10b, och Tullverket 15326/04/2, 2004 

[8] Ramböll, 2000, Allborg Kommun, Vurdering af Dewaster til forsortering af kildesorteret 

organisk husholdningsaffald 

[9] EG nr 197/2006, den 3 februari 2006, om övergångsbestämmelser enligt förordning EG 

nr 1774 / 2002, den 3 oktober 2002, avseende insamling, transport, behandling, användning 

och bortskaffande av före detta livsmedel. Finns att ladda ner på sjv.se, avd ”djur och 

veterinär” 

[10] Att granska sig själv – en ESO rapport om den kommunala miljötillsynen, DS 2000:67, 

http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/62/79/aecad7db.pdf (från 070126) 

9.2 Personlig kommunikation 

[I] Viklund, Fredrik, Naturvårdsverket, tel 08 – 698 13 38 

[II] Leander, J., Carl Bro, tel, 08 – 785 85 00 

[III] Cedervall, J., NSR Helsingborg, tel 042- 10 75 70 

[IV] Eriksson, D., Stena Scanpaper, tel 0243 - 21 19 90 

56

[V] Jarlsvik, T., Borås kommun, tel 033 - 35 74 96 

[VI] Borg, T., Tekniska verken, tel 013-20 81 53 

[VII] Living, B., MERAB, tel 0413 - 684 45 

[VIII] Nyström, T., SYSAV, tel 040 - 635 18 00 

[IX] Gustavsson, E., Ekmaco ReAgro, erik.gustavsson@reagro.se 

[X] Rosvall, S., Tullverket 

[XI] Pihl, Å., pers.komm, Svensk Kartongåtervinning och Metallkretsen 

57

BILAGA1 

Sammanställning av resultaten från inventeringen vid ett antal av livsmedelstillverkare. I urvalet finns de flesta av branschens 

SNI-koder finns representera+A1de. Uppskattad total mängd förpackat livsmedelsavfall har beräknats med hjälp av nyckeltalet 

förpackat avfall/omsättning (kg/MSEK) per delbransch (genomsnitt för de inventerade industrierna där uppgifter kring både 

mängd och omsättning erhållits) multiplicerat med omsättningen per delbransch. 

Uppskattad 

mängd 

förpackat 


delbransch 

(ton/år) 

Total 

omsättning 

delbransch 

enligt SCB 

Förpackat 

avfall / 

omsättning 

Förpackat 


produktion 

Nettoomsättning 

vid 

denna 

Produktion 

vid aktuell 

anläggning 

...och 

förpackning 

Varav 

"innehåll"… 

SNI-kod Produktion Avfall Vikt 

MSEK/år kg/ton kg/MSEK MSEK 

ton 

produkt/år 

beskrivning ton/år ton/år % ton/år % 

0 --- --- --- --- --- --- 0 0 15 355 

Plastfilm, 

plasttråg, 

(konservburk) 

kreatursslakterier, 

köttstyckerier 

charkuterier och 

annan industri för 

köttvaror 

15.11 

15.13 

134 

500 

2 638 

15.12 fjäderfäslakterier Plastpåse 0 --- --- --- --- --- --- 0 0 2 318 

Plastfilm, 

plasttråg, 

0 --- --- --- --- --- --- 0 0 15 355 

(konservburk) 

Plastfilm, 

? ? ? ? ? --- --- ? ? 15 355 

plasttråg 

Metall, glas 

58 54 93% 4 7% 24 300 957 2,39 61 3 861 

och plast 

15.20 

Kartongtråg i 

2 ? ? ? ? 6 000 225 0,33 9 3 861 

kartong 

Glasburkar 124 110 89% 14 11% 51 700 936 2,40 132 3 195 

Övriga, 

huvdsakligen 169 160 95% 9 5% 51 700 936 3,27 181 3 195 

plast 

Plastflaskor 467 450 96% 17 4% 7 500 145 62,27 3221 1 590 

15.32 juice- och saftindustri 

Plastflaskor? 60 58 96% 2 4% 68 113 619 0,88 97 1 590 

annan frukt-, bär- och Glasburkar ? 10 100 ? ? 5 730 

15.33 

grönsaksindustri Plastpåse 0 --- --- --- --- --- --- 0 0 5 730 

fiskberednings- 

charkuterier och 

15.13 annan industri för 

köttvaror 

industri 

15.31 potatisindustri

Uppskattad 

mängd 



delbransch 

(ton/år) 

Total 

omsättning 

delbransch 

enligt SCB 

Förpackat 


omsättning 

Förpackat 


produktion 


vid 

denna 

Produktion 

vid aktuell 

anläggning 

...och 

förpackning 





ton 

produkt/år 


1 051 893 85% 158 15% 92 500 2 000 11,36 526 5 527 2 904 

Kartong och 

plastburkar 

industri för råa oljor 

och fetter, 

framställning av 

raffinerade 

vegetabiliska och 

animaliska oljor och 

fetter samt 

matfettstillverkning 

15.41 

15.43 

Vätskekartong, 

mindre mängd 750 728 97% 23 3% 915 600 7 500 0,82 100 25 848 

glas 

15.51 mejerier 

Vätskekartong, 

mindre mängd 310 301 97% 9 3% 236 382 2 809 1,31 110 25 848 

glas? 

