Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 55
som Frankrike, Tyskland och Italien. 189 Man hämtade från fransk doktrin beteckning-
en ”droit moral”: rätten att motsätta sig ändringar i verket och framstå som dess upp-
hovsman. Konferensen önskade även att skydd för verkets integritet efter upphovs-
mannens död skulle införas. 190 Syftet med kravet var även att skydda de ideella rättig-
heterna, att allmänt förhindra handlingar, som är till skada för litteraturen, vetenska-
pen och konsten. 191 Enligt artikel 6bis i Rom-versionen av BK förpliktigades med-
lemsstaterna i BK att ge upphovsmännen paternitetsrätt eller namnangivelserätt och
respekt- eller integritetsrätt till sina verk. 192 I Brysselkonferensen 1948 193 utvidgades
droit moral-institutet med bestämmelser, dvs. upphovsmannens rätt att förbjuda inte
enbart för hans anseende menliga ändringar i verket, utan även dess användande i
olämpliga sammanhang samt om nationell reglering av integritetsskyddet efter upp-
hovsmannens död i den mån medlemsstaternas interna rätt medger det. 194 När BK re-
viderades i Paris 1971 säkrades positionen för de ideella rättigheterna. 195
Artikel 6bis Paris-versionen av BK 1971:
1) Oberoende av sina ekonomiska rättigheter och även efter överlåtelse av dessa behåller upphovsmannen
rätten att anges som upphovsman till verket samt rätten att motsätta sig varje
förvanskning, stympning eller annan ändring i verket eller varje annat förfarande med avseende
på detta, som är till men för hans ära eller anseende.
2) De rättigheter som tillkommer upphovsmannen enligt 1) skall efter hans död alltjämt bestå
minst intill skyddstiden för de ekonomiska rättigheterna och utövas av de personer eller inrättningar
som äger behörighet härtill enligt den nationella lagstiftningen i det land där skyddet
påkallas. De länder, i vilka den lagstiftning som är i kraft vid tiden för ratificering av denna
akt eller anslutning till denna icke omfattar bestämmelser som tillförsäkrar samtliga de
under 1) erkända rättigheternas skydd, äger likväl bestämma, att vissa bland dessa rättigheter
icke skall fortsätta att bestå efter upphovsmannens död.
Enligt 6 bis 1 st. innebar det internationella erkännandet att a) upphovsmannen behål-
ler den ideella rätten efter överlåtelse oberoende av att de ekonomiska rättigheterna
övergår. Enligt de finska förarbetena 196 uppfyllde den finska lagstiftningen de krav
som kunde uppställas i detta hänseende med avseende å den nya (1928) artikeln 6
bis. 197 Bestämmelsen gällande överlåtelse av de ekonomiska rättigheterna, men inte
189
Se Strömholm 1966:II:1:29 , Kivimäki 1966: 37, Haarmann 1999: 102, Ricketson 1999: 580–581
och Huuskonen 2006: 87.
190
Se Strömholm 1956: 184.
191
Se Kivimäki 1966: 38 och Haarmann 2005: 138.
192
Se Strömholm 2001: 40–41 och RP 12/1929: 2.
193
FördrS 3/63.
194
Se Strömholm 1956: 184 och 1966 I: 382–399.
195
Finland har godkänt och är bunden vid Paris–texten av Bernkonventionen (F 771/1986, FördrS 79).
HE 32/1986 och HE 33/1986. Om de ideella rättigheterna se mer i avsnitt 2.4., 2.5., 3.4., 3.5.
196
Se HE 12/1929: 2 och LU 9/1929 II.
197
Enligt gällande 3 § 3 mom. upphovsrättslagen kan upphovsmannen med bindande verkan eftergiva
sin rätt såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket. Se KB 1953: 5: 49, var
det konstaterades att upphovsmannen skulle inte lagligen kunna för evigt eller i alla sammanhang avstå