Nummer 9 November 2003 - Bondersbyn

En tidning för
Kamlunge, Bondersbyn
och Börjelsbyn med
omnejd!
Nummer 9 – nov 2003
Utgivare: Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Hemvändarfest sid 1
Hemvändarbilder sid 2
Hemvändarbilder sid 3
Välkommen till byn sid 3
Tävling sid 3
En författare & notiser sid 4
Karl-Fredriks livstidsjord sid 4
Holger Berlin sid 5
Bondersbyn i flera färger sid 6
Att klubba lake sid 7
Slumpbergets boplatser sid 7
Var det vackrare förr? sid 12
Adress till Bondersbyarn:
c/o Sten Rönnberg
Bondersbyn 180
952 92 Kalix
epost: bondersbyarn@bondersbyn.com
Ekologisk Lanthandel!
Det finns planer att komplettera
Bondersbyns Livs
utbud med ett bredare
ekologiskt och lokalt producerat
sortiment.
Håll utkik i din brevlåda
efter en sortimentenkät
och intresseanmälan!
/Per Holmqvist
Lennart Larsson visar hur man bilar och timrar en stuga Foto: KG Hansson
I
Kommer du ihåg sommarens
HEMVÄNDARFEST?
Årets hemvändarfest hade vädret på sin sida. Det var varmt och soligt
så där som det ju var större delen av den gångna sommaren.
nledningen med bastu på Enaholmen
lockade så många att bastun gick
varm och fullsatt i många omgångar
från klockan 15.00 på fredag den 18
juli. Först damerna ett par timmar och
sedan herrarna till långt in på kvällen.
Men vid 8-tiden på kvällen for de flesta
till notdragningen i Bondeborg. Där
hade samlats ett femtiotal personer i
den ljumma sommarkvällen. Vi såg
notlaget dra ett par gånger och ha
turen att få litet fisk – dock inte i
mängder som det var förr i tiden. Vi
stirrade fascinerade på medan Lars-
Erik Holmberg bakade slobbor över
öppen eld och lät oss väl smaka av
resultatet som räckte till att föda om
inte femtusen dock flera procent av
de församlade.
På lördag var samling vid
bygdegården. Dit kom det så
småningom ett hundratal bybor och
Bondersbyarn 1

Kommer du ihåg…
andra besökare främst forna bybor. Olle Björkman
och Ingrid Widestig var konfrencierer med bravur.
Lars-Erik Holmberg berättade först om hur det
var på Bondersbyns plats långt före Bondersbyn
kom till som by. Ett kort sammandrag av hans
föredrag finns i en artikel av honom i detta
nummer. Sten Rönnberg fortsatta med tiden efter
att Bondersbyn blivit till ungefär 1500 e. Kr. fram
till nutid. Där tog Per Holmqvist vid och gav oss
visioner om Bondersbyn i framtiden. Men redan
under föredragen hade vi alla börjat mingla, fika,
titta på allt spännande utställt. Efter föredragen
blev det uppträdande av Bondersbyns sångkör,
Bondersbyns sångkör
Notlaget i Bondersbyn
Vid fikabordet Glader
2 Bondersbyarn
lokala spelemän och annat trevligt. Det var så
roligt träffas och prata med gamla bekanta i det
fina sommarvädret.
På söndag gick vi på gudstjänt i Brattlands bönhus
och for därefter upp till Viltfarmen där vi besåg
beredskapsmuséet och åt ärtsoppa, pratade med
varann och hade trevligt. En del njöt också av
färder på älven kring Åkerholmen i en färja som
Olle Björkman var kapten på för dagen.
Vi hade kul. Se på bilderna och tänk på allt det
trevliga nu i vintermörkret!
Sten Rönnberg
Ipigårn
Lyssna, vila, njuta

Hör vad som sägs
På spaning efter fisken – och vattnet
Ärtsoppa på Viltfarmen
Unga artister – Bondersbyns svar på Stefan och Krister
Välkomna till byn
Birgitta och Per-Åke Spets och
hunden Flisa (Flisa närmast
kameran)
bor sedan över ett år tillbaka isi
Fors isi Bratlate.
– Vi flyttade till Bondersbyn för
det är så fint här, och Flisa trivs
bland Olle Hanssons alla kattor,
berättar de båda unisont.
