livet hade ännu en överraskning - Dagens Arbete

Han klev som femtonåring in genom grindarna och
cyklade hem gråtande som 56-åring när hans livslånga
arbetsplats Klippan gick i konkurs.
Men livet hade ännu en överraskning åt Jon Keta.
Text: göran widerberg Foto: adam haglund
Klippan på bruket
Kylan i rummet är påträngande. Pappers
expedition är inte vad den varit.
I dag går det fackliga arbetet på
sparlåga.
Jon Keta blev den ofrivillige ordföranden.
Ingen annan ville.
– Mitt bästföredatum har gått ut, säger han
med vänligt kisande ögon. Men företaget ska
inte ha hela spelplanen för sig själva.
Jons fackliga formtopp låg som viceordförande
på 80-talet. Nu hackar orken efter två
bypassoperationer och han lockas alltmer
av en pensionärstillvaro som rycker allt närmare.
Hela sitt arbetsliv har han vigt åt Klippans
pappersbruk, numera Svenska Pappersbruket
AB. Han kan varje vrå i de stolta tegelbyggnaderna,
som omfamnas av Rönne å och
där murgrönan helt täcker huvudbyggnadernas
kortsidor.
Pappersbruket blev hans liv. Det var här han
träffade sin fru.
Jon Keta bär på en historia. Den tog sin
början när hans föräldrar Trajan och Iconia
lämnade rumänska Timisoara nära gränsen
till Ungern.
En stad mest känd för att ha gett världen
Tarzan (Johnny Weismuller) och från byn Lugoj,
utanför centralorten, skådespelaren Bela
Lugosi – mer känd som vita dukens klassiska
Drakula.
Timisoara är också staden där upproret
mot den kommunistiske diktatorn Ceausescu
startade 1989.
Men det var långt senare.
Föräldrarna flydde kommunismen till Jugoslavien,
där lille Jon och hans syster föddes.
Sedan gick färden till Italien, där de valsade
runt i olika läger under ett par år.
Vid den här tidpunkten, 1960-talets början,
raggade svenska företag arbetskraft i Italien.
Jons pappa fick frågan om han kunde tänka
sig att flytta till Sverige – han som egentligen
drömde om Kanada.
– Vem styr där, undrade min pappa Trajan,
van vid förföljelse.
Jon Keta har vigt hela sitt arbetsliv åt Klippans
pappersbruk, numera Svenska Pappersbruket
AB.
– Sverige är ett social ...
– Aldrig i livet, menade pappa som ogillade
allt vad socialister hette.
»Mitt bästföredatum
har gått ut. Men
före taget ska inte ha
hela spelplanen för
sig själva.«
Jon Keta ler begrundande åt minnet och
suckar lätt.
Familjen importerades till Klippan 1964
och väl på plats kom Jon att växa upp i ett
tryggt socialdemokratiskt hem. Föräldrarna
blev med tiden goda sossar.
– Först fick vi bo i brukets gamla, före detta
stall, sedan i de gula tvåfamiljshusen där
borta i backen, säger Jon Keta och pekar på
en samling hus några hundra meter bort från
grindarna.
Det egna självbygget till villa aningens
längre bort, fortfarande på gång- eller cykelavstånd.
Jon Keta hade sju år i skola innan han kom
till Sverige. Språket fick han lära på jobbet.
Mamma och pappa och Jon klev innanför
grindarna i augusti 1964.
– Jag hamnade i packsalen och fick stämpla
pappersbalar.
Sen blev det utlastningen och därefter
PM9:an (pappersmaskin 9) som maskinförare
på skift i trettiofem år.
Då, på sextiotalet, hade bruket 800 anställda
och Jon fick för första gången epitetet
”svartskalle” slängt efter sig.
Och han bara skakar på huvudet när dagens
nya riksdagsparti kommer på tal.
– Hur kunde det gå så illa?
Språkbruket har blivit grövre, samhällsklimatet
hårdare. Allt så mycket annorlunda
mot förr.
Jon kan berätta om Klippans egen ladugård
som skymtar på andra sidan ån. Dit gick de
anställda för att hämta mjölk och potatis –
som drogs på lönen.
Han pekar ut direktörsbostaden Borgen,
berättar om skolan, biblioteket och ålderdomshemmet
i anslutning till bruket.
Det var liksom en annan tid.
Klippan stod på topp. Bolaget hade bruk i Lessebo,
Håfreström, Långasjönäs, Nyboholm
med flera platser.
Bruket spottade ut finpapper i mängder av
kvaliteter och framtidstron orubbad.
Då klev Södra Skogsägarna in i bilden.
Året var 1976 och för Jon Keta är det året då
Klippans resa nedåt började. Bolaget avregistrerades
på börsen. Bruk såldes eller lades
ner. Bönderna tog hand om skogen.
År 1989 såldes resterna – bruken i Klippan,
Lesse bo och Fridafors – till Klippanintressen
DAGENS ARBETE FEBRUARI 2011 15

