Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 77
formerna av att göra verk tillgängliga för allmänheten, c) de rådande maktstrukturerna
mellan olika intressegrupper och d) den rådande uppfattningen av kulturens roll i
samhället. 288
Skyddet av upphovsrätt har även uppfattats som ett rättssystem som behövs för att ga-
rantera att investeringar sker på kulturens och medias områden. Ett viktigt känneteck-
en för kostnadsstrukturen i en traditionell produktion av kunskap och kreativt innehåll
kan anses vara att det förekommer rätt så höga fasta kostnader men negligerbara
tilläggskostnader. Följaktligen är den traditionella marknaden för produktionen av
kunskap och kreativt innehåll karaktäriserad av många verkliga eller potentiella ska-
pare av kunskap eller kreativt innehåll i form av litterära och konstnärliga verk, men
få verkligt stora säljare som kan sälja dessa verk. De säljare som är välpositionerade
på marknaden försöker således så långt som möjligt identifiera och utnyttja konsu-
menternas vilja att lägga ut pengar för dessa litterära och konstnärliga verk. Säljarens
beteende är naturligtvis vinst- maximerande. 289
Finansieringen av t.ex. publikationer av litterära verk kunde dock vara svårare om inte
upphovsrätten fanns. Upphovsrätten kan kanalisera investeringar i enlighet med efter-
frågan på marknaden eftersom upphovsrätten inte bara fungerar som ett skydd för
upphovsmännens intressen utan också skyddar, enligt Rosén 290 , övriga rättsinnehava-
res intressen, t.ex. förläggare, producenter o.dyl. Upphovsrätten i ett verk kan i sig öka
värdet av verket och utgöra den avgörande faktorn för dess produktion. Hur värdet av
upphovsrättigheterna skall mätas, kan dock vara svårt att uträkna, enligt Watt och Te-
ece 291 , särskilt vad gäller den digitala miljön. Ifall värdet av rättigheterna är en funk-
tion av värdet på det fysiska verk till vilket upphovsrättigheterna är bundna, kan det
vara problematiskt i en digital omgivning där inga egentliga fysiska verk förekommer.
288 Se t.ex. Liljeström 1998: 234. Se även Saxén 1955: 20–21.
289 Se t.ex. Ljungman 1969: 53, SOU 1983: 65: 95, SOU 1984: 65: 149 och Rosén 1989: 101–102. Se
Pau 2002: 1671–1672.
290 Se Rosén 1989: 102.
291 Se Watt 2000: 5 och Teece 2000: 22.