Det vägde mellan att flytta till
Skåne eller Bondersbyn för familjen
Spets. Men när Birgitta fick
jobbet på Naturbruksgymnasiet
så var valet enkelt. Detta beslut
har de heller inte ångrat.
– Det är så trevligt att komma
hem till Per-Åke när han har
lagat mat på woken nere vid
älven. Vi kan sitta där i flera
timmar och titta på månen,
trots att det är i november. Lite
bastu och en grillkväll, kan det
bli bättre? frågar Birgitta och
svarar själv.
– Jo, jaktlaget, du måste
skriva om jaktlaget, påpekar
Birgitta ivrigt.
Hon berättar att det är fantastiskt
att vara med i byns jaktlag.
– Trots att jag är enda kvinna
bland 28 män känner jag mig
både omhändertagen och välkommen.
Jag hoppas verkligen
att fler kvinnor börjar jaga.
De som känner Birgitta och
Per-Åke vet varför de är välkomna
överallt. De är ju så trevliga!
/ PH
TÄVLING!
Para ihop följande attribut med rätt
verktyg
1. Orv A. Räfs
2. Skjaft B. Lei
3. Fårk C. Kvåst
4. Låm D. Båshåka
5. Töj E. Swea
6. Ståka F. Yx
Rätt svar skickas till redaktionen.
Se adress på sidan 1.
––––––
Redaktionen är inte helt säker på
vilket som är rätt svar i tävlingen
i förra numret. Vi överlåter till KG
Hansson att avgöra om Kalle Nilssons
svar att bild nr 2 ska bort, är
rätt. ”Bild 1, 3 och 4 är från Neupolaforsen,
tvåan är från Lakåtan”.
Om det är rätt väntar en tröja!
Bondersbyarn 3

En författare
till i Bondersbyn
Karl-Gunnar Häggström har skrivit en
trevlig bok (Häggström, K.-G. (2003).
Att bli till i en liten by i Norrbotten,
Stockholm. Författarens bokmaskin. 214
sidor) för sina barnbarn och närmaste.
Han har meddelat mig att han tänker
trycka upp en andra upplaga av boken,
så att också andra kan få läsa den. Karl-
Gunnars avsikt med boken var att berätta
för sina barn och sina tio barnbarn först
och främst hur det var att växa upp för
honom i en by långt norrut från Västerås
där han bott de senaste årtiondena. Det
är en levande skildring av en tid, miljö
och människor som inte längre finns.
Naturligtvis är den som all god skönlitteratur
subjektiv och berättar en version
av händelser som andra som var med
kanske upplevde annorlunda. Redaktionen
i Bondersbyarn tycker att det vore
roligt om fler Bondersbyare, här boende
eller utflyttade, skrev om sina liv och sina
upplevelser. Fråga Karl-Gunnar hur man
gör. E-post: kghaggstrom@home.se
4 Bondersbyarn
Sten Rönnberg
Ipigårn
————
Notiser
• Årets älgjakt i Bondersbyns jaktvårdsområde
har varit lyckosam. Av
tilldelade 15 stora djur (kor och tjurar)
och 15 kalvar har man nu bara
kvar ett par kor och ett par kalvar att
skjuta. Älgjakten i byn som pågått
sedan början på september pågår till i
december. Första veckan jagade man
en 3-4 dagar, sedan i stort sett bara
kring veckohelger. Jaktlaget består av
28-29 jägare, ungefär hälften är nuvarande
och tidigare bybor.
• Gunnar ställer i Bondersbyarn nr 8
en fråga om hur man gör fil. Vi har
frågat åtskilliga bybor, men ingen har
provat hans metod, men alla har hört
talas om den. Redaktionen uppmanar
därför alla läsare att hjälpa till att
luska ut hur man gör fil, när man inte
har tätmjölk att tillgå.
• Skogsvårdsstyrelsen i samarbete med
AMS har under hösten röjt sly på
älvstranden från Pataudden ner till
Sågen, och arbetet fortsätter på andra
delar av älvstränderna i byn.
Redaktionen
Hörde att Peter Eriksson vill att
fyrahundra asylsökande ska komma
till Kalix. Vi håller tummarna för att
några av dem flyttar till Bondersbyn.
De är mycket välkomna!
