06 Om Arkeologisk Metod

Social miljö
Den sociala miljön kan sägas vara alla abstrakt existerande relationer, regleringar
och värderingar mellan olika människor som inte är av ekonomisk
art. Dessa kan ha manifesterats rent konkret (social funktion) och det är
dessa manifestationer vi kan studera för att dra slutsatser om den sociala
miljön.
Om vi inom ett givet område har hittat 100 yxor av kategori A och 10 samtida
yxor av kategori B, och där alla kända element anses ge ett representativt
utfall, kan vi t.ex. dra slutsatsen att yxorna markerar en social åtskillnad,
men endast om vi samtidigt utgår från en arbetshypotes att yxorna varit personlig
egendom vars sannolikhet endast är en subjektiv bedömning. Slutsatsen
säger ingenting om åtskillnaden 'r värderande / hierarkisk och / eller reglerande
för olika grupper med olika samhällsuppgifter.
Likaså om vi utgår från minsta möjliga subjektivt bedömda befolkning i ett
visst område under äldre bronsålder, är det min personliga bedömning som
säger att talet kommer att bli större än det uppskattade antalet gravlagda i
rösen /högar som ursprungligen fanns. Slutsatsen blir så densamma som för
yxorna.
Det förmodligen bästa materialet för att studera sociala skillnader är gravarna
eftersom de mer eller mindre är personliga. De olika gravobjekten är själva
graven, den / de gravlagda, gravgåvorna och spår efter handlingar utförda
i anslutning till graven. Att graven byggts för den / de gravlagda vi påträffat,
att gravgåvorna tillhört denne / dem i livet, och att handlingarna verkligen
utförts för ett av gravobjekten kan aldrig bli sanna påståenden, bara påståenden
med en viss grad av sannolikhet. Anser vi att sannolikheten är extremt
stor att gravobjekten tillhör varandra, kan vi jämföra dylika gravar med
varandra för att studera likheter och olikheter. Om de inte tillhör varandra
är det bara en tillfällighet som gör att de är förenade.
Den sociala miljön skulle kunna utvidgas för att även innefatta tre närliggande
områden; den estetiska miljön, den religiösa miljön (i vid bemärkelse)
och relationen till djur och döda ting.
Den estetiska miljön kan sägas vara en personlig värdering av skönhetsgraden.
Dessa kan vi aldrig utreda. En bedömning är alltid subjektiv till mycket
stor del och har egentligen ingenting med sannolikhet att göra. Enda möjligheten
att nå en slutsats är genom ett rimlighetsresonemang. Vi kan mena att
det kan betraktas som rimligt att en viss företeelse som t.ex. trattbägarkeramik
eller en stridsyxa varit estetiskt tilltalande under en den tid som de uppkommit.
Däremot kan vi aldrig analysera graden av skönhet eller andelen av
den dåtida befolkningen som stod för denna åsikt.
Den religiösa miljön kan sägas vara alla abstrakt uppfattade relationer, regleringar
och värderingar mellan människan och en tänkande (och handlande)
icke "köttslig" gestalt. Dessa kan ha manifesterats rent konkret, och det är
endast dessa vi kan studera för att dra slutsatser om den religiösa miljön.
Det är liksom för den sociala miljön våra subjektiva bedömningar som styr
våra slutsatser. En gravgåva kan exempelvis ha nedlagts för att den dödes
39