Handbok for foreskrifterna om leveranskvalitet EIFS 2011 2

Handbok för tillämpning 

av föreskrifterna om 

leveranskvalitet EIFS:2011:2 

Boken behandlar tillämpningar och förklaringar 

avseende Energimarknadsinspektionens föreskrifter 

och allmänna råd om krav som ska vara 

uppfyllda för att överföringen av el ska vara av 

god kvalitet. 

Handbok version 1.0 

2012-02-02 

Information från Energimarknadsinspektionen

Energimarknadsinspektionen 

Box 155, 631 03 Eskilstuna 

Författare: Lars Ström 

Copyright: Energimarknadsinspektionen 

Rapporten är tillgänglig på www.ei.se

Innehåll 

Förord .............................................................................................................................. 4 

1 Inledning .............................................................................................................. 5 

1.1 Bakgrund ........................................................................................................5 

Funktionskrav för vissa lastnivåer .........................................................................5 

Trädsäkring ...............................................................................................................6 

Spänningskvalitet .....................................................................................................6 

2 Föreskriftskrav .................................................................................................... 7 

2.1 Funktionskrav för vissa lastnivåer..............................................................7 

2.2 Trädsäkra ledningar .....................................................................................9 

2.3 Spänningskvalitet ........................................................................................ 10 

Generell information .............................................................................................. 10 

Tillämpningsområde.............................................................................................. 11 

Verifiering av spänningskvalitet .......................................................................... 12 

Långsamma spänningsändringar ........................................................................ 13 

Spänningsövertoner ............................................................................................... 13 

Spänningsosymmetri ............................................................................................. 14 

Kortvariga spänningssänkningar ......................................................................... 14 

Föreskrifter kortvariga spänningshöjningar ....................................................... 16 

Snabba spänningsändringar ................................................................................. 17 

3 Referenser ......................................................................................................... 19

Förord 

Detta PM har tagits fram som en vägledning för att underlätta tolkningen av 

Energimarknadsinspektionens föreskrifter och allmänna råd om krav som ska vara 

uppfyllda för att överföringen av el ska vara av god kvalitet, EIFS 2011:2. 

Dokumentet kommer att vara levande, om principiella frågor som inte redan 

avhandlas uppkommer kommer PM:en att uppdateras. Det kommer endast att 

publiceras på Energimarknadsinspektionens hemsida. 

Ver.nr Datum Ansvarig Ändringar 

1.0 2012-02-02 L. Ström - 

4

1 Inledning 

1.1 Bakgrund 

Energimarknadsinspektionen har tillsynsansvar över efterlevnaden av ellagens 

krav om att överföringen av el ska vara av god kvalitet. Kravet enligt ellagen är 

allmänt hållet och är avsett att kompletteras med föreskrifter. 

Ellagen innehåller en huvudregel om att elnätsföretaget/koncessionshavaren är 

skyldig att avhjälpa brister i överföringen av el så länge kostnaderna är rimliga i 

förhållande till de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med bristerna 

(3 kap. 9 § ellagen 1 ). Vid en investering eller åtgärd i elnätet ska således en 

avvägning mellan kostnad och nytta göras. Enligt ellagen svarar också ett 

nätföretag för att dess ledningsnät är säkert, tillförlitligt och effektivt och för att det 

på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el. 

Ellagen har också en regel om koncessionshavarens ansvar för att inget avbrott får 

vara längre än 24 timmar. Regeln gäller dock inte om koncessionshavaren kan visa 

att avbrottet berott på ett hinder utanför företagets kontroll som företaget inte 

skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder företaget inte heller 

skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit (3 kap. 9a § ellagen). 

Ovanstående huvudregler ska också tillämpas för de föreskrifter som tagits fram 

av energimarknadsinspektionen och som beskrivs nedan. 

För att leva upp till tillsynsansvaret har energimarknadsinspektionen tagit fram 

föreskrifterna EIFS 2011:2 ”Föreskrifter och allmänna råd om krav som ska vara 

uppfyllda för att överföringen av el ska vara av god kvalitet”. Föreskriften 

innehåller bestämmelser om funktionskrav för vissa lastnivåer, trädsäkra 

ledningar och spänningskvalitet. 

Funktionskrav för vissa lastnivåer 

I proposition 2005/06:27 anger regeringen angående leveranssäkra elnät att ”Enligt 

regeringens bedömning finns det skäl att, utöver det grundläggande kravet på 

högst tjugofyra timmars elavbrott, införa regler om längsta godtagbara avbrottstid 

för lastnivåer som överstiger 2 megawatt”. 

Som tidigare nämnts ställer Ellagen fr.o.m. 1 januari 2011 kravet att en 

nätkoncessionshavare ska se till att avbrott i överföringen av el till en elanvändare 

aldrig överstiger tjugofyra timmar. Enligt ellagens förarbetena finns det dock skäl 

att, utöver det grundläggande kravet på högst tjugofyra timmars elavbrott, införa 

strängare regler om längsta godtagbara avbrottstid för lastnivåer överstigande 2 

MW. Man gör bedömningen i förarbetena att branschens egna planeringsmål är en 

lämplig utgångspunkt för dessa utökade funktionskrav. 