Per Holmqvist
Karl-Fredriks livstidsjord
åter i hävd!
Livstidsjorden ristas.
Efter över 40 år i träda har nu den gamle soldaten Karl-Fredrik
Forss livstidsjord åter satts i hävd. Åtgärden är inte framsprungen
ur ett begär efter EU-bidrag, utan snarare ett begär
efter god potatis odlad i en gammal kulturjord.
Den gamle soldaten Karl-Fredrik Forss
fick frånträda sitt ämbete efter en hemsk
olycka i sågen i Lappträsk. Ena benet föll
för klingan och den resterande delen av
sitt liv fick han framhärda som en fattig
skomakare med huset fullt av barn.
Pensionen från Kronan var säkert som
en spotta i havet, men han fick behålla
det gamla torpet och 0,8 hektar jord runt
omkring, livstidsjorden!
En liten åkerplätt
Bakom huset och ladugården fanns en
liten åkerplätt och en lada. Man kan ana
att den jorden användes både till potatis
och korn. Ladan fick nog mer vara förvaringsplats
för myrhö som togs på de små
myrarna mellan Bomudden och Forshaga.
Ladan står numera hos Karl-Gösta
Lille, men åkerplätten har stått i vanhävd
i många decennier. Förmodligen aldrig
använd efter Herman Forss död i början
av 50-talet. Under slutet av 60-talet
lät änkan Ruth Forss rista området, men
ingen odling skedde, eftersom där uppstod
enormt mycket aspuppslag. Efterhand
har dikena fyllts med björk, enstaka
tallar, granar och sälgar har i övrigt successivt
ockuperat marken. Örter som
smörboll, midsommarblomster, liljekonvalj,
strandveronika har efterträtt potatisen
och kornet, men den invandrande
skogen har blivit en allt svårare motståndare.
En enskärig plog…
Nu skall området sättas i hävd igen.
Träden har rensats bort, stubbarna brutits
och jorden ristats men en enskärig
plog! Här skall bli ett potatisland av sällan
skådad slag. Med vindskydd mot den
hårda nordan, öppet och svag lutning
mot södersolen, har området goda förutsättningar.
Det låga läget nära älven,
skyddar mot höstfroster, men kräver god
insikt i hur vårfrostrisken skall undvikas
genom rätt sättningsdatum. Jordarten är
mo, lätt och fin. Troligtvis näringsrik i
grunden, eftersom detta är älvavlagringar
som under lång tid översvämmats. Det
som nu saknas är välbrunnen koskit och
vidare markbearbetning. Kanske redan
nästa vår de första potatisarna får pröva
lyckan, även om risken för skador av
knäpparlarver är stor!
Lars-Erik Holmberg
Isi Kjal-Freriks

Holger Berlin bär en skatt
av minnen med sig
V
i, Olle Björkman och
Sten Rönnberg, sitter en
vacker höstdag den 24 september
2003 hos Holger
Berlin isi Lilli och samtalar.
Holger är en fascinerande
berättare som har
mycket att säga om de tider
som var. Han är med sina
81 år erfaren. Han har varit
med om mycket och han kan
fängsla en åhörare. I själva
verket är det så, att vi har
svårt att hålla oss till något
bestämt. Denne berättare
förför oss med den ena historien
efter den andra, fylld
med intressanta detaljer.
Man trollbinds och glömmer
dagens tid och rum för
berättelsens skull.
Holger berättar hur han
flyttade hit till Lille 1928
från Kosjärv. Han var då
sex år. Fadern David har just
köpt ett litet jordbruk, Lillihemane,
med totalt 26 hektar
ganska ofruktbar mark
och med ett par små skogskiften
till. Detta hemman
köpte han av en bror till sin
hustru Anna.
Transporten skedde i april i en
höskrinda för hans del, men det var en
karavan av 5-6 hästforor där alla barnen
fick plats. Holger hade sällskap av
två andra av barnen i sin skrinda. Gunnar,
den minsta, satt i diskbänken, Göte
satt i vedlådan och själv satt Holger under
köksbordet.
Toa i ladugården
Holger berättar om hur det var att på vintern
gå på toaletten som låg ute i lagården.
