Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 33
ningen. 93 Målsättningen är att utnyttja rättspraxis framförallt för att finna sätt att förstå
och begreppsliggöra det rättsliga området ifråga. 94
Den sedvanerätt som beaktas är sådan som myndigheternas, såsom upphovsrättsrå-
dets 95 , fasta praxis behandlas som ett auktoritetsskäl. Nämndernas eller rådens utlå-
tanden och anvisningar har en avsevärd praktisk betydelse, emedan man hörsammar
en försonlig lösning för att undvika domstolsförfarande. Utlåtandena används ofta så-
som auktoritetsargument. 96 Rådens eller nämndernas utlåtanden är närmast rekom-
mendationer vilka inte är bindande eller juridiskt förpliktande och till vilken inte hän-
förs omedelbar verkställighetsbehörighet. Det är fråga om normstyrning, som grundar
sig på efterstävat pragmatiskt sakargument. Utlåtandena är i allmänhet normrekom-
mendationer gällande tolkningsställningstaganden (kan även vara normpåståenden). 97
Domstolarna är inte bundna vid utlåtandena av råden eller nämnderna. Utlåtandet kan
få rättslig betydelse med anledning av dess godtagbarhet. På basen av denna godtag-
barhet kan rådets eller nämndens ställningstaganden befästas bl.a. ”som god sed”, ifall
de även godkänns i domstolens praxis.
Också vissa sedvänjor, som kan utvecklas till god sed och handelsbruk, skall beaktas i
juridisk argumentation. Alanen 98 särskiljer landssed från handelsseden eller handels-
bruk, som enligt honom är en separat rättskälla. Han karakteriserar även den sedvanli-
ga rätten som ett sådant beteende, som på grund av sin upprepning blir förpliktande.
Makkonen 99 å sin sida förenar handel och handelssed intimt med sevanerätt, samt
problematiserar om existensen av sedvanerättslig reglering. Laakso 100 har fortsatt på
Makkonens linje och anger som sin ståndpunkt att landsseden är en legaliserad
rättskälla, emedan de är i rättssystemet rättsligt bundna förklarande rättskällor. Sedva-
93 Se Annola 2003: 44. I forskningen behandlas även danska, norska och svenska rättsfall, för deras del
har man inte strävat till en komplett presentation av alla fall, emedan tyngdpunkten ligger i finländsk
rätt. Fallen har använts bl.a. för att söka tankesätt och synvinklar.
94 Se Myrsky 2002: 70.
95 Jämför även utlåtanden av bokföringsnämnden, konsumentklagonämnden, trafikskadenämnden och
nämnden för uppfinningar i arbetsförhållanden.
96 Se Lehtonen 1999: 435–436. Rättsskyddsinstitutioner såsom nämnder eller råd indelas vanligtvis i a)
nämnder eller råd med domsmakt och b) nämnder eller råd som ger utlåtanden. Indelningen är inte entydig,
emedan en nämnd kan inneha bägge uppgifterna. De nämnder eller råd som ger utlåtanden kan
indelas i två huvudgrupper på basen av grundandet: 1) lagstadgade nämnder eller råd och 2) nämnder
som är grundade på avtalsbasis.
97 Se Lehtonen 1999: 525–526.
98 Se Alanen 1965: 56.
99 Se Makkonen 1981b: 79.
100 Se Laakso 1990: 93–96.