1 SFS 1997:857 

5

Trädsäkring 

I proposition 2005/06:27 sägs även att regler ska införas för att en högre 

leveranssäkerhet ska uppnås genom att träd inte ska kunna falla mot 

regionnätsledningarna och förorsaka elavbrott. I förarbetena till ellagen föreslogs 

att tekniska krav skulle införas med avseende på ledningars trädsäkerhet. Det var 

enligt regeringen viktigt att så snart som möjligt eliminera risken för avbrott på 

grund av träd som faller ned på regionledningar. 

EI har delvis frångått propositionens förslag i fråga om tekniska krav. Begreppet 

trädsäkring har historiskt inneburit breddning av ledningsgatan till en bredd som 

innebär att inga träd kan falla över ledningen. Trädsäkring i den meningen är dock 

endast ett sätt bland andra att säkerställa att det övergripande kravet på 

leveranssäkerhet uppnås. I vissa fall kan andra åtgärder vara lika bra eller bättre, 

inte minst ur kostnadshänseende. EI har därför inte detaljreglerat ledningsgatans 

utförande utan har ställt ett generellt ”funktionskrav” avseende trädsäkring som i 

EIs mening har den effekt som regeringen eftersträvat i sina förarbeten till ellagen. 

Spänningskvalitet 

Av prop. 2005/06:27 följer att föreskrifter utgivna av nätmyndigheten (dvs. 

energimarknadsinspektionen) får avse en precisering av vilka kvalitativa krav på 

överföringen som ska vara uppfyllda, exempelvis i fråga om avvikelser i spänning 

och frekvens, transienter och övertoner. 

Det finns behov, vilket stöds av författningskommentarerna till ovanstående 

proposition, att närmare precisera kravet om god kvalitet. Specifika skäl till detta 

är bland annat den rådande osäkerheten om vilka de gällande kraven är, med 

avseende på spänningskvalitet, som följer av ellagen både hos nätkunder och hos 

nätföretagen. En konsekvens av detta är bl.a. att nätkunder har generellt dåliga 

kunskaper om möjligheterna att ställa krav på spänningskvaliteten och isåfall vilka 

krav som kan ställas. För nätägarna råder idag också viss osäkerhet om vilka 

basnivåer för spänningskvalitet de är skyldiga att vidmakthålla. 

Vidare kan konstateras att en trend inom elsektorn är att införa mer och mer små 

och medelstora produktionsanläggningar (distribuerad generering) vilket kan 

påverka överföringens kvalitet annorlunda än vad befintliga typer av 

nätanvändare gör. Det är därför angeläget att tydliga krav ställs för att motverka 

en eventuell försämring av den generella kvaliteten i överföringen. 

6

2 Föreskriftskrav 

2.1 Funktionskrav för vissa lastnivåer 

4 kap. 1 § I de uttags-, eller gränspunkter i elnät där det under normala 

matnings- och driftförhållanden är möjligt att överföra mer än två megawatt 

effekt får avbrottstiderna vid avbrott inte vara längre än vad som anges i 

nedanstående tabell för respektive återställningsförhållande 

Lastintervall 

(megawatt) 

Avbrottstid vid normala 

återställningsförhållanden 

(timmar) 

Energimarknadsinspektionen har valt att gruppera lastintervallen på samma sätt 

som Svensk Energi (SE) gör i ”Planeringsmål för leveranssäkerhet i Region- och 

Lokalnät”, vilket också är i enlighet med prop. 2005/06:27. En väsentlig förändring 

har dock gjorts när det gäller tillåten avbrottstid. I SE:s planeringsmål delas 

avbrotten upp i ”Enkelfel” och ”Omfattande och/eller sällsynta fel” vilket dels 

bedömts försvåra energimarknadsinspektionens tillsynsarbete och dels uppfattas 

som otydligt och svårbedömt. I stället har energimarknadsinspektionen valt att 

dela in avbrottstiderna i avbrott som sker vid normala återställningsförhållanden 

och avbrott som sker vid onormala återställningsförhållanden. En bedömning av 

vilka förhållanden som funnits under ett avbrott och om föreskriftens krav 

innehållits måste bedömas i efterhand i varje enskilt fall. 

Bedömning av återställningsförhållande 

Några exempel som kan anses vara vägledande vid en bedömning om 

återställningsförhållandena är att betrakta som onormala är: 

• Elsäkerhetsverkets säkerhetsregler måste följas, inget elnätsföretag ska 

skicka en montör att arbeta i ett spänningssatt nät utan att tillämpa rätt 

arbetsmetoder och säkerhetsregler 

7 

Avbrottstid vid onormala 

återställningsförhållanden 

(timmar) 

> 2 5 12 24 

> 5 20 8 24 

> 20 50 2 24 

> 50 2 12 

Normala återställningsförhållanden är sådana drift- och 

väderleksförhållanden eller andra liknande förhållanden som inte hindrar att 

felavhjälpning påbörjas omgående efter att ett fel i elnätet inträffat. Onormala 

återställningsförhållanden som medför att felavhjälpning inte skäligen kan 

påbörjas omgående.

• Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöregler. T.ex. vid svåra 

väderleksförhållanden som innebär att felavhjälpning inte kan utföras kan 

innebära att längre avbrottstider än de som anges i föreskriften kan tillåtas. 

• Ett elnätsbolag kan inte heller ställas till ansvar för förhållanden det inte 

kan råda över. Sådana förhållanden kan till exempel vara att en 

tillträdesväg är översvämmad eller avspärrad av polis. 

Lastintervall 

Nedan följer en beskrivning (från Svensk Energis skrift ”Planeringsmål för 

leveranssäkerhet i Region- och Lokalnät”) av vad som normalt ingår i de olika 

lastintervallerna: 

Lastintervallet 2-5 MW, max avbrottstid 12 timmar 

I gruppen ingår både kraftigare belastade högspänningsfack i 10 och 20 kV 

fördelningsställverk i större transformatorstationer, som matar distributionsledningar 

på såväl landsbygd som i tätort och en del mindre 50-40/20-10 kV 

fördelningsstationer med transformatorer på 2-10 MVA. 


I gruppen återfinns belastningspunkter bestående av en del kraftigt belastade 10 

och 20 kV högspänningsfack i en region- eller fördelningsstation, men 

huvudsakligen utgörs gruppen av 130-40/20-10 kV fördelningsstationer för 

matning av större tätorter eller större industrier. 

Dessa stationer är normalt bestyckade med dubbla transformatorer och har dubbla 

ledningsmatningar. I vissa fall kan transformator och/eller ledningsreserv finnas i 

underliggande nät. Stationerna är normalt utrustade med fjärrkontroll. Via 

fjärrkontroll kan omkoppling till reservmatning ske vid ett enskilt transformator- 

eller ledningsfel inom 1-30 minuter. 

En del stationer kan sakna fullgod reservmatningsledning, i varje fall om denna är 

utformad som luftledning, varför man i sådana fall kan räkna med längre 

avbrottstider. Sådana ledningar finns uteslutande för matning av 40-20/20-10 kV 

stationer och då ska reparationstiden för ledningen, som nämndes under 

föregående effektnivå, kunna klaras inom 8 timmar. 


I denna grupp återfinns flertalet regionnätsstationer för matning av 

tätorter, större landsbygdsområden, transformatorstationer i större städer och 

stationer för matning av enskilda större industrier. Stationerna är uppbyggda med 

redundans för såväl matande 130-40 kV ledningar som 130-40/20-10 kV 

transformatorer. Stationerna är fjärrkontrollerade och enskilda fel klaras i 

normalfallet inom 1-30 minuter genom omkopplingar i en driftcentral till 

reservmatning i samband med fel på enstaka anläggningsdel. I vissa felfall, där 

enskild anläggningsdel havererat, kan det dock krävas utryckning av personal för 

okulärbesiktning innan omkopplingar kan ske. Beroende på inställelsetider för 

personal måste man i dagsläget därför räkna med en maximal avbrottstid på ca 2 

timmar för belastningspunkter i denna grupp. 

8

Belastningspunkter >50 MW, max avbrottstid 2 timmar 

I denna grupp återfinns större regionnätsstationer för matning av tätorter, större 

landsbygdsområden och stationer för matning av enskilda större 

processindustrier. Stationerna har samma uppbyggnad som i föregående grupp, 

men här förutsätts att utryckningstider för personal till de enskilda stationerna är 

kortare. Det har dock i praktiken visat sig vara svårt att åtgärda fel som inte 

kan sektioneras bort (t ex havererad ventilavledare) inom tidsintervallet 1 timma. 

Av praktiska skäl föreslås därför att gränsen höjs till 2 timmar även för 

belastningspunkter över 50 MW. 

2.2 Trädsäkra ledningar 

5 kap. 1 § Luftledningar med en spänning som överstiger 25 kilovolt ska vara 

utförda som trädsäkra ledningar om det är nödvändigt för att undvika avbrott 

i överföringen av el. 

Detsamma gäller för luftledningar med en lägre spänning om de överför el till 

en ledning eller ett ledningsnät tillhörande annan koncessionshavare. 

Även luftledningar till vilka produktionsanläggningar är anslutna, ska vara 

utförda på sätt som anges i första stycket, om inte särskilda skäl föreligger. 

Allmänt råd 

Sådana utföranden som avses med trädsäkra ledningar kan exempelvis 

uppnås genom breddning av ledningsgator, markförläggning av 

ledning, eller andra lösningar som bedöms lämpliga. 

Särskilda skäl enligt andra stycket kan vara produktionsanläggningar 

med intermittent produktion av el som inte är avgörande för elnätets 

funktion, t.ex. vissa småskaliga vind-, sol-, våg- och 

vattenkraftsanläggningar. 