Det fanns ingen elektricitet förrän på
1940-talet. För att komma till skithuset
måste man gå genom en svale, dvs. ett
genomgångsrum utan värme, där man
under vintern bland annat kunde hänga
upp slaktdjur. En natt när Göte varit ute
och varit på dans i Kalix kom han hem
sent och behövde gå på toaletten, innan
han la sig för natten. I mörkret trevade
han sig fram genom svalen, stötte mot
något kallt och köttigt mjukt. Han reagerade
med att slå till detta otäcka spöke.
Det hördes ett dån och klang olycksbå-
dande i den tysta vinternatten. Halvt
förlamad av fasa tog han sig tillbaka till
boningshuset och sin säng där. Dagen
efter fick han veta, att man under dagen
före, då han var i Kalix och köpte kläder,
hade slaktat och hängt upp en slaktkropp
som vanligt var i svalen.
Dessa och andra berättelser fångar
oss, och vi tänker: Vilken skatt av berättelser
som finns! Vilken guldgruva för
den som vill få färg på och förstå det
som varit i vår by under första hälften av
1900-talet.
Skola på Tallbacken
Han började skolan 1929 vid sju års
ålder i skolhuset som låg ovanför nuvarande
Sågen och som senare blev Konsum
och som brann upp 1944. Andra året
gick han i Tallbacken, där man då hyrde
plats för skolbarnen, eftersom skolhuset
var för litet. Lärare var Sigrid Pettersson,
”bästa läraren, jag haft”, säger han.
Johan Söderholm var lärare i storskolan.
När den nya skolan öppnades 1932 fick
Holger fortsätta där. Han fick
då Ivar Sundin som lärare. Ivar
Sundin minns han både negativa
och positiva sidor av. Till
de positiva hör att Sundin 1936
ordnade en 15 dagars resa för
skolklassen ända till Stockholm
och Dalarna. Berättelsen
om den resan trollbinder oss.
Vid 13 års ålder började
han att arbeta på Vassholmen
under somrarna. Detta
sommarsäsongsarbete fortsatta
han med i 22 år framåt.
Läsåret 1946-47 gick han
Brunnsviks folkhögskola.Han
jobbade åt Vattenfall i Vollerim
och i skogen många år.
Holger har varit en duktig
idrottsman och drev frågor
om idrott och gymnastik under
många år i byns föreningar
under 1940- och 50-talen. Han
var frisksportare och vi yngre
minns honom från vår barndom
som mycket vältränad
och muskulös, en person som
kunde stå och gå på händer till
avund och beundran från oss
yngre.
David, fadern, var född
1896 och levde till han vart 93,
modern, Anna, som var fyra år äldre än
David levde till hon blev 98. Alla fyra
barnen, varav Holger är äldst, lever ännu
och har hälsan. Undras om dom inte har
Metusalemgener i sig.
Det viktiga i livet när man ser tillbaka
är att man lyckades behålla livet, att
man fått behålla hälsan någorlunda och
att man varit ”naertsnär mänistj”, säger
Holger som en enkel sammanfattning och
ett svar på frågan om vad som varit det
viktigaste i hans liv. Det där med att vara
en någotsånär människa betyder kanske
på svenska att det är viktigt att vara
rak, hederlig, göra så gott man kan, bry
sig om sina medmänniskor och familj,
att vara mänsklig, omtänksam. Kanske
också att se på världen med en glimt i
ögat, tänker vi när vi avslutar detta vårt
samtal med denne genuine humorist och
berättare.
Olle Björkman, Åtigårn
Sten Rönnberg, Ipigårn
Bondersbyarn 5

Bondersbyn
i flerfärgad natur
Röda stugor, gröna träd och en blå
himmel. Här i Bondersbyn finns
många sprakande färger att fästa sina
ögon på. Tankarna leder till en ganska
intressant fråga: varför finns alla
färger egentligen?
Därför ska jag nu berätta en lång
historia kort.
En gång för länge länge sen fanns
det några små ojämnheter i ett mycket
mycket stort moln. Molnet, som redan
från början var lite snurrigt, och som
mest ägnade sig åt att sväva omkring
bland andra moln bestod av en tunn
tunn gas av små små partiklar. Partiklarna
tyckte väldigt mycket om varandra,
precis som alla bybor i Bondersbyn,
så de började sakta sakta att dra sina
grannar till sig.
