1/02 - Dykarklubben Tumlaren

VENTILEN
TUMLARNAS ORGAN
Nya styrelsen
Dykning i Västindien
Teknisk dykning
1
NR.1
2002
ÅRGÅNG 31

Redaktionens ruta
Ett nytt dykår har börjat och Ventilen har fått
en ny, eller snarare nygammal, redaktion.
Lottis, som utgjorde förra årets enmannaredaktion
har nu fått sällskap av Marie, **dykare
med smak för UV-foto och koraller. Dessutom
fortsätter Peter Wigren att göra layouten
till tidningen. Peter var med och startade Ventilen
för 30 år sedan och är alltså fortfarande aktiv
med tidningen fastän han inte längre dyker.
Dyker gör däremot Lottis och Marie, och vi
hoppas att det blir mycket av den varan när
vattnet och luften så småningom börjar bli lite
varmare. Just nu känns det lite kymigt att
hoppa i, men vem vet, isdykning ska visst vara
kul! I väntan på att säsongen ska dra igång på
riktigt får ni läsa Ventilen, se över utrustningen
och drömma om fantastiska dyk. Dessutom får
ni gärna skriva till Ventilen och berätta om intressanta
saker ni har gjort under det gångna
året eller saker som är på gång.
VENTILEN
Organ för UDK Tumlaren. Utkommer c:a 4 gånger per år.
Redaktion: Charlotte Ersson, Marie Ohlsson
Layout: Peter Wigren
Mailadressen till redaktionen är:
m.olsson@ink.se
Manusstopp till nästa nummer är 15 maj
2
I DETTA NUMMER
REDAKTIONENS RUTA ___ 2
ÅRETS STYRELSE _______ 3
KALENDARIUM _______ 4
BLAND VRAK OCH
SKÖLDPADDOR... _______ 6
LÅNA UTRUSTNING ___ 10
TECHDYKNING I GISTAD
GRUVA ____________ 12
PUMPSCHEMA _______ 14
FUNKTIONÄRSLISTA ____15
Lottis och Marie, redaktion Framsidan: Apparatdykarna
kom och stal
showen vid fridykarnas
traditionsenliga luciatåg på Fyrishov. Vi blev rikskändisar på kuppen och
hamnade både i UNT och Metro. Men Luciakronan var lite rymningsbenägen...
Foto: Marie Olsson

Årets styrelse:
I denna ruta brukar klubbens ordförande skriva någonting, men denna gång
kommer vi istället att presentera den nya styrelsen.
Ordförande: Fredrik Palm
Dykt sedan: 1990
Cert: **instruktör CMAS
Arbetar: doktorand på BMC och kelar med små råttor
Vice ordf: Charlotte Ersson
Dykt sedan: 1997
Cert: CMAS**
Arbetar: biträdande vårdenhetschef på kirurgen, UAS
Sekr: Johanna Ekström
Dykt sedan: 1993
Cert: ***instruktör CMAS
Arbetar: SSDF (100% dykning)
Kassör: Pontus Levander
Dykt sedan: 1990
Cert: Cocktail-Naui
Arbetar: bl.a ekonom
Ledamot: Leif Kuzavas
Dykt sedan: 1995
Cert: CMAS**
Arbetar: Ericsson
Ledamot: Camilla Andersson
Dykt sedan: 2000
Cert: CMAS*
Arbetar: geovetare på länsstyrelsen
Ledamot: Russell Brown
Dykt sedan: 2001
Cert: CMAS*
Arbetar: doktorand inom njurfysiologi
3

Kalendarium våren 2002
Mer information kommer på hemsidan och via maillistan.
30 april Forsränning, Tumlaren ställer som vanligt upp som dykare i
Fyrisån
2-10 mars Dyk- och båtmässa i Stockholm
Maj Badplatsrensning
Juni Dykresa till Röda Havet/Hurghada
Sommar ev. Dykresa till Norge/Trondheim
Funktionärsträff
Se hit alla funktionärer, instruktörer och sektionsansvariga! Den 24
mars kl. 17.00 samlas vi vid receptionen på Fyrishov för årets första
funktionärsträff.
Anmäl dig till Russell (se funk.lista) så får du mer information.
Du är väl med i Tumlarens maillista?
