Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
"Facket h ar varit<br />
mitt universitet"<br />
Första gången jag träffade Mai-Britt Björtund<br />
var på en kvinnokurs på Asa folkhögskola<br />
augusti 1976. <strong>Vi</strong> var ett par tjejer som hade läst<br />
om Kvinnliga Medborgarskolan på Fogelstad<br />
och vi försökte återskapa något liknande.<br />
Det blev en intensiv vecka. Föredrag och<br />
morgongymnastik växlade med skogspromenader<br />
och skapande verksamhet. En dag<br />
berättade vi för varandra om våra arbetsplatser.<br />
Maj-Britt kröp på alla fyra och visade alla<br />
handgrepp som ska till när man jobbar med att<br />
såtta ut granPlantor.<br />
16 <strong>Vi</strong> <strong>Mänskor</strong> Nr 4<strong>1997</strong><br />
FOTOCRAT: HTLIEVT B JÖRLUND<br />
i fick klart för oss att det lir mycket tungt att arbeta<br />
på en plantskola.<br />
- Den roligaste tiden i mitt liv var då på 7O-talet niir<br />
jag vaknade upp, berättar Maj-Britt. Jag föddes i Håirjedalen,<br />
men för att få jobb tvingades ju många flytta till<br />
Stockholm. Huset i Sveg såldes och vi flyttade till en etta<br />
i Midsommarkransen når jag var tio fu. Det var 1945.<br />
Pappa var kommunist och bergsprängare, han arbetade<br />
både på Skanstullsbron och Tekniska högskolan.<br />
Det var en svår tid. Min lillebror drunknade, och sen<br />
skildes mina föriildrar. Nåir jag var 14 år dog mamma på<br />
St Görans sjukhus. Hon hade TBC.<br />
Lyckligtvis hade jag en snåill morbror som tog hand<br />
om mig. Jag har folkskola och ettårig handelskola, dår<br />
jag fick låira mig att skriva på maskin. Så blev jag kon-<br />
torist, men trivdes inte med det. Jag ville göra något annat.<br />
Sommaren når jag var 16 arbetade jag som bonddråing.<br />
Sen kom jag till Wiad i Grödinge, en elevgård diir man<br />
undervisade i husdjursskötsel. Dåir träffade jag Åke, som<br />
var bondson från Sörmland. Han blev min stora kåirlek.<br />
- Jag träffade honom ett par gånger, säger jag, han<br />
kom för att hämta dig på Åsa. Han var våildigt snygg.<br />
Maj-Britt ler lite.<br />
- Ja, han var ju lång och stilig. Jag var 17 niir vi<br />
började vara tillsammans. Efter ett par år blev ^r jag med<br />
barn, så vi gifte oss och hamnade till sist i Orlunda,<br />
mellan Skänninge och Vadstena. Åke arbetade som<br />
ladugårdsförman. Sjåilv var jag hemmafru i l3 år, säger<br />
hon.<br />
- Livet är som en jåirnvägsknut, det går spår i olika<br />
riktningar. Själv kom jag in på det späret att jag blev<br />
hemma med barnen, utan att jag egentligen hade planerat<br />
det. Fyra barn fick vi, och jag har elva barnbarn!<br />
- Jag var 31 nåir Nicke föddes. Det åir sex fu mellan de<br />
två yngsta, han åir sladdbarnet.<br />
Fackllgt aktlv sedan 1972<br />
Nåir jag var 33 började jag jobba som säsongsarbetare på<br />
en plantskola. Det var tungt, jag förstrirde tummen och<br />
har fortfarande ont i händerna. Det går ut över ryggen<br />
också, man orkar inte fortsätta hur länge som helst. Dåligt<br />
betalt var det också, vi arbetade på ackord.<br />
Fackligt aktiv blev jag 1972. <strong>Vi</strong> var en underavdelning<br />
under skogsarbetarförbundet, som ju är ett manligt<br />
förbund. Du minns kanske den stora skogsstrejken 1975,<br />
då gubbarna i skogen kämpade för att få månadslön. Då<br />
skickades jag på min första fackliga kurs på Hasseludden.
Change language