Kärleken som alla partiklar känner
för varandra brukar vi kalla gravitation,
och den kan vi nog inte annat än
tacka och bocka för.
Molnet klumpade allt mer ihop sig,
men kunde aldrig sluta att vara snurrigt.
Till slut hade det klumpat sig till
en stor stor snurrboll i mitten med nio
små snurrbollar omkring, av vilka en
del dessutom hade flera småttingar
omkring sig.
Alla dessa snurrbollar brukar vi till
vardags kalla ”solsystemet”, och det ska
jag sannerligen också be att få tacka
och bocka för!
Den stora bollen i mitten, som brukar
heta solen, är ungefär 6000 grader
varm på ytan och lyser starkt och fint
på alla de andra små snurrbollarna,
planeter och månar. Även just på den
lilla snurrboll som vi kallar jorden, där
det dessutom finns ett mycket speciellt
ställe som heter Bondersbyn. Här har
solen lyst i många långa år och så skall
förbli i många långa år än.
Snipp snapp snut, så var sagan slut!
Det som solen hela tiden sprider ut
i alla riktningar har ett mycket förnämt
namn, nämligen elektro-magnetisk strålning.
Och att solstrålar finns ska jag
också sannerligen be att få tacka och
bocka för.
Varje liten stråle bär på en viss mängd
energi, och det är faktiskt det enda som
skiljer olika strålar åt. Därför ska vi ta
och lista benämningar på olika strålar för
att lättare förstå vad vi pratar om.
6 Bondersbyarn
Gammastrålning – hög energi, klyver
sönder materia på sin ondskefulla väg.
Röntgenstrålning – det vi avbildar kroppens
inre med på sjukhuset.
Mikrovågor – det som mikrovågsugnar
värmer maten med.
Ultraviolett strålning – det vi har i ett
solarium, och som huden blir brun av.
Synligt ljus – det våra ögon kan uppfatta
i regnbågens alla färger.
Infraröd strålning – det som fjärrkontrollen
skickar till TV:n när vi byter
kanal.
Radiovågor – låg energi, det som radioantennen
plockar upp.
Alla dessa termer är egentligen
benämningar på precis samma sak; små
små strålar där enda skillnaden är att de
bär på olika mängd energi.
Namnen och kategoriseringen har
vi människor hittat på, så den behöver
jag inte bocka för, men jag ska be att få
bocka för hur enkelt konstruerad naturen
och universum är i det här fallet.
Solen har sedan urminnes tider spridit
ut mest strålar med ett mycket specifikt
spann av energier, nämligen det vi kallar
”synligt ljus”. Lite spill av ultraviolett och
infraröd strålning kommer med på köpet,
men allra mest det synliga ljuset.
Alla djur på jorden har ögon som
anpassats till att se strålar med just dessa
energier, helt enkelt för att solen alltid har
spridit ut flest sådana strålar.
Detta gäller även oss människor, och
det förklarar givetvis varför vi kallat det
just ”synligt ljus”. Hade solen mest spridit
ut mikrovågor hade vi kanske haft mikrovågsögon
allihop!
Var kommer då färger in i bilden?
Tittar man närmare på vad synligt ljus
egentligen är så ser man att det är uppdelat
i regnbågens alla färger. Vilken färg
en ljusstråle har bestäms helt och hållet
av strålens energi.
Högst energi har de blåvioletta strålarna
och lägst energi de riktigt mörkröda.
På regnbågen kan man se i vilken
ordning alla färger kommer. Men våra
ögon kan faktiskt egentligen bara skilja
på tre sorters strålar; blåa, gröna och
röda. Inom det lilla energispannet som
vi kallar synligt ljus finns det alltså tre
specifika områden som våra ögon kan se
skillnad på. De andra färgerna vi upplever
är kombinationer av dessa tre.
På diagrammet kan man se vilken
del av regnbågens färger som ögats tre
sorters färgsynceller kan uppfatta. Detta
har man inom tekniken och vetenskapen
känt till sedan länge, och tittar man t.ex.
med ett förstoringsglas på en vanlig färg-
TV ser man att bilden byggs upp av små
prickar i just rött, grönt och blått över
hela bilden.