Där skickar vi ut aktuell information och du kan även skicka mail till alla
andra medlemmar i klubben. För att gå med skickar du ett mail till
tumlaren-subscribe@yahoogroups.com
eller går in på
http://groups.yahoo.com/group/tumlaren/join
4

Bland vrak och
sköldpaddor på
Curaçao
Text och foto: Marie Olsson
Alla som någon gång har spelat det gamla goda
dataspelet Pirates vet inte bara var Curaçao
ligger, de har även intagit dess huvudstad,
fäktats med guvernören och druckit te med
hans dotter. För de flesta andra tycks det vara
en likör eller en Povel Ramel-sång. På ett föredrag
med Micke från Dyk- och resespecialisten
fick Peter och jag uppfattningen
att det nog är ett bra dykställe också och bestämde
oss för att testa. Vi fick med oss två
kompisar, Per och Håkan, och drog iväg från
höstrusket i slutet av september med fullpackade
dykväskor.
Att flyga är aldrig särskilt kul, och att flyga
över Atlanten är faktiskt riktigt mördande tråkigt.
Det tog dryga nio timmar att korsa pölen
och då hade vi först flugit från Arlanda till Amsterdam
och sedan stått i kö på Schiphol i tre
timmar för att visa pass och bli muddrade
innan vi fick borda planet. Vi var med andra
ord ruggigt möra när vi klev av på Hato Airport
på den lilla ön strax norr om Venezuela.
Lägenhetshotellet Sun Reef i fiskarbyn Sint
Michiel var över all förväntan och den första
halvtimmen gick vi bara omkring och stirrade
och undrade ”Är allt det här vårt?”. Lägenheten
var enorm och hade dessutom en stor utegård
som vette mot havet. Där fanns en trappa
ned till en solaltan som låg på klipporna ca tre
meter rakt över det inbjudande varma blå.
Altanen hade en stege ned i havet så det var
inga problem att komma både i och ur med
dykutrustning på.
När vi fått frukost och kommit tillrätta den
första dagen fick vi nycklarna till den hyrbil
som ingick i resans pris. Vi hade varit lite oroliga,
vi var ju fyra stycken med stora dykutrustningar
- skulle vi verkligen få plats i en
enda bil? Det hade den holländska hotellma
6
damen också tänkt på och hon gav oss den
största bilen de hade, en minibuss av märket
Suzuki Super Carry. Den döptes snabbt till
The Eggmobile, eftersom den var högre än
den var lång och mest liknande ett svart, dammigt
ägg. Bilen blev något av ett kultföremål
under resan: vänster backspegel hängde och
dinglade, man fick ta kurvor varsamt för att
inte välta, den hade aldrig ens hört talas om
servo och den tog sig med möda och svårartade
protester upp i 110 km/h, men den var
helt klart en värdig dykbil. Åtta flaskor och
fyra dykväskor gick utan problem in i skuffen
tillsammans med reservhjulet.
Vi dök i stort sett helt på egen hand. Vi hämtade
så många flaskor vi behövde på
dykcentret, lastade bilen och drog iväg. Vi
hade köpt en karta, Drive & Dive Curaçao
Roadmap, och personalen på dykcentret berättade
en del om dykplatserna och markerade
de bästa. I de flesta fall låg dykplatsen
vid en strand, ofta där man fick betala inträde,
och var markerad med en röd- och vitmålad
sten så det var lätt att hitta.
Curaçao är en avlång ö, ca 6 mil lång, och
dykningen sker på den södra kusten som ligger
i lä. Vi bodde ungefär mitt på sydkusten,
så det var nära till allt. Att köra till öns nordvästspets
tog 45 minuter. Till sydöstspetsen åkte
vi aldrig eftersom det just inte fanns några
vägar där enligt kartan och alla dykplatser var
markerade som båtdyk.
Vi började med att utforska den västliga delen
av kusten och åkte till Playa Kalki nästan
längst i nordväst. Vi hade tittat på kartan och
tänkt oss en stor, turistfylld strand med parasoller
och solstolar och barn i drivor, ja ni vet.