2 720 

Kartong och 

61 58 95% 3 5% 24 000 1 300 2,54 47 2 528 

plastburkar 

15.52 glassindustri 

Kartong och 

? --- --- --- --- --- --- ? ? 2 528 

plastburkar 

119 

Papper 0 --- --- --- --- --- --- 0 0 3 839 

15.61 kvarnproduktindustri Papperspåsar, 

? --- --- --- --- --- --- ? ? 3 839 

karton 

industri för beredda konserv, 

15.71 

fodermedel samt för mindre mängd 220 200 91% 20 9% 17 000 120 12,94 1833 5 249 9 623 

15.72 

mat till sällskapsdjur kartong 

Plastpåse 720 708 98% 12,24 2% ? 325 ? 2215 10 880 

Plastpåse ? ? ? ? ? --- --- ? ? 10 880 

15.81 bagerier 

Plastpåse 3 500 3 441 59,5 58 000 ?* 60,34 ? 10 880 

Plastpåse ? --- --- --- --- --- --- ? ? 10 880 24 103 

Papper, 

knäckebröds- och plastfilm, 

? --- --- --- --- 20 000 900 ? ? 3 263 

15.82 

kexindustri 

kartong 

Papper 0 --- --- --- --- --- --- 0 0 3 263 

sockerindustri samt 

Papper, 

15.83 choklad- och 

0 --- --- --- --- --- --- 0 0 8 745 

kartong 

konfektindustri 

15.86 kaffe- och teindustri Plast 0 --- --- --- --- --- 0 0 2 561

Uppskattad 

mängd 



delbransch 

(ton/år) 

Total 

omsättning 

delbransch 

enligt SCB 

Förpackat 


omsättning 

Förpackat 


produktion 


vid 

denna 

Produktion 

vid aktuell 

anläggning 

...och 

förpackning 





ton 

produkt/år 


Glasburkar 22 20 89% 2 11% 14 111 93,1 1,56 236 2 839 671 

industri för senap, 

ketchup, kryddor och 

andra 

smaksättningsmedel 

15.87 

4 433 

Kartongtråg i 

? --- --- --- --- --- --- ? ? 3 717 

kartong 

annan 

--- 0 --- --- --- --- --- --- 0 0 3 717 

15.89 livsmedelsindustri 

Övriga, 

samt tobaksindustri 

huvdsakligen 427 404 95% 23 5% 9 200 358 46,41 1193 3 717 

plast? 

15.91 dryckesvaruindustri Glasflaskor ? --- --- --- --- --- --- ? ? 16 288 

Summa uppskattad mängd förpackat avfall för hela branschen (ton/år)= 47 846

JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik 

Bilaga 2 

Hantering/förbehandling av förpackat 

livsmedelsavfall 

Checklista vid anläggningsutvärdering 

ver 2 AE 050429 

Denna lista är utformad i första hand för en utvärdering utan mätningar ska göras. 

1. Systembeskrivning 

Beskriv hela upparbetsningsanläggningen. 

2. Innan test av maskin 

Fotografera och definiera substratet 

Fråga om buller – problem? Mätningar? 

Fotografera tom maskin 

Dokumentera miljön där maskinen står uppställd i 

3. Matning av maskin 

Funktionsbeskrivning 

Dokumentera hur materialet tillförs maskinen 

Fotografera 

Frågor till personal gällande denna metodik 

4. Drift av maskin 


Dokumentera driften, typ tid, om det går att läsa av visare, lampor mm. 

Fråga om effektbehov. (alt. finns märkeffekt angiven på maskinen) 

Studera maskinens funktion samt bedöma hur väl den utför frånskiljningen.

Kapacitet (om möjligt) 

5. Tömning av maskin 


2 

Dokumentera hur materialet tas ut från maskinen, både de tomma förpacknignarna 

och det organiska materialet 

Fotografera 


6. Test av slutprodukter 

Fråga om slutprodukternas vikt. (rejekt och ”produkt”) 

Fotografera och beskriv slutprodukterna. 

Finns det analyser på slutprodukter? TS? Plockanalyser? Sållning på labb? 

Finns andra analyser genomförda, tex tungmetaller? 

Finns aspekter på hygienisk kvalitet medtagna? 

7. Efter test av maskin 

Fotografera tom maskin innan den rengörs 


Annat 

Fråga om driftstörningar, lukt, buller, ergonomi, moment som upplevs farliga 

Dokumentera hur maskinen används av personalen, hur ofta, kapacitet, material 

som går bra/dåligt att köra. 

Se i övrigt SIKs frågor 

JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik

BILAGA 3

Vorbehandlung von Biomüll 

HESE UMWELT 

Pre-treatment of Organic Waste 

Mechanische Vorbehandlung 

von Biomüll mit dem Dewaster 

Mechanical pre-treatment of 

organic waste by dewaster 

Restmüll 

Residual waste 

Organische Fraktion 

Organic fraction 

Biomüll 

Organic waste 

Hese Umwelt GmbH 

www.hese-umwelt.de

Funktionsprinzip Dewaster 

HESE UMWELT 

Principles of the Dewaster 

Hese Umwelt GmbH 

www.hese-umwelt.de

DEWASTER ® - Sorting out the problems of mixed waste 

General presentation. 

