Ladda ner - Vaasan yliopisto

294
ACTA WASAENSIA
som upphovsmannen önskar. 1344 Fråga är även om upphovsmannens subjektiva åsik-
ter. 1345 Det är tekniskt möjligt, eller kort sagt digitalt enkelt, att ange namnet på upp-
hovsmannen och det är inte en ovidkommande angelägenhet för denne att bli nämnd
som skapare till verket ifråga. 1346 De upphovsrättsligt skyddade verken får inte beskä-
ras, stympas, klippas eller ändras kränkande så att intrång i respekträtten sker enligt
objektiv måttstock, men med hänsyn till upphovsmannens subjektiva åsikter. 1347 En
kränkande och vanhedrande ändring kan förorsaka skada för upphovsmannens anse-
ende eller egenart och för upphovsmannens renommé är det fruktbart att handlingarna
sker i enlighet med 3 § upphovsrättslagen och med vad de allmänna principerna om
god sed och lojalitetsprincipen föreskriver. 1348 Enligt lojalitetsprincipen skall part i
skälig mån ta hänsyn till motpartens intressen. Part, användaren, bör iaktta motpar-
tens, upphovsmannens, intressen att få dra ekonomisk nytta av den goodwill som han
skapat med sina verk i originalform utan kränkande ändringar eller försummelse av
namnangivelse. 1349
Plikten att ange upphovsmannen då verket görs tillgängligt för allmänheten anses
framstå som en positiv förpliktelse. Med utgångspunkt från vad god sed kräver skall
man beakta den form som upphovsmannen själv brukar använda. Den negativa befo-
genheten är, att upphovsmannen kan förbjuda att det avlägsnas förefintliga upphovs-
mannabeteckningar på exemplar av verk i enlighet med vad god sed föreskriver. 1350
Informationen om upphovsmannen får inte förvrängas på ett sätt som strider mot upp-
hovsmannens ideella rättigheter. 1351 Informationsskyldigheten är en särskyldighet
inom lojalitetsprincipen, enligt vilken part skall i skälig mån beakta motpartens för-
måner eller intressen och inte förorsaka skada åt honom, eller åtminstone sträva efter
att minimera dylik skada. 1352
1344
Se Pohjonen 1993: 139 och Harenko, Niiranen & Tarkela 2005: 49.
1345
Se HD 2005: 92, där man ansåg, att vid värdering av namnangivelserätten skulle särskild uppmärksamhet
ges åt upphovsmannens vilja och syfte.
1346
Se Koivumaa 2003: 32 och Sorvari 2005: 219.
1347
Se KB 1953: 5: 7 och 49, SOU 1956: 25: 123 samt Castrén 1999b: 625 och Haarmann 1999: 107.
1348
Se Pohjonen 1993: 142–143. Se även HD 1975 II 37, där domstolen fäste uppmärksamhet vid att
att handlingen varit i strid mot god sed.
1349
Se Haarmann 1999: 103, Nordell 1991: 381 och Koivumaa 2003: 31.
1350
Se t.ex. Castrén 1999a: 600 och 620 samt Saxén 1955: 19.
1351
Se Kivimäki 1966: 38.
1352
Se närmare kapitel 3.2.5. Se även Rudanko 1989: 37.