När vi kom fram möttes vi av en tom och vit
strand mellan klippväggarna, där det visserligen
fanns ett dykcenter, men det såg inte ut
att ha varit öppet på länge. En ensam pelikan
bevakade oss på avstånd och några andra dykare
kom och gick medan vi var där, men annars
var det förvånansvärt lugnt och skönt. Vi
turades om att dyka så att ett par kunde hålla
koll på bilen och prylarna och fungera som

dykledare medan det andra paret dök. Vattnet
höll gudomliga 28 grader och en shorty
räckte bra, till och med för mig som är en riktig
fryslort. Jag är inget vidare på att bedöma
avstånd, men sikten var väl ungefär 20-25
meter. Korallerna var väldigt fina, fast inte lika
färggranna som i Röda havet. Många av dem
påminde om ormbunkar eller små träd som
vajade i den svaga strömmen, men det fanns
även hårdkoraller i stora svampliknande
formationer. Om färgerna var något mindre
slående här än i Röda havet så var fisklivet
desto mäktigare. Det fanns visserligen inte så
mycket stor fisk, men överallt simmade jättelika
stim av småfiskar som ibland omslöt oss
helt.
Vi testade även att dyka på ”husrevet”, dvs
rakt utanför hotellet. Det var inte ens
markerat som en dykplats på kartan, men
visade sig faktiskt vara ett suveränt dykställe.
Efter ett ganska långt ytsim gick vi
ned vid revkanten där det fanns en vägg
som gick från 10-15 meters djup till en
bra bit över 30. Här fanns gott om små
muränor, papegojfisk, skorpionfisk,
trumpetfisk, plattfisk och blåsfisk. Dessutom
såg vi flera gånger en übersöt liten
Hawksbill-sköldpadda på husrevet, ungefär
en halvmeter lång. Vi försökte komma
så nära den som möjligt utan att skrämma
den för att få några bra bilder, men det
var svårt. Peter kom dock så nära vid ett
tillfälle att han kunde röra vid den. Senare
hämnades havsgudarna på honom
för detta otillbörliga tafsande genom att
lägga ut en stor hummer i hans väg när
han snorklade. Den satt under en sten och
Peter som aldrig kan hålla fingrarna i styr
försökte locka ut den på sandbottnen genom
att peta med snorkeln mot
hummerns stjärt. Det måste ha legat något
slags klägg med nässelceller där
bakom hummern, för när han satte
snorkeln i munnen igen sved det något
fruktansvärt och svedan gick inte över
förrän sent på kvällen.
Vi gjorde oftast två dyk om dagen, mer
7
orkade vi inte. Det jobbiga med den här
sporten är ju allt kånkande och släpande
och rengörande av utrustning. På kvällarna
åkte vi antingen ned till dykcentret
och åt på deras utmärkta restaurang eller
så tog vi bilen in till huvudstaden
Willemstad och försökte hitta någon annanstans
att äta. Vi visste att det skulle
vara ganska dyrt på Curaçao, men vi fick
ändå en chock när vi skulle äta första
gången. 10 dollar för en hamburgare var
ungefär det billigaste man kom undan
med! Efter den upplevelsen blev det rätt
mycket Burger King och liknande, och
lunch lagade vi själva på hotellet.
Befolkningen på Curaçao består till stor
del av slavättlingar och de allra flesta är
svarta. Ön har varit en holländsk koloni
och de flesta turister är holländare, så
blekfisar som vi antogs oftast vara holländare
och tilltalades på holländska tills vi
protesterade på engelska. Man klarar sig
bra på engelska eller spanska, tack och
lov. Det officiella språket är dock
papiamentu, en skön blandning av spanska,
portugisiska, holländska, engelska
och franska med något västafrikanskt
språk som grund. Curaçao har ungefär
lika många invånare som Uppsala, och
huvudstaden med förorter täcker nästan
en tredjedel av ön. Resten består av
kaktusar, taggbuskar, klippor, grus, saltsjöar,
spetsiga berg och småbyar lite här
och var. Fint men kargt, och ingen natur
man vill ut och vandra i direkt. Överallt
finns små ”landhuis”, plantagegårdar.
Man tänker sig ju att en plantage ska ha
ett stort och vackert vitt hus där små damer
i krinolin springer omkring ungefär,
men de här plantagegårdarna var pyttesmå
och färggranna och såg ut att kunna
hysa två personer och en get. Jag vet faktiskt
inte vad det var man odlade på
Curaçao förr, men med tanke på det
hårda landskapet kan det inte ha gått så
otroligt bra.
Vi tycks inte kunna åka på en resa utan att

något elände händer och den här gången drabbade
det Håkan. Efter en vecka fick han ont i
örat en natt och kunde inte dyka nästa morgon.
