14–15/2009 • T EM A SA M l A r E – - Västmanlands läns museum

14–15/2009 

TEMA SAMlArE 

Värde 50:-

TIdSKRIFTEn SPAnInG InnEHÅLL 

Vi hjälper dig spana 

Spaning är en tidskrift om kulturarvet 

i Västmanland, som det såg ut igår 

och som det ser ut idag. Spaning vill 

vara till hjälp och inspiration för alla 

som på olika sätt arbetar med att 

göra kulturarvet tillgängligt, känt och 

levande i Västmanland, samtidigt som 

vi bjuder på kunskap, inspiration och 

tips till alla dom som intresserar sig 

för kulturarvet till vardags. Spaning 

ges ut av Västmanlands läns museum 

och Västmanlands Hembygdsförbund 

och fornminnesförening. 

< Omslagsbild framsidan: 

Montage Care of Haus 

Foto: Lasse Fredriksson 

Baksidan: 

Textilier i länsmuseets magasin 

i Hallstahammar. Foto: Lasse Fredriksson. 

TEMA SAMLARE 

3 

4 

6 

9 

14 

16 

18 

22 

26 

30 

32 

34 

38 

42 

44 

48 

50 

52 

54 

> det viktigaste just nu Ledaren. Att samla är mänskligt. 

Av Carl-Magnus Gagge 

> Spegeln Farao hade en dröm. 

Samlingen och ansamlingen. Om tingen i tillvaron. Av Johan Redin 

du tronar på minnen. Av Ann Österberg 

Frimärket från Munga. Värde: 562 miljarder/kilo. 

Tidlösa dyrgripar. Av Jan Larsson 

2 500 planscher varav cirka 500 dubbletter och 500 skolkartor. 

Av Håkan Wåhlstedt 

Ivan bibehållaren. Av Jan Å Johansson 

Fyra samlare 

Janina Wallenius letar mönster, färger, former 

Michael Berglund upplever barndomsminnen 

didrik Eriksson gillar sin hobby = livsstil 

Margaret Eriksson har grodor från golv till tak 

Blommande plåt. Av Elisabeth Westerdahl 

Samla med ögon och öron. Av Ann Österberg 

Ledtrådar till Jenny *1910†2006. Av Linda Rydberg 

Galenskap och finkultur. Av Marcus Persson 

> Experten Skräp eller fynd. Av Tapio Hurtta 

> utflykten Hitta din samling. Av Sanna Henriksdotter 

> Spanaren Konsten att försonas med Ekorrdjävulen. 

En anti-samlares bekännelser. Av Susanne Eriksson 

> ur litteraturen Gå sitt namn. Av Kerstin norborg 

> ur samlingarna Samlingen om dig. 

Av Eva Fägerborg 

> från föreningarna Samla, lära, veta. 

Om samlarföreningen Misteln i Västerås. 

Av essess 

1 notiser 

1 rapport från framtiden 

2 Aktuellt 

3 Kurserbjudande 

4 utställningar 

4 Pris och beröm 

5 industrihistoria 

5 från Hembygdsförsäkringen 

6 nya böcker 

11 redaktionsruta

foto: lasse fredriksson 

det vIktIGaste Just nu 

Att samla är mänskligt 

I detta nummer av Spaning vill vi skapa ett möte mellan 

enskilda människors samlande och museernas samlande. 

Varför samlar man? Vilka är det som samlar? Vad har 

samlats? Vad berättar samlingarna? Är det skillnad på 

mäns och kvinnors samlande? 

de flesta männIskor samlar på något. Det är saker som 

man inte vill slänga. Det kan vara föremål som bara kan 

vara bra att ha, eller som är fina och väcker minnen. 

det mer systematIska samlandet kan se väldigt olika ut. 

Samlandet kan ha börjat mer eller mindre slumpartat, 

kanske genom en gåva från någon eller utifrån något som 

man fastnat för på en loppmarknad. Sedan blir samlandet 

en passion där samlaren hela tiden söker efter det som 

saknas i samlingen. En del söker det unika och enda av 

sin sort. Andra vill ha den största eller det mest fulländade. 

det ekonomIska värdet är sällan det viktigaste. Föremålen 

berättar om en annan tid eller plats. Ett gott hantverk kan 

ha betydelse. Många samlar på det som är lätt att hitta och 

inte kostar så mycket. Samlandet är ofta också ett sätt att söka 

och få ny kunskap. Samlaren vill veta mer och känner glädje. 

Samlandet blir då något som ger mening och berikar livet. 

länsmuseets samlande går tillbaka till den tid då 

Västmanlands Fornminnesförening bildades år 1861. 

Originalen: föremål, byggnader, landskap, fotografier och 

arkivhandlingar, inget annat är mer laddat och slagkraftigt 

när vi skall illustrera och förmedla historia och berättelser. 

På museerna vill vi berätta om liv, en människas liv eller ett 

helt samhälles liv. Vilka tolkningar gör vi? Vi sorterar och 

klassificerar samlingarna ofta utifrån den plats och socken 

föremålet kommer ifrån. Men vad händer när föremålet inte 

har en berättelse? Vad skulle hända om vi använde andra 

kriterier än de vedertagna? 

utIfrån ett Inköpt dödsbo har tre konstnärer närmat sig 

museernas metoder. Gör de andra tolkningar än vad museets 

personal skulle göra? Vad berättar tingen egentligen om våra 

liv? I en tid när det materiella värderas så högt, när vi formar 

vår identitet med hjälp av våra kläder och föremål. 

Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie/länsmuseichef 

3

speGeln 

Farao hade en dröm. 

Han såg sju kor, vackra och feta stiga upp 

ur floden. Sedan såg han sju andra kor, 

fula och magra stiga upp ur floden, 

och de fula och magra korna åto upp 

de sju vackra och feta korna. 

I en annan dröm såg han sju ax, 

frodiga och vackra, växa på samma strå. 

Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, 

tunna och svedda av östanvinden. 

Och de tunna axen uppslukade de sju frodiga 

och fulla axen. Därefter vaknade Farao. 

Då sände Farao och lät kalla Josef till sig. 

Då sade Josef till Farao: 

”Faraos drömmar hava en och samma 

betydelse; vad Gud ämnar göra det har 

han förkunnat för Farao.” 

Må man under dessa kommande goda år 

samla in allt som kan tjäna till föda och 

hopföra säd under Faraos vård i städerna, 

föra att tjäna till föda, och må man sedan 

förvara den, så att dessa födoämnen finnas 

att tillgå för landet under de sju hungerår 

som skola komma över Egyptens land. 

Så skall landet icke behöva förgås genom 

hungersnöden. 

ur första moseboken, kap 41, 

verserna 1–7, 14, 25, 35 och 36 

4 

silon i västerås. foto: åke v larsson

foto: Holger edström 

målhammars gård, spannmålsmagasin. foto: magnus Henriksson, vlm 

silon i västerås. foto: andreas Hansen 

speGeln 

5

speGeln 

barnen fullkomligt dränks i små plastfigurer som följer med ”på köpet”. foto. lasse fredriksson. 

6

Samlingen och 

ansamlingen 

Om tingen i tillvaron 

av Johan redin 

Hur många har inte varit med om att stå med huvudet före i bråten på vinden 

eller källaren för att finna just det där som aldrig finns när man väl behöver det. 

JaG är noG Inte ensam om att känna en inre tillfredsställelse 

efter att nästan ha halverat förrådet och prydligt slängt alla 

saker i återvinningsstationens olika bestämda fack. Men jag 

är nog inte heller helt ensam om att på återvinnings stationen 

– när jag nu väl har slängt allt – med en lätt förtvivlan åtrå 

saker som andra har slängt: ”Åh titta, hur kan någon slänga 

en sådan fin och sällsynt gammal…” Ibland får jag känslan 

att det skulle vara möjligt att bära hem lika mycket som jag 

slänger. Hur som helst så är det bara att stålsätta sig och styra 

hemåt mot ett liv som nu är några föremål mindre. Tror jag. 

det dröJer Inte alltför länGe innan jag är där igen och 

gallrar bland tingen. Varifrån kommer egentligen alla dessa 

saker? Hur har vi kunnat samla på oss allt detta? Det är 

frågor som jag ställer så gott som varje gång när det är dags 

att rensa. Förundrad inför alla dessa fragment av ens liv blir 

jag till en slags arkeolog som gräver sig igenom familjens 

olika epoker, misslyckade julklappar och tillfälliga intressen. 

speGeln 

Man kan se sig själv genom tingen, men också genom att 

sortera och slänga. 

I daG Går det knappt ens att köpa en tidning utan att det är 

någon sak som följer med ”på köpet”. Barnen fullkomligt 

dränks i små plastfigurer, bilar, hästar, klistermärken, hår- 

spännen och dylikt. Dvd-film tillsammans med kvällstidningen 

och stegräknare tillsammans med livsstilsmagasinen. 

Järn åldern, stenåldern och nu alltså plaståldern. Det är inte 

konstigt att vi börjar spekulera i hur framtidens arkeologi 

egentligen kommer att se ut. Det tar mer än tusen år för ett 

plastobjekt att vittra sönder. Av allt det vi inte har lyckats 

att ta hand om eller återvinna kommer det säkerligen att 

finnas mängder av märkliga föremål att gräva fram, objekt 

som kanske också kommer att resultera i mängder av teorier 

kring dess fantastiska syften. Tänk om någon om tusen år 

förmår att väcka liv i en Tamagotchi, vilka olika religiösa, 

ideologiska eller sociala syften går det inte läsa in i den? 

>>> 

7

speGeln 

överallt fInns det pInaler, ting, don, grejer, saker, objekt, 

föremål och prylar. Längs våra landsvägar sitter efter var 

och varannan kilometer handtextade skyltar med ”loppis”, 

”antikt”, ”fynd”, och så vidare. Antalet ting per innevånare 

verkar multipliceras för varje kommande generation, vi 

återvinner och tillverkar hela tiden nytt. Ett populärt 

tv-program som Antikrundan har även fått oss att inse det 

ekonomiska värdet i saker som vi kanske ansett vara 

vulgära eller gammal modiga. När Knut Knutson håller sin 

konstpaus efter frågan – ”Och vad kan det finnas för värde 

i den här då?” – är det nog många som sneglar på den där 

gamla byrån som tillhört farmor eller kommer att tänka på 

den där fula gamla ljusstaken i garaget. 

tInGens ständIGa ekonomIska förskjutning gäller inte 

bara rokoko och allmoge. Även nya till synes oansenliga 

ting ökar i sitt värde. På auktionssajter som eBay går 

plastfigurer som tillhört McDonalds ”Happy Meal”, 

Pez-figurer, rymdleksaker, suddgummin och annat märkligt, 

för overkliga priser. Nostalgin verkar vara en styrande 

faktor i dagens privata investeringar i kulturarvet. 

Återkomsten av tidigare stilfenomen inom mode och 

design tycks ske allt hastigare: femtiotal, sextiotal, 

sjuttiotal, åttiotal… sedan om igen. 

8 

längs våra landsvägar sitter skyltar med texten ”loppis”, ”fynd” och så vidare. 

byggnaden på bilden ligger längs gamla e4 mellan uppsala och Gävle. foto: lönnbacka fotograferna 

tInGen fInns Inte bara där runt om oss. Vi har naturligtvis 

relationer till dem. Men idag lever vi förmodligen med tingen 

på ett sätt som människorna säkert inte gjorde förr i världen. 

Hela västvärlden har blivit till en samlarkultur, vare sig vi 

vill det eller inte. Det handlar i grund och botten om olika 

former av sortering. Jag är övertygad om att det i så gott 

som varje hushåll finns någon form av samling. Det finns 

förstås aktiva samlare som jagar frimärken, böcker, mynt, 

konst och så vidare. Men det finns också ”passiva” eller 

omedvetna samlare som kanske äger tjugo par skor, femton 

avlagda gamla mobiltelefoner eller varför inte hundra dvd- 

filmer, utan att för den delen kalla sig samlare. En medveten 

samling har ofta någon form av systematik eller övergripande 

idé, den har sina inre ordningar och strukturer. En omedveten 

samling har däremot ingen särskild riktning, det är snarare 

en ansamling av saker som först blir imponerande vid 

anblicken av objekten sida vid sida. Det handlar bara om att 

ta fram dem från sina olika skrymslen och gruppera dem. 

så nästa GånG du står där med bråten upp till knäna, 

varför inte göra små tematiska högar? Lägg upp sakerna 

i små arrangemang på en avskild yta och vips har du ett 

litet museum. Släck i taket och placera en spotlight och 

tingen kommer åter att avge en air av exklusivitet och charm.

speGeln 

Du tronar på minnen 

av ann österberg. foto: lasse fredriksson 

västmanlands läns museum har idag cirka 60 000 nummer i föremålskatalogen. 

till detta kommer 450 000 fotografier, 350 hyllmeter bibliotek och 450 hyllmeter 

arkivhandlingar. det är resultatet av närmare 150 års samlarmödor som samsas om 

utrymme i magasin och arkiv. 

Hur Har samlInGen kommIt tIll? Är den slumpmässigt 

hopkommen eller har samlandet styrts av speciella önskemål? 

– för att få svar på frågan får vi gå till källorna i arkivet. 

Västmanlands Fornminnesförening bildades den 4 juni 

1861. Initiativtagare var Rickard Dybeck, prästson från 

Odensvi, fornforskare, publicist samt författare till texten 

till Du gamla du fria. 

I september samma år tillsattes en styrelse och föreningen 

antog sina första stadgar. Samtidigt överlämnades också det 

första föremålet i föreningens vård, en spännbuckla i brons. 

I stadgarna beskrevs utförligt att föreningens uppgift var att 

samla och vilka objekt som var av intresse. Det stadgades 

också att varje föreningsmedlem var skyldig att söka efter 

lämningar och fornföremål och att lämna föremålen eller 

uppgifter om lämningarna till föreningen. 

> en spännbuckla i brons, 

det första föremålet som 

samlades in år 1861, finns 

fortfarande kvar i samlingen. 

foto: susanne Granlund 

efter tIo års verksamHet fanns det inte mer än tiotalet 

föremål i föreningens vård. Betydligt fler böcker och skriftliga 

berättelser om lämningar hade däremot samlats in. Samlingarna 

förvarades till en början i Västerås allmänna läroverks 

bibliotek, där man också höll sina sammanträden. 

det första Inköpet till samlingen skedde år 1866 då styrelsen 

beslutade att köpa 6 stycken mynt funna i Gideonsberg. 

Det första aktiva insamlandet i större skala skedde under fem 

somrar på sent 1870- och tidigt 1880-tal. Då sände föreningen 

ut några unga män i länet med uppgift att köpa eller tigga 

antikviteter. Dessa inköps- och insamlingsresor tillförde 

samlingarna mer än 400 föremål, både fornsaker och 

allmogeföremål. 

>>> 

9

speGeln 

10 

”föremålssamlInGen I västmanlands läns museum 

Har tIll största delen bIldats av föremål som männIskor skänkt 

med förHoppnInG om att de skall bevaras tIll eftervärlden.”

år 1877, då förenInGen hade fått lokaler i Hospitalskyrkan 

och för första gången fått möjlighet att visa samlingarna för 

besökare, började samlingen växa snabbare. Första året 

skänktes mer än 80 föremål. Någon gallring av det som togs 

emot gjordes däremot aldrig. Ordföranden, Domprosten 

Linder, uttryckte sig enligt ett protokoll ”enär föreningen 

ännu befunne sig på det stadium där själva samlandet är så 

gott som en huvudsak hade någon gallring av inlämnade 

föremål ännu ej ansetts lämplig. Man borde för övrigt alltid 

ihågkomma att ofta nog skenbart obetydliga fornsaker kunde, 

sammanställda med andra fynd, vara av stort värde.” 

samlInGen kataloGIserades och numrerades inte förrän 

år 1880. Förteckningen som finns bevarad upptar 513 

nummer. Ett stort inköp kunde föreningen göra. Det var 

år 1891 då man köpte 380 stenåldersföremål samlade av 

borgmästare Lundberg i Sala. 

år 1899 valdes apotekaren Axel Ekholm till föreningens 

samlingsvårdare. Han ordnade om utställningen i museet och 

ställde samman en förteckning över samlingarna, som trycktes 

i årsboken för år 1900. I förteckningen delas samlingen in 

i 1 490 nummer. Där finns en klar dominans av stenföremål 

och mynt. Det fanns mer än ett tusen forntidsföremål 

och drygt 300 föremål från historisk tid, inberäknat över 

100 pergament, böcker eller handskrifter. 

efter sekelskIftet 1900 inleddes en intensiv period 

i föreningens tillvaro. År 1915 antog föreningen nya stadgar 

som innebar en mer allmänt kulturhistorisk inriktning. 

Samma år uppdrog årsmötet åt styrelsen att verka för att 

skapa ett museum med byggnader från Västmanland. 

Sommaren 1916 inledde föreningen ett samarbete med 

Västmanlands Hemslöjdsförening och dess föreståndarinna 

Olga Anderzon, som valdes in i föreningens styrelse. 

Hemslöjdsföreningen arrangerade det året en utställning 

i Västerås som visade omkring 6 000 föremål inlånade 

från de flesta socknar i länet. Den innehöll en mycket stor 

avdelning med äldre textilier. Olga Anderzon fick i uppdrag 

att köpa föremål från utställningen till Fornminnesföreningen 

för en summa av 150 kronor. Kvittot på inköpen finns 

bevarat och visar att det dyraste föremålet hon köpte var 

en rya för vilken hon betalade hela 70 kronor. 

I samband med sIna resor i länet samlade Olga Anderzon 

in en stor mängd prover av äldre tyger. Förutom en bit av 

tyget noterade hon även varifrån provet kom och vad tyget 

använts till. Tygproverna, över 1 500 stycken, finns i museets 

samling. Olga Anderzon var medlem i föreningens styrelse 

till år 1960. Hon kom att genom åren köpa in eller förmedla 

inköp av ett stort antal föremål till samlingarna. 

>>> 

speGeln 

11

speGeln 

många olika sorters föremål finns i länsmuseets magasin i Hallstahammar. 

länsmuseichef Carl-magnus Gagge betraktar en akvarell av ferdinand boberg. 

år 1917 anställdes Sven T Kjellberg för att katalogisera 

och vårda föreningens samlingar. Han var föreningens 

förste museiutbildade tjänsteman och kom att arbeta för 

Fornminnesföreningen fram till år 1926. Under den perioden 

kom verksamheten att koncentreras på uppbyggandet av 

Vallby Friluftsmuseum. Donationer av byggnader och 

kontanta medel söktes och kom in från många olika håll 

liksom gåvor till inköp av inredning och inventarier 

till byggnaderna. Länets allmogekultur och i viss mån 

högreståndskultur var i fokus för insamlandet eftersom 

byggnaderna behövde möbleras och inredas. 

under kJellberGs första år i Västerås, kom han i kontakt 

med Nils Nygren. Nygren arbetade då i sin mors, Ida Nygren, 

antikvitetsaffär, som levererade en del värdefulla ting till 

museet. Nils Nygren kom att arbeta för föreningen större 

delen av sitt liv. Han startade år 1920 som vaktmästare och 

slutade då han pensionerades 1960. Nygren bedrev under alla 

år ett omfattande insamlingsarbete för föreningen. Det var 

många föremål och, framför allt, uppteckningar om sägner, 

seder och bruk som han såg till att föra till samlingarna. 

sven t. kJellberG efterträddes år 1931 av Sven Drakenberg. 

År 1934 inrättades landsantikvarietjänsterna i landet 

och Drakenberg blev länets förste landsantikvarie. Han fick 

i och med det många nya arbetsuppgifter. Den arkeologiska 

12 

verksamheten ökade, kyrkorestaureringar skulle bevakas 

och länets äldre byggnader skulle inventeras. Samlingarnas 

vård upptog en allt mindre del av tjänsten. Ett överhängande 

problem var också bristen på förvaringslokaler för samlingarna 

Först år 1958 anställdes ytterligare en i facket utbildad person, 

Henry Simonsson. 