Genom att t.ex. lysa med röda och
gröna prickar samtidigt lurar vi ögat att
vi ser gult. Lyser vi inte med någon prick
alls är bilden alldeles svart och lyser vi
med alla tre färgerna blir den vit.
Färgfotografier, TV och dataskärmar

är alla konstruerade direkt efter hur det
mänskliga ögat fungerar och det mänskiga
ögat är konstruerat direkt efter hur
solen fungerar. Så tack än en gång för
solen!
Vad gör då den röda stugan
röd och de vita knutarna vita?
Varje material, som t.ex. en målarfärg,
suger upp ljusstrålar med vissa energier
och reflekterar iväg sådana som har
andra energier.
En röd målarfärg suger upp blåa och
gröna ljusstrålar och reflekterar iväg de
röda. Därför uppfattar våra ögon den
röda färgen. När solljuset träffar de vita
knutarna reflekteras merparten av ljusstrålar
och när ögat registrerar ungefär
lika mycket av rött, grönt och blått upplever
vi färgen som vit. En glipa mellan
plankorna på en gammal lada en solig
dag är ett bra exempel på ett område där
inget ljus alls reflekteras, och springan är
såkart alldeles svart.
En svartmålad planka blir mycket
varmare än en vitmålad i solen, helt
enkelt för att den svartmålade suger upp
det mesta av energin i solstrålarna och
den vita reflekterar iväg de mesta av den.
Färg, färg och åter färg. Strålning
kan vara både vackert, snillrikt, mystiskt,
underbart och naturligt.
Tack naturen för molnet, solstrålningen
och för Bondersbyn!
Deltidsbo på Ipigårn
Att klubba lake
Att klubba lake är en uråldrig och
effektiv fiskemetod som nästan helt
fallit i glömska. Det är så illa ställt att
största delen av byborna inte vet vad
som menas med ”att klubba lake”.
Detta är oacceptabelt!
For att stoppa denna negativa utveckling
vill ”föreningen lakaklubbans
vänner – FLV” undersöka om det
finns intresse för en kurs i
”Att klubba lake”.
Kursprogram:
Gör din egen lakaklubba - val av träslag,
modell, storlek ev. färg
Praktiska övningar då det ”jakat”.
Eventuella fångster kommer att frysas
ned och avnjutas vid den stora lakafesten
som vi har senare i vinter tillsammans
med kamlungarna.
Anmäl dig till redaktionen om du är
intresserad.
Press-stopp ! !
Praktiska övningar med lakaklubba
kräver blankis och snön har nu förstört
den möjligheten. Övningarna
kommer att ske nästa höst eller eventuellt
på sydligare breddgrader.
Slumpbergets boplatser
eller är det bara spår efter militären?
Det anses som sannolikt
att forntida jägare
bebott Slumpberget
under vissa perioder
på året för att jaga
säl och fiska lax. På
kartan har arkeologer
märkt ut ett antal
platser som fornminnen.
Men är de alla
spår av forntida människor?
Under en tjäderjaktstur i
höstas gick jag över Slumpbergets högsta
partier, och stötte då på de områden som
arkeologer märkt ut som fornlämningar.
Det är inga märkvärdiga byggnationer,
mer en form av stora gropar i klapperstenen
på bergets högsta partier.
När man står där och tittar på groparna
undrar man över varför en del är så
pass stora och varför de ligger mitt uppe
bland ”torrstenarna”.
Knappast boplatser.
Det kan knappast vara forntida boplatser,
för vem vill bo på ett så ogästvänligt
område? Även om nu havet gick högt
upp på berget, så var det väl knappast
nödvändigt att bygga hyddor bland stenarna?
Om stengroparna är spår efter
hus/hyddgrunder, så måste det ha blivit
dragiga och kalla hus med så glesa
grunder. Om fornmänniskan hade velat
bygga hus uppe berget, finns det en
mängd platser som är mycket
bättre lämpade. Istället för dessa
formationer tanken till de ”sälskyttevärn”
som fiskare och öbor
uppfört i den Norrbottniska skärgården
långt in i modern tid. Där
låg man skyddad och vaktade på
sälar som uppehöll sig nära land.
Men kanske de forntida jägarna
uppförde sig på samma sätt? Slutligen
förundras jag över så stora
groparna är, långt större än vad
ett skydd för säljakt kräver!
Kanske är det militären?