The DEWASTER® system is a novel solution to the treatment of mixed waste streams containing 

a significant proportion of bio-degradable material, such as Municipal Solid Waste (MSW), 

Organic Fractions of Municipal Solid Waste (OFMSW) and Commercial Food Waste (CFW). 

The DEWASTER® system is build around the unique DEWASTER ® screw press which separates 

plastic, paper, long fibres and other foreign matter from OFMSW to extract the bio-degradable material 

as a pure bio pulp suitable for anaerobic co-digestion with sewage sludge, animal slurry or industrial 

organic waste. 

The DEWASTER® screw press was originally developed for additional sorting and conditioning of 

OFMSW for use in bio gas production. The first unit was delivered in spring of 1999 to a bio-gas plant 

involved in trials with processing of source sorted household waste originating from the municipality of 

Aalborg and number of surrounding municipalities in Jutland, Denmark. A short overview of the history 

and the objectives off the development of the DEWASTER ® - system is included in appendix 1. 

In addition to the DEWASTER® screw press, a further range of auxiliary equipment including bagopeners, 

shredders, drum sorting or screen sorting equipment, metal separators and containers which 

allows for a highly automated treatment of not only OFMSW, but also unsorted MSW and CFW has 

been developed. The basic purpose of the DEWASTER® process is the separation/sorting of mixed 

waste streams into its constituent parts, in particular the following fractions: 

• Pre-sorting reject consisting of paper and plastic “fluff” low in ash and chlorine and suitable for coburning 

in cement kilns and power plants. 

• Metals suitable for recycling. 

• Press reject from the DEWASTER® screw press consisting of some organic matter and fibrous 

materials and suitable for disposal through composting and use as cover material in landfill or incineration. 

• Bio pulp with 25-30 % dry matter, free of all fibrous long particles and other foreign matter, generally 

low on heavy metals and other pollutants and suitable for anaerobic co-digestion, e.g. in bio 

gas production. 

An example of the process design and the results obtained in using the DEWASTER® process on 

unsorted MSW is included in appendix 2. 

Through the separation process the DEWASTER® system enables targeted, cost efficient and environmentally 

friendly recycling, recovery and disposal operations for each part of mixed waste streams, 

in particular extended possibilities of co-burning and the recovery of the energy potential of OFMSW 

through bio gas production, a goal typically not achieved in composting operations and/or traditional 

landfill. The DEWASTER® system thereby presents a novel opportunity for achieving the diversification 

objectives of the EU landfill directive and/or to save on investment in new incineration facilities. 

A number of full scale trials with the DEWASTER® technology with both source-sorted and unsorted 

waste have been carried out a in Denmark and abroad and several commercial units were build and 

commissioned. A list of major reference projects is included in appendix 3. 

page 1 of 9


Appendix 1: Overview of the history and the objectives of the DEWASTER ® - system 

Background 

Beginning in the mid-1980s a number of Danish municipalities engaged in projects for the utilisation of 

the Organic Fraction of Municipal Solid Waste (OFMSW) based on source sorting, i.e. a separation of 

the organic (“green”, bio-degradable) and non-organic (“black”, non-bio-degradable) parts of domestic 

Municipal Solid Waste (MSW) at the individual households. 

Source sorting was normally accomplished by a two tier system of “green” and “black” garbage bags 

combined with particular collection schemes for certain types of waste, such as chemical waste, 

batteries, electronic equipment and recyclables). 

The aim of source sorting projects was to decrease the amount of (bio-degradable) waste for landfill or 

incineration and to utilise the OFMSW for heat and power production and for fertiliser. The utilisation 

of OFMSW was frequently accomplished by bringing the OFMSW to bio-gas plants for anaerobic codigestion 

with sewage sludge, animal slurry and/or industrial residues, thereby recovering a part of the 

energy potential of OFMSW in bio gas production. The waste remaining after co-digestion was utilised 

as fertiliser by spreading on farm land or by composting . 

The use of remaining organic matter as fertiliser entails stringent requirement that the input material 

for bio gas production, including OFMSW, is free of plastic, paper, metals and other items which are 

undesirable on farmland and adhere to threshold limits for heavy metals and various other pollutants. 

In Denmark, experience with the use of OFMSW in bio-gas production showed that the sorting quality 

from ordinary citizens was frequently insufficient, i.e. non-organic matter and organic matter with slow 

bio-degradability was put in the “green bags” through mistake or neglect and that , furthermore, the 

plastic and paper bags used for garbage collection themselves frequently left large amounts of plastic/paper 

which presented a problem both for bio-gas production as such and for the use of remaining 

organic matter as fertiliser. 

Aalborg 1999 – the first tests 

The idea for the DEWASTER system originates from a project at the bio gas plant at Vaarst-Fjellerad 

(VFB) in Jutland, Denmark. 

VFB is a facility based primarily on the processing of animal slurry. However, in 1998 VFB agreed with 

the municipality of Aalborg and number of surrounding municipalities in Jutland that trials should be 

carried out with co-digestion of other types of waste, including OFMSW. 

When operations started in 1998 it was soon discovered that the contents plastics in the OFMSW (in 

particular plastics from collection bags) was a serious, unanticipated obstacle to practical operations. 

In response to these problems the idea that plastics and other soft foreign matter could be separated 

from the organic part through a pressing process was devised. The idea was favourably received by 

advisors to the VFB project, and within a short period of time the first DEWASTER® screw press “prototype” 

was produced. 

