Accent 9/2010

Bäst att
hålla sig undan
nathaLie Lund var tapetBLomman
Inte synas, inte höras, inte störa. När Nathalie Lund växte
upp var hon en mästare på att hålla sig undan, att vara där
fast ändå inte – som en blomma på tapeten. Men i dag tar
hon plats, hörs och syns. Rollen som tapetblomma har
hon lagt bakom sig.
Jag och Nathalie Lund står på en gata i Göteborg. Det är
dags för intervju och Nathalie ska fotograferas men vi hittar inte
lokalen. Snabbt fiskar Nathalie upp telefonen ur fickan, får fram
numret och ringer.
– Fotografen kommer och möter oss, upplyser hon mig, som
inte ens hunnit förstå vad som hände.
– Jag har alltid fått lita till mig själv så jag kan lösa vilken situation
som helst, säger Nathalie och berättar att det är sådan hon
är: effektiv, självständig, med full kontroll. Det har hon varit
sedan hon var liten.
nathalie växte upp i en familj med alkoholproblem. Som liten
flicka satt hon mest på sitt rum och pysslade. Plockade och pressade
löv. Fixade med sin bokmärkessamling, fantiserade om att
mormor och morfar levde, målade, läste och skrev sagoböcker.
Hon skötte sig själv och försökte att inte störa.
– När jag var liten fick jag alltid vänta och hålla mig undan tills
det passade alla andra.
Ibland hjälpte hon mamma, smörjde in hennes fötter, gick och
handlade. Kollade läget.
– Jag visste precis vad som var lättöl eller starksprit och jag
kunde räkna ut hur fulla de vuxna skulle bli utifrån vad de drack.
Efter en viss tid på dagen visste jag att det inte gick att prata om
någonting viktigt.
Det var bättre att vara tyst. Sina egna problem höll hon för sig
själv.
– I skolan blev jag retad för att jag hade eksem, det sa jag aldrig
till mina föräldrar. Jag fick sköta sådant själv.
Nathalie lärde sig läsa och skriva på egen hand innan hon bör-
jade ettan. Hon gjorde alltid sina läxor samma dag hon fick dem.
Hon var välvårdad, lättsam och uppskattad bland lärarna.
– Jag fick beröm för att jag var duktig. Både i skolan och hemma.
Lärarna frågar aldrig hur sådana elever mår, säger hon och
berättar att pappa alltid tyckt att det var viktigt att göra bra ifrån
sig i skolan och gav Nathalie beröm för sådant hon presterade.
Nathalie hade toppbetyg när hon gick ut nian.
Inombords bubblade oron, tänk om mamma dör när hon är ute
på en resa, tänk om pappa hittar en bättre familj och väljer bort
mig, tänk om, tänk om… En oro som har följt med Nathalie hela
livet.
– Jag har alltid haft en oproportionerlig oro inom mig och är
rädd för saker som inte har någon verklig förankring.
I dag utstrålar nathalie självförtroende, är pratsam och
öppen.
Efter att hon flyttade hemifrån och fick distans till sitt eget liv
förstod hon att hon behövde hjälp och sökte sig till tolvstegsrörelsens
självhjälpsgrupper för att lära sig prata om sina känslor.
– Att be om hjälp var det svåraste av allt men det var då mycket
av tapetblomman släppte. Jag insåg att jag har väl visst rätt att
tala om hur jag känner och ta plats som alla andra.
Att vara den tysta, snälla, hjälpsamma flickan hade blivit ett
mönster som det tagit tid och frustration att bryta.
– Jag ville alltid vara så schysst mot alla och har haft svårt att
sätta gränser. Det har krävts mycket övning. Än i dag kan jag ha
svårt att umgås med folk utan att känna krav.
Men Nathalie har också, tack vare sin bakgrund, blivit en självständig
och stark person.
– Mina föräldrar har gett mig otroligt mycket. Min pappa läste
facklitteratur för mig och lärde mig mycket om världen när jag
var liten. Han uppmanade mig att tänka själv och vara kritisk. Jag
är duktig i min yrkesroll, det har jag fått från mina föräldrar. Min
familj har hjärtat på rätt plats, men alkoholen på fel plats. P
nr 9/2010 accent 19