Energimarknadsinspektionen har valt att inte ställa direkta tekniska krav på en 

ledningsgatas utformning. I stället har föreskriften utformats som ett 

”funktionskrav” som ska säkerställa att avbrott inte ska kunna inträffa på grund av 

att träd faller över luftledningar. Historiskt har oftast metoder som medför en 

breddning av ledningsgator tillämpats vilket inte alltid är det optimala sättet eller i 

vissa fall ens möjliga sättet att uppnå trädsäkerhet för en ledning. 

En luftledning kan i särskilda fall utformas så att trädsäkerhet uppnås även om det 

finns träd som skulle kunna nå ledningen. Första stycket av det allmänna rådet 

avser belysa vilka dessa är. Vid en bedömning av om en ledning är trädsäker kan 

dessutom hänsyn tas till: 

• Typ av träd och dess placering (förankring av enstaka träd kan övervägas) 

• Röjningsintervall (kan anpassas för att uppnå trädsäkerhet) 

Reservmatningar 

Det är inte alltid försvarbart att reservmatningar utförs som trädsäkra ledningar 

även om de är utförda för en spänning som överstiget 25 kV. En bedömning av 

9

vilket behov som föreligger måste göras i det enskilda fallet men så länge 

huvudmatningen är trädsäkert utformad kan normalt reservmatningen vara 

mindre leveranssäker. Detta medför dock att hänsyn måste tas till de problem som 

hårda väderförhållanden kan förorsaka i samband med att en trädsäker 

huvudmatning tas ur drift i samband med service och underhåll. En snabb 

återgång till normalt matningsförhållande eller andra lämpliga åtgärder måste vid 

behov kunna genomföras för att undvika långvariga avbrott. 

Överföring till annan koncessionshavare 

I de fall där en luftledning överför el till en annan koncessionshavare från en 

ledning som normalt ingår i en områdeskoncession ska en samlad bedömning av 

hur matningsförhållandena göras från fall till fall. Minst en trädsäker 

matningsledning ska finnas till någon av ett områdes gränspunkter. 

Annan lagstiftning 

Miljöbalken med förordningar och föreskrifter medger inte att trädsäkring av 

ledningar får gå ut över skyddsvärda arter eller objekt och har därmed företräde. 

Dessa regler kan också lägga hinder i vägen för nätförstärkningar och byggen av 

reservledningar (det sista kan även följa av Plan- och bygglagen, fastställda 

detaljplaner). 

2.3 Spänningskvalitet 

Generell information 

Syftet med föreskrifterna om spänningskvalitet är att förtydliga ellagens skrivning 

om att överföringen av el ska vara av god kvalitet. Detta för att upplysa kunder 

och nätägare att krav på spänningskvalitet ställs samt att tillgängliggöra dessa. 

Ellagens krav att överföringen ska vara av god kvalitet gäller för alla kunder och 

hela tiden, dvs. överföringen av el ska alltid och överallt vara av god kvalitet. Nya 

nät och ledningar ska planeras och byggas så att överföringen av el är av god 

kvalitet på kort och lång sikt. I befintliga nät ska dock endast åtgärder vidtas om 

det finns olägenheter som är relaterade till att överföringen inte är av god kvalitet 

och om olägenheterna är tekniskt och ekonomiskt rimliga att åtgärda. Om inga 

olägenheter finns eller dessa inte är tillräckliga i förhållande till konsekvenserna av 

åtgärderna som skulle behövas, behöver ingen åtgärd vidtas. 

Åtgärdsansvar 

Spänningskvalitet är ett komplext ämne, alla parter påverkar spänningskvaliteten, 

från elproduktion till transmission/distribution till anslutna elkonsumenter. 

Kvalitetsproblem som uppstår i nätet ska, om olägenheterna är tillräckliga, 

åtgärdas av nätägaren. Olägenheter hos en nätkund som till skillnad från det 

föregående exemplet uppstår som en följd av att en annan kund påverkar elnätet 

negativt kan i princip åtgärdas på tre sätt: 

1. åtgärder i den anläggning som genererar störningarna så att den inte 

påverkar elnätet negativt 2 , 

2 Den utrustning som genererar störningarna kan vara föremål för krav utifrån befintlig EMClagstiftning, 

SFS 1992:1512. 

10

2. åtgärder i elnätet för att reducera spridningen av störningarna från den 

anläggning som genererar dessa, eller 

3. åtgärder i den anläggning som utsätts för störningarna för att reducera 

störningskänsligheten för dessa 3 . 

Följaktligen kan ansvaret för åtgärder hamna på var och en av dessa parter. Vid 

eventuella bedömningar om åtgärder är ekonomiskt och tekniskt rimliga eller inte 

bör alla dessa åtgärder övervägas. 