Tommy Johansson, 53 år,
Magnus Brelin, 41 år, Peter
Bauer, 25 år och Christer
Nilsson, 49 år, jobbar med
PM9:an. ”Jag tycker det ska
bli skitkul med ombyggnaden
av maskinen. Det är nog det
roligaste som hänt oss på
länge”, säger maskinförare
Magnus Brelin.
AB och gjorde ny entré på börsen.
– Hade inte konsortiet med Kaj Fredin i
spetsen köpt ut oss, hade vi antagligen lagts
ner redan då, säger Jon Keta.
1999 tog syltfabrikören Jan Bernander över
som ny ägare till Klippan och Lessebo efter att
Fridafors skänkts bort för en krona.
Han köper också Mölndals bruk från Stora
Enso och plötsligt är Klippan-koncernen Europas
största tillverkare av färgat papper.
Sen följer en turbulent tid, där misslyckade
affärer i Skottland dränerar koncernen på
pengar.
Det varslas och stålfabrikören Gösta Welandsson
blir ny tung aktieägare som 2005 tvingar
16 DAGENS ARBETE FEBRUARI 2011
bort Jan Bernander, lägger ner Mölndal och
slutligen låter Klippan AB gå i konkurs 2006.
– Jag tänkte ingenting när beskedet kom,
»Jag skulle förenas med
min gamla maskin åter
en gång.«
jag blev helt tom i huvudet, säger Jon Keta.
Vad skulle hända nu? Vem ville anställa en
56-årig gubbe?
– Hela min värld rasade. Hemma satt Anne-
Marie, som fått sparken några år före konkursen
när bruket drog ner på folk.
Jons fru jobbade på kontoret. Hon fick ald-
rig något nytt jobb före pensioneringen.
240 anställda stod utan jobb. Brukets livslåga
flämtade.
Detta anrika bruk med anor från 1573 och
där Sveriges första pappersmaskin installerades
1832 – en maskin som togs ur drift 1981.
Då klev två av bygdens söner in i handlingen.
Bengt Thomasson, ägare till ett underhållsbolag
som jobbat mycket åt Klippan och
åkeriägaren Roy Hansson. In kom även skogsdirektören
Olle Grundberg, med ett förflutet
både på Klippan och Håfreström.
Den fjärde december konkursåret 2006 ringde
telefonen hemma hos Jon Keta. ”Nu ska
PM9:an i gång igen, när kan du börja?”

– Det var som en förtida julklapp. Jag skulle
förenas med min gamla maskin åter en gång.
Numera spottar maskinen fram tissuepapper
i hög takt som blir till servetter på en
rad konverteringsföretag.
Efterfrågan är så stor, att ägarna nu beslutat
satsa tjugo miljoner kronor på att bygga om
större delen av maskinen. Göra den snabbare
och mindre energikrävande.
– Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva,
säger Jon Keta allvarligt. Men många
konkurrenter runt om i Europa har lagt ner
och den enda vi konkurrerar med här hemma
är Duni i Skåpafors.
Platschefen Ronnie Pålsson sticker in huvu-
Bilden ovan: Viola Dahlberg, 53 år, delar dagen
mellan labbet och kontorsgörat att skicka
ut varuprover till olika kunder. Hon var borta
ett halvår i samband med konkursen, annars
har hon jobbat sedan 1978. ”Man får vara glad
över att ha ett jobb”, säger hon.
Bilden ovan till höger: Roy Olsson, 63 år, är
den som varit med längst. Han började på Klippan
1963. Förr var det papper han lastade, nu
är det lika ofta Semper barnmat åt DHL.
Mörkläggningspapper från krigsåren, toapapper
åt SAS, cigarettmunstyckspapper, kaffefilter,
frimärkspapper och mycket annat kan
beskådas i ”bruksmuseet”.
det i ett ärende och blir sedan sittande.
Ronnie utstrålar framtidstro och på frågan
om han – om han nu hade barn i tjugoårsåldern
– skulle våga låta dem satsa på Svenska
Pappersbruket AB, blir svaret:
– Absolut!
Han menar att investeringen lämnar den värsta
konkurrenten, ett schweiziskt företag med
en maskinpark från 60-talet, långt bakom sig.
Numera används knappt hälften av brukets
55 000 kvm lokaler.
Och de cirka 30-talet anställda får rycka in
med litet av varje.
Av Jons Ketas tjugotvå Pappersmedlemmar
jobbar de flesta med pappersproduktionen.
Brukets historia
ª 1573. Astronomen Tycho Brahes morbror
börjar producera linnelump vid Herrevadskloster.
ª 1658. Skåne blir svenskt och bruket övergår
i statens ägo. I början av 1700-talet flyttas
produktionen till Klippan.
ª 1772. Klippan hamnar i privat ägo.
ª 1832. Sveriges första pappersmaskin installeras
i Klippan.
ª 1976. Södra Skogsägarna köper Klippan
AB.
ª 1989. Klippanintressen AB köper ut resterna
– Klippan, Lessebo och Fridafors.
ª 1999. Syltfabrikören Jan Bernander köper
Klippan.
ª 2005. Gösta Welander blir ny huvudägare.
ª 2006. Klippan AB begärs i konkurs. Klippan
och Lessebo får var för sig nya ägare.
ª 2010. Tjugo miljoner satsas på den enda
kvarvarande pappersmaskinen.
Några med godshantering och uthyrning av
lokaler i Brukets industripark. Industriparken
har blivit ett nytt försörjningsben.
Här finns gäster som vattenreningsföretaget
Nordic Water, speditörerna DHL, Malmöfirman
Brenntag som hyr utrustning på bruket
för tillverkning av slurry – magnesiumhydroxid.
Det är den produktionen, slurry, som Jon
Keta jobbar med i dag.
Fortfarande anställd på bruket, men hyrs in
av Brenntag.
För ingenting är ju som förr.
Just ingenting. Men ändå ljusare än på
länge. ‡
DAGENS ARBETE FEBRUARI 2011 17