”Undertryck”, sa doktorn och skrev ut
några svindyra droppar som tyvärr inte hjälpte
förrän vi redan kommit hem till Sverige igen.
Det blev ingen mer dykning för Håkan den
semestern, och det var på något vis extra tragiskt
att det drabbade honom som hade tagit
dykcert samma sommar bara för att kunna
följa med på den här resan. Efter det dök vi i
trojka med Håkan som bilvakt och det fungerade
bra det också.
Den bästa dykningen
på Curaçao var
vrakdykningen. Jag
har aldrig varit någon
stor vrakfantast, men
efter det här känner
jag att jag nog skulle
kunna bli en. Vi dök
dels på vraket efter ett
litet fyrsitsigt sportplan
och dels på två skeppsvrak.
Flygplansvraket
låg i Santa Marthabaai
på 6 meters djup, med
vingarna på 15 meter.
Själva kroppen var
tämligen hel och man
såg verkligen formerna
på planet som fortfarande
stod på
landningsstället. På
samma ställe hade någon
dessutom sänkt
flera ankare, en
kvinnostaty och en
Heineken-skylt i form
av en gubbe i naturlig storlek.
Det första skeppsvraket vi dök på var Superior
Producer, ett ca 60 meter långt lastfartyg som
sjönk för 24 år sedan. Den sjönk alldeles utanför
Willemstad och plundrades omgående
på allt innehåll, och då menar jag verkligen
allt. Inte en pryl fanns kvar, vilket ju är toppen
för oss dykare eftersom det innebär att det
inte finns något skräp man kan fastna i. För-
8
sta gången vi dök där gick vi till vårt dykcenter
och bad att få följa med på en utfärd. Vi visste
ju inte exakt var det låg, bara att igångsplatsen
låg nästan mitt inne i staden. Vi åkte med
dykcentrets ägarinna, Yolanda Wederfoort,
och fyra divemasters från Holland. Det vågade
riktigt rejält vid igångsplatsen, men
Yolanda sa ”Ni har tur, det är lugnare än vanligt”.
Jättevågorna slog in över stranden och
tre svenska dykare började undra vad de gett
sig in på. Att ta sig ut till bojen som visade var
skeppet låg var dock inte så besvärligt som
det såg ut. Vi höll i varandra hela tiden och
simmade lugnt konverserande
ut. Yolanda
hade dessutom en pondus
som var stor som en
valhaj, och det var bara
att lyda när hon kommenderade.
Vi gick ned
vid bojen och på 10 meters
djup började man se
konturerna av ett vrak.
Vi kom ned vid fören
och sikten var god nog
att man kunde ana
större delen av
skeppet. Det var precis
hur läckert som helst! Vi
simmade runt fören och
sedan ner i lastutrymmet
som numera
bara hade några bjälkar
som tak. På 28 meter
fanns en liten luftficka
där man kunde stanna
och prata med varandra
en stund. Eftersom vi
inte kunde vara på det
här djupet så länge simmade
vi snabbt vidare mot aktern och in i
navigationshytten. Där fanns det gott om plats
och fem personer kunde utan problem samsas
där inne. En i taget simmade vi sedan upp
genom en lucka i taket till nästa hytt, styrhytten,
som också var stor och rymlig. Våra
15 minuter började nu ta slut och det var dags
att bege sig upp igen. På väg bort frånvraket
fick Peter syn på en gigantisk Jewfish som nog

kunde ha vägt sina modiga 300 kg. Den låg
vid skeppets köl och tittade ointresserat på
oss, men vi kunde inte stanna och bekanta
oss med den utan var tvungna att sätta kurs
mot revet. Vi simmade
över revet in mot land i maklig takt och lovade
oss själva att det här skulle vi göra om.
Det gjorde vi också två gånger, men tyvärr fick
vi aldrig se den feta fisken igen.
Det andra vraket var en liten bogserbåt som
tycktes ha kört rakt in i klippväggen bredvid
karantänhamnen söder om Willemstads centrum.
Den låg på 4 meters djup och var väl
egentligen bättre att snorkla än att dyka på,
men det fanns en ganska maffig vägg en bit
bort att dyka på där vi bland annat såg resans
enda stora muräna, en grön rackare. Det fanns
väldigt mycket fisk runt vraket, och inte var
de blyga heller. Förmodligen matades de av
dykare rätt ofta. Vraket stod rätt upp på sin
köl och var otroligt gulligt, men sikten var lite
sämre här än på andra ställen.