Nätägaren bör använda sig av de avtal som finns mellan kund och nätägare för att 

se till att inte nätkunder påverkar nätet i alltför stor utsträckning. Nätägaren ska 

dock även ta hänsyn till att dess ledningsnät enligt ellagen på lång sikt ska 

uppfylla rimliga krav på överföring av el. Om ingen långsiktig strategi finns 

kommer nätet, i takt med att fler kunder ansluts, med tiden bli alltför svagt för att 

kunna motverka anslutna anläggningars påverkan med avseende på 

spänningskvalitet. 

Befintliga standarder 

Föreskriften innebär ingen förändring avseende tillämpningen av eventuella 

standarder eller branschpraxis för de kvalitetsfenomen där inga krav ställs i 

föreskriften. Som exempel kan nämnas att flimmer (flicker, en typ av snabba 

spänningsändringar) inte har förts in i föreskriften, där gäller att standarder [2][4] 

alternativt annan branschpraxis ska tillämpas. 

Planeringsmål 

Nätföretag har rätt att ställa skäliga krav på kunder och andra nätföretag i syfte att 

uppnå en god leveranskvalitet, detta görs ofta genom s.k. planeringsmål. Det är 

viktigt att skilja på planeringsnivåer som t.ex. Kriterier för spänningsgodhet vid 

leveransspänning över 1000 V utgiven av Svensk Energi och föreskriftens 

miniminivåer. Reglerna i Svensk Energis skrift gäller 95 % av tiden och för att 

kunna garantera de krav som föreskriften anger över ett helt nätområde bör i 

praktiken nätägare konstruera sina nät utifrån ett planeringsmål av denna typ. 

Skadestånd 

Nätföretags ansvar för eventuella skador som orsakas av brister i överföringen av 

el omfattas inte av energimarknadsinspektionens tillsyn eller 

föreskriftsbemyndigande (jämför 12 kap 1 § ellagen). Regler om skadestånd finns i 

10 och 11 kapitlen i ellagen och prövas av domstol. 

Tillämpningsområde 

2 kap. 2 § Bestämmelserna i 6 kap. gäller inmatnings- och uttagspunkter i 

växelspänningsnät som används med stöd av nätkoncession. 

Dessa föreskrifter ställer minimikrav på överföringen av el som nätägare ska hålla 

sig till. De är inte planeringsnivåer. Kraven i sjätte kapitlet gäller endast i 

anslutningspunkterna till kunder som är konsumenter, producenter eller både och. 

Nätägaren bör ställa motsvarande eller om nödvändigt striktare krav på anslutna 

3 Elektriska och elektroniska utrustningars tålighet kan vara föremål för krav utifrån befintlig EMClagstiftning, 

SFS 1992:1512. 

11

kunder, alternativt andra nätägare, för att kunna garantera överföringens kvalitet 

på ett kostnadseffektivt sätt. Sådana krav ska dock enligt ellagen vara skäliga. 

Gränspunkter 

Kraven gäller därmed inte för gränspunkter dvs. mellan nätägare (stamnät, 

regionnät, lokalnät). Ellagens generella skrivning i 3 kap. 9 § om att överföringen 

av el ska vara av god kvalitet är det gällande kravet för gränspunkter. En 

anledning till att föreskriften undantar gränspunkter är att det inte är meningsfullt 

att ställa krav på spänningskvalitet, i föreskriftens mening, någon annanstans än i 

anslutning till den utrustning som ska använda spänningen. Det är i princip bara 

där spänningskvaliteten har några synbara konsekvenser för kunder. 

Olägenheter hos kunder som inte uppstår hos den lokala nätägaren utan som 

uppstår och överförs till kund från överliggande nät ska behandlas på liknande 

sätt som om de uppstod hos den lokala nätägaren. Den lokala nätägaren ansvarar 

för att åtgärder vidtas, denne ska ställa motsvarande krav på nätägaren i 

överliggande nät (om inga rimliga åtgärder kan göras i det lokala nätet). Krav på 

överliggande nät, dvs i gränspunkten, utgår från ellagen enligt ovanstående 

stycke. 

Lokalnätsägare bör i sina avtal med överliggande nät, där det är meningsfullt, 

ställa krav på ett tillräckligt störningsutrymme. 

Verifiering av spänningskvalitet 

6 kap. 1 § Överföringen av el, med avseende på spänningskvalitet, är av god 

kvalitet när spänningens egenskaper, uppmätta i enlighet med SS-EN 61000-4- 

30 (mätklass A), uppfyller de krav som framgår av 2 – 9 §§. 

Allmänt råd 

För referensspänningar upp till och med 1 000 volt bestäms 

spänningens egenskaper med fasspänningar som utgångspunkt. För 

referensspänningar över 1 000 volt bestäms spänningens egenskaper 

med huvudspänningar som utgångspunkt. 

För att kunna göra en objektiv bedömning av spänningskvaliteten behöver 

mätningar utföras och kvaliteten på mätningarna är av stor vikt för möjligheten att 

använda dessa vid bedömningen. Med avseende på mätningens kvalitet och 

reproducerbarhet har energimarknadsinspektionen valt att utgå från nämnda 

standard [3]. Avvikande mätmetoder får användas förutsatt att mätningens 

kvalitet m.m. inte påverkas negativt. 

