Ladda ner - Vaasan yliopisto

90
ACTA WASAENSIA
sekvens mellan reglerna inom de olika områdena. De allmänna rättsprinciperna, god
sed och lojalitetsprincipen bör åtminstone gälla.
Inom EU anses fri konkurrens vara en nödvändig förutsättning för en välfunktione-
rande inre marknad. Upphovsrätten skall inte i princip tillåtas hota marknadsfriheten.
Betydelsen av en europeisk och internationell harmonisering av upphovsrätten har
ökat på grund av den snabba och omfattande utvecklingen av den digitala miljön, för
upphovsrättens del framförallt på grund av de ökade möjligheter till upphovsrättsin-
trång som den digitala teknologin har fört med sig. Inte enbart intrång i de ekonomis-
ka rättigheterna, utan också intrång i de ideella rättigheterna görs utan större kompli-
kationer i den digitala miljön. Från både upphovsrättsinnehavarnas och marknadskon-
kurrensens synvinkel är det av mera vikt att de rättsliga förhållandena är lojala och
rimliga för alla aktörer på den globala marknaden, än hur de upphovsrättsliga reglerna
är formade i ett specifikt rättsligt system.
2.7. EU och upphovsrätt
2.7.1. Ambitioner inom immaterialrättsområdet
I Rom-fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Europeiska Ekono-
miska Gemenskapen) (den 25 mars 1957) nämndes inte uttryckligen immaterialrättig-
heter. Grundprincipen i artikel 295 (tidigare 222) i Rom-fördraget är att privaträttsliga
regler i medlemsstaterna inte skall påverkas av avtalet. Enligt artikel 30 (tidigare 36) i
samma avtal skall nationella industriella och privaträttsliga regler respekteras i de fall
de inte leder till godtycklig diskriminering eller till restriktioner som påverkar handeln
mellan medlemsstaterna. 339 I mitten av 1960-talet började uppfattningen om immate-
rialrätt förändras, särskilt vad gäller varumärkes- och patenträtt, eftersom rättspraxis
från EG-domstolen började förekomma. 340 Domstolen hade som utgångspunkt att
Rom-fördaget inte i sig påverkar existensen av de exklusiva rättigheterna. Reglerna i
339 Se även Koktvedgaard 1992: 518, Castrén 1997: 15–16 och Jyränki 2001: 35–37.
340 Se t.ex. rättsfall C–56 & 58/64 Établissements Consten SA v. Kommissionen ECR 299 (1966), var
saken gällde att en tysk producent G lät ett franskt bolag C vara den enda distributören av dess produkt
i Frankrike. Det franska bolaget hade C hade registrerat varumärket i Frankrike. EG – domstolen ansåg
att detta stred mot artikel 85.