Europa och turken - Armenica.org

att han slinker in referenser till två etniska grupper som uppenbarligen har råkat i kollision med
turkiska nationalistiska krafter och beskyllts för att försökt gagna egna vinstintressen på
bekostnad av Turkiets image.
Ett av problemen med dagens Turkiet och det turkiska samhället är att man, under de gångna
90 åren efter republikens uppkomst, har uppfunnit en egen alternativ historia för Mindre Asien
och även Mellanöstern. Denna aspekt påtalas även av Karlsson då han skriver om Mustafa
Kemals teori om att ”alla folk ursprungligen härstammade från turkarna” (s. 65), dock utan att
han beskriver denna aspekt mer ingående och hur djupt denna historierevision faktiskt
genomsyrar dagens Turkiet. Karlsson skriver att den turkiska historien i Anatolien börjar med
segern 1071 vid Manzikert mot den bysantinska kejsaren Romanos IV, ”men inte som ett militärt
erövringståg utan som en invandring till glest befolkade trakter.” Då undrar man vilket underlag
har Karlsson använt sig av för att påstå detta? Seldjukiska turkarna, de första av turkiska folkslag
som kom till Mellanöstern och Armeniska höglandet (och inte Anatolien, vilket jag återkommer till
längre fram) går tillbaka till 900-talet. När dessa krigare, som i huvudsak bestod av ryttare, möttes
av hårt motstånd i Armenien och Georgien, ändrade de rutt och gick in i Persien och
Mesopotamien som hade mer öppnare slätter, passande för deras krigsföringssätt. 3 Först efter att
Bysans gjort misstaget att tvinga Armenien till ett tvåfrontskrig och annektera landet kunde
seldjukerna erövra ett Armenien utan varken ledning eller kompetent försvar vid slaget som
nämns i boken (1071). 4 Vid denna tidpunkt var Armenien (under dynastin Bagratouni) på kulmen
av sin kulturella och finansiella höjd. Landet var ett handelscentrum för handeln mellan Europa,
Mellanöstern och Fjärran Öster. Armeniens huvudstad, Ani, ”de 1001 kyrkornas stad” och ”de
40 portarnas stad” var en sann metropol med flera palats, religiösa byggnader, lärosäten och
handelshus. 5 Den förra huvudstaden Dvin var rikets textilcentrum, medan dess center för
kemiska produkter, d.v.s. där färgerna tillverkades, var staden Artaxata som araberna kallade för
den Röda staden (Karyat al Kirmit). Dessutom är det just armeniska ord som har gett namn åt
vissa färger bl.a. karmin (djupröd från armeniska karmir som betyder röd). 6 När seldjukerna intog
staden Ani, jämnades den med marken och befolkningen slaktades. ”Befolkningen skördades
som gräs” och ”Det skedde en sådan massaker och förstörelse att inga ord kan beskriva det.
Blodet rann som bäckar på gatorna och torgen. Tusen och åter tusen människor mördades och
de som sökte skydd i kyrkornas helgedom dog under de brinnande ruinerna.” 7 Detta var år 1061
och armenierna hade lyckats stå emot seldjukernas anfallsvågor för över ett sekel och hade säkert
fortsatt göra det om Bysans inte begått det fatala misstaget att fullfölja sin gamla plan på att
annektera Armenien istället för att ha den som gränsvakt, en policy som det romerska riket
3 Armenica.org, Historia, s. 156.
4 Armenica.org, Historia, s. 103, 118.
5 Rohrbach, Paul, Vom Kaukasus zum Mittelmeer, Leipzig, 1903
6 Warfield, W., The Gate of Asia, New York, 1916, s. 280
7 de Morgan, Jacques, Histoire du Peuple arménien, Paris, 1919, s. 121-123; Abich H., Aus Kaukasischen Ländern,
Wien, 1896, vol. I, s. 156. Se även Armenica.org, Historia, s. 103.
6