Groparna liknar också de skyttevärn
som militären gräver på
strategiska platser. Vi vet att
militären grävde mängder av
liknande enkla skyttevärn under
senaste kriget. Och här uppe på
Slumpberget har man ju en strålande
utsikt för spaning m.m.
över Lappträskområdet. En bit
norr om groparna fann jag också
en mycket enkel väg upp på ber-
Groparna på Slumpberget förbryllar….
get. En väg som med största sannolikhet
är gjord av försvaret. Har arkeologerna
tagit fel?
Andra spår av människan
Slumpbergets topp har varit förskonad
från moderna avverkningar. Men
här och där ser man spår efter gamla
avverkningar. Oftast har det nog varit
människor som huggit torrfuror till ved
eller byggnation. Eller kanske ämnen till
båtkölar eller kälkmedar. Bitvis är skogen
starkt urskogspräglad med torrfuror,
gamla träd och lågor kors och tvärs
i terrängen. En underbar naturmiljö som
man hoppas får finnas kvar. Jag rekommenderar
alla att besöka Slumpbergets
topp, fundera över alla dessa gropar, men
också njuta av utsikten över Stora Lappträsket!
Här har någon funnit röta i trädet!
Lars-Erik Holmberg
Text och foto
Bondersbyarn 7

Var det vackrare förr i Bondersbyn?
– eller en betraktelse över naturens förändringar.
Naturen kring Bondersbyn kan ta
andan ur både turister, hemvändare
och bybor. Själv sitter jag
ofta på kvällarna och tittar utöver
älven, fullt förvissad om att jag
bor på det rätta stället! Men har
det alltid sett ut så här?
Vi kommer från Söderhavet…
För 570 miljoner år sedan låg den kontinentplatta
som Sverige ligger på ända
nere där Söderhavet nu finns. Då hade
man lika bra väder som idag, med den
skillnaden att värmen höll sig varje dag
året runt! Större delen av Sverige var då
täckt av ett tropiskt hav där koraller och
underliga vattendjur härskade. På botten
avsattes enorma mängder kalkavlagringar
i form av skal från musslor och
koraller.
Tyvärr rörde sig den här kontinentplattan
norrut, i en svag s-formad bana,
med stora konsekvenser för djur och
växtliv. Idag ligger vi nära nordpolen, och
färden fortsätter norrut! Under de senaste
miljoner åren har vi drabbats av flera istider,
där som sagt den senaste släppte sitt
grepp om landet för ca 9000 år sedan.
Raggdynan blev en ö först …
Men när isen försvann syntes inte Bondersbyn!
Då stod vattnet 200 meter över
Bondersbygården. Till och med Raggdynan
låg under vatten. De första öarna i
Kalix skärgård blev de höga bergen runt
Överkalix. 2000 år senare hade vattnet
sjunkit drygt 100 meter och då visade sig
Raggdynan, Middagsberget och Slumpberget
för första gången. Vindpinade
kobbar med steniga stränder där sälar låg
och gonade sig i värmen. Havet var lite
salt, något som en del av oss bybor fortfarande
kan känna smaken av i våra lite
salta brunnar!
Nu finner vi också de första spåren
efter inbyggare i byn. Jägare och fiskare
som slog läger på Middagsberget och
Slumpberget på jakt efter lax och säl.
Ytterligare 2000 år senare hade havets
yta sjunkit till dagens 50-meterskurva.
Då stod strandlinjen precis mitt i Tjirotbacken!
Falkberget, Hölandsberget,
Hällberget, Stangloberget, Selsvedjeberget,
Stapulsberget var nya öar i havet som
stadigt drog sig tillbaka. Nu bildades en
Redaktionskommitté:
Olle Björkman, 270 05,
ollebjorkman@spray.se
KG Hansson, 270 24
hansson.kg@telia.com
Lars-Erik Holmberg, 270 15,
larserik.holmberg@ebox.tninet.se
del speciella förutsättningar
för den
framtida floran i
byn. Skalen från
havets musslor
svallades in i nordvästsluttningarna
av byns berg. Där
bäddades de in i
sand av den envetna
sydostvinden.
Vi ser dessa
skaldjursbanka r
idag i Tjitotbacken,
Stapulsberget och
Falkberget. Där
finner vi också
orkidéer (Norna)
och andra kalkälskande
växter som
Nattviol, Trolldruva
och Ormbär.