Förutom dykning finns det inte så jättemycket
att göra på Curaçao, om man inte kan tänka
sig att klättra i berg med taggbuskar på i 35gradig
hetta förstås. Ett besök i huvudstaden
är ett måste. Den har ett fint och färggrant
centrum i holländsk stil (smala, höga hus) som
finns med på Unescos världsarvslista. Dessutom
finns det en gammal öppningsbar flytbro,
en modernare hög bro som ser helt fel ut
i sammanhanget och ett gatsystem som får
den mest ihärdige bilist att börja svettas. Centrum
är uppdelat i två stadsdelar, Punda med
litet finare affärsgator och Otrobanda där folk
faktiskt bodde. I Otrobanda hittade vi vattenhålet
med stort V: Batidos - en liten kiosk där
man sålde ”fruit shakes”. De bestod av färsk
frukt av valfri sort, krossad is och en blandning
av mjölk och socker som kördes i en mixer
och hälldes upp i halvlitermuggar. Mums och
mättande!
Vi tog även en liten tur till destilleriet där den
berömda likören tillverkas och till några grottor
i närheten av flygplatsen. Den stora
sevärdheten annars var akvariet Sea Aquarium.
Där kunde man se ett sjölejon, sköter-
9
skehajar och citronhajar, stora havssköldpaddor,
mantor, flamingos, pelikaner och en
massa andra djur i utomhusbassängerna och
på land. Om man var villig att hosta upp 600
kr kunde man dessutom få dyka med dem
(inte hajarna tyvärr). I inomhustankarna fanns
alla mindre fiskar och andra havsdjur som vi
hade sett under våra dyk, och nu fick vi veta
vad de hette också. Personalen var kunnig och
berättade gärna om allt man undrade över så
det var verkligen en givande upplevelse.
Tanken på att byta ut ett turkost hav mot
mörker och regn var inte särskilt tilltalande,
men efter två veckor började solen och
dykningen tära på oss och det kändes ändå
lite skönt att vi skulle åka hem. Så vi packade
våra saker och fick skjuts till flygplatsen. Där
ställde vi oss än en gång i det smått sovjetryska
kösystemet för att visa biljetter, visa pass,
springa tillbaka och betala flygplatsskatt, visa
pass en gång till, få ett nytt boardingkort och
stå i olika färgmarkerade köer som sedan grötades
ihop till en enda kö ut till planet. Efter
ytterligare några tröttsamma timmar var resan
slut och det var bara att säga hej till verkligheten
igen och börja fundera på nästa dykresa.

UTBILDNINGAR UNDER VÅREN 2002
CMAS* intensivkurs
Start: 15 maj
Ansvarig: Anna Jakobsson
Pris: 2500:- (exkl medlemsavgift)
Anmälan senast 2 april
Frågor och anmälan: utb_ansv_udkt@hotmail.com
CMAS **
Start: slutet av april
Ansvarig: Johanna Ekström
Pris: 2000:- (exkl medlemsavgift)
Frågor och anmälan: johanna.ekstrom@ssdf.se
CMAS***
Start: slutet av april
Ansvarig: Johanna Ekström
Pris: 2000:- (exkl. medlemsavgift)
Frågor och anmälan: johanna.ekstrom@ssdf.se
Fridykning steg 1
Start: under våren
Ansvarig: Gustav Ekström
Pris: 350 kr (exklusive medlemsavgift)
Frågor och anmälan: guran13@hotmail.com, 23 43 19
Marinbiologi
Start: april
Ansvarig: Harald Forsshagen
Pris: inte bestämt
Frågor och anmälan harald.fosshagen@student.uib.no
Fotokurs
Datum: en kväll v 12
Ansvarig: Jakob Dahlström
Pris: gratis för medlemmar
Frågor och anmälan: nikon_f70@yahoo.com, 0739-30 99 56
Hjärt lungräddning
Datum: 2, 3, 9 eller 10 mars kl. 13-17
Pris: 30 kr (dykkursdeltagare går gratis)
Ansvarig Charlotte Ersson
Anmälan senast: 24 februari till c.ersson@telia.com, 51 54 58
10

Techdykning i Gistad
gruva
Text och bild: Nicklas Bergström
Blev ombedd att berätta lite om den dykning
jag och några likasinnade ägnat oss åt det senaste
året. Till att börja med har jag genomgått
en förvandling eller snarare en pånyttfödelse
in i vad som i dag kallas teknisk dykning.