1966 kunde museet öppna nya utställningar i ombyggda 

lokaler i Västerås slott. Samtidigt som utställningarna 

ordnades om gjordes en ordentlig genomgång av samlingarna 

och katalogiseringen kompletterades. Då genomfördes 

det första medvetna försöket att styra insamlandet för att 

få samlingarna mer representativa och allsidiga. Efter 

upprop i pressen skänktes bland annat dräkter, tillbehör 

för bergsbruket och stämplade järnstycken. 

föremålssamlInGen i Västmanlands läns museum har till 

största delen bildats av föremål som människor skänkt med 

förhoppning om att de ska bevaras för eftervärlden. Först 

på 1960-talet inleddes en mer målinriktad insamling för att 

bredda föremålsbeståndet. Kärva ekonomiska villkor har 

hela tiden påverkat möjligheterna att förvärva speciella 

objekt. År 1971 då det fanns cirka 40 000 föremål i 

samlingarna, skrev Henry Simonsson att det ”allt för ofta 

går föremål museet förbi för att man inte har råd att köpa 

in sådant som borde komma till museet.”

InstruktIon för InsamlInG 

ur fornminnesföreningens första stadgar från 1861. 

§ 6 

”föremål för föreningens verksamhet är: 

1. Fasta minnesmärken såsom 

a) ättehögar, Gravkullar skeppshögar, tingshögar, offerhögar. 

b) Gamla stensättningar, Grafkretsar, skeppssättningar, 

treuddar, offerkaster och tingskretsar, bautastenar, 

runstenar, runinskrifter, ringarstenar, Grundmurar efter 

kyrkor, kloster, slott och fästen, stenläggningar efter 

förlagda vägar samt 

c) I berg inhuggna rågångsmärken, elfqvarnar, Jättegrytor m.m. 

2. Fornsaker 

a) av vanlig sten. Hamrar, mejslar, yxor med eller utan hål, 

pilar, knivar, urnor eller gravkrukor, dopfuntar m.m. 

b) metaller; såsom svärd, spjut, pilar, hjelmar, sporrar, 

sadeltyg, smycken, rökelsekar, mynt. 

c) av ben eller glas m.m. bilder, kammar, perlor, målade 

glasrutor och annat. 

d) av trä. bilder och bildverk i kyrkor, gamla dryckeskärl, 

runstavar, runböcker m.m. 

e) av tyg eller läder. Gamla folkdräkter, korkåpor, altarkläder. 

slutligen varjehanda saker såsom gamla musikinstrument, 

taflor, handskrifter, permbref, dessutom äldre så kallade 

skillingsvisor m.m. 

3. Folkligt. Folklivet samt fortfarande överlämnade 

muntliga överlämningar hos allmogen 

a) utseende, lynne och andra dithörande egenheter 

b) gamla bruk och hemseder 

c) folkspråkets synnerliga ord och talesätt vartill och höra 

namn på naturföremål såsom på djur stenar, växter, berg, 

skogar, vatten, holmar, vikar, sund även som på inhägnader. 

slutligen 

d) sägner, sagor, visor, däribland vallvisor, lekar och danser 

med deras melodier hornlåtar samt ordstäv och gåtor. 

§ 10 

”varje ledamot är förbunden att söka uppspåra och till föreningens 

samlingsvårdare överlämna förekommande i § 6 nämnde fornsaker 

vare sig jordfynd eller annat. dessa vilka alltid böra åtföljas 

av noggranna och säkra uppgifter på stället der de funnits 

förtecknas genast, uppvisas vid påföljande sammanträde 

och förvaras jämte föreningens övriga samlingar i Westerås 

elementarläroverks bibliotek. avlämnaren ersätts efter 

omständigheterna.” 

auGsburGska konstskåpet 

speGeln 

redan på 1500-talet började europeiska furstar ställa i ordning 

salar där de kunde visa ovanliga föremål. de stävade efter att 

på en liten yta visa hela världen i alla dess skepnader. 

under 1600-talet började man istället samla föremålen i så 

kallade konstskåp. skåp med mängder av lådor med innehåll 

av naturalier, tekniska nymodigheter, konstnärliga skildringar 

och praktiskt användbara föremål. ett av de bäst bevarade 

konstskåpen, det augsburgska konstskåpet, finns i museum 

Gustavianum i uppsala. 

den som vill studera skåpet och dess innehåll kan göra det 

på Internet. på www.gustavianum.uu.se finns en länk till 

en virtuell presentation av konstskåpets inre. 

foto: bo Gyllander. uppsala universitets konstsamlingar. 

13

speGeln 

14

Frimärket från Munga, värde: 

562 miljarder kr/kilo 

på jullovet år 1885 var den 14-årige Georg Wilhelm backman, hos sin mormor på 

munga Gård i västmanland. Han hade hört om en frimärkshandlare som betalade 

upp till 7 kronor för gamla frimärken med valörerna 3 och 24 skilling banco. 

GeorG WIlHelm fICk lov att gå igenom de gamla brev 

mormodern sparat av brevväxlingen med sin bortgångne 

make Wilhelm Sillén och ta bort frimärkena från kuverten. 

Där hittade han minst ett 3 skilling banco-märke. När 

jullovet var slut tog han med sig sitt fynd och sålde det till 

frimärkshandlaren i Stockholm för 7 kronor. 

sedan den daGen har frimärkets väg kantats av kungligheter, 

krigsskadestånd, snabba flykter undan rättvisan, 

rättegångar, anklagelser om förfalskning och vetenskapliga 

undersökningar. Det är ett frimärke med historia. 

frImärket är ett Gult feltryCk av det ursprungligt gröna 

3 skilling banco frimärket. Feltrycket tros ha inträffat 1857 

vid tryckningen av en ny upplaga av ett annat frimärke, 

det gula 8 skilling banco. En av de hundra tryckklichéerna 

i ramen gick sönder och måste bytas. Av misstag ersattes 

den med en kliché från den tidigare produktionen av 

3 skilling banco. Misstaget upptäcktes troligen snabbt 

och trycktes förmodligen endast i ett enda ark med en gul 

treskilling och det är från detta ark som ett enda exemplar 

av den gula treskillingen har överlevt. 

speGeln 

den Gula treskIllInGen köptes av en anonym samlare 

vid en auktion i Zürich den 8 november 1996. Priset var 

15 miljoner kronor vilket gör frimärket till världens mest 

värdefulla frimärke. Frimärket är också världens mest 

värdefulla föremål per vikt eller volym. Dess värde är 

närmast ofattbara 562 miljarder kronor per kilo. 

HIstorIen om den Gula treskIllInGen har publiceras i en 

bok ”Den Gula Treskillingen” av Lars Fimmerstad. Boken 

avslöjar nya fakta om frimärket och är resultatet av ett 

flerårigt sökande efter fakta om frimärket och dess många 

excentriska ägare på olika platser runt om i Sverige och 

internationellt. Under projektets gång hittades även många 

hittills okända bilder från frimärkets historia. 

Boken är en så kallad coffeetable bok i läderomslag 

utgiven i 25 000 exemplar på svenska, engelska, franska 

och tyska. Den består av 186 sidor med 216 fotografier 

och säljs via Internet på frimärkets officiella hemsida 

www.treskillingyellow.com 

Argumentor, 2004 

ISBN 91-975456-1-9 

15

speGeln 

Tidlösa dyrgripar 

av Jan larsson. foto: västerås stadsbibliotek 

västerås stiftsbibliotek, idag en del av stadsbiblioteket, har sitt ursprung i domkyrkans 

medeltida boksamling. samlingen, som omnämns för första gången år 1317, innehöll 

främst böcker för gudstjänstfirande och för den undervisning som bedrevs i anslutning 

till kyrkan. boksamlingens öden under senare medeltid och reformationstid är till 

stora delar okända. 

kvar I bIblIoteket finns en tryckt volym, skänkt till 

domkyrkan i slutet av 1400-talet. Bland bokens tidigare 

ägare märks Clemens Ryting, som var lektor vid dominikankonventet 

i Stockholm och en av den svenska medeltidens 

största boksamlare. 

JoHannes rudbeCkIus bIskopstId, 1619–1646, innebar en 

uppgång för skolundervisningen i Västerås. Sveriges första 

gymnasium grundades här år 1623. En utökning av bibliotekets 

samlingar ingick som en naturlig del i biskopens 

planer för djäknarnas och prästernas utbildning. Böcker och 

hand skrifter skänktes både av biskopen och hans efterföljare 

och av andra personer inom och utom kyrkans värld. 

Stiftets prästerskap ålades att vid befordringar skänka någon 

bok till biblioteket. Likaså förväntades sterbhuset efter 

avlidna präster skänka någon bok ur prästens boksamling. 

Den pågående nykatalogiseringen av boksamlingarna med 

noteringar om tidigare bokägare visar att så ofta blev fallet. 

bland de världslIGa donatorerna på 1600-talet märks 

underståthållaren i Stockholm Lars Grubbe. ”Om himlakropparnas 

rörelser” av Nicolaus Copernicus i originalutgåvan 

från 1543 ingick i Grubbes donation. Indirekt 

har biblioteket fått ta del av de krigsbyten, som fördes till 

Sverige i samband med stormaktstidens krig på den 

europeiska kontinenten. 

16 

1700-talet var den stora donationsperioden i bibliotekets 

historia. Flera av den tidens boksamlare med lokal anknytning 

återfinns bland donatorerna. Den främsta var köpmannen 

och bruksägaren i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers, 

som i slutet av 1700-talet skänkte sin stora handskrifts- och 

småtryckssamling till stiftsbiblioteket. Handskriftsmaterialet 

utgörs främst av dagböcker och korrespondens från Hülphers 

resor i Sverige under mitten av 1700-talet, anteckningar och 

brev om svenska kyrkoorglar och genealogiska uppteckningar. 

Detta material är fortfarande av stor betydelse för forskning 

i svensk musikhistoria, topografi och personhistoria. 

bIblIoteket fICk under 1700-talet också ta emot böcker 

och handskrifter, som tillhört hovmannen och språk- och 

arkivforskaren Johan Gabriel Sparwenfeld i Romfartuna, 

en ivrig samlare av böcker och handskrifter. I denna donation 

ingick bland annat fyra handskrifter, som Sparwenfeld på 

1680-talet fört med sig från Ryssland och som fortfarande 

är av intresse för ryska historiker. Lagmannen i Dalarna 

Per Sernskiöld och hans bror landshövdingen Samuel 

Sernskiöld skänkte utgåvor av antika författares verk och 

några handskrifter bland annat Olaus Petri Svenska krönika 

från 1500-talet. Även i början av 1800-talet erhöll biblioteket 

några stora boksamlingar bland annat efter biskoparna 

Lars Benzelstierna i Västerås och Carl Fredrik Muhrbeck 

i Visby. I deras samlingar ingår naturligtvis mycket teologisk 

litteratur men även de humanistiska ämnena är företrädda. 

Från 1900-talet finns i biblioteket böcker ur samlingar som 

tillhört biskopen Nils Lövgren och tidningsmannen och 

politikern Anders Pers.

Copernicus, nicolaus 1473–1543, polsk astronom. 

Hans stora livsverk var teorin om universums byggnad 

och himlakropparnas rörelser. år 1543 lät han trycka sitt 

stora verk De revolutionibus orbium coelestium libri VI 

(’sex böcker om de himmelska kretsloppen’). 

på bilden visas en sida ur den första upplagan av boken. 

bIblIotek 

speGeln 

en på visst sätt ordnad samling av böcker, tidskrifter, 

handskrifter eller andra dokument. Ur Nationalencyklopedin 

de tidigaste uppgifterna om en boksamling i västerås är från 

mitten av 1200-talet. av ett bevarat testamente från denna tid 

framgår att bröderna i det nygrundade dominikanklostret 

eller konventet haft tillgång till böcker. I uppsala universitetsbibliotek 

finns en volym från klosterbiblioteket bevarad. 

WebbtIps 

på http://www.mdh.se/hst/forskning/HAS/digitbooks 

kan du se och bläddra i några av de äldsta volymerna. 

17

speGeln 

2 500 planscher 

varav cirka 500 dubbletter och 500 skolkartor 

www.skolplanscher.se 

av Håkan Wåhlstedt 

min morfar samlade på gamla skolplanscher. I slutet av sextiotalet och början av 

sjuttiotalet, när många byskolor lades ned och skolmaterial brändes eller kördes 

till soptippen, förbarmade han sig över skolplanscherna, vilka väckte många minnen 

från hans egen skoltid. 

JaG fICk fölJa med på flera skolauktioner och morfars 

samling växte och växte till över tusen stycken olika. Han 

använde själv uttrycket ”blodad tand”. Min morfar som 

visserligen levt ett aktivt liv som lantbrukare och snickare, 

men ändå tillbakadraget, uppmärksammades i såväl 

tidningar som radio för sin säregna samling. Samtidigt som 

han bidrog till en kulturgärning blev nästan samlandet som 

en ”drog”. Ju mer man samlar ju mer beroende blir man av 

att fortsätta… 

tyvärr GICk mIn morfar bort redan i mitten på sjuttiotalet. 

Hans samling stod sedan orörd i över trettio år. 

Flertalet år i mitt gamla pojkrum hos mina föräldrar då 

min mor ärvt samlingen. 

Här om året fick jag för mig att sortera upp samlingen och 

om möjligt komplettera den. Min morfars önskan var att 

samlingen skulle hållas samman och inte splittras. Jag hade 

någon gång lånat ut planscher till olika utställningar, men 

mestadels hade samlingen bara stått och samlat damm. 

Genom det ”nya medIet Webben” kan man exempelvis 

på blocket.se och auktionssajten tradera.com, nå gamla 

skolvaktmästare och andra som har planscher som min 

morfar inte hade. Jag uppslukades av glädjen att kunna få 

18 

tag i planscher som min morfar saknade. Jag fick också nya 

kunskaper om skolplanschernas värld. Samtidigt ramlade 

jag på några stora partier som gjorde att samlingen växte 

ytterligare, inte minst vad gäller dubbletter. Samlingen består 

nu av cirka 2 500 planscher varav cirka 500 dubbletter och 

cirka 500 skolkartor. 

tIllsammans med västerås folkHöGskola har cirka 

1 500 olika planscher fotograferats och ett särskilt skolplanschmuseum 

skapats på www.skolplanscher.se. Detta 

invigdes den 15 januari i år, samma dag som min morfar 

skulle ha fyllt 100 år, av dåvarande landshövding Mats 

Svegfors. Efter bara några månader hade museet haft över 

10 000 besökare och uppmärksammats i olika medier. 

Många hör av sig och vill skänka, byta, köpa eller sälja 

planscher. Samlingen och hemsidan har blivit ett slags nav 

för skolplanschälskare över hela landet och delvis utomlands. 

Upptäckten av gamla planscher jag inte visste fanns, såväl 

svenska som utländska verkar outsinlig. 

på detta sätt sprIds mInnet av de gamla fina planscherna 

och min morfar hedras, samtidigt som jag får uppleva såväl 

den lättsamma sötman i samlandet, likväl som den maniska 

tillfredsställelsen av att samlingen aldrig blir komplett, den 

kan hela tiden kompletteras. 

>>>

speGeln 

19

speGeln 

20

speGeln 

21

speGeln 

Ivan bibehållaren 

text och foto: Jan å Johansson 

Hemma hos Ivan magnusson finns en riktig guldgruva. åtminstone om man är intresserad 

av lantbruksmaskiner och redskap vilket han samlar på. men det finns också mycket 

annat att se i Ivans privata museum – nostalgi att leende nicka igenkännande åt. 

mycket är av märket Westerås gjuteri och mekaniska verkstad vars grundare föddes 

exakt på året 100 år innan Ivan föddes. det är som en tanke… 

Ivan är en bestämd man men med glimten i ögat och 

pondus som få. Jag hade sökt honom per telefon en tid utan 

att få svar. På det säger han att den som vill nå honom 

måste vara uppe i tid och ringa för sedan är han upptagen 

resten av dagen. Och vid ett besök på hans gård i Vångsta 

utanför Västerås förstår jag varför. Här är fullt av mekaniska 

prylar och verktyg men framför allt saker som har 

med jordbruket, som det var förr, att göra. 

– Jag började samla prylar redan 1955 men då blev det 

mest små skyltar och så. 

Han vIsar på en väGG där skyltar från olika verkstäder och 

fabriksmärken i både järn och mässing hänger prydligt 

uppradade. Fast det hela började egentligen med att några 

kamrater, som kände till hans intresse för jordbruksmaskiner, 

gav honom några planscher som föreställde Olivertraktorer 

och maskiner dragna av hästar av samma märke. 

– Ja, de drev nog med mig. Kanske de ville vara elaka 

men de sådde i alla fall ett frö. 

Intresset att samla på så många olika saker kanske går 

hand i hand med att Ivan haft så många olika yrken. 

– Jag har bland annat varit stenläggare, kört traktor på 

jordbruk och handlat med skrot. Jag har väl aldrig haft 

något riktigt arbete, skojar han. 

22 

men att samla på saker har kanske gått i arv, då fadern 

också hade intresse av att bibehålla gamla grejer, som 

Ivan uttrycker det. Men av alla saker han har på gården 

är det de från Westerås gjuteri och mekaniska verkstad 

på Munkängarna som intresserar honom mest. Företaget 

bildades i maj 1874 av Oscar Fredrik Wikman vilken 

i folkmun kallades Gud Fader. 

– Ja, och det är inte så konstigt då det var han som 

styrde hela Västerås. Han var en driftig karl från Hallstahammar, 

där han hade startat en pliggfabrik. Du vet, de 

tillverkade pliggar till skor. 

Hur som Helst var det Oscar Fredrik Wikman som 

i kamp med Örebro såg till att ASEA hamnade i Västerås. 

– Han sålde verkstäderna till ASEA och startade ett nytt 

bolag i Morgongåva vilket fick namnet Westerås lantbruksmaskiner. 

Ivan vIsar en vaCker bok som egentligen är en katalog 

– Illustrerad katalog – i vilken det finns mycket intressant 

läsning. Här kan man till exempel se att en rakapparat utan 

rakor och rakhufvuden kostade 35 kronor. Han visar också 

dokument över aktieägarna och en kalkyl över tillverkning 

av en slåttermaskin. Här diskuteras att man normalt skulle 

behöva ta 500 kronor för maskinen men kom överens om 

450 kronor. ”Gud Fader” avled i november 1909. 

– Då stannade alla maskiner i ASEA och hela Västerås 

sörjde, säger Ivan. 

>>>

– JaG Har fått myCket HJälp av lantbrukare – JaG talar med bönder på bönders vIs. på söndaGarna 

åker JaG omkrInG – Han Har en Gammal saab v4 av 1973-års modell – oCH letar ute på Gårdar oCH 

I lador I västerås med omneJd men oCkså I stora delar av mellansverIGe. 

speGeln 

23

speGeln 

alla saker Han fått IHop i sitt privata museum har han 

fått eller köpt av bönder. 

– Jag har fått mycket hjälp av lantbrukare – jag talar med 

bönder på bönders vis. På söndagarna åker jag omkring 

– han har en gammal SAAB V4 av 1973-års modell – och 

letar ute på gårdar och i lador i Västerås med omnejd men 

också i stora delar av mellansverige. Du vet, man kallar mig 

för landstrykare, säger Ivan och ler. 

Han berättar om en epIsod då han var på en gård och en 

man med gevär i hand kom ut på farstubron och undrade 

vad Ivan var för en skum figur. 

– Han pekade på mig med bössan och så sade han att jag 

skulle komma närmare för han hörde så dåligt. Då svarade 

jag att ”skjuter du illa också” och han ställde ned geväret som 

var en riktigt gammal Remington, skrattar Ivan vid minnet. 

de blev I alla fall så att de började språkas vid och allt 

löste sig fredligt. Gården i Vångsta köpte han för att ha ett 

ställe att leka på som han säger. Och nu när han är pensionär 

har det blivit tid över för att renovera sakerna. Men han tar 

också emot besök på helgerna. 

– Många är fundersamma över hur man kan samla på 

så mycket men jag visar mer än gärna upp det jag har. Det 

brukar väl komma uppemot 150 personer per år för att titta. 

Jag tycker att många av mina saker skulle vara på museum, 

men det verkar inte vara något större intresse för det. 

sJälv tyCker Han Inte det är så konstIGt att han samlar 

på det han gör. 

– Alla samlar väl på något och jag är glad att kunna ge 

liv åt kulturen. 

24 

Ivan magnusson började samla på prylar redan 1955. Genom åren har samlingen 

växt rejält och har blivit till ett helt museum av främst jordbruksredskap. 

det fInns mer: 

Ivan magnusson. Telefon 070-550 44 79. 

andra fordonssamlInGar I västmanland: 

Bil och teknikhistoriska samlingarna i Köping 

år 1998 öppnade teknikhistoriska museet som visar det 

allra främsta i fordonsväg. bugatti 35 b Grand prix från 1929, 

bentley 1931 och mercedes ssk 1929, för att bara nämna några. 

där finns många fina fordon och automobilia i massor. 

öppet alla dagar, maj–september kl 10–18. 

öppet för förbokade grupper hela året. 

Adress: Glasgatan 19 , box 2053, 731 02 köping. 

Telefon: 0221-206 00 

Traktormuseet i Sala 

I öja 4 km söder om sala finns en privat samling av ett 60-tal 

traktorer från 1925 och framåt och ett 40-tal stationära 

motorer som använts inom jordbruk. den äldsta motorn är 

från slutet av 1800-talet. även kördugliga motorer varav den 

äldsta från 1897 finns att beskåda. fordonen är omsorgsfullt 

renoverade till funktionsdugligt skick och målade i originalfärger. 

öppet efter överenskommelse sommartid. 

Adress: kumlaby norrby 733 92 sala. 

Telefon: 0224-101 39, 070-344 02 90. 

Eks Vagnmuseum 

I eks vagnsmuseum finns en av landets förnämsta samlingar 

av vagnar och seldon från ekipagetidens glansdagar mellan 

åren 1840 och 1920. eks vagnsmuseum håller öppet mellan 

maj och september, endast för grupper som beställer i förväg. 

Adress: åkesta gård, 730 50 skultuna. Telefon: 021-33 13 00. 

denna reservdelskatalog visar 

reservdelar till en hästslåttermaskin.

detta är en smörjbutt vari man blandade sniglar och 

olja för att använda som smörjmedel. 

Ivan tar till vara på det mesta. mässingskranar som förmodligen 

skulle gått ett tragiskt öde till mötes är i dag något som efterfrågas. 

speGeln 

Ivan kallar detta för ett fattigmans väggur. det liknar vid 

en första anblick ett vanligt väggur men när man öppnar 

uppenbarar sig ett vanligt väckarur innanför luckan. 

25

speGeln 

Fyra samlare 

26 

Janina letar mönster, färger, former 

Micke upplever barndomsminnen 

Didrik gillar sin hobby = livsstil 

Margaret har grodor från golv till tak

foto: anette berglinn 

speGeln 

världsproduktionen av plast var 1950 omkring 1,5 miljoner ton. numera är vi uppe i 260 miljoner ton. varje svensk konsumerar 

idag cirka 100 kg plast per år. efter att ha gjort sin tjänst hamnar varje år många miljoner ton plast som drivande skräpberg i världshaven. 

Janina letar mönster, färger, former 

JaG samlar på plastpåsar. 

Redan i tidig ålder började jag 

samla då var det på väldigt många 

olika saker. Så småningom fastnade 

jag vid pås samlandet som jag 

hållit fast vid även nu när jag 

blivit äldre. 

det Går I släkten att samla på 

något, så det var nog därför jag 

fick det här intresset. Min påssamling har blivit väldigt stor, 

eftersom att jag ärvt en del av min mor, som också var en 

samlare en gång i tiden. 

målet med mIn samlInG är att jag vill få tag i påsar 

från hela världen, påsar som har olika mönster, färger 

och former. Jag samlar inte på vilka påsar som helst 

utan det ska vara påsar som betyder något och som ser 

lite annorlunda ut. En påse för mig ska helst vara färgglad 

eller ha något roligt mönster, men den kan även vara 

enfärgad och ha en annorlunda figur som gör den speciell. 

I mIn samlInG så finns det påsar från båtar, från andra 

länder och från olika kläd butiker. Påsar är väldigt fina på 

olika sätt, dom kan beskriva ens personlighet och visa vad 

man gillar och inte gillar. När jag tittar på en påse kollar 

jag alltid på handtagen först och sedan hur påsen ser ut. 

Det viktigaste av allt är att handtagen inte är skrynkliga. 

JaG Har månGa favorIter bland min samling, dom jag 

gillar bäst kommer från min mors gamla samling. Det är 

påsar som kommer ifrån affärer som inte ens finns kvar. 

27 

foto: anette berglinn

foto: privat 

speGeln 

Micke upplever barndomsminnen 

JaG samlar för att det är 

Intressant ur ett historiskt 

perspektiv och för att det är kul 

att uppleva barndoms minnen igen. 

År 1978 fick jag mitt första 

TV-spel, det var ett Luxorspel. 

Favoritspelet på Luxor blev 

"Sonarsökning" och jag vet inte 

hur många timmar jag lade ner 

på detta fantastiska spel. Våra 

släktingar från Danmark kom på besök en sommar och 

imponansfaktorn var total. 1981 fick jag en Casioräknare 

med både datumräknare och minisynth. Jag undrar hur 

många gånger jag räknade ut hur många dagar gammal 

jag eller en kompis var? Hur som helst var den fantastisk 

och jag har på senare dagar lyckats hitta en i kanonskick 

på eBay :-) Samma år blev jag också blivit intresserad av 

datorer, hängde mycket i radioaffärerna och knappade 

på både ABC80 och VIC20. 

mItt samlande har gått upp och ner i omgångar, men jag 

började samla mer seriöst år 2005. Nu har jag tusentals 

föremål, det är svårt att veta exakt. 

samlInGen Har noG växt lite för mycket på sista tiden. 

Jag har varit tvungen att hyra extra förråd för att få plats. 

Under de senaste månaderna har jag försökt sälja ut allt 

som inte hör till Atari eller Sinclair. Att samlarsuget har 

gått ned beror också på att vi flyttar till ett hus. När vi 

28 

väl kommit på plats och fått ordning på allt, så kommer 

väl samlandet igång igen. Men då blir det bara Sinclair/ 

Atari – tror jag... 

det fInns flera Intressanta obJekt i min samling, men 

den som sticker ut mest är förmodligen ett spel som heter 

Pengo som hör till Atari 2600. Den europeiska versionen 

är väldigt ovanlig och det finns ungefär 10 kända exemplar 

i världen. Jag hittade spelet på Tradera och det var en del 

i en liten samling från en videobutik. Spelet låg i ett hyrfodral 

med svenska instruktioner, vilket förmodligen gör 

spelet helt unikt då inga andra av dessa spel har kvar 

sina fodral. 

> pengo är ett av alla de 

spel som kom till flera olika 

datorer och tv-spel men 

i princip släpptes det aldrig 

i europa. den amerikanska 

versionen har en silver färgad 

etikett och är ganska vanlig men 

den med svart etikett räknas till 

ett av de ovanligaste spelen över 

huvud taget. med stor sannolikhet 

är det en ”provserie” som bara 

funnits till uthyrning och inte till 

försäljning. foto: privat 

< leksaken som 

kommer tillbaka när 

man slänger den. 

kallas jojo på svenska 

och är ursprungligen 

ett amerikanskt varunamn, 

nämligen yoyo. 

fanns redan under 

antiken, men nämns 

inte i sverige förrän 

på 1830-talet. 

foto: anette berglinn

foto: anette berglinn 

Margaret har grodor från golv till tak 

JaG Har alltId samlat på Grodor 

för att jag tycker att dom är söta 

och ser glada ut. När jag var liten 

började jag samla levande grodor 

från bäcken som jag sedan lade i 

mammas akvarium. Men det enda 

dom gjorde var att äta upp mammas 

fiskar, så då fick jag lov att ge upp 

detta med levande grodor. 

för månGa år sedan fick jag en överkörd platt groda på 

en pappskiva i present av min mamma och hennes gubbe. 

Då min son fick syn på den utbrast han – vilken jävla tur 

att du inte samlar på älgar. 

det var Inte förrän mIna barn blev stora som mitt nästan 

sjukliga intresse för grodor tog över. Nu har jag cirka 6 500 

grodor. Hemma har jag ett helt rum med grodor från golv 

till tak, uppe i taket och överallt. Min man är expert på att 

bygga hyllor. Det som är det bästa med att samla en speciell 

sak är att jag slipper få presenter av nära och kära som jag 

inte vill ha. Alla försöker hitta någon groda jag inte har 

Alla mina grodor har sin historia. Jag har en uppstoppad 

groda som skickades till Sverige från Brasilien år 1938. Jag 

undrar om den sorten fortfarande finns kvar i Brasilien. 

JaG brukar tänka att det enda hopplösa här i livet är en 

groda utan ben. Allting annat finns det mer eller mindre 

bra lösningar på. 

Didrik gillar sin hobby = livsstil 

speGeln 

I naturen finns det 21 700 kända arter av grodor i familjen 

ranidae (äkta grodor). I konsumtionssamhället finns det säkert 

tiotusentals varianter. kanske fler. och ingen av dem kan det 

grodor kan: andas genom huden. foto: anette berglinn 

JaG Cyklar väldIGt ofta, BMX är en stor del av min fritid. Jag tycker att det är roligt och 

utmanande; det är mer en livsstil än en hobby. Det började när jag fick en kullagerjojo av min 

pappa för några år sedan. Det är en tornado-jojo med kullager, den är isärtagbar och en ganska 

bra nybörjar-jojo. Jag började lära mig att använda den och efter ett tag kunde jag göra en del trix. 

år 2006 börJade JaG samla JoJoar. Under en runda på ett loppis upptäckte jag att det gick 

att köpa begagnade jojoar, ofta till ett ganska bra pris. Varje gång jag såg en jojo som såg 

intressant ut köpte jag den till min, till en början, lilla samling. Nu har samlingen växt till 

78 stycken. Den billigaste har jag betalat en krona för och den dyraste kostade 840 kronor. 

JaG samlar för att det är rolIGt och en utmaning att hitta nya som jag inte har. Jag gillar 

alla olika modeller, färger och former, men framför allt är det roligt och avkopplande att leka 

och trixa med en jojo. foto: rojne eriksson

speGeln 

30 

< plåtbricka från 

sent 1840–50-tal. 

> från vänster: 

plåtvas från sekelskiftet 1900. 

kaffekanna i plåt från 1830-40-tal. 

teburk med lås från sent 1700-tal.

Blommande plåt 

av elisabeth Westerdahl. foto: lasse fredriksson 

att samla gamla tryckta plåtburkar är i dag en världsomspännande hobby. 

de som vill bli ägare till de verkliga rariteterna kan tvingas betala flera tusen kronor. 

annat var det på 1970-talet – då kunde de köpas för några tior per styck. 

som det maGIska Genombrottsåret för tryckta svenska 

plåtaskar räknas Stockholmsutställningen 1897. Då lanserade 

dansken Emil Nissens på ”Malmö Chokolad- och konfektfabriks 

AB” sina kungapastiller i askar som i dag är mycket 

begärliga bland samlarna. Under varumärket Mazetti kom 

sedan sötsakerna i röda, strama stjärnburkar som också 

pryddes med gamla kungaporträtt. När innehållet var uppätet 

blev de kakburkar på spiselhyllan. 

vId sekelskIftet 1900 gjorde också choklad- och konfektyrindustrin 

sitt verkliga genombrott. Cloetta blev den allvarligaste 

konkurrenten. Burkarna blev påkostade och allt mer 

konstnärliga. Jenny Nyström och Einar Nerman hör till de 

erkänt stora konstnärer som gjorde förlagor till flera av de 

speGeln 

litografiska tryck som pryder burkarna. När Gevalia fick sitt 

stora nya kafferosteri 1914 kom de verkliga skrytburkarna, 

bland annat den eftertraktade tomteburken utförd i relief. 

färGGranna plåtburkar var användbara till allt från te, 

kaffe, choklad och kakor till snus, tobak, tomtebrus, kryddor, 

nålar, rakblad och huvudvärkstabletten albyl. Ju mindre 

sliten en ask är, desto högre är samlarvärdet. I Sverige 

betalas dessutom svensktillverkade askar och burkar bäst. 

I liten, liten stil tryckte de flesta plåtfirmorna sitt namn 

någonstans i kanten på burken. Örebros bleckemballagefabrik, 

Hugo Brusewitz bleckvarufabrik i Göteborg samt 

Bleckvarufabriken i Lund (PLM:s föregångare) hör till de 

mest åtråvärda. 

31

speGeln 

Samla med 

ögon och öron 

av ann österberg. foto: anette berglinn 

att vissa saker är skrymmande, dyrbara eller svåra att få tag på är inget avskräckande 

för samlaren. det finns samlare av nästan alla slags föremål och företeelser. 

allt behöver däremot inte kosta stora pengar eller ta mycket plats i skåp och lådor. 

32 

anette berGlInn har varit fågelskådare 

sedan ungdomen. Hon kunde notera sin 

300:e fågel samma år som hon fyllde 50 

men det var efter att verkligen ha flackat 

landet runt för att få in de sista 19 arterna. 

Nummer 300 var en Rödhuvad Törnskata 

som visade sig den 6 november på en ö 

i St:a Annas skärgård. 

månGa männIskor samlar på upplevelser. Det kan röra 

sig om att ha sett många sorters fåglar eller ha besökt ett 

stort antal länder eller huvudstäder eller att bara ha upplevt 

så många olika saker som möjligt. 

fåGelskådarna har en sammanslutning, Club 300. I den 

klubben får bara de ingå som har sett 300 fågelarter eller fler. 

För att få räkna en art så måste vissa regler vara uppfyllda. 

Grundregeln är att man ska ha sett arten så väl att man 

kunnat göra en säker bestämning. Kan en säker bestämning 

göras på lätet så räcker det med att ha hört den. Observationerna 

måste rapporteras in och bli godkända av Sveriges 

Ornitologiska Förening: Raritetskommitén (RK). 

I sverIGelIstan fanns i december 2007 inte mindre än 

488 arter upptagna. Listan rymmer både arter som häckar 

i landet naturligt, sådana som planterats in och bildat 

frihäckande och självreproducerande bestånd och arter 

som har påträffats i Sverige minst en gång. 

Det finns även andra listor, andra sätt att föra bok och 

räkning för fågelskådare. Ädellistan, landskapslistan, 

årslistan, världslistan och flera andra. 

den svenska 100-klubben är en förening som kan bestå av 

högst 100 personer. Medlemmarna har det gemensamt är 

att de har besökt minst 100 FN-länder och betalat inträdesavgiften 

i klubben, vilket är 100 USD. För att ett land skall 

räknas så skall besöket bestå av en längre vistelse med 

övernattning. Undantag för övernattningsregeln medges för 

mikroländer, som till exempel San Marino och Vatikanstaten. 

Sällskapet har som mål att träffas en till två gånger per år och 

strävar efter att arrangera gemensamma resor och aktiviteter. 

det Går tIll oCH med att samla på lJud. Sture Wärlinder 

i Norrtälje har en stor samling inspelade ljud, framför allt 

läten från landsbygden. Idag är samlingen uppe i omkring 

1 500 olika inspelningar. Det är främst utrotningshotade 

ljud Sture samlar på. En ljudinspelning av någon som utför 

ett arbete säger mycket om hantverket som ger upphov till 

ljudet. Att skriva på en gammaldags skrivmaskin så att det 

låter kan väl de flesta göra men att skriva så att det låter 

som när en skicklig maskinskrivare skriver är svårare. 

Att höra någon kärna smör i en träkärna säger mycket om 

vilken intensitet och uthållighet som krävs för arbetet. 

Det finns ljud som inte går att samla in längre säger Sture 

eftersom ingen vet exakt hur handgreppen som formar de 

rätta ljuden ska utföras.

FN – en samling länder... 

nIo skäl tIll att beHålla prylarna 

speGeln 

karen kingston som skrivit boken ”rensa i röran med feng 

shui” radar upp följande orsaker till varför människor har 

så svårt att göra av med saker. 

1 Kan vara bra att ha utifall att… vittnar om bristande 

tilltro till framtiden. 

2 Identitet. du upplever att ägodelarna är starkt 

förknippade med vem du är. 

3 Status. vissa människor skaffar sig saker och andra yttre 

tecken på välstånd för att kompensera en låg självkänsla. 

4 Trygghet. ägodelar ger en känsla av trygghet 

och kontroll. 

5 Nedärvd prylfixering. vi tar över beteenden efter 

våra föräldrar. den som är uppväxt i fattigdom kan 

bära på en rädsla att nöden ska komma tillbaka. 

6 Föreställningen att mer är bättre. vi tror att vi behöver 

flera varianter av till exempel samma köksredskap. 

7 Snålhet. Har man betalt för prylen så har man. 

8 Undvika tomhet. ägodelarna håller dig sysselsatt. 

det är lättare att hålla på med sina prylar än att ta itu 

med sina känslor. ensamhet och rädsla för närhet är 

de känslor som är vanligast att försöka hålla undan. 

9 Tvångsmässigt samlande. människor som aldrig törs 

kasta ett kvitto, en plastpåse eller en tidning behöver 

terapeutisk hjälp. de bär på en förlamande rädsla att 

en katastrof kan inträffa om de slänger något. 

nåGra ovanlIGa samlarområden 

telefonkataloger. Claes olson-kataloger. Huskataloger. 

dagstidningar. elhandborrmaskiner. Gamla elektriska 

mät instrument. blåslampor. blåljus och sirener. sitsar till 

lantbruks maskiner. fotogenapparater. brödrostar. råttfällor. 

bärplockare. rakblad. rakbladsvässare. militära kikare. 

träspadar. musmattor. Gem. porslinsskor. sockiplast. 

barngrammofoner. Hundskattemärken. rigelloflaskor. 

findus-förpackningar. våtservetter. lotter. regnrockar. 

rörpinnar till färg. 

WebbtIps 

www.club300.se, www.club100.se, www.samlaren.org 

JulklappstIps 

Fågelsång 150 svenska fåglar och deras läten. 

Text: Jan pedersen. ljud lars svensson. 

Illustration: Jony eriksson. 

Foto: Jari peltomäki och markus varesvuo. 

Förlag: max ström. 

33

speGeln 

34

Ledtrådar till Jenny 

av linda rydberg. foto: nanna de Wilde, kristina stark och terese bolander *1910 † 2006 

Jenny *1910 †2006 är ett konstprojekt 

med utgångspunkt i ett dödsbo 

som konstnärerna terese bolander, 

kristina stark och nanna de Wilde köpte 

av organisationen ”Hela människan rIa” 

i november 2006. 

Konstnärerna kände inte Jenny, som levde mellan 1910 

och 2006, utan har genom hennes dödsbo försökt att lära 

känna och skapa ett porträtt av henne. De började med 

att systematiskt gå igenom och fotografera alla hennes 

tillhörigheter: möbler, porslin, kläder, mediciner, böcker, 

plastförpackningar… Bilderna publicerades löpande i ett 

arkiv på Internet och på så sätt gjorde konstnärerna det 

möjligt för alla att ta del av minnet över Jenny. 

I olIka arkIv, på museer, i bergrum och i privata förråd 

samlas dokument, saker och minnen som ger oss nycklar 

till hur enskilda människor och hela samhällen har levt. 

De frågor och tankar som väcktes hos konstnärerna bakom 

projektet Jenny *1910 †2006 har många likheter med hur 

forskare och museipersonal till exempel arkivarier, pedagoger 

och utställningsformgivare arbetar med våra nationella 

arkiv. Frågor som även vi själva ställer oss kring våra 

familjeklenoder: Vad kan man berätta om en person man 

aldrig känt genom hennes saker? Hur är förhållandet 

mellan sanning och fiktion i ett sådan berättelse? 

< arkivsida från hemsidan www.dodsbo.com 

>>> 

dödsboet. 

det fInns mer: 

på hemsidan för Jenny *1910 †2006 www.dodsbo.com 

finns uttalanden av de tre konstnärerna: 

Nanna 

”… jag känner en sorg över att lära känna en människa 

i efterhand.” 

Terese 

”först är det ingenting sedan är det något sen är det 

ingenting igen.” 

Kristina 

”det blir så tydligt att hon har funnits men också att 

hon nu är död.” 

speGeln 

35

speGeln 

36 

ur installationen ”att komma nära din själ”, drömbok III. av: nanna de Wilde.

I bolanders, starks oCH de WIldes konstnärliga undersökande 

har det gestaltande förhållningssättet varit centralt 

och de gemensamma nyckelfrågorna har varit: Hur kan 

man porträttera en okänd avliden genom hennes saker? 

Och hur färgas porträttet av den som skapar det? Arkivet 

på www.dodsbo.com är ett konstverk, ett minnesmärke 

över Jenny och det århundrade som hon levt i. Men hemsidan 

skildrar även en konstnärlig process. Det tog konstnärerna 

två och ett halvt år att med 4 529 fotografier dokumentera 

alla Jennys tillhörigheter. Parallellt med dokumentationen 

har konstnärerna valt ut och arbetat vidare på olika spår 

bland Jennys saker. Jenny var intresserad av spiritism 

således gick de i seans för att komma i kontakt med henne, 

en astrolog ställde hennes horoskop. De har intervjuat en 

filosof och en arkeolog. En läkarstudent tecknade hennes 

medicinska porträtt genom de läkemedel som fanns kvar 

och optiker Gustav Levin har genom att studera hennes 

glasögon skrivit ett eget porträtt av henne som avslutas: 

speGeln 

11 februari 1994 Hon hör något som smäller i spisen 

14 februari 1994 Hon hittar kristallen och klockan 

17 februari 1994 Hon köper en TV 

13 mars 1994 Det är blåsigt och slaskigt 

26 mars 1994 Hon bär upp vinterklänningarna 

på vinden och bär ner 

sommarklänningarna 

28 mars 1994 Hon städar sängen 

29 mars 1994 Snöslask 

8 april 1994 Det är kallt och soligt 

9 april 1994 Snön är nästan helt borta 

12 april 1994 Hon tvättar kaklet ovanför spisen 

18 april 1994 Hon gör rent sopskåpet 

och ugnsfönstret 

19 april 1994 Margaretha hälsar på 

23 april 1994 Hon går till kyrkogården 

24 april 1994 Hon plockar blåsippor 

25 april 1994 Hon städar på balkongen 

och sätter upp markiserna 

29 april 1994 Hon sätter vitsippor på graven 

30 april 1994 Det regnar och är kallt 

ur installationen 

”och så vidare”. av: kristina stark utdrag ur texten från videoverket ”en film”. av: terese bolander 

”Lägger man alla glasögonen bredvid varandra så kan man 

föreställa sig att hon som använde dem brydde sig om sitt 

utseende. En färgstark kvinna som klädde i brunt och guld. 

Dessutom vet vi att hon hade cirka 60 mm mellan pupillerna.” 

bolander, stark oCH de WIlde har även skapat varsitt 

separat konstverk utifrån Jennys dödsbo, verk som lämnat 

fotodokumentationens sakliga form. Genom djupdykningar 

i Jennys värld tar vi del av konstnärernas egna tolkningar 

och i deras installationer och videoverk ställs vi inför nya 

frågor, om Jenny, vår gemensamma historia och vårt eget liv. 

I JunI 2009 skänktes dödsboet tillbaka till samma 

organisation som det köptes av och den 5 december 2009 

invigdes utställningen Jenny *1910 †2006 på länsmuseet. 

I utställningen presenterar konstnärerna arkivet, tre nya 

konstverk och en katalog med intervjuer, dokumentation 

och texter från arbetsprocessen publiceras. 

37

speGeln 

Galenskap 

och finkultur 

av marcus persson 

I John fowles berömda thriller ”samlaren” från 1964, är huvudpersonen frederick Clegg 

en samlare av stora mått – en onormal, för att inte säga sjuklig person, med smak för 

såväl fjärilar som kvinnor. temat går igen i många filmer och böcker där samlandet 

beskrivs som en originell, udda, avvikande, och i vissa fall även sjuklig handling. ett annat 

exempel är den animerade filmen ”toy story 2” där Woody, en av leksakerna, blir 

kidnappad av en galen samlare som behöver honom för att göra sin samling komplett. 

det fInns berättelser om samlare och samlingar från alla 

tider och kulturer men det privata samlandet har aldrig 

varit så vanligt som det är idag. Det har hävdats att ungefär 

var tredje person i USA inte bara samlar på någonting utan 

även är beredd att definiera sig som samlare. Vare sig det 

handlar om samlande på enklaste hobbynivå eller den allra 

mest finkulturella konnässörsnivå så har samlandet formligen 

exploderat under de senaste decennierna. 

den tIdIGaste forsknInGen som bedrivits om samlandet 

gjordes vid de historiska och arkeologiska institutionerna 

före 1930-talet och behandlade samlingar och föremål 

utifrån ett finkulturellt perspektiv. Inom denna typ av 

forskning märks främst antropologiska, historiska, arkeologiska 

och konstvetenskapliga studier som var ämnade att 

klassificera och typologisera samlingar till olika tidsperioder, 

38 

stilar och konstarter. Samlingen eller föremålet var det 

främsta studieobjektet. Sällan söktes svaret på varför 

samlaren samlade eller hur samlingsprocessen såg ut. 

under 1900-talets första deCennIer utvecklades den 

psykoanalytiska forskningen med Sigmund Freud som 

huvudsaklig inspirationskälla. Tvärtemot den traditionella 

samlarforskningen som sätter föremålen och samlingen 

i centrum var den psykoanalytiska forskningsansatsens 

främsta fråga varför människor samlar. Samlarprocessen 

kom att studeras företrädesvis som en ersättning för andra 

mer sexuellt inriktade drifter. Det lekfulla samlandet 

betraktas som en trygghetsfaktor men trots det får det 

utvecklade och mogna samlandet närmast karaktären av en 

sjukdom – något ohälsosamt som utvecklats ur individens 

egna bekymmersamma barndom och livshistoria. 

>>>

speGeln 

39 

foto: kentaroo tryman/bildarkivet.se

foto: stig Johansson 

speGeln 

40 

samlingar, mer eller mindre medvetet uppbyggda, finns att hitta nästan överallt. 

Här är en interiörbild tagen 1958 i det rudbeckianska gravvalvet under västerås domkyrka.

under senare år har konsumtionsforskare studerat 

samlandet. Det var genom konsumtionsforskningens intresse 

för massproducerade ting som forskningen för första gången 

började betrakta icke finkulturella "samlingar" som just 

samlingar. Samlandet har i dagens samhälle spridit sig utåt 

och nedåt i samhällsklasserna och samlingsföremål som till 

exempel pennor, affischer, burkar, bokmärken, dockor och 

tekniska leksaker har kommit att bli högvilt på de nya 

samlarmarknader som uppstått. Ett annat massproducerat 

högvilt är serier som exempelvis Kalle Anka och Musse Pigg, 

vilket inte minst Sveriges egen storsamlare Lasse Åberg ger 

exempel på. 

Att dagens konsumtionsforskare och ekonomer börjar 

visa allt större intresse för samlandet är inte så konstigt då 

det är en växande marknad och ett försäljningsknep (genom 

att begränsa en utgåva skapas en konstruerad efterfrågan) 

som används allt flitigare. 

den sIsta forsknInGsInrIktnInGen som ska nämnas är 

den språkvetenskapliga. Efter 1960-talet började litteratur- 

och språkforskare intressera sig för samlandet. Samlingar 

och samlare analyseras här utifrån de berättelser som 

samlaren förmedlar via sin samling, medvetet som omedvetet. 

Samlandet handlar utifrån detta perspektiv i mångt och 

mycket om att läsa och tolka ting och samlingar utifrån 

berättelser; samhälleliga liksom individuella – men det 

handlar även om att läsa samlaren. Som berättelse är 

samlingen utsatt för en historisk manipulation; tingen har 

tagits bort från sitt ursprungliga sammanhang och placerats 

in i ett nytt, bestämt av samlaren. Samlaren och samlingen 

är bägge del av en helhetsberättelse som, även om den 

berättas av samlaren, handlar lika mycket om denne själv 

som det samhälle han eller hon lever i. 

även om dessa Huvudfåror inom samlarforskningen 

har utvecklats i olika tidsperioder, så har de aldrig lyckats 

ersätta varandra. Istället har de fortsatt att existera och 

frodas parallellt. Detta har gjort samlandet till ett fenomen 

rikt på förklaringar, som likt en kameleont tar sig olika 

uttryck i olika miljöer. 

trots ett stort antal vetenskaplIGa försök att förstå 

och förklara samlandet fortsätter det att vara ett mångfasetterat 

och svårfångat fenomen. Ironiskt nog verkar det 

som om samma forskningsansatser som försökt förklara 

samlarfenomenet, även bidragit till att skapa dess komplexa 

och motsägelsefulla karaktär – på gott och ont. 

det fInns mer 

på http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=27188 

kan du ladda ner marcus perssons doktorsavhandling 

i sociologi vid lunds universitet. avhandlingen heter 

”mellan människor och ting. en interaktionistisk analys 

av samlandet”. 

speGeln 

musei Wormiani Historia, frontstycket från boken museum 

Wormianum som handlar om ole Worms (1588–1654) 

”kabinett av underligheter”. ole Worm var runforskare, lärare 

vid universitetet i köpenhamn, författare, samlare med mera. 

ekonomen russel W belk behandlar samlandet som en 

speciell form av konsumtion i sin bok ”Collecting in a 

Consumer Society”. där menar belk att endast de som 

passionerat samlar på objekt efter ett eget givet system 

kan kallas samlare. på följdfrågan varför man samlar svarar 

belk psykologiserande att det handlar om kontroll, ägande 

och status. återigen är det föremålen som står i blickfånget 

men med tydlig förankring i subjektet. 

41

Skräp eller fynd 

av tapio Hurtta. foto: lasse fredriksson 

när jag för 30 år sedan började i auktionsvärlden bestod köparna av handlare samt 

äldre personer som av nostalgiska skäl ville omge sig med 1800-talsföremål de mindes 

från sin barndom. de som hade turen att komma över ett sommarhus ville att det 

gamla torpet skulle ha en ålderdomlig prägel. de köpte för en billig slant pinnstolar, 

utdragssoffor och enkla gåramålningar som med åren steg i pris. 

42

när nu dessa föremål återvänder till auktionerna, sedan 

ägarna dött, ja då finns inte längre några svenska intressenter. 

De enkla träsofforna och stolarna köps istället för småsummor 

av finska handlare som kan ta ut det fem – tiodubbla i sitt 

hemland där mycket förstördes under andra världskriget. 

Polen och de baltiska länderna hade under sovjettiden inga 

möjligheter att följa det mode som utvecklades i övriga 

västvärlden. Det är handlare från dessa länder som nu tar 

hand om de stilmöbler som blev så populära under första 

halvan av 1900-talet, men i dag föraktas av svensken. 

Ungdomsstilen i dag är IKEA:s ”köp och släng”. Men det 

finns en grupp i 30–50 årsåldern som vill förstärka sin sociala 

ställning genom att gå egna vägar. De fokuserar på 1950–60- 

och 70-talsdesign som därigenom har stigit i pris. 

en reGelbunden besökarGrupp är idag de som samlar på 

specifika objekt som kaffe- eller äggkoppar, tändsticksaskar 

med mera, en lättsam och billig hobby som inte kräver så 

mycket kunskap. En annan grupp är de händiga som köper 

trasiga möbler, renoverar och säljer dem vidare, kanske för att 

på så sätt finansiera en del av ett eget samlande. Visningarna 

inför auktionen fyller också en social funktion. Man träffar 

likasinnade och umgås över en kopp kaffe. 

kunskap är däremot mycket viktig när man samlar på 

vissa typer av antikviteter så som äldre vapen, mynt, 

frimärken och udda bruksföremål. Kunskapen förvärvar 

den här gruppen genom litteraturen och museibesök. De lär 

sig vem som har tillverkat föremålet, var eventuella stämplar 

sitter och hur de tekniskt är uppbyggda. Prisbilden får de 

snart klart för sig genom att regelbundet gå på auktioner. 

Där bevakar de också denna marknad genom att uppträda 

som ”underbidder” – vilket innebär att de driver upp 

budgivningen till närheten av det pris de anser att tingen 

representerar om de inte själva är presumtiva köpare. Detta 

kan de också göra på föremål de vet att en icke närvarande 

vän samlar på. Men här krävs numera försiktighet sen 

Internet gjort entré. Vännen kan via det medlet redan ha 

lagt ett bud på ”sitt” föremål. Vissa samlare är beredda att 

betala ett ovanligt högt pris för att komma över ett föremål 

som saknas i samlingen. Det skapar ofta sensation i pressen. 

antIkHandlarna reste förr land och rike runt för att 

hitta åtråvärda objekt. De stod i en klunga och en av dem 

skötte budgivningen – sen gjorde de upp sinsemellan genom 

en ”efterauktion” och delade på mellanskillnaden. Detta 

förekommer fortfarande men nu via Internet. Det är till 

nackdel för såväl säljare som auktionister men är svårt att 

komma åt. Inför kvalitetsauktionerna måste därför en allt 

krympande skara auktionister bli allt kunnigare och noga 

ta reda på den internationella prisnivån inför en auktion. 

Vi rekommenderar sen säljaren ett bevakningsbelopp som 

objektet inte bör understiga. 

lIndberG vs. leonardo 

den stora vasen med dekor av stig lindberg 

är tillverkad vid Gustafsbergs studio vilket 

framgår av symbolen med ett G och en 

hand på undersidan. I studion gjordes unika 

objekt i liten upplaga och vasen värderas 

till 11 000 kronor. den lilla vasen är av märket 

leonardo. värde 65 kronor. 

det fInns mer 

experten 

tålmodIGa oCH kunnIGa samlare kan finansiera sin 

hobby genom fyndköp av föremål de inte åtrår. Här tre 

exempel ur verkligheten: 

på 1980-talet såldes ett par ljusstakar i mässing stämplade 

Skultuna bruk. De var cirka 20 cm höga och värderade till 

250 kronor vilket är det normala priset för dylika. Men de 

visade sig vara ur en provserie och så otroligt sällsynta att 

flera samlare till varje pris ville bli ägare av dem. De klubbades 

för 22 000 kronor – alltså ett sensationellt överpris! 

en äldre man I 80-årsåldern med ett förflutet i antikbranschen 

besökte i våras ett loppis. Vid ett bord föll hans blick 

på vad han tyckte var en 30 cm hög kryddburk i blått och 

rött med skuren akantusbård. ”Vad kostar den?” Tio kronor, 

sa försäljerskan.” ”Då tar jag den!” 

När han hade betalat hörde han kvinnan säga till sin 

granne. ”Nu sålde jag äntligen den där fula burken!” Vid 

närmare undersökning visade sig detta vara en s.k. skedstock 

i vilken man på 1700-talet förvarade skedar. Den lämnades 

till auktion och samlare runt om i landet bjöd även i det här 

fallet över varandra. Slutpriset blev 10 000 kronor. 

auktIonIsten måste oCkså vid ett hembesök förstå vad som 

går att sälja och vad som ofta måste slängas i ett dödsbo. 

I samband med en källarröjning fann vi nyligen en trasig plåt - 

leksak – en motorcykel från 1950-talet. Den saknade framhjul 

och hade trasigt styre men vi tog den till auktionen och satte 

utropet till 500 kronor. Två samlare bjöd över varandra under 

tio minuter och priset för denna reservdel blev 10 500 kronor! 

sensmoral: Förakta och släng aldrig något utan att först 

tala med en kunnig auktionist. 

auktionsbyrån effecta har en hemsida på www.byraneffecta.se. 

där kan du läsa om kommande auktioner, se bilder på 

föremålen som ska auktioneras ut och lämna bud via Internet. 

43

1 

2 

44 

3 

foto: Clifford shirley, vkl 

foto: Jan Gustafson, vkl 

4 

foto: fredrik reuterhäll, vkl 

foto: bengt stahre

Hitta din samling 

av sanna Henriksdotter 

vad gör man med en stor föremålssamling? många samlare väljer att visa upp sina saker 

genom att skapa ett museum där samlingen kan ställas ut och därmed ge möjlighet 

till besökare att se föremålen. I detta nummer av spaning har vi valt att presentera tio 

samlingar, där vissa är privata, som finns runt om i länet och som är väl värda en utflykt. 

> 1. myrbergs verkstad 

Besöksadress: norberg, nära karlbergs hembygdsgård 

Förvaltare: myrbergs verkstadssällskap 

Öppet: lördagar 12–16 mellan juni och augusti, men öppet för 

bokade grupper hela året 

Kontakt: 0223-210 69 (för visning), myrbergs@telia.com 

GPS-koordinater: n 60º 03.636’ e 015º 54.699’ 

Vill du åka i en T-ford från 1926? På Myrbergs verkstad 

har du chansen att uppleva äkta veteranbilar. Myrbergs 

verkstadssällskap byggde i början av 1990-talet upp en 

rekonstruktion av en tidigare bilverkstad från sekelskiftet 

1900, och visar sedan dess en utställning av gamla bilar. 

> 2. västerås flygmuseum 

Besöksadress: Hässlögatan 16, västerås 

Förvaltare: västerås flygande museum, swedish veteran Wing, 

f1 kamratförening, vallentuna aviatörförening, Hässlögymnasiets 

aktiva elever och Hässlö flygförening 

Öppet: sön 12–16, öppet för bokade grupper även andra dagar 

Kontakt: 021-14 60 55, runedomaas@tele2.se 


Museet är det enda flygmuseet i Sverige som har veteranplan 

som fortfarande fungerar att flyga med. Vissa dagar 

kan man som besökare få se planen uppe i luften – varje vår 

arrangeras evenemanget RollOut då alla planen rullas ut 

och visas upp. Många plan har varit i militärt bruk, men 

här finns också civila plan. Om man vill uppleva känslan 

att flyga själv finns en flygsimulator på museet där man kan 

prova på att vara pilot tillsammans med en instruktör. 

> 3. arboga bryggerimuseum 

Besöksadress: skandiagatan, arboga 

Förvaltare: arboga museum 

Öppet: juni-augusti, men öppet för bokade grupper hela året 

Kontakt: 0589-142 10, arbogamuseum@telia.com 


”Det kommer efter som Arbogaöl” är ett bevingat uttryck 

från Arboga, staden som är känd för sin ölframställning. 

Vill du uppleva hur man producerade öl förr? På Arboga 

Bryggerimuseum kan man gå guidade visningar och följa ölets 

tillverkningsprocess. Museet finns inrymt i bryggeriets gamla 

kornmagasin och är Sveriges enda bevarade bryggeri i trä 

och därmed en industrihistorisk sevärdhet. På bottenvåningen 

finns en mindre fotoutställning och ett bryggeribibliotek. 

> 4. skolmuseet 

utflykten 

Besöksadress: kyrkvägen, vid församlingshemmet lindgården, 

fagersta 

Förvaltare: fagersta/västanfors hembygdsförening 

Öppet: april-oktober andra söndagen i månaden, men öppet 

för bokade grupper hela året 

Kontakt: 0223-175 78 


I Klockarbergsskolan, Fagerstas första skolhus, kan både 

barn och vuxna resa tillbaka i tiden och uppleva hur det var 

att gå i skolan förr. Skolhuset är från 1853 och byggdes av 

brukspatronens folk och bergsmän. Inredningen är från 

1920-talet och visar en dåtida skolmiljö med läseböcker, 

planscher, annat undervisningsmaterial och rottingen som 

var ett straffredskap. 

45

utflykten 

> 5. Jazzens museum 

Besöksadress: strömsholm 

Förvaltare: stiftelsen Jazzens museum 

Öppet: maj-augusti, men öppet för bokade grupper hela året 

Kontakt: info@jazzmuseum.com 


I Strömsholm finns en liten pärla om man är intresserad av 

jazzmusik. Här finns Europas första jazzmuseum! Museet 

började som en privat samling men har nu vuxit tack vare 

donerade och deponerade föremål. Samlingarna består av 

nästan 8 000 föremål med bland annat bilder, instrument, 

kläder, affischer, filmer, autografer samt större delen av Charlie 

Normans musikaliska kvarlåtenskap. På museet kan man 

också hitta spännande kuriosa som Simon Brehms bas och 

cykel, Lasse Gullins piano och ett första utkast till kompositionen 

Sommarvals. Ett särskilt rum är tillägnat Alice Babs. 

Museet arrangerar även utomhuskonserter sommartid 

och här finns också en restaurang med creolsk mat. 

> 6. motorcykelmuseet Gyllene Hjulet 

Besöksadress: bruksgatan, surahammar 

Förvaltare: motorcykelhistoriska klubben 

Öppet: maj–september, men öppet för bokade grupper hela året 

Kontakt: info2@mcmuseum.se 


I början av 1980-talet provade samlaren Bosse Ericsson att 

ställa ut sina motorcyklar i en övergiven byggnad i Surahammar. 

Motorcykelmuseet Gyllene Hjulet har nu varit ett 

etablerat museum i över 20 år. Nu finns här också fler 

föremål: alla som har en gammal motorcykel är välkomna 

att ställa ut den permanent eller under en viss tid. På museet 

har man dessutom möjligheten att se en kopia av Sveriges 

första bil som drevs med förbränningsmotor och som byggdes 

i Surahammar 1897 samt en VABIS av 1903 års modell. 

> 7. Glasmuseet 

Besöksadress: skuggan, tärna (14 km söder om sala) 

Förvaltare: privat, ulla och stig Johansson 

Öppet: maj-augusti 

Kontakt: 0224-261 11, glasmuseet@hotmail.com 


Två privata samlare har skapat Glasmuseet strax utanför 

Sala. Samlingen består av ungefär 2 000 föremål, främst 

press- och vardagsglas, men här finns inte bara glas utan 

också klänningar, hattar, damskor, broderade dukar, 

vävnader, spetsar, plåtburkar och annan kuriosa. 

46 

> 8. bellmanmuseet 

Besöksadress: Herrgårdsallén 1, kolsva 

Förvaltare: privat 

Öppet: juni–augusti, men har också öppet vissa helger 

samt för bokade grupper hela året 

Kontakt: 08-570 100 89, susanne.lindback@comhem.se 


Bellmanmuseet i Kolsva öppnade i september 2009 och är 

ett helt nytt museum i Västmanlands län. Här visar en 

privat samlare upp en stor samling föremål från Bellman 

själv, exempelvis hans dödsmask, samt ting från Bellmans 

tid. Museet har inrett rum med typiska 1700-talsmiljöer: 

möbler, speglar, porslin, instrument och kläder är original 

från tiden. Museet ligger beläget i den gamla Kvarnen från 

1883, mitt i Kolsva. 

Museet innehåller även ett person- och lokalhistoriskt 

arkiv med skrifter och artiklar om Bellman, samt ett eget 

1700-talsbibliotek. 

> 9. kustas 1800-tals våning 

Besöksadress: kusta säteri, västerås 

Förvaltare: elisabeth Westerdahl 

Öppet: för bokade grupper hela året 

Kontakt: 021-200 94 


Maj Westerdahl, hustru till Kustas tidigare ägare Thure 

Westerdahl, räddade på 1950-talet de vid tiden så föraktade 

1800-talsmöblerna och textilierna som fanns på Kusta 

säteri från förgänglighet. Huvudbyggnadens övervåning 

inreddes med allt detta och den högst levande miljön visas 

ännu för förbeställda grupper. 

> 10. Galleri astley 

Besöksadress: uttersberg, skinnskatteberg 

Förvaltare: privat 

Öppet: måndag-fredag 10.00-18.00, lördag-söndag 11.00-17.00 

Kontakt: 0222-321 20, 0222-320 44 


Ett unikt konstgalleri med annorlunda och spännande 

utställningar! Här finner besökaren konstutställningar med 

ständigt nya verk, ofta inlånade från privata samlare eller 

museer. Mellan museet och galleriet kan man besöka 

skulpturparken och här finns också en konstgrafisk verkstad. 

Tidigare har man bland annat visat äldre indonesiska textilier 

samt handinbundna böcker.

foto: ann österberg 

5 

8 

foto: vkl 

foto: fredrik reuterhäll, vkl 

foto: ann österberg 

foto: Clifford shirley, vkl 

10 

foto: stig Johansson 

9 7 

utflykten 

6

av susanne eriksson 

Hos mIG återfInns InGa äGGkoppar prydligt och systematiskt 

ordnade. Men ett relikskrin… med minnesfragment 

från särskilda stunder i livet bevarade i form av meningslösa 

obegripligheter; ett skrynkligt kvitto, en torr kvist schersmin, 

ett fågelben i blekaste vitt … ja mycket ryms i detta träskrin 

med formen av en strandskata. 

oCH ändå, trots som det förefaller ett envist avståndstagande 

i det privata, finns för mig få andra områden inom 

professionen vilka kan mäta sig i intensitet, nyfikenhet och 

engagemang som en museisamling. Fascinationen kring att 

konstverken och föremålen kapslar in tid, förflyttas från ett 

sammanhang till ett annat. Där andra relationer mellan uttryck 

och ting upprättas, nya tideräkningar skapas. För några 

decennier sedan fördes en livfull diskussion inom konsthantverksfältet 

– där jag då verkade – huruvida en museisamling 

utgjorde resultatet av en objektiv metod att dokumentera 

exempelvis en epok eller en stil. Antagonisterna å sin sida 

hävdade att samlingen fick sitt verkliga värde just genom det 

subjektiva och slumpmässiga urvalet. Och att detta – såsom 

jag minns det – därför utgjorde den grundläggande och 

väsentliga förutsättningen för professionellt samlande över tid. 

Det var nog då, under det tidiga 1980-talet, som jag för första 

gången blev riktigt medveten om den sprängkraft och den 

dynamik vilken innefattas i en museisamling. 

men om man nu Inte Har förmånen att arbeta exempelvis 

i ett museum kan man undra; uppstår dessa frågor oavsett, 

dessa tvivel och ifrågasättanden kring samlingars varande 

och uppkomst? Om man likt den konstnär, vars ”förpackningsflärpar” 

illustrerar artikeln, på fullaste allvar hävdar 

att han inte är Samlaren utan istället den mer beskedlige 

Förvaltaren. Vad kan då identifieras som Samlarens nålsöga; 

punkten där anhopningarna av likartade föremål övergår 

48 

spanaren 

Konsten att försonas 

med Ekorrdjävulen 

En anti-samlares bekännelser 

Jag bekänner omedelbart. samlandet är inte något för mig. Jag är en anti-samlare. 

Jag äger intet av någon sort i en tillräcklig mängd som skulle kunna karaktäriseras 

som en samling. dock är bokhyllan tämligen välfylld. 

från att ”bara vara” till att de faktiskt genomgår en fullständig 

metamorfos och blir en samling? Är det möjligt att 

upprätta ett sorts neutrala kriterier för en mängd likartade 

föremål som kommit i ens väg så att dessa ändå förblir en 

icke-samling? Kan Förvaltaren framhärda i all evighet, 

förneka Samlarens ansvarstyngda uppdrag? 

sedan nåGon tId tIllbaka har jag, på ett för mig påtagligt 

intressant vis skärskådat de egna relationerna till såväl 

samlandet som fenomen som mitt privata, möjligtvis en smula 

halsstarriga, avståndstagande till anhopningar av saker i 

allmänhet och samlingar i synnerhet. I korthet; under det 

senaste halvåret har jag packat ihop mitt hem och flyttat 

detsamma till Västerås (24 flyttkartonger, tillsammans med 

diverse möbler och annat totalt 13,5 m 3 ), blivit ansvarig för 

en rik och omfattande konstsamling (cirka 8 400 konstverk), 

författat en katalogtext där den aktuelle konstnären visserligen 

envist hävdar att han inte är en samlare men författaren skulle 

hävda motsatsen. Samt, medverkat i ett lättsamt lunchprogram 

i Länsmuseets regi – mitt i utställningen kring Samlaren och 

samlingar. Och nu så detta uppdrag; några tusen tecken till 

Spaning. På samma tema. Att samla. 

slutsatsen kan knappast blI något annat än att hur befriad 

från såväl ha-begär som systematiska och ackumulerande 

behov man än tror sig vara tycks Ekorrdjävulen göra sig 

påmind. Och till dig som ännu inte stiftat bekantskap med 

denna krabat kan det berättas att den egentliga Ekorrdjävulen 

är titeln på en ”sparbössa” i porslin skapad av möbelformgivaren 

Mats Theselius. Ett slutet kärl, med endast en smal 

springa upptill, där ingenting som stoppas i någonsin mer 

blir åtkomligt med mindre än att kärlet krossas. Ett finfint 

samlarobjekt från 1990-talet – just ett sådant objekt som 

man så gärna skulle vilja ha i sin ägo...

delar av andrew Cowies flärpsamling. 

spanaren 

49 

foto: rob vanstone

ur lItteraturen 

Gå sitt namn 

av kerstin norborg 

”vad blir det av allt vårt sparande, dokumenterande? vad är det för mening med 

att dokumentera sig när allting ändå ska försvinna? vad står den för egentligen, 

vår längtan att bli ihågkomna, att få finnas kvar? det är några av de frågor jag hade 

med mig när jag började skriva Gå sitt namn, en pjäs som tagit sin utgångspunkt 

i den ofantliga mängd brev, dagböcker, bilder, protokoll som finns samlad i arkiven 

runt om i länet. nu efteråt tänker jag att dokumenterandet kanske inte först och 

främst handlar om att få finnas kvar i ett efteråt. utan snarare om att vi genom 

att spara, skriva ner, återberätta, blir mer närvarande i det liv vi lever här och nu.” 

Axel: 

– Ja det... det finns en historia om den här trädgården. 

Ellen (avvaktande): 

– Jaha. 

Axel: 

– Den handlar om två barn … här!... en bror och en syster. 

Eller, egentligen är de inte syskon, de har vuxit upp 

tillsammans bara, men nu ska föräldrarna skiljas, och då 

skiljer man ju också på barnen, tar med sig sitt eget barn, 

flyttar från huset. Ännu är det ett par veckor tills flytten 

ska ske, det är vårvinter och barnen – det är en flicka och 

en pojke – leker i trädgården, huset är fortfarande i gott 

skick, de har bott här sedan de var två och tre. 

Ellen: 

– Hur har du fått tag på den historien? 

Axel: 

– Jag samlar det som kommer i min väg. Ska jag fortsätta? 

(Ellen nickar) 

50 

Axel: 

– Jo, de ska alltså skiljas och, jag vet inte vem av dem som 

hittar på det men de bestämmer sig för att leka begravning. 

De gräver ner ett par pappersdockor de fått i julklapp, en 

pojke och en flicka i vinterkläder och skridskor. De har var sin 

liten metallspade, en blå och en röd, och det är fortfarande 

svårt att gräva, tjälen har just börjat gå ur jorden. Men de 

kämpar på, gräver ner dem så gott det går nedanför sovrums - 

fönstret, täcker dem med jord och snö. När de är klara med 

detta kilar flickan in i huset. 

Ellen (lite för sig själv): 

– Hon kommer ut med ett pärlhalsband. 

Axel: 

– Ja. Hon har gjort det själv. Då springer pojken och hämtar 

en lastbil. De gräver ner dessa leksaker också. 

De säger ingenting, gör det bara. Så fort de är klara, 

springer pojken in i huset, kommer ut med något nytt. 

Och flickan vill inte vara sämre. De gräver ner mer och mer. 

Ellen: 

– Till slut kommer flickan ut med sitt munspel. 

Axel: 

– Ja hon…har du hört den här historien förut?

kreatIva möten 

I projektet kreativa möten stimuleras skapande verksamheter 

utifrån arkiv. författare, filmare, skådespelare och konstnärer 

gestaltar på olika sätt vår närmaste historia. dagböcker, brev, 

historiska filmer och fotografier är utgångspunkter för teaterföreställningar 

och en utställning. temat är vår längtan att 

få finnas kvar och bli ihågkomna. kerstin norborgs manus 

Gå sitt namn är skrivet inom projektet som ett led i samarbetet 

mellan västmanlands läns museum, teater västmanland, 

film i västmanland, Gottsunda dans & teater i uppsala 

och kista teater. 

foto: leif Hansen 

foto:från karl-fredrik olséns samling 

< kerstin norborg f. 1961 är 

verksam som författare på 

heltid. Hon inledde sin 

författarbana som poet. år 

2001 gjorde hon en uppmärksammad 

romandebut som 

blev nominerad till augustpriset 

samma år. kerstin norborg är 

också verksam som kritiker 

och har tidigare arbetat som 

journalist och teatermusiker. 

51

foto: exil 

ur samlInGarna 

52

Samlingen om dig 

av eva fägerborg 

arbetet bedrIvs med många olika metoder som ger ett 

varierat och rikhaltigt material – etnologiskt fältarbete med 

intervjuer, beskrivningar, fotodokumentation, insamling av 

föremål och dokument, men även minnesinsamlingar och 

skrivupprop, film och ljud och på senare år också insamling 

via webben. 

samdok bIldades 1977 med det primära syftet att stärka 

föremålsinsamlingen från det samtida samhället. Analyser 

av museisamlingar hade visat en skev tidsmässig och social 

fördelning, där bristerna var uppenbara framför allt vad 

gäller 1900-talets massproducerade vardagsföremål. Ganska 

snart kom uppgiften att vidgas från föremålsinsamling till 

en både bredare och djupare satsning på samtidsdokumentation 

av människors liv, där föremålen utgör en av flera 

materialkategorier som behövs för att kunna belysa olika 

frågor och företeelser. 

samdok består av ett åttIotal medlemsmuseer som 

samarbetar i sju arbetsgrupper (pooler) kring olika ämnesområden: 

poolen för Fritid och hemliv, Lokala och regionala 

rum, Naturbruk, Samhälle och politik, Samiskt liv, Tillverkning 

och tjänster samt Kulturmötesgruppen. Museerna 

väljer vilken eller vilka pool/er de vill delta i och varje museum 

genomför och bekostar sina egna undersökningar. Innehåll, 

frågeställningar, metoder och resultat diskuteras gemensamt, 

i poolerna och på Samdoks större gemensamma möten. 

ur samlInGarna 

I samdok har de svenska kulturhistoriska museerna ett samarbetsorgan för undersökningar 

och insamling i det samtida samhället. Genom en bred och kvalitativ utforskning 

av vår egen tid vill samdok bidra till en fördjupad förståelse för människors liv och villkor. 

< västmanlands läns museum genomförde ett samtidsinriktat 

dokumentationsprojekt som gick ut på att dokumentera 

graffitikulturen i västerås och västmanland. under projektet 

som pågick mellan 2004–2008 samlades ett omfattande material 

in till museet. Här en målning av ”exil” från djuphamnen i västerås 

omkring 1992–93. 

Verksamheten koordineras av Samdoksekretariatet vid 

Nordiska museet, bland annat genom konferenser, tidningen 

Samtid & museer och andra publikationer, webbplatsen och 

Samdokregistret, onlinedatabasen över museernas samtidsundersökningar. 

För de övergripande riktlinjerna svarar 

Samdokrådet med representanter för läns-, central- och 

kommunala museer. 

InternatIonellt tIllförde samdok nya perspektiv på 

museernas samlande. För trettio år sedan sågs inte det 

samtida samhället som ett självklart undersöknings- och 

insamlingsfält för museerna, så det nya svenska sättet att 

arbeta väckte stort intresse. Numera arbetar många museer 

runtom i världen med samtidsfrågor och samtidsinsamling. 

I en GlobalIserad värld med många transnationella 

sociala rum och sammanhang växer behovet av en ökad 

dialog och samarbeten över gränserna. Därför har det 

internationella samarbetet på senare år stått högt på Samdoks 

dagordning. Trettioårsjubileet 2007 firades med en internationell 

konferens, Connecting Collecting, som även blev 

avstampen för ett internationellt nätverk, CollectingNet. 

Målet är att nätverket ska omvandlas till en ny kommitté 

inom den internationella museiorganisationen ICOM för 

att ge insamlingsfrågorna en institutionaliserad världsomfattande 

plattform. 

det fInns mer 

www.nordiskamuseet.se 

klicka vidare till om museet, samdoksekretariatet 

53

från förenInGarna 

Samla, lära, veta 

Om samlarföreningen Misteln i Västerås 

av essess 

samlarföreningen misteln är en förening för personer med samlarintresse. föreningen 

startade för mer än 50 år sedan, år 1957 och har idag ett 80-tal medlemmar. bland dem 

som var med och startade föreningen fanns ragnar sjöman och tore klang. tore är 

fortfarande med, numera som hedersmedlem, ett epitet han delar med arne rydell. 

samla-lära-veta är föreningens valspråk och mål- 

sättningen är att berika livet genom att få ökad kunskap 

om alla ting som omger oss. Bland föreningens medlemmar 

finns personer med vitt skilda intressen för antika saker. 

Här finns samlare av mineraler/stenar, frimärken, mynt, 

medaljer, manschettknappar, vapen, telefoner, radioapparater, 

kameror, nautica, glas, porslin, ja allt som man kan tänka 

sig att samla. 

medlemmarna träffas en gång per månad. Ibland för att 

göra utflykter till museer, samlare, mässor och liknande. 

Där emellan för att lyssna till föredragshållare som har 

intressanta ämnen att behandla. Senaste året har medlemmarna 

bland annat besökt Polismuseet, auktionsbyrån 

Effecta där Tapio Hurtta berättade om auktioner och sin 

verksamhet och Porslinsmuseet i Himmeta där Stig Börje 

Paulsson har samlat porslin från Rörstrand och Gustavsberg. 

De har också fått en presentation av Västerås Domkyrkas 

konst och konsthantverk av Lars Segerklev. Vid årsmötet 

i februari medverkade Hasse Carlsson från Badelunda 

Hembygdsförening med programmet ”I Runornas Värld”. 

nIo medlemmar I mIsteln deltoG i länsmuseets samlarutställning 

som pågick från mars till augusti i år och 

föreningen medverkade också vid den samlardag som 

anordnades den 16 juni. Höstprogrammet inleddes med 

ett besök i Kumla Kyrka där Fil dr Bob Engelbertsson 

berättade om Albertus Pictor och de målningar som han 

och hans medhjälpare utförde, bland annat i Kumla, för 

mer än 500 år sedan. 

54 

InneHållet I aktIvIteterna har en stor bredd, Som ett 

exempel på detta kan nämnas att föreningen gjort besök 

hos BoGrönt, Göran Lindqvist Trädgårdscenter i Hökåsen 

och Rolf Carvenius skapelse Jazzens Museum i Strömsholm. 

Dessutom ska de få veta mer om renovering av fönster 

hos Aros Kultur & Byggnadsvård på Vallby. Till julfesten 

med gröt och skinka m.m. medverkar Tage Berggren med 

”Människor, djur och natur i Bäverdalen”. 

proGrammet för det kommande året innehåller ett 

besök i Domkyrkan där Berit Lundqvist ska visa och berätta 

om kyrkans textilier. På årsmötet i februari kommer en av 

medlemmarna att visa bilder från det gamla Västerås. I mars 

planeras ett besök på Täljstenen i Sala där Ivan Aguélis 

konst finns samlad. För april planeras besök i ”Katedralen 

på slätten”, Romfartuna Kyrka. I maj går turen till Wirsbo, 

för besök hos Svegfors Antik och Wirsbo Konsthall. 

Juni avslutar vårprogrammet med en resa till Bygdemuseet 

i Nässelbo, Möklinta. Där visar Per Arne Lindberg sina 

samlingar av maskiner och miljöer från förr. Bland annat 

finns där en lanthandel, ett kafé, skomakeriverkstad, 

traktorer och andra maskiner. 

medlemskap I förenInGen kostar 150 kronor per år. 

Tycker Du att det vi berättat här låter intressant eller vill 

Du veta mer? Kontakta då ordföranden Stig Johansson 

på telefon 021-14 28 08 eller Stig Sahlqvist på telefon 

021-14 88 29 så får Du mer information.

foto: nils-erik Johansson 

boktIps 

Jan Törnkvist En gång i livet – 40 listor 401 tips 

nordstedts förlag. utgiven år 2008 

Isbn: 978-91-518-5075-7 

från förenInGarna 

är du en sån människa som vill vara med om allt, som samlar 

erfarenheter, som vill leva ett rikt liv – då är det här boken för 

dig. eller en perfekt present till din bästa kompis! 

krogar, barer, vägar, tågresor, städer, stränder, nattklubbar, 

hotell, öar, gömställen, fester, korallrev, promenader, caféer, 

mötesplatser och mycket, mycket annat. allt förknippat med 

upplevelser utöver det vanliga. Grejer man bara måste göra 

åtminstone en gång i livet. vad har du på din egen lista? 

Jan törnqvist har jobbat som journalist i 43 år och besökt 

ett hundratal länder. Han har flytt undan den kinesiska maffian 

i Hongkong, han har lirat boll med pelé i brasilien, han har 

erbjudits att låna en fru från Grönland. Han har sett det värsta 

i världen. och det bästa. det är de bästa tipsen han har samlat 

i boken. den kan ses som en guide till ett rikare liv. 300 sidor 

med 401 tips om det som gör livet intressant, spännande och 

berikande. även om du bara får vara med om det en gång 

i livet. Har du sett norrskenet? Hört näktergalen sjunga på 

berkeley square i london? tagit en singapore sling i baren på 

raffels i singapore? vandrat på kinesiska muren? Hur många 

poäng ger du upplevelsen? från 1 till 7 möjliga. 

resa. uppleva. känna. leva. Glädje och lust i att upptäcka 

resmål, krogar och mycket, mycket annat. en glädje som bara 

växer, en lust som aldrig dör. nu åker vi! att samla poäng är 

bara en lek. att samla på upplevelser är på riktigt! 

En samlare, en story 

text: anders boström foto: patrick degerman 

formgivning: ola lundqvist, Hugin & munin kulturinformation 

förlag samlarboken.se. utgiven år 2008 

Isbn: 978-91-633-3534-1 

världen är full av samlare och varje pryl bär sin egen historia. 

med den utgångspunkten har författaren letat samlare över 

hela landet för att berätta deras story. 

vi möter mopedsamlaren som hittade sitt originalobjekt 

efter en källaröversvämning, vi hälsar på hos borrmaskinsamlaren 

som inte vågar provköra sin oanvända pjäs från 1975 

eftersom den då inte längre är oanvänd och vi träffar transistorradiosamlaren 

som kunde sluta cirkeln när han till slut kom 

över radion som allt började med. 

vi söker också svar på frågan varför svenskar tycker det är 

så roligt att samla på gamla saker och om det verkligen 

stämmer som de säger – att samlare är lyckligare än andra. 

55

notIser 

notiser 

1 notIser 

rapport från framtIden 

Länsmuseet och Konstmuseet i nya 

lokaler – en ny kulturscen hösten 2010 

Nu gör Västerås stad tillsammans med 

Landstinget Västmanland en gemensam 

satsning på en ny kulturscen för vår 

region. Hösten 2010 flyttar Västmanlands 

läns museum och Västerås 

konstmuseum till gemensamma lokaler 

på Karlsgatan i Västerås. 

Efter ett flerårigt arbete med att utreda 

bästa möjliga läge är det klart att 

den gamla anrika industribyggnaden 

(fd. Mimerverkstaden) på Karlsgatan, 

blir mötesplatsen för 2000-talets kultur- 

och konstupplevelser i vår region. 

Ombyggnaden av lokalerna pågår 

för fullt och till hösten 2010 öppnas 

dörrarna för allmänheten. 

Du som vill veta mer om de nya 

lokalerna och den fleråriga process 

som föregått beslutet kan läsa om det 

på länsmuseets hemsida: 

www.vastmanlandslansmuseum.se 

Där finns en rapport från lokalutredningen 

och en planritning över 

de framtida nya lokalerna. 

Befintliga museilokaler i Västerås slott 

och fd. Rådhuset har betydande brister 

vad gäller funktion, tillgänglighet, 

arbetsmiljö och säkerhet. Den nya 

kulturscenen erbjuder ökad tillgänglighet 

till utställningar, samlingar, arkiv, 

verksamheter och lokaler. Två museer 

tillsammans ger en mer omfattande 

verksamhet, vilket leder till ökad 

attraktionskraft med möjligheter till 

ökad kvalitet och bärighet i café och 

museibutik. De nya lokalerna kommer 

också att ha en ökad säkerhet för 

samlingarna vad gäller såväl klimat 

som stöld. Samverkan mellan de båda 

museerna kommer att leda till att 

samordningsvinster uppnås, vilket 

innebär kvalitetsutveckling och ett 

effektivare utnyttjande av lokalerna. 

För det nya museihuset har en gemensam 

verksamhetsidé formulerats i följande 

punkter: 

• Ny kulturscen för konst och kulturarv 

i regionen 

• Öppen och tillgänglig mötesplats 

för alla 

• Inbjudande med närhet till museipersonalen 

• Aktiviteter synliga för besökaren 

genom planlösningens utformning 

• Nå nya målgrupper 

• Ny scen med gränsöverskridande 

verksamhet i nära samverkan med 

andra kulturformer och uttryck 

• Nya samverkansformer med näringsliv 

och andra aktörer 

• Företag och föreningar använder 

museet för möten, konferenser 

och fester 

• Museerma blir en stark attraktion 

för Västerås och Västmanlands län 

• Museibutik och café viktiga för att 

höja museernas attraktivitet 

Kulturstrategi för Västmanland 

Landstinget i Västmanland har påbörjat 

ett arbete med att ta fram en regional 

kulturstrategi för länet. Syftet med 

arbetet är att kartlägga och synliggöra 

länets styrkor och svagheter på kulturområdet. 

Kulturstrategin kommer, 

förutom att utgöra ett samlande 

dokument för länets kultur, även ge ett 

underlag vid kommande förhandling med 

staten kring den sk. portföljmodellen, 

som innebär att den regionala nivån 

kommer att få större inflytande över 

fördelningen av medel till kultursektorn. 

Efter ett brett förankringsarbete i länet 

beräknas kulturstrategin vara klar till 

halvårsskiftet 2011. Projektledare hos 

Landstinget är Camilla Blomqvist, 

camilla.i.blomqvist@ltv.se.

aktuellt 

Järnrutten – en resa i järnets Bergslagen 

Hur kan man bäst samla ihop och 

presentera de speciella små besöksmålen, 

de kulturhistoriska platserna, 

sevärdheterna, de glömda ruinerna, 

de personliga företagarna som jobbar 

med besöksnäring och de ideella föreningarna 

som arbetar med sina miljöer 

i Bergslagen? 

Ekomuseum Bergslagen, Järnriket 

Gästrikland och Husbyringen har 

tagit fram en gemensam Webbplats 

för att få fler att upptäcka regionen. 

Läs mer på: www.jarnrutten.se 

Kalklinbanan mellan Forsby och 

Köping nära rivning 

Rivningen av den industrihistoriskt 

intressanta Kalklinbanan mellan 

Forsby och Köping närmar sig snabbt. 

Det konstaterade styrelsen för Kalklinbanans 

Vänner när ordföranden KG 

Källerfors och vice ordföranden Göran 

Magnusson rapporterade från ett möte 

med länsråden vid Sörmlands och 

Västmanlands länsstyrelser och 

Nordkalk AB, som är ägare till linbanan. 

Företrädarna för länsstyrelserna 

och Nordkalk AB lämnade vid mötet 

i Köping det dystra beskedet att medel 

saknas för bevarande och drift. De 

avvisade också stöd för vänföreningens 

senaste förslag om en konsultstudie för 

eventuellt bildande av ”Kalklinbanans 

Utvecklings AB”. 

Styrelsen tvingas konstatera att 

trots ett stort riksintresse i form av 

bl.a. ekonomiskt stöd från Riksantikvarieämbetet 

och stora arbetsinsatser 

från ideella krafter tycks Kalklinbanans 

öde vara beseglat. Föreningens 

styrelse diskuterar nu i första hand det 

negativa beskedets effekter på pågående 

EU-stödda projekt som den nystartade 

skulpturparken vid Kalkbrottsutsikten 

vid Forsby och nästa sommars planerade 

mobila konstutställning i linbanan. 

Historien om Viksängs bostadsområde 

Kulturföreningen Vi i Viksäng kommer 

att under de närmaste åren att arbeta 

med en historik om Viksängs bostadsområde 

i Västerås. Föreningen söker 

personer som är intresserade av att 

forska i historien och efterlyser också 

individer som bara har något att berätta 

om Viksäng. En grupp på facebook 

har skapats. Det finns en gästbok där 

besökarna kan skriva, berätta eller 

lägga ut bilder och filmklipp. Det går 

också bra att skicka material direkt till 

e-postadressen via hemsidan: 

www.viksang.se 

Målet är att det i slutändan skall bli 

en bok. På facebook lägger föreningen 

också ut uppgifter om aktuella 

arrangemang. http://www.facebook.com/ 

group.php?gid=148304946501 

Pilotprojekt utvecklar arbetet 

med turismen 

Sveriges hembygdsförbund (SHF) har 

anställt en konsulent för hembygdsturism. 

Ingrid Ekholm förbereder nu 

en satsning på hembygdsturism som 

SHF planerar för i samband med en ny 

hemsida. Den tidigare Hembygdsguiden 

skall ersättas med en bättre marknadsföring 

av föreningarnas sevärdheter 

och aktiviteter. Stor vikt kommer att 

läggas vid bildmaterialet och det är länet 

och regionen som kommer att lyftas 

fram. Viktigt är att utveckla en bra 

regional samverkan, mellan föreningarna 

och mellan hembygdsrörelsen 

och andra parter som kommun, 

länsstyrelse och näringsliv. 

För att utveckla en modell har SHF 

startat ett pilotprojekt med Västmanlands 

Hembygdsförbund. Inventering 

av föreningarnas verksamhet i länet 

pågår och stor vikt kommer att läggas 

på tillgängligheten. SHF och hembygdsförbundet 

i länet har i en skrivelse 

bett om namn och e-postadress till 

en kontaktperson, som ansvarar för 

turism i varje förening i Västmanland. 

Tanken är att bygga ett diskussionsforum 

för utbyte av erfarenheter och 

samverkan i frågor gällande kulturturism. 

notIser 

Om informationen inte nått ut till alla 

som är berörda, vill vi här meddela att 

vi tacksamt tar emot namn och 

e-postadress till en av föreningen utvald 

person för medverkan i projektet. 

Det går bra att meddela projektansvarig, 

Ingrid Ekholm, via e-post 

ingrid.ekholm@hembygd.se eller 

ringa 08-34 55 11. 

Utvecklingsprojekt i Riddarhyttan 

Statens Kulturråd har beviljat Västmanlands 

läns museum ett utvecklingsbidrag 

för museets arbete ”att 

finna nya, moderna sätt att förmedla 

kunskap om kulturarvet”. I ett brett 

samarbetsprojekt kommer länsmuseet 

att arbeta med att tillgängliggöra olika 

typer av historiskt material som t.ex. 

arkivhandlingar, bilder, berättelser, 

litteratur och ljud. Annorlunda 

gestaltningsformer kommer att prövas 

i syfte att göra det immateriella kulturarvet 

tillgängligt på ett berörande sätt. 

Projektet kommer att genomföras i 

samarbete med Riddarhyttans intresse- 

och hembygdsförening, Teatermaskinen 

och Mälardalens högskola. 

ARTY – en ny kulturtidskrift 

Kulturstiftelsen ARTY har gett ut det 

första numret av kulturmagasinet 

ARTY, ett magasin där kultur möter 

näringsliv. Tidskriften är ett samarbete 

mellan kulturstiftelsen ARTY och 

Västmanlands läns museum, Teater 

Västmanland, Västerås konstmuseum, 

Västerås stads kultur-, idrotts- och 

fritidsnämnd, Västmanlandsmusiken, 

Västerås kulturcentrum och Västerås 

stadsbibliotek. Genom att lyfta fram 

alla former av kultursamarbeten vill 

magasinet ARTY inspirera till att 

använda kultur i arbetsliv och företagande. 

Samarbetet mellan kultur 

och näringsliv skall ge staden/länet, 

näringslivet och kulturlivet ny kraft. 

Magasinet utkommer med två nummer 

per år och så långt upplagan räcker 

kan den hämtas hos de medverkande 

kulturinstitutionerna. 

notIser 

2

notIser 

Modernismen i Västmanland 

Länsmuseet och länsstyrelsen har 

under hösten 2009 inlett ett flerårigt 

projekt där länets moderna kulturarv 

uppmärksammas. Det handlar om tiden 

från 1930 då funktionalismen gjorde 

sitt intåg i landet, fram till 1970-talet 

och det storskaliga miljonprogrammet. 

Tidsperioden har varit av stor vikt för 

länets framväxt och har lämnat 

avtryck i form av många spännande 

fysiska miljöer. Nu är det hög tid att 

kartlägga länets moderna historia och 

att se till att modernismens kulturvärden 

och kvaliteter inte går förlorade. 

Sverige – det nya matlandet 

Ett regeringsuppdrag. Mat på tapeten! 

Nu satsar man från flera håll på lokal 

livsmedelsproduktion med ledord som 

mat som kultur, lokal variation och 

identitet, den nordiska mattraditionen, 

traditionella förädlings- och förvaringsmetoder, 

beskrivande språkutveckling 

med mera. Alla som arbetar med eller 

vill börja arbeta med mattraditioner 

inom hembygdsrörelsen bör se om det 

finns stöd att söka! 

Hösten 2007 beslutade regeringen 

om en treårig livsmedelsstrategi för 

Sverige. Satsningen riktas till kompetenshöjning 

och tillväxt samt mat med 

mervärden såsom ekologisk, lokal och 

småskalig produktion. Regeringen sätter 

nu höga mål för en ökad produktion, 

förädling och export av livsmedel. 

Jordbruksverket, Visit Sweden och 

Exportrådet har fått uppdraget. En 

viktig part i arbetet är också de 63 

Leaderkontoren. Det är även avsatt 

forskningsmedel till dessa frågor via 

Vinnova och Formas. Från och med 

2010 ska 26 miljoner öronmärkas inom 

ramen för Landsbygds programmet och 

Livsmedelsstrategin. 

Prioriterade områden är: 

• Sverige som matland, öka medvetenheten 

om den svenska maten 

• Nya produkter och processer inom 

förädling 

3 notIser 

• Utveckling av nya logistiklösningar 

• Öka tillgången på ekologiska 

produkter 

• Klimatsmart mat och minskade 

utsläpp kopplat till livsmedel 

Ministerrådet driver sedan 2006 

projektet Ny Nordisk Mat. Projektet 

förlängs med en ny period 2010–2014 

med en budget på 15 miljoner danska 

kronor. Inriktningen är lokal livsmedelsproduktion, 

turism och att kommunicera 

de unika kvaliteterna och möjligheterna 

i nordisk mattradition. 

Mer information hos Jordbruksverket: 

www.jordbruksverket.se och genom 

Landsbygdsprogrammet: 

http://www.sjv.se/amnesomraden/ 

mojligheterpalandsbygden/ 

landsbygdsprogrammet 

KRUT – kreativ utveckling 

KRUT är ett samarbetsprojekt mellan 

regionerna Östergötland, Örebro, 

Västmanland, Uppsala, Sörmland och 

södra Småland med stöd av EU:s 

regionala fond. Målet är att skapa en 

hållbar utveckling inom den kreativa 

sektorn och stötta de kreativa entreprenörerna 

i nätverksskapande. 

Därigenom synliggörs sektorns 

betydelse för samhällsekonomin och 

hur den bidrar till en regions attraktivitet 

och tillväxt. Sektorn omfattar turism, 

rekreation, media, konst, design, 

kulturarv samt information. Den utgör 

en viktig del av näringslivet och består 

också av verksamheter som stöttar 

skapandet. 

Projektet KRUT pågår från 2008 till 

och med 2010. Under den perioden 

ska KRUT kartlägga, analysera och 

beskriva den kreativa sektorn i de 

medverkande regionerna. Målet är att 

skapa en plattform och aktiva mötesplatser 

för utveckling, innovationer 

och tillväxt. Kontaktperson för 

Västmanlands län är Ann Lystedt. 

Du når henne på tel 0706-56 66 33 

eller e-post: ann.lystedt@teknikbyn.se 

kurserbJudande 

Samlade minnen 

– om att skapa egna minneslådor 

Berättandet är ett behov hos oss alla. 

Varje människa sitter på en skatt av 

historier och det kan vara en stor 

upplevelse att höra sig själv och andra 

berätta. Genom att berätta kan man 

nå förståelse både för sig själv och för 

andra, vilket också kan ge ökad 

självkänsla. Berättandet och lyssnandet 

ger våra upplevelser mening och 

sammanhang. En minneslåda kan 

väcka berättarlusten och skapa goda 

samtal mellan vårdgivare och vårdtagare. 

Att titta på föremål och få 

berätta om dessa kan stimulera till 

hågkomst och vara minnesträning. 

Västmanlands läns museum erbjuder 

personal inom åldringsvård och 

omsorg handledning och tips på hur 

man själv kan skapa egna minneslådor 

till sin arbetsplats. Under en kurskväll 

presenteras bland annat teman och 

innehåll för lådorna och tips på var 

man kan hitta föremål. Även efter 

kursen kommer deltagarna att få stöd 

och hjälp med material i samband med 

skapandet av minneslådor. Kursen 

genomförs vid tre tillfällen och sker 

i samarbete med Fagersta kommun 

och Hallstahammars kommun. 

Tid och plats: 

• Västmanlands läns museum, 

torsdag 21 januari kl 17.30–19.30 

• Fagersta bruksmuseum, 

torsdag 4 februari kl 17.30–19.30 

• Hallstahammars bibliotek, 

torsdag 18 februari kl 17.30–19.30 

Kostnad: 

150 kr inkl kaffe och smörgås samt 

kursmaterial. 

Anmälan 

För information och anmälan kontakta 

Anna Bratås, Västmanlands läns 

museum, telefon 021-15 61 04 eller via 

e-post anna.bratas@ltv.se

utställnInGar 

Smal 

västmanlands läns museum 

västerås slott 

7 november till 31 januari 2010 

Vem bestämmer hur Du ser ut? Den 

frågan är genomgående i utställningen 

Smal. Ett fyrtiotal ungdomar har 

undersökt utseendefixeringen i vårt 

samhälle och jakten på evig ungdomlig 

skönhet som ställer omöjliga krav. Hur 

kan dagens skönhetsideal ha ett sådant 

grepp om våra tankar? De har även tittat 

på skönhet ur ett historiskt perspektiv 

och hur idealen har förändrats över tid. 

Ungdomarna kommer från Malmö, 

Norrköping, Stockholm och Östersund 

och har arbetat med utställningen i 

studiecirkelform under drygt ett halvår. 

Utställningen Smal är producerad av 

Arbetets museum i samarbete med 

ungdomar, Sensus, föreningen Smal och 

Unna design med stöd av Arvsfonden. 

Västmanlands läns museum har byggt 

på med en egen del där ungdomar från 

Västerås deltar. 

Jenny *1910 † 2006 

västmanlands läns museum 

västerås slott 

5 december till 31 januari 2010 

Kan man porträttera en okänd person 

via hennes saker? Tre konstnärer undersökte 

detta genom att dokumentera ett 

komplett dödsbo efter en för dem okänd 

kvinna. Med olika metoder utifrån ett 

konstnärligt perspektiv försökte de få 

en person att framträda. Utställningen 

är resultatet. Konstnärerna är Terese 

Bolander, Kristina Stark och Nanna 

de Wilde. I utställningen presenterar 

konstnärerna sitt dokumentationsmaterial 

i ett digitalt arkiv sina egna 

separata konstverk och en katalog med 

intervjuer, dokumentation och texter 

om arbetsprocessen. Information om 

konstprojektet finns på: 

www.dodsbo.com 

prIs oCH beröm 

Hembygdsförbundets 

förtjänstdiplom 2009 

Västmanlands Hembygdsförbund och 

Fornminnesförening delar varje år ut 

diplom till person/er som inom någon 

av hembygdsföreningarna gjort sig 

förtjänt eller som med annan lokal 

anknytning inom länet utfört en kulturgärning 

utöver det vanliga. Följande 

personer fick ta emot förtjänstdiplomen 

som delades ut vid årsmötet på 

Klackbergsgården i Norberg den 

25 april 2009: 

Knut Barr är en eldsjäl och föreningsmänniska 

som alltid har mycket på 

gång. Han har varit redaktör för 

Särimner, Kungsörs hembygdsförenings 

årsskrift, i mer än tjugo år. Han har 

också bland annat engagerat sig som 

styrelseledamot i Kungsörs hembygdsförening, 

Lokalhistoriska Sällskapet 

i norra Södermanland och Kalklinbanans 

vänner. 

Knut Barr har de tre senaste åren 

ägnat all sin kraft åt att vara redaktör 

och författare till boken ”Kungariket 

Kungsör”, som gavs ut av Lokalhistoriska 

Sällskapet hösten 2008. Med sina 

rika kunskaper om Kungsörs historia 

från forntid till nutid har han åstadkommit 

den mest fakta- och bildrika 

bok om Kungsör som är gjord, en insats 

som är långt utöver det vanliga. 

Bengt Sörberg har under många år haft 

ett brinnande intresse för Kungsudden 

i Kungsör, dess historia och byggnader. 

Han har samlat byggnadsritningar och 

skisser från arkiv runtom i landet. På 

eget initiativ och i samråd med Kungsörs 

hembygdsförening har han skapat en 

modell över hur Kungsudden såg ut 

från och med att Gustav Vasa började 

byggnationen år 1538 och fram till 

den brand som år 1822 ödelade största 

delen av gårdens byggnader. 

notIser 

Under de senaste tre åren har Bengt 

Sörberg tillsammans med modellbyggare, 

färdigställt modellen i skala 1:50. Han 

har också visat modellen för besökare 

och berättat om områdets rika historia. 

Olle Nilson har i många år aktivt deltagit 

i arbetet i Enåkers Hembygdsförening, 

bland annat med att samla in fotografier, 

göra inspelningar och intervjuer 

med ortens invånare. Han har dessutom 

utfört en betydande kulturgärning 

genom sin forskning, dokumentation 

och publicering av böcker. I böckerna 

”Alla tiders Kroksbo” och ”Postadress 

Runhällen” berättar han om Kroksbo 

i Enåker respektive hela Enåkers socken 

under slutet av 1800-talet och 1900-talet. 

I ”Inte för ro skull” har Olle Nilson 

dokumenterat huddungebon Trösk-Eriks 

dagbok 1857–1901, och kommenterat 

dagboken och tiden den skildrar. 

”Tegelriket” skildrar tegelindustrin 

Heby- Salaområdet, ”När trängen 

förgyllde silverstaden” berättar om 

Sala som militärstad. Den senaste 

boken ”Tämligen snäll och foglig” 

behandlar vård och vakt på Salberga 

sjukhus 1930–97. 

Lennart Öst, tidigare fotohandlare och 

fotograf i Arboga, har i mer än femton 

års tid lagt ner ett oerhört arbete på 

att systematisera och ordna Hembygdsföreningen 

Arboga Minnes stora 

fotoarkiv. Långt innan den digitala 

tekniken blev vanlig ställde han i ordning 

mörkrum och reproateljé hemma i sin 

källare. Gamla glasplåtar och storbildsnegativ 

fotograferades av och kopierades. 

Dessutom såg han till så att bilderna 

identifierades och att uppgifterna om 

dem registrerades och senare digitaliserades 

så att de blev sökbara. Lennart 

Öst har med sitt arbete räddat många 

tusen bilder från det svunna Arboga 

åt eftervärlden. Lennart har även skrivit 

artiklar i Arboga Minnes årsbok och 

satt ihop ett flertal bildspel bland annat 

på teman som ”Arboga som industristad”, 

”Kamerans historia” och 

”Hjälmare Kanal”. 

notIser 

4

notIser 

Under många år har Ragnar Wahlfeldt 

engagerat sig på flera sätt i arbetet i 

Fagersta/Västanfors hembygdsförening. 

Han är en flitig hembygdsforskare och 

har gjort flera skrifter i ämnen som 

hör till Fagerstas historia. Det han 

främst gjort sig bemärkt för är insatsen 

som skolhistoriker. Redan under sin 

tjänstgöringstid i Fagerstas skolor, 

som lärare, rektor och skolchef åren 

1947–1990 började han samla material 

från de byskolor som lades ner. 

År 1986 startade en grupp under 

Ragnar Wahlfeldts ledning det 

mödosamma arbetet med att återskapa 

Västanfors första skolmiljö i Fagerstas 

första skolhus, Klockarbergsskolan. 

Byggnaden renoverades invändigt och 

sakta växte ett skolmuseum fram. 

Sedan dess har Ragnar arbetat med 

skolmuseet på olika sätt. Samlingarna 

har kompletterats, vårdats och inte 

minst visats. När hembygdsföreningen 

arrangerar gammeldags skoldag för 

nutidens elever har Ragnar ofta deltagit, 

i rollen som sträng skolinspektör. 

Vuxengrupperna har han för det mesta 

guidat själv. En kunnigare guide kan 

ingen ha önskat. 

Hembygdsförbundets 

verksamhetspris 2009 

Verksamhetspriset utgörs av ett 

Diplom och en penningsumma om 

2000 kronor, vilket tilldelas en 

hembygdsförning som har gjort en 

insats som bidrar till att stärka och 

bevara intresset för kulturmiljöer 

i länet. 2009 års pris delades ut till 

Föreningen Norbergs Folkminnesarkiv 

med motiveringen: 

Med små medel, stor uppfinningsrikedom 

och mycket energi har Föreningen 

Norbergs Folkminnesarkiv i samarbete 

med Släktforskarföreningen Engelbrekt 

på relativt kort tid skapat en gemensam 

plattform för släkt och bygdeforskning 

i Norbergs Bergslag. 

5 notIser 

Tillsammans, med gemensamma 

personella och andra resurser, har de 

två föreningarna skapat en träffpunkt 

i släktforskarlokalen där även de 

som vill forska i Folkminnesarkivets 

samlingar är välkomna. Hemsidan för 

Forskningscenter Norbergs Bergslag 

innehåller både arkivförteckningar över 

de arkiv som förvaras i Folkminnes - 

arkivet och information om släktforskarföreningens 

aktiviteter. Detta 

samarbete underlättar för forskaren 

och inbjuder till forskning utanför 

gängse ramar, något som i hög grad 

bidrar och kommer att bidra till att 

stärka och bevara intresset för kulturmiljöer 

i länet. 

IndustrIHIstorIa 

Mälardalens industrihistoria 

Mälardalsrådets kulturutskott har valt 

att starta ett projekt rörande regionens 

industrihistoria. Syftet med det 

industr ihistoriska projektet är att stärka 

besöksnäringen, att kommunernas 

invånare och besökare ska lära känna 

industrihistorien i Mälardalen och att 

materialet ska kunna användas i bl.a. 

skolundervisningen. Inom ramen för 

projektet har utskottet fattat beslut om 

att låta göra en inventering/sammanställning 

av industrihistorien i Mälardalen. 

Regionens länsmuseer deltog 

i ett första inledande möte i oktober. 

från 

HembyGdsförsäkrInGen 

Vinterskadesäker hembygdsgård 

Risken för vattenskador är extra stor 

vintertid, många skador beror på att 

ledningssystem för varm- och kallvatten 

fryser. Tillräcklig grundvärme och 

aktiv tillsyn av hembygdsgården är 

extra viktigt under vintermånaderna. 

Om hembygdsgården inte används 

vintertid är det bra att stänga av 

vattnet och tömma ledningssystemet. 

Nedan följer några goda råd för att 

förhindra skador både på och i 

byggnaderna. 

• Kontrollera takbeklädnaden så 

att den står emot regn och snö. 

• Rensa hängrännor från löv/skräp 

och led bort vattnet från stuprör. 

• Rensa grunden från organiskt 

material. 

• Töm utvändiga utkastare och tag 

bort slang och snabbkoppling. 

• Kontrollera att synliga vattenledningsrör 

och kopplingar är hela. 

• Se till att skarvar och fogar i våtrumsbeklädnad 

är täta och hela. 

• Ventilera mot fukt och mögel 

– låt innerdörrar, skåp och lådor 

stå öppna. Öppna upp husets 

luftventiler. 

Hör av er till försäkringskansliet för 

mer råd och tips för att skadeförebygga! 

Hembygdsförsäkringen 

Box 25, 432 03 Träslövsläge 

Telefon 0200-22 00 55 

(mottagaren betalar) 

Hemsida: 

hembygdsforsakringen@hembygd.se

nya böCker 

En folklig historia. 

Historieskrivningen i studieförbund 

och hembygdsrörelse 

författare: samuel edquist 

474 sidor. 

Isbn 978-91-89140-63-9 

Det sägs ibland att svenskar är historielösa. 

Men vad innebär det egentligen 

att vara intresserad av historia? 

Måste det handla om krig, kungar och 

omvälvningar? Om man med historia 

även menar släktforskning, lokalhistoria, 

industrihistoria eller vardagens 

kulturhistoria, kan man knappast säga 

att svenskar är historielösa. Tiotusentals 

svenskar ägnar en stor tid av sin 

fritid åt sådana historiska studier, på 

egen hand eller tillsammans med andra. 

Samuel Edquist har undersökt 

hur svenskarna sysslat med historia i 

svensk folkbildning – i studieförbundens 

och hembygdsföreningarnas studiecirklar 

– från tidigt 1900-tal och fram 

till våra dagar. Vad är det för historia 

man intresserat sig för? Är det den 

”stora” historien om krig och politik, 

eller är det den ”lilla” och konkreta 

historien om bygder, arbetsplatser 

eller kulturella seder? Vilken ideologisk 

betydelse har dessa historiska 

studier haft? 

Berättelsen om det förflutna 

formar människors idéer och tankar 

om samtiden. Sätten att ägna sig åt 

historien speglar också övergripande 

skiften i samhället. Hur inverkar vår 

tids trender, präglade av ekonomiska 

tänkesätt och försök att stärka bygders 

”varumärken”, på folkbildningen och 

dess historiestudier? 

Goda exempel 

I en ny skrift från Västmanlands läns 

museum och Länsstyrelsen i Västmanlands 

län berättas om hur äldre 

byggnader i länet används på nya sätt. 

Husen kan ses som inspiration och 

goda exempel för hur en gammal 

byggnad kan få en ny funktion via ett 

entreprenörskap och företagande, 

samtidigt som den behåller sitt 

kulturhistoriska värde. Boken finns 

tillgänglig och kan laddas ner från 

länsmuseets hemsida: 

http://www.vastmanlandslansmuseum.se/ 

filer/pdf/goda_ex_low.pdf 

Gå över ån 

Under 2008–2009 har Västmanlands 

läns museum och Västerås Konstmuseum 

drivit det pedagogiska 

pilotprojektet Gå Över Ån. Projektet 

initierades för att utveckla en ny 

pedagogisk modell som museerna 

kunde använda för att arbeta med 

elever 13–19 år ute i det offentliga 

rummet. Under en månads tid gestaltade 

högstadieelever från S:t Ilians 

Skola olika platser i Västerås innerstad 

genom att skapa ljudkonstverk, 

handledda av konstnären Åsa Stjerna. 

Läs mer om hur man kan arbeta med 

det offentliga rummet, offentlig konst 

och lärande i rapporten Gå Över Ån. 

Dvd-skiva medföljer. 

Boken finns att köpa i museibutiken 

på Västerås slott. Den kan 

också beställas på telefon 021-15 61 00 

eller via e-post: lansmuseet@ltv.se 

Vid beställning tillkommer fraktkostnad. 

Rapporten finns också tillgänglig 

och kan laddas ner från länsmuseets 

hemsida: 

http://www.vastmanlandslansmuseum.se/ 

filer/Bilder/Ga_over_an/rapport.pdf 

notIser 

Ny lärarhandledning från länsmuseet! 

Krampen. Ryssläger i Sverige under 

andra världskriget 

Läs om de sovjetiska soldaterna som 

levde i Sverige under andra världskriget. 

Västmanlands läns museum och 

journalisten Hans Lundgren har i många 

år sökt och samlat minnen och fakta 

om de så kallade rysslägren i Sverige. 

Krampen. Ryssläger i Sverige under 

andra världskriget blev resultatet och 

den kom ut i slutet av 2008. 

Nu finns också en lärarhandledning 

baserad på boken. Den riktar sig 

till lärare i högstadiet och gymnasiet, 

som tillsammans med sina elever vill 

arbeta vidare med Sveriges historia 

vid tiden kring andra världskriget och 

samtidigt dra paralleller till dagens 

Sverige. 

Boken och lärarhandledningen 

finns att köpa i länsmuseets butik på 

Västerås Slott. 

Priset för boken, inkl moms, är 

230 kr. Lärarhandledningen kostar 

40 kr. Boken kan också beställas på 

telefon 021-15 61 00 eller fax nummer 

021-13 20 76 samt via e-post: 

lansmuseet@ltv.se 

Vid beställning tillkommer fraktkostnad. 

Svedvi under 1900-talet 

192 sidor, illustrerad. 

utgiven 2008 av svedvi berg 

Hembygdsförening. 

Boken är ett resultat av arbetet i en 

studiecirkel som startade 2002. Den 

innehåller en samling berättelser från 

landsbygden utanför tätorten Hallstahammar, 

berättade av de som var med. 

Där ingår sägner och historier samt 

skildringar av hur människor levde 

i bygden. Bokens läsare får ta del av 

hur en bygd med livaktiga kulturella 

inslag förändrats och att socknens 

kulturella centrum flyttades till den 

växande industriorten Hallstahammar. 

Skriften berättar om ett århundrade, 

som började traditionellt och där 

utvecklingen tog fart under perioden 

efter andra världskriget. 

notIser 

6

notIser 

Vid Svartåns mynning 

Här har man bott i 4 000 år 

30 sidor, rikt illustrerad. 

utgiven 2008 av riksantikvarieämbetet. 

Utifrån resultaten från två arkeologiska 

undersökningar, vid Eriksborg och 

Nordanby i Västerås, har Riksantikvarieämbetet 

skrivit ner berättelsen. 

Människornas val av boplats styrdes 

utifrån sin tids förutsättningar. De har 

varit föränderliga. Det som en gång var 

avgörande för val av boplats, t.ex. 

närheten till havet, har också gjort att 

man valde att lämna platsen när vattnet 

drog sig tillbaka genom landhöjningen. 

Platserna har varit obebodda under 

långa perioder, men med tiden har nya 

förutsättningar skapats. Nordanby och 

Eriksborg blev med tiden platser som 

man återvände till. 

Brandchefens dotter 

Eller berättelsen om slottet med 

de hemliga rummen 

författare: lehna torne 

164 sidor, utgiven 2009. 

Isbn 978-91-633-4378-0 

Boken berättar om hur det var att 

som brandchefens dotter växa upp på 

1950-talet bland brandmän, brandbilar 

och annat spännande runt omkring 

Västerås brandstation. Boken innehåller 

även en faktaruta om brandstationen 

och autentiska bilder från tiden. 

Tårtgeneralen 

författare: filip Hammar & fredrik Wikingsson 

224 sidor, utgiven 2009. 

1984 utser Jan Guillou Köping till 

Sveriges tråkigaste stad. Medan bygden 

lamslås och ett helt land skrattar 

bestämmer sig den nyinflyttade Hasse P 

för att motbevisa Stockholmsdjävlarna. 

Hans idé är lika galen som genial. Han 

tänker bygga världens längsta smörgåstårta. 

Köping ska in i Guinness 

Rekordbok. 

7 notIser 

Berättelsen om Hasse P handlar även 

om det som sjuder under ytan i vilken 

svensk småstad som helst: kåta 

amerikanska basketstjärnor, sjuka 

tandhalsar och 83-åriga bordellmammor 

från Rumänien. Med Tårtgeneralen 

har Filip och Fredrik skrivit en djupt 

gripande och samtidigt oavbrutet 

underhållande roman. Det handlar 

om oskuldens sista år 1985, om en 

man som skräms av förändringen och 

betalar ett högt pris för sin strävan 

att stanna tiden. 

Amatörfotografernas värld 

Nordiska museets och Skansens 

årsbok 2009 

redaktörer: anette rosengren 

och Christina Westergren 

288 sidor, illustrerad, utgiven 2009. 

Amatörer har oftast fotograferat för 

privat bruk, för att minnas eller för att 

uttrycka sig med en speciell teknik. 

Ibland ligger amatörernas fotografi 

mycket nära de professionellas även 

om de verkar under andra villkor. 

Samtidigt berättar amatörfotografer 

om kärleken till familj, barn och 

vänner på ett sätt som yrkesfotografer 

sällan gör. De bevarar händelser och 

ögonblick, de skapar bildberättelser 

om sig själva och sin värld. 

Utgångspunkten för Fataburen 

2009 är de omfattande samlingar av 

amatör fotografi som finns i Nordiska 

museets arkiv – 1900-talets bilder 

sparade i fotoalbum och lådor eller på 

hårddiskar. Bokens författare är forskare 

och museimän som alla på något 

sätt har studerat och arbetat med 

dessa samlingar. Sex längre artiklar 

ger historiska tillbakablickar och nya 

perspektiv på amatörfotografi. I en 

rad kortare artiklar presenteras enskilda 

personer som fotograferat under 

olika tider och med olika avsikter och 

förutsättningar. Idag 

talar deras bilder till alla. 

Den svenska fårskötselns äldre historia 

– några kapitel ur Ull och Ylle 

av sven t kjellberg 

144 sidor, några illustrationer. 

utgiven 2009 av kungl. skogs och 

lantbruksakademien 

Det finns bara en bok som ger en 

gedigen översikt över den svenska 

fårskötselns och ullhanteringens 

historia. Det är Ull och Ylle. Ur den 

återges här i nytryck de fem kapitel 

som behandlar fårskötselns historia 

i Sverige. Författare till Ull och 

Ylle var forskaren och museimannen 

Sven T. Kjellberg, som när han gav 

ut boken 1943 skapade en verklig 

fårhistorisk klassiker. 

Pila-Britta 

En barnmorskas levnadshistoria 

författare: margareta machl och 

kerstin rännar 

64 sidor, illustrerad. 

utgiven av medinhistoriska sällskapet 

Westmannia. 

Hilda Pihlgren, alias Pila-Britta, 

arbetade som barnmorska i Västerås 

åren 1899–1943. Hon var en yrkeskvinna 

med en stor arbets- och livsglädje 

och med ett stort medmänskligt 

engagemang. 60 år efter sin död lever 

ännu minnet och berättelserna om 

henne hos många. Pila-Britta hade en 

stor arbetskapacitet och kunde därför 

ge mycket till många i Västerås. 

Förutom sitt yrke med oreglerad 

arbetstid så var hon engagerad i flera 

sociala sammanhang, såsom eldbegängelseföreningen 

och föreningen 

för kvinnors rösträtt.

Kusta och dess grannar 1625–1900 

författare: elisabeth Westerdahl 

164 sidor, illustrerad, utgiven 2008. 

Skriften är ett resultat av decenniers 

forskning i olika arkiv. Den återger till 

stor del tidigare opublicerat material 

om människor som verkade i socknarna 

Irsta, Kärrbo och Ängsö under fyra 

sekler och avslöjar hur starkt knutna 

gårdsägarna var till varandra genom 

släktskap och markbyten. 

Kvinnornas ägarroll samt deras 

ansvar för gårdarna lyfts fram. Genom 

utdrag ur en 1600-talskvinnas unika 

brevsamling växer också en levande 

bild fram av de eländiga levnadsförhållanden 

som drabbade den svenska 

allmogen på grund av krig, sjukdomar 

och missväxt. Jämförelser mellan äldre 

kartor ger också en intressant bild av 

hur snabbt torpbebyggelsen förändrats 

genom tiderna. 

Enskild väg Kusta 

En västmanländsk herrgårdsresa 

genom 1900-talet 

författare: elisabeth Westerdahl 

306 sidor, mycket rikt illustrerad, 

utgiven 2009. 

Boken är en resa genom hela 1900-talet. 

Seklets första ägarpar Rikard och 

Anna Westerdahl beskriver i minnesanteckningar 

och bevarade brev hur 

livet flyter fram på gården. Släktingar, 

grannar och vänner kommer på besök, 

rader av lantbrukselever passerar revy 

och ett tiotal medarbetare ger sin syn 

på arbetet och ett liv med många barn 

i små hus utan el och vatten. 

Efter andra världskriget ändras 

förutsättningarna inom jordbruket 

radikalt. Då är det sonen Thure 

Westerdahl som står för ansvaret med 

en ständigt krympande medarbetarskara. 

Hustrun Maj Westerdahl tar som sin 

uppgift att rädda släktens efterlämnade 

1800-talsinventarier. I huvudbyggnaden 

ordnar hon tillsammans med Irsta- 

Badelunda husmodersförening temautställningar 

kring föremål från 

medlemmarnas hem. Då dessa visas 

för allmänheten, ger det genklang 

bland besökarna som får upp ögonen 

för en svunnen livsstil och ett kulturarv 

som länge har varit föraktat. 

Den rikt illustrerade boken inleds 

med ett sammandrag av gårdens äldre 

historia som utgavs 2008 under titeln 

”Kusta och dess grannar 1625–1900”. 

Utgångspunkten för 1900-talsresan är 

ett mycket personligt och människonära 

källmaterial. Boken kan därför berätta 

om vardagsliv och människors villkor 

på en av de stora gårdarna runt Västerås, 

något som alltför sällan dokumenteras 

och som nu har blivit tillgängligt 

i bokform. Båda böckerna är ett resultat 

av decenniers fritidsforskning och 

intervjuer. Författaren är lantmästare, 

delägare i Kusta och har även arbetat 

som frilansjournalist. 

Boken kan köpas i länsmuseets 

butik i Västerås slott telefon 

021-15 61 00, direkt hos författaren 

Elisabeth Westerdahl telefon 021-200 94 

eller hos Lars Brandt, Irsta hembygdsförning 

telefon 021-201 74. 

Brukskamrerens Wirsbo 

författare: bengt antonsson 

326 sidor, rikt illustrerad med 

cirka 180 bilder, utgiven 2009. 

notIser 

Brukskamrerens Wirsbo berättar 

historien om brukssamhället Virsbo 

och dess invånare genom tiderna. 

Författaren Bengt Antonsson var 

förmodligen en av de sista med titeln 

brukskamrer. Sedan pensioneringen 

för 15 år sedan har Bengt Antonsson 

ansvarat för Wirsbos historiska arkiv. 

Bokens läsare får ingående redogörelser 

för brukets kommunikationer, 

dess olika verksamheter och om brukets 

ägare. Till detta kommer ett antal 

mycket värdefulla inblickar i arbete 

och liv hos bergsmän, landsbönder, 

smältsmeder, lantarbetare, industriarbetare, 

fattighjon och andra grupper. 

En del av boken handlar om samhälle 

och boende, om invandringen, 

bebyggelsen, skolor, social omsorg 

och föreningsliv. I dryga 20-talet bilagor 

ges detaljerade uppgifter om olika 

områden i brukets historia. 

Boken är ett imponerande resultat 

av många års forskning och undersökande 

Källorna till boken är i första 

hand hämtade ur handlingar i Wirsbos 

historiska arkiv, ur litteratur om bruket 

och från nedtecknade berättelser. 

Åtskilliga kontakter har tagits med 

personer med egna erfarenheter och 

berättelser om livet på bruket. Förutom 

rikligt med både gamla och nytagna 

bilder så innehåller boken också några 

unika kartor och ritningar. Boken kan 

köpas i länsmuseets butik i Västerås 

slott telefon 021-15 61 00 eller direkt 

av författaren under adress: 

bengt.virsbo@telia.com 

notIser 

8

notIser 

De byggde i Skiljebo 

en bildberättelse utgiven av 

badelunda hembygdsförening. 

168 sidor, mycket rikt illustrerad, 

utgiven 2009. 

Under 1930- och 1940-talen tog 

utbyggnaden av Skiljebo fart. Egnahemsvillor 

byggdes, sidovägar och 

ledningar drogs på båda sidorna av 

Stockholmsvägen i Gryta och Lundbyskogen. 

Det var främst arbetare på 

ASEA och Metallverken som för en 

rimlig kostnad kunde förverkliga 

drömmen om ett eget hus för familjen. 

Området Skiljebo låg i utkanten av 

den gamla bondesocknen Badelunda 

och gränsade till Västerås stad. 

Befolkningen mer än fördubblades i 

socknen under perioden 1930 till 1945. 

Den snabba utvecklingen kom att ställa 

stora krav på utbyggnad av skola och 

övrig infrastruktur. Nybyggarna fick 

ta ett eget ansvar för det framväxande 

egnahemssamhället och de organiserade 

sig i olika egnahemsföreningar. Skiljebo 

tvångsinkorporerades tillsammans med 

Badelunda församling till Västerås stad 

nyårsnatten 1945/46. 

Det är det vardagliga livet som 

skildras i boken. Föreningslivet har 

sin givna plats och där inte minst 

Sportklubben hade en stor verksamhet. 

Om skolverksamheten finns en hel 

del berättelser och musiklivet i Skiljebo 

var omfattande. Stadsdelens pulsåder, 

Stockholmsvägen, presenteras ingående 

med affärer, verkstäder, kiosker och 

caférörelser. 

Boken är ett imponerande resultat 

av en studiecirkel som startades av 

hembygdsföreningen 2006. De cirka 

15 deltagarna är barn till områdets 

nybyggare. De har samlat in fotografier 

och minnen. Första resultatet blev 

fotoutställningar och programkvällar 

på Skiljebo bibliotek. Studiecirkeln 

har sedan jobbat vidare med bild- och 

faktainsamling vilket har lett fram till 

utgivningen av boken. Bengt Wallén 

från Badelunda hembygdsförening har 

varit koordinator för projektet. 

9 notIser 

Ångkraftverket i Västerås 

– en världsunik reservkraftanläggning 

– med många sidospår 

författare: karl axel Jacobsson 

mycket rikt illustrerad, utgiven 2009 

Boken handlar om ett reservkraftverk, 

byggt i olika etapper från 1915–1959 

och som betytt mycket för att vi skulle 

ha en säker elförsörjning i landet. 

Anläggningen var bemannad dygnet 

runt, alltid beredd att starta upp vid 

plötsligt energibortfall eller vattenbrist 

i de stora norrlandsälvarna. 

Kraftverket är välbevarat och 

boken berättar om hela processen, 

från att kol eller olja kom till hamnen 

– till att elenergin lämnade verket på 

utgående kraftledning. Turbinhallen 

kan visa ångteknikens hela utveckling 

från 1910- till 1950-talet, från 7 MW 

till 65MW:s ångturbingeneratorer. 

Unika är också tornpannorna, som var 

egenkonstruerade i Västerås och var 

speciellt kända för att snabbt komma 

upp i full effekt. Turbinerna och 

pannorna uppnådde olika världs- och 

europarekord, vilket gjorde att det 

internationella intresset var stort med 

många studiebesök från hela världen. 

Boken handlar också om allt annat 

som skedde inom det stängda kraftverksområdet. 

Där tillverkades kraftledningsstolpar 

för 400 kV ledningarna som 

drogs genom landet, där fanns en 

bilverkstad, Vattenfalls centralförråd 

och företagets lärlingsutbildning. 

Från Ångkraftverket kom också från år 

1954 den första kraftvärmen i Västerås. 

Det medeltida Dalarna & Västmanland 

En arkeologisk guidebok 

författare: Jonas m nordin 

256 sidor, utgiven av Historiska media 2009 

Guideboken till det medeltida Dalarna 

och Västmanland berättar om de båda 

landskapen utifrån ett arkeologiskt 

perspektiv. Arkeologen Jonas M Nordin 

ger en bild av hur Dalarna och Västmanland 

såg ut under medeltiden och 

visar på det ovanliga och intressanta 

i just dessa landskap. 

Få områden bär på samma breda 

kulturhistoria som Dalarna och 

Västmanland. Längs Västmanlands 

mälarstränder, mellan runstenar 

och gravfält, byggdes några av de 

stora gods som låg till grund för riket 

Sverige. Här bildades också några av 

landets viktigaste städer. I Bergslagen 

mellan Dalarna och Västmanland 

uppstod den första vågen av industrialisering 

som bidrog till det samhälle 

vi ser idag. Redan under tidig medeltid 

byggdes hyttor och bröts gruvor. 

I området finns också världens bäst 

bevarade medeltida trähusbestånd. 

Boken är femte delen i Historiska 

Medias serie om Sveriges medeltida 

landskap. Tidigare utgivna är Det 

medeltida Västergötland, Det medeltida 

Östergötland, Det medeltida Skåne 

och Det medeltida Småland. Liksom 

övriga böcker i serien är denna bok 

rikt illustrerad med foton på borgar, 

ruiner, kyrkor och föremål samt 

rekonstruktioner.

Kungariket Kungsör 

författare: knut barr 

298 sidor, rikt illustrerad 

utgiven 2008 av lokalhistoriska sällskapet 

i norra södermanland, årsbok 2009 

särimner 2008 

Detta är en bok om hela Kungsörs 

kommun, från förhistoria till nutid 

på 1900-talet. Boken inleds med ett 

allmänt kapitel som sätter in Kungsörsbygden 

i sitt sammanhang utifrån 

förhistoria, natur, kommunalt styre 

och militär indelning. Vi får också läsa 

om några välkända personer och 

tidningarna i Kungsör. Därefter ägnas 

ett kapitel åt Kungsgården och kungamakten, 

där byggnadernas placering, 

form och funktion blir uppenbara 

liksom livet på kungsgården. 

I avsnittet ”Kungsör, de många 

transportvägarnas knutpunkt” ges en 

intressant bild av platsens betydelse 

för transporterna på både sjö och land, 

med häst, båt, tåg, bil och linbana. 

Boken avslutas med ett kapitel om 

alla offentliga inrättningar, som rättsväsende, 

bad, brandväsende, el, vatten 

och avlopp, sjuk- och hälsovård samt 

fattigvård och åldringsvård. Till detta 

kommer också texter om skolorna, 

om telefonnätet, postväsendet samt 

nykterhet och sedlighet. 

Författaren Knut Barr har gjort ett 

mycket imponerande arbete. Med stor 

noggrannhet och engagemang har han 

under flera år samlat material. Det 

rika bildmaterialet, kartor, ritningar 

och äldre bilder kompletterat med nya, 

gör att innehållet på ett tydligt sätt 

förmedlas med igenkännande 

hos läsaren. 

Y som i Yxhult 

Ytong och Mexi från Hällabrottet/ 

Yxhult och Kvarntorp 

författare: linda Gustafsson 

64 sidor, örebro läns museum 2009 

Skriften är en introduktion till två 

moderna byggnadsmaterial, lättbetong 

och kalksandsten. Utgångspunkten är 

Yxhults stenhuggeri AB, senare Ytong 

AB och Yxhult AB. Företaget med säte 

i Hällabrottet, strax öster om Kumla i 

Närke, utvecklades från ett stenhuggeri 

till att bli en av landets främsta producenter 

av lättbetong (Ytong) och 

kalksandsten (Mexi). Lättbetongen blev 

ett ofta använt konstruktionsmaterial i 

bostads byggandet. Den gick att anpassa 

till såväl 1930- och 1940-talens 

funktionalism som till de senare rekord- 

årens långa produktionsserier inom 

byggandet. Kalksandstenen blev som 

underhållsfritt fasadmaterial särskilt 

populär under 1960- och 1970-talen. 

En historisk bakgrund ges till Ytongens 

och Mexins tillkomst, utveckling och 

användning. Tillverkningen presenteras 

steg för steg liksom de båda byggmaterialens 

tekniska egenskaper. Ett kapitel 

lämnar detaljerade anvisningar för 

identifiering och datering. Skriften har 

en tydlig struktur, är rikt illustrerad 

och har en tilltalande grafisk form. 

Kärnkraft retro 

daedalus 2008. 176 sidor, 

tekniska museet årsbok årgång 76. 

Temat är kärnkraft, historiskt tillbakablickande 

utifrån olika infallsvinklingar. 

I mer än 50 år har kärnkraften satt sin 

prägel på Sverige. I boken står tidsanda, 

brytpunkter och kulturarv i centrum, 

men elektricitet och energi finns också 

med. En rad författare skriver engagerat 

om kärnkraften som arkitektur och 

estetik, om minnen från folkomröstningen 

1980 och om optimistisk 

tidsanda på 1950-talet. Här finns också 

den spännande berättelsen om hur 

platsen för Sveriges första kärnreaktor 

blev en eftersökt experimentscen för 

teater och balett. 

Arbete pågår – i tankens mönster 

och kroppens miljöer 

redaktörer: anders Houltz, 

brita lundström, lars magnusson, 

mats morell, 

marie nisser, eva silvén 

299 sidor, uppsala 2008 

notIser 

Den här boken är tillägnad Maths 

Isacson, professor i ekonomisk historia 

vid Uppsala universitet. Boken handlar 

om arbete och är en vänbok till Maths 

Isacson på hans sextioårsdag. 

Arbete pågår hela tiden i någon 

form. Men vad är arbete? Arbetet har 

olika betydelse för människor och 

synen på arbete har förändrats över 

tid. Trots detta så finns det tydliga och 

starka bilder av vad arbete är. Arbete är 

både något immateriellt och materiellt. 

Arbetet är ett förhållningssätt och en 

kulturell norm, men också något 

ytterst påtagligt och konkret. 

Forskare från ett antal vetenskapsområden 

har i boken samlat sig kring 

dessa frågor. Texterna handlar såväl 

om arbetets fysiska miljöer som de 

idémässiga tankemönstren, som t.ex. 

synen på arbetet och människors 

förväntningar på yrkeslivet. Boken 

visar på en mångfald av vetenskapliga 

metoder och analysnivåer. Från 

detaljerade studier av arbetets villkor 

och landskap till mer övergripande 

politisk-ekonomiska analyser. Tanken 

har varit att vrida och vända på 

begreppen och med utgångspunkt 

i respektive författares eget område 

bidra med nya perspektiv. 

Bokens många exempel och skilda 

perspektiv visar på möjligheterna och 

det stora värdet av att olika vetenskapsområden 

samarbetar. Vinsterna är 

stora för alla parter. Detta gäller inte 

minst förmedlingen, där helt nya 

förutsättningar skapas för att visa på 

helheter och nya sammanhang. 

notIser 

10

postadress: tidskriften spaning, 

västmanlands läns museum, slottet, 722 11 västerås. 

besöksadress: länsmuseet, slottet, västerås. 

redaktörer: 

Ann Österberg, konsulent för västmanlands Hembygdsförbund och fornminnesförening. 

telefon 021-15 61 20. e-post ann.osterberg@ltv.se 

Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie/länsmuseichef, västmanlands läns museum. 

e-post carl-magnus.gagge@ltv.se 

Elisabeth Westerdahl, lantmästare och antikskribent, kusta. telefon 021-200 94. 

Ingrid Eriksson, västmanlands läns museum. e-post ingrid.eriksson@ltv.se 

Huvudmän för tIdskrIften: 

Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening. 

ansvarIG utGIvare: 

Carl-Magnus Gagge, telefon 021-15 61 15. e-post carl-magnus.gagge@ltv.se 

medverkande skrIbenter 

utöver redaktionen medverkar: 

Michael Berglund, samlare 

Didrik Eriksson, samlare. 

Margaret Eriksson, samlare 

Susanne Eriksson, museichef, västerås konstmuseum 

Essess, samlarföreningen misteln 

Eva Fägerborg, samdoksekretariatet, nordiska museet 

Sanna Henriksdotter, västmanlands läns museum 

Tapio Hurtta, auktionsbyrån effecta i västerås 

Jan Å Johansson, journalist 

Jan Larsson, bibliotekarie, västerås stadsbibliotek 

Kerstin Norborg, författare 

Marcus Persson, fil.doktor sociologi 

Johan Redin, fil.dr, södertörns högskola 

Linda Rydberg, västmanlands läns museum 

Janina Wallenius, samlare 

Håkan Wåhlstedt, egen företagare 

foto: Där inget annat nämns, Västmanlands läns museum. 

layout oCH redIGerInG: Care of Haus/Lisa Fremleson Lång, Malin Jansson 

korrektur: Ann Österberg och Carl-Magnus Gagge 

annonsfakta oCH boknInG: kontakta redaktionen. 

dIstrIbutIon: tidningen ingår i medlemskapet i västmanlands Hembygdsförbund och fornminnesförening 

men sprids gratis på skolor, studieförbund, bibliotek, kommunala kulturkanslier, museer och vårdinrättningar i länet. 

om du saknar spaning på din arbetsplats, kontakta redaktörerna. 

prenumeratIoner: 

privatpersoner kan prenumerera på spaning, och får då tidskriften sänd direkt hem. 

ring, skriv eller e-posta din adress till spaning@ltv.se. 

tryCk: Edita Västerås. 

upplaGa: 5 000 exemplar 

utGIvnInG: 1–2 ggr per år 

Issn: 1651-2774 

materIal oCH bIdraG: Tidskriften Spaning, Slottet 722 11, Västerås. 

Eller: spaning@ltv.se. För ej beställt material ansvaras ej. 

För signerade artiklar ansvarar författarna. 

11 redaktIonsruta

VäSTMAnlAndS HEMBygdSförBund OCH fOrnMinnESförEning 

www.hembygd.se/vastmanland 

Hembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård 

och hembygdsvård. 

Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödja 

föreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regional 

nivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer. 

Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du 

Årsboken som Länsmuseet och Förbundet ger ut. Spaning, Länsmuseets och Hembygdsförbundets 

tidskrift som utkommer med ett–två nummer per år. Erbjudande om att 

deltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet. 

Ordförande i föreningen är Ulla-Britt Holmér och vice ordförande är Ola Wässman. 

Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund och 

Fornminnesförening, Slottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 20. Fax 021-13 20 76. 

Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterberg@ltv.se 

VäSTMAnlAndS länS MuSEuM 

www.vastmanlandslansmuseum.se 

Västmanlands läns museum har utställningar, kafé, butik, kontor, arkiv och bibliotek 

i Västerås slott. Rikssalen används för program och olika arrangemang. På WestmannaArvet 

i Hallstahammar finns museets föremålsarkiv, negativarkiv, vård- och registreringslokaler 

samt verkstäder. 

Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla 

och väcka opinion, öka insikten om det förflutna och berika perspektiven på samtiden 

och framtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället. 

I länets 10 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med inriktning på 

samarbete i olika nätverk och förmedling av kulturarvet. Vi satsar på förnyelse och 

utveckling av verksamheten. 

Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygdsföreningar, 

lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, 

knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö. 

Västmanlands läns museum 

Slottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 00. Fax 021-13 20 76. 

E-post: lansmuseet@ltv.se 

Utställningar, museibutik och café är öppna tisdag–onsdag kl 12–16, 

torsdag kl 12–20 samt fredag–söndag kl 12–16. 

WestmannaArvet 

Besöksadress: Industrigatan 3–5, Hallstahammar. 

Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 021-15 61 00. Fax 0220-247 51. 

Berätta för oss 

Hör gärna av dig till redaktionen 

med insändare och åsikter om 

tidningen. Skicka gärna in material 

eller uppslag som du tycker vi borde 

ta upp. Vi läser allt med stort intresse. 

Skriv till Tidskriften Spaning, Slottet, 

722 11 Västerås eller e-posta till 

spaning@ltv.se 

TEMA SAMLARE

Avsändare: Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 Västerås.

14–15/2009 • T EM A SA M l A r E – - Västmanlands läns museum

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?