Normalt bör nätägare tillgodose kunders önskan att få sin leveranskvalitet 

verifierad. Nätägaren har dock möjlighet att bedöma skäligheten av detta, en första 

bedömning mha. beräkningar eller simuleringar kan eventuellt visa att det inte är 

skäligt att utföra en verifiering. Energimarknadsinspektionen kan dock vid behov 

kräva underlag i linje med paragrafen. 

12

Utöver vad den hänvisade standarden anger som godtagbara mätförhållanden bör 

även frågan om mätperiod beaktas. 

Mätperiod stationära kvalitetsparametrar 

Avseende stationära kvalitetsparametrar, föreskriftens 6 kap. 2 – 5 §§, anges i 

respektive paragraf en mätperiod om en vecka. Det innebär att mätningen ska 

göras i minst en vecka för att få en så representativ mätning som möjligt. Om 

någon part anser att en viss vecka inte kan anses vara representativ bör det 

överenskommas om en kontrollmätning, alternativt en längre mätningsperiod. 

Mätperiod hänselsestyrda kvalitetsparametrar 

När det gäller händelsestyrda kvalitetsparametrar, dvs. 6 kap. 6-9 §§, försvåras 

möjligheten att bedöma spänningskvaliteten genom att händelserna uppstår 

slumpvis utspridda med flera veckor till flera månaders mellanrum. En tillräcklig 

mätperiod kan bara bedömas i det enskilda fallet, perioden kan variera mellan en 

enstaka säsong upp till ett flertal år. Inspektionen rekommenderar att företag som 

lider stora ekonomiska skador pga. händelser i nätet antingen själva mäter 

kontinuerligt eller kommer överens med sitt nätbolag att övervaka anslutningen 

speciellt. 

Allmänt råd 

Det allmänna rådet i paragrafen syftar till att klargöra att mätningar i 

uttagspunkten hos lågspänningskunder ska utgöras av fasspänningar eftersom 

kunden är ansluten på det viset medan högspänningskunder är anslutna med 

huvudspänning. 

Långsamma spänningsändringar 

6 kap. 2 § Under en period motsvarande en vecka ska förekommande 

tiominutersvärden av spänningens effektivvärde vara mellan 90 procent och 

110 procent av referensspänningen. 

För att vara av god kvalitet ska överföringen av el med avseende på långsamma 

spänningsvariationer hålla sig inom ± 10 % av referensspänningen. 

Referensspänningen för lågspänningsnät, dvs. upp till och med 1000 Volt, är 

nominell spänning medan referensspänningen för nät med högre spänningsnivå 

kan vara en annan avtalad spänning. 

Vid mätning av långsamma spänningsändringar ska eventuella händelser, t.ex. i 

form av kortvariga spänningssänkningar, kortvariga spänningshöjningar eller 

snabba spänningsändringar, i elnätet aggregeras i mätresultatet. Händelserna (s.k. 

flaggade värden) ska även sparas och rapporteras separat. 

Spänningsövertoner 

6 kap. 3 § För referensspänningar upp till och med 36 kilovolt gäller följande. 

Under en period motsvarande en vecka ska förekommande tiominutersvärden 

för varje enskild överton vara mindre än eller lika med värdena i tabell 1 och 

varje tiominutersvärde av den totala övertonshalten ska vara mindre än eller 

lika med åtta procent. 

13

6 kap. 4 § För referensspänningar över 36 kilovolt och under eller lika med 150 

kilovolt gäller följande. Under en period motsvarande en vecka ska 

förekommande tiominutersvärden för varje enskild överton vara mindre än 

eller lika med värdena i tabell 2 och varje tiominutersvärde av den totala 

övertonshalten ska vara mindre än eller lika med åtta procent. 

Under varje period om en vecka ska tiominutersvärdet för varje enskild överton 

vara mindre än eller lika med värdena i tabellen. Dessutom ska den totala 

övertonshalten UTHD vara mindre än eller lika med 8% som tiominutersvärde. UTHD 

ska normalt beräknas upp till och med 40:e övertonen. 

För mätning av övertoner av högre frekvenser i nät vid högre spänning kan det 

uppstå stora mätfel eftersom spänningstransformatorernas översättförhållande är 

stark frekvensberoende. Vid utvärdering av mätresultat bör hänsyn tas till detta. 

Spänningsosymmetri 

6 kap. 5 § Under en period om motsvarande en vecka ska förekommande 

tiominutersvärden av spänningsosymmetrin vara mindre än eller lika med två 

procent. 

Mätningar av spänningsosymmetri är, mer än de andra mätningarna, påverkade 

av mätfel i spänningstransformatorerna eller liknande. Skillnaderna mellan 

spänningstransformatorerna i de tre faserna interpreteras av mätinstrumentet som 

en spänningsosymmetri. Vid utvärdering av mätresultat bör hänsyn tas till detta. 