Detta har jag gjort tillsammans med några
välkända Tumlare som nog känner detsamma,
pånyttfödelse. I stora drag kan man säga att
all teknisk dykning hämtar sin utbildningsfilosofi
från grottdykningen. Anledningen är
enkel: de krav som ställs på ett grottdykarteam
är extrema då ytan inte är tillgänglig på samma
sätt som vid ”open water”-dykning.
Dekompressionsdykning likställs inom teknisk
dykning med ”Over head environment” då
ytan ej är direkt tillgänglig utan stora risker för
DS eller död. Detta ställer speciella krav på
planering, utbildning, fysik och psyke.
Tidigare kunde man bestämma sig för att dyka
samma dag som dykningen genomfördes. I
dag är det en lång rad olika moment som skall
genomföras när väl dykmålet är bestämt. Allt
ifrån mixning av den optimala botten- och
dekogasen för aktuellt djup till dykplanering
med hälp av PC. Alla dessa moment är, tycker
jag, roliga och utgör en del av den tekniska
dykningen.
Ett dykmål som har blivit återkommande för
oss är det gamla nedlagda kalkbrottet i Gistad
utanför Linköping. Detta kalkbrott bjuder på
två grottsystem där det ena är litet i bemärkelsen
att du kommer inte längre in än ca 50-
65 meter. Djupet är maximalt 26 meter, på
sina ställen om man simmar upp i taket endast
15 meter. Sikten blir oftast bättre ju längre
in i grottan man kommer. Generellt är sikten
bra jämfört med vad vi normalt är vana vid i
Östersjön. Den andra grottmynningen (or-
12
ten), belägen på motsatta sidan av dagbrottet,
leder in till ett system där man ännu inte hittat
slutet. I dag har grottdykare från Baltic
dykklubb med hjälp av vattenskotrar tagit sig
ca 400 meter in i detta system. Systemet har
två djupnivåer, 26 meter och 33 meter. De
båda grottsystemen är förbundna med varandra
via en ort som löper under dagbrottet.
Denna ort är riktigt mysig då väggar och tak
kommer nära inpå. Uppskattningsvis är själva
ortens storlek knapp ståhöjd och ca 1,5 meter
bred. Sikten är ofta dålig i denna passage,
1-2 meter. Ungefär 70 meter in finns tecken
på rasrisk. Djupet utmed hela sträckan är 33
meter. Simmar man från det stora systemet
till det lilla, en sträcka på ca 110 meter, kommer
man upp i ett gammalt hisschakt, och
här har erfarna dykare fastnat. Förmodligen
har denna ort varit en transportlänk mellan
de båda systemen. Räls och belysning finns
välbevarat. De övriga delarna av systemet är
som flera stora rum med centrala pelare som
är uppskattningsvis ca 10 meter i diameter.
Vid ett rälsspår står fortfarande en gammal
hjullastare kvar. En hel del gamla stegar och
stag från säkerhetsstängsel kan ses samt äldre
belysningssystem med proppskåp och kabel.
Det finns en luftficka ca två linrullar rakt in,
fickan är 3 meter i diameter och ca 1 meter i
tak-till-yta, kul att besöka.
Det kan vara intressant att känna till att BSTD,
som är ledande i Sverige vad gäller teknisk
dykning, har som krav att man använder trimix
som bottengas från 30 meters djup vid
taköverhuvudet-dykning och från 35 meter
vid ”open water”. Jag personligen har en kvävenarkosgräns
som kommer mycket tydligt vid
ca 27-29 meters djup. Och med hjälp av en
skvätt helium kan jag trycka upp narkosgränsen
till vad helst jag är bekväm med. Detta
gör lite djupare dykning mycket säkrare. Och
man kommer ihåg vad man sett! Att dyka
djupt på luft är förkastligt då man tycker sig
ha koll men ack sådant självbedrägeri. Vissa

tycker att de vänjer sig, men detta är bara en
subjektiv effekt då ens försämrade prestationsförmåga
förblir lika dålig tills mindre djup uppsöks.
Som parallell kan nämnas att det finns
många människor som tycker att de behärskar
en bil efter ett par glas, men det vet vi alla
att de inte gör.
Det större systemet finns avritat i stora drag
nedan.
