Accent 9/2010
Accent 9/2010
Accent 9/2010
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
– Men vi har sagt att 2014 ska vi vara klara<br />
att framföra pjäsen. Då är det kulturår i<br />
Umeå och vi har en verklig chans att visa<br />
vilka vi är och göra våra röster hörda inför<br />
politiker och etablissemang. Vi är en teatergrupp<br />
direkt från gatan och vill inte att<br />
någon ska tycka synd om oss, vi vill ha respekt!<br />
”vi har sagt att<br />
2014 ska vi vara<br />
klara att framföra<br />
pjäsen.”<br />
leiF stenBerG<br />
efter scenen ur ”verandan” är hela gänget samlat och tar emot publikens applåder. alla är nöjda med sin insats och ser<br />
fram emot nästa repetitionstillfälle.<br />
Leif berättar att teaterprojektet sponsras<br />
av bland andra NBV, ABF, kommun,<br />
landsting och stat. Man tampas med problem<br />
som en ”vanlig” teatergrupp inte har.<br />
Många av skådespelarna saknar tänder,<br />
vilket försvårar deras artikulation. Många<br />
har svårt med tider och att anpassa sig till<br />
scheman och regler av olika slag.<br />
– Man kan inte forcera fram resultat.<br />
Det är en balansgång mellan att inte kräva<br />
alltför mycket och driva gruppen framåt,<br />
annars blir det ju ingenting. Och jag upplever<br />
att många av deltagarna har utvecklats<br />
enormt positivt under de år vi har hållit<br />
på. ”Verandan” har vi börjat repetera nu<br />
under hösten, men dessförinnan har vi<br />
satt upp den bejublade föreställningen<br />
”Varghajen och Rödluvan”.<br />
leif poängterar vikten av att inte bara<br />
sträva mot ett färdigt resultat, utan mer<br />
se till gruppens välmående under arbetets<br />
gång. Man träffas då och då och repeterar,<br />
här handlar det inte om någon kadaverdisciplin,<br />
utan om att ha kul ihop! Men<br />
han håller daglig kontakt med de flesta,<br />
telefonledes. Han är en skön blandning av<br />
kompis, coach, pappa, ledare och regissör.<br />
Och jo, skådespelarna verkar onekligen<br />
ha kul på ”scen”. Christopher, som spelar<br />
Lola, en omvänd alkoholist med bibeln i<br />
högsta hugg, river ner skratt med sin tor-<br />
dönsstämma. Hon vill få alla nyktra, vilket<br />
inte visar sig vara så enkelt. Scenen tar en<br />
kvart att spela upp och replikerna sitter<br />
som en smäck, även om en och annan kräver<br />
en puff i sidan för att leverera.<br />
Christopher, som är den som synts och<br />
hörts mest på scenen, är stolt över att spela<br />
kvinna.<br />
– Det är en tragikomisk roll. Jag tycker<br />
den har djup. Och jag tycker det känns<br />
roligt att spela kvinna och få utforska min<br />
egen fantasi, säger han och river av sig<br />
peruken.<br />
det är ett uppsluppet gäng som åter<br />
äntrar minibussen för avfärd mot ordenshuset.<br />
Leif är lika glad han. För honom är<br />
den här teatergruppen en livsstil. Han har<br />
alltid drivits av ett socialt patos i sitt arbete<br />
som frilansjournalist och brinner för<br />
att ge de utsatta i samhället en röst. Han<br />
har bland annat gjort radiodokumentärer<br />
åt Sveriges Radio. Han är oerhört mån om<br />
sina adepter och skyddar dem som en hök<br />
mot alltför stor medial exponering.<br />
– Jag är rädd för att det ska bli någon<br />
sorts socialporr av detta. Vi har viktiga<br />
saker att berätta och vill tas på allvar. Det<br />
upplever vi också att vi gör här i Umeå.<br />
Politikerna lyssnar och är intresserade.<br />
Det känns unikt. Men målet för oss är ändå<br />
främst gemenskap, glädje och skratt. P<br />
nr 9/<strong>2010</strong> accent 35
Change language