Kortvariga spänningssänkningar 

6 kap. 6 § För referensspänningar upp till och med 45 kilovolt gäller följande. 

Det ska inte inträffa några kortvariga spänningssänkningar med sådan 

kvarstående spänning och sådan varaktighet som framgår av område C i 

tabell 3. Nätägaren är skyldig att åtgärda kortvariga spänningssänkningar 

inom område B i tabell 3 i den utsträckning åtgärderna är rimliga i förhållande 

till de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med de kortvariga 

spänningssänkningarna. 

Tabell 3 

14

6 kap. 5 § För referensspänningar över 45 kilovolt gäller följande. Det ska inte 

inträffa några kortvariga spänningssänkningar med sådan kvarstående 

spänning och sådan varaktighet som framgår av område C i tabell 4. 

Nätägaren är skyldig att åtgärda kortvariga spänningssänkningar inom 

område B i tabell 4 i den utsträckning åtgärderna är rimliga i förhållande till 

de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med de kortvariga 

spänningssänkningarna. 

Tabell 4 

Allmänt råd Vid bedömningen av vad som utgör rimliga åtgärder i 

förhållande till olägenheterna kan exempelvis historiska data, andra liknande 

nät under liknande förhållanden, tekniska möjligheter samt kostnader för 

åtgärderna beaktas. 

Föreskrifterna anger i tabellform en metod för ansvarsfördelning map. kortvariga 

spänningssänkningar (tabell 3 och tabell 4). Motsvarande resonemang används 

även för kortvariga spänningshöjningar. 

Ansvarsfördelning 

Område: 

A. Kundens ansvar. Om en kund har högre krav på spänningskvalitet finns 

möjlighet att reducera störningskänsligheten hos den egna utrustningen 

eller att avtala om en anslutning med högre spänningskvalitet med 

nätägaren. 

B. Delat ansvar. Nätägaren ska kunna visa att förekommande kortvariga 

spänningssänkningar är acceptabla. Kravet är att en rimlighetsbedömning 

ska göras där förekomsten av spänningssänkningar ska vägas mot dels 

kundens olägenhet, dels kostnader för åtgärder. Både åtgärder för att 

reducera antalet spänningssänkningar och åtgärder för att ändra 

spänningssänkningens djup och/eller varaktighet bör övervägas. Det bör 

påpekas att bedömningen kan visa att åtgärder inte är rimliga pga. 

tekniska eller ekonomiska skäl. 

C. Nätägarens ansvar. Eventuella kortvariga spänningssänkningar i detta 

område ska normalt åtgärdas. 

Kravet för spänningssänkningar inom område B innebär ingen förändring från 

tidigare situation där motsvarande krav i enskilda fall kan ställas på hela området 

15

(område A, B och C) enligt ellagen 3 kap. 9 §. Ambitionen i detta fall har varit att 

begränsa detta område så långt som möjligt och på så vis förtydliga 

ansvarsfördelningen map. nätägarnas rättigheter och skyldigheter. 

Övrigt 

Korta avbrott som rapporteras i den årliga avbrottsrapporteringen ska inte räknas 

som kortvariga spänningssänkningar. 

Områdesgränserna i tabell 3 baseras på SS-EN 55014-2, utg 1:1997 [7] samt en 

rapport från CIGRE/CIRED/UIE arbetsgrupp C4.110 [6]. 

Föreskrifter kortvariga spänningshöjningar 

6 kap. 8 § för referensspänningar upp till och med 1000 volt gäller följande. 

Det ska inte inträffa några kortvariga spänningshöjningar med sådan 

spänning och sådan varaktighet som framgår av område C i tabell 5. 

Nätägaren är skyldig att åtgärda kortvariga spänningshöjningar inom område 

B i tabell 5 i den utsträckning åtgärderna är rimlig i förhållande till de 

olägenheter för elanvändarna som är förknippade med de kortvariga 

spänningshöjningarna. 

Tabell 5 

Föreskrifterna anger i tabellform en metod för ansvarsfördelning map. kortvariga 

spänningshöjningar (tabell 5). Motsvarande resonemang används även för 

kortvariga spänningssänkningar. 

Ansvarsfördelning 

Område: 

A. Kundens ansvar. Om en kund har högre krav på spänningskvalitet finns 

möjlighet att förbättra den egna utrustningen eller att avtala om en anslutning 

med högre spänningskvalitet med nätägaren. 

B. Delat ansvar. Nätägaren ska kunna visa att förekommande kortvariga 

spänningshöjningar är acceptabla. Kravet är att en rimlighetsbedömning ska 

göras där förekomsten av spänningshöjningar ska vägas mot dels kundens 

olägenhet, dels kostnader för åtgärder. 

C. Nätägarens ansvar. Eventuella kortvariga spänningshöjningar i detta område 

ska normalt åtgärdas. 