The unit was operated by VFB/Aalborg municipality personnel on both OFMSW and CFW during trials 

at VFB in 1999 and 2000. Although the DEWASTER® screw press was at that time still a very untested 

product and the project management for the trials did not allow to make significant alterations to 

the unit, the results of the trials were considered very promising. 

page 2 of 9


Subsequently, Aalborg Municipality continued with further trials based on mechanical pretreatment/pressing 

of OFMSW in 2001-2002 in preparation of an ambitious large scale source 

sorting/collection scheme known as “Bio21Aalborg”. 

The trials for the preparation of the Bio21Aalborg project proved that the DEWASTER® process was a 

viable solution to the problems with use of OFMSW in bio gas production. However, the Bio21Aalborg 

project for other reasons suffered political adversity, and ultimately the plans for the introduction of full 

scale source sorting of MSW in Aalborg were abandoned in December of 2002. 

Holbaek 2001-2003 – development of the DESIZER and FEEDER 

While waiting for the outcome of the trials and political decision-making process in respect to the 

Bio21Aalborg-project the development of the DEWASTER® technology continued in a project with the 

Danish waste company Noveren concerning the treatment of OFMSW at Noveren’s waste handling/composting 

facility in Holbaek, Denmark. 

During the project all the separated waste from October 2001 until February 2003, all together approximately 

3,000 tonnes, was processed. In the process the DEWASTER® press was developed to 

the design known today and further ancillary technical equipment was developed to make DE- 

WASTER® a full-fledged system for treatment of OFMSW. 

DESIZER 

During the project at Noveren it became clear that the sorting quality of OFMSW in Holbaek was insufficient 

to make the DEWASTER® press run without stops. Especially bones and small hard objects 

such as stones and metals in the OFMSW stocked up inside the DEWASTER® press causing extended 

wear on the press augers and press basket and occasional downtime. In response to these 

problems a unit with two rollers which does not allow hard objects exceeding a certain pre-defined size 

to pass through to the DEWASTER® press was devised. This unit, now known as the DESIZER and 

the use of metal separation equipment has decreased wear and stops on the press unit considerably. 

FEEDER 

During the operation at Noveren many different waste types were tested and it was discovered that 

certain type of waste, especially. “wet” waste could result in large drop in output capacity due to insufficient 

feeding of the DEWASTER® press. The initial solution to this problem was to force-feed the 

DEWASTER® press using a sliding vane positive displacement pump capable of delivering a discharge 

pressure of more than 30 bar. 

Use of this pump was successful in respect to many waste types, but proved less than optimal in respect 

to very wet waste types. Consequently a new double auger press with screens for discharging 

the wet waste was developed and installed at the Noveren facility in October 2002. The unit, now 

known as the FEEDER, significantly increased output capacity on wet waste. 

Hamburg 2002 - The DEWASTER® mobile test unit 

In November 2002 a mobile DEWASTER® plant in order to be able to test the DEWASTER® process 

on waste from potential customers was completed. The mobile plant was first used from December 

2002 until February 2003 to process CFW (Restaurant/large kitchen waste and super market waste) 

page 3 of 9


and OFMSW from Hamburg, Germany in connection with trials for the preparation of the project for a 

bio gas plant at ETH headed by Hese Umwelt GmbH. 

After the tests in Hamburg the mobile test unit was used a for pilot projects in preparation of the 

Aarhus and Odense projects mentioned below. Furthermore, in 2004 the mobile unit has been used to 

process limited amounts of OFMSW originating from the municipality of Kristianstad, Sweden and 

CFW at the factory of NLM Combineering ApS in Vantinge, Denmark. 

Aarhus 2003 – Delivery of a full scale 8 tonne/hour DEWASTER®-Plant 

In March 2003 EWOC and the municipality of Aarhus signed an agreement for the turn-key delivery of 

a full scale DEWASTER® -plant with a capacity of 8 tonnes pr. hour. 

Commissioning of the Aarhus plant took place at the end of October 2003. The plant consists of two 

DEWASTER® presses each with a capacity of 4 tonnes/hour with DESIZER and FEEDER 

equipment and additional equipment for sorting out over-size objects, steel and other metals. 

Parallel to production, erection and commissioning of the Aarhus plant, 1,400 tonnes of OFMSW were 

processed on the test plant on a site placed at the Optical Sorting Station in Aarhus. 

Since its commissioning the permanent plant in Aarhus has processed app. 4,500 tonnes of OFMSW 

with satisfactory results. Operations was, however, abandoned in beginning of June 2004 due to a 

political decision to stop the supporting source sorting/separate collection schemes in the Aarhus 

area. 

The Aarhus plant has been conserved in operational state and is expected to be sold by Aarhus Municipality. 

Odense 2003 – DEWASTER® used on unsorted MSW 

In 2003 a project study funded by the Danish electricity company ELSAM and the Danish EPA (Environmental 

Protection Agency; Miljøstyrelsen) and NLM Combineering ApS was carried out at the 

MSW incineration facility in Odense, Denmark to determine whether DEWASTER® system was capable 

of treating unsorted MSW. During the EPA project the DEWASTER® process was used on a total 

of 400 tonnes of unsorted MSW in a total of 30 separate trials. 