Fimbulvintern kom…
Tusen år före Kristus började granen
sakta bilda bestånd i Norrbotten. Då
rådde den s.k. Fimbulvintern, kallt och
fuktigt. Vattnet gick fortfarande till 35meterskurvan,
men längs stränderna
växte al, sälg och björk. Tallen hade etablerat
sig på de torra höjderna och i svackorna
föddes många av dagens myrar.
I det kalla klimatet ökade försumpningen
och mossorna växte bra. Almen
som nått ända upp till Kalixområdet
under den tidigare värmeperioden, fick
nu retirera. Vid den tiden började också
Kosjärvträsket att snöras av från havet
och igenväxningen startade. Under den
här perioden grundlades också de åkrar
som bönderna senare röjde och började
bruka.
Kalixälven förde med sig stora mängder
slam från fjäll och inland, och de
sedimenterade sakta men säkert i läland
och på grunda områden. Efterhand som
landhöjningen fortsatt har också älven
skurit sig ner genom dessa avlagringar
och bildat de bitvis branta stränderna.
Tar vi ett språng på ytterligare 2000 år
framåt hamnar vi i 1000-talet. Slutet av
Vikingatiden.
Havet gick då till Lakotaforsen. Kanske
en viking gick iland här vid Bonderbygården
och slog nattläger i sin vidare
Per Holmqvist, 270 34,
karrman@mangsysslarna.se
Sten Rönnberg, 270 82,
bondersbyarn@bondersbyn.com
Kjell Rönnbäck, 540 31
bastuheden@brevet.nu
Nina Wennberg, 271 42,
nina.wennberg@telia.com
färd norrut. Var det han som
sedan bara orkade till Sangis
där han begravdes?
Nu hade Kalixälvens profil
stabiliserats, men säkerligen
förändrades dess fåra flera
gånger. Spåren av dess ”katastrofer”
finns ännu kvar som
igenvuxna fåror och små sjöar
nära älven. Kanske Räktjärv
och Kamlungeträsket bidrog
till dessa förändringar. Där
lagrades stora mängder vatten,
som när de släpptes lösa i
älven skapade nya fåror. 500 år
senare slog den första bonden
sig ner i Bondersbyn. Då hade
havet dragit sig tillbaka till
Långforsen, och byns landområden
såg ut ungefär som idag.
Här måste ha funnits ett fantastiskt
fiske. Och på den tiden var
torkad, rökt och saltad lax en stor exportvara.
Det katolska Europa behövde fisk
för fastan. Var det därför han slog sig ner
här, eller vad var det som lockade?
Förste bondersbyggaren kom…
Samma tid upptäckte portugiserna de
stora sjövägarna och spanjorerna ägnade
all kraft på att plundra inkariket på guld.
Luther spikade upp sina teser på dörren
till kyrkan i Vittenberg, men allt det
där visste inte den förste bonden, hans
vardag var en kamp för överlevnad, bland
annat genom att röja ny mark och lista ut
hur myrarnas starr och fräkne skulle föda
hans ko.
Jag undrar ofta på hur denne förste
inbyggare såg på den natur runt som
omgav honom. Visst förstod han att den
utgjorde basen för hans existens, men
ofta upplevde han nog naturen och naturens
växlingar som sin svåraste motståndare
vid sidan om Staten. Vi talar ofta om
naturen som något romantiskt och ganska
statiskt. Det var bättre förr, men så har
nog alla generationer sedan den förste
inbyggaren här i Bondersbyn sagt.
Men jag tycker definitivt att dagens
Bonderbyn är mycket trevligare än ett
200 meter djupt hav, som för 9000 år
sedan. Och säkert lättare att leva i än för
500 år sedan.
Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga: 500 ex
Grafisk form: Per Holmqvist
Tillgänglig också på Internet:
http://bondersbyn.ikalix.nu
Kontakta oss när du vill skriva eller
berätta något! Alla krafter behövs!
8 Bondersbyarn Stöd Bondersbyarns utgivning! Sätt in ett bidrag på postgiro 92 83 84-7. Märk talongen: ”Bondersbyarn!”
Prenumeration 130 kronor / år – Livstidsprenumeration 1000 kronor