16

Övrigt 

Områdesgränserna baseras på SS-EN 50438:2008 [8] och en rapport om skador på 

apparater med avseende på överspänningar från SINTEF presenterad på 

CIRED2009 [9]. 

Snabba spänningsändringar 

6 kap. 9 § Antalet snabba spänningsändringar adderat med antalet kortvariga 

spänningssänkningar som överensstämmer med område A enligt 6-7 §§ tabell 

3 och 4, ska inte överskrida antalen angivna i tabell 6. 

Snabba spänningsändringar Maximalt antal per dygn 

Un ≤ 45 kV Un > 45 kV 

∆Ustationär ≥ 3% 24 12 

∆Umax ≥ 5% 24 12 

Tabell 6 

Det finns idag ingen standardiserad utvärderingsmetod för dessa fenomen varför 

energimarknadsinspektionen valt den norska beprövade metoden[1] för att 

definiera och utvärdera snabba spänningsändringar. 

Kortvariga spänningssänkningar i område A (6 § tabell 3) ska räknas in statistiken 

för snabba spänningsändringar. På det viset förebyggs att händelser med en lägsta 

spänning strax under 90% skulle behandlas på ett annorlunda sätt än händelser 

med en lägsta spänning strax över 90%. 

Huvudsakligen reglerar denna paragraf flimmerliknande effekter som kan uppstå 

hos elnätkunder. Andra effekter kan dock uppstå som innebär att nätägare måste 

ställa hårdare krav på sina kunder. Dessa krav ska dock enligt ellagen vara skäliga 

(se vidare avsnitt tillämpningsområde 2.3.2) . 

Definition av snabba spänningsändringar 

Snabba spänningsändringar: En ändring av spänningens effektivvärde inom +/- 

10% som är snabbare än 0,5% per sekund. Snabba spänningsändringar bestäms av 

stationär och maximal spänningsändring som ges av: 

och 

∆U 

stationär 

% U stationär = ⋅100% 

U 

% U 

max 

∆U 

= 

U 

max 

n 

n 

⋅100% 

där ∆Ustationär är stationär spänningsändring som följer av en 

spänningsändringskarakteristik, ∆Umax är den maximala spänningsdifferensen 

under loppet av en spänningsändringskarakteristik och Un är nominell 

spänningsnivå vid lågspänning respektive avtalad spänningsnivå vid högre 

spänningsnivåer. 

17

Figur: En typisk spänningsändringskarakteristik. Δ U(t) = spänningsändrings- 

karakteristik, ΔUmax = maximal spänningsändring och Δ Ustationär = stationär 

spänningsändring. 

Spänningsändringskarakteristik: Ändring i spänningens effektivvärde per 

halvperiod som funktion av tiden, mellan tidsperioder där spänningen har varit 

stabil i minst en sekund. Spänningen anses stabil när den inte ändras snabbare än 

0,5% av nominell respektive avtalad spänningsnivå per sekund. 

18

3 Referenser 

[1] FOR-2004-11-30-1557: Forskrift om leveringskvalitet i kraftsystemet 

http://www.lovdata.no/cgi-wift/ldles?doc=/sf/sf/sf-20041130-1557.html 

- Snabba spänningsändringar - 2006:07; 2006:13 

http://www.nve.no/no/Om-NVE/Publikasjoner/ 

- Snabba spänningsändringar - TRA6351 Synlighet av endringer i lysintensitet forårsaket av 

spenningssprang, Helge Seljeseth og Olve Mogstad, SINTEF Energiforskning AS, Maj 2006. 

[2] SS-EN 50160, utg. 3:2008 - Spänningens egenskaper i elnät för allmän distribution. 

[3] SS-EN 61000-4-30, utg. 2:2009 - Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) - Del 4-30: Mät- och 

provningsmetoder - Mätning av spänningsgodhet och elkvalitet 

[4] EN 50160:2010 - Voltage characteristics of electricity supplied by public electricity networks 

[5] SS-EN 61000-4-7, utg 2:2002 - Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) - Del 4-7: Mät- och 

provningsmetoder - Vägledning vid övertonsmätning på elnät och på nätansluten utrustning 

[6] Voltage dip immunity of equipment and installations, final report CIGRE/CIRED/UIE C4.110, 

April 2010 

[7] SS-EN 55014-2, utg 1:1997 - Elektriska hushållsapparater, elverktyg och liknande bruksföremål - 

Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) - Del 2: Immunitet 

[8] SS-EN 50438, utg. 1:2008 - Fordringar för anslutning av smågeneratorer i parallelldrift med det 

allmänna elnätet. 

[9] Seljeseth Helge, Sand Kjell, Fossen Kjell Erik (2009). Laboratory tests of electrical appliances 

immunity to voltage swell. 20th International Conference on Electricity Distribution : CIRED 2009. 

(s. paper 0781). 

19

Kungsgatan 43 

Box 155 

631 03 Eskilstuna 

Tel 016-16 27 00 

www.ei.se

Handbok for foreskrifterna om leveranskvalitet EIFS 2011 2

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?