The findings of the study were that DEWASTER® system was capable of producing bio mass from 

unsorted MSW in a quality and quantity (yield) comparable to that derived from OFMSW and to extract 

further fractions from MSW suitable for incineration or recycling. 

Thus, the project study in Odense suggests that the DEWASTER® system may pave the way for use 

of OFMSW in bio gas production without a requirement for source sorting. These are a very promising 

results in consideration of the fact that the operation of source sorting/separate collection schemes 

have been abandoned in many areas in Denmark (including Aalborg and Aarhus) for the fact that they 

are expensive and burdensome for both the citizens and the municipal waste collection companies. 

A more detailed description of the process design and the findings of the Odense project is included in 

appendix 2. Furthermore, an overwiew of previous DEWASTER® projects is found in appendix 3. 

page 4 of 9


Appendix 2: The DEWASTER® process applied to unsorted MSW in Odense, Denmark 

In 2003 a project study funded by the Danish electricity company ELSAM and the Danish EPA (Environmental 

Protection Agency; Miljøstyrelsen) and NLM Combineering ApS was carried out to determine 

whether DEWASTER® system was capable of treating unsorted MSW. 

EWOC A/S supplied and operated the DEWASTER® plant used during the project and NLM Combineering 

ApS was the project manager. The project was monitored by a steering group consisting of 

further representatives of interested parties, including the Technical University of Denmark. 

The final report of the project study was published by the Danish EPA in early summer of 2004 as 

Environmental Project 932/2004 ”Central sortering af dagrenovation” (”Central sorting of Municipal 

Solid Waste”). The report (in Danish with a comprehensive summary in English) is availble at the 

EWOC home page (www.ewoc.dk). 

The following provides an overwiew of some of the main elements and findings of the Danish EPA 

project. 

Process design 

During the EPA project the DEWASTER® system was used on a total of 400 tonnes of unsorted MSW 

from the city of Odense, Denmark. The basic process design employed may be illustrated by the following 

diagram. 

Receiving bin 

MSW 

Mass balances 

Bag opener 

Bulk refuse 

Screen 

Screen fraction 

Magnet 

Metal 

Desizer® 

Oversize 

Dewaster® 

Reject Biopulp 

The mass balances of separated fractions calculated as the average figures for treatment of 400 tonnes 

of unsorted MSW was as follows: 

Screen fraction 

(pre-sorting 

reject) 

36,9% 

Metal 

2,1% 

Oversize 

0,2% 

Biopulp 

23,0% 

Bulk refuse 

0,3% 

Press reject 

37,4% 

Please note that the mass balances for the operation of the DEWASTER® process depends largely 

on the composition of the MSW treated. Experience shows that due to differences in consumption and 

page 5 of 9


household preferences and practises unsorted MSW display a significant differences in composition 

from country to country or even between regions and cities within individual countries. 

Below is given an indication of the nature of the six fractions of waste separated during EPA study in 

Odense. 

Bulk refuse 

Bulk refuse consist in a variety of singular large items such as bicycle frames, plastic buckets, discarded 

electronic appliances etc. which are not allowed in the MSW, but placed in the MSW by mistake 

or through neglect. 

Screen fraction (pre-sorting reject) 

The screen fraction is very light and contains mainly plastic, paper, cardboard and textiles. The components 

are relatively large and intact and therefore easily recognisable. Some of the common components 

are plastic bags, newspapers, food packaging and diapers. 

Metal 

The metal fraction consisted in cans, bottle caps, cutlery and similar, and accounted for app. 2 percent 

of the total in put of MSW. The sorting quality and the type of magnet used was not optimised during 

the study and, thus, higher yields of metals for recycling may well be possible. 

Oversize 

A special device (DESIZER) takes out smaller hard items like non-ferro metal objects, bones, 

stones, ceramics and pieces of wood prior to the DEWASTER® press in order to increase press efficiency, 

prevent blockage and to prolong press life. 

Press reject 

The press reject is the dry fraction from the DEWASTER® screw-press. The fraction contains mainly 

paper- and plant fibres, plastic and non-organic components such as gravel, glass and aluminium. 

There are basically three ways of disposing this fraction: Incineration in a waste incinerator, co-burning 

in industrial plants or composting prior to landfill. In respect to incineration and co-burning the Danish 

EPA study concludes that press reject due to higher ash contents (i.e. contents of incombustible nonorganic 

material) has a lower heat value and a higher level of alkali metals and glass particles than 

average MSW, but a lower level of chloride 

Bio pulp 

Bio pulp is a brown/grey pasty mush, which resemble sewage sludge, but generally without any smell 

of rotten material. The bio pulp is easily digestible in anaerobic processes and after addition to a bio 

gas reactor, an increase in gas production is typically seen within one hour. 

The average yield of bio pulp achieved during the EPA study was 23 % of the in put MSW with 29- 

34 % dry matter. In Odense the OFMSW accounts for app. 39 % of the total unsorted MSW. The yield 

of 23 % in this study means that app. 59 % of the organic material was sorted out of the MSW. This is 

page 6 of 9


more than has typically been achieved by source sorting and separate collection of OFMSW in prior 

Danish studies. 

