06 Om Arkeologisk Metod

ella naturliga ihåligheter i stenar åtskiljs från starkt vittrade skafthålsyxor
som mer liknar en sten med hål i, än en skafthålsyxa. Därtill får vi problem
med att formulera en definition på sådant sätt att vi även får med alla de
objekt som av oss bedöms som skafthålsyxor men med den principiellt viktiga
skillnaden att de bara har ett påbörjat skafthål eller som inte ens har ett
påbörjat skafthål. I och med att vi kallar dem för förarbeten eller någonting
liknande kan vi föra dem till den kategorin som har skafthål, men det leder
till att kategoribeteckningen skafthålsyxor har kommit i gungning. Det
gäller inte längre som lag. Om vi vidare har ett objekt som nära nog har
identiska likheter med ett objekt som klassificerats som stridsyxa men med
det undantaget att det första objektet inte har en egg utan istället har en
"naturlig" brottyta närmare skafthålet än vad eggen hade varit placerad, om
den varit i det närmaste exakt lik stridsyxan, drar vi den subjektiva slutsatsen
att det första objektet haft en egg. Men den har ingen egg, och därför
kommer vi till slut fram till det faktum att det inte går att definiera kategorin
bergartsyxor med skafthål, hur mycket information om olika objekt vi
än samlar in.
Det finns två sätt att komma ur detta dilemma. Ett sätt är att klart ange vilka
som medtagits genom t.ex. RAÄ-nummer eller museinummer och hur urvalsprinciperna
varit formulerade. Problemet kvarstår dock, men det gör det
möjligt för framtida forskare att kunna justera eventuella misstag. Ett annat
sätt är genom analogibildning. Genom analogisk slutledning grundade på
överensstämmelser / likheter mellan två företeelser i vissa avseenden sluter vi
oss till att överensstämmelsen / likheten också gäller i andra avseenden. Analogislutledningen
är således subjektivt till sin karaktär, och underlättar inte
definitionen av en viss kategori.
En kategori kan alltid indelas i lika många typer som det finns objekt inom
kategorin. Eftersom typindelningen sker på samma sätt som en kategoriindelning,
det vill säga genom likhetspunkter, kan det inte alltid betraktas
som meningsfullt med en indelning bara för indelningens skull utan endast i
syfte att försöka förklara en mänsklig verksamhet.
Själva begreppet kategori har inget egenvärde inom arkeologin. Ett kanske
praktiskt mycket mer användbart alternativ är att benämna alla grupperingar
för typer, oberoende av gruppens storleksordning. Därmed slipper man problemet
att definiera gränsen mellan kategori och typ. Att termen kategori
använts här, är beroende av att termen ingår ovan rörande aprioriska åskådningsformer.
Från likhet till typer
Vilket / vilka element vi använder oss av i en typdefinition beror till stor del
på utfallet i en likhetsanalys. Ju kraftigare och ju större åtskillnaden är mellan
likhetsgrupperna, desto större anledning kan det tyckas finnas att ta hänsyn
till just dessa element. Valet av element i typdefinitionen beror inte enbart
på utfallet i likhetsanalysen utan främst på vår värdering av utfallen i
samtliga utförda jämförelseanalyser av olika element och elementkombinationer.
Denna värdering tillhör de subjektiva momenten. Beroende på vår
20