Den bottengas vi använder på 26-metersnivån
är oftast en lite fetare nitrox mellan 32-37 %
för att hålla ett bra PO2 samt förlänga bottentiden.
Som dekompressionsgas använder vi
oftast 100 % oxygen. Bottentiderna ligger på
ca 40-50 minuter, vilket ger 5-10 minuters
deco om man använder oxygen! Vid dykningar
till 33-metersnivån används ca 10 % helium
och en något lägre oxygenhalt på 21-30 %.
Bottentiderna ligger som tidigare på ca 40-50
minuter. Det större djupet medför självklart
en längre dekompression. Tider på 20 minuter
med två decogaser är inte ovanligt. Man
byter vanligen från bottengasen vid 21 meter
till en 50-procentig nitroxblandning och avslutar
med 100 % oxygen på 6 metersstoppet.
All gas planeras utifrån tredjedelsregeln - detta
gäller även decogasen. Detta medför exempelvis
för bottengasen att man dyker in i grottan
tills man förbrukat en tredjedel av gasen.
Sedan vänder man dyket för att säkert kunna
återvända till ytan. När man bryter ytan har
man alltså en tredjedel gas kvar, detta är lagen
utan undantag. Denna härliga tredjedel är till
för att lura Mr. Murphy och alla hans kusiner.
Om det osannolika totalhaveriet skulle uppstå
på en teamkamrats gasförråd skall han ha
13
tillgång till denna tredjedel för att både räddande
och olycksdrabbad dykare skall hinna
ut innan gasen tar slut. Alla i teamet dyker
med två separata gassystem, två extra lampor
förutom huvudlampan, en extra linrulle, extra
mask, extra bottomtimer, linpilar m m
- allt för att kunna hantera så många ”if´s” som
möjligt. Det är absolut förbjudet ur självbevarelsesynpunkt
att ge sig in i dessa system
utan rätt utbildning och utrustning. Det finns
exempel på några riktigt otäcka nära dödenepisoder,
men med rätt utbildning, attityd och
utrustning kan man på ett säkert sätt genomföra
dessa dyk.
Nicklas
säkerhetsruta
Nu är det hög tid att gå igenom din utrustning
inför årets kommande dykning. Du får
inte glömma bort att det vi har på ryggen är
ett livsuppehållande system som om det
fallerar kan leda till ett för tidigt möte med
Sankte Per. Hur undviker man nu detta
möte? Se till att ni alla har provtryckta flaskor
(gärna med tydlig datummarkering för
att underlätta för pumparna och främja deras
säkerhet), servade regulatorer, hel torrdräkt
(våtdräkt) - kan det
vara dags för en ny kedja, halstätning,
muddar? Visar din manometer rätt? Har du
läckage i någon slang? Är din väst hel eller
läcker den? Behöver din dator eller bottomtimer
nya batterier? Gummi- och silikondetaljer
som fen- och maskremmar, börjar
de bli dåliga? Det finns mer att beakta. Var
lite kreativ, det kan rädda ditt liv.
En uppmaning till alla Tumlare, utnyttja badtiderna
för att träna och skaffa er vattenvana!
Finns det något ni vill att jag skall ta upp
eller undersöka så ring eller e-posta mig.
Väl mött, Nicklas

Preliminärt Pumpschema, se hemsidan för
senaste uppdatering!
Pumpare Telefon Datum år 2002
Gustav Johansson 018-52 58 47 21/2 4/4 16/5 27/6 8/8
Jens Lindström 018-51 00 09 28/2 11/4 23/5 4/7 22/8
Mikael Kristofferson och
Agneta Håkansson 018-29 11 33 7/3 18/4 30/5 11/7 22/8
Andreas Hübinette 0707-28 11 44 31/1 14/3 25/4 6/6 18/7 29/8
Niklas Bergström 018-51 25 52 7/2 21/3 2/5 13/6 25/7 5/9
Johan Almquist 018-12 98 99 14/2 28/3 9/5 20/6 1/8 12/9
Kompressoransvariga:
Mikael Kristofferson och
Agneta Håkansson
tel: 018-29 11 33
Pumptider:
Torsdagar 18:00 - 18:30
Adress
Hildur Ottelinsgatan 6 (på baksidan i källarplan)
Dykresa till Hurghada
Ta chansen att följa med Tumlaren på en 8 dagars dykresa till
Hurghada, Röda Havet. Resan äger rum 3–10 juni. Vi har 5 dagar/5nätter
på liveaboard, där all mat och dykning ingår. Sedan
är vi en natt på hotell i Hurghada innan vi reser hem.