The remaining app. 40 % of organic matter which was “lost” is to a large extent paper fibres sorted out 

as part of the screen reject and in the press reject. The separation of paper fibres from bio pulp is desirable 

in respect to bio gas production, since paper fibres are typically not digested and, thus, simply 

increase the amount of sludge from the bio gas reactors which has to be disposed of while at the 

same time creating problems for use of sludge as fertiliser on farm land. 

Heavy metals and pollutants in bio pulp fraction 

The contents in the bio pulp of heavy metals and pollutants regulated in present Danish legislation 

was as follows: (calculated as the average figures for analysis performed on all samples taken during 

the EPA Study) 

Heavy Metals 

P016 P017 P018 P019 P030 P031 P032 P033 

Pb 33 4 20 3 17 1 20 2 15 5 11 1 38 8 17 0 

Cd 27 1 31 3 76 11 32 6 30 2 26 1 28 4 30 23 

Cr 23 1 21 4 26 11 18 0 19 0 13 0 39 1 36 3 

Cu 4 1 6 0 10 1 4 0 4 1 4 2 7 0 6 0 

Hg 650 159 136 72 84 14 54 33 7 3 15 0 6 6 12 0 

Ni 29 1 86 86 37 0 26 3 22 1 23 0 22 7 16 3 

Zn 4 0 7 2 4 0 3 1 5 0 5 0 5 1 5 0 

Values are displayed as average content of heavy metals as percent of permit limit for each metal. 

Values are based on two measurements (different laboratories). Small numbers are dispersion. In 

sample P016 Hg is higher than allowed. In sample P017 the level of Hg is allowed when using the rule 

that some samples may cross the limit up to 50%. 

Pollutants 

P016 P017 P018 P019 P030 P031 P032 P033 Avr. 

NPE 2,2 22 3,3 33 2,0 20 2,3 23 2,4 24 3,6 36 1,7 17 1,8 18 2,4 24 

PAH 0,8 27 0,5 17 0,8 27 1,3 43 0,4 13 0,6 18 0,4 12 0,5 16 0,7 22 

DEHP 36 72 93 186 130 260 200 400 62 124 29 58 32 64 65 130 81 162 

LAS 71 5 29 2 34 3 30 2 21 2 52 4 54 4 25 2 40 3 

Values are displayed in mg/kg DM. The small numbers is the percentage of the permit limit (NPE 10, 

PAH 3, DEHP 50, LAS 1300 mg/kg DM). LAS: Active component (anionic detergent) in detergents and 

cleaning materials. NPE: Active component (non-ionic detergent) in detergents and cleaning materials, 

etc. DEHP: Used as plasticiser/"softener" in plastic products, e.g. PVC and Mac183. PAH: The sum of 

nine individual substances found in oil/tar products 

page 7 of 9


The Danish EPA study shows that in respect to heavy metals and other unwanted chemical compounds 

such as LAS, NPE and PAH, the bio pulp was generally well within the threshold values of 

current Danish legislation for use in bio gas production. Only the level of DEHP (Di(2-ethylhexyl) 

phthalate) was generally above the limit. 

page 8 of 9


Appendix 3: List of major reference DEWASTER ® projects 

Location Time Type of plant Type of waste Amount Processed 

Aalborg 1999- 

2001 

Aalborg 2001- 

2002 

Holbaek 2001- 

2003 

Hamburg 2002- 

2003 

Aarhus 2003- 

2003 

Odense 2003- 

2003 

Aarhus 2003- 

2004 

Press unit (”prototype”) 

2 tonnes/h 

Press unit (”prototype”) 

2 tonnes/hour 

Permanent plant 

4 tonnes/hour 

OFMSW (Source 

separated household 

waste) app. 900 ton 

CFW (from kitchens 

and restaurants) 

app. 300 ton 

OFMSW (Source 



Mobile test plant Different types of 

commercial waste app. 200 ton 

Mobile test plant OFMSW (Source 




2 tonnes/hour 


8 tonnes/hour 

Unsorted MSW 

app. 400 ton 

OFMSW (Source 



Kristianstad 2004 Mobile test plant OFMSW (Source 



page 9 of 9

BILAGA 4

Date 

11 March 2005 

To 

«Namn» 

Fax no. 

«TelFax___» 

From 

Nils Hannerz, Researcher, JTI 

Request for information 

Unpacking of expired food / Waste handling 

Page 1 of 1 

We are doing a screening over available technology for handling of discarded 

packed foodstuff. The question is how to separate foodstuff from packing 

material. 

The screening is done on behalf of Swedish grocery industry and the Swedish 

Association of Waste Management. 

Our questions are: 

1. Do you offer any technology for Picking / Slicing / Shredding / Opening 

etc of packed food? 

2. Do you offer any technology for separation of food and packaging 

material? 

3. Do you have any experience from these types of waste? 

4. If you do not offer suitable technology – do you have any suggestions of 

other firms/organisations that we can contact? 

Please send your response to 

Mr Nils Hannerz, JTI 

nils.hannerz@jti.slu.se 

Telephone: +46 – 18 303 333 

Fax: +46-18 300 956 

Sincerely 

Nils Hannerz

Företag som bidragit med information till projektet: 

BILAGA 5 

Företag Internetadress 

Allan Bruks AB www.allanbruks.se 

ATM Maschinenbau GmbH & Co. KG www.atm-maschinenbau.com 

Austropressen Roither Maschinenbau Ges.mbH www.austropressen.com 

Avermann Maschinenfabrik GmbH www.avermann.de 

Bergius Trading AB www.bergius.se 

Bollegraaf Recycling Machinery www.bollegraaf.de 

BRT Recycling Technologie GmbH www.brt.info 

COPEX S. A. www.copex.fr 

DIG Entsorgungstechnologien www.big-pressen.de 

Doppstadt, Werner, Umwelttechnik GmbH & Co.KG www.doppstadt.com 

EuRec Technology GmbH www.eurec.de 

Franssons Recycling machines www.franssons.se 

GASSNER GmbH & Co. KG Maschinenfabrik www.gassner-online.de 

HAMMEL Recyclingtechnik GmbH www.hammel.de 

HERBOLD MECKESHEIM GmbH www.herbold.com 

HESE Umwelt GmbH www.hese-umwelt.de 

Holzmag Recycling Technology www.holzmag.com 

Huning Umwelttechnik GmbH & Co. KG www.huning.de 

IFE Aufbereitungstechnik GmbH www.ife-bulk.com 

Komptech GmbH www.komptech.com 

Kufferath, Andreas, GmbH & Co.KG www.kufferath.com 

Metso Minerals www.metsominerals.com 

Mogensen GmbH & Co. KG www.mogensen.de 

OP Maskiner www.opmaskiner.se 

Pühler GmbH www.puehler.de 

RoDAB www.rodab.se 

Rudnick & Enners www.rudnick-enners.com 

Synmet Deutschland GmbH www.recyclingtechnik.de 

TESAB www.tesab.com 

Twelker recycling-systeme www.twelker-recyckling.com 

Vecoplan www.vecoplan.de 

Werner & Weber www.werner-weber.com

BILAGA 6

BILAGA 7

BILAGA 8

TECHNICAL INFORMATION 

AKUPRESS ® A 

Screw Press 

! Dewatering 

! Unpacking 

! Separation 

AKUPRESS ! A " highest dry content 

" easy maintenance 

" solid construction 

" low investment cost 

" low operating cost 

" simple and uncomplicated handling 

Bilaga 8 

AKUPRESS ® A/SI TI/e 01

AKUPRESS ! A –fields of application and performance 

Bilaga 8 

dewatering of dry content dewatered 

material 

[% TG] 

! screenings 50 – 60 

! recycled film plastics after washing process 90 - 95 

! materials from waste preparation / recycling, 

in particular 

• paper- and cellulose residues 

• plastic residues 

• residues from PET-Recycling 

• pre-treated residual refuse 

45 - 60 

60 – 75 

60 - 75 

55 – 65 

! rejects from waste paper preparation 55 - 70 

! residues from chip- and fibreboard production 40 - 45 

! screenings from wet fermenting process 40 – 50 

! chicken- / turkeyfeathers 70 - 90 

! grass and herbs 30 – 40 

! fermenting substrates 30 - 50 

! as well as all other structured residues

Unpacking of Quantitative proportion 

! foodstuffs past their eat-by-date, in 

particular 

• mixed department store waste 

• liquid and pasty foodstuffs in cans 

• Tetra-Pack-products 

• beverages in PET, composite and tinned 

packagings 

• dairy products 

• ice-cream products 

! incorrect batches from food industry and 

other industries where liquid and pasty 

materials are filled 

filtrate 

(reusable 

organics) 

[%] 

70 – 80 

90 – 95 

> 95 

> 95 

90 - 95 

> 95 

on request 

Bilaga 8 

dewatered 

material 

(residual 

refuse) 

[%] 

20 - 30 

5 - 10 

< 5 

< 5 

5 – 10 

< 5 

on request 

Separation of Quantitative proportion 

! bio waste, in particular 

• municipal bio waste 

• bio waste from households 

• fruit residues, normal 

• fruit residues, wet 

• food residues 

filtrate 

[%] 

30 - 50 

40 -75 

60 - 80 

70 - 90 

approx. 90 

dewatered 

material 

[%] 

50 - 70 

25 - 60 

20 - 40 

10 - 30 

approx. 10

Operating principles AKUPRESS ! A 

The materials to be treated are fed to the screw via a filler chute and propelled by 

the screw towards the press outlet. Depending on the application, the screw speed 

can be unchangeable (constant) or changeable. 

The exit opening is kept closed by a conical ring which opens only when the 

internal pressure exceeds the pressing pressure (basically 2-5 bars). This pressing 

pressure is set by means of a pneumatic cylinder or pneumatic bellow. The 

internal pressure is built up by the screw action on the materials to be dewatered. 

filler chute 

screen basket 

The internal pressure drives the free liquids (and pasty stuff) of the treated 

materials through perforations of the basket enclosing the screw. Solids are 

retained and expelled by the screw through the press exit aperture. Depending on 

the application, it is possible to choose screens with different hole diameters or 

even screens with different sizes of slits. 

screw 

conical 

ring 

Bilaga 8

Characteristics AKUPRESS ! A 

" A wide filler chute ensures an input free from blockages 

" The generous spiral height and its large pitch allow the input of large solid 

lumps 

" Both screw and basket are cylindrical and hence non-clogging. The pressing 

pressure is created mainly by a conical throttling ring. 

New : For dewatering of rejects from pulp and woodpulp installations 

special screws with lower spiral height and conical pipe are used 

" The press opening is positively closed by the cone and this allows an input of 

very low consistency rejects. 

" The cone is positioned pneumatically. This makes it possible to set the 

pressing pressure reproducibly at any level required independent of the 

throughput quantity. On the other hand, it also allows automatic adjustment of 

the throttling aperture (i.e. the press opening) to the throughput. 

" The screw is supported by bearings at both ends. 

" The perforated basket consists of two half-shells laid or welded into a 

supporting structure which takes up the applied stresses. The whole press 

splits horizontally and this ensures simple maintenance. 

Alternative: The two parts of the basket can alternatively be 

mounted on steady half-shells which are only laid into a 

supporting structure 

" The perforated basket is fully enclosed so that the press water can be drained 

without splashing. 

" Important components like motor, gears, bearing and pneumatic cylinder are 

not specially made but are standard products of reputable manufacturers. This 

simplifies stocking of spares. 

" To prolong the life of the screw, all parts subject to abrasion are clad in highly 

wear resistant material. Repeated renewal of this layer is easily possible. 

" A standard consignment comprises, apart from the screw press itself, a 

pneumatic cabinet for control of the pneumatic cylinder and an electric cabinet 

providing the main operations as well as an electronic blockage fuse. 

" The screw presses can either be furnished in steel or stainless steel. The 

supports and baskets are normally made of stainless steel, the basic frames 

are finished in galvanised steel. 

Bilaga 8

Labelling key AKUPRESS ! A 

AKUPRESS ! A D - N 

Technical data AKUPRESS ! A 

drive power (kW - optional) 

screw diameter (mm) 

type AKUPRESS ! 

Size AKUPRESS ! A 250 500 625 

screw diameter (mm) 250 500 625 

depth of the conveying spiral 

! cylindrical design 

! conical design 

diameter of sphere able to go 

through 1) 

(mm) 

60 

60/40 

170 

170/110 

220 

220/140 

(mm) 60 170 220 

basket perforations diameter (mm) 1.5 to 10 mm, depending on 

application 

revolutions (1/min) 20 12 11 

installed power (kW) 11 22 37 

air pressure required for 

pneumatic cylinder or pneumatic 

bellow cylinder 

(bar) 5 5 5 

air consumption - minimal minimal minimal 

Bilaga 8

BILAGA 9

Katzenfutterdosen 

nach dem Schreddern und Waschen 

Pühler ! Reinigungstrommel

Test bei Pühler 

Pühler ! Reinigungstrommel

Test bei Pühler mit Katzenfutterdosen 

Einfülltrichter 

Schredder 

Reinigungstrommel 

ausgewaschenes 

Katzenfutter 

zerkleinerte, 

ausgewaschene Dosen 

Pühler - Reinigungstrommel

Pühler - Recyclinganlage 

MSV 300 mit Schredder und Reinigungstrommel 

Funktionsbeschreibung Pühler Recyclinganlage 

Arbeitsschritt 1 Produktrückgewinnung 

Das zu pressende Material wird über den Einfülltrichter der Einwegverpackungspresse zugeführt. 

Der Inhalt wird durch den Pressvorgang von der Verpackung getrennt und aufgefangen. 

Der Verpackungspressling wird über das Förderrohr dem Zerkleinerer (Schredder) zugeführt. 

Nach dem Zerkleinern auf ein Kornmaß von ca. 50 mm wird das Material über einen Zuführbogen 

in die Reinigungstrommel geleitet.. 

Arbeitsschritt 2 Reinigung der Verpackung 

In der Reinigungstrommel werden die Materialstücke durch Drehen der Trommel laufend gewendet 

und dabei mit Dampf oder Wasser von den Restanhaftungen zu recycelbarem Material gereinigt. 

Die Trommel wird über einen Antriebsmotor mit Vario-Verstellgetriebe angetrieben. 

In der Trommel angebrachte Wendeln erzeugen die Vorwärtsbewegung der Materialteile. 

Das kontaminierte Wasser wird in einer Auffangwanne aufgefangen und kann abgepumpt und 

ggf. gefiltert werden. 

Am Ende der Reinigungsstrecke fallen die gereinigten Blechteile aus der Trommel in einen 

Behälter, oder werden von einem Förderband abtransportiert. 

Die Reinigungstrommel ist mit einem geteilten Blechgehäuse umgeben, um den Dampf oder das 

Spritzwasser aufzufangen.

General view 

View into the funnel Conveyor tube with pressed piece 

Approx. 250 bottles before compression 250 bottles after compression 

Compression factor 1:8

RappoRteR fRån avfall sveRige 2007 

2007:01 Uppdaterade bedömningsgrunder för förorenade massor 

2007:02 Frivilligt åtagande - inventering av utsläpp från biogas- och uppgraderingsanläggningar 

2007:03 Nedbrytning av organiska föreningar i rökgasreningsprodukter vid avfallsförbränning 

2007:04 Hantering av förpackat livsmedelsavfall

Adress 

Telefon 

Fax 

E-post 

Hemsida 

Avfall Sverige Utveckling 2007:04 

ISSN 1103-4092 

©Avfall Sverige AB 

Prostgatan 2, 211 25 Malmö 

040-35 66 00 

040-35 66 26 

info@avfallsverige.se 

www.avfallsverige.se

2007:04 Hantering av förpackat livsmedelsavfall - Avfall Sverige

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?