Kostnaden för detta är c:a 9.000 kronor för resa, hotell, liveaboard
och dykning. Anmäl ditt intresse till Charlotte Ersson
snarast, först till kvarn gäller, eftersom vi har ett begränsat antal
platser.
14

FUNKTIONÄRSLISTA
Ordförande Fredrik Palm ....................... Rackarbergsgatan 82 ......... 752 32 Uppsala ................... 018-52 55 94
fredrik.palm@medcellbiol.uu.se ....................................................................... mobil 0793-30 42 60
Vice ordf. Charlotte Ersson ................ Karlsrogatan 81 ................. 752 39 Uppsala .................... 018-515458
c.ersson@telia.com
Sekreterare Johanna Ekström ............... Utgårdsvägen 37 ............... 136 43 Haninge ................... 08-77 77 233
johanna.ekstrom@ssdf.se ................................................................................ mobil 0706-69 43 64
Kassör Pontus Levander ................ Krukmakargatan 59 ........... 117 41 Stockholm ................ 08-673 04 03
pontus.levander@spray.se
Övrig ledamot Leif Kuzavas ....................... Oscar arpis väg 34 ............. 756 54 Uppsala ................... 018-40 18 52
leif.kuzavas@mic.ericsson.se ........................................................................... mobil 0702-66 99 04
1:e suppleant Russel Brown ...................... Flogstavägen 63B .............. 752 72 Uppsala ................... 018-46 46 00
russel.brown@medcellbiol.uu.se ...................................................................... mobil 0704-35 28 05
2:e suppleant Camilla Andersson ............. Sankt Gertruds gränd 1 ..... 740 71 Öregrund ................. 0173-304 99
camillaandersson@home.se ............................................................................. mobil 0705-41 98 57
Utbildn.ansv. Anna Jakobsson ................. Noréens väg 66 ................. 752 63 Uppsala
utb_ansv_udkt@hotmail.com .......................................................................... mobil 0702-15 67 81
Dyklederi vakant
Fridykarsektion Gustav Ekström ................. Swedenborgsgatan 59 ........ 753 34 Uppsala ................... 018-23 43 19
guran13@hotmail.com
Arkeologisektion vakant
Biologisekt. Harald Fosshagen .............. Peterson-Bergers väg 89 .... 756 49 Uppsala ................... 018-40 23 66
harald.fosshagen@student.uib.no
Klubbmästeri/
Eventansvarig vakant
Fotoansvarig Jacob Dahlström
nikon_f70@yahoo.com ................................................................................... mobil 0739-30 99 56
Kompressoransv. Mikael och Agneta
Kristoffersson ...................... Jenny Linds väg 69 ............ 756 50 Uppsala ................... 018-29 11 33
mikaelkr@bahnhof.se
Agneta Håkansson ............. Jenny Linds väg 69 ............ 756 50 Uppsala ................... 018-29 11 33
agnetah@telia.com ......................................................................................... mobil 0703-11 18 29
Säkerhetsansv. Nicklas Bergström .............. Hällbygatan 12 .................. 752 28 Uppsala ................... 018-51 25 52
nicklas.bergstrom@eu.amershambiosciences.com
Båt & trailer Fredrik Hjortzén ................ Funbo Hallkved ................ 755 97 Uppsala ................... 018-50 16 16
fredrik.hjortzen@eu.amershambiosciences.com
Dykmateriel Maria Hydling Almqvist ..... Väderkvarnsgatan 11C ...... 753 29 Uppsala ................... 018-12 98 99
mariahydling@hotmail.com
Johan Almquist .................. Väderkvarnsgatan 11C ...... 753 29 Uppsala ................... 018-12 98 99
johan.almquist@telia.com
Ventilenredaktör Charlotte Ersson (se ovan)
Hemsida Fredrik Gihl ........................ Torkelsgatan 38D .............. 753 29 Uppsala ................... 018-71 43 58
fredrik.gihl@sendit.se ...................................................................................... mobil 0708-26 60 14
TUMLAREN
Uppsala Dykarklubb Tumlaren, Box 3079, 750 03 Uppsala
Postgiro 51 20 95-1
Tumlarens hemsida: